Latest / Det kommer att bli bra - en Friday Lab Podcast / Så formar du din hjärna
Transcript
- Peppe Öhman: Hej och hjärtligt välkommen till podden som heter Det kommer att bli bra. Det här en podcast som görs med Friday Lab. För Friday Lab är delvis du och jag, Maja. Maja, växthus Maja, tänker jag kalla dig idag för att du sitter i ett växthus och spelar in. Marianne (Maja) Norrgrann: Nu är det verkligen sommarpoddläge, jag i min mammas växthus där jag har spelat in podd många gånger tillsammans med dig. En gång för första sommar så satt vi här tillsammans och poddade med lite fågelkvitter och lite annat. Och du då Peppe, vad är du någonstans? Peppe Öhman: Jag sitter också i ett hus som tillhör min mamma. Det här är min mammas sommarställe utanför Ekenäs i Finland. Jag sover alltid så gott här. Jag sover så gott och jag tar ett morgondopp varje morgon. Var det sig det kallt eller varmt regnar den här solen kina. är så avslappande och mysigt. Jag känner verkligen hur mina axlar sjunker lite när jag kommer hit. Det är ett skönt miljönbyte måste jag säga. Marianne (Maja) Norrgrann: Så härligt. Vi säger det redan från början, för nu fröster för mig så jag får se om det hörs. Men vi har ju lite sommarförutsättningar för vårt poddande. Nötet kanske hänger lite. Jag hoppas att vi inte talar på varandra. Men vi gör nu ett försök i alla fall för vi vill väldigt gärna podda ur den här sommarkänslan också. Så att vi möter dig som lyssnar på rätt plats. Peppe Öhman: Vi spelar in både från vår sommarstuga och upp alltså nätet. Exakt så gör vi. Maja, vad har du tänkt på i veckan som gått? Marianne (Maja) Norrgrann: Jag tänker fortfarande på hur påfyllda jag av förra veckans händelse. hade ju strategidag med våra företagare. Vi hade sommarfest med våra medlemmar. Det var en så här härlig dag att gå in i tankebubblor tillsammans. på vår plats. Vi har ju digital plats som sträcker sig långt och når många olika platser men så har vi vår fysiska plats och det är jättefint att få vara i båda. Det som jag verkligen tar med mig är känslan för den här dagen och de samtalen som jag har fått sitta i och hur fascinerande det är att också människor som inte är våra medlemmar som inte känner varandra så bra att kring ett bord så blir samtalsämnena ändå verkliga samtal direkt. Det är ingen startsträcka utan det är liksom. Jag vill prata om riktiga saker. känner mig helt påfylld av det. Du då, Peppe. Peppe Öhman: Jag känner precis samma sak. Jag kommer alltid ganska jättelagga till vår strategi, vår sommarfest. Men den energin man får av att träffa våra medlemmar i real life är helt fantastisk. Det är så intressant hur man kan skapa sådana relationer med någon som bara träffar på en skärm. Vissa har jag aldrig träffat. Nu vill jag säga träffar nästan de flesta i verkligheten också. Det är fint och tycker att det är otroligt roligt att höra andras insikter. Det här är människor som jobbar med helt andra saker. Det finns fotografer, har en barnlekare, vi konstnärer, har redovisningskonsulter. Det är så intressant att höra deras erfarenheter ur företagslivet och märka hur man själv kan, trots musiksloppen och helt annat, kunna använda dem i sin egen vardag. Det älskar jag. Marianne (Maja) Norrgrann: På kvällen när alla våra medlemmar var plats, bara Friday Business Lab, så då har vi liksom, vi hade offentliga Sverige också, så otroligt fint representerat från olika myndigheter. Folk har så spännande och viktiga jobb. Det var jätteroligt. Hörru Peppa, innan jag glömmer får jag bara säga en sak innan vi drar igång dagens ämne. Nu är det sommar och det är härligt och vi ska ju liksom vara i... ledighet och inspiration och allt det där. Men det kommer ju en höst sen och den ska vi verkligen inte prata om nu. Men jag vill påminna om att redan i augusti kör vi vår första Fridaylab Session som är ett pro och på labb där man får komma in och vara i den här tankebubblan som vi leder tillsammans och det är helt gratis att delta och du kan redan nu anmäla dig så att du har den platsen bokad i kalendern. Så gå till fridelab.se och signa upp på nästa Fridaylab Session. Slut på meddelanden! Peppe Öhman: Gör det, det är verkligen... Det var ett bra