Latest / Det kommer att bli bra - en Friday Lab Podcast / Att hantera bitterhet
Transcript
- Peppe: Hej och hjärtligt välkommen till podden som heter Det kommer att bli bra. Det här är en Friday labb podcast och jag heter Pepe Öhman och med mig i Stockholm har jag Maja. Jag heter Maja Norrgren. Jag fick bara hjärnstopp. är någonstans. Så att det här träffas. Innan vi börjar måste jag be en ursäkt för att mitt ljud är lite dåligt på grund av att det här är sommarpodden och jag befinner mig ute på landet. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, vad het det är nu. Hej, trevligt att träffas, Peppe. Peppe: Ja, det kommer bli bra snart igen. Marianne (Maja) Norrgrann: Som sagt, sommarpodden är gömme mig för alla barn som är hemma. Annars låter det mycket för afflekt som surrar. Så här är det. Men innan vi drar igång det ska jag säga innan jag glömmer. Kom och testa på Fridaylab Session. är en tankemöte. Det låter som ett bibelmöte. Det är det verkligen inte. Ett möte där vi får komma in, hitta inspiration, få tid att tänka. och hjälp att omvandla inspiration och saker du känner att det här ska jag vilja göra till någonting konkret och praktiskt som är för din vardag. Det helt gratis att delta. Vi hörs körselstånd lite då och då. Du går in på färdliga.se och signerar upp så får du inbjudan till nästa. Peppe: Ja, men gör det. Det finns också en länk i avsnittetsbeskrivningen här under podden. om du glömmer bort Fröda.se så du bara gå in där och klicka dig vidare. Vi ses där, det blir jätteroligt. Jag skulle vilja tala om lycka idag. När vi tog bilen hit befinner mig i Finland så lyssnade jag på ett program på Uleå. Där pratade de om hur finländerna ju väls år efter år till världens litligaste folk. Det har också gjorts en undersökning som visade att finländerna är väldigt irriterade. Finländerna går omkring och irriterar varandra men anser sig ändå vara lyckliga. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Peppe: Okej. Marianne (Maja) Norrgrann: Vad handlar det om då, Peppe? Nu vill jag höra din analys på det. Peppe: Det här är inte min älskning. Det var en filosof som pratade med i Sverige. De sa att finländerna egentligen inte lyckliga. Det tror jag att finländerna kan hålla med om. Men de är nöjda. Man blandar ihop koncept och lycka med att vara nöjd. När man är nöjd och har en grundnöjdhet- då kommer att undra sig själv att vara irriterad och känna sådana känslor. När man kommer hem igen, eller går tillbaka till sig själv, så känner man att mitt liv är ändå ganska bra. Och jag tycker det är superspännande att börja tänka på vad som egentligen är lycka och vad som är nöjdhet. Och du skulle ju tvungen att definiera kärnan, vad skulle du säga? Marianne (Maja) Norrgrann: Nöjdhet är nåt konstant, medan lycka är mer som piker. tänker inte ha nån vetenskaplig artikel att vifta mig det. Det är stående skämt när den här rapporten kommer. Att skojar om sig själva och att svenskar är snabba. Om man har extremt låga förväntningar så är det lätt att lyckas med att vara lycklig. Men tänker att det är någonting som ligger i det. Liksom just det här med nöjdheten att faktiskt inte bara surfa på pikar av lycka. Utan just vara väldigt grundad i att veta att saker är bra. Peppe: Man verkar hem och vet att man mat och bordet, har några bra relationer. Jag nöjd, trots att jag inte känner en pyrrande förälskasänk för livet hela tiden. Går det ens att känna så? Inte liksom människan funterar så att så fort man känner något väldigt starkt så normaliseras det och så dras man tillbaka igen till normal nivå. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja men så är det. Men du Peppe, är ju 100 % finländare. Peppe: Ja, det kan man lugnt säga. Marianne (Maja) Norrgrann: Så hur... Peppe: Jag kände verkligen en sådan irritation igår och då är jag ändå ganska nöjd. Det var en... Jag är verkligen 100 procent... Det var en så dum sak, men vi kom ut och jag gick med Magnus, hade varit ute och köpt glass, på nära hemma hunden, mötte en pappa och hans små barn. Och vi mötte dem på en ganska liten skogssteg liksom. Och den här pappan, kanske var han 35-40, han gjorde sitt yttersta för att inte möta var och blick. var verkligen så... Marianne (Maja) Norrgrann: Så du är liksom en berättare av det? Peppe: Demonstrativt ner åt sidorna andra hållet från oss för att inte behöva säga hej. Jag blev så... Jag blev så proposerad och jag sa så jättesvärt uppmanande hej hej eller moi moi. Och så fick jag ett mummel tillbaka. Och så gick han kring och var irriterad i flera minuter efteråt. Hur svårt kan det vara att möta en annan och bara säga hej liksom. Barn i släptog resten ska inte man... Det var en god förebild för sina barn att att man hälsar på andra människor. Men jag var verkligen irriterad. Det var verkligen mycket ytlig irritation som gick om ganska snabbt. Jag kände mig ganska nöjd av att vara på den här fantastiska platsen. Det är sommaren i Marianne (Maja) Norrgrann: Jag som är 50 procent finländare tror någonstans att om man tänker att det finns någon grundinventering i att ha allt jag behöver för att känna mig tacksam och nöjd. Så den tror jag 100 procent att jag har. Men kanske också lite av här svenska att man alltid vill lite mer. Man vill vara alltid lite lyckligare eller man söker de här De här... Nej, men det är lilla extra. Inte nöjd tillbakalutad, utan nöjd och framåtlutad. Peppe: Ja, jag tror verkligen på det. Jag tror att det finns ett driv i det också. Att man liksom rör sig framåt och man tycker också att man förtjänar. Alltså att man, okej låta kanske det här hemsktigt, att man förtjänar mer. Men att man får undra sig själv mer. Att man pushar sig lite framåt för man tänker att det kanske snart, för då kan jag få känna den där lyckan. Alltså jag tänker att det är, man kan ju känna det när man, jag vet inte, gör olika Marianne (Maja) Norrgrann: Vad tror du om det? Peppe: Man kan ju få en lycka. Okej, säger vad jag talar om mig själv. Jag försöker omskriva det här, så tar jag förr för att inte tala om mig själv. Men jag tänker så att när jag ute och rider kan jag verkligen känna den där lyckan. Och jag kan känna mig speciellt i stunden. känner att Gud, nu ska jag hoppa utan sadel hoppa ett extra högt inne där. Jag kan känna en liten pyrra av rädsla samtidigt som jag känner en enorm lycka över att jag är där och att gör det och att vågar göra det. Om jag ute och surfar, liksom, då kommer det stor våg. Då kan jag också känna, oooh! Det helt läskigt, men jag gör det och jag vågar göra det och då känner jag en enorm lycka. Jag tänker att om jag bara ska vara nöjd så ska jag inte utsätta mig för den där räddslönen. Jag ska vara nöjd med att kanske paddla runt på en paddleboard och tänka att allt är bra. Men jag vill också ha den där korta injektionen av väldigt stark lycka. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag får ju såna kickar av, alltså lyckokickar av att jag känner att jag lever mycket liv. Alltså när det är ske saker eller gör saker som gärna inte är planerade utan med det här spontana. Typ i söndag så fick jag med mig två tolvåringar till Skansen. Det är ju inte givet. Nej men det var så här, jag hade min tolvåring som ju säger nej till Skansen. Peppe: Mm. Åh, hur var det då? Marianne (Maja) Norrgrann: Jag hade ett tolvårigens kompis som inte hade varit på skansen länge. Då blev den andra tolvårigens nej. Sen fick jag av dem. Vi hade så roligt. Vi halva dagen... Det var inte vad planerat. Vi drog på en halvtimme från fråga till vi var på båten över till Djurgården. Sånt får jag otroliga kicks av att känna att jag lever liv. Jag tänkte att det är ofta tillsammans med andra, men det är nog inte det. Det kan också vara när jag gör saker för mig själv helt ensam. Men nu har jag själv fattat ett beslut och gör nåt annat. Då får jag jättelyckor och kickar. Peppe: Jag hade en till. Att du sa att det är spontant. Det är väldigt bra att dra iväg spontant och uppleva. Jag tycker du är duktig på att uppleva Stockholm, hemstaden. På något semestrar i hemstaden och ser vad hemstaden har att erbjuda. Den spontana lyckokicken jag fick häromdagen var när en kompis har dött sig. Vi känner inte ens så jättebra men så här var det för jättemånga år sen. Det 20 