Latest / Det kommer att bli bra - en Friday Lab Podcast / Handling kommer före inspiration
Transcript
- Peppe: Hej och hjärtligt välkommen till podden som heter Det kommer att bli bra. Det här är en Friday lab podcast som görs av mig Peppe Öhman och av dig Marianne Norrgren i Stockholm. Hej Maria, hur är läget? Marianne (Maja) Norrgrann: Hej Peppe, det är jättebra. Vad roligt att jag får vara med och podda igen. känns som om var länge sedan. Peppe: Välkommen tillbaka till podden. Jag har gjort det med vår medarbetare Ann. Jag har också saknat podden med dig. Drottar podden med Ann och drottar podden med dig. Jag tycker att det är så spännande hur olika människor tillsammans skapar olika sorters energier. Gud, nu låter jag verkligen som en konstig elejperson som talar om energier. Men jag tycker faktiskt det. Kan man säga så i Sverige också? Marianne (Maja) Norrgrann: Vi pratar mycket energi. Peppe: Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Vissa mer än andra. Peppe: Jag kan se att när jag flyttade till L.A. snart 15 år sedan, då träffade jag en kompis, Frida, vi är jättegoda vänner nu. Ganska tidigt in i vår relation sa hon att hon är så känslig för andra människors energier och att hon påverkar sig av det starka de Jag tyckte att hon var otroligt trevlig men det var så konstigt sagt. Vem går det kring att känna energier? Det var för mycket för mig. Men nu för tiden, för att jag är verkligen en slow bloomer eller en late bloomer. kan jag verkligen förstå vad hon menar. Man kan stiga in i ett rum ibland och känna att här pågår något väldigt spänt. Eller här är en jätteglad och upprumd stämning. Samma sak med specifika människor. Man kan känna på sig att den här människan är på en bra plats eller den här människan inte ska kanske hålla mig en bit ifrån. Det kan Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Peppe: väl bäst beskrivas som energi. Marianne (Maja) Norrgrann: Det finaste är människor som ändras när livet går. Man är på ett visst sätt och skeptisk. Om man pratar så där, är det trevligt. Men att man kan omdefinera sig eller öppna upp för att man kan ångra sig– –det tycker jag är det finaste. Det Peppe: Tack! Marianne (Maja) Norrgrann: är kanske en fördom jag har, ju äldre man blir desto mer... Stängd blir man för nya tankar. Särskilt äldre män. Att man blir extremare i sina uttryck. Det är så jättefint när det finns plats för nya insikter- och man omvärderar det man alltid har trott. Kanske öppnar jag upp nyfiket för nåt man verkligen har sagt. Det tror jag inte på. Då kan man känna att det kanske ligger nåt i det jag vill förstå. Det tycker jag otroligt fint. Peppe: Tack, tar det som en jättefin kompliment. Jag tänker att för mig handlar det också om min rädsla för att bli en surgammal gubbe. Alltså, det där att... Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Den rädd som vi alla ska bära med oss och ha som ledstjärna i livet. Peppe: Vad hade du tänkt på i veckan? Marianne (Maja) Norrgrann: Men vad har jag tänkt på i veckan? Alltså jag har tänkt på att vi har ju gått från oktober till november och det kommer ju med många, många härligheter. dels har det varit hustlov här i Sverige så det var lite långsammare och så där jag var ledig en del. Men sen är det ju det här mörkret som har kommit och svept in och man blir lika överraskad varje år tycker jag. Men jag har verkligen tänkt på att Att omfamna det. Omfamna mörkret. låter lite extremt. Men så här. I oktober, i början av oktober, ställde jag en fråga till våra medlemmar i FredLab Community. Är det någon som vill hänga på en fotoutmaning att fånga en bild per dag i oktober? Så att man kan konstatera att oktober inte heller är åratroligaste månad. Men att här är oktober i bilder. Och när du sammanfattar det eller tittar på den här månaden. så