Latest / Yoshi's Podcast / #099 | Josefin Michanek | SWE – krisstöd för barn, psykisk hälsa, civilengagemang och mycket mer

Transcript

#099 | Josefin Michanek | SWE – krisstöd för barn, psykisk hälsa, civilengagemang och mycket mer · Yoshi's Podcast

• 0:00
  SPEAKER_00: Välkomna tillbaka!
• 0:15
  SPEAKER_02: Sådär, då är vi igång.
• 0:17
  SPEAKER_02: Varmt välkommen Josefin.
• 0:18
  SPEAKER_02: Tack.
• 0:19
  SPEAKER_02: Jag tror att sättet du och jag stötte på varandra är det mest random hittills med någon gäst.
• 0:25
  SPEAKER_01: Där ser man.
• 0:25
  SPEAKER_02: Jag såg dig på tv på SVT-rapport.
• 0:30
  SPEAKER_02: Du var i Järva och ni hade öppnat ett program för barn traumatiserade av våld.
• 0:37
  SPEAKER_02: Är det så man kan säga?
• 0:38
  SPEAKER_01: Ja och då blir jag så här direkt lite kanske inte alltid traumatiserade men bara
• 0:42
  SPEAKER_01: att de har upplevt våld.
• 0:45
  SPEAKER_01: Så kan vi komma in på lite skillnader.
• 0:48
  SPEAKER_02: Så jag ser det reportaget på SVT och sen typ nästa dag tror jag har jag en
• 0:52
  SPEAKER_02: kontaktförfrågan från dig på LinkedIn.
• 0:55
  SPEAKER_02: Vad är oddsen för det här?
• 0:57
  SPEAKER_02: För jag tänkte ju direkt när jag såg reportaget det här vore jättekul och
• 1:00
  SPEAKER_02: intressant att prata om så jag tänkte jag ska bjuda in dig.
• 1:02
  SPEAKER_02: Men då har du hittat mig via en gemensam vän då och hört av dig till mig.
• 1:07
  SPEAKER_01: Ja, jag blev jättenyfiken för jag såg min vän i ett av dina avsnitt och lyssnade.
• 1:12
  SPEAKER_01: Så tänkte jag, ja.
• 1:14
  SPEAKER_02: Kul.
• 1:15
  SPEAKER_02: Det var Jakob Andersson.
• 1:18
  SPEAKER_02: Ja.
• 1:19
  SPEAKER_02: Kul.
• 1:20
  SPEAKER_02: Jag är jätteglad att det blev så.
• 1:22
  SPEAKER_02: Ibland händer saker bara som de ska.
• 1:24
  SPEAKER_02: Nu sitter vi så här, så varmt välkommen.
• 1:26
  SPEAKER_02: Tack.
• 1:27
  SPEAKER_02: Så vi var inne och nosade lite på det du håller på med.
• 1:31
  SPEAKER_02: Du jobbar för Rädda barnen.
• 1:33
  SPEAKER_02: Men jag tänkte innan vi kommer in på det, berätta lite om dig själv.
• 1:37
  SPEAKER_02: Var du kommer ifrån, din bakgrund.
• 1:39
  SPEAKER_02: Är du uppvuxen här i Sverige?
• 1:40
  SPEAKER_01: Ja, precis.
• 1:42
  SPEAKER_01: Gud, det är en så himla stor fråga.
• 1:45
  SPEAKER_01: Men ja, jag är uppvuxen i Stockholm, södra Stockholm.
• 1:49
  SPEAKER_01: Och har bott här.
• 1:52
  SPEAKER_01: Mest.
• 1:53
  SPEAKER_01: Även om jag har rört mig runt lite både i Sverige och utomlands.
• 1:56
  SPEAKER_01: Men mest så.
• 2:00
  SPEAKER_01: Mitt efternamn är tjeckiskt men det är så pass långt tillbaka så det är inget som är nära till hans.
• 2:09
  SPEAKER_01: Men många frågor.
• 2:10
  SPEAKER_02: Ja, jag vågade mig inte på uttalet.
• 2:14
  SPEAKER_02: Hur uttalas efter namnet?
• 2:14
  SPEAKER_01: Jag säger Mishanek.
• 2:15
  SPEAKER_01: Men jag är van vid alla stavningar, alla uttal.
• 2:19
  SPEAKER_01: Någon gång tänkte jag att jag skulle samla på alla stavningar jag har fått.
• 2:24
  SPEAKER_01: Så jag är van.
• 2:25
  SPEAKER_01: Man får säga och skriva lite hur man vill.
• 2:26
  SPEAKER_02: Jag känner igen mig 100%.
• 2:29
  SPEAKER_02: Aljosha är inte det lättaste namnet i svenska sammanhang.
• 2:33
  SPEAKER_02: Mycket därför Joshi har blivit så etablerat.
• 2:35
  SPEAKER_03: Alla kallar mig Joshi nu.
• 2:38
  SPEAKER_02: När vi först kom till Sverige 1994, när vi kom från föräldrat i Jugoslavien då.
• 2:43
  SPEAKER_02: Så skulle vi anmäla oss, eller vad man säger, registrera oss hos polisen.
• 2:50
  SPEAKER_02: Och mina föräldrar sa mitt namn, och det är Aljosha, så uttalas det.
• 2:55
  SPEAKER_02: Är det bosniska?
• 2:57
  SPEAKER_02: Alltså själva namnet är ryskt.
• 2:59
  SPEAKER_02: Det är ett ryskt smeknamn för Alexej.
• 3:02
  SPEAKER_03: Jaha.
• 3:03
  SPEAKER_02: Både min bror och jag fick ryska namn.
• 3:08
  SPEAKER_02: Till stor del därför att där nere i Jugoslavien hör man direkt på namnet vilken etnicitet någon tillhör.
• 3:16
  SPEAKER_02: Och mina föräldrar som var jugoslaver, om man säger så, de tyckte att vi alla är ett folk.
• 3:22
  SPEAKER_02: De ville inte att det skulle vara så.
• 3:23
  SPEAKER_02: Så de gav oss utländska namn för att det ska vara lite annorlunda och inte direkt
• 3:28
  SPEAKER_02: från den delen av Jugoslavia.
• 3:29
  SPEAKER_03: Jag fattar.
• 3:31
  SPEAKER_02: Men då när vi var här i Sverige och mina föräldrar sa då Aljosha så höll polisen på
• 3:37
  SPEAKER_02: att skriva in det som Klyosha.
