Latest / Gästen Först / Ska Sverige halvera engångsmuggarna i år?

Transcript

Ska Sverige halvera engångsmuggarna i år? · Gästen Först

• Det här är ett tänkt exempel. Ingen verklig person, inget verkligt ställe och ingen verklig händelse. Men den som någon gång har stått i en kö vid en kaffelucka känner igen det. Tvärt över åtta, en grå tisdagsmorgon, utanför en tänk tågstation. Det luktar kaffe och blöt kartong och ångan från kaffeluckan slår emot kinden. På kaffedisken står en rad tjocka muggar som går att tvätta och fylla på igen med en liten skylt bredvid. Bakom dem ligger en hög med vita engångsmuggar. En man i regnjacka pekar på den bakre högen utan att lyfta blicken från telefonen. Muggen är av papper, men med ett tunt skikt plast som man inte ser. Enligt reglerna räknas den som en mugg helt eller delvis av plast. Mannen tänker inte på det. Han tar muggen och går mot tåget. Vems val var det? Hans eller kaffeluckans? Ska Sverige halvera engångsmuggarna i år? Halveringen är inget förslag. Den står i en förordning från regeringen och gäller engångsmuggar och engångsmatlådor som helt eller delvis är av plast. Alltså även pappersmuggar med ett tunt skikt plast. Förbrukningen ska ha minskat med femtio procent i år jämfört med 2022. Naturvårdsverket publicerade i mars i år de senaste siffrorna för 2024. Enligt myndigheten sattes det i året drygt en miljard engångsmuggar och sjuhundrasextiofyra miljoner engångsmatlådor, helt eller delvis av plast på marknaden i Sverige. Det är etthundrafyra muggar och sjuttiotvå matlådor per person och år. Målet för i år är femtio muggar och fyrtiotre matlådor. Det är ett mål och ett mål är inte samma sak som ett utfall. Året har ungefär tio veckor kvar. Hur det går och vems ansvar det är ska vi försöka reda ut i dag. Välkomna till Gästen först. Jag heter Olivia och det här är torsdagens avsnitt. Med mig har jag som vanligt Rickard Wilhelmsson. Hej Rickard. Hej Olivia. Frågan låter enkel. Jag tror att det finns en annan fråga gömd i den, nämligen vem det är som egentligen väljer. Den kommer vi till. Vi har också en medverkande i dag, Louise. Louise är en gestaltad röst och ingen verklig person. Hon talar för sig själv och inte för någon myndighet eller organisation. Och i det här samtalet läser hon siffrorna som miljöstrateg med inriktning på förpackningar. Välkommen Louise. Tack! Jag gillar ämnen där man kan hålla saken i handen. Jag säger vad som är min egen tolkning och vad som är en myndighets eller en stiftelses ord. En sak till innan vi börjar. Vi tar ingen ställning till om målet är klokt eller om reglerna är rätt konstruerade. Vi frågar hur det går och vems ansvar det är. Det vi säger om reglerna gäller så som de ser ut i mitten av oktober 2026 och de kan komma att ändras. Det är allmän information, inte juridisk rådgivning. Börja med målet Louise. Vad står det och vad räknas? Förordningen om engångsprodukter säger att förbrukningen av muggar och matlådor som är engångsprodukter av plast ska ha minskat med femtio procent under 2026 jämfört med 2022. Ordet som bär är plast. En mugg räknas om den helt eller delvis består av plast. Delvis? Så en pappersmugg kan räknas som plast. Ja, om den har ett skikt plast och det har många. Naturvårdsverket skriver att många muggar och lådor som ser ut att vara bara av papper ändå innehåller lite plast. Det finns ingen nedre gräns för hur lite plast det får vara för att den ska räknas. Det som inte räknas är muggar som är helt av papper. Det som syns utanpå avgör alltså inte. Det gör plasten som inte syns. Och hur räknar man dem? Det låter som att någon går runt och tittar i papperskorgarna. Det vore ett jobb. Siffrorna bygger på vad producenterna har rapporterat in till Naturvårdsverket och det är antalet som sattes på marknaden i Sverige. Inte antalet som någon hällde kaffe i. Myndigheten skriver själv att rapporteringen är ny och att uppgifterna kan behöva justeras och den har redan rättat siffrorna för 2022 och 2023 efter att ha hittat felrapporteringar. Då är det värt att säga högt att siffran inte mäter vad gäster dricker ur. Den mäter vad som kom ut på marknaden. Det är två olika saker och det är lätt att läsa dem som samma. Tabellen först. Vad hände mellan 2022 och 2024? 