Latest / Det kommer att bli bra - en Friday Lab Podcast / Är du en tagare, givare eller medlare?
Transcript
- Peppe: Hej och hjärtligt välkommen till Pornes som heter Det kommer att bli bra. Det här är en farlig labb podcast och det görs av mig, Pepe Jomman och av dig, Maja Norrgren. Hej Maja, är läget? Marianne (Maja) Norrgrann: Hej Peppe, är bra här. När kommer du till Stockholm? Peppe: Jag kommer på måndag och jag vill ses så fort som möjligt. Mina barn längtar också efter dina barn. Marianne (Maja) Norrgrann: Det är de här underbara sommarmålen där vi kan ha kontakt vilken tid som helst på dagen. är så otroligt Peppe: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: lyxigt men vi har verkligen sett jättelite att vi inte varit på samma plats alls. Jag ser fram emot din Stockholms etapp av den här resan. Peppe: Ja men ja, och nästa sommar så får ni komma och hälsa på oss här på Österlän. Marianne (Maja) Norrgrann: Innan vi drar igång en liten påminnelse om att du är varmt välkommen och deltar i Find Lab Sessions. är vårt testlab där du får möjlighet att komma in och känna på det som vi gör. Det som vi försöker förklara att vi gör men som är kanske lättare att ändå förstå om man är där på plats. Det är ett möte på Zoom där du får fylla på med både inspiration och nya verktyg. Men framför allt så får du hjälp att ta dina tankar som du. och dem till handling. Och givet att på Zoom så kan du delta i var du än är och det är helt gratis att delta. Så skynda in på frela.se, anmäl dig i nästa session och så ses vi där. Peppe: Det gör vi verkligen. Det här gäller både dig som är företagare och dig som är där i privat egenskap. Vi har två olika sorters sessioner där vi fokuserar på lite olika saker. Maja, har du tänkt på i veckan? Marianne (Maja) Norrgrann: Jag har tänkt på ett poddavsnitt som min man skickat till mig. Det hände kanske två gånger i året att han skickade nåt och lyssnade på det här. Hur många poddar han får om året, eller böcker eller artiklar. Det vill snacka om än i veckan minst. Man ska ju inte... Vad säger man? Gör inte som jag säger, gör som jag gör. Så var jag väldigt noga med att jag också lyssnade på det här då som jag skickade för det brukar jag inte alltid göra. Men det var väldigt bra och det var en, vi pratade om den i förra podden lite kort. Det var en intervju med Alan Grant och som handlade om en bok som han har skrivit som jag inte har läst ska jag säga. Men som handlar om Give or Take-ers och Matchers med Give or Take heter boken. Om man kategoriserar oss grupperar oss så finns det sådana som är givers, takers och matchers. En typisk giver är en person som när man interagerar med andra människor- uppmärksam på vad en andra person behöver. Jag tänker att min roll i livet är inte bara att leva mitt liv- men också att hjälpa dig med ditt liv framåt. Men takers såna som scannar av människor och situationer- tänker, vad kan den här personen hjälpa mig med? Och så har vi matchers som är mellanväg här- som är duktiga på att se, den här personen behöver det här och den här behöver det här. Och jag kan matcha och hjälpa, brygga. Men man är väldigt mån om att om jag hjälper dig så hjälper du mig. Att det finns ett sånt konstant... Indre kalkylering i det här spelet. Varför min man skickade det här till mig var att han hade reagerat på hur Aragbjörn pratar om det här utifrån ett föräldraperspektiv. När man frågar föräldrar vad de vill för sina barn så vill vi att de ska vara lyckliga och vara good people. Good people, att man är en vänlig människa. Det vad vi hoppas att våra barn ska bli. Men om man frågar barn vad de tror att deras föräldrar vill, så svarar barn att de tror att deras föräldrar vill att de ska lyckas, alltså success med akademiskt och karriärmässigt. Att det finns en dissonans mellan vad vi föräldrar vill och hur barnen upplever det. Det handlar förstås om vad det är vi pratar om och vi frågar om och vad vi peppar om. Om vi ställer frågor, hur gick det på provet idag, hur gick presentationen, är du förberedd och pratar om vikten av olika saker, men inte frågar om det här att vara en bra person. Så det klart att barnen tolkar det som vi säger. Hur han och hans fru hade börjat fråga barnen att Vem har du hjälpt idag? Peppe: Nu undrar jag om min man har lyssnat på den här podden. För under en period frågar han faktiskt våra barn, alltid när de kommer från skolan, vem har du hjälpt idag? Exakt med de orden. Marianne (Maja) Norrgrann: Han har säkert hört. Han kanske har läst boken, Peppe. Peppe: Kanske inte. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, kanske. Men jag tycker det var bra. Han lade också till att hans fru hade lagt till en fråga om vem som hade hjälpt henne. Då var det Adam Grant som höll på med boken. Han han skulle lägga fokus på vara giver, inte taker. Medan hans fru tänkte att hon hjälpte henne att få syn på kompisar som är bra kompisar. genom att ställa den frågan. Peppe: Just det. Marianne (Maja) Norrgrann: Så jag tycker det är... Det var jättebra och inspirerande. För vi vill ju förstås vara givers och vi vill ju att våra barn också ska vara givers. det... också pratar de om i den podden, att om man tittar på vilka som lyckas, alltså det som vi också menar då med success. lyckas professionellt så är... givers klarar sig bättre än takers in the long run. Därför att givers är bättre på att samarbeta helt enkelt. Peppe: Det där är så intressant. väckar så många tankar. Ett, jag tänker alltid på allting genom ett feministiskt perspektiv och nu tänker jag att hans fru kanske var lite noga med det där att säga att det också funderar på vem som hjälper dig för att jag tror att traditionellt bli kvinnor eller små flickor uppfosträder till att vara hjälpare i större utsträckningen än pojkar och då är det kanske bra att påminna dem om att det är också bra att kunna ta emot hjälp och att ibland låta andra göra saker för dig och att liksom man behöver inte alltid vara behag av andra människor. Men också som du sa, Gud vilken bra sätt att identifiera goda vänner. Att vi ju alla lever i bland hamnar en jobbigare period där man kanske inte har kapacitet att hjälpa varandra så mycket. Men det finns ju vissa mönster där man känner att det är alltid någon som tar initiativ för att göra olika saker och kanske offra tid på att planera middagar eller resor eller liksom träffar medan någon annan kanske inte gör det utan bara haka på. Sen tycker jag kanske folk om olika saker och det finns tusen förklaringar. Men det är jätteintressant tankesätt att lära sina barn välja Välja goda vänner. Den som är den coolaste i klassen är kanske inte alltid en så bra vän utan det kanske någon annan som är det. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Peppe: Det här är liksom ett litet sidospår men jag lyssnar på en intervju med en kvinna. Det var en intervju på en PR som sa att hon inte tror att själva skärmarna är vårt stora problem. Nu kan det ju vara att det finns alltid någon som kan tycka på motsatsen till vad alla andra tycker. Det som hon sa var intressant. sa att om ens barn inte har några vänner och därför söker sig de kärmar och på något sätt förhåller sin underhållning där, då är det ju något man ska oroa sig över. Men har ett barn ett fungerande kompisliv och kanske också umgås med sina vänner genom kärmar men också ute i naturen så kanske man inte behöver ta en så otrolig stress inför kärmtid. Det var verkligen en snabb förkortning av allt hon Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Peppe: sa. Men vilken otrolig skillnad det är kunna lära sina barn välja rätt sorts vänner så mycket man kan påverka dem. Marianne (Maja) Norrgrann: Så spännande. Jag tänker på utmaningen därför givers är ju ändå att man behöver jobba ganska mycket med gränsdragning. För att vara en giver och orientera sig i en värld med takers, finns ju... Man kan ju inte ge det som man inte har, utan man måste ju liksom vara mån om sin energi. Och det där är ju någonting som jag... stöter på jättemycket i coaching. vi har invanda mönster som gör att det alltid är lättare att sätta andra för sig själv och är det så att vi själva behöver liksom lägga fokus på någonting som är viktigt för oss då blir det väldigt viktigt att hitta de här gränserna. Men också när vi stöter på människor som inte Respektera gränser eller personlighetstyper som bara trampar in och vill ha. Att vi får verkligen jobba med att sätta de här gränserna och komma ihåg gränserna. Det är någonting jätteviktigt. Peppe: Verkligen, tror att det är ett sätt att säga ja