Latest / Det kommer att bli bra - en Friday Lab Podcast / Fira med prinsesstårta en vanlig tisdag
Transcript
- Peppe Öhman: Hej och välkommen till podden som heter Det kommer att bli bra. Det här är en Friday lab podcast och vi som gör den heter Peppe Öhman och Marianne Maja Norrgren. Hej Maja. Hur står det till idag. Hej Peppe. Det är så bra och jag är så taggad på att prata om det vi ska prata om idag. Men innan vi hoppar in i dagens ämne så en liten påminnelse om att. Inspiration är härligt, men action är värt så mycket mer. Om du känner efter vårt samtal idag att du vill göra nånting lite mer för att få till en förändring, så häng med på ett gratis labb. Vi kör Fidelab sessions, vi jämnar mellan rum. Du kan välja antingen med fokus på vardag eller fokus på företagande om du är företagare. Det är helt gratis och det är kul. Det enda du behöver göra att signa upp och komma på träffen. Så ses vi där! Peppe, jag har läst en bok. Åh, igen! Ja, vi gillar ju böcker, och jag. Jag är ju med... Just nu är jag faktiskt bara med i en bokklubb. Jag har varit med i två, men jag har inte blivit utkickad. Jo, det har jag. Jag blev utkickad i den andra kudden, men det var inte bara jag. Vi var många som blev det. Det var för lite läsande. Jag läste jättemycket, men inte de böckerna. Han går på träffarna. Boklubbarnas deltagande är jag pausad från. Men jag är med i en annan bokklubb, Karriärkvinnor-bokklubb. Vi läser en bok per månad med fokus på karriär. Jag har inte höjt mig på alla böcker, utan jag försöker vara lite så där. Välja det som jag tror hjälper mig vidare. Den boken som vi har läst den här månaden... Jag har läst flera böcker av samma författare och jag vet att de är otroligt bra. Den boken jag vill med dig om är The Power of Moments. Vad ögonblick kan skapa. Författaren heter de två bröden, Chip och Dan Heath. Det är spännande att vara två bröder som skriver böcker. De har skrivit jättemånga böcker. Jag tror jag har läst fyra av deras böcker sen tidigare. Det får man tänka på Chip and Dale, alltså. Piffa puff. Jag också. Och sen, chipp and dale. Var inte det män som strippade i bara överkropp? Man kan väl leva om man vill tänka på. Men jag vill prata om det här med att skapa ögonblick. Det här boken handlar om vad som gör- att vissa ögonblick stannar hos oss och blir värdefulla. Och att det finns både såna som... Bara blir det. Omständigheter gör att det blir ett ögonblick som vi minns. Men så finns det också sådana kurerade, skapade ögonblick som gör att det blir kvar hos oss. Det blir en del av vår story. Och i här boken så var det ju förstås jättemånga olika exempel. Men ett av de första var ett företag som verkligen satsade på sin välkomstprocedur av nya anställda. Det var ett amerikanskt bolag som gjorde jordbruksmaskiner. Tänk Traktor. Det var ett familjedrivets bolag. stort. De hade jobbat på att titta på- vad är första dagens experience för en ny anställd? Då är det en typisk första dag på ett nytt jobb. Allt från att till receptionen anmäla sig. Nån är lite yr och att det inte en skärm eller dator. finns inga lösenord att logga in. Chefen ska visa det runt en liten sen eller sitter fast i ett möte. Nån kollega säger att de går runt och presenterar sig. Man går från bord till bord och avbryter människor som jobbar fokuserat. Det blir en så där okej första dag. Versus det här traktorbolaget, om vi säger att det var en traktor... Från att personen skulle börja kom ett mail några dagar innan. Din första dag är på måndag. Välkomna klockan tio. Det här är personen som kommer möta dig i receptionen. Det här är ungefär vad din första dag kommer se ut som. Personen kommer, blir välkomna och en person som redan väntar. Man blir ledd till sitt bord. Där står en liten traktor, en liksom leksakstraktor, en replika. Och ett brev som berättar om den produkten som är företagets stjärnprodukt. Och vad