Latest / Det kommer att bli bra - en Friday Lab Podcast / Relationer som tar dig vidare
Transcript
- Peppe Öhman: Hej och välkommen till podden som heter Det här kommer att bli bra. Nej det heter den inte, den heter Det kommer att bli bra. Men man kan också säga det här kommer att bli bra. Det här är en Fridaylab podcast och den görs av dig Maja, du i Stockholm och mig Peppis där är Santa Monica. Varje vecka spelar vi in en podd där vi pratar om någonting vi tänkt på och ofta har det att göra med sånt. Vi jobbar med Fridaylab. Hur mår du Maja? Marianne (Maja) Norrgrann: att göra livet lite bättre. Jag mår bra. Innan vi startar dagens session tänkte jag tipsa om att vi har nåt som heter Firelab Sessions där du kan komma in i en workshop tillsammans med oss och faktiskt praktiskt jobba med att ta tankar vidare. Det en stund för både inspiration men också tanketid och med en tydlig action ut ur mötet. Det helt gratis att delta och du kan lätt signa upp dig på nästa session genom att gå till firelab.se Följ länkarna Det tycker jag att du ska göra. Peppe Öhman: Innan vi drar igång faktadelerna det vill jag höra hur din dag var idag. Marianne (Maja) Norrgrann: Och min dag har varit bra. Efter regn kommer sol heter det ju och idag är det sol i Stockholm. Jag har strosat lite på lunchen. Jag tog en härlig promenad hit nu och man ser ju bara vad liksom alla är så glada. Man blir ju glad av sol och ljuset. Peppe Öhman: Ljuset är bra den här tiden på året får man ändå säga. Jag är... Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Du då Peppa, din dag är precis börjat. Peppe Öhman: Jag har precis vaknat så klockan är bara klockan inte ens åt det här. Men igår kväll åt Magnus jag middar med ett svenskt par som inte har bott här så länge. de har en så spännande startup. De bygger elflygplan. Och de ska ha sin första flygning bara om några veckor. Och de var otroligt nervösa. De bara det här hänger. Om det kraschar där planer, då får vi flytta tillbaka till Sverige. Om det inte kraschar kommer allt att gå otroligt bra. De har några bilder och filmer på sitt flygplan. Det är inte bara de som gör det, det ett jättestort team. De har dragit in flera hundra miljoner dollar för att bygga det här planet. Men de har strippat på allt. Det finns bara piloten som har stolat sitt på. Det har knapp dörrar för att piloten ska kunna kasta sig ut ifall planet kraschar. De planerar en tio minuters flygtur. med det här planet om några veckor och nej men de såg både väldigt nervösa och väldigt glada ut. Superspännande att höra om folk som, ja men du vet det är ju folk som jobbar med helt andra saker än er själv. Det var, ja det var verkligen en inblick i ett helt annat lejliv. Marianne (Maja) Norrgrann: Så har jag haft det. Underbart. Det här med företagande också. Att byggande av bolag kan se så olika ut för så olika personer. I vissa fall måste man gå all in. Man måste bygga saker, måste anställa massa människor. Man måste be en tillstånd för att få flyga grejer. Andra bolag kan man bara smyga igång imorgon utan att det kräver ingenting. Det är otrolig respekt för det. Och insatserna är väldigt olika. Peppe Öhman: Det var så spännande när att när de flyttade från, de bodde på västkusten i Sverige innan de flyttade hit och förtvunga för två år sedan och började bygga där bolagen och då jobbade de liksom på, eller då började de gruja bolagen där flyttade till USA sen och de sa att nästan ingen av de svenskar som jobbar för dem i Sverige ville komma till USA för de tyckte att USA är inte ett bra ställe att bo på just nu. De fick börja rekrytera folk från scratch. Då valde de att bosätta sig i LA, inte Silicon Valley. Här finns det folk som jobbar med Teslas batterier. Det är liknande batterier. kunde de rekrytera folk som jobbar på Tesla. Sådana informationer sitter jag på. Jättespännande. Men jag tänkte faktiskt på att det något vi ska kunna prata om idag är just relationer. För vi har ju tema i Friday Lab i relationer i maj. Och jag blev så inspirerad av att höra om folk som jobbar med helt andra saker än jag själv. Och jag tänkte hur roligt det är faktiskt just det där. Att man kan känna en sådan inspiration om ett inför ett, när man talaren, för höra om