Latest / vardagsprepping / 301. Den med grishållning för vardagspreppern
Transcript
- Martin: Välkommen till vardagsprepping. Det här är en helt ideell podcast fri från reklam för dig som vill stärka din beredskap och ha kul samtidigt. Nu ska jag säga så här. Patrik, Kår och Robin. Hej, hej, hej. Så blir alla hälsade på samtidigt. Ja, det här är ju inga vanliga gäster precis. De är knappt gäster. Nej, det här är vår utökade familj. Vi bor ju nästan i ett vardagsrum. Ja, precis. Och på tal om det, det finns en alldelen till att det här avsnittet inte går ut på YouTube. Och det för att jag sitter i en garderob och sänder nu. Är det inte jag är garderob? Jag försökte komma ut i garderoben en gång, men jag blev inslängd i den hela tiden. Hattan också, det låter jobbigt. Jag tänkte vi skulle... Nej men Patrik, du ville berätta, vad har du gjort den här veckan? Jag har spridit mycket budskap känns som. såväl i vardagsprebningsvännen att Jack bad mig. Det var jätteroligt. Jag först var hemma hos honom och fick en rundvisning. Tyvärr inga rundtur var vara i limousinen eller i bandvagn men det var allra roligt att se allting. Vad kan du tänka mig? Att folk ville visa upp. Det var verkligen mitt ute i Ingstern. Så jag tror det finns GPS. Funkar det där då? Så det inte som utanför Robert och Carl, på när man litar på GPS så hamnar man i en kohage helt plötsligt. Då hamnar man inte hos oss helt enkelt. Man ska inte vara så knuslig. Nästan rätt i alla fall kanske. precis. Och sen det var på onsdagen och sen på torsdagen hade jag, det var ju på en församlingshej med Jack och sen på torsdagen var jag i en bygd igår som skulle ha årsmöte, höll beredskapsförläsning för dom. Och då var det Emilie som bad med MD. Så var två sådana... Det var också helt ideella uppdrag. Och så i lördags så var Hölje Håll här, hela rundet. Och så i dag och söndag så var jag på styringsmöt i en frivillig organisation. Så det har varit en fullsmärkad vecka. I beredskapens tecken. Ja, verkligen i beredskapens tecken. Vad har Carl och Robert gjort då? Har ni gjort något roligt? Idag igår har vi gjort mycket med grisar, passande nog. Vi har stoppat fina gula öronlappar i våra grisars öron. Inte så kul. De skriker massor. Men det måste man göra. De är inte lika inne på det som ungdomar med det piercing och så fort. är inte det. Det är väl inte vi egentligen heller. Men det såg det ser ut att man måste ha det. Och så har vi byggt en fin ramp till grisarna ute i skogen. Vi ska snart släppa ut småpluttarna ut i skogen så att de får komma ut och böka. Då känner vi att de andra grisarna har gräffat för stort hål framför dörren där man kommer in från skogen in i huset. Då är vi oroliga att smågrisarna kommer ut men inte kommer in igen. Så då har byggt en otroligt stadig och väl förankrad ramp för grisarna. Nästan handikad ramp. Hur många småpluttar är det? Nu har vi redan avslöjat vad det här avsnittet ska handla om. Men det gör ingenting. Jag tänkte bara, Patrik, hur står det till med... Det här är avsnitt 301, förresten. Ja, det är det. 299 är det som släpps nästa vecka. Och sen kommer avsnitt 300. Men har väl inget avsnitt som inspelar 299? Jo. Men inte något 300. Det är det vi har spelat in som man har hört innan det här. är jag och tidsresan. Nu behöver du inte rätta mig för att jag har fel. Nej, för jag blev lite för konfonderad. var där och tittade innan. Om det är så så är det också det första på det här 100-talet avsnitt som är baserat på en fråga från en av våra vardagspreppningsvänner. För det är ju så här att jag och Patrik vi kan ju inte komma på allt. Och när vi kommer på grejer blir det LKRB och PTSD och vet inte allt vad vi pratar om. Sådana här saker som kanske inte alla tycker om. Men det är faktiskt alltid öppet för folk att höra av sig. med tips och idéer på vad vi kan spela in. Och det är därför vi har Corp och Robert med oss idag. Tack vare Anneli som faktiskt mässade till vardagsprepping-profilen och skrev så här. Hej, jag lyssnar gärna på ett avsnitt om grishållning för nybörjare, vardagshushåll. Om ni inte redan har pratat om det förstås. Men det har vi ju inte gjort, utan det vi nu. Och sen har hon en fråga om nötodling, men jag tänker att nötodling Det har hon väl fått noga av när hon har lyssnat på oss i 300 avsnitt. Det måste ju vara lite kul samtidigt också. Så jag ställde frågan till Robert Korp och nötodling var lite precis så där med. Den har vi ju påbörjat men vi kan inte påstå att vi har speciellt mycket erfarenhet. Nej, precis. Jag tror jag har ett hasselnöt, ett ungträd med hasselnöt. Vi har skördat inte hasselnötter men det är det enda. Det får bli en annan gång. För nu ska vi prata om grisar. Sardin har roligt eller hur ser de ha det? Det är klart de ska ha. Ja, precis som vi. Och eftersom du och jag är experter inom ämnet. kanske inte ens får ta till ordet utan vi bara sitter och Ni kan berätta hur man gör när man har grisar. Nej. Och det är ungefär så mycket som vi har förberett