• 3:41
  SPEAKER_02: Så det var nära att officiella papper sa Klyosha till mig.
• 3:45
  SPEAKER_02: Som tur är upptäckte mina föräldrar det innan det var färdigt.
• 3:48
  SPEAKER_02: Jag vet inte hur de fick till ett K men...
• 3:51
  SPEAKER_01: Men vet du det är intressant att du tar upp för jag jobbar ju och har jobbat
• 3:54
  SPEAKER_01: jättemycket genom åren med barn på flykt och också även nu har anställda från andra
• 3:57
  SPEAKER_01: länder som har kommit liksom och sökt asyl och det är så vanligt att det är fel.
• 4:03
  SPEAKER_01: Och att man kanske inte heller kanske vill vågar liksom ändra för köftar ett tag så
• 4:07
  SPEAKER_01: att liksom det är ju man har hört många som tar upp det här med att man liksom i
• 4:12
  SPEAKER_01: sin start i Sverige får ett annat namn och nästan med det en ny identitet liksom.
• 4:16
  SPEAKER_02: Jag kan tänka mig att de som kommer från ställen som har andra alfabet inte ens
• 4:23
  SPEAKER_02: märker att det blir fel förrän långt senare när man har lärt sig svenska och det
• 4:28
  SPEAKER_02: latinska alfabetet.
• 4:30
  SPEAKER_02: Om jag skulle åka till Kina och försöka mig på...
• 4:34
  SPEAKER_02: Ja, om de skriver någonting i mitt pass så får jag väl acceptera det, jag har ingen aning.
• 4:39
  SPEAKER_01: Nej, det tar ett tag innan du upptäcker att det sker.
• 4:41
  SPEAKER_02: Exakt, exakt.
• 4:43
  SPEAKER_02: Men jag har samma inställning som du, att jag har hört så många varianter så att det är så här...
• 4:49
  SPEAKER_01: Jag vet ju vad jag heter.
• 4:50
  SPEAKER_02: Exakt.
• 4:51
  SPEAKER_02: Hur skulle du uttalas tjeckiskt då?
• 4:54
  SPEAKER_01: Ja men alltså det finns en story kring det där och det har blivit en sån där,
• 4:57
  SPEAKER_01: jag vet inte ens om den står in i samhället längre men att min morfar då och hans
• 5:01
  SPEAKER_01: bror cyklade ner till Tjeckien för att ta reda på det här för att det var deras,
• 5:05
  SPEAKER_01: liksom de hade inte också uppvuxna i Sverige och kom tillbaka med varsin version.
• 5:11
  SPEAKER_01: Så det finns en falang som säger Mishanek och en som säger Mishanek.
• 5:16
  SPEAKER_01: Så jag kan inte ge dig ett svar.
• 5:17
  SPEAKER_01: Jag måste ta reda på det.
• 5:19
  SPEAKER_02: Gud vad intressant.
• 5:21
  SPEAKER_02: De cyklade ner till Tjeckien.
• 5:23
  SPEAKER_01: Och storyn säger att de också bara hade ett paket knäckebröd på varsin pakethållare.
• 5:28
  SPEAKER_02: Det här är en bra story.
• 5:30
  SPEAKER_02: Vem sa det?
• 5:31
  SPEAKER_02: Din morfar.
• 5:32
  SPEAKER_02: När han var typ 17-18 år.
• 5:34
  SPEAKER_02: Och vad är det två generationer sedan?
• 5:36
  SPEAKER_02: Då är det väl typ 60-tal kanske?
• 5:39
  SPEAKER_01: Ja, nej.
• 5:40
  SPEAKER_01: Det var nog lite innan 50-tal.
• 5:43
  SPEAKER_02: Ja.
• 5:44
  SPEAKER_02: Ja, kanske, jag vet inte.
• 5:47
  SPEAKER_02: Man hade ju liksom både bilar och tåg.
• 5:49
  SPEAKER_01: Ja, men det var nog inte, det var för enkelt.
• 5:53
  SPEAKER_02: Jag har i och för sig en kompis som just nu håller på att cykla,
• 5:56
  SPEAKER_02: nu ska vi se,
• 5:57
  SPEAKER_02: han började i Spanien och han ska cykla till Japan.
• 6:01
  SPEAKER_02: Oj, det är en bit.
• 6:03
  SPEAKER_02: Det är en bit.
• 6:04
  SPEAKER_02: Han är speciell.
• 6:06
  SPEAKER_01: Han har inte heller valt den enklaste vägen.
• 6:08
  SPEAKER_02: Nej, han promenerade från Paris till Mekka.
• 6:13
  SPEAKER_02: När det var den stora flyktingströmmen 2015,
• 6:20
  SPEAKER_02: han har rötte från Algeriet men har bott i Västvärlden,
• 6:25
  SPEAKER_02: har bott i Spanien och Frankrike hela sitt liv.
• 6:29
  SPEAKER_02: Och det var liksom lite av en stödaktion.
• 6:36
  SPEAKER_02: Han skulle gå i motsatt riktning mot flyktingströmmen.
• 6:41
  SPEAKER_02: Så han skulle promenera från Paris till Mecca och gjorde samtidigt en insamling för
• 6:47
  SPEAKER_02: det för att hjälpa flyktingar som anländer till hans trakter.
• 6:52
  SPEAKER_01: Och lyckades han?
• 6:53
  SPEAKER_01: Alltså körde han hela vägen?
• 6:54
  SPEAKER_02: Han lyckades.
• 6:55
  SPEAKER_02: Ja och vi hade bra kontakt,
• 6:56
  SPEAKER_02: vi hade kontakt hela vägen så vi hördes i varje land han var i och det var en lång
• 7:01
  SPEAKER_02: lång resa.
• 7:03
  SPEAKER_02: Och hela vägen till fots,
• 7:06
  SPEAKER_02: så gott som hela vägen ensam,
• 7:07
  SPEAKER_02: han hade vissa sträckor där folk följde med men det mesta var ensam.
• 7:11
  SPEAKER_01: Kan du undra den mindsetet att både ta sig före men också genomföra.
• 7:16
  SPEAKER_02: Det är helt galet.
• 7:18
  SPEAKER_02: Väldigt imponerande.
• 7:19
  SPEAKER_02: Det är tydligen den längsta pilgrimsfärden till fots någonsin.