är det för... Hur kunderna nån gång i tiden har mottog den här produkten. Sen är hela din arbetsplats pyntad med ballonger, typ så här. New hire eller on-boarding, eller någonting positivt. Som gör att alla på avdelningen ser att här sitter någon som är här sin första dag. Och automatiskt själv kommer fram och presenterar sig. Från att det blir lunch och den närmaste chefen och medarbetaren tar personen på lunch den första dagen. På de trevligt ställen. För att få ett mail från vd så säger jag kul, är din första dag. Min assistent kommer att kontakta dig för ett möte här under de kommande två veckorna så att vi får lära känna varandra lite. Alltså vet du, en procedur som... Man bara följer dem. Då blir det första dagen på jobbet. Det blir en minnesfärd dag. Man känner sig välkomnad, får rätt connections. Man har blivit omhändertagen. Det låter ganska nice, va? Det verkar så många känslor i mig. Jag kan verkligen relatera till den där. Man vet inget, vet knappt vad man själv ska göra där. Man bara, dum är den här frågan? för dum att ställas eller måste jag ställa det nu för att de ställde om två månader så kan folk verkligen tycka att det behövs för det måste jag veta. Alltså jag har haft många olika jobb i mitt liv och jag kan verkligen känt mig vilse på 100 procent av alla första dagar och mest av allt började tänka på min man Magnus första dag på Nyhetsmorgon för några år sedan eller det måste vara nästan tio år sedan nu. Inte riktigt men många år sedan. Fick han sommarjobb som redaktör, alltså sändningsredaktör på Nyhetsmorgon. Så det var han som planerade hela sändningen. Han som pratar i öra på programledarna och så där, ställde här frågan. Nu kommer jag samtidigt förklara mig, nu måste vi göra det kortare. Han berättar att den våren innan han skulle börja på Nyhetsmorgon, fick jobb och han bara, vilket bra jobb, det här ska jag fixa. Och några veckor senare fick han erbjudande att jobba som producent på Valgrensvärld första säsongen. Och han var sådär. cool men jag tackade Jaren till Nyhetsmorgon så jag väljade det. Och så kom han på jobb första dagen och det var vidrigt. Han hatade varenda sekund av det. Han bara jag vet ingenting. Jag vet inte ens var toaletten är så jag kan gå på och stressvajsa liksom. För det här är fruktansvärt. Jag känner ingen. Jag vet inte vad som är rimligt. Vad jag ska göra. Och de två. jag kommer ihåg att han kom hem. Det var inte bara det första dagen utan hela första veckan kom han hem och var sådär. Alltså. Är det okej att jag ringer och att jag jobbar som inslagdsproducent förutom? Om jag börjar byta, jag ser upp mig på Nyhetsmorgon och går över till Valgrensvärd, för det verkar mycket trevligare. Sedan var det någonting som svängde. Jag tror att han började prata mer om en producent och det blev hans drömjobb. Han älskade det. Han gjorde det många sommer efter det jobbade han på Nyhetsmorgon som sändningsredaktör eller vad det nu heter. Det var drömjobbet. Men när du börjar beskriva det där första dagen på jobbet, då tänker jag bara på honom. Jag tänker faktiskt flera. Alltså, jag tänker på det kanske minst en gång i veckan. Hur mycket ångest han hade av att bara slängas in i ett system. Och på något sätt förstår man det för att om en person är ny, alltså allt måste alla andra jobba där i flera år antagligen. liksom system måste hålla på. Man känner liksom att vi har inte tid att det Du har bara en kuggyle som ska kastas in i systemet. Men om man på arbetsplatser hade det här systemet som traktorbolaget. Det ju allt vara mycket smidigare. Det inte så man måste hitta på den här formulan på nytt varje gång det börjar någon ny person. Utan om det bara är en naturdel av maskinerier. Att det kommer en ny person, gör man så här så så här. Och det finns ingen inlärningsperiod. Det känner man att det är mycket effektivare också för arbetsgivaren. Exakt. Med