den här gången. Utan vi har tänkt oss så här att ni kan inte ni dela med er. För lyssnarna har ju följt med flera gånger och på YouTube också som har ju fått följa med lite på er berättelse och era resa. Men hur var det första gången när ni skaffade en gris? Första grisen ni skaffade var en... ganska överviktig sugga som vi fick väldigt billigt. Jag tror vi fick henne gratis till och med. Hon kunde inte, hon hade inte fått kultingar, hon inte blivit dräktig. Men vi fick henne och så skulle vi prova om hon kunde bli dräktig. Jättesnäll sugga. Men det blev inga kultingar. Hon var nog för tjock för att det skulle bli några kultingar. Men vi lärde oss liksom början till att ta gris med den här snälla sugan. Så det var ju bra. Har man lyssnat på våra avsnitt tillsammans, ni är ju lite i vardagspreppingsanda. Alltså inte det att man är expert, man gör något utan man lär sig under tiden kan man säga så om er. Så har vi gjort också, vi har gjort många fel. Det löste många saker som jag. Vi ska nog säga att våra djur har mått bra men det har inte alltid, det har blivit bland annat jobb än vad det kanske borde ha blivit. Precis. Om man börjar där. Var det ett bra sätt att börja? Det kanske det var. Bara få ta hand om en gris. Det var det faktiskt. Sen är det inte fel att börja med ha en gris som skulle kunna få kultningar. Många börjar ju... Ofta börjar folk med att sommargrisar eller köpa grisar som de kanske ska slakta. Att man inte har bestämt ifall man ska behålla grisarna längre eller inte. Det många som köper. Många ska inte säga, men vi säljer ju någon gris varje år. Och då är det ofta några som köper två grisar. Och så tänker de ha dem till och med över sommaren, över hösten, slaktare än när det blir någonting kvar. Ja, när det blir någonting helt enkelt i köttvägen. Och sen kanske de bestämmer sig sen om de ska behålla grisen eller inte. Men hur stor är de då när de köper dem? Stor grisarna är? De är tre månader gamla. Vi säljer aldrig en gris under tre månader. Vi är med i föreningen Lant-svinet eftersom jag är lindröd svin. Där är riktlinjen att man säljer en gris när de är tre månader eller äldre. Och då, hur stor är de då? Så man kan lyfta dem. Ja, då kan man lyfta dem helt enkelt. Långt efter det kan man faktiskt inte lyfta dem, för de blir så otroligt starka. Grisar är så kompakta och muskulösa. Det är ju som en enda stor muskel bara. Vi sa ju tidigare, alltså precis vid inledningen, vi har märkt griskultningar. Och de här är alltså födda på alla erans dag. 14 februari. Så att de är ju... drygt en månad gamla nu och det är kämpigt att hålla i dem när man ska märka att gör att. De växer så fort. Nej det gör de inte men de är. De är så starka. De är starka. De har ju små muskelknippen. Ja intressant. För det kanske man inte tänker på man kanske bara tänker på att det är fläsk. Ja precis. Muskler i vina. jättestarka och jättesnabba. Tänker man inte räkna när tänker på Lindorödska i stora åbäken. Precis. Det lärde vi oss faktiskt med vår första grej. Vi skulle försöka mota in henne i Nyhage. Hon tvär vände och skulle springa åt andra hållet genom leran. Då tänkte vi försöka springa runt henne. Men det finns inte en chans. De är så otroligt snabba. Jag ska tillägga att vi bor där det finns lera helt enkelt. Grisar har ingenting mot lera. De är ganska bra på att springa i lera. Deras klövar är utformade så att när de sticker ner klöven eller foten i lera så utvidgar de klövarna. De spretar med tårna. Sen drar de ihop tårna när de ska lyfta upp foten. Så det blir inget vakuum under? går fort. För när vi sätter ner foten med stövlar i en i en styr lera så blir det bara vakuum under och man fastnar ju. Men det händer aldrig för dem. De kan trippa iväg fort går det. Men nu ska vi börja då. Ska vi börja med hur man liksom hur grisarna ska bo kanske? Ja. För det är nog inte hur man ska förbereda innan man skaffar grisarna. Ja men precis. Jag tänker också kanske. Men det vet ju ni bäst. Är det någon speciell ras man ska börja med om man är intresserad av att komma igång med grishål? Det nog väldigt smak. Tycke och smak. Vi är lite sugna på prova att ha sådana här mangalitsa ullgrisar. vi. Och det är många som tycker att de är trevliga. Berkshire har vi hört och är en väldigt trevlig men också härdig ras. Lindrödsvin är ju trevliga men de är ju inte superdomestiserade. Alltså de är ju ändå en ganska ursprunglig ras. Men de är trevliga oftast. Och de är oftast friska. Vi tänker väl att de här rosa grisarna, industrigrisarna, är ju inte avladda på samma sätt för att klara sig själva som våra grisar. Och det är ju ett bra tips att man ska ha en gris som inte får hur många kultingar som helst och som kan ta hand om sina kultingar. Ja men och att det är en friskras för att där är ju... Jag tänker, ska man som vardagsprepper vilja ha grisar för att ha det som syfte att... ...till kött eller... Ja eller om krisen kommer så ska man ha griskött att äta. Då kan man ju inte ha en gris som