2022 är basåret, det som målet räknas från. Då sattes drygt en miljard muggar på marknaden, hundra per person. 2024 var det drygt en miljard igen, etthundrafyra per person. Mot basåret har muggarna alltså ökat med knappt fem procent i antal. Ökat? Men har de inte minskat? Det har de också mot 2023. Mot det året minskade muggarna med tjugosex procent. Men i tabellen är 2023 ett högre år än både 2022 och 2024. Målet jämför med 22. Och matlådorna? Mot basåret har de minskat med ungefär 15% i antal. Det var 86 per person och år då och 72 för 24. Målet är 43. Om man lägger ihop det, hur långt är det kvar? Räknar man från nivån för 2024 måste muggarna minska med drygt hälften och matlådorna med drygt 40%. Det är en räkneövning ur tabellen, inte en prognos. Och det vi inte vet är hur 2025 och 2026 ser ut. Tabellen slutar vid 24. Just det. Siffrorna för 2025 har inte kommit och facit för i år finns tidigast nästa år. Enligt reglerna som gäller nu ska producenterna senast den 31 mars varje år lämna uppgifter för året före. Naturvårdsverket publicerade siffrorna för 24 i mars i år och jag har inte hittat någon plan för när nästa siffror kommer. Så vi diskuterar ett mål vars facit ingen har sett. Det är som att recensera en middag som ännu inte har lagats. Vad är det som överraskade dig mest i tabellen, Louise? Att samma tabell ger två olika rubriker beroende på vilket år man jämför med. Båda stämmer och bara en av dem är den som målet använder. Därför ska man alltid fråga vilket år det jämförs med. En siffra utan jämförelseår är en halv siffra. Det finns också ett förbud, eller hur? Mot vissa muggar. Sedan första januari 2024 är det förbjudet att släppa ut engångsmuggar som innehåller mer än 15% plast på den svenska marknaden. Förbudet gäller första gången en mugg släpps ut. Muggar som släpptes ut före den första januari 2024 omfattas inte enligt Naturvårdsverket. 15% är förbudets gräns. Enligt reglerna räknas en mugg som delvis av plast hur lite plast den än innehåller. Och ändå finns det muggar helt av plast kvar i siffrorna. Naturvårdsverket skriver att nästan 107 miljoner engångsmuggar helt av plast sattes på marknaden under 2024 efter att förbudet hade börjat gälla. Siffran säger inte om någon har brutit mot förbudet och myndigheten skriver själv att uppgifterna kan behöva justeras. Varför det är så säger myndigheten inte och jag kan inte säga vad det beror på. Och då gissar vi inte. Det står inte varför och en siffra i en tabell visar inte om det har gått något fel. Det är det ärligaste svaret hittills. Vi vet inte. Kravet på den som står bakom disken är nästa fråga. Det finns ett krav på att erbjuda ett alternativ som går att använda flera gånger. Vad säger det? Sedan första januari 2024 ska den som säljer dryck i en engångsmugg erbjuda en möjlighet att få drycken i en mugg som går att använda igen. Jag säger flergångsmugg för att korta ner det. Samma sak gäller snabbmat i engångsmatlåda. Och flergångsmuggen ska komma från den som säljer, oavsett om drycken tas med eller dricks på stället. Vad betyder erbjuda? Ska personalen fråga varje gäst? Det står inte i förordningen att personalen måste fråga varje gäst. Ordet erbjuda är inte definierat. Naturvårdsverket tolkar det som att alternativen ska finnas fysiskt på plats, till exempel vid disken där kunden köper. Enligt myndigheten räcker det inte att kunden får ta med en egen mugg. Och det ska finnas information på stället. Enklast en tydlig skylt i lokalen eller vid kassan, skriver myndigheten. Och en kod att scanna räcker inte. Enligt förordningen ska informationen också säga något om miljöpåverkan och om fördelarna med minskad förbrukning. Det är en viktig skillnad. Enligt Naturvårdsverkets tolkning innebär ett erbjudande att man har något framme. Att få någon att ta det är en annan sak. Och muggen då? Ska den lämnas tillbaka och sen gå ut igen? Ja, den som säljer ska också vidta effektiva åtgärder så att flergångsmuggarna och deras lock roterar flera gånger. Alltså lämnas tillbaka och används igen. Förordningen anger inget mått för hur många gånger. Gäller det alla ställen som säljer kaffe? Inte alla, men