ett område som man inte alls jobbar med. Kan du som coach förklara, och lite psykolog tjänst som förklara varför det är så här? Marianne (Maja) Norrgrann: Vi är ju fast i våra egna bubblar och våra egna föreställningar. Om vi bara umgås med människor som antingen bara ser vår bubbla och har accepterat den som den är, fast de själva jobbar med annat. Eller att vi rör oss med samma tankar hela tiden. Då sker inte så mycket utveckling. Medan när vi pratar med andra från helt andra branscher eller andra länder så fyller vi på med så mycket nytt. Det är det nya som kan ge den där, antingen inspirationen till förändring eller ibland skav till förändring. tycker att avundsjuka är inte en särskilt härlig känsla. Den kan ju också sitta med mycket energi och information. Det kan man ju också få genom att lyssna på någon annan. Jag tänker att det det som händer när vi träffar andra. Peppe Öhman: Nej, hoja. Det var spännande, hur mycket inspiration det finns i det man inte vet någonting om. Hur man kan inspirera sig något man inte kan använda sig konkret av. Jag tänker ofta att är bättre för människor. Hur kan jag bli det här en bra berättande av något spännande? Kan jag använda en bok? Är det någon som jag kan samarbeta med? För mig är vad jag har upplevelse att verkligen finns... Att det den där inspirationen som man kanske inte riktigt kan sätta fingret på. Utan som ändå kommer från någon som lever ett helt annat liv. Jag tycker också det bra för jag är jätterädd att jag håller på att bygga in mig själv i en liten bubbla där jag lever liksom med folk som bara har exakt samma politiska åsikt som jag och liksom läser samma böcker och samma liksom nyhetsartiklar och sen så låser vi in oss i den här bubblan och det pågår något helt annat liv utanför. Tänk också mycket på AI med dig. vet, AI har en extremt bekräftelse, BIAS. lyssnade på en podd häromdagen på On with Kara Swisher. Jättebra. Där är den här Kara Swisher som är en jätte profilerad textkönlist intervjuande kvinna som hade testat att låta Chagy Pity styra hennes liv under ett helt år. Då liksom inte så att hon blev galen, liksom fattade många beslut. Och hon sa att vissa beslut gick bra, typ planera resor och liksom planera vad man ska laga till mat. Men typ ekonomi funkade inte alls. sa att det kunde hon verkligen inte. Det måste hon släppa gärna. Men hon sa att en annan sak som hon måste släppa var att hon testade honom var lesbisk själv. Hon testade en pojkvän, en AI-pojkvän i en vecka. Hon sa att det var så konstigt att leva med någon som hon pratade med i här tiden som höll med henne och bekräftade henne i precis allt som hon sa och gjorde. Hon sa att det var på ett sätt väldigt förföriskt för det var ganska skönt att ha någon som man inte hade någon konflikt med. Men det också var otroligt obehagligt. sa att det var en obehaglig känsla hon fick av att leva med det, kommunicera med den här maskinen. Och så bör hon prata vidare, för då hon forskar i det här, hon sa att det egentligen där som Riktiga relationer byggs av små konflikter. Konflikter behöver inte vara att man skriker och att man bråkar. Det kan vara att man kanske tycker lite olika och försöker rädda ut det. är liksom hjärnan utvecklas och relationen fördjupas. Men att det befinner sig i en relation eller bara en situation där allt man tycker från tidigare bekräftas, sker det absolut ingen utveckling där. Utan då bara stampar man på ställe. Marianne (Maja) Norrgrann: Kan du tänka dig en sådan situation, Peppe, i en vecka skulle Magnus hålla med dig om allt du sa och bara bekräfta dig? Och att både dina barn också skulle göra det? Peppe Öhman: Ja. Nej, alltså det känns som en... Nej, det känns som... Ja... Marianne (Maja) Norrgrann: Det skulle vara otroligt obehagligt tänker jag. Jag skulle redan reagera inom en kvart ifall de hemma helt plötsligt skulle vara liksom bekräftat allt jag gjorde och hålla med mig alltid. skulle jag säga att vad är det som står liksom det någonting som inte stämmer här. Det är ju helt onaturligt. är helt onaturligt att vara i sådana relationer. Eventuellt kan man ju en kärleksrelation eller en kompisrelation kanske i början av en relation vara lite så att man är jättemekräftande och håller med. Jag tycker att den andra är bäst i allt. Peppe Öhman: Nej. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Men det är helt onaturligt att vi är så i relationer. Peppe Öhman: Det ju verkligen det. ju intressant att säga så för det stör mig ju sig mycket på. Man men kan, måste det alltid vara så mycket besvär? Är det alltid någon som har åsikter om vad man ska äta eller vilken tid man ska dra iväg? Men det som du säger, vilken, vilken mardröm att leva, liksom relationer där alla håller med och bekräftar den hela tiden. Det klart man behöver det också, men det känns ju som en, du vet att TV ser en black mirror där liksom tekniken, den finns på Netflix jättebra. Marianne (Maja) Norrgrann: ⁓ Peppe Öhman: Men det känns verkligen. Det är nästan material för en skräckfilm eller skräckbok. Det är som att ta med en zombie. Marianne (Maja) Norrgrann: Man ska ju vara orolig att det är nånting som har hänt så den här personen känner att den måste hålla sig. Utan att den döljer någonting. Eller så skulle man tänka att den personen har tappat all livsglädje. Att jag kastar in handduken så jag bara följer allt du gör. Det är de två scenar. Peppe Öhman: Ja. Ja. Det vara intressant. Ja, det finns ingen liv i det. En relation utan affektioner och konflikter. är en relation utan riktigt liv. Det kanske är en bristen på utveckling. Fan vad spännande. Vi kommer att dra 30 dagar med Friday Lab i höst igen. Om man blir årsmödem så får man den på köpet. Jag kan verkligen rekommendera det. Men där har vi en övning som du grädde fram någon för många många år sen. handlar om... Det heter inte The Weakest Link. Det heter The Weakest Chain. Det heter nåt sånt. Men det handlar i alla fall... Jag kommer inte exakt vad det heter. Men jag tänkte på den och så kollade jag upp lite. Bara ifrån den här stammaren. Det finns en sociolog som heter Mark Granovetter. Jag garanterar att utöra hans namn fel. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, vi kan. Peppe Öhman: Men han forskade en tid på 70 talar om hur svaga band, relationer som vi inte ser som särskilt starka utan det är folk som typ och grann är med oss eller någon förälder på skolan eller en kollega som vi aldrig talar med. Hur de egentligen är de viktigaste för våra liv för det de som inför någonting nytt. liksom folk som vi inte känner. Det är de som kanske inte läser liksom samma böcker som vi läser, tittar på samma tv, ser eller röstar på samma parti och liksom har samma politiska åsikter. Utan det de som kommer med både information, känslor och kontakter som man inte redan har. Jag tycker att det var en sån A-upplevelse att man reglerade fram den här övningen och det var kul att återkomma till den. Marianne (Maja) Norrgrann: Det en sån som jag ofta tänker på för det är verkligen så att man kan aldrig veta i förväg vilka möten som kommer att helt avgörande för ens liv på något sätt. Jag är mitt i en bostadssituation som jag inte kan prata om desto mer men jag kan lova dig att jag inte vara där jag är idag med den frågan om inte jag ska flytta in på kontoret halvt sommar med Louise för att Louise är en super brain när det kommer till avtal och fastigheter. Peppe Öhman: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Helt avgörande. Oavsett utfallet nu har hon varit helt avgörande för det. För någon vecka sen pratade jag med min gamla granna Berit. Hon hade fått en massa jättefina tyger som hon ville sy till kuddar. sa att hon bara inte vet vad hon ska hitta nån så syd. Jag pratade med företagaren hela tiden, men nu råkar jag inte veta. Då fick jag med den nästa dag. Berit hade ringt den här. Peppe Öhman: Ja, ja, just det. Marianne (Maja) Norrgrann: och varit och lämnat intyget och det löste sig vilken win-win liksom jag blir glad och hon får business och Berit fick kuddar och det är ju de här svaga länkarna som om och om igen är liksom källan till information och inspiration och action och liksom andra perspektiv. Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad att ha det jobb som jag har skapat åt mig. Eftersom jag får Man prata med väldigt många människor om viktiga saker. Jag får väldigt mycket information, men också idéer och historier- jag förstås inte kan dela vidare. jättemånga fall är de samtal jag för så är det fullkomligt konfidentiellt. Men i livserfarenhet är det väldigt berikande att få föra såna samtal. Därmed också kunna se mönster i... Peppe Öhman: Men du... Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, affärsutveckling och annat. Peppe Öhman: Mönster är otroligt viktigt att kunna se det. Jag tror att mycket stor intelligens att kunna driva någonting handlar om att kunna se mönster, förstå dem och tolka dem. Mönster tror jag är också viktigare än bara fakta. du får en liten klickfakta är det bra att ha. Men om du kan sätta dig i ett sammanhang och se ditt mönster, det är där du kan bygga någonting och få en större förståelse. Men hör du, Maja, exakt det du förklarar just nu är också någonting som den här forskaren kom fram till. Han säger att man blir bättre på problemlösande när man får tillgång till en massa olika perspektiv. Det är självklart. Om man till exempel driver ett bolag och får höra fem eller sex andra personer som kanske sysslar med något helt annat än en själv. Men vilka lösningar de har gjort så är det ju otroligt. Det är jätteviktig information man får då för då kan man implementera det eller kanske delrader. Man sällan kopiera den lösningen men säga att det är sysslar med elflygplan. Jag sysslar absolut inte med elflygplan men den lilla delen känns ändå som en smart lösning i hunnidrivarens företag. Marianne (Maja) Norrgrann: Det behöver inte vara i den stund man möter någon som den informationen är viktig utan det kan komma långt senare. Att man blir påmind om en story man hörde för något år sedan när man själv verkligen behöver den. Det tycker jag också är styrkan i de här svagare länkarna. Peppe Öhman: Men. Nej, säger bara. Marianne (Maja) Norrgrann: Den här TED-talken vi har med i kursmaterialet för 30 dagar med Friday Lab heter The Secret to Great Opportunities. The people is with the people you haven't met yet. Nu länge säger jag lyssna på det, men jag har ganska missat fragment väldigt tydliga för mig. Det ena handlade om att de gjorde något test, det en universitetsstart på året, någon liksom klass. Peppe Öhman: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: så bad de alla sätta sig bredvid någon de aldrig... De var en som de inte skulle sätta sig bredvid någon alla fall. Hur det automatiskt i början av dagen i ett ny kontext och om du väljer att sätta med de som är långt ifrån dem som du brukar undgås med. Så hur det skapade helt unika länkar. Hon pratade också om hur vi behöver uppmuntra oss själva att... Peppe Öhman: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: –att utsätta oss för människor som vi inte träffar. Hur vi behöver göra det är att ändra på saker i vardagen. Vi behöver gå en annan väg till jobbet. Vi kanske behöver se över våra hobby, testa nåt nytt. Ett beteende, inte kolla ner i telefonen man sitter i kollektivtrafiken– –utan se om det nån som känner för att prata. Peppe Öhman: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Att kanske vara en sån som småpratar om man inte brukar vara det. Att det finns små knep till det. Det är också nånting jag pratar med klienter om ganska ofta. Det är otroligt belönande när man börjar göra. Alltså när man börjar utmana sig själv att vara lite mer aktiv med människor man inte känner. Att för den paybacken är så stor och så snabb. Peppe Öhman: Nu sa du att det här talade vi om för några veckor sedan när vi talade om tur. Hur man ska hjälpa turen på vägen. Då hade jag kanske sett på TikTok och inte läst en artikel. Men en liten filmstift där någon pratar om hur man inte måste hjälpa turen på vägen. Man kan inte sitta och vänta på att turen ska komma till en. Ett sätt att hjälpa turen på vägen är att bredda sin yta. Gör områden så stort som möjligt. Det är väl exakt den här forskningen handlar om. När man talar med nya människor och befinner sig på nya platser, det är då man ökar sannolikheten att någon som man vill jobba med eller någon som kommer med en bra lösning, eller kanske bara att man får en vän, en ny vän. Det är också jättevärdefullt. Befinna sig där. Men om man alltid går de här upptrampade stegarna eller sitter hemma eller befinner umgåsbörjan med sin telefon när