kräver väldigt mycket olika tillskott. mat från en industri. Våra grisar... De behöver ju äta spannmål och lite mineraler. Och mineralerna kan de ju också hitta ute i skogen. Nu det bra att ge dem till illeskott för säkerhets skull. Men i en kris så skulle de klara sig utmärkt på att få sig rädd och böka ut i skogen. Och under den tiden på ett och det finns mycket bete så kan de klara sig på det. Det ni sa där om man skulle inte ha någon gris som får för många unga är det olika från ras till ras? Hur många unga de får? Ja men det är ju, alltså produktionsgrisarna är ju avlade för att få så många ungar som det bara går och ha så många spänpar också som det bara går. De avlade för ha hög produktion. Så de håller ju inte alltid för det. Nej. De skylder sig av så många spännar de har också då. Ja. Det påverkar. De ska ju ha, varje griskkumpel måste ha en spene. En egen spene. Annars klarar de sig inte. Utan de mutar liksom in en egen spene. När de föds. Vi talar om hur de här produktionsgränserna Hur många kultrögar kan de få? Oj, nu är ju inte vi produktionsgränsuppfödda, men jag skulle gissa att var 14 i alla fall. Men nu som sagt, är bara en gissning. Vi är ju inte produktionsgränsuppfödda. Så vi inte läst på om det. Nej. Någonting som man ska tänka på. Det finns ju massa regler för att ha grisar, såklart. Så är det. Och regler ändras och förnyas, och så är det hela tiden. Vi kommer inte prata jättemycket regler eller mått exakta saker nu. att den dagen man vill skaffa grisar så behöver man faktiskt kolla med jordbruksverket. där det finns. Vad det är för regler som gäller. Just det. Men så Jordbruksverket. Men det man måste alltid ha, det är att man måste registrera att man ska ha gris på en anläggning eller på en gård. Och det är också via Jordbruksverket. Och då får man ett produktionsplatsnummer från Jordbruksverket. Ett nummer som berättar att det den här gårdans djur. Och man skulle också tänka på att köpa djur från ett ställe som har ett produktionsplatsnummer. Annars är grisarna icke-registrerade och faktiskt olagliga. Så... Och man måste föra journal på djuret när man köper dem. Alltså om de flyttar, om de blir slaktade, om de får kultingar, allting sånt, så för man journal på. Så som det ser ut nu såklart. Jag menar, skulle samhället kollapsas så är det ingen som kommer kolla om grisen har en öronmärkning. Såklart. Ja det är också när man får kultingar så måste man ge dem öronmärkningar inom en viss tid, inte direkt vid födseln. Och vi gör aldrig det direkt när de är små, pyttesmå. För då är de liksom för små för de där jättestora öronmärkningarna. Så vi väntar lite grann för att de ska passa lite bättre helt enkelt. Fyra till sex veckor någonstans där. Är det så man måste ha fler grejer som man kan inte bara igen? De måste ha sällskap. Två. De är sällskapliga djur. De är flockdjur. Så alltid sällskap. Och så finns det ju då såklart en massa krav på hur stor yta de ska ha. Där de ska alltså inomhusyta och att de måste ha tillgång till bra ventilation om de ska vara inne och de ska ha dagsljus. Så det är jättemycket regler för det. Men... De reglerna ger sig ofta självt om man har grisar på det sätt vi har. För vi vill ju inte ha grisarna jättetromt. Vi har ju grisarna för att få mat till oss själva. och har ingen tanke på att det ska vara någon hög produktion och någon jättestor ekonomi i hela. Så bygger vi alla hus till våra djur större än vad Jordblodisverket tycker behövs. Så det är bra att ha kollat upp mått den innan men det är sällan något problem. De har som, jag bara kollar upp vad de har just nu som riktvärde. En gris som väger mellan 50 och 100 kilo. Ska ha 0,8 till en kvadratmeter. Det är ju en jättemini mini. Och det är det ser ut just nu, enligt Jobbugsverket. Det är som yta man har i ett publikt skyddsrum. Det är lite åt det hållet. Så jobbar vi helt enkelt. Vi behöver inte tänka på om vi följer reglerna där. Det behövs ju aldrig. Det gör vi automatiskt. Men däremot måste de ju ha, även om det sådana härliga grisar som vi har, som kan gå ute, så måste de ha ett vindskydd. De måste ha tre väggar och ett tak. En Lindrövsvinn sådana som vi har, de kan ju gå ute året runt. klarar sig bra med ett vindskydd. Det behöver inte vara isolerat. De får ganska bra päls och håller väl med själva. Päls och speck. Men vindskydd då och där såklart ska det vara varmt, torrt och skönt. fina strö. Sen har vi lärt oss också att genom åren då vad grisarna behöver ha för staket. Fasta staket behöver ju vara... Väldigt fasta. Väldigt, väldigt fasta och väldigt, väldigt stadiga. Och väldigt, väldigt höga. För att grisar, de trycker och de bökar och de hoppar. Det kan man inte tro med en gris som väger... 