långt fler än restauranger. Naturvårdsverket nämner caféer, kiosker, matvagnar, festivaler och livsmedelsbutiker. Kravet gäller den som säljer dryck i engångsmugg eller snabbmat i engångsmatlåda. Från första januari i år gäller det de som säljer sjuttiofem eller fler engångsmuggar och engångsmatlådor per dag de har öppet, räknat som ett genomsnitt under kalenderåret. Under 2024 och 2025 var gränsen hundrafemtio. Räknas muggar och matlådor var för sig? Nej, ihop. Säljer ett ställe femtio muggar och fyrtio matlådor per dag blir det nittio tillsammans. Alltså över gränsen. Fast varken muggarna eller matlådorna ensamma når sjuttiofem. Gränsen gäller varje enskilt säljställe. Muggar och lådor som helt är av papper eller kartong, utan plast och utan kemisk modifiering som fördröjer nedbrytningen omfattas inte av kravet. Har en mugg ett plastlock räknas den med. Och porslinsmuggen på caféet, den man dricker ur vid bordet? Kravet gäller engångsmuggen. En porslinsmugg är ingen engångsmugg och omfattas inte. Förordningen bryr sig om vad dricken serveras i och var man sitter spelar ingen roll. Min erfarenhet är att porslinet är det normala i en sal och det är ett intryck och ingen regel. Reglerna skiljer inte på sal och avhämtning. Det som avgör är om muggen är en engångsmugg. Så porslinsmuggen räknas inte, men engångsmuggen gör det? Ja, engångsmuggen räknas, porslinsmuggen gör det inte. Och snabbmat, vad räknas som det? Förordningen definierar i korthet snabbmat som mat som är färdig att äta ur förpackningen utan att tillagas ytterligare. Och Naturvårdsverket skriver att ett flexibelt omslag, som ett papper runt en hamburgare eller en plastfilm runt en smörgås, inte räknas som en matlåda. Så omslaget slipper vara med i den här diskussionen. Och om man inte erbjuder? Tillsynen på plats sköts av kommunen. Den som inte erbjuder möjligheten kan få en avgift på tiotusen kronor. Någon offentlig siffra på nationell nivå över hur många sådana avgifter som har beslutats har jag inte hittat. Naturvårdsverket har själv kommenterat hur det går. I myndighetens nyhet i mars står det att kravet på att erbjuda fregångsmuggar inte verkar ha gett någon större effekt eftersom efterlevnaden enligt myndigheten är dålig. Och jag vill vara noga med vad det är. Det är myndighetens bedömning av landet som helhet. I nyheten redovisas inte vad bedömningen grundar sig på, så jag kan inte säga att det finns en mätning bakom. Myndighetens statistiksida skriver dessutom att effekten av kraven syns i statistiken genom minskade mängder under 2024. Efter är inte därför. Båda kan ha en poäng och ingen av dem visar orsaken. Den meningen borde sitta på en skylt vid kassan. Myndigheten säger något om papper också, eller hur? Ja, i samma nyhet. Att byta ut engångsmuggar som innehåller plast mot muggar helt av papper är inte lösningen, skriver myndigheten. Man måste dra ner på den onödiga förbrukningen av resurser, oavsett material. Målet i förordningen räknar däremot bara engångsmuggar som helt eller delvis är av plast. Ett byte till muggar helt av papper skulle därför få siffran att sjunka utan att mängden gör det. Det myndigheten säger är alltså färre muggar. Ett annat material räcker inte. Nu över till en enkät från en stiftelse. Ja, myndighetens siffror bygger på vad producenterna rapporterat in. En enkät bygger på vad människor minns. De mäter olika saker och svarar på olika frågor så de går inte att lägga ihop. Enkäten härnäst. Stiftelsen Håll Sverige Rent beskriver sig själv som en ideell stiftelse som samlar kunskap och driver opinion. I början av april lät stiftelsen Novus, ett undersökningsföretag, göra en enkät bland drygt tusen personer mellan arton och åttiofyra år. De som köper mat och dricka ta med fick frågan om de under de senaste sex månaderna blivit erbjudna att få det i något som går att använda igen. Med erbjuden menade frågan både att personalen frågat och att man sett en skylt eller information. Tolv procent svarade ja, åttiofem procent svarade nej och tre procent visste inte. Och förra året? Andelen som svarade ja var åtta procent i den första undersökningen, nio procent året efter och tolv procent i år. Men det är en uppgång i