ganska små medel får en superstart. för någon istället för att bara kom med här nu kör vi och när jag läste det här så blev jag påminn om att jag när jag senast har blivit anställd så hade jag precis en söndag. du tro det? Jag jobbade på Elisabeth Aden i Genèv och min första dag på jobbet. är amerikanskt. Första dagen på jobbet så kommer jag till min plats eller jag blir mött i reception när jag kommer till min plats och Hela skrivbord är fullt. Enorm giftbagg, alltså storlek extra extra large- med samtliga... ...vett du, hudvårdslinjer, alla parfymer, all makeup... var verkligen så här. Här är en present så att du lär känna hela vårt... -...sortiment. -...svårt sortiment. Ganska nice present att få. Inte heller helt dum tanke bakom att... Nu är du en del av gänget. Vi lever vårt brand. Trots att jag Vad är jag anställd för? Jag var anställd för att sköta alla våra försäljare ute på flygplatser och båtar. Dels utbildning och rapportering. Det var en standard. Det spelar ingen roll var i bolaget du började. Det späntade en jättepresent av företagsprodukter. Sen minns jag inte exakt alla detaljer, var inga ballonger och grejer, men min chef, min direkta chef, så tog mig på lunch tillsammans med de närmaste nya kollegerna på alltså nice lunch, alltså vita linne dukar, tre rätteslunch första arbetsdagen. Och det var vissa såna här grejer, nej men det var ett ombordingsschema, var att träffa alla, alla liksom chefer i liksom... relevanta chefer under första veckan och bara ha en kort onboarding och berätta om olika avdelar. var otroligt uppstyrt och det gav ju ett väldigt, väldigt proffsigt och trevligt första intryck. Och det här var ju inte någonting som min chef hade hittat på, utan det stod ju i företagets policies. Så här gör vi med nyanställd. De hade för övrigt också, för jag vet det förr när jag läste den här, man fick också en personalhandbok jättestor där det stod precis allt om. Tracka serier, då händer det här. Men det stod också grejer som att har du jobbat tio år i bolaget, då får du tre extrasemesterdagar och du blir bjuden av marknadschefen på middag tillsammans med din partner. Alltså det var jättekonkreta grejer. Har du jobbat x antal år så får du ett present från Tiffany's. Det var uttryckligt, det var inte vilken present som var från Tiffany's. Det var väldigt amerikanskt. Man behöver inte dra det så långt, men man tänker så här... Vad kan jag göra dag ett för en ny anställd? För att den ska känna sig välkommen och ta ner trösklar. Det blir lätt att interagera med andra personer. Det kan man göra med jättesmå medel. Det hade jag helt glömt. Men när jag läste det var så här... Gud vad det var bra. Jag hade lagrat det i minnen. Men det är inte som att när vi har... anställtkonsulter. När Ann började jobba hos oss. var inte som att Ann fick en onboarding-dag. lux, vi jobbar ju på distans. Det här, jag tänkte, Labs policy-bok. Alltså vi, det här. Verkligen, den upprätter vi nu. Den upprätter vi nu. När du berättade det där med mig, då tänker jag på hur det ofta krävs en ganska liten insats för att få jättestor resultat. Och jag tänker speciellt i kultur, alltså arbetskultur. Alltså jag antar att det gäller familjer och andra liksom organisationer också. Men hur man med ganska små medel kan göra ganska stora saker. det har också en förankring i verkligheten. Jag har en vän som har bytt förlag. Det har jag faktiskt också gjort. Hon skrev böcker och skulle byta förlag. Hon tyckte mycket om sitt gamla förlag. Men hon kände bara att hon var osynlig där. Kände hon att hon ganska välkommen med tid när förändras, liksom branschen förändras. Hon kände att det blev liksom inga lunchar med förläggarna längre och liksom ingen verkar bry sig så jättemycket. Upplevde hon när hon gav ut böcker. Och så kom det ett annat förlag och var så där. Vi älskar allt du gör. Vi har en plan för dig. Vi kom