blir det väldigt... Det känns väldigt rikt. Det innehåller många olika saker. är morgondopp, flera månader, promenader, cykelture, jobb. Jag tog en bild på vår studio i kvällsmörk. Jag har planterat nya höstblommor och köpt jättefina ljuslyktor så att det ska kännas lite välkomnande när det är mörkt en stor del av. En bild på det. var gott och blandat. Det känns att att det här var oktober 2026. Det kändes värdefullt och fint. Jag har tänkt mycket på att vi behöver ställa om våra rutiner. Vi behöver ta ansvar för det. Att inte låta vinter, trötthet och mörk är skölja över oss. Vi blir nån sorts offer för det. Jag har full respekt för att vi alla är olika känsliga för det. Men vi har alla möjligheter att fatta ett beslut. Det här är mitt recept mot mörkret. Jag Peppe: Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: vet att det blir mörkesteg också på ett annat sätt. Peppe: Det känns otroligt. som är här och klaga på det mörkt i Los Angeles. Men jag vill bara säga det blir verkligen mörkt och tredje tappar också sina löv här. Folk säger att jag ska verkligen saknas av olika årstider om jag ska bo där. Men vi har kanske inte snöstormar men vi har verkligen olika årstider här också. Och nu en vecka efter er så flyttar vi också klockan till vintertid. Det är en jättestor skillnad hur mörkt det är på kvällarna. Och jag kan verkligen känna den samma känslan som jag hade när jag ännu bodde i Helsingfors. Klockan fem halv sex på kvällen vill jag absolut Jag vill inte gå ut, vill liksom bara ligga inne och kolla på en tv-serie för att det är så mörkt. jag blir också tröttare. Jag blir så trött och jag vet att det är liksom det minst originella man kan säga. Men jag känner verkligen att min kropp behöver så mycket mer sömn nu än på sommaren. Marianne (Maja) Norrgrann: Så hur tar du hand om det då? Peppe: För det första accepterar jag bara det. Jag tycker det är otroligt mysigt att gå och lägga mig ännu tidigare än vanligt. Ta med en bok. Jag har läst jättemycket böcker. Jag sitter i Elektor för augustpriset så jag får läsa massa fackböcker. Man ska få en högre fackböcker som man nominerar. är nummerordningen på vilka man tycker är bäst och sämst. De är alla jättebra. Det är också lyxigt att... Marianne (Maja) Norrgrann: Vad roligt, Peppe. Det här har vi inte pratat om. här visste jag inte. Och fuckbucken. blir alldeles så Peppe: Nej, jag har inte sagt det. Marianne (Maja) Norrgrann: där. Men har du fått läsa? Peppe: Ja, jag vet. Det är så härligt. Det här är det jag läser mest könlitterärt. Jag läser artiklar om amerikansk politik och all litteratur jag läser är könlitterärt. Jag tycker att det är så cool att någon annan har valt de här böckerna och sagt att är här. Det brukar du aldrig vanligtvis läsa. Det är ju... Jag älskar det. Det är som en upptäcka sak man inte visste att man tyckte om när någon annan får välja åt en ibland. Marianne (Maja) Norrgrann: Men berätta, Peppe: Vi Marianne (Maja) Norrgrann: du får säkert inte säga nånting om böckerna du läser nu, antar jag. Peppe: Ja, de nominerade är offentligt. Marianne (Maja) Norrgrann: Okej, du får prata om vilka. Men är det något ämne som du har fått lära dig om nu som du inte annars alls skulle välja? Peppe: Jättemycket. Mycket om Gustav Vasa till exempel. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Peppe: vet du vad, en grej är så kul. En av de här böckerna handlar om en poliskommissarie, Sivers, i Stockholm. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Peppe: Och som var tunga att flyga. Det är väl liksom inte spoiler för mycket, det är jättespännande. Och jag har ju en podd med Malou från Sivers. Och i somras när vi åt middag tillsammans berättar hon om sin gamla släkting, som är den här poliskommissarien. Och nu får jag läsa en hel bok om det. Alltså det är... Marianne (Maja) Norrgrann: Det här låter jättebekant. Kan jag ha hört på radio någonting om den här? Kan du säga någonting om vad? Peppe: Det är ett visst mord på en viss gung, på en viss pje, liksom som den här sivärs blir anklagad Marianne (Maja) Norrgrann: Ja. Peppe: för att ha både rätt ut men kanske också varit medkyldig till. Och jättemellan så spännande. Marianne (Maja) Norrgrann: En viss kung vi pratade om Gustav III då. Peppe: Ja, okej det kanske, Marianne (Maja) Norrgrann: Jag bara fack klargöra. Peppe: när det handlar om historia det kanske ingen spoiler. tänker alla som har lyssnat på det har ändå gått i skolan och läst historia. Så det var kanske dumt att ha med att hålla det så hemligt. Men så är det en annan bok som handlar om Islam i Sverige. Otroligt Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Peppe: spännande. När SD gjorde, det handlar väldigt mycket om SD liksom, och rasistiska krafter och hur det att vara en muslim i Sverige. Och liksom vad man har tyckt och känt. Jättespännande. Det är också extra spännande att läsa om det här samtidigt som vi spelar in här på det. är mellanårsval i USA och USA kommer kanske att få sin första muslimska senator någonsin. Alltså så spännande. Nu kommer jag verkligen inte att säga vilken, jag var på väg att säga vilken av de böckerna vi får dit men jag kommer inte att säga det. Det finns liksom flera, en handlar om språk till exempel. Nu börjar den här podden handla om helt andra saker men jag säger kort den här saken. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag älskar det. Man blir tvungen- men ledd till att utforska nåt man inte själv har valt. Det finns så mycket potential i det. Peppe: Det är otroligt roligt. Det verkar så värdefullt. Och en av böckerna handlar om språk och hur språk är såklart också politik. Men till exempel Sverige och Danmark, för att chilja de länderna åt ett vis att vi har två kylda länder, så gjorde man avsiktligt så att det danska skriftspråket blev annorlunda än det svenska skriftspråket. För att man ville liksom inte bara dra en geografisk gräns utan också en kulturell och språklig gräns, så man stavar ord på olika sätt. Och det samma gjorde man i Serbien och Kroatien. Serb och kroatiska är två språk som påminner väldigt mycket om varandra. Men för att visa att det inte är samma land så har man medvetet försökt chillera åt de här språken. Visst är det så spännande. Marianne (Maja) Norrgrann: Gud vad spännande. Så det är inte riktigt som när Sverige och Schweiz bestämde sig för att ni får choklad och ost. Peppe: Hahaha Marianne (Maja) Norrgrann: Inte samma, men lite liknande. Peppe: Typ samma. Inte riktigt samma, ja. För att gå tillbaka till... Vi pratade om november så var det otroligt mysigt att ge sig tid att ligga i sängen och läsa riktigt länge på kvällen. Marianne (Maja) Norrgrann: Så bra. Så, så bra. Jag har tänkt att, det kommer jag på precis innan vi börjar podda nu, jag vill fortsätta med det här med att fånga saker på bild. Men Peppe: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: att under november ska jag fånga det som symboliserar lugn, det som symboliserar mys, att man har gjort ansträckning på något sätt för att skapa en härlig stämning och sånt som är vackert. Jag ska inte tänka en bild per dag, det kanske är tre bilder per dag, fyra, kanske är jättemånga. Men att jag ska göra ett album på min telefon som heter November 2026 och sen är det de orden som jag fångar. För det som händer hos oss är ju på sådant sätt som när man skriver tacksamhetsdagbok. Att när vi sätter fokus på det vi är tacksamma för. så blir vi mer medvetna om saker att taxan för. Det påverkar hur vi mår, vad vi gör och hur tänker. Det har väldigt positiva effekter. Det är som om jag fångar härliga stunder på bild- så kommer