medel, Maja. Nu vill jag tala om en sak som jag ofta tänker på och som du hade tagit citat. Det kommer vara grej att säga har i citaten, men det finns olika versioner av det. Och det går ju inget föruts här på svenska. Nu liksom parafraserar jag mig. Typ så här att du blir det som du tänker på återkommande. Ser du det på engelska istället? Marianne (Maja) Norrgrann: You become what you think about most of the time. Det Brian Tracy, exakt den raden Brian Tracy. Men det finns ju jättemånga som har på olika sätt formulerat samma sak. Det vill säga att den personen du blir skapas av det som du går och tänker på. Så vi använder det under strategidagen där för att när vi när vi liksom bygger företags strategi plan framåt så behöver vi noggranna med vårt tankarbete i vilken i vilken tankevärld vi befinner oss. En sak som jag hört på senast är för kurser. Det finns även det är så svårt att få klienter. Det är så tufft att vara coach just nu och så där. Det här går att kopiera till vilken bransch som helst. Jag har hört det från grafiker, har hört det från fotografer. Det är tufft på jättemånga sätt. För väldigt många just nu. Det är ett faktum. Men om vi ska komma ur tuffa perioder så behöver vi tänka att det finns jobb för mig som coach. Det finns uppdrag för mig som fotograf. Det sätt som jag kan erbjuda tjänster som grafiker. och bygga den sanningen och den världen. För om vi stannar i den tanken att det inte finns, då kommer vi inte heller hitta några lösningar. Så det är en väldigt praktisk kontext kring den frågan. Men på ett personligt plan så betyder det extremt mer. Många olika saker. Vad tänkte du, Pepin, när... Peppe Öhman: Jag kommer från LA där mycket handlar om att man ska... Alltså det är mycket taråläsningar, det är medium och det är att man ska manifestera saker för då händer det. Och jag tänker att det är lätt att det var så där, men herregud sån humbug liksom. det verkligen bara för att jag manifesterar någonting, betyder ingenting. behöver jag liksom inte. Manifestering är bara liksom... en privilegerande människa som annars också kommer åt två saker som tycker att manifesteringar lyckas. Men det som jag älskar när forskningen visar att jag har fel himla tankegångar. Det kanske inte handlar direkt om manifestering men det handlar om att man faktiskt blir det man tänker på. I slutet av 1940-talet så kom en forskare fram till det här. Tidigare hade man trott att man har en hjärna och när hjärnan är vuxen så är det statiskt. Då är man den person man har blivit i. Man är rädd för det man är rädd för, man är duktig det man är duktig på. Det går inte att utvecklas så mycket. Men den här forskningen visar att det var helt fel, utan hjärnan är jätteformbar genom precis hela livet. Och det vi fokuserar på, vad det är att lära sig spela piano eller att se saker och ting ur en optimistisk perspektiv. Det vi fokuserar på, Starks, han jämförde med att en stig, man att man står i en skog och sen bestämmer man sig det ska gå åt här hållet. Första gången man går så är det mycket kvistar och blåbärsris och grenar som tar emot den. kanske är lite jobbigt. Men den andra gången, fyrtret är lättare. Man kanske går i sin egna fotspår. Tredje gången börjar finnas en liten stig och så vidare och så vidare. Så det man tänker på, det man fokuserar på, blir det den här från att vara lite snåligt och svårt så blir det en stig som blir en bredare stig och tills dess blir det en väg som man behöver inte ens tänka på hur man sätter sina fötter. Det är alltså det att man, om man... Jag har verkligen aldrig spelat piano men jag föreställer mig att det är jättesvårt i början men sen när man lär sig en låt så blir det lite lättare och i något skede så rör sig fingrarna utan att man aktivt behöver tänka på vad man ska trycka på. Vänta, någonting som jag kan rida. Jag behöver verkligen inte tänka, nu ska jag det här, nu ska jag det nu ska jag sätta lite mer och tyng på vänster, skinkalva eller nu ska jag liksom spänna magblöskarna. Det var någonting som hände för jag har gjort det liksom i 1000 gånger. Och det här gäller också hur man ser på världen och Marianne (Maja) Norrgrann: Mm, mm! Peppe Öhman: Det man uppräpar förstärks. Det gäller också negativa vanor. Om man tänker att jag aldrig lyckas, kommer inte att få en enda kund, alla är emot mig. börjar gärna hitta exempel på det och stärka de negativa tankegångarna. Då ser man bara mer av det, det som en snöbollseffekten. Därför måste man vara jättejättenoga med hur man tänker om sig själv, man tänker om de som står nära en, hur man tänker om man är företagare, hur man tänker på sitt företag. Hjärnan är så spännande. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag tappade i mitt i en mening där Peppe. Snöbollseffekt tror jag var det du skulle säga. Peppe Öhman: Det är så spännande med hjärnan. Hur vi kan påverka vår egen hjärna. Hur vi kan styra den och hur vi ser på världen. Det är ingenting som kommer från nån annanstans. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag tänker på en text, egentligen ljudfil, som heter The Strangest Secret av Earl Nightingale. Någonstans där i början så pratar han om att, den här inspelning från tror jag 50-talet, men han pratar om att det största orsaken till att människor inte lyckas då inom... är inte det att vi är rädda utan det handlar om att vi anpassar oss för mycket till varandra. Det jag tänkte på med dina skogsstigar där är att när vi själv trampar upp stigar men risken är också att vi hamnar på andras motorvägar och med andra så menar jag kanske inte enskilda personer utan liksom vi som grupperingar, alltså samhället. Peppe Öhman: Cool. Marianne (Maja) Norrgrann: Vad vi mötas med i sociala medier, tidningar, rubriker och så där. Att det kan också bli upptrampade stegar där vi inte ens inser att vi har ett val att ta en annan steg. Så vi verkligen behöver vara vaksamma. Särskilt i det som vi känner att det här är inte riktigt jag nu. Det finns ju inget fel. Det finns många saker man kan göra som alla andra gör förstås. Men det är när det känns lite skavigt eller man känner att nu är det inte riktigt det här var inte riktigt det jag såg framför mig. Då vågar man upp och se att har jag misstag hamnat på någon liksom express motorväg någonstans och egentligen skulle jag behöva kliva av en stund och titta att finns det någon liten stig jag kan trampa upp. Peppe Öhman: Det där är så intressant att säga det för att igår läste jag en artikel i Fortune. Den handlar om hur gult nagarlack är inne igen. Titta på mina naglar. Supergult nagarlack. Och det handlar inte om jag är slags trendspannare utan det handlar om hur påverkar man blir. Alltså hur lätt påverkade vi är av allt vi konsumerar. Jag fick för mig liksom för två veckor sedan i Elenia som går och fixar mina naglar inför Allt möjligt som händer i Norden. jag ska ha guld. Jag tänkte att det här är en fresh idé som kommer från mig själv. Men tydligen trendar guld jättemycket just nu. Speciellt i USA. Och det beror på, enligt den här Fortune-artikeln, att vi lever ganska osäkra tider. Och när det är osäkra tider, då går vi tillbaka till det som är tryggt och liksom hemvant. Och tydligen är guld en sån färg som man liksom... Det en trygg och säker affär. Det associerar man till sommaren. Ofta handlar om barnomsomrar. är en trygg känsla. När folk börjar köpa mycket läppstift är det ett tecken på lågkonjunktur. Läppstift är ganska billigt. Man har inte råd att lyxa till med så mycket annat. Då kan man investera i ett läppstift och känna sig chik och fin. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Peppe Öhman: Man låter bli att konsumera ett par dyra skor eller en dyr resa. Läppssiften blir det man sätter sina pengar på. Är det sant? Marianne (Maja) Norrgrann: Det minns jag från min tid i beautyindustrin att det inte bara hittar på det där med lipstickindex utan det är helt när man förutspår konjunkturer. När man planerar produktlinjer också så anpassar man enligt vad man förväntar sig ska hända. Peppe Öhman: Så intressant. Men min poäng var ändå det här att vi kanske tror att vi är otroligt kärvständiga och har fått beslut bara på basen eller någonting som kommer inifrån oss. Men nästan allt vi gör är marknadsföring eller intryck eller den värld vi lever i. Och därför ska man vara väldigt noga med vad man tar in och vad man inte tar in. Marianne (Maja) Norrgrann: Två saker. Gud vad härligt med ljusgult nagelackpeppe. Det tycker jag var jättesnyggt och struntsamma om den impulsen kom att du hade matats. Idag är min dotter också ute med hennes kompis. De ska gå 100 000 steg. Det har hon pratat om i ett halvt år nu. Att i sommaren ska hon en sådan dagen och gå 100 000 steg. Det typ 70 km. Det är jättelångt. De har gått ut fem i morse. Peppe Öhman: Ouff, vaf! otroligt långt. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag fick en rapport klockan sju, då handlade det om 11 000 steg. Om hon pratade om det och Ann som jobbar med oss, nej men hon har också hört om det. kommer inte ihåg vad jag sa. Hennes dotter hade det som Plalisa och bara sa att det här är ju uppenbart en grej som nu snurrar i sociala medier. Peppe Öhman: Stå nere gärna. Marianne (Maja) Norrgrann: Men då kan man ju tänka så här, lite som var härligt med gult nagelack. Vad härligt att det finns ett sommarprojekt som innebär att de ska vara ute en hel dag där de samlas i liksom, okej nu har bara två som går men de har redan bestämt med lite andra kompisar som inte ville gå hundratusen ska följa med vissa etapper idag. Det är ju liksom en social grej, är liksom frisk luft, det är liksom lite utmaning. Det är ju en jätte positiv grej. Så jag tänker då spelar ju ingen roll att om den... Om den impulsen har kommit från att det en grej på sociala medier, det spelar ingen roll om det är en positiv grej. Det som är viktigt att kolla på när det börjar skava, om jag börjar känna mig missnöjd med mitt liv för att ser att alla andra gör någonting som jag inte ens vill göra. Då kanske jag ska kolla lite om det här den här inputen. Om jag känner att det borde vara någon som jag inte känner att jag kan bli, då kanske jag ska kolla vem jag följer. Om jag känner mig allmänt orolig för världen, och det kan man verkligen göra, då kanske man ska fundera på vad av oron som är relevant för mig som jag faktiskt kan vara med och påverka politiskt eller praktiskt. Och försöka avgränsa det andra. Att leta efter skavet är viktigare. Inspiration tycker jag är härligt oavsett var det kommer ifrån. Peppe Öhman: identifiera skavet. Marianne (Maja) Norrgrann: Åh! Peppe Öhman: Vi hade Tilda Nord som är medgrundare till Rapid, alltså den här Braubar-pedjan. Vi hade henne som gäst på strategidagen. Hon berättade både om hur bra det går för dem, men hon var också otroligt känd rös med att berätta om när det blåste riktigt mycket hos dem. Hela företaget höll på att gå i konkurs. Samtidigt var det ett tiotal... Anställda som var jättemysnöjda med sin arbetsförhållanden och istället för att kontakta Tilda och hennes mamma som också grundade ledningsgruppen så kontaktade de media direkt. Hon sa att det var en så otroligt jobbig tid. var liksom så tungt för att hon kände en sån form av skam för att vara i den situationen men också för en känsla att vi hade gjort något fel. Hon sa att ungarna rannsaka sina värderingar väldigt nog och styrde företaget. utanför mina egna värderingar eller har gjort så gott jag kan enligt värderingar. Och då sa hon någonting om att hon identifierade den där rädslan och skräcken i huvudet och kom fram till att det är min hjärna som hittar på det här. Verkligheten är inte så farlig som min hjärna vill få mig att tro det. Jag tyckte det var så insiktsfullt och bra sagt för jag tror att det ganska ofta är så att... är våra känslor bara hjärnan som gissar. Det är liksom lätt att bygga upp någonting mycket farligare än vad det egentligen är i verkligheten. Det här kommer jag att tänka på när du sa det om ska vi att saker och ting annorlunda än alla andra eller bryta en trend eller liksom avvika från gruppen. Man kanske finner sig i gruppen och känner ett skav och då känns liksom, då vet man, skav är någonting man, man brukar säga på engelska så här att man ofta väljer a familiar hell than an unknown heaven. Att man liksom Det tryggare att stanna i skabe för man vet aldrig vad som finns på andra sidan även om det är mycket bättre. Det måste man verkligen identifiera. Är det hur farligt? Är det unknown egentligen? Lönar det sig att ta sig till andra sidan? Marianne (Maja) Norrgrann: Det ju det jag älskar med mitt jobb. Den här veckan har