hit. Våra armar är öppna och varma och vi har super mycket energi och entusiasm. Hon ba Gud, det låter faktiskt ganska härligt. Alltså. Fackigt. Jag byter förlag. Man kan inte bara komma med ord och säga att allt kommer bli bra hos oss, det är dåligt hos den förra. Men det är ganska liten investering i att visa att man uppskattar vad det ser ut i sina anställda, personal eller i det här fallet sina författare. En middag då och då eller inte ens en middag, lunch då och då. Eller höra av sig. Ibland är ribban väldigt låg. Späntligen. Det behövs inte jättemycket. Jag tänker ofta på Ann-Sophie som drev co-working i Bryssel- jag skaffade arbetsplats- innan jag hade någon kund eller några inkomster i mitt bolag. Men hon lärde mig jättemycket saker. Men bland annat lärde hon mig det att... Hon tänkte utifrån... Hennes produkt som då var ett co-working, det looks... Alltså ett väldigt nice co-working-mällskap. Så hon försökte alltid tänka på vad det är... Hennes medlemmar kommer att om de träffar andra som inte är medlemmar. Vad är det som sticker ut? Och att det måste finnas sånt hela tiden? Och då var det ibland så när hon började göra en löpgrupp, liksom, nu är inte det ena stor grej, men du måste tänka, det här är ju tio år sedan. Så vad är det? Vad är det nånting som du kommer att ta upp när du träffar någon granne på bussen och ska prata? Vad kommer du att berätta om som är intressant nog? Så att det är värt att prata om vad man sitter nånstans och jobbar? Det är också små grejer. Hur kan man förhöja och skapa moments? På tal om Ann-Sophie... När jag blev medlem på The Library... Det var nåt jag inte hade råd med. Det var ett företagsperspektiv. Jag hade inga inkomster. Jag tänkte inte börja coach om jag träffar mina kursklienter. Då fick man en jättevacker inbunden bok. Där det stod bara, the library, I am a member. Det har jag tänkt ända sen dess. Det där är ju genialiskt. Ge en present som visar tillhörighet. Jag borde börja skriva en listande på saker vi ska göra. En onboarding. Bok. Det var så fint. I am a member. Jag tillhör. min första dag. Jag skulle kunna ha slutat efter en månad. Men det spelar ingen roll. Jag fick en inbund och vacker bok där det står that I am a member. Jag har ett exempel som påminner lite om det från privatlivet. Miley var på ett födelsedelskalas för en tid sen. Man köpte presenter och köpte någon liten Lego-grej. var barnets fyrde år. Någon vecka efter födelsedelskalaset fick vi ett brev hem där mamman och dottern och kanske pappan också, men var mest mamman dottern. Och det avser jag bara sådär, tusen tack för den fina Lego-figuren. Dotten uppskattar dig jättemycket och tack för att kom på att sig. Och sen dess hälsar jag, alltså vi är inte speciellt, går nu, det har ju också så pass länge sedan, så barnen går på olika klasser nu. Men jag ser mamman i skolan ibland och varje gång ser henne tänker jag, gud vilken otroligt trevlig människa liksom. Känner mig också som en lite sämre människa själv, för det har jag aldrig någonsin gjort. Men att höra av sig och tacka. Hon kunde ju göra det på sms också, nu kanske det är lite väldigt mycket sätt att skriva ett handskrivat brev. Men det var en nice... Det var classy, tänkte jag. Classy, very classy. Och då kan man ju verkligen välja. Det handlar väl lite om att välja. Vad finns det för möjligheter att skapa någonting som sticker ut som är intressant? Men tillbaka till de här bröderna då. Så de ser liksom att... Att skapa såna här moments handlar om olika saker. Antingen kan vara att man förhöjer någonting. Man gör någonting viktigare än vad det är. Ett personligt exempel är vad min son hade sim med test i skolan. Han var så nervös. var så fruktansvärt nervös och trodde inte att han skulle klara det. Vi var inte säkra på att han skulle klara det. Han våga testa eller inte på frågan. Det här är några år sen. När han kom hem