jag att leta efter härliga stunder- vilket gör att kommer känna att november är härligare. Peppe: Det låter klockrent det där. Jag tänker jättemycket på det som någon har sagt. Att handling ofta kommer före tanke. När man gör någonting så börjar man tänka på det. Man behöver inte vänta på att rätt tankar kommer. Det är väldigt svårt att tänka sig till. Jag ska älska november. ska älska november. Men när man tynger sig själv att göra saker som får en att gilla november så börjar man gilla november. Marianne (Maja) Norrgrann: Det är lite som att gå och varje dag tjata om det är mörkt ute. Det ju inte annat än att man märker hur mörkt ut varje gång man går ut. Men att man är så här, wow! Tänk att nu, idag regnade inte. Idag var det sol, Peppe. Vid lunchen idag så var det sol. Jag tror alla var så chockade. Jag försökte få tag på lunch för jag var tränade och så hade jag liksom en tids slott. Jag skulle vara tillbaka på kontoret. Jag gick i Kungsgatan, varje ställe var knökfullt med folk. var kö överallt. Peppe: Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag kom upp till Brunnsgatan, har kontor. Där finns en fantastisk restaurang som heter Happy Rooster. Jag kom in där, det helt packat med folk. är det ofta, men var ändå jättemycket folk. Det här är mitt enda alternativ att få tag på nånting och äta. Hela den här skocken fick sin mat och gick åt. Jag kunde prata lite med ägaren där. Hon bara, vad sån rusning? Jag bara, ja, vad kul. Men det var ingen här igår, men alla är här idag. Det ganska ofta ut så där, men tydligen hade det varit en väldigt kontrastlig gård. Men det var säkert det att solen sker en lunchtid, att alla bara kastar sig ut på Stockholms gator. Det är november och solen skiner, nu måste vi liksom gå ut och hämta lunch. Såväl. Peppe: Jag tänker på det. Det du sa om att när man går runt kring och säger att det är november det är så mörkt jag är så trött och det blir jag tänker det är ett sätt som man är så van att kommunicera med i november. alltid så orkar man inte hitta på nya samtalsämnen. Eller så träffar man någon och tvungen att små prata och då säger man bara det enklaste och då är det bara Gud vad trött jag är för att det är november. vi har inte sett solen i för sig men jag kommer ihåg förra året pratade alla i mina kompisar i Stockholm om exakt hur många dagar det var man senast hade sett solen. Det var typ nån sån rekord på när solen inte visade sig på. och det kanske ett sätt att träna upp sig och säga något annat än bara det som förväntas av en. Att uppräpa de klyschorna som man tror att man ska säga när det november. Håll ett öga på vilket språk man använder. Nåt som är lärare. det också som journalist och författare, det jätteviktigt vilka ord man använder. Hur man beskriver någonting och hur orden vi använder verkligen skapar vår verklighet. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag har gett det exemplet tidigare, men nu är det sju år sen jag flyttade till Sverige. var sista veckan i oktober vi flyttade. Det var folk som sa till mig att går och njuter nu men vänta tills det är så mörkt. Det kom i februari. Jag tyckte att var fantastiskt. Jag tyckte att solen sken hela tiden. Minns du det här? Jag gick verkligen och var så här, Peppe: Därmed är det exakt. Marianne (Maja) Norrgrann: hur vackert kan det vara att tänka att jag får bo i den här stad? Jag tänker fortfarande så. Men det som hände var... Sen kom december. På nyheterna pratade om att november hade varit det solfattigaste. Peppe: Ha ha ha ha ha ha ha ha ha Marianne (Maja) Norrgrann: Att Stockholm hade haft 46 minuter sol under hela månaden. Jag förstår att det är fakta. Jag litar på metrologen på SVT som berättade om solstatistiken. Men det stämde inte med den bilden jag hade. Jag upplevde att hade varit en jättesolig