år sen jag flyttade till Buenos Aires. Det var hon på samma flyg. Vi kände inte varandra men den flyg var jätteförsenad och det ledde till att hon missade sitt connecting flight ner till Patagonien. Och så är det så hon får sova hos mig. Så hon sover över den natten hos mig och så går hon vidare. Och efter det hör vi liksom kontakten. Hon är ursprungad från Ekenäs men hon flyttar till ganska fort efter att fick ont i Norge. Hon borde driva ett varandrahänd i Voss som en stad utanför Bergen. Otroligt vackert där. Vackert och vatten. Marianne (Maja) Norrgrann: Otroligt vatten, eller hur? Vatten, vatten! Peppe: Just det! Exakt det där! Lyxvattnet kommer ifrån. Men det är också ett extremt sportscenter. Man kan göra vad som helst. Paraglider och liksom... vet inte vad. Men hon råkade vara i Ekenäs förra veckan för att hälsa på sin mamma. Så hon har redan sett till mig, hon demo-de mig på Instagram och bara sade att, hej, vill du ta ett morgondopp med mig? Jag hämtar kaffe. Följ den imorgon, dyker om hon ut på klockan 9 med kaffe och termos. Marianne (Maja) Norrgrann: Voss, eller hur? Lyxvattnet, ja. Kul. Peppe: Vi tar ett morgonlöp tillsammans, sitter på klipparna och dricker kaffe. Då kände jag verkligen den där extrema lyckan. Det var något att återkoppla till en gammal kompis från en... Vi har känt varandra så länge trots att vi aldrig har umgått. Vi har hållit i kontakt under alla de här åren. Det var så spontant och så enkelt. Det var otroligt trevligt. Det var fint, tycker jag. Marianne (Maja) Norrgrann: Så kanske det här med spontan eller oväntade är en av ingredienserna i Lyckokickar. För det gör mig åtminstone. Peppe: Jag tänkte vidare på det här att man behöver inte ens träffas. tänker att istället för att alltid bara... Det vet man typ SMSa folk i RQM ringa nu. Förr i tiden ringde man då spontant. Okej, inte du och jag ringar ju med varandra. Men liksom... Ska vi säga 90 % av mina kompisar så ringer jag inte till. Vi hörs bara i textformat. Hur kan man bli en spontant person som bara ringer folk? Om man är lycklig av det, plötsligt tar man ett samtal med någon som man inte har pratat med på jättelänge. Marianne (Maja) Norrgrann: Let's... Nej, inte alls. Okej, men nöjdhet är väl en jättefin sak. Att lyckas oss som får känna oss nöjda med livet. Och att nöjdhet på något sätt är... Peppe: Eller för mycket kanske. Vi testar. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag tänkte säga motgift, men kanske vaccination mot bitterhet. Bitterhet och irritation är två olika saker. Irritation är nånting som är ytligt. Det kommer att gå, det kanske kommer tillbaka. Men bitterhet är nånting som fäster och alltid är med en. Och då nöjdhet på nåt sätt är vaccineraren mot bitterhet. Peppe: Just det. Ja, exakt. Men parasit, det man tycker att... Gud, det jag aldrig tänkt på, men ja, jag köper det. Bitterhet är någonting där man tycker att man borde, det som jag kanske säger, bör man förtjäna mer än så här och att det är världens fel, att man är utsatt för någonting orättvist och alla är dumma mot en. Och då bär man på det. Medan, som du säger, nöjdhet känner man tänkt att man alltid har fått. Nöjdhet är kanske där att man skriver tacksamhetsdagbok varje kväll, man funderar på, är den då ganska bra? Jag lever liksom. Marianne (Maja) Norrgrann: Det där är ju liksom... Jag vet att vi har pratat om det så många gånger i den här podden och i andra sammanhang. Att här med att tacksamhetsövning är... Att det på riktigt, finns jättemycket forskning på. det funkar verkligen. Det funkar för vår mentala välmående. Det funkar för att liksom, highlita de positiva sakerna så att vi också kan acceptera de saker som inte är så bra. Peppe: Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Det behöver inte vara så komplicerat. Det kan vara att man sitter och skriver varje kväll. Men kan också vara att man tänker innan man går och lägger sig. Man kanske frågar ens partner, vad är du tacksam för i dag? tre grejer och så svarar man själv. Men det kan också vara som du och jag sysslar med dagligen. Att vi går och pratar om hur härligt saker är. Tänk att vi