• 7:25
  SPEAKER_02: Men han hörde inte av sig till Guineas rekordbok innan.
• 7:29
  SPEAKER_02: Inte för att han gjorde det av den anledningen men de kräver om man ska erkänna ett
• 7:33
  SPEAKER_02: rekord så måste man höra av sig innan.
• 7:35
  SPEAKER_02: Så han har ju GPS-loggar.
• 7:37
  SPEAKER_02: Han vet att det är 200 kilometer längre än det som står som rekord.
• 7:42
  SPEAKER_02: Men det är inte ett erkänt rekord.
• 7:46
  SPEAKER_02: Jag tror inte han bryr sig alls om den biten.
• 7:49
  SPEAKER_02: Men det är bara häftigt att en snubbe jag känner som jag har stött på har gjort
• 7:54
  SPEAKER_02: världens längsta pilgringsfärd någonsin.
• 7:56
  SPEAKER_02: Det är löjligt.
• 7:59
  SPEAKER_02: Men ja, cykla ner till Tjeckien är ganska imponerande det också.
• 8:04
  SPEAKER_02: Du har inte fått för dig någon sån idé?
• 8:05
  SPEAKER_01: Nej, jag har inte det.
• 8:05
  SPEAKER_01: Fast jag kan vara sugen på att liksom lära mig mer och liksom veta mer om min bakgrund på den sidan.
• 8:13
  SPEAKER_01: Men nej, jag har inte cyklat ner.
• 8:14
  SPEAKER_02: All right.
• 8:15
  SPEAKER_02: Har du varit där nere överlag?
• 8:16
  SPEAKER_02: Ja, det har jag.
• 8:17
  SPEAKER_02: Har du mycket familj?
• 8:18
  SPEAKER_02: Nej, det är så pass liksom.
• 8:20
  SPEAKER_02: Det är länge sedan.
• 8:21
  SPEAKER_02: All right.
• 8:22
  SPEAKER_02: Okej, men uppvuxen i Stockholm, sa du?
• 8:25
  SPEAKER_01: Vilken del?
• 8:26
  SPEAKER_01: Södra Stockholm, Mälahöjden.
• 8:28
  SPEAKER_02: All right, kul.
• 8:29
  SPEAKER_01: Ja, väldigt stabilt så.
• 8:34
  SPEAKER_01: Och har inte tagit mig jättelångt därifrån heller, så jag bor i Krokarna.
• 8:39
  SPEAKER_02: Jag förstår det, men det är så trevligt i Stockholm överlag.
• 8:44
  SPEAKER_01: Är du själv från Stockholm?
• 8:45
  SPEAKER_02: Ja, alltså jag är född nere i Jugoslavia ändå.
• 8:48
  SPEAKER_02: När vi kom till Sverige 1994 så bodde vi i Leksand i Dalarna.
• 8:52
  SPEAKER_02: Och där bodde vi till 1998.
• 8:54
  SPEAKER_02: Sen 1998 så har det varit i Stockholm nu.
• 8:56
  SPEAKER_02: Så...
• 8:58
  SPEAKER_02: Ja, antar jag.
• 8:59
  SPEAKER_02: Numera är du stockholmare.
• 9:00
  SPEAKER_02: Numera är jag stockholmare.
• 9:01
  SPEAKER_02: Och jag hade idéer om att jag skulle flytta och bo någon annanstans.
• 9:04
  SPEAKER_02: Men det kommer inte hända.
• 9:05
  SPEAKER_02: Jag älskar det här.
• 9:07
  SPEAKER_01: Härligt.
• 9:07
  SPEAKER_01: Du har hittat sin plats.
• 9:08
  SPEAKER_02: Ja.
• 9:09
  SPEAKER_02: Jag har rest en del och det räcker.
• 9:12
  SPEAKER_02: Jag kan inte se mig själv flytta från Sverige.
• 9:14
  SPEAKER_02: Om man inte måste.
• 9:15
  SPEAKER_02: Men förhoppningsvis måste man inte.
• 9:17
  SPEAKER_02: Nej.
• 9:19
  SPEAKER_02: Men du trivs?
• 9:21
  SPEAKER_01: Jag trivs absolut.
• 9:23
  SPEAKER_01: Jag tror också att...
• 9:25
  SPEAKER_01: Jag har jobbat ganska mycket och rest och då kan det vara skönt att ha den här basen.
• 9:31
  SPEAKER_01: Man vet att det är nog här som jag vill vara.
• 9:33
  SPEAKER_01: Kanske inte för evigt men att man har sitt space.
• 9:37
  SPEAKER_02: Har du rest mycket privat, mycket med jobbet?
• 9:40
  SPEAKER_01: Jag har jobbat ganska mycket på olika sätt i olika länder och rest och pluggat utomlands.
• 9:45
  SPEAKER_01: Så då kan man också känna att det är skönt att landa.
• 9:48
  SPEAKER_01: Sen kan man ha intresset att fortsätta.
• 9:52
  SPEAKER_02: Jag förstår det.
• 9:54
  SPEAKER_02: På tal om intressen.
• 9:56
  SPEAKER_02: Vi var inne och nosade lite på det här.
• 9:58
  SPEAKER_02: Jag spanade in din LinkedIn såklart.
• 10:00
  SPEAKER_02: Och ser att du har hållit på med den här typen av frågor ganska länge.
• 10:04
  SPEAKER_02: Rädda barnen har du varit hos
• 10:05
  SPEAKER_02: Fram och tillbaka.
• 10:10
  SPEAKER_02: Hur tidigt började den här typen av intresse?
• 10:13
  SPEAKER_02: Hade du redan i barndomen idéer om att sådana frågor är något du vill jobba med?
• 10:18
  SPEAKER_01: Ja men jag tror det faktiskt.
• 10:20
  SPEAKER_01: Alltså man vet ju aldrig riktigt sådär.
• 10:22
  SPEAKER_01: Det är lätt att göra efter konstruktioner liksom.
• 10:24
  SPEAKER_01: Men min mamma gick bort tidigt.
• 10:26
  SPEAKER_01: Eller jag var 16.
• 10:27
  SPEAKER_01: Och det var väldigt plötsligt så.
• 10:29
  SPEAKER_01: Och jag fick själv liksom väldigt mycket stöd då.
• 10:34
  SPEAKER_01: Och jag tror att jag liksom blev.
• 10:37
  SPEAKER_01: Efter att jag liksom kom tillbaka från de ganska tuffa åren.