och berättade att han hade gjort det- och två hade klarat det- så blev jag hysterisk över glad. Jag bara, vänt på här! Jag köpte en superstor prinsess-tårta på tisdag. Det var liksom... Jag tror att vi behöver inte vara så och vara good for you. Det låter inte så stor grej. Han har varit en jättestor grej. Att möta upp det med att förstora det ännu mer- och den tårtan hade den effekten. Kidsen var helt... De kompisar över efter skål. De sa att de hade ätit tårta. Det är ett sätt att... Ta en situation och bara, hur kan jag förstärka det här ytterligare? Men så kan det ju också vara sådana stunder som... är nån insikt som är så stor att insikten i sig skapar det där moments. Har du nån sån här, aha, ja, berätta. Nej men, det här är bara nånting om min familj som gjorde det på Gotthummer. här var första året vi flyttade till LA. Så tänkte vi att vi hiker upp till Hollywood-kylten. Och vi där var bara tre eller fyra. Han var jätteliten. Vi tänkte att turister gör det varje dag. Hur svårt kunde det vara? Vi var verkligen nubörjare i Lej, så vi hiker upp mitt på Danne. var varmast. Körde dit, parkerade bilen. Gick upp igen. Det var en ganska bred väg. var ingen svårighet. var inte bergsklättring. Det finns många sätt att ta sig till kylten. Och så gick vi ner. När vi kom ner från berget insåg vi att vi tagit en annan... Vi tagit fel väg. Så vår bil ligger liksom... flera kilometer bort från där vi var. Jättehett, vi hade druckit upp allt vatten. Det fanns bostadshus men det fanns ingenstans där man kunde köpa mer vatten. Då fanns det verkligen potential för att börja kylla på varandra och vara så där, du din jävla idiot. Kunde du inte ha koll på varför man packade mer vatten eller varför kom du inte ihåg mer solkrem eller kepsar eller vad som helst. Men istället fattar vi på något sätt att nu är det allvar. Nu gäller det att hålla ihop och så vi bara vet ihop ett. Jag hade vid det på hälften antar jag, för det hade mycket på tiden och sen bara gick vi de kilometerna. Det fanns hela ringen liksom. Annars skulle man ringa efter en Uber, men liksom du vet hur det gäller. Liksom är man nära ett berg så går det inte att ringa någonstans. Vi hade som ingen uppkoppling och kom till slut. fram till bilen som inte ens hade luftkonditionering på den tiden. var verkligen en sorglig skara, men vi klarade det. Och än idag refererar vi ofta till den här upplevelsen. det kändes... Jag känner nu i efterhand när jag berättade den låtade inte så dramatiskt, men jag kände verkligen att Gud vad vi var trötta och vi hade varmt och var törstiga och vi bråkade inte. Utan jag fick en insikt att när det verkligen gäller, håller vi ihop. Då är vi alla på samma sida. Vi kan liksom... brukar ha småsaker i hemmet, men när det verkligen kommer till Kreta en, då enas vi som familj. Det var en jätteskönt insikt. Och jag tänker att såna där upplevelser blir ju då ett bevis som stärker en story vidare. Exakt. Såna är vi. Så här är vi. Och det är ju jätteviktigt, vilket otroligt bra exempel. Får jag fortsätta på det? Det där var bra sagt. Att det blir ett pussel i historien om hur det är när vi är. Man kan göra det själv också. Man bestämmer sig för att jag är en person som pratar med folk på gatan. Eller jag en person som alltid hjälper ifall någonting händer. En annan gång, det är mycket jag läser om det, men en annan gång också i början av vår vistelse så fick vi botåstopp mitt i West Hollywood. Det var en skrämmande och körde i trafik från alla håll. åker i bil och mitt i ett trafikhus märker vi att vår motor dör. var nej, nu alla att bli arga på oss liksom. Men istället så stannar folk sina bilar. var liksom fyra eller fem bilar som stannade omkring oss. Folk hoppar ut, knuffar bilen till vad som var så här. Det är ett barn i bilen. Det var fortfarande bara tre eller fyra. Folk knyffade bilen in på en besinsstation i närheten och