till sig själv. Ibland när man säger nej till andra så man ja till sig själv. Och om man säger nej till sig själv och går med på vad andra tycker för ofta så tror jag att man på något sätt eroderar sig själv. Det är svårt att veta vem man är och vad man tycker om för att man är så... Man är uppdelad i många andra människors önskemål och viljor och drömmar. Det är härligt att vara den som alltid säger ja och när folk är bara, Gud vad härligt, tack för hjälpen. Du är alltid den som ställer upp. Men det finns också någonting som man kanske måste avprogramera sig själv för att njuta så mycket av den bekräftelsen och verkligen få känna efter hur skönt det är att kunna säga nej ibland och verkligen inte... Som du sa, ibland har man inte energi för alla och ibland måste man verkligen hushålla med den energin som man har för att kan vara att någon annan än den som just i stunden ber om den, någon annan behöver den bättre. Marianne (Maja) Norrgrann: Du har stött på några takers som har trampat in i ditt liv. Peppe: Alltså, tänkte, det var första gången tänkte enast på USA som jag kanske trampade in i, men USA trampade Marianne (Maja) Norrgrann: Hel! Peppe: in. Nej men jag tänker att hela den nuvarande Trump-administrationen är ju verkligen takers. Hela deras livsfilosofi och liksom, eller vad ska man säga, politiska ideologi är att ta så mycket som möjligt, bara råfa åt sig så mycket som möjligt och se världen som en tävling på något sätt. Det den som råfar åt sig mest och med mest våld och snabbast vinner. Och det tycker jag är otroligt obehagligt. och jag är så rädd för att det ska på något sätt normaliseras. Det som folk med hög status gör så är det lätt att anamma för andra. annars, förutom mina barn då, som verkligen är... Min barn så jag vet väl att vad det sig. Vilken bra fråga. Jag har känt att det kanske inte direkt såna tänker, men jag känt att det finns människor som inte, som liksom aldrig är nöjda. Som alltid vill ha lite mer. Som ber om hjälp och så vill de egentligen när man hjälper dem så vill de ha lite mer hjälp och så vill de ha lite mer hjälp och till sist har man på sig ett insuttad i någonting som aldrig tar slut. Och... Och då har jag försökt lära mig av min lexa och satt ner foten vid den första. Alldeles så aggressivt, att nej, vi kommer aldrig mer att ses. Jag har helt enkelt försökt säga nej på ett trevligt sätt. Och försökt på mig själv om att nej behöver inte alltid en förklaring. Det går inte, det räcker inte plats om förklaring. Du då? Marianne (Maja) Norrgrann: Nej men inte så mycket, eller det är länge sedan sist. Jag tror att jag har byggt upp någon sorts avsökningssystem. Att jag plockar upp ganska snabbt när jag stöter på takers. är det olika i en privat kontext och en professionell kontext. För i en professionell kontext är mitt yrke jättemycket a giver. Det är det som jag gör som profession, att hjälpa människor vidare och lyssna och följa som bollplank. Men är det privata? Peppe: Okej, jag hör en. Jag tänker att takers kan ju också vara gatekeepers. vet, folk som Marianne (Maja) Norrgrann: Mmm! Peppe: inte vill bjuda på någonting, som inte vill bjuda på kontakter, som inte vill bjuda på konkreta inbjudningar och som inte vill släppa in andra. Jag kommer ihåg att ganska tidigt i min karriär som journalist, då tänkte jag mycket på att det skulle vara superroligt att jobba i Sverige, liksom, för att den finlandssvenska marknaden är så liten. Och då fanns det några, specifikt en finlandssvensk journalist som hade lyckats. liksom ta sig in och verka ha ganska bra kontakter. Och henne var otroligt noga med att inte låta någon annan, inte öppna dörren för någon annan, liksom bara sådär att vi är alla på samma fest, kan jag presentera dig för dig? var en, det var väldigt ingen, henne hade den här Marianne (Maja) Norrgrann: Oops. Peppe: Alltså, ingen namn ändå, det är så här att, liksom, there can be only one. Och jag tror att det är en ganska farlig tanke att man tror att man måste vara ensam om när man nått liksom någon slags position att man inte ska undan någon annat komma dit och liksom hålla det för sig själv. Jag tror faktiskt inte, eller det här exemplet gick det inte så superbra om man ser det så här karriärmässigt. Men i längre tror jag inte att det