andelen som säger att de blivit erbjudna. Det är ingen mätning av att ställena har blivit bättre. Det är en enkät, alltså vad människor minns. Ingen servering har mätts och ingen har räknat vad som faktiskt stod framme. Rätt och jag håller mig till det. Min tolkning är att åttiofem procent som inte minns något erbjudande, varken en fråga eller en skylt, säger något om vad som når gästen. Det säger ingenting om vilket ställe som har gjort rätt eller fel. Och de som blev erbjudna, vad valde de? Av de som sa att de blivit erbjudna svarade sjuttiosju procent att de valde engångsalternativet. Tretton procent valde det som går att använda igen och elva procent valde båda vid olika tillfällen. Det blir hundraochen procent eftersom procenten är avrundade. Det är ett hundratal personer och Novus redovisar inga skillnader mellan grupper för den frågan eftersom basen är för låg. Ett hundratal personer, det är värt att hålla i huvudet hela vägen. Rickard, vad tänker du när du hör tolv procent? Att det är 12% som minns. Det kan vara fler som har sett en skylt utan att tänka på den, men det kan jag inte belägga och Louise kan inte belägga motsatsen. Det är sant. Jag kan bara säga vad de minns. Två saker till från stiftelsen. 71% av alla som svarade sa att de inte kände till lagen. Och i maj frågade stiftelsen själv landets kommuner om tillsyn. Av 290 kommuner svarade 202, knappt sju av tio, och 82% av dem sa att de inte hade genomfört någon tillsyn. Hur ska man läsa det? Med försiktighet. Det är stiftelsens egen enkät, självrapporterad, och den exakta frågan till kommunerna redovisas inte i pressmeddelandet. Stiftelsen skriver själv att utebliven tillsyn i enstaka fall beror på att kommunen saknar ställen som når upp till gränsen. På nationell nivå är det den enda siffra jag hittar om tillsynen. Låt mig sammanfatta så långt. Målet är beslutat och gäller muggar och matlådor som helt eller delvis är av plast. Kraven på ställena är att erbjuda, informera och se till att muggar som går att använda igen roterar flera gånger. Och erbjudandet kräver inte att man frågar. Och det enda vi har hittat om köparnas val är enkätsvar från ett hundratal personer. Det är en bra sammanfattning och den visar att båda sidor av det vi nu ska diskutera står på ganska tunna ben. Nu närmar vi oss det ni läser olika. Ska Sverige halvera engångsmuggarna i år? Den frågan tar vi ingen ställning till, men ni ser olika på var problemet ligger. Louise, var sitter det? Vid disken. Min tolkning är att reglerna lägger skyldigheten på den som säljer. Det är säljstället som bestämmer vad som står framme och om det finns en skylt. Gästen kan bara välja bland det som finns framför sig. 85% av de som köper mat och dryck att ta med säger att de inte blivit erbjudna flergångsalternativ under de senaste sex månaderna, varken genom en fråga eller en skylt. Det är svårt att kalla valet fritt. Men siffrorna gäller alla som köper med sig mat och dryck, även från ställen som inte omfattas av kravet, så de är inget mått på efterlevnaden. Stiftelsens egen enkät tyder dessutom på att många av de kommuner som svarade inte hade genomfört tillsyn. Rickard, du ser det som gästens val. Som jag ser det ligger problemet hos gästen. Reglerna kräver att alternativet erbjuds och att det finns information om det. De kräver inte att någon väljer det och ingen kan tvinga fram ett val. Vid en disk kan man lägga ett erbjudande framför gästen, men man kan inte göra valet åt gästen. Och enkätsvaret om själva valet säger att de flesta av dem som blev erbjudna valde engångsalternativet. Det är ett hundratal personer, så siffran är skakig, men den är vad vi har. Ett hundratal personer av de som själva minns ett erbjudande. Det är 12% av de som köper mat och dryck att ta med och i den gruppen ingår de som bara såg en skylt. Enkätsvaret kan inte skilja ett svagt erbjudande från ett starkt och det säger ingenting om vad de andra hade valt. Det håller jag med om. Men det betyder också att ingen kan säga att de andra hade valt annorlunda. Det är en kunskapslucka i det som finns och den ska man inte fylla med önsketänkande. Jag fyller den inte. Jag säger bara att det som enkäten visar inte räcker