150 kilo. 150 kilo. Hoppar de också i den storleken? De kan hoppa. Vi har i alla fall sett en suga hoppa i nån 20. Åh shit. Hon blev strugen på att kultningar så hon hoppade över till Galten som var i Bokshemmervid. Hoppade bara över. Ja, 120 cm taket. Eller alltså Bokshemmervid. Gjorde vad hon skulle och hoppade tillbaka till sig Ingen ansatt, vi såg när det hände. hon tog inte sats utan hon bara... ...slakade över lite fint. Det skulle man ha på filmen. Hon hoppade om tillbaka när hon var färdig. Hämt till sig. Ja, precis. Så att ha fasta staket kräver ju en enormt bra staket. Så vi kör med eltråd. Där det inte är väggar kör vi med eltråd. Och de vuxna eller lite större så har vi två eltrådar. Det krävs ganska lite för det hoppar de inte över för de vet om vad elen är. Det är ju fördelen då att de har en ganska blött tryne och står jordade i leran med kravarna. är ju att när de nuddar eltron så känner de ju av vad det är. Det kan ju vara under torra perioder och på vintern är det frussigt så blir det ju inte lika bra jordning på grisarna. Men grisar är så generellt sett känsliga mot el och tycker att det är jättehemst med el. Så när de har lärt sig att det här är ett elstaket, även om elen då knappt känns, så går de inte ut då heller. För de vet att det där är läskigt. Den går inte nära. Eller att elen faktiskt inte funkar, så går de ändå inte ut. att de törs inte chansa på den där eltrån, om den är strömförande eller inte. Det är smart. Ja, våra första grisar vi hade lärde sig var stacketet gick. När vi tog bort staketer för skulle flytta grisarna så tog det ju flera dagar innan de passerade gränsen. Staketerna ens så där. Gräskultringar, hur fort läsar att de vuxna mantel ska gå dit? De lärs genom att de går på i helen. vuxna berättar inte för dem. Det bästa är att vi släpper ut våra gräskultringar först i en en stor rundbågehall. Först så de instängda under tak när de föds eftersom vi har så lerigt. går jättebra att griskultingarna föds i ett vindskydd ute i skogen. är inga problem alls om den här är ras. Men vi har så mycket leera. De större delarna av året så är det helt enkelt för blött. Då är vi rädda att griskultingarna hamnar ute i leran och kyls ner och dör av det. Så därför får de födas i ett i en liten rundbågehall som de har som sovhydda och så har de en liten yttergård utanför det som har tak också. så har de en stor rundbågehall utanför det som de sen kan gå ut i. den har ju som en liten kant och eltråd ovanför det. Och då blir det liksom så att griskultingarna inte springer raka vägen ut. För det kan annars lätt hända om du bara har ett el-saket i de små kultingarna. Så tultar de omkring där och så springer de bara och rakt. genom stacketet och då märker de att det gjorde ont men de kanske redan har hunnit halvaggs ut. Och då springer de bara framåt. Ja, precis. De får dem, de behöver ju inte ha kommit jättelångt ut men om de får en smäll mitt uppe på huvudet till exempel, då är de ju ändå på väg. Så då springer man utåt istället. Men på andra sidan så vill de ju inte mamma igen så de... Även när vi har gjort så med dem för att lära dem elen så kommer de ju tillbaka och sedan lär de sig vart efter. Så det löser sig liksom alltid. Men man brukar höra så är när man har fått komma ut i stora rundbågarhallen så hör man ju ibland att de piper till för att de har nuddat en eltråd. Och även när man kommer ut i skogen så kommer det också några pip innan de har förstått vad det handlar om. Men de är väldigt kunde jag på att respektera el. Så det har aldrig varit en problem i elstakhet. Vad heter det? Det var något jag tänkte på. Nej, det glömde jag. Fortsätt om ni har något bra att berätta. Sen har vi lärt oss med våra byggnader. Det är fullt okej med lindröd svin. Nu pratar vi sådana härdiga raser. Jag vet inte hur det händer åt att ha grisar. Vi har inte koll på det. Men det är okej för våra grisar att gå... Som sagt, går ute året runt och bara bor i en skogshydda. Bara den har tre väggar och tak. Problemet när man bor som oss och har ler i jord är att stor del av året så blir det väldigt, väldigt gädgigt. Vi har en skogshage som används även som vinterhage som har ett sådant hus. Men just där huset står är inte lika lerigt och så har vi otroligt mycket strö i huset. Men där kultingarna ska födas, har vi faktiskt... Vi började med att ställa de små grishusen på marken bara. För det är okej, de är gjorda för att göra så och bara kunna flyttas. Men det funkade inte. För grisarna gräv ju ett ål i huset. För de ville gärna böka ner sig. De ville gräva som ett bo där inne. De bökade. Och då var det ju en pool i huset. Och det var ju inte så bra. Så vi har gjut en platta under så att de inte kan gräva ett hål där helt enkelt. De får bara tillräckligt mycket strö så att de kan gräva i ströt. Så de kan göra en boplats. De kan göra ett bo liksom. Och sen får de gå till skogen där de kan böka istället. Ja, precis. Och när det kommer till skogen, det var det jag funderade på. Hur stor... Ja, jag tycker att ni räcker för några grisar. Tittar man på där grisar har varit fram ute i skogen då massakrerar de det mesta. Jag tänker att man sliter rätt hårt på marken. Ja, blir väldigt fort ingenting kvar av skogen eller av växligheten på marken. Av