något smart... strategi utan att gatekeeper kontakter och inbjudningar och sådant. tror verkligen att det man om man verkligen ska tänka rent kallt strategiskt verkar löna sig att presentera folk för varandra, bjuda in och vara sådär. Hej, ni två borde där känna varandra. Marianne (Maja) Norrgrann: Det kan stötta på en del att man håller på sin kunskap- och kontaktnät. Peppe: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag vet inte var och när jag har lärt mig det- men jag tror på 100 %- att generositet och att vara en good person betalar sig tillbaka mångfaldet. Om man tänker att en matchmaker är där och... Om jag gör det här så gör det här liksom... är lite som... Jag tänker... Nu pratar jag om saker som jag verkligen inte har provat själv med sådana här affärsnätverk där man liksom... Du pitchar mig för fem personer, så pitchar jag dig för fem personer. Att det är liksom Peppe: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: systematiserat matchande. Medans jag tänker att jag med glädje tipsar om folk som jag har träffat och tycker... Som jag tycker är härliga eller gör bra saker. Så det gör jag naturligt. Jag förväntar mig aldrig någonsin. att den personen ska tipsa om mig fem gånger. Det kommer att jämna ut sig och karma och grejer. Man försöker alltid hjälpa andra vidare på bästa möjliga sätt. Jag kan inte minnas att det har varit nån sån specifik lärdom eller läxa. Men jag minns väldigt väl hur det har kändes och suttit i riktigt det som du beskriver, Peppe. Man vill in på nånting och tänker att här en person som skulle kunna hjälpa mig vidare om man känner att den personen blir en stoppkloss. Adam Grant sa att när man tittar på ledarskap så har ju manliga ledare som är duktiga på att få åt sig ofta varit det som man har sett upp till för de har fått väldigt mycket makt på det sättet och det har varit normen. Men att man ser ju att ledare som är mer givers... Den som vågar ge cred åt någon annan blir själv mer creddig. Det visar ju på självförtroende. Om jag ger Peppe: Men vet du, ja... Det där är så inte... Ja... Marianne (Maja) Norrgrann: all cred till en coachkollega för nåt vi gjort i Sabbath- så upplös jag automatiskt som mer kompetent och självsäker eftersom jag vågar. att det är den här personen som har gjort det. Det ligger ju någonting i det, eller hur? Peppe: Men exakt så. Verkligen. Samma sak tänker jag det som du sa om kompetens och kunskap. Alltså folk som inte vill blysta på sin kunskap, då tänker man ju spontant, okej den kan alltså bara två saker och den vill du inte blysta på. Men folk som är jättekunniga i ett område kan prata ganska mycket om det. då man vet att den här personen kan prata så mycket om det för det finns enormt mycket mer kunskap bakom det. Det liksom inte så att man måste hålla på sina två saker man vet om. Lite anklagda till det som du sa att ge kredat till en annan. Så finns det forskning som visar att när man talar om andra människor bakom deras ryggar. Om jag talar jättegott om någon och bara gud den där Maja hon är så kärla smart och rolig att umgås med. Då associerar den personen som jag pratar med de egenskaperna till mig lika mycket till dig. det är alltså... Jag tänker ofta på det hur... Ja, det gäller också mot allt. Ibland kanske får man verkligen ösa ut sin frustration på folk. vi får inga helgon. Men jag tänker att man ska vara noga med vad man säger om andra människor eftersom det är ofta om man alltid är en person som inte ser så snälla saker med andra människor. Så tänker jag att det också reflekteras tillbaka på en själv. Marianne (Maja) Norrgrann: Absolut. Det är väl lite det som bildar en vibe som man skickar ut också. Vad är man pratar om? Hur pratar man med andra människor? Var lägger man sitt fokus? Det ju det som är det som vi skickar ut. På baser av det gör också en analys på vem man är och om det en person att lita på eller inte. Så mycket kan man göra med det. Men jag tycker ändå att är viktigt att, särskilt för kvinnor, att vara... Jag uppmärksam på när det uppstår situationer jag ger mer än vad jag har. Alltså vilka gränser är jag förflyttar snabbt eller för snabbt? Och finns det specifika personer som dyker upp i mitt liv om och om igen? Som liksom ignorerar gränser och vad är det jag behöver lära