• 10:41
  SPEAKER_01: Så var det nog som att någonstans i mig så var det nog så att.
• 10:44
  SPEAKER_01: Att jag insåg att det är jäkligt coolt att kunna ge till barn eller unga när man är
• 10:51
  SPEAKER_01: i en sårbar situation.
• 10:52
  SPEAKER_01: Så jag tror att det började någonstans där.
• 10:55
  SPEAKER_01: Sen tog det en massa olika omvägar och jag hoppade inte på det här direkt.
• 10:58
  SPEAKER_01: Men jag hoppade på psykologlinjen när jag kanske var 24.
• 11:01
  SPEAKER_01: Och då har det varit liksom bara från start att det var barn.
• 11:05
  SPEAKER_01: Jag var liksom inte så intresserad av,
• 11:08
  SPEAKER_01: eller inte att jag inte var intresserad av andra frågor men det var väldigt tydligt
• 11:11
  SPEAKER_01: att det var det jag valde hela tiden att specialisera mig på eller komma in på.
• 11:17
  SPEAKER_02: Vad fint.
• 11:19
  SPEAKER_02: Du nämnde att det var oväntat att mamma gick bort.
• 11:23
  SPEAKER_01: Ja, helt.
• 11:24
  SPEAKER_01: Bara från en dag till en annan.
• 11:27
  SPEAKER_01: Så det var ju en tidig upplevelse av just när svåra händelser händer och hur det påverkar oss.
• 11:35
  SPEAKER_01: Och sen när jag har blivit vuxen och ägnat mycket av mitt yrkesliv till de här
• 11:39
  SPEAKER_01: frågorna så förstår man ju verkligen det här behovet av stöd.
• 11:42
  SPEAKER_01: Hur otroligt viktigt det är och hur avgörande det är att det finns viktiga vuxna
• 11:47
  SPEAKER_01: runt barn när det händer sådana saker.
• 11:50
  SPEAKER_03: Ja, herregud ja.
• 11:52
  SPEAKER_01: Ja,
• 11:52
  SPEAKER_01: men jag tänker att om man har en upplevd erfarenhet av någonting så kanske man
• 11:58
  SPEAKER_01: påverkas på ett annat sätt.
• 12:00
  SPEAKER_03: Mm.
• 12:01
  SPEAKER_01: Så jag har nog alltid haft med mig det.
• 12:03
  SPEAKER_01: Vad jag gärna gjort.
• 12:03
  SPEAKER_01: Även om jag har haft på mig massan att jag har skrivit och jobbat som journalist.
• 12:07
  SPEAKER_01: Men det har ändå funnits där.
• 12:09
  SPEAKER_02: Vad för typ av stöd var det du fick?
• 12:12
  SPEAKER_01: Jag kom ju från en privilegierad bakgrund.
• 12:15
  SPEAKER_01: Och hade då möjlighet att få privat stöd av en psykolog.
• 12:21
  SPEAKER_01: Och det har ju alla absolut inte möjlighet att få.
• 12:23
  SPEAKER_01: Och det är ju också en sån drivkraft.
• 12:25
  SPEAKER_01: Att det inte ska handla om vad man har för bakgrund.
• 12:28
  SPEAKER_01: Eller vilka resurser man har.
• 12:30
  SPEAKER_01: Och det behöver ju inte bara vara ekonomi.
• 12:31
  SPEAKER_01: Det kan ju vara språk.
• 12:35
  SPEAKER_01: Att man har föräldrar som kan ta sig fram i samhället.
• 12:38
  SPEAKER_01: Det får ju inte handla om det.
• 12:40
  SPEAKER_01: Men det gör ju ofta det.
• 12:42
  SPEAKER_01: Så jag var ju väldigt lyckligt lottad.
• 12:48
  SPEAKER_01: Och hade det stödet.
• 12:49
  SPEAKER_01: Men det kan ju se ut på jättemånga olika sätt.
• 12:51
  SPEAKER_02: Det du nämner är väldigt intressant just det här med språket.
• 12:57
  SPEAKER_02: Jag pratade med någon nyligen om det att det är en så underskattad utmaning när man
• 13:06
  SPEAKER_02: kommer som nyanländ till ett annat land att man säger att man är i 30,
• 13:10
  SPEAKER_02: 40,
• 13:10
  SPEAKER_02: 50-årsåldern.
• 13:12
  SPEAKER_02: Plötsligt är man som en tvååring språkmässigt.
• 13:16
  SPEAKER_02: Det är en sån chock till systemet att gå från att man kanske har varit högutbildad
• 13:23
  SPEAKER_02: och bidrar jättemycket till sitt samhälle till att vara som ett jobbigt barn.
• 13:29
  SPEAKER_01: Så att de inte kan klara sig.
• 13:31
  SPEAKER_01: Och jag tycker vi pratar alldeles för lite precis om det.
• 13:34
  SPEAKER_01: Vilken otrolig insats det är att komma som vuxen och lära sig.
• 13:39
  SPEAKER_01: Och som förälder.
• 13:40
  SPEAKER_01: Jag är själv förälder.
• 13:42
  SPEAKER_01: Man har ju fullt upp med allt vad det innebär.
• 13:47
  SPEAKER_01: Och så komma till ett nytt land.
• 13:49
  SPEAKER_01: Försöka ordna för sig och sin familj.
• 13:51
  SPEAKER_01: Och samtidigt det här med språket.
• 13:52
  SPEAKER_01: Det är ju ganska få som frivilligt kastar sig ut i sådana situationer.
• 13:57
  SPEAKER_01: Och nu har ju vi drivit ett projekt som faktiskt avslutades i maj men där vi
• 14:03
  SPEAKER_01: rekryterade ukrainska vuxna som precis hade kommit till Sverige då precis efter att
• 14:10
  SPEAKER_01: invasionen skedde när de hade kommit till Sverige så rekryterade vi dem ganska
• 14:13
  SPEAKER_01: snabbt efteråt för att vi
• 14:15
  SPEAKER_01: Just ville använda oss av deras kompetens.
• 14:17
  SPEAKER_01: Och språk.
• 14:18
  SPEAKER_01: Vi ville att vi skulle nå ut till barnen.
• 14:20
  SPEAKER_01: På barnens egna språk.
• 14:21
  SPEAKER_01: Så det var första gången vi testade att jobba så.
• 14:24
  SPEAKER_01: Och då när de kom.