växlighet överhuvudtaget. Så det bästa är att flytta grisarna ganska ofta. och flyttbart sommarhus. Vi måste ju ha fast vinterhus för annars blir det ju för lerigt för det blir fort på oljehuset helt enkelt. Och det har vi upptäckt att det fungerar helt enkelt inte. Så därför har vi liksom byggt fast vinterhuset och då får det helt enkelt vara en hage som ja, viss tida våret om det är ledigt på vinter så blir det ju lerigt. Men den annars slussar det hagen på vintern istället. Men då är de ute och springer i snön och kriserna. Ja men det är de också. Försöker de böka där också? De bökar. Det är inte alla grisar som bökar när det är kärle, men lindö och svin gör det. De kan böka i alla fall ganska mycket. En fyra, fem centimeter kärle tar de sig igenom ett synet. Oj, jesus. De är enormt starka. dem. Men på sommaren kan de komma ut i andra hagar helt enkelt. Då käkar man ju gräs. Ja. Men då flyttar ni hagarna lite, liksom in... ...inskänkningarna. just det. Innan de har massakerat det helt och hållet, eller? Det beror på prov på vad som är planen. Ibland kan det vara planen att man ska odla det kärn, att man vill massakera det helt och hållet. Du vill ha bort ogräset. Och de är ju extremt effektiva att ta bort ogräs. De är extremt effektiva att ta bort det mesta. Ja, precis. I sommar har vi hoppat att kunna laga våran... S-transport som inte funkar just nu. Så att vi kan flytta grisarna lite längre bort för då har vi ett enormt slånbärsnår som vi vill få bort. Och då tänker vi hänga in det och lite till. Och så tänker vi att de ska bo i transporterna, alltså få den som hus. Och då kommer de att vända upp och ner på det här slånbärssåret. kommer ta en stund men de kommer att göra det. De är... Alltså slånbär är ju ett... elaktaggiga buskar, men det käkar de upp. De lägger i rötterna. Ja, och alla grenar med. Är det bara smala eller ett finger i tjocklek så tuggar de i sig där. Kittla dödsskönt i kistan. Ja, precis. Det ser ju ut så. De bara tuggar i sig. Nu vi sa det här med att flytta i transport, vi har ju flyttat grisar på massa olika sätt såklart. genom åren. En del bra är en del dåliga. Ja, vi har provat lite olika. Att leda en gris det går inte. Det går ju brämsa en gris, har vi aldrig provat. Att man snor runt näsan. har inte vi gjort. Men att sätta ett koppel och försöka gå med dem, det är ju kört. För de går ju dit de vill. Det man kan göra är att bygga en gång av eltråd tillräckligt bred, bara så de kan Och sen får du ta den tid det tar att de ska gå den här sträckan. Just det. Nu pratar vi vuxen gris då. Sen har vi provat och byggt en bur. Som är... Som man öppnar gavern på den. Och så leder man in grisen. Men ger det ut inlucka så att det... Ja, så man kan stänga liksom. Och buren har ingen botten utan... Man låter grisen gå själv och så flyttar man buren sakta, sakta dit man ska. Så då är man två personer som man... Vi har bärhandtag på våra... Eller hade den i borta nu, men vi hade bärhandtag på den så en gick framför en gick bakom buren. Och då ska man ju... När vi gjorde så, då var ganska platt mark för att... Minsta lilla som en gris fick in näsan under kanten. Så har man inte en chans att hålla emot. Att buren väger 50 kilo och man sen dessutom hänger på den på två personer. Det spelar liksom ingen roll. Om grisen väger 100 kilo så är grisen starkare. Ja, får de in näsan under så går de ut. De bara kastar bort buren och går. Så. Men det har vi provat. Det funkar ju jättebra. Bara man håller sig till att grisen inte får in näsan under. Och så får buren vara så pass smal att grisen inte kan vända i duren. Just det. Och så viktigt. Annars så går den åt ett annat håll. Precis. Och det kan man inte ändra på. Ditt grisen vill gå, ditt går den. är det. Sen är det ju lite olika. Är de på humör så kan man flytta dem med en hink med säd. Man skrämlar dem i hinken. Och så springer de efter. Och det kan gå jättebra i 100 meter. Sen bestämmer sig vi grisna att det minuga åt andra hållet. Ja, nu vill du gå hem och lägga mig igen. Eller nån helt annanstans. de är... De kan vara jättepäppade på att följa med. Men det är ingen garanti att det funkar. Har du får och har en ink med säd och lär dem att man följer efter hinken med säd. Då går det aldrig fel. Du kan flytta får ganska långt med att springa med en ink med säd och du... Bankar den lite emellanåt och så springer du för och alla får springa efter. Men grisar är lite mer opolitliga. Det går en stund och sen går det inte. Sen har vi flyttat små, alltså mindre. Då kan det vara uppemot en 35 kilo kanske. Då kan man ta dem i bakbenar. Och sen så går man som man gör med barn, går skottkärra. Då går de med frambena och så bara styr man dem vart man ska. Det går jättebra. att så fort, direkt när en gris föds så har de en inbyggd försvarsmekanism för att skydda sig själva. att om man tar i dem uppe på ryggen så skriker de. ifall mamman råkar lägga sig på dem eller råkar ställa sig på dem när de är små. Så skriker de som mamman