haft ett sånt samtal där man pratar om the unknown heaven på ett sätt. Hur skulle det där önskade läget kunna se ut då? Hur är så svårt för oss att ta det där tankesteget, 1, 2, 3, bara måla upp den där bilden? Vi stannar så ofta i den första rädslan oavsett vad det är. Men det finns ofta en första rädsla som är väldigt hanterbar. Jag jobbar med brillanta klienter. De är supersmarta, jättetänka stort och brett och analytiskt. Vi fäller kroppen för oss själva genom att vi stannar i den första rädslan. Såg man förbi första rädslan och ser ett lager till... bara okej allt annat, allt det här finns också där och sedan liksom tittar man ett lager till och allt annat finns också där och sedan bara okej nu tittar vi på den första rädslan, hur ska man kunna hantera den? Ja men man kan ju faktiskt, alltså sen bara sådana grejer som att man kan ju faktiskt tacka nej till saker. Alltså ofta är vi rädda så att om jag lyckas med de här grejerna kommer jag få massa, då kommer folkvilligheten att göra här och här och här. Man kan ju tacka nej. Alltså det är så roligt. Att se det. Men tillbaka till Tilda så jag tyckte det var det var otroligt generöst av henne tycker jag att att verkligen dela. Dela story nästan liksom kronologiskt för oss för att vi som driver företag. Vi har ju ofta i erfarenhet av bara det företaget vi har. Vi driver själva och att då få lyssna på en story av någon annan som har liksom kommit längre. Och också se de här vägskelen där man har valt. Där man vet efteråt att det där blev inte rätt val. Det var det bästa jag visste då. Jag gjorde det valet. Det var inte fel i valet men det blev inte bra. Och hur man kommer tillbaka och hur man gör satsningar. gör man då? Fast det låter bra på papper och andra säger att det här kommer bli fantastiskt. Det var så otroligt generöst att verkligen ta oss med på. In i den berättelsen. Och också från en aktiv plats. Det här är läget idag. Igår hade vi en fantastisk dag. Vi slog rekord i den här butiken. Men det är också bara de senaste månaderna som vi har svarta siffror efter. Det var inte så att nu är vi så framgångsrika och nu tittar vi tillbaka på den långa vägen vi har vandrat. Inte alls så, utan vi är mitt i det. På en lite bättre plats än vi var för ett år sen. Peppe Öhman: Jag vill berätta... Marianne (Maja) Norrgrann: Allt det här har jag samlat med mig och har liksom... otroligt värdefullt. Vi satt ju nästan tyst. Det var svårt att formulera frågor senast, men vi hade så mycket frågor. Vi var så golvade av henne. Det var otroligt generöst. Peppe Öhman: Det handlar också om att vara vana att höra framgångs- eller här LinkedIn-versionen. En annan bara, gud, jag fick det här jobbet. Då kanske man säger så man kämpar jättemycket för det. Men man får nästan aldrig höra när någon är mitt i det kämpiga. Det är alltid paketerat som en framgångssaga. Det hela mörka som måste finnas på vägen i en framgångssaga. Nu är framme, nu allt superbra. Nu går det bra för rapid igen. Men det var så hottag som för ett år sen på midsommaren. När folk frågar henne om för företag sån, jag vet inte. För ett år sen visste jag inte om det kommer att finnas ett företag eller om det kommer att gå i konkurser vi tvungna att lägga ner. Hon var också väldigt konkret. Hon berättade hur de hade försökt öppna, eller inte försökt, de hade öppna Bra-bars i andra nordiska länder. Och så kom vi på att nej, att det finns en helt annan lagstiftning kring anställningsförhållanden i andra länder. Och det finns en helt annan lagstiftning kring företagarna, vilket är helt naturligt. När det var så radikalkillna gjorde det svårt att driva det bolaget. Speciellt från Stockholm. Sådana saker var inte så befriande att höra. Att andra testade sig fram. Det här är för komplicerat. Nu måste vi backa. Marianne (Maja) Norrgrann: Eller det kostar för mycket. går inte hållbart fast det är en succé så kostar det för mycket ändå. Det var jätte jättebra. Jag är också så tacksam att Rapid står på en stabil grund eftersom det är ett av mina mikropaus ställen. Jag är trogen kund och jag är också världsmästare på mikronaps. Alltså jag somnar ju direkt om jag lägger mig ner och ska halva ögonen och stänga. Så där brukar jag ju få en... Peppe Öhman: Ja. Exakt. Det ju sånna här ju. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Powernap. det säger jag alltid så lässigt. Jag kommer ju somna. Så att du bara vet. Till den som fixar brynen. Peppe Öhman: Jag vill egentligen det, men jag går inte in i någon sån journalistroll och tänker att jag måste prata med den som gör mina bryn. Det är faktiskt jätte roliga historier. Förr hörde jag mig hos någon som var besatt av skräckfilmer. Jag fick höra, jag lärde mig så mycket om olika skräckfilmer. Jag är så rädda, men jag kan inte se på sånt. Jag får mig drömma ro med det, men det var jättekul. Det här året fick jag en jätte avancerad lång sjukdomshistoria som var jätte... Det var superinformativt som man ska göra om man får gallsten. Jag tycker om det där att man träffar människor som man aldrig... Alltså de som fixar mina bryn lever ofta helt i andra verkligheter än jag. Det är superintressant om deras livshistoria och vad de håller på med. Det kan varken jag säga. Nej, men jag tänker att... Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Så vi fyller på med olika saker då kan man säga. Peppe Öhman: Det där, fast när du sa att att höra historier av någon som försökt sedan backa, jag tänkte att det här gillar också, det handlar ju inte bara om företagen utan det kan ju också gälla vad som helst liksom. Att man söker ett jobb, märker att det trivs inte på det här jobbet och sedan går man tillbaka till ett gammalt jobb och söker något annat. Det är där man alltid får ändra sig. När man liksom har tagit ett steg och märker att det inte funkar, då får man verkligen alltid ett steg åt ett annat håll eller liksom eller gå tillbaka. Det det är tillåtat, det finns ingen lag som förbjuder det. Jag tänker mycket på hur folk som Skådespelare från Finland kommer till LA och sen får du kanske någon liten roll i en tv-serie och så händer det mycket mer med karriären och så åker de hem. det var kanske inte så längre. Förr var det så här, skrev kvällstegaren alltid att den här skådespelaren sökte med en tolima ut och gjorde alla kort in. Det betyder typ att kom hem med svansen mellan benen. Det var liksom ingen oska. Jag tänker att det är fantastiskt att man reser hela vägen till Kalifornien och får den roll igen. Hollywood TV-serien är ju en framgångssaga. Det räcker inte till att man tar mot en Oscar för bästa huvudroll i en spelfilm. Det är väl helt okej. Man måste också sätta sina framgångar i perspektiv. Marianne (Maja) Norrgrann: Verkligen. Precis att våga chansa. Du kan väl använda metaforerna med att trampa upp stigar också. Varje gång vi trampar upp nya stigar så lökar vi ytan att gå på i skogen. Även om vi sen vänder om och går tillbaka till en annan stig så har vi en dag skapat lite mer space. Lite mer möjligheter. Peppe Öhman: Jätteligen. Marianne (Maja) Norrgrann: En viktig sak i det här med att you become what you think about most of the time är ju att hålla koll på sina tankesnurror, de negativa tankesnurrorna. De flesta har dem, en del mer än andra, men tankemönster som automatiskt kickar igång är vid olika tillfällen. Det kan vara på en arbetsplats att man sitter på... Avdelningsmöte och sen är det någonting som händer och då drar det out of monster gången snurra av att chefen är skit, mina kolleger ser mig inte, jag får alltid skit eller det där. Det är liksom ältande på ett sätt. Ältande är ju någonting som har varit men det kan också vara negativa tankesnurror som är framåt, säga att det finns inget annat sätt framåt. Och där behöver man ju då hålla koll på att det som jag tänker på påverkar vem jag blir och aktivt väljer val. Och då har jag lärt mig från min coach att det första steget är att alltid fira det att man upptäcker att man far iväg. När jag märker att man checkar sig själv och så är okej. Nu händer det här i samtal med ens partner. Så händer någonting och så får det igång en tankesnurra som är negativ. Det jag firar är att jag upptäckte att det var en tankesnurra som drog igång. Så målet är inte att ändra det utan att upptäcka när tankesättet blir negativt. Det har varit väldigt Peppe Öhman: Okej, man checkar sig själv. Marianne (Maja) Norrgrann: väldigt effektivt. Det