får bo här. Att man sätter ord på det. Att man verkligen... Peppe: Hahaha Marianne (Maja) Norrgrann: höjer upp att det är tankar nöjdhet- –som gör att hanterar motgångar lite bättre. Det sätter sig inte lika mycket. Peppe: Nej, man bygger upp någon slags motståndskraft mot motgångar. Det är väl det vi talade om i förra, eller för två veckor sedan, hur hjärnan påverkas av det vi tänker på och det säger. Det är väl exakt det man gör när man går omkring och är så där, Gud tänker det får vara mig om det här. Jag tänkte att var halvt att vattnet var så morsigt att dom inte kom upp. Det var så gott. Man bygger någon slags resiliens mot motgångar. Jag, innan vi ska följa den här podden så pratade jag min man Magnus om just det här. Jag såg att han brukar tänka det som att han också förbereder sig för följande dag. Att han vill liksom, att innan han lägger sig på kvällen så funderar han på hur han vill känna sig följande dag. Liksom vad som är bra och vad som han lyckades med att vara tacksam. Då tänker han att de vaknar här följande morgon med den känslan inne i kroppen. Och att man kanske vaccinerar sig mot att få nattångest. Ibland är man vacker i varje timme och gärna varken inte rationell på något sätt. Man är något sätt bädda för att nattångest i något fall ska bli lite mildare. Om man hade tänkt ångeststankar innan man lade sig. Marianne (Maja) Norrgrann: Du och jag har ju bolag tillsammans i åtta år. Typ nåt sånt. Här kommer en analys på hur du ser ut i företagande. Nu vet jag inte om det här... Jag tror att det stärker oss, men det kanske också har en positiv sida. Så här jobbar du och När vi har haft möten... Vi har haft fyra medlemmar som dykt upp på en planalong. Det är sommar, alla är... Redan lediga har checkat ut. Det var bara fyra som kom igår. Vad håller vi på med? Är det relevant? Det säger vi aldrig. Vi hade det mest fantastiska planalången. Det var tre deltagare. Vi pratade om de här sakerna. Hur härliga personer har vi inte? Så här håller vi på efter varje möte. Det spelar ingen roll om det är provapå-grej eller medlemsgrej. Peppe: Ja. Nej, nej. Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Ett stort event som vi tänkte skulle fylla 30 platser och så kommer det bara tio. Så vi ändå så här, tänk så bara tio som kom. Vad fantastiska! Tänk att de har valt att sätta sin tid här med oss. Tänk att allt det här så kommer vi fram till och så där. Vi jobbar ju väldigt mycket med positiv förstärkning när vi företagar. Och så. Och det tänker jag bygger ju upp en grundnöjhet som... Peppe: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Man skulle kunna ta sig annat uttryck. Man kollar på konkurrenter. De fyller Kina. Prova på event med tusen deltagare. Varför kom det bara 30 på vårt? Att vänder andras framgång till ett eget misslyckande av bitterhet. Det gör ju inte vi. Ibland kan jag tänka att vi kanske skulle behöva det också. Men jag tror i det stora hela att leta efter... Peppe: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Det positiva är saker hela tiden, så att man kan förstärka det ytterligare än rätt väg att gå. Vad tror du om min analys? Peppe: Jag kan verkligen känna igen det, vi håller på. Jag tror att det är ett sätt att orka vara företagare också. väl det som vi jobbar med i Friday Business Lab. Att man som företagare inte ska bränna ut sig. Jag ser inte att man inte ska kunna kavla upp armarna och verkligen köra på och se vad vi andra. borde vi göra? Var ligger vi i konkurrensen? Men jag tror verkligen att det är jätteviktigt att... Eller vänta så här. Vänta, det är viktigt. Men åtminstone åtta... Det otroligt mycket roligare att vara företagare på så sätt än att ha krismötande och ha tiden att känna att det är panik för att någon annan har gjort en större eller bättre grej. Marianne (Maja) Norrgrann: Precis. tänker att krismöten kan man behöva ibland– –eller analysera. Men vad vi absolut inte behöver– –verken privat eller professionellt, är bitterhet. Att är nån annans lycka eller framgång– –på nåt sätt gör mig mindre framgångsrik– –eller att bort från mig. Jag tror att vi har ju jätte... stark sluss