som bevis för att problemet ligger hos gästen. Och jag säger att det som ingen har frågat om inte räcker som bevis för att det ligger hos disken. Rickard, du säger själv att siffran är skakig. Varför lägger du så stor vikt i den? För att det är det enkätsvar vi har om valet. En skakig siffra är inte detsamma som ingen siffra, men den får inte bära mer än den kan och den kan inte bära hela problemet. Där skiljer vi oss tror jag. Jag säger att den inte bär något. Du säger att den bär lite. Det stämmer och det lilla är fortfarande mer än ingenting. Vid en kassa har personalen två jobb, att ta betalt och att svara på frågor. En skylt kan ta det andra jobbet, men bara om den syns. Då är frågan vem som bestämmer var skylten sitter. Det gör den som säljer. Det håller jag med om. Men det är fortfarande gästen som ska läsa den. Det här börjar likna en match där båda har en poäng om det som ingen har undersökt. Vad händer om målet inte nås? I förordningen står att Naturvårdsverket ska lämna förslag till regeringen på åtgärder om myndigheten bedömer att förbrukningen inte minskar. Vilka åtgärder det blir står inte där. Bestämmelsen nämner varken skatt, avgift eller förbud. Men någon har väl en uppfattning? Stiftelsen skriver i sitt pressmeddelande att ett tänkbart scenario är en skatt eller annan avgift på engångsförpackningar som med plastpåsarna eller att engångsmuggar förbjuds helt. Stiftelsen skriver också att man ännu inte vet vilka åtgärderna blir. Det är stiftelsens egen bedömning. Då lägger vi det bland gissningarna. Det kan hända. Det kan också bli något helt annat. Den högen börjar bli stor. Vad är det starkaste ni har var och en? Mitt är att 85% av de som köper mat och dryck att ta med säger att de inte blivit erbjudna flergångsalternativ, varken genom en fråga eller en skylt. Enkätsvaret om valet bygger på de 12% som sa att de blivit erbjudna ett hundratal personer och det säger ingenting om vad de 85 hade valt. Det kan Rickard inte besvara med data. Det kan jag inte besvara och det säger jag. Men mitt är det här. Reglerna kräver att alternativet erbjuds, inte att det väljs. Och i enkätsvaret om valet valde de flesta engångsalternativet. Och hur stor effekten blir om alla blir tillfrågade vet vi inte säkert. Det kan Louise inte heller visa. Det stämmer och det kan jag inte besvara. Men skyldigheten ligger på den som säljer och den kan inte uppfyllas av gästen. Därför börjar jag vid disken. Och jag börjar hos gästen för det är där det till sist avgörs vilken mugg det blir. Så om jag frågar rakt, vems ansvar är muggen? Den som säljer först. Det är där skyldigheten finns. Den som beställer sist. Det är där valet finns. Först och sist. Det låter som en kö. Louise, om ett ställe har allt framme och gästen ändå tar engångsmuggen, då är det väl gästen? Då har stället gjort sitt och då står gästen kvar med valet. Jag säger inte att gästen aldrig bär något ansvar. Jag säger att jag inte hittar något om hur ofta det är så och att reglerna lägger kravet på den som säljer. Min tolkning är att en skylt som ingen minns är en skylt som inte har gjort sitt jobb. Det kan vara så, men en skylt som ingen minns kan vara dåligt placerad och den kan vara en skylt som gästerna gick förbi. Det kan jag inte skilja åt, inte heller du. Vad skulle få någon av er att ändra sig? En undersökning där alla tillfrågas och där de flesta ändå väljer engångsalternativet. Då skulle jag säga att disken inte är hela svaret. Och visade en sådan mätning att de flesta väljer det som går att använda igen när de blir tillfrågade, då skulle jag säga att jag hade fel om gästen. En tankelek. Vad hade hänt om alla köpare hade blivit tillfrågade vid varje köp? Naturvårdsverket skriver att forskning visar att muntlig information vid försäljningstillfället ökar antalet kunder som väljer alternativet som går att använda igen. Hur stor effekten är i Sverige om alla tillfrågas hittar jag ingen undersökning om. Och därför går jag inte längre än till det jag kan säga att reglerna kräver ett erbjudande och inte ett val. Alltså två personer som vill ha samma undersökning för att bevisa var sin sida. Vad är det vi inte vet? För det första facit. Det finns inget