flyttar på sig. Och den här mekanismen finns kvar väldigt, väldigt länge. Så fast man då tar en gris som väger 30 kilo och lyfter upp den så skriker ju den så att man tror man är på väg att döda den när man håller den i famnen. Självklart går det att träna en gris också men om man inte har den tiden att man tränar att bära gris dagligen från den i etteliten. Så kommer den att skrika när man tar upp den. Men tar man bakbena och går iväg med dem så skriker de ingenting. Det intressant, det händer. Men inte lika mycket. De måste vara där. De uttrycker att komma och skrika som en stuken gris. Ja, de kan verkligen. De skriker verkligen som om de håller på att dö. För saker som inte är så farliga. Nej men så att bakbena är ju bra. Så även om man till exempel, vi har haft veterinär hos oss som skulle kolla på en grej och tar man dem då i bakbena och håller kvar dem där, fast de liksom står på tre ben, men man håller fast dem i ett bakben, så skriker de inte alls lika mycket. Som om jag skulle ta i dem över ryggen. Då har blivit herrarna sin. Så, det är ett bra sätt att bara få dem att vara stilla. Det är så vi gör när vi ska märka dem också. Fånga dem i bakbena. Så att man kan hålla dem. Då måste vi också hålla fast dem. Vi vill sätta märkningen på rätt ställe i görat. Ja, I görat. I görat också. Inga nån annanstans. Nej, precis. Jag tänkte att det låter som när man börjar tänka på att skaffa sig gris så bör man också kolla efter. Jag tänker på vår planen på ett trick. Man kanske ska planera då att Ja, det räcker nog inte med en gräsmatta som är stor. Utan man ska ha ett skogsområde och gärna med olika etapper som man kan flytta grisarna mellan. Om man inte ska köpa en minigris istället då? Eller om man tänker att man ska ha det kortsiktigt. Man kanske vill ha en kort stund. Gräsmattan är nog inte att rekommendera om man ska ha inte minigris. Om man vill göra om gräsmatten till beredskapsodling då är det väl perfekt. Ja precis, då kan man ha den en stund. Böka bort det mesta av gräset, alla gräser åt det och den är just här. är perfekt. Men vad menar du där och bara ha den kortare stunden, det är bara det man köper och sen tar man upp den några månader och sen slaktar de eller? Ja men då ska man ha det så kort och då går inte att ha sådana grisar som vi har heller. De växer inte tillräckligt fort. Så blir lite som in... Det blir inte så mycket mat på några månader. De här slaktar man oftast när de är ett år ungefär. Kanske till och lite drygt. Annars så är de för små. Finns det någon överålder på när man slaktar en gris? Nej. Som allt annat blir det segare ju äldre det blir. Men det inte så att det inte går att äta. Vi har ätit okastrerad galt som var fem, sex år. Inga problem. Där är det också en myt att man inte ska äta galt. För det blir galtsmak, det blir en väldigt... Där det smak, luktar nästan som urin när man ser klinisering på annan, säger folk. Och det handlar till väldigt, väldigt, väldigt stor del att ljudet är stressat. Vi slaktar gå mycket. Det har jag misstänkt. Så att om ljuret är inte stressat så... Vi har ju aldrig slaktat eller kastrerat våra galtar. Och vi har ju ätit upp... har vi slaktat en galt som är äldre av någon anledning. Antingen för den ska bytas ut till en annan galt eller för att den har skadat foten i allvarligt eller att man har hämt saker. Så har vi ätit den och det har inte varit någon problem alls. En äldre galt som är ju seg såklart. Inte lika gott som en ung. Men det går att äta. Och unga galtar har vi ätit många okassinerade. Ja. Och det har aldrig smakat galt eller så smakat illa. För det handlar ju om slagprocessen, att det inte får vara stressigt just då. Ja, för det har jag trott många gånger när man, jag vet inte, för länge sedan när man köpte sån där billig, jag vet inte vad det var, dansk någonting. så tjänar man ju direkt luftiga piss och urinoar, vad heter det? Urinoar nästan, när man steker det. Och då har jag misstänkt att det är stressade stackarskrisar. Mm, ehem. Mm. Ja, jag vet inte. känns det som en... Vad ska man tänka på mer då när man börjar? För jag tänker att man behöver väl... När man går i tanken och skaffar gris så kanske man också ska fundera på, som ni sa då, vad ska jag ha den till? Och vara lite förberedd på det som kommas kall, tänker jag. Det tänker jag. Man behöver ju ha tanken. Ska den här gå runt här och äta... äta gräs? Eller äta... Säd och böka och så är det bara. Och hur länge vill jag det? Vad gör jag av den sen? Man ska ju inte släppa ut den i skogen. Utan man har ju ett ansvar för djuret. Skaffar man ett djur har man ju ansvar för djuret. Precis. Hela tiden. Och eftersom man skaffar två grisar så ska man ju tänka på, ska jag skaffa en av varje kön eller två av samma? Tänker man inte att det ska bli kultingar sen? Och ska det bli det så måste man också tänka på att man ska ha tillfälle att ha dem i olika hagar. För du kan ju inte köpa en tre månaders sugga och en galt och ha dem i samma hage hela