mig om det? Peppe: Jag tänker att i slutändan på det man gör, brukar alltid vara frågan om man ge för hemläx att folk som har lyssnat på det, vad ska man tänka och ta med sig? Och det är väl en jättebra sak att fundera på att komma på en sak. Det kan vara liksom en hobby för mig, skulle till exempel vara ridningen, men det kan också vara en situation där man bara bestämmer sig för det här kommer jag inte att pruta på. Alltså... När det blir så att att ens tittarbel kör ihop sedan någon vill ändra ett möte eller nåt annat så gör man kanske det bästa för det ska lösa sig. Men att man drar gränsen någonstans. Att jag kan vara flexibel. Men det här klarar jag inte av. Jag klarar inte av att... Om det tidiga morgnar eller om det är vissa dagar man inte vill jobba på eller någonting. Man bestämmer en sak. Sen kanske man inte behöver hålla fast i just den här saken resten av livet. Man kan testa en månad eller kanske under hösten. Att här drar jag min gräns. Och sen känna efter hur det känns. För jag föreställer mig att man kan känna en sorts lugn när man inte behöver förhandla med sig själv. Ska jag göra det här? Ska jag säga ja fast jag egentligen inte vill? För då har man förutbestämt att svara på just den här frågan eller nej. Marianne (Maja) Norrgrann: Så bra. Och just de här tidsbestämda att de kommande två månaderna så är svaret nej. behöver inte tänka fler gånger. Eller så är svaret ja. ja. Nej men precis. Så bra. Det var väl jättebra hemläxa. Du är back. Jag tänker börja ställa den här frågan till barnen. Vem har du hjälpt idag och vem har hjälpt dig? Och en annan sak som jag kommer att tänka på från en annan podd som jag tyvärr inte minns vem det var som sa, men det verkligen stannar hos mig. var att när det är så mycket skit i världen och det händer både naturkatastrofer och människor... ledda katastrofer. Att man ska leta efter hjälparen. Särskilt om man sitter med barn och tittar på nyheterna och säger att det skett en jordbävning. Så leta efter de som hjälper. Alltså titta på bilderna. läsa artiklarna och leta efter människor som hjälper. För det också att ge en, förstärker en positiva revärdsbild. Att vi inte bara lägger fokus på bränderna i Frankrike och hur eländigt det är att de har haft fyra kalnekuller i år, liksom heatwaves. Utan snarare så tänk vilka alla hjälparbetare som är på plats. Tänk att de öppnar skolorna och liksom fixar med mat. Tänk alla brandmän som reser från andra länder. Att man liksom letar efter människor som hjälper till och liksom gör en mental note av att det finns en massa människor som hjälper till. Peppe: Gud vilket bra råd, inte bara till barn utan också till vuxna. Jag träffar ibland folk som säger att jag inte ens följa med nyheter längre för det är så mörkt. Det provocerar mig alltid för att så klart slutar det inte hända för att man inte vet om dem. Men det är en jättebra tröst att man ser dem, alltså använder det knepen när man kollar vem hjälper här. Vad liksom, vad finns det för hjältar i den här historien? För då ser man ju verkligen att allt... Allt är inte så mörkt, utan det finns verkligen hjälpare. var fan vilket bra råd. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, och vad är ledsen att jag inte nu kan credda den som har sagt det här. För jag minns inte ens om det har varit en svensk podd eller ett radioprogram eller en amerikansk... Alltså jag vet inte. Jag är jätteledsen för det, men det har verkligen stannat hos mig. Och det blir också en påminnelse om att vi också kan vara hjälparen. Att det finns alltid situationer där man själv kan ta den rollen att vara... kan själv vara den personen som frågar hur det är eller steppar in när någon ser det oroliga ut. Man kan själv vara den hjälparen. Det en bra påmiss för det. Vi ska runda av den här podden. du som har lyssnat så hoppas jag att du går in och anmänner till nästa Fridaylab Session. Kom och testa på vad vi gör i Fridaylab. Du går till fridelab.se och signar upp där. Och om det är så att du tycker att det här är vettiga samtal som man kan lyssna på. Tipsan, kompis, vi blir jättejätteglada om du delar den här podden med någon som vill tänka nya tankar. Peppe: Tack för att har lyssnat. Vi hörs igen nästa vecka. Hejdå! Marianne (Maja) Norrgrann: Tack för idag, hej då!