utfall för 2025 eller 2026, så målet kan inte kallas uppnått eller missat. För det andra, varför nästan 107 miljoner muggar helt av plast sattes på marknaden under 2024. Det står inte i någon källa jag har läst. För det tredje, hur många ställen som erbjuder flergångsmuggar. Enkäten mäter vad köpare minns och jag hittar ingen mätning av ställena. För det fjärde, tillsynen. Bortsett från stiftelsens enkät hittar jag på nationell nivå inga siffror på hur många kontroller som gjorts eller hur många avgifter som beslutats. För det femte, papper. Naturvårdsverket mäter inte muggar helt av papper så jag kan inte säga hur många de är eller om de blir fler. Och för det sjätte hittar jag ingen siffra på hur många ställen som ligger över gränsen. Så jag kan inte säga för hur många ställen kravet gäller. Och för det sjunde, hur många gånger en flergångsmugg roterar innan den byts ut har Louise inte hittat någon mätning av. Det är en lång lista för ett mål som gäller hela året och året har tio veckor kvar. Och ändå har vi lyckats prata i en halvtimme. Om någon som driver ett ställe undrar var man ska börja, vad är det första man behöver ta reda på? Om kravet gäller. Det beror bland annat på hur många engångsmuggar och engångsmatlådor stället säljer per dag det har öppet som ett genomsnitt under ett kalenderår. Är det sjuttiofem eller fler kan kraven gälla. De är flera. Att erbjuda en möjlighet att få dricken eller maten i en mugg eller matlåda som går att använda igen. Att vidta åtgärder så att de roterar och att informera på stället, bland annat om miljöpåverkan och fördelarna med minskad förbrukning. Och den som är osäker på om kravet gäller kan fråga kommunens tillsyn. Och är det något mer som är lätt att missförstå? Att ett byte till muggar helt av papper skulle lösa saken. Sådana muggar kan falla utanför kravet att erbjuda med vissa villkor. Men Naturvårdsverket skriver att ett byte till muggar helt av papper inte är lösningen eftersom den onödiga förbrukningen behöver minska oavsett material. Och att det skulle handla om att moralisera i kön. Den som står där vill ha sitt kaffe. Något lyssnarna kan göra redan imorgon? Nästa gång du köper dryck att ta med kan du se efter om det finns en skylt vid kassan och vad som står framme. Och om du driver ett ställe. Naturvårdsverket skriver att hur många engångsmuggar och matlådor man säljer per dag kan kontrolleras mot kvitton, inköpta mängder eller egen uträkning. Det är genomsnittet över de dagar stället har öppet under kalenderåret som räknas, inte ett par enstaka dagar. Och ligger stället under gränsen och inte erbjuder flergångsmuggar ska det ha rutiner som säkerställer att det stannar under den. Vår tänkta man i regnjackan har gått mot tåget. Muggen i handen är varm och kaffeluckan har redan en ny kund. Ska Sverige halvera engångsmuggarna i år? Naturvårdsverkets siffror för 2024 säger etthundrafyra engångsmuggar helt eller delvis av plast per person och år mot ett mål på femtio. Utfallet för i år finns inte än och facit finns tidigast nästa år. Louise läser det som att problemet sitter vid disken. Åttiofem procent av de som köper mat och dricka ta med säger att de inte blivit erbjudna flergångsalternativ och enkätsvaret om valet bygger på ett hundratal personer. Rickard läser det som att problemet ligger hos gästen. Reglerna kräver ett erbjudande och inget val, och de flesta av dem som blev erbjudna svarade att de valde engångsalternativet. Var problemet sitter kan ingen av dem avgöra med de data som finns. Och jag tänker inte låtsas att jag kan. Men jag skulle gärna se en undersökning där alla tillfrågas. Och jag skulle gärna se hur många ställen som har det framme. Tack Louise för att du kom hit. Tack själv. Nu ska jag voяs och leta efter en skylt vid en kassa. Nästa vecka tar jag med mig en siffra som jag haft svårt att släppa. Mer än så säger jag inte. Tack för att ni lyssnade på Gästen först. Olivia är en AI och alla röster här är AI-genererade, även min röst. Louise är en gestaltad röst och ingen verklig person. Siffrorna är kontrollerade mot de källor som vi hittade och där underlag saknades sa vi det. Allt här är allmän information och ingen juridisk rådgivning