tiden. För då blir det ju kultingar för tidigt. Det ska man ju inte köpa på Kyskonpar såklart, utan från olika kullar eller olika ställen. Men framförallt så är det ju inte läge att betäcka grisen så tidigt. Det kan funka, men det inte bra helt enkelt. De kan ju bli könsmugna tidigare än vad de borde få kultingar. Men det inga konstigheter att ha två samkönare? Nej, är inget konstigheter. Vi har inte provat med äldre Galtar. Vi har ju bara en avelskalt i taget. Men till slakta ålder har vi haft Galtgrupper. Det har aldrig varit något problem. Nej. har aldrig hänt. Det blir klart att när det kommer mat så är det väl någon som kan putta bort en annan för att det var min mat. Men inte bråkar så att det är något för att. Det är ju ett flockljus och de har också en herarki. Ibland så händer det ju att någon vill sätta sig upp mot de andra och bestämma. Men det handlar ju om en gruppdynamik. som kan förändras genom tid också. Vem som är... Men så gäller ju... Så är det ju i alla... Alltså... Djurgrupper. När djur lever i grupp, så att säga. Så det växer ju vem som bestämmer. Men vi har aldrig stött på att med det. Så ska man bara vara och slakta, då spelar det ingen roll om man har två suggor eller två galta. Det går lika bra vilket som. Jag bara tänker på det som kommer efter slakten. ska man, om man nu tänker i, tänker sig framåt då att jag ska ha grisar för att jag vill ha kött. Hur mycket, hur mycket kött får man ut? Hur mycket räcker det för en familj ungefär sådär? Det svårt att säga kanske men. Det blir ju en tredjedel kvar. Ungefär. Av gissens totalt Av totalt vikten. Och om man gissar på att den väger 150. Men då är det ju en äldre, det är ju en treårsgris. Så om man sagt att en ettårsgris så är det ju inte... 75 kanske. Nej, inte så mycket tyvärr. Kanske 45. Det är så svårt att säga för det beror ju på hur mycket man göder dem. Ja, man kan ju tokgöda dem. Hur fort de ska växa och våra grisar är ju inte den rasen, det ju inte lite jord för att gödas och växa fort. Det blir då att de växer långsamt som ska... hålla istället. Och vi har heller inte behov av att ha så mycket kött. Men ungefär en tredjedel kan man ju säga att det blir av kött, alltså rent kött närmast sakta. Det är ju skelett, det massor med hud. Det är ett stort huvud. Och i en krisituation, då det ett och så, då har du ju behåller ju garanterat all speck och huden. Då skålar du grisen istället. Vi flår oftast så att det är smidigare tycker vi. Men grisen skålar man ju ofta. Man ska ha fettlagret kvar på baconet. Det har vi också gjort. Då får man egentligen doppa hela grisen i hett badkar. Efter att den är död såklart. Ett hett badkar eller någonting. Eller hälla hettvatten över den. För en stor gris är det ganska omständigt att göra det. Man skrapar bort det varma vattnet. Det heta vattnet gör att håret släper från hårescellerna. Men det ramlar ju inte av för man får ju skrapa med som en skrapa också på den. Det är hårdare jobb än man tror då. Ja det är hårt jobb. Och baltigare tycker vi. Vi tycker det mycket lättare att hänga upp grisen i bakbenen och flå. Det tycker vi bättre. Men det beror ju också på om man måste ta tillvara på allt eller inte. menar huvudet, vi tar ju inte tillvara köttet på huvudet. Nej. Vi är lite lata och har inte det behovet. Inte alltid i alla fall, vi har provat. Men vi gör inte det alltid varje gång. Nej. Däremot så brukar vi ta hand om ganska mycket fett ifrån det. Ja, men det tar vi hand om nästan allt fett gör vi faktiskt. Sjär rent i formhulen också. skärrent därifrån huden när vi har flott så är det ju ett fettlager där som vi gärna tar till vara på. Hur står det sig? Jag tänkte hur står det att ni sparar på grisfettet? det ungefär samma karaktär som lard? är lard. Eller det blir lard om du hettar upp det tillräckligt mycket och länge. Så jag tänker om man jämför det med den typen av fett som du får vanligtvis från nötkreatur så är det ungefär samma då. Ja, det håller säkert lite sämre. Ja, gris håller lite sämre nöt. Men vi har ju, nu är det nog nötfett som är så framallt, men vi har ju fett i kylrummet och vårt kylrum är ju inte ett riktigt kylrum. Det håller ju från 18 på sommaren ner till plus 2 på vintern. Och nu har vi ju just nu... Äter vi nog stekfett som är från 2022. Det är lång hållbarhet. Men vad sa ni, en ettårskris vägde... Jag hörde inte riktigt, var det 75 kilo? Vi är lite osäkra för att faktiskt väger eftersom vi inte sällan bryr oss om det. Vi slaktar och stoppar frisen. Om man slaktar med dem i ettårsåldern får man ungefär 25-30 kilo. Ja, men det verkar rimligt. Det är ganska mycket om man är i ett hushåll. Ja, nu slaktade vi, sist slaktade vi faktiskt för en månad sedan, var det väl. En ettårsgris. Men det var en väldigt liten ettårsgris. Det var liksom Pellen i kullen. Han var minst av alla och blev kvar hos oss. En liten galt. Växte inte som hans Ja, han växte inte riktigt som hans gulle. Så den fyllde ju knappt en hylla i frysen. Kött, nej benfritt