man rör sig på stan, då stänger man in sig, då gör man område utan som ger turen en chans att träffa en mycket, mycket mindre. Marianne (Maja) Norrgrann: Det kräver lite jobb, men det kräver lite jobb. Det kräver att det ska dyka upp på platser jag inte brukar vara. Jag är en del på LinkedIn nu. Jag vet inte hur du gör när det kommer här förfrågningar. Vad gör du med dem, Peppe? Peppe Öhman: Nästan alltid. Om vi har gemensamma bekanta brukar jag bara godkänna dem. Jag behandlar LinkedIn lite styrmoda. Marianne (Maja) Norrgrann: Har du någon gräns? Har du två gemensamma connections eller 20? Eller har du någon, kolla du upp vem det är? Peppe Öhman: Nej, jag har ganska dålig LinkedIn-etikett liksom. Jag har har vi någon? Nej, det räcker med en gemensam bekant. Och alltså kanske jag liksom kollar hur känns det här. Men jag tänker också att jag är inte så hemlig på LinkedIn. Alltså vad finns det som, vad är det värsta som kan hända? Marianne (Maja) Norrgrann: Ja. Jag vet inte. Jag var nyfiken på ditt svar. Jag vet inte hur man ska tänka. När jag får förfrågningar brukar jag titta, just som du, finns gemensamma kontakter. Vilka är de? Är de gemensamma kontakterna nån som jag ens vet vem det är? Eller inte. Men om det är uppenbart i personens titel att jag... Peppe Öhman: Mm. Mm. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: är i deras målgrupp. Om det är titeln så här, scaling your business, 10x, performance coaches, bla bla bla. Om de inte har skrivit ett meddelande till mig, då brukar jag faktiskt inte godtäna dem. För då tänker jag att då kommer det bara komma ett säljmälj och då tycker jag att då kan de göra jobbet först att skicka ett mail och säga det här är varför jag kontaktar dig, det ska vara kul att connecta. Då ska jag så antagligen svara ja. Men om man bara liksom är så här att man känner att man har klickat i en massa som är i målgruppen så brukar jag inte connecta. Peppe Öhman: Mmm. Ja. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: inte ens om de har gemensamma kontakter. För då tänker jag att det många som bara har liksom som alltid approvar så. Men vad vill jag säga med det? Jo, att genom att dyka upp på platser och connecta med folk, i riktiga livet, fast man bara blev presenterad och sagt hej. Eller om man gör jobbet på LinkedIn om det är någon som man är nyfiken på. Jag tycker att det ett som nog aldrig har fått ett, inte blivit godkänt som en connection, om jag har skrivit någonting. Peppe Öhman: Nej. Mm. Smart. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: väldigt kort och trevligt. Så det krävs otroligt lite för att skapa sådana connections. Och vad som händer är ju om du har connectat med någon in real life och sen connectar på LinkedIn och så postar du någonting. Så kan du plötsligt få liksom lajkar och kommentarer fast du egentligen inte känner varandra men du har ändå träffats liksom. har känt någon har känt av din vibe och det är ju igen så värdefullt. Därför att om det är en väldigt sån här weak connection du har inga andra gemensamma connections. Peppe Öhman: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Då är ju den länken mycket mer värdefull för den öppnar ju då upp till nya grupper. Så det kräver ju inte ens så mycket. Men det kräver att man dyker upp lite på lite platser där man inte brukar vara och att man vågar vara den som presenterar sig och kanske frågar och liksom skapar det här grund...grundinformationsutbytet och sen att man vågar connecta på LinkedIn. Peppe Öhman: Mm. Men jag tänker också att det här är ingenting man behöver göra bara med... med tanke på att det här kan hjälpa mig i framtiden vare sig man är anställd eller företagare utan det verkar inte som att man gör för sig själv. finns jättemycket forskning som visar att de där små vardagliga mikromötena man har i dagen är jätteviktiga för en, alltså för ens välmående. Det är det där att man byter två ord när man köper kaffe eller liksom säger hejd buschar för dig när man stiger in i bussen eller vad man håller på med. Jätteviktiga, det kan tyckas liksom onödigt och liksom vad ska jag nu hålla på med men det är verkligen jätteviktigt för ens välmående. Jag rager den här Det här exempelet tidigare, jag tycker