mot att inte ta in det i företagarna. tror att det är viktigt för jag tror på riktigt inte att det kommer någonting positivt. En del säger att man triggas, får energi av revanschlusten. Jag tror inte att revanschlusten från bitterhet är rätt metod. Revanschlust kan ju vara från irritation, frustration. Fantastiskt! Peppe: Ja, verkligen. Marianne (Maja) Norrgrann: Jättebra energi, men bitterhet tror jag inte är en bra källor till energi. Peppe: Det här kanske är en helt annan på det men jag håller på skriva en bok om Hussain nu igen och jag har innehört ett kapitel om Elon Musk och hur han jobbar. Han är en ganska framgångsriktföretagare kan man säga. han jobbar ju verkligen inte enligt, eller han jobbar enligt sina värderingar som jag inte tycker verkar vara så ävliga. att han, folk får ju jobba, alltså jobba så otroligt mycket. Han har liksom... Folk skadade sig extremt mycket på hans arbetsplats. Exempelvis när han byggde upp Tesla. Det var tre gånger så ofta. hade det allvarligt i hans industrier. I jämfört med andra motsvarande bilindustrier. Folk mår lite bra. Det är prestigefullt att jobba där men folk mår inte jättebra. Jag tänker att man ska bli så rik som Emma. Det är en biljonär nu. Då måste man göra oetiska saker och liksom verka en. Kanske inte följa riktigt goda värderingar, men jag känner också att är man. Är det en lycklig person? Är det en nöjd person? Känner nöjd när han verkar inte vara nöjd. I Loma var en illa mask eller nåt fram. Verkar varken lyckliga eller nöjda. Verkar personer som hela tiden jagar någonting som. Som liksom på så sätt tillfredsställde någonting som aldrig kan bli tillfredsställt. Det finns något som djupare. Det finns ett djupare mörkare hål där, så hur mycket de kämpar kommer de aldrig att nå sen. Vi säger inte att vi kunde göra det som de gör, för vi vill inte. Men man måste också se på sig själv vilken sort liv man vill leva och vad man vill sätta tillbaka på. Marianne (Maja) Norrgrann: Kanske finns det risk att man blir för nöjd. Peppe: Ja, det tror jag nog. Jag tror att när man blir för nöjd så tappar man det där drivet. Då vill man kanske bara... Då kanske man blir för mycket nalleppur och bara vill sitta hemma och äta honung och då kanske man inte upplever så mycket. Jag tänker att det kanske är bra att det är lite som skavar ibland att det finns ett driv framåt och man känner att det här kunde faktiskt bli bättre. Och då speciellt som företagare. Man får inte släppa allt och inte alla sig själv att allt är bra. Man får inte ljuga på sig själv heller. Det kanske finns en gräns mellan att städa det som verkligen är bra och inte alla sig själv att allt är bra. kanske inte är det. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag tycker mig se, både i förölda generationer– –men kanske också i vår generation– –att det kan bli lite slitningar i parförhållanden– –längs med tiden som går. Att man har en part som börjar vara ganska nöjd– –och så har man en ofta kvinna. –som fortfarande har extremt mycket driv i alla möjliga saker. Det blir svårt att balansera ambitioner på grund av nöjdhet. Det betyder sällan att man är missnöjd– –utan snarare att man vill mer. Har du spanat på Peppe: Ja. Det kan jag verkligen. Det är intressant att säga att det är ofta kvinnorna som vill mer. Medan männen ofta är ganska nöjda och jag tror att det kommer efter en viss ålder. Men jag har ju ingen analys om vad det beror på. Vad tror du? Hur ska man ta sig ur en sådan situation? Marianne (Maja) Norrgrann: Nu verkligen gissar jag. Men jag tror att en del kan vara i att kvinnor under många år- varit väldigt bundna till en massa service åt olika håll. Ofta barn, i bedd, också partner. När det skiftet kommer, att man börjar att känna att livet kommer tillbaka- och att inte behöver vara hela tiden vakt och butler. Peppe: Hej då! Marianne (Maja) Norrgrann: –så har man en massa härlig energi som frigörs. Då vill man en massa. Man kanske vill starta företag, resa mer– –eller utforska olika hobby, ha ett rikare socialt liv– –medan den som har fått vara med sig själv hela tiden– –som det kanske ganska ofta kan vara– –så