månad. Antagligen har jag råkat vara ute i varje minut av sol. Men det bara igenvisar att det blev en bevis för mig- att det som vi skapar som vår verklighet är väldigt sant. Sen förstår jag att metrologen hade rätt, men det spelar ingen roll. Om jag upplevde att det var soligt och fick mig att må bra- fick mig att känna massa tacksamhet för att jag får bo i den här vackra staden- och så att även november är soligt... Det säger ganska mycket. Jag tror att vi kan bli Peppe: Vi gör det välklart. Marianne (Maja) Norrgrann: jättebra på att hitta de här sakerna som gör... Där vi känner att det är härligt att leva. Peppe: Jag, det här känns, jag har sagt det också förut, det känns alltid lite pinsamt att känna för det är en så döntig sak. alltså, min man mangel så gör vi går ju omkring och pratar om hur mycket vi älskar att bo i LA. Och man kan tänka att det blir så maniskt, men igår tog vi en promenad precis när solen gick ner och som det blev att solen går. Och nu fattar jag det lätt att tycka att är fint när solen går ner i stillahavet. Men vi har ändå bott här liksom 14 år. Men ändå varje dag som går så går vi och pratar om, tänk att få vara med på det här. Tänk liksom att, tänk att man får se liksom här Palmerna är mot ljus och alla man möter säger hej åt en och liksom småpratar lite. det finns verkligen otroligt många saker som inte är bra med det här stället. Inte minst liksom. Jag kan räkna upp en lång lista med saker som inte är bra på USA. tänker att den som lyssnar på den. Nej, för nu bor jag här tänker jag. Marianne (Maja) Norrgrann: Men du behöver inte göra det heller. Peppe: Sen kan alltså det finns liksom ingen poäng för mig att fokusera på det. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja men så är det. Eftersom det här är en videopod också så ska jag dela. Peppe: Sluta! När har tagit den här björnen? Marianne (Maja) Norrgrann: Nej men det här är för en och en halvtimme sedan jag pruminerar hem. Peppe: Är det sant? Herregud vad fint. För det första vill säga, Maja, den där får du lägga upp på Instagram. Den får du gå in i arkivet Marianne (Maja) Norrgrann: Ja men det är ju så vackert. Ja men det ska jag göra. Peppe: på Canva som heter landskap och andra fina bilder. Så vi har ett arkiv där vi... Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, den går dit. Solen har gått ner någon timme sen men tydligen inte helt eftersom det ändå färger en massa färger på himlen och liksom vatten och upplyst och byggnader. Men det här kräver ju att man tittar upp. Peppe: Jag får säga för er som lyssnar på podden, inte tittar på den, man visar just en bild från sin kamera som hon har tagit här. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag promenerar från kontoret hem. Kvällshimmel och byggnader av vatten. Otroligt vacker. Men Peppe: Jag menar så vackert. Marianne (Maja) Norrgrann: det kräver ju ett att man tittar upp och inte tittar ner i telefonen. I det här fallet krävde det också att jag stannade till och tog en bild. Det finns ju mera moment i det här och mycket handlar ju om vad är det vi lägger i vårt fokus. Jag tog tunnabörnan en morgon den här veckan för det östern är och... till kontoret och det fanns ju inte en människa som inte tittar ner i en telefon. Alltså det är ju, vi går ju misstånd ganska mycket i livet när vi bara tittar ner. Jag är skyldig också, men jag försöker just på tunnelbanan använda den tiden till att titta på människor istället. Peppe: Om. Marianne (Maja) Norrgrann: Så hitta liksom guldkorn, leta efter guldkorn och liksom skapa tid för guldkorn. Peppe: Jag tycker också att en viktig aspekt är att ta bilder. Jag tar väldigt mycket bilder där. tycker att de finaste bilderna är från vardagar. En tisdag där i köket. Det är lätt att hela ens bildarkiv består av folk som är på