det är så bra sen kan jag det igen. var en undersökning där man hade ett gäng människor under en dag att gå in och köpa kaffe på Starbucks. Alla fick ett presentkort och halva den här testgruppen fick instruktioner att prata så mycket som möjligt med nabaristan. Den andra halvan fick instruktionerna att säga så lite som möjligt för att baristerna är upptagna och behöver vara i fred ibland också. Och så fick de fylla i en formulär på hur de mådde innan de gick in och så fick de fylla i ett formulär när kom ut. Det visade sig de som hade köpt kaffe och pratat med baristerna var mycket gladare än de som hade fått instruktioner att börja gå in och beställa sin kaffe och sen hålla käft. Och jag tycker det är en så enkel liten grej som verkligen inte ens tar någon extra tid. Att det kan få en att må så mycket bättre tycker jag är otroligt coolt. Hur människor är sociala varor, hur verkligen behöver en lilla... Jag tror det är bara en liten bekräftelse att man ser någon och liksom säger hej, jag ser dig. Och det räcker. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, och kan det också vara att vi mår ju bra av saker som vi gör när vi vet att det är rätt sak att göra. Alltså, to be a good person. Varje gång vi är det så känner vi oss lite bättre. Och det kan vara i relation med andra, men också om vi torkar av diskbänken så kan man också få en sån här, men tänk att det här gjorde jag. Inte bara för mig, utan jag också för min familj. Bra gjort. Alltså, kanske inte alla håller på så. Jag håller på så. Peppe Öhman: Mm. Ja, ja. Jaja, guck så. Marianne (Maja) Norrgrann: Då mår vi bra. Vi mår bra när vi gör saker som vi tycker är fint att göra för andra. Peppe Öhman: Ja, men det får man bara försiktigt som inte falla ner i martyrträsket för att alla andra går kring och tycker... Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Det är en helt annan sak. Det var bra att du lyfte det för det. Martyrträsket, då blir det minusenergi. Man måste hålla jättekoll på att man är på rätt sida. Det finns en författare som heter Gretchen Rubin, en New York-författare. Hon har skrivit böcker som The Happiness Project. Jag läste i omomok som heter Outer Order In A Calm-- handlar om hur man ska dig klart i sitt liv. Peppe Öhman: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Gillar den mycket. Hon har skrivit... Vad annat har hon skrivit? Det här är hennes bok som blev en New York bestseller. En sak som hon skriver där är att göra saker för andra- utan att förvänta sig nåt tack eller nån medalj. Peppe Öhman: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: För det här happiness project som hon höll på med, under ett år, det var en blogg från början tror jag, för varje månad valde hon ett område där hon skulle testa att kan hon öka sin lyckograd genom att lägga fokus på någonting specifikt. Och en månad handlade om att göra saker för andra utan att förvänta sig ett tack. Men då var det jätte jätte viktigt just det där att det här görandet handlar om mig själv. Att jag gör det för mig själv fast det åt någon annan. Peppe Öhman: Mm, just det. Just det. Jag kan väl ha glömt det här. Marianne (Maja) Norrgrann: Genom att det faller in är att den andra borde vara tacksam eller den andra borde göra tillbaka. Då blir det lätt minus om vi inte får det. Jag har alltid det som en tanke, sån här regel att komma ihåg och tacka mig själv när jag gör någonting bra. så när det är för andra. För då ger det större kick. Peppe Öhman: Mm. Det var jättebra. Verkligen jättebra. tror också att handlar om att man får... Unda sig själv saker som inte är bara att göra the right thing utan bara härliga saker. Unda sig en tup lur eller liksom en... ett ja vad man tycker om, en bit choklad, ett vad eller liksom att man känner att det här är gör bara för mig och liksom förstå att jag är värd. För att om man bara går omkring och gör saker för andra förväntar sig att de sen ska ge en en chunk med tid eller liksom en present som tackar eller betalar tillbaka. är på något sätt en investering som ska få... Så ska man tillbaka, det andra ska betala en tillbaka. Så tror jag att som du säger att man att det går med på minus för då blir man lite bitter. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag hade en grej på LinkedIn som handlade om böcker, de tio bästa böckerna jag har läst. Då fick jag lite kommentarer på bra böcker som andra har läst. Det var en kommentar där man önskade att vi ska prata om den i podden. Jag har inte läst färdigt ännu, så vi kan inte prata om den riktigt ännu. Men den tangnerar ämnet väldigt mycket det här. Att vara sin egen lyckasmedel, eller ta eget ansvar. Det kan ju vara jätteprovoserande för någon. Peppe Öhman: Mm. Ja. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Och den som kommenterade förstod eller upplevde boken som lite provocerande. Därför ville jag ha vår take på det. Men det här kan också vara jätteprovocerande för de. Ska man bara göra och göra för andra och inte få nåt tack? Jag tror ju att vi behöver ansvara för vår eget martyrskap. Om jag går över gränsen till det är det inte rimligt längre. Nu behöver jag. Peppe Öhman: Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Tack eller jag behöver att någon annan gör det. Då är det fortfarande på mitt ansvar att säga det. Peppe Öhman: 100 % Marianne (Maja) Norrgrann: För martyrskapet tänker jag tyst lidande, där man väntar på att någon ska se. Medan man kan göra exakt samma sak men säga att nu är min kvot av serva andra fylld, nu behöver jag någonting annat. Och sen kanske vara ganska specifik med det. Då är det något helt annat. Peppe Öhman: Mm. Mm. Om jag får vara lite hård tycker jag att det är... Att vara lite feg. Att det är tysta lidande. Att man går omkring oss ur på alla andra för de borde förstå allt man gör och vara tacksamma för det och göra minst lika mycket. Att man ger bort kontrollen till någon annan och väntar på att den ska läsa ens tankar. Det är fegt. Man måste ta ansvar över sitt eget liv. Ingen annan kommer att göra det. Alla är så fullt uppdagna med sin egna liv och tycker att de gör helt bra saker. att den är sin egna liv. Marianne (Maja) Norrgrann: Så är det ju. Och tankeläsning, alltså det tyvärr, det funkar ju inte. Och funkar det så blir det ändå någon misstolkning på vägen. Det är bättre att vara tydlig med vad man behöver och vad man vill. Och sen också liksom för sig själv då, vara tydlig med vad jag drar gränsen då. Är det någonting som jag behöver? Men att ta tillbaka ansvaret. Och själva, är det enda vi kan kontrollera. Så att vi behöver hålla koll på vad vi är i det. Peppe Öhman: Mm. Men jag tror faktiskt att det är viktigt att man granskar sig där för att det kan finnas en viss... psykologen är man här fram men jag tänkte mycket på det här för att jag kanske någon som person mitt liv att det finns en trygghet också att vara martyren att vara den som allt drabbar den som gör mest och den som liksom som ingen riktigt förstår för att man drar och ser det tunga lassen man drar och att man på något sätt man trivs människor trivs för att det man känner igen även om det inte alltid är så bra och det som liksom finns på den andra sidan är ganska skrämmande tar man kontroll över sitt liv och säger nu är det slut då på något sätt tillkommer också ett ansvar att man ska vara glad och att man ska som väljer man vill göra istället. Man vet vad man har men inte vad man får. Man får plötsligt fatta en massa beslut om vad man egentligen vill. Ibland är tryggare att vara passiv men det verkligen inte alltid bäst. Det är ganska jobbigt att komma till insikten att man faktiskt valt det här själv också trots att det känns som att det andra människor som lämpar över grejer på en. Marianne (Maja) Norrgrann: Så bra. Det var någonting ännu jag vill säga om de här länkarna. Peppe Öhman: Jag tycker att vi ska sätta en i... Vi länkar under podden till det där YouTube-talken som du refererar till i början. För tycker att den är jättebra. Marianne (Maja) Norrgrann: Jättebra. Jag tänker att som övning till nästa gång kanske kan vara att fundera på vad det du behöver få in för nya länkar. Behöver du nya privata kontaktytor eller är professionella idéer du behöver? Är det någonting du kan göra i din vardag som öppnar upp möjligheter för att träffa nya människor och liksom faktiskt ta det som en liten hemuppgift att göra någonting? Nu kommer jag på vad jag skulle säga. Martyrskap i