känner man inte samma... Peppe: Tura liksom. Marianne (Maja) Norrgrann: Behov utan blir lite sådant med vad händer här. Det här är verkligen en hobbyanalys. Peppe: Nej, jag köper den. Jag kan verkligen... Jag tycker att det finns någon sorts väldigt tydlig logik i den. Att när barnen blir äldre, trots att man tycker att man kanske har levt ett ganska jämställt liv, så inser man att herregud, hur mycket jag har tagit hand om andra människor. nu har tid. Och så kanske den att all den energi man tidigare har vakt på andra människor nu på något sätt har man i sitt eget förfogande. Och det är sen då kanske man börjar göra saker och bynna i företag eller... Och det där. Marianne (Maja) Norrgrann: Precis så. Nöjdhet är bra, men för mycket nöjdhet blir en passivitet. Peppe: Ja, just det. Och lycka är också bra, det går inte att leva ett liv där man är stört lycklig 100 % av tiden. Marianne (Maja) Norrgrann: Man tänka att man vill höja sin nöjdhetsgrad- så att den är så hög som möjligt- så att vi vaccinerar oss mot bitterhet. Men att lyckopikarna är viktiga och nice to have- men inte det vi lever på. Vi lever på vår nöjdhet. Det frosting istället för tänka att man har låg nöjdhet. Jag använder rutan nu för dig som tittar som ett diagram med olika graf. Peppe: Ja, ja, ja, ja. Men hör du, då ska man inte vara rädd för den där irritationen. tänker att det också blir som en sån som lite... När man bakar ska man bara sätta in ett krydd mot salt för att få fram något sånt. Det är faktiskt fajn att bli irriterad ibland. Det betyder bara att man faktiskt lever och människa. Marianne (Maja) Norrgrann: Tvärtom. Exakt. Irritation och frustration som man tar hand om som energi kan bli nånting väldigt positivt. Irritation och frustration som man inte tar hand om kan lätt glida in i bitterhet istället. Det vill vi inte. Peppe: Man är verkligen full av sanningar idag. Det är antecknar här på tiden. Hörrdu, om man ska ta med sig en sak om den här diskussionen, ska man då ta med sig? Marianne (Maja) Norrgrann: Jag tycker att här med tacksamhet är en muskel vi behöver träna. Att verkligen få till det i sin vardag på olika sätt och hitta det som är rätt för dig. Är det att skriva ner tre saker varje kväll? Är det att fråga någon i din närhet att du får en sådan rutin? du frågar dina barn varje kväll tre saker du är tacksam för? Eller att du går omkring och som du gör, att du går pratar hela tiden. Tänk att vi får äta så här gott. Tänk vad härligt om att få jobba med såna här människor som Peppe Öhman varje dag. Tänk att jag får bo så här. Tänk att jag får jobba med det jag gör. Sätt ord på allt det man är tacksam för. Spelar ingen roll vilket sätt, men hitta ditt sätt att öva tacksamhetsmuskeln. Så att du kan höja din nöjdhetsgrad konstant och då vaccinerar dig emot. bitterhet som inte vill ha i livet. Blir det en bra uppgift? Peppe: Jättebra. Det är så bra. Den tar jag med mig. om man ska ha någon annan sak, vet du vad nummer jag ska dra det här? Om man vill testa på Fridaylab, om man är nyfiken på vad vi inte håller på med i Fridaylab och kanske vill nosa lite på Fridaylab community, då ska man gå med i en av våra testsessioner. Fridaylab session heter det och det helt gratis. kör på Zoom. Man är med så mycket eller så lite man vill. Man kan bara sitta med en ruta och lyssna på om man känner sig om. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm! Peppe: Men en sak är säker att när du går med i den kommer du att gå ut med en liten praktisk plan. Att göra någonting för din vardag är inte konkret. Det här är alltså inte bara en föreläsning eller vi snackar hur man ska leva utan man får med sig en avskapad sin egen lärplan. Och bäst gör du det här. Anmäla dig till det på fri.se och tryck på Fridalabsession. Och skicka in och välja om du är företagare eller om du är privat person och vill studera på vardags tillsammans. Gör det så ses vi där. Det är roligt och nyttigt. Och så hörs vi igen nästa vecka. Marianne (Maja) Norrgrann: Yes, tack för att lyssnat. Peppe: Tipsa en kompis om du tycker att det här var bra. Hejdå! Marianne (Maja) Norrgrann: Tack, hejdå!