gör det lite lättare att lyckas. Genast man blir uppmärksam och sätter ord på att titta här höll jag på fara iväg. Oftast avbryter det den tanken för att då kopplar jag det till nuet och ett val. Vad kan jag göra istället? Det tycker jag är super effektivt. Peppe Öhman: Okej, jag vill ta in stigen här, så du säger att du går på den stigen som din hjärna har barnat upp. Att du antingen åker iväg och känner den irritationen, komma över dig. Men när du checkar dig själv, vänta lite. Jag ska inte trampa upp mer av den här stigen. Jag ska liksom ta en annan stig. Trampa upp en annan sorts stig som kanske leder åt ett annat håll. Där vi alla mår lite bättre. Marianne (Maja) Norrgrann: Nu fick jag hitta en annan bild, Pepe. Det är lite som att du är i en situation som gör att du dras med det negativa tänket. Då tar du stigen som går genom kärret. Du klafsar och det är jobbigt och kladdigt och det luktar lite illa. Då kan du välja att gå vidare på den stigen. Eller så kan du välja att vänta nu. Här vill jag inte vara. Så går man tillbaka till den här härligt torra skogsstigen där man kan spana efter blåbär och kantarell. Peppe Öhman: Mm. Det var Boksavsnittet. Jag gillade det jättemycket. Marianne (Maja) Norrgrann: Skogsavsnittet kan ju tänka att det påverkas lite av miljön när vi befinner oss i idag. Peppe Öhman: Om vi ska sammanfatta det här snittet, och du som lyssnar ska komma ihåg en sak. är det att hjärnan är jätteformbar. Du kan verkligen ändra dina tankegångar. Det liksom inte så du föddes som en superoptimist eller pessimist eller en jättemodig person eller jättefägg person. Men du kan verkligen omforma din hjärna och bli precis den du vill. Du måste bara bestämma dig för vad du delar. Och sen tar du pyttelsmå steg och uppröpar dem. Det räcker inte att man testar en gång eller två gånger, utan det handlar om Enligt den här forskaren så måste man göra det i minst var det sex eller åtta veckor för att verkligen det skulle sätta sig. Och då kommer det ju komma situationen när man är van att bereda, och sen bereda igen eller att man går åt fel håll. Och det är faktiskt fine. Det så när man mediterar. Jag är ingen meditationsexpert men då börjar ju tankarna åka iväg. Men då samlar man sig och så börjar man om. Och precis så är det med det här också. Man bara vänta lite så ska jag inte tänka. Vi börjar om. Nu tänker jag rätt. Det liksom... Det blir jätte... Jag tycker det är så spännande att tänka så, att vad som helst är möjligt. Marianne (Maja) Norrgrann: Om man vill ha med sig en tankeövning inför sommaren så kan man, när du lallar runt i din ledighet, kanske tänka sig att var går dina tankar? Är dina tankar i solen eller går dina tankar mot skuggan? Och träna på att när du märker att du är i skuggan och då menar jag oro, negativitet, hopplöshet. Att testa. Kan du genom att bara upptäcka att jag är i skuggan, kan du glida in i solen igen. Att göra lite såna tanke. Tänk att det är lite så här, jag tänkte säga som knipövningar, man kanske lite så här, lite små, lågintensiv träning under lång tid. Peppe Öhman: Nu börjar jag igen med kniprörelsen. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, just det. Hörrdu, får jag be om två saker innan vi rundar av? Det första är att gå och signa upp på nästa Fridaylab Session på fridelabs.se så att vi får chans att träffa dig också där vi kan ha en dialog tillsammans. Det är interaktivt, det på Zoom, är digitalt alltså och det är helt gratis att delta. Så gör det. Det andra jag skulle vilja be dig om är att dela podden med någon som du gillar. Peppe Öhman: Ja! Marianne (Maja) Norrgrann: En kompis, en kollega, en mamma, en syster, någon som vill ha mer härlighet i vardagen. Så vi är superglada om du skickar den här podden till. Eller skriv en liten kommentar eller ge någon stjärna. Jag vet inte ens hur det funkar längre, Pappa. Dela, stjärnor och äh, ja. Men var du en lyssnare så uppskattar vi jättemycket. Peppe Öhman: Ja, man kan ge kärnor. Det beror på vad man lyssnar på den. Men man kan absolut ge kärnor och skrivade sensation. Ja, det uppskattas. Det gör vi. Tack för idag och vi hörs nästa vecka igen. Marianne (Maja) Norrgrann: Tack! Hejdå! Peppe Öhman: Hejdå!