företagandet, Peppe. Får jag ta några minuter och prata om det? Om vi under långa perioder tar för lite betalt och eller och eller överservar våra klienter så är det jättelätt att hamna i samma sorts Martyrskap. Att vi väntar på att någon annan ska se vårt värde, vi blir lite bittrade för att vi får inte gå ihop. Peppe Öhman: hemskt gärna, det vill jag höra. Marianne (Maja) Norrgrann: Då spiller den bitterheten över på våra kunder. Det är farligt. Om vi inte kan hantera vår verksamhet med en positiv vibe så kommer våra klienter att känna av det. Finns det ingen annan orsak att ta tag i att prissätta rätt så är det att det kostar dina kundrelationer om du inte gör det. Tänk dig själv att du kliver in i en affär. Där butiksägaren är lite sur, du frågar nånting om nåt produkt, de bara muttrar nånting. att den här personen tänker antingen, du kommer ändå inte köpa nånting. Eller, jag kan inte ta det priset det borde kosta för den här för att ingen fattar värdet av den här produkten. Alltså nånting som butiksägaren känner. Men den viben smittar ju av sig på den som funderar på att köpa nånting. Vilket gör att vi automatiskt... Peppe Öhman: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: och backar lite tillbaka. Vi vill ju inte handla eller göra med människor där vi får negativa känslor. Det här kan vara svårt att få syn på oss. Det är nånting som kan smyga sig på med tiden. Ofta under perioder där vi har jobbat för mycket, har gett för mycket, vi har inte tagit tag i prishöjningar osv. Då kan man helt plötsligt märka att vi är på minus. Det är inte så positiv vibe. Jag kanske klagar åt andra om mina kunder. Peppe Öhman: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag pratar negativt om mitt jobb. Det är alla varningsklockor på att jag behöver ta tag i det som är mitt i det. Det kan aldrig vara kundens ansvar att jag inte tar tillräckligt betalt. Peppe Öhman: Okej, Maja. Otroligt bra. Alltså, Bra. Någonting jag aldrig tänkt på förut, men o klockren när du säger det. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Peppe Öhman: Bra, ska vi sätta punkt här? Jag har inte sett det här. Marianne (Maja) Norrgrann: Bra. Ska vi visa till punkter? Peppe, det händer ju lite grejer i Fridaylab nu. Alltså snart är det sommar och det är härligt och ja. Men det kommer en höst och vill du göra ditt framtida ja en superpresent så har du möjlighet att nu signa upp på Fridaylab Community på årsmedelskap och därmed få 30 dagar med Fridaylab kursen gratis. Så för 3900 kronor så får du både ett årsmedelskap och den här kursen som är värd 3 500. Peppe Öhman: Ja. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Den kommer att starta i september, det går under 30 dagar. Till det har vi platser öppna nu, så det går att gå med det. Vi måste lägga en länk till det också i beskrivningen till podden. En annan sak, får jag säga en sak till? Vi blir så glada när ni kommenterar och har tankar frågor om podden. Peppe Öhman: Ja, säg. Marianne (Maja) Norrgrann: Gärna med sånt. är det så att det är nånting som du tycker, men varför pratar ni inte om det här? Skicka det till oss. Det går att skicka det igen på Instagram eller mejla oss. Men vi blir också otroligt glada om du tipsar om den här podden till någon som du vet kanske går att fundera på livet och vardagen och hur allt ska gå ihop. Som en liten present. Skicka den vidare till någon som kanske vill ha lite nya tankar. Peppe Öhman: Ja, alltså Maja, ja, jag kan bara säga ja på allt du har sagt. Det som jag nu vill tillägga om det du sa om 30-dagens kursen som vi drar igång i höst, är vår absolut överlägset populäraste grej vi har gjort i Fridaylab. Och att anmäla sig nu är som att det jag alltid gör på kvällen, att ladda kaffe koka den kvällen innan. Alltså när man bokar in någonting långt i framtiden ska det inte bli härligt. Eller långt och långt, det beror på hur räknar. Men att man ger sig själv sitt framtid, jag har en liten present. Jag kan verkligen rekommendera det. gör det, så ses vi där. Och den sker då online, så man faktiskt inte reser någonstans utan vi ses på Zoom. Och du och jag, vi hörs nästa vecka igen. Tack för att lyssnat. Hej då! Marianne (Maja) Norrgrann: Det är jag vet. Tack för idag.