fest. Man är snyggt uppklädd eller står och poserar från kameran. Jag älskar bilderna när det händer något. Det mitt i en rörelse. Det mitt i en vardags. Typ på morgonen när alla ska iväg till skolan. Titta tillbaka till scenen och komma ihåg hur det var på riktigt. Sådana här saker, det är ganska få bilder från vår förra lägenhet. Det är jättetråkigt, vem går nu här och tar bilder av sin lägenhet? Det är bara ens hemma om man är där hela tiden, man blir ju blind för det. Men i det stället vi bor på nu har jag försökt ta fler bilder för det är så mysigt att komma ihåg. När man ser vilka böcker man hade i bokhöljan och hur man hade med blera. Och komma ihåg hur man levde livet då. är verkligen... Marianne (Maja) Norrgrann: Det är så sant. När jag tittar tillbaka på bilder i vårt... Inte vårt förra hem, när vi sen bodde i hus i Belgien. Jag slås alltid av att det är så städat på bilderna. Jag vet inte. Har jag alltid tagit mycket bilder när det är nystädat? Peppe: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Eller kändes det bara kaotiskt? Det var så småbarnsåra... Jag upplevde det som det var extremt stökigt, men att det inte var så stökigt. Jag tror att är mer ett. De dagar vi hade ständning på den tiden var nystädat. Då var jag mycket mer chill och tog en massa bilder på lek och bak. Jag vet inte. Det slås av varje gång. Det stämmer inte alls överens med min bild. Peppe: Vad spännande. Alltså, nej men, jag tycker att det är en bra båta, jag tänkte på det senaste går, är på att hej hej vardag Louise, gå alla in och följ henne på Instagram. Hon är så otroligt duktig på att ta bilder på ett stökigt kök och ett matbord där tre barn har suttit som verkligen inte är styla till hotellrumsstil utan där man verkligen ser att det här är människor som verkligen lever vardagen i det här hemma. Marianne (Maja) Norrgrann: De bilder har jag också för exempel på. kom på en övning som levitsamma andra- där man känner att alla kanske inte bidrar till att plocka sundan. Så här kommer ett tips. Jag Peppe: Det är köstan jag aldrig känt. Marianne (Maja) Norrgrann: gjorde en sån här övning. kräver att man har en printer. Jag fotade av alla områden i vårt hem. Barnens golv. Matbordet, hallen, soffan, vardagsundersbordet, alltså alla områden där det finns saker, fotade jag och så printade jag ute på A4. Alla fick egna, alla familjemellan fick ett eget liksom kit med och då ska man ringa in alla grejer som var på fel plats. Alltså kläder. Peppe: Herregud, jag visste allt om dig, men det här är ju 29. Hur kommer det sig att jag inte har hört om det här? Det är ju otroligt alltså. Marianne (Maja) Norrgrann: Nej. Nej, jag vet inte. Här kommer ett tips. Barnen var mindre och jag inte om skulle få med mina tonåringar. Men vad är fel i den här bilden? I softbordet ligger tallrikar, mat, kottar och kläder. Så det ser ut i livet. Men genom att ringa in vilka som inte hör hemma där... Man skapar en gemensam bild av vad som hör hemma och vad som inte hör hemma. är inte alltid man tycker lika. Man kan inte bara säga här är faset, utan vad tycker ni? Och sen också, tror att nästa steg var så rita vart ska de? Är det sopor? Ska de på rätt plats? Så jag försökte använda pedagogiska. Att det här är inte önskat, och det är önskat. Jag undrar om jag också hade en bild när det var undanplockat. Kanske. Det här är många år sen. Peppe: Ja, Marianne (Maja) Norrgrann: Men de bilderna finns på min telefon. Peppe: alltså, chené. Marianne (Maja) Norrgrann: Det har varit på gränsen till att jag tappar nerverna på alla. Då har jag också fotot av. Så det finns. Peppe: Vredesmore är kanske en jättebra käll att ge inspiration och kreativitet. Marianne (Maja) Norrgrann: Förra året var det höstlov och vi stannade hemma hela veckan. Lite motvilligt tyckte jag, men när som barnen ville det så blev det så. Men jag passade på att göra en lista på saker som vi går och pratar om att vi ska göra som vi aldrig gör. På den listan fanns det bakgrejer. Vi har blivit och pratat även baka olika saker. Vi har pratat om att baka kruasanger. Det har vi pratat om sen... Tio år tillbaka. Det är ganska mycket jobb att baka krossanger. Det är jobbigt. Peppe: Ja. Jag tänkte ju säga att min uppfattning om trasang är det typ svåraste som finns. Marianne (Maja) Norrgrann: Min dotter kommer ihåg det som hon kallade för ett core memory. Hon var fyra när jag bakade krossanger. Peppe: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Min man flikade in och sa att de blev stenhårda och inte så goda. Det var inte med hennes core memory. Hon bara kommer ihåg det positiva. Jag kommer ihåg att de var ganska goda. Men så har det andra grejer som jag tänker så här. Saker som ska vara kul att göra men som är lite svårt. Typ chokladbiskvier. Eclair, sådana franska bakalser med puff pastry. Ja, det är Alice favorit, min dotter. Peppe: Åh, älskar det, Clara. Får jag bara säga som en parentes här för du som lyssnar på den, att Maja är jättebra på att laga mat. Det får du ändå göra. Okej, ja. Du har ändå grunden, du är bekväm i köket. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, jag bakar inte så mycket. Och så hade vi... Ja, men det är jag. Det är jag absolut. Och ska komma till det. Och sen så koreanska saltbread som jag inte visste var det var innan jag i Korea i våras. är liksom... Vet du, har du ätit Korea? Nej. Men det är liksom som en Peppe: Nej, eller kommer ihåg att berättade det efter att ni kom hem. Berätta för lyssnarna. Marianne (Maja) Norrgrann: lik... Det en blandning mellan croissant och bröd. Alltså ett mjukt bröd, men med jättemycket smör. och salt. Super, super gott. I Korea finns det lite överallt. Det var liksom lite premium. Alltså, nämen gott. Få tag på det i Stockholm en enda gång och det smakade precis som i Korea. var jättegott. När jag hade gjort en lista så tänkte jag att nu ska jag beta av de här grejerna för jag ändå inget program så att vi betar av dem. Och det jag ville komma till var att det blev inga krossanger för det kändes för jobbigt. Men, Korean salt bread. Super gott. Det ganska lätt att göra. Det blev inte supervackra men jättegoda. Det man göra igen. Om man tänker att insatsen 10 så var det kanske 2. Så positivt. Choklad beskriver er. Superenkelt att göra. De blev jättefula, men jättegoda. Superenkelt att göra. Peppe: Okej. Marianne (Maja) Norrgrann: Man är bekväm att experimentera men inte blir helt nedslagen av att det inte ser ut som på bageri. Så det jättekul. det. Eklär, Peppe: Nej. Okej. Marianne (Maja) Norrgrann: så man tänker att det här är ju ganska komplicerat ändå. Peppe: Mm-hmm. Marianne (Maja) Norrgrann: Superenkelt att göra. Tog inte särskilt Peppe: Det sant! Marianne (Maja) Norrgrann: lång tid. Blev asfula. Men så Peppe: Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: goda. Alltså... Jag är helt chockad. Den sista tror jag faktiskt att jag ska jobba vidare på. Nu när jag fattade designen på dem så kommer jag försöka göra dem lite snyggare. Peppe: Det vill jag verkligen göra. nu frågar jag, vad hittar du recepten? Googlar du då? Har du en kokbok eller är det AI som gör... Marianne (Maja) Norrgrann: Korean saltbread var det svåraste för min dotter hade hittat TikTok-recept men så som TikTok-recept ofta är, de hoppar över hälften av stegen. Jag Peppe: Det brukar Marianne (Maja) Norrgrann: tog det receptet och instruktionerna och kombinerade med någon matbloggare och Google AIS. –och tolkning av två olika recept. De tre tillsammans gjorde Peppe: Mm, okej. Marianne (Maja) Norrgrann: jag en variant. Det blev jättegott. Klären var Icas recept. Det fanns olika Peppe: Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: nivåer insatser. Jag tog något ganska enkelt. Det var superenkelt. Jättefult, men otroligt gott. När man Peppe: Och jag ska klä det. Marianne (Maja) Norrgrann: mörkare i perioderna, kanske man lite mer hemma. –så kanske ge sig an att göra nånting. Det behöver inte vara att baka– –men kan också vara att måla eller restaurera möbler. Jag vet inte vad. Men att man tänker att det är görandet som är kul– –och resultatet, hur det ser ut, är kanske inte så viktigt. Peppe: Det är typ så jag lever mitt liv men det inte så viktigt hur resultatet blir. Hur det blir gjort. Men jag känner att när du talar om det här får jag en sådan lust att göra det för att just nu är så oinspirerad av Netflix. Alltså jag känner att det finns ingenting jag vill säga. finns ingenting jag kan som håller på och välja och fundera om det finns ingenting jag ens har lite lust att kolla på. Jag vill leva på något annat sätt än att styra på en kärm. Det kanske handlar om att jag styrar på så mycket kärmar under hela dagen som går. Jag vill tillbringa också min lediga tid med att göra det. Men det finns inte min ställa sugen att säga någonting. Marianne (Maja) Norrgrann: Nej, jag hör det. Hos oss går Harry Potter-filmerna alla sju på repeat. Alltså, vi har Peppe: Ja, det är så. Marianne (Maja) Norrgrann: sett flera gånger den senaste månaden. Vi har också skippat en variation för att bara köra samma som tydligen. Jag har dock inte kollat, men de andra har. Det kan väl också vara en grej att kanske istället för att kolla... Var det så mycket att investera också och in och... och kolla en ny serie som har sju säsonger som man känns helt fastbunden i för att man vill komma till slut. Gå tillbaka och kolla på saker som du har sett tidigare, gamla klassiska filmer istället för nya filmer. Peppe: Jag såg en point break, alltså den här surffilmen från typ 80-talet. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja minst det. Peppe: Den var jättebra fortfarande. Alltså det är så... Det är ju Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, vad kul! Bra tips! Peppe: med försiktighet man närmar sig gamla filmar. Alltså Dirty Dancing också en film som fortfarande funkar. Det kan man ju verka inte se om alla filmer. Det finns ett segment där slut Marianne (Maja) Norrgrann: Den är verkligen het. Peppe: är av... Kanske i mitten av 90-talet till i början av 2000-talet som alla filmar så extremt sexistiska. Men... Marianne (Maja) Norrgrann: Jag försöker leta efter nånting i huvudet kanske inte höll tiden så bra. Jag kommer inte på var det var nu. Peppe: Men det finns vissa pärlor fortfarande. Hörrni man, jag skulle se ut om det här är jättebra tips. Att man kan se en film i november. Nej, jag skojar bara. Ochta bilder. Marianne (Maja) Norrgrann: Nej, jag tycker man ska baka i kläder i november och se om de kan få dem lite snyggare än ta bild. Nej men så här, fånga guldkorn i november. Samla ihop dem, för dig själv främst. Och är det så att du vill dela med världen så gör det. Men jag tänker att ta foton som bara för en själv är också jätte. Bara en lite påminnesalbum. Peppe: Jättebra. Tack för idag Maja och tack för har lyst på den här podden. I början på fjärde januari kör vi Recap Roadmap som är vår årliga planerad år workshop. Den fjärde gör vi det på Zoom och den fjolkonde gör vi det live i Stockholm. Jag kan verkligen rekommendera att du är med för det är så roligt. Det är så fint att sätta sig ner där några timmar och fundera på vad som hända i mitt liv nästa år. Allt är möjligt. Marianne (Maja) Norrgrann: Nu har vi inte öppnat anmälan ännu, inom några dagar kan man hugga sin plats. Peppe: Tack för att lyssnat och tack, Maja. Vi hörs nästa vecka. Marianne (Maja) Norrgrann: Det gör vi. Tack! Peppe: Hej!