• 14:25
  SPEAKER_01: Då hade jag tio nya medarbetare i mitt team.
• 14:27
  SPEAKER_01: Och alla var bara så här.
• 14:29
  SPEAKER_01: Nej men vi måste få prata på engelska.
• 14:32
  SPEAKER_01: Vi kan inte ens börja med att prata på svenska än.
• 14:35
  SPEAKER_01: Och jag var bara så här självklart.
• 14:37
  SPEAKER_01: Jag hade inte ens tänkt tanken på något annat.
• 14:39
  SPEAKER_01: För att man är liksom.
• 14:41
  SPEAKER_01: Det handlar ju också om vad man är för state of mind.
• 14:43
  SPEAKER_01: Att ta till sig ett nytt språk.
• 14:44
  SPEAKER_01: Men nu har jag följt de här medarbetarna under två år och nu börjar det liksom
• 14:49
  SPEAKER_01: lossna och nu börjar vi prata svenska med varandra och att de verkligen sätter ord
• 14:55
  SPEAKER_01: på det där så himla fint att liksom nu är vi redo men när du träffade oss första
• 14:58
  SPEAKER_01: gången det var ju kaos liksom.
• 15:01
  SPEAKER_01: Vi hade ingen plats i hjärnan.
• 15:04
  SPEAKER_01: Men nu har det lagt sig lite grann.
• 15:06
  SPEAKER_01: Vi har varit här.
• 15:07
  SPEAKER_01: Vi har väl mer eller inte accepterat situationen.
• 15:10
  SPEAKER_01: Men vi har förstått att det är här vi ska vara nu ett tag.
• 15:13
  SPEAKER_01: Och vi är redo att också investera i det här nya språket.
• 15:17
  SPEAKER_01: Jag tror man behöver en mycket större ödmjukhet för det.
• 15:21
  SPEAKER_02: Jag har ju följt mina föräldrars resa när det kommer till det.
• 15:24
  SPEAKER_02: Jag var ju bara fem år när vi kom till Sverige.
• 15:28
  SPEAKER_02: Är man så ung så snappar man dels upp språket snabbt dels har man inga ansvar så det går ganska bra.
• 15:35
  SPEAKER_02: Men för mina föräldrar har det ju såklart varit utmanande och jag har följt den resan på nära håll då.
• 15:44
  SPEAKER_02: Inte för att jag kunde uppskatta den som liten men ju äldre jag blir desto mer
• 15:48
  SPEAKER_02: förstår jag vilken ansträngning det måste ha varit och desto mer imponerad blir jag
• 15:53
  SPEAKER_02: över att de lyckades och båda jobbar.
• 15:57
  SPEAKER_02: Nej det är fantastiskt, jag är verkligen inte säker på att jag hade klarat av det så som de gjorde.
• 16:04
  SPEAKER_01: Varför det var deras drivkraft liksom?
• 16:07
  SPEAKER_02: Jag misstänker att de skulle säga jag och min bror.
• 16:11
  SPEAKER_02: De flydde ju från ett krig.
• 16:15
  SPEAKER_02: För dem hade det säkert kunnat gå bra att fortsätta bo där nere.
• 16:21
  SPEAKER_02: Men det var ju inga förutsättningar att uppfostra barn i. När det såg ut som det gjorde.
• 16:28
  SPEAKER_02: Så det är ju därför de kom till Sverige.
• 16:30
  SPEAKER_02: Det är väl antagligen deras drivkraft till allt.
• 16:32
  SPEAKER_02: Lära sig svenska, börja jobba och så vidare.
• 16:36
  SPEAKER_02: Men du pratar många språk.
• 16:38
  SPEAKER_02: Många vet jag inte.
• 16:40
  SPEAKER_02: Svenska, engelska och vad man nu väljer att kalla det.
• 16:43
  SPEAKER_02: Jugoslaviska.
• 16:43
  SPEAKER_01: Och ryskan, det var bara namnet.
• 16:49
  SPEAKER_02: Nej, tyvärr tre språk.
• 16:52
  SPEAKER_02: Det räcker.
• 16:55
  SPEAKER_02: Okej, men var var vi?
• 16:58
  SPEAKER_02: Barndomen.
• 16:59
  SPEAKER_02: Vad var du intresserad av i din ungdom?
• 17:01
  SPEAKER_02: Vad ville du hålla på med?
• 17:03
  SPEAKER_01: Wow, vilken fråga.
• 17:06
  SPEAKER_01: jag tror att jag ganska jag ville skriva ganska tidigt så det har alltid funnits
• 17:12
  SPEAKER_01: med skrivandet och när du säger skriva,
• 17:15
  SPEAKER_02: vad för tid var skriva?
• 17:17
  SPEAKER_01: fritt tror jag,
• 17:18
  SPEAKER_01: alltså från början att jag inte har vetat riktigt vad men jag har ju jag har varit
• 17:23
  SPEAKER_01: journalist tidigare och nu håller jag på att skriva en bok så det har liksom alltid
• 17:27
  SPEAKER_01: funnits med någonting kring text och ord sen var det väl inte som att jag satt på
• 17:32
  SPEAKER_01: min kameror och var intresserad av bara det men det fanns där liksom
• 17:35
  SPEAKER_01: Men vad mer?
• 17:38
  SPEAKER_01: Jag har alltid gillat att prata med folk.
• 17:43
  SPEAKER_01: Och det som vi gör nu, bara möta nya människor och samtala.
• 17:47
  SPEAKER_01: Så då blev jag ju psykolog också någonstans på vägen.
• 17:51
  SPEAKER_02: Jag känner mig träffad på alla punkter.
• 17:53
  SPEAKER_02: Jag älskar att skriva.
• 17:54
  SPEAKER_02: Jag jobbar som copywriter.
• 17:57
  SPEAKER_02: Och samtal, såklart.
• 17:58
  SPEAKER_02: Och jag har många gånger sagt,
• 18:00
  SPEAKER_02: om jag skulle bilda om mig till någonting så skulle det antagligen vara psykolog.
• 18:02
  SPEAKER_01: Ja.
• 18:03
  SPEAKER_01: Det är många som har det som ett sånt lite yrke som man kan ta också lite senare i
• 18:11
  SPEAKER_01: livet så jag vet ju många som väljer det och när jag utbildade mig så var det också
• 18:15
  SPEAKER_01: många som redan hade ett yrkesliv bakom sig.
• 18:18
  SPEAKER_02: Det känns ju nästan rimligt.
• 18:19
  SPEAKER_01: Ja, och jag tror man kan bli bättre och bättre.
• 18:23
  SPEAKER_01: Det kan man inom många yrken, såklart.
• 18:26
  SPEAKER_02: Hur gammal var du när du började plugga psykolog?
• 18:27
  SPEAKER_01: Jag kom inte in på psykologlåningen, det är svårt att komma in.
• 18:30
  SPEAKER_01: Så jag pluggade upp betyg och hade mig.
• 18:32
  SPEAKER_01: Körde sådana härliga, tentade av och...
• 18:37
  SPEAKER_01: Kämpade på med det där verkligen.
• 18:39
  SPEAKER_01: Och sen så kom jag inte in i Stockholm, jag kom in i Umeå.
• 18:44
  SPEAKER_01: Så jag började plugga i Umeå.
• 18:46
  SPEAKER_01: Och sen så, vad gammal var jag då?
• 18:48
  SPEAKER_01: Kanske 23, 24.
• 18:50
  SPEAKER_02: Okej.
• 18:51
  SPEAKER_02: Och utbildningen är typ fem år?
• 18:53
  SPEAKER_01: Ja.
• 18:53
  SPEAKER_01: Fast jag har alltid haft svårt att göra en grej.
• 18:56
  SPEAKER_01: Så jag höll på med en massa grejer parallellt.
• 18:57
  SPEAKER_01: Så det tog längre tid och jag hade avbrott.
• 19:00
  SPEAKER_01: Ja.
• 19:00
  SPEAKER_02: Men om man nu säger att man går spikrakt, man är 19, vad är man 18-19 när man går ut gymnasiet?
• 19:06
  SPEAKER_01: Ja,
• 19:07
  SPEAKER_01: och sen när jag gick,
• 19:08
  SPEAKER_01: men nu blir jag lite osäker,
• 19:09
  SPEAKER_01: men då skulle man ju ha gjort ett,
• 19:10
  SPEAKER_01: och man skulle ha ett års arbetslivserfarenhet för att försöka in,
• 19:13
  SPEAKER_01: det vet jag inte om det är kvar faktiskt,
• 19:15
  SPEAKER_01: jag blir osäker nu.
• 19:16
  SPEAKER_01: Men då skulle man ha gjort det och sen fem år.
• 19:18
  SPEAKER_01: Ja.
• 19:20
  SPEAKER_02: Det jag försöker komma till i alla fall är att en 24-årig psykolog,
• 19:25
  SPEAKER_02: det finns säkert jätteduktiga 24-åriga psykologer,
• 19:29
  SPEAKER_02: men det ska nog vara,
• 19:33
  SPEAKER_02: man måste vara någon sorts speciell människa om man klarar av att vara en bra
• 19:36
  SPEAKER_02: psykolog det här med 24.
• 19:38
  SPEAKER_02: Jag kunde inte psykologa mig själv.
• 19:40
  SPEAKER_03: Jag kan inte det fortfarande.
• 19:45
  SPEAKER_02: Så det är all eloge till de som klarar av det men det känns nästan som att man ska
• 19:51
  SPEAKER_02: ha en åldersgräns på 30 för att börja utbildningen.
• 19:54
  SPEAKER_01: Nej men jag hörde det,
• 19:54
  SPEAKER_01: det finns ju verkligen alla varianter,
• 19:56
  SPEAKER_01: det finns ju verkligen de som går väldigt snabbt efter och sen så finns det de som
• 19:59
  SPEAKER_01: tar längre tid på sig och de som väljer det senare.
• 20:03
  SPEAKER_01: Jag tänker att man kan göra så mycket som psykolog.
• 20:06
  SPEAKER_01: Det är väl också en grund att alla sitter ju inte och har samtal.
• 20:09
  SPEAKER_01: Utan du kan forska och du kan jobba med organisationer och du kan jobba med idrottspsykologi.
• 20:14
  SPEAKER_01: Det är så extremt brett.
• 20:15
  SPEAKER_01: Så jag tror även de där 24-25-åringarna kan hitta en bra plats.
• 20:18
  SPEAKER_02: Det kan de säkert.
• 20:19
  SPEAKER_02: Jag vill inte säga att inte plugga till psykolog.
• 20:22
  SPEAKER_02: Gör det.
• 20:23
  SPEAKER_02: Det är säkert alldeles bra.
• 20:24
  SPEAKER_01: Lite var det väl också, tänker jag, viktigt varför man pratar om det.
• 20:27
  SPEAKER_01: För jag tror också att det finns massa... Jag märker det nu när jag...
• 20:31
  SPEAKER_01: jobbar och försöker liksom hitta lite nya sätt att jobba med psykisk hälsa och
• 20:38
  SPEAKER_01: liksom som psykolog att det finns så himla mycket bilder av hur en psykolog är
• 20:42
  SPEAKER_01: eller vad det är liksom att det finns så mycket ja men också stigma runt hela
• 20:47
  SPEAKER_01: grejen så att det är ju ett av mina om du frågar mig så här drivkrafter verkligen
• 20:50
  SPEAKER_01: är det jag gör så handlar ju det jättemycket om att
• 20:53
  SPEAKER_01: Men komma förbi det, att göra det här mer pratbart är väl en anledning till att vara här med dig.
• 21:01
  SPEAKER_01: Det finns så mycket bilder tror jag,
• 21:04
  SPEAKER_01: både av psykolog och psykologi,
• 21:06
  SPEAKER_01: terapi,
• 21:07
  SPEAKER_01: hela det här fältet som gör att vi tappar att nå människor som kanske skulle behöva.
• 21:15
  SPEAKER_01: Har någon att bolla tankar och idéer med.
• 21:16
  SPEAKER_02: Säkert.
• 21:17
  SPEAKER_02: Det känns ju som att det...
• 21:20
  SPEAKER_02: Alltså att gå till psykolog över lag har ju varit stigmatiserat fram till en
• 21:26
  SPEAKER_02: generation sedan.
• 21:27
  SPEAKER_01: Kanske.
• 21:28
  SPEAKER_02: Knappt.
• 21:30
  SPEAKER_02: Så det är nog...
• 21:30
  SPEAKER_02: Ganska mycket som fortfarande behöver skakas av av förutfattade meningar.
• 21:35
  SPEAKER_01: Verkligen, och väldigt olika vilka man pratar med, vilka kontexter, vilka sammanhang.
• 21:41
  SPEAKER_01: Det är lätt att det blir en privilegierad grej att göra.
• 21:45
  SPEAKER_01: Det måste bli mycket bredare än så och vi måste bli mycket bättre.
• 21:50
  SPEAKER_01: Och nu till målgrupper där det fortfarande är mycket mera fördomar runt det.
• 21:57
  SPEAKER_02: Verkligen.
• 21:58
  SPEAKER_02: Hur kommer det sig att du ville bli psykolog då?
• 22:02
  SPEAKER_01: Det var nog lite det här som jag pratade om innan att jag hade en drivkraft att
• 22:06
  SPEAKER_01: kunna stötta ungar som hade haft en kämpig start.
• 22:12
  SPEAKER_01: Men också att jag gillar att vara nyfiken och gillar att träffa folk och tänkte att vad ska man göra då?
• 22:19
  SPEAKER_01: Man måste välja något också.
• 22:21
  SPEAKER_01: Jag förstår, det är inte bara att kanske det är ett kall.
• 22:24
  SPEAKER_01: För mig var det inte ett kall jag hade kunnat välja.
• 22:25
  SPEAKER_01: Men det var en, när jag funderade runt så var det ändå någonting som jag tänkte var spännande.
• 22:31
  SPEAKER_02: Och tänkte du då redan när du sökte dig till det att just barn och unga var?
• 22:35
  SPEAKER_01: Ja, så har det verkligen alltid varit.
• 22:37
  SPEAKER_01: Att ska jag göra det, då ska det vara barn och unga.
• 22:39
  SPEAKER_01: Fett.
• 22:40
  SPEAKER_01: Och det har det nog varit nästan hela tiden.
• 22:41
  SPEAKER_01: Jag har gjort lite avstickare och gjort lite annat.
• 22:43
  SPEAKER_01: Men det har varit fokuset nästan hela tiden.
• 22:45
  SPEAKER_02: All right.
• 22:46
  SPEAKER_02: Du nämnde skrivandet.
• 22:47
  SPEAKER_01: Ja.
• 22:48
  SPEAKER_02: Var det någonting du höll på med i samma veva eller lite före lite efter?
• 22:52
  SPEAKER_01: Det har alltid legat lite parallellt.
• 22:56
  SPEAKER_01: Men det har tagit lång tid.
• 22:57
  SPEAKER_01: Nu är första gången som jag formaliserar det till någonting som någon annan också
• 23:03
  SPEAKER_01: ska kunna ta i och läsa.
• 23:06
  SPEAKER_01: Så det känns jättespännande.
• 23:07
  SPEAKER_02: Härligt.
• 23:08
  SPEAKER_02: Innan vi kommer in på boken, innan dess har du skrivit...
• 23:12
  SPEAKER_01: Mycket för mig själv,
• 23:14
  SPEAKER_01: mycket journalistiskt,
• 23:15
  SPEAKER_01: alltså som journalist,
• 23:16
  SPEAKER_01: jag har varit nyhetsreporter i ett tidigare liv och jobbat mycket i nyheter men
• 23:21
  SPEAKER_01: också skrivit en del mode,
• 23:22
  SPEAKER_01: alltså jag har hållit på med massa olika grejer kring text.
• 23:25
  SPEAKER_02: Var det här före eller efter psykologisk sväng?
• 23:28
  SPEAKER_01: Samtidigt,
• 23:28
  SPEAKER_01: fråga mig inte,
• 23:30
  SPEAKER_01: fråga mig inte,
• 23:31
  SPEAKER_01: hur får man,
• 23:32
  SPEAKER_01: de val man gjorde,
• 23:34
  SPEAKER_01: jag vet inte,
• 23:34
  SPEAKER_01: men det var parallellt.
• 23:35
  SPEAKER_01: Mycket.
• 23:37
  SPEAKER_02: Nyhetsreporter.
• 23:38
  SPEAKER_01: Ja, jag tog ett sabbatsår.
• 23:39
  SPEAKER_02: Du gick ut till olika ställen där det hände saker.
• 23:41
  SPEAKER_01: Ja, precis.
• 23:42
  SPEAKER_01: Jag jobbade på både lokaltidning och på nyhetstidning i Stockholm.
• 23:47
  SPEAKER_02: Vad var det roligaste med det?
• 23:49
  SPEAKER_01: Gud, att man inte hade någon aning när man kom till jobbet vad man skulle göra.
• 23:53
  SPEAKER_01: Det var faktiskt sjukt spännande att man kom in, man gick till sin nyhetschef som la ut ett jobb på en.
• 24:01
  SPEAKER_01: Och det kunde ju vara vad som helst i princip.
• 24:04
  SPEAKER_01: Bevakan, landstingsbudget eller det har varit en skjutning.
• 24:07
  SPEAKER_01: Alltså du vet, vad som helst i princip.
• 24:10
  SPEAKER_01: Det tyckte jag var otroligt spännande att man aldrig visste.
• 24:13
  SPEAKER_01: Mm.
• 24:15
  SPEAKER_01: Och så tror jag att få en inblick i hur nyheter görs och vad det är.
• 24:20
  SPEAKER_01: Jag hade nog inte förstått innan jag jobbade på en nyhetsredaktion hur...
• 24:25
  SPEAKER_01: missförstår mig rätt men ändå godtyckligt det är det är fortfarande personer som
• 24:29
  SPEAKER_01: bestämmer vad vi ska fokusera på under den här dagen att liksom zooma in på och det
• 24:36
  SPEAKER_01: kan ju bli då det ena eller det andra och vad vi inte ska zooma in på och vad vi
• 24:41
  SPEAKER_01: inte zoomar in på eller hur och det där var liksom jag kunde nog känna mig jävligt
• 24:45
  SPEAKER_01: naiv att jag bara hur har jag inte fattat alltså det blev så tydligt för mig
• 24:49
  SPEAKER_01: Så jag tror att jag efter det året lyssnar och tar in nyheter på ett annat sätt för
• 24:55
  SPEAKER_01: att man också har förstått processen bakom.
• 24:59
  SPEAKER_01: Så ibland kan jag tänka att det borde alla nästan göra, få en liten inblick i jobbet bakom nyheter.
• 25:05
  SPEAKER_01: Och vad som blir en nyhet, vad får bli en nyhet och vad får inte bli en nyhet?
• 25:08
  SPEAKER_02: Väldigt intressant.
• 25:10
  SPEAKER_02: Nu är du inne på områden jag älskar.
• 25:14
  SPEAKER_02: Hur läser du nyheter annorlunda nu?
• 25:17
  SPEAKER_01: Jag kommer ihåg att jag lovade mig när jag slutade att jag skulle ha många kanaler.
• 25:21
  SPEAKER_01: Att jag inte bara skulle ha...
• 25:24
  SPEAKER_01: En svensk nyhetstidning eller så.
• 25:26
  SPEAKER_01: Men det är ju tid liksom.
• 25:28
  SPEAKER_01: Så ju mer tiden går desto liksom man blir bekväm om man.
• 25:31
  SPEAKER_01: Men jag tror att jag ändå lärde mig att ha med mig det.
• 25:34
  SPEAKER_01: Att försöka kolla lite olika tidningar.
• 25:36
  SPEAKER_01: Kanske liksom lite olika länders tidningar.
• 25:39
  SPEAKER_01: Alltså nu vill jag inte låta som att jag gör det här dagligen.
• 25:42
  SPEAKER_01: För det gör jag inte.
• 25:43
  SPEAKER_01: Men ändå då och då att man liksom tar en nyhetsändelse.
• 25:46
  SPEAKER_01: Och ser hur den ändå skildras i olika medier och liksom.
• 25:50
  SPEAKER_01: För att det är olika vinklar.
• 25:54
  SPEAKER_01: Man väljer olika vinklar.
• 25:55
  SPEAKER_01: Och det kan ju både vara den som skriver, men det kan vara kontexten den är i, som landet eller staden.
• 26:01
  SPEAKER_01: Men också vem som driver den nyhetsplattform som man jobbar för eller med.
• 26:08
  SPEAKER_01: Det finns ju många aspekter av en nyhet.
• 26:10
  SPEAKER_01: Och inte bara ta in den som...
• 26:12
  SPEAKER_02: Jag försöker att få in så många olika perspektiv som möjligt.
• 26:15
  SPEAKER_02: Jag poddar är min grej.
• 26:17
  SPEAKER_01: Ja, du lyssnar på andras poddar.
• 26:19
  SPEAKER_02: Eller lyssnar du bara på din egen?
• 26:20
  SPEAKER_02: Bara på min egen på repeat.
• 26:22
  SPEAKER_02: Om jag inte har något nytt så om och om igen.
• 26:26
  SPEAKER_02: Jag följer massor av poddar och försöker få olika perspektiv.
• 26:32
  SPEAKER_02: Både politiskt men också från olika länder och så vidare.
• 26:35
  SPEAKER_02: Det är...
• 26:36
  SPEAKER_02: För alla har sitt perspektiv och fokuserar på saker på olika sätt.
• 26:42
  SPEAKER_02: Och sällan är det så att folk rakt av ljuger.
• 26:46
  SPEAKER_02: Oftast är det att de fokuserar just på den här delen av, säg en konflikt.
• 26:51
  SPEAKER_02: Och de har rätt.
• 26:53
  SPEAKER_02: De här sakerna är den där sidans fel, absolut.
• 26:56
  SPEAKER_02: Och någon annan fokuserar på den andra sidan.
• 26:58
  SPEAKER_02: Och de har också rätt.
• 27:00
  SPEAKER_02: De här sakerna är den sidans fel, det stämmer, ja.
• 27:03
  SPEAKER_02: Men...
• 27:03
  SPEAKER_02: alla har en sida,
• 27:05
  SPEAKER_02: alla väljer att fokusera på vissa grejer lyssnar man bara på den sidan kommer man
• 27:09
  SPEAKER_02: aldrig få höra vad den sidan brukar göra för fel utan det är bara den andra i och
• 27:16
  SPEAKER_02: med att jag kommer där jag kommer ifrån så är det ju någonting som jag såklart fått
• 27:20
  SPEAKER_02: med mig tidigt att det här kriget som min familj var med om det finns olika
• 27:24
  SPEAKER_02: perspektiv på det
• 27:25
  SPEAKER_01: Verkligen och det är ju,
• 27:27
  SPEAKER_01: jag tänker att det är otroligt aktuellt också just nu och jag tänker att man kan få
• 27:34
  SPEAKER_01: helt olika bilder ju när man pratar med olika vänner och bekanta som har rötter i
• 27:38
  SPEAKER_01: olika länder eller olika sammanhang vad det är som pågår i världen liksom och det...
• 27:42
  SPEAKER_01: Den diskussionen hade vi inte riktigt när jag växte upp.
• 27:47
  SPEAKER_01: Där har ju verkligen hänt någonting i att vi pratar om det.
• 27:55
  SPEAKER_01: Vilket jag tror är superviktigt.
• 27:57
  SPEAKER_01: Att ha den insikten med oss också just nu när nyheter också flödar så snabbt för oss.
• 28:04
  SPEAKER_01: Och det är inte alltid så att du går in och väljer en källa som du vill titta på
• 28:08
  SPEAKER_01: utan du kanske bara har i ditt flöde att du får en nyhet till dig.
• 28:11
  SPEAKER_01: Så det är ju ännu viktigare tror jag att man är medveten om det.
• 28:16
  SPEAKER_02: Jag är överlag optimist.
• 28:19
  SPEAKER_02: Jag tror att det har antagligen alltid varit så vinklat och så men man har inte
• 28:26
  SPEAKER_02: haft möjligheten att kolla upp det på samma sätt som man har nu.
• 28:31
  SPEAKER_02: Nu finns det sociala medier, nu finns det hemsidor från hela världen.
• 28:36
  SPEAKER_02: Det är lättare att komma åt även tv-kanaler från andra länder och så vidare.
• 28:40
  SPEAKER_02: Förut hade vi ettan och tvåan och det är det som värde på nyheterna, punkt.
• 28:46
  SPEAKER_02: Så det är någonting positivt att vi nu har så många källor.
• 28:50
  SPEAKER_02: Men då måste man verkligen vara medveten om att... Och söka sig ut.
• 28:55
  SPEAKER_01: Det är ju ingen rocket science det vi säger nu.
• 28:57
  SPEAKER_01: Men också söka sig ut ur sina bubblor.
• 28:59
  SPEAKER_01: Hur viktigt det blir.
• 29:00
  SPEAKER_01: Men hur också lat.
• 29:01
  SPEAKER_01: Jag kan känna mig urlat själv.
• 29:03
  SPEAKER_01: Att