kött. I en såande frys. Benfritt kött. inklusive reabenen för de sparade vi hela. Det bensel. Men klart, det räcker ju en stund för en familj. Ja, men precis. Och så har man då alltid två. Så då är det alltid 50 kilo som går på gården eller 50 eller 60 kilo som går på gården. Tiden springer iväg lite. vet inte, det känns knappt som vi handlar i allting men det var väl en bra liten introduktion tänker jag. Är det någonting som vi inte har tagit upp som ni tycker är viktigt att man vet eller som ni vill berätta? Jag tycker att det är viktigt att även fast man har djur som då kan gå ute på sommaren så kräver fortfarande... Jordbruksverket är ju en tillstånds... Och tillsyns. Tillsynsbundet. Och de har ju satt upp regler för det här med djurhållning. Och där står det att ett djur ska ha daglig tillsyn. Så det är att man behöver titta till djuret varje dag. Vi tittar ju till våra djur två gånger om dagen, alla djur. Matar och tittar till. Ja. Men så att även om man har jättestora beten eller jättestora ytor som de kan få gå runt och böka på grisarna så är det fortfarande daglig tillsyn som gäller. Det är viktigt att tänka på att man. kan inte lämna dem på en sommarstudie. Och så tycker vi ju att man oavsett vilket djur man har att man som djurägare måste vara beredd att ta de svåra besluten. Man kan ju välja grisar också för att de är söta och gulliga. vilket man nu har. Men man måste vara beredd på att en vacker dag kan det komma att det har hänt någonting. Antingen att gammalt göra det har hänt någonting. Att man måste ta beslutet att förkorta lidandet och det ska gå fort. Ta beslut att ringa till veterinären eller göra det själv. Och att göra det själv behöver man något specialtillstånd då om man är på sin egen vård? det kanske man en bultpistol får man ju ha hemma. Just det. Utan licens. Jag tycker det är väl en sund inställning till djurhållning över huvud taget. tänker att när man tittar på er, hur ni har ert gård, är det ju... Ni går ju hälsa på era kompisar. Jag ser inte det som att ni gör tillsyn två gånger om dagen utan... Nej, nej, nej. Det har ju blivit naturligt liksom. Ja, visst, såklart. Och det tycker jag väl att... Det är väl en inställning man ska ha, tänker jag. Eller, tycker Absolut, det tycker vi också. Vi har ju tagit beslutet för många år sen att vi vill ju inte ha en stor produktion för vi vill inte ha djur på det viset. Nej. Så jag tänkte, hade det blivit intressanta, intressant filmer på vår YouTube-kanal när man filmar och man visar hur det går till. Inte själva avlivandet, får man inte visa, men man får ju visa det andra. Ja, visst, man kan visa allting som händer efter avlivandet. Ja, Ja, för det ska man väl också ha med sig, men det tror jag vi pratar om och det pratar ni alltid om när ni... Ni brukar vara välsignade med att göra slakten för vardagsprappingsmita varje år. Det pratar ni om vikten av att man faktiskt inte bara tar dö på djuret utan sedan börjar det riktiga arbetet också. Det är ingenting som man bara ungefär små benar ut en fisk utan det här tar rätt lång tid att ta vara på djuret. Beroende på vilket djur det är. Ja precis. En gris tänker jag att det Det tar lite att en kanin går fort. En gris tar det stund. Ja, det känns som att det kan man roa sig någon dag. Nej, någon. Det om man ska göra korv också och så där kanske. precis. Annars ska jag ju... Annars vill man gärna att det ska gå undan. Mm. Ja, det klart. Det är ju det tråkiga. Nej, men det är det inte faktiskt. Vi tycker inte att det är tråkigt. Nej. Om tiden inte finns så det tråkigt att... att det eftersom man känner sig stressad. Men annars är det ju inte ett tråkigt jobb. Det är ett jobb att göra och vi vet ju att det blir bra kött. Ja, men exakt. Vi får tacka så jättemycket för att ni tog i tid att prata om det här och jag hoppas att Anneli blev nöjd med det här avsnittet. Hoppas att Anneli ska ta sig till min visad. Ja, att hon gör det, ja, precis. Och så får vi väl se om det blir någon... Jag vet inte vad man kan prata med om grisar men själva... Jag tänker att ta hand om det efteråt. är också någonting man kan prata om i evighet tänker jag. Allt man kan göra med en gris. Mycket med en död gris. Så är Ja. Patrik, är du glad och nöjd? Väldigt nöjd. Det är intressant att lyssna på. Jag får tankarna på filminspelningen. De ska vi hålla kvar. Verkligen. Du välkommen. Men då så. Vi hoppas ju att vi ser många av er som lyssnar på Meetup. Ja, där är fortfarande plats att kvarse sig till och anmäla er. inte för sent ännu. Är det 14-17 maj nu? Eller vilket datum är det? Jag ska inte chansa. Kristian Himmelförd dagen. Jag ser det. Tack, Korp, och tack till dig också, Robert, för att ni ställde upp på det här. Ni är välkomna tillbaka, det vet ni om. Tack, vad är det nu, Badrik? får ju hålla i kall. Tack. Absolut. Och just det, du som har suttit och lyssnat igen i femton minuter på det här nu, tack till dig också. Tack till er som lyssnar och följer oss. Tack så mycket. Sköt om er.