sa att de behövde nåt, räckte en flaska vatten och sprang tillbaka till sina bilar och fortsatte. När de kom hem kände de sig säkert som hjälpare också. De sa att de är personer som hjälper andra. Och kanske också gör det nästa gång, för det är historien om en själv, för så är jag som människa. Där handlar det också om att handling kommer allt... ofta förstygs. Om man väljer att ta handlningen först så blir det en del av vem man är. Så bra. Det tangera faktiskt den tredje punkten som skapar ett sånt här minnesfärt ögonblick och det är just pride. Att man pratar om eller uppmärksammar sig själv på vad man är stolt över. För sig själv men också kanske för andra och uppmärksamma andra på vad de har gjort som de borde känna sig stolt över. Det är nåt fint. Vi behöver öva mycket mer på och stålt. Det är en fråga vi använder när vi gör planologi med våra medlemmar varje månad. Vad kommer du att stolt över? Många är med första gången och att de är glada över att använda Vi vill försvaga ordet. Men vi ska snarare öva på att sätta ord. Vad är vi stolt över? Det det som bygger bilden av oss själva och vår story. det är jätteviktigt. Den sista punkten är connection. Att göra saker tillsammans med andra. Min mamma är ju en förebild för mig på jättemånga olika sätt. En av hennes lite mer udda egenskaper som jag uppskattar är ju att hon är världsmästare på att skapa moments. Jag har nämnt den podden tidigare. Hon gör ju... Om hon håller på att renovera ett rum- då lägger hon en datum för rumsinvigning. Och så bjuder hon in hela familjen. Den som inte kommer... Okej. Hon använder det här för att bli färdig med saker. finns en deadline. Det ska vara klart lördag den 30 önden. Då kommer alla och då ska vi dricka bubbel i det här... Det spelar ingen roll vad är. har inte sett nån lägsta nivå. Det kan vara precis vad som helst. Hon är en legend. Det andra är att bjuda in andra i att fira nånting. Oavsett hur viktigt eller oviktigt det är. Inte bara skapar det moment för mig själv utan det förstärker det moment för att vi gör det tillsammans. Det behöver väl mänskligheten jättemycket. Jag tror inte det viktigt att prata om det också. Den där prinsessdortan som ni köpte när Frank fixade sim-grejen. tänker ofta på den. Det är så fantastiskt att komma hem med en jättestor dorta en vanlig tisdag och vara så här, det här är stort, nu firar vi. Jag fick en core memory. Jag inte om han kommer ihåg det. Det spelar ingen roll. Du kommer ihåg det, jag kommer ihåg det. Nånstans planterar man också känslor i kroppen. Man behöver ju chocka lite. Det måste finnas nåt överraskande i det. Jag kom på Elisabeth Daden... förväntat mig en massa presenter. skulle jag kanske komma ihåg det. Men det är det stod liksom... Jag kan inte förklara hur stor den kassan var. Det var jättestor! Det kanske var två till och med. Jag har en minnesbild att jag fick släpa ner i bilen sen jag skulle hem en första dag. Så det behöver finnas ett överraskningsmoment också för att det verkligen ska fastna. Och nu... Jag pratade med en granna om det här i söndags. var på fotbollsmatch med min brorsa i söndags. Jag har aldrig varit på fotbollsmatch i Stockholm med 28 000 i publiken. Jag brukar undvika det och går istället i Uppsala. Det kan vara en uppslutning på... Jag vet inte om det var den viktigaste matchen. Nu kanske jag inte ska förminska. Jag upplevde inte att det var den viktigaste matchen på året. Men ändå 28 000 väljer att gå dit på en söndag. Det är glädjande att folk hittar en connection i saker- Oavsett om det är fotbollsarenor eller konserter. Alla sammanhang där vi går tillsammans in i nånting och upplever nånting- står och ful sjunger, klappar eller skriker eller vad vi än gör. Vi behöver, som mänsklighet behöver vi mycket mer av sånt gemensamt då det finns så jättemycket som är så polariserat, deppigt, ensamt och så vidare. Jag funderar på när jag senast var ute på konsert, men det är verkligen så otroligt dyrt att gå på konsert här i LA att det är 500 dollar en biljett utan problem. Så det gör vi nästan aldrig. Men det som gör mig lite pyrriga och lycklig i kroppen är faktiskt de här, det låter paradoxalt, men de demonstrationerna, No Kings demonstrationerna mot Trump. Och det kommer att ordna sig på lördag igen här över hela USA. Det är en sån kärlek och glädje i dem. Det liksom inga aggressiva demonstrationer utan folk är så otroliga. Det är så mycket kärlek i dem. Jag får alltid som ett tår i ögonen, inte för att jag tycker det är sorgligt utanför. Jag blir så berörd av alla människor som kommer ut tillsammans som är snälla mot varandra och på något sätt vill stå upp för folk som inte lika privilegerade och som har det jättesvårt just nu i USA. Det finns någonting otroligt mäktigt i att träffas live och göra någonting tillsammans och känna att man inte ensam. Mänsklig kontakt är så viktigt. Ja men verkligen, och då behöver man inte vara så, det är så att tänker att... Vi sätter så mycket tid redan på vad som är rätt och fel. Men det spelar ingen roll. Gör vad som helst. Men jag tänker att vi kan verkligen maxa moments. En annan sak som stod i boken, som kanske får vara sista exemplet- är att i vardagen är det lätt att vi sätter jättemycket fokus på att minimera det som inte funkar. Det som skaver är där vi bara hur kan vi göra det här bättre? Men man ska ju egentligen kunna göra tvärtom. Hur kan vi maximera det som är härligt? Jag har inte tänkt färdigt den tanken, men det finns mycket vi kan göra i det. Att lägga fokuset på hur vi kan göra det som är lite härligare- och vila i det istället för att vara i att förbättra det som inte funkar så. Jag läste nånstans för länge sen om hur... Man verkligen alltid ska... Så du fått den här paketen med jättedyr och parfymer och smink och läppstift allt möjligt. Du tänker att det här ska jag. Jag ska spara för en bra ett bra tillfälle när man har en jättedyr och fin palett klänning om man bara den här ska jag ha när jag blir bjuden på en jättefin fest. Eller liksom man får det presenten något jättelysig choklad och bara det här ska äta när det verkligen är fest och sedan bara står de där och liksom och till och parfymer blir dåliga och choklad har också ett bäst före datum och så man bara väntar och väntar och väntar. Men tänka att. Man måste verkligen undra sig själv att fira ofta är att använda de dyra kläderna och fina skorna som man antagligen har betalat jättemycket pengar för och dricka de dyra vinerna för att det är också ett sätt att visa att man verkligen är redo, att man är inte lika bra än idag. Det behöver inte vara något man förtjänar eller det finns någon prestation bakom det utan det är faktiskt helt fajt att korka champagne igen en tisdag och liksom använda den där dyra klänningen. Bara lite överklädd på en fest i den dyra fina klänningen. Så rätt. Vad ska vi läxa på det här? Det vore inte fint att välja nåt som upprepar sig i vardagen. Det behöver inte vara varje dag, men en gång i månaden. Inför en fira fredag för dig själv. En gång i månaden firar du bara livet på nåt härligt sätt. Ensam eller tillsammans med andra. Men det kanske blir något mycket bättre. Verkligen, oss på fradiljepunktse på Instagram och berätta vad du har funnit, ritualer som för att lyfta, som skapar mera minnesvärda moment i livet. Bra. En sista påminnelse. Gå och signa upp på nästa Friday Lab Session. Du går till fridaylab.se. Där kommer du att att du kan välja antingen vardag eller företagande. Och sen kom på vår nästa session så gör vi någonting konkret. Det ingen lyssna workshop utan det en jobbar workshop där du får någonting väldigt konkret med dig som gör livet härligare. Jag hoppas att vi ses där. Vi ses där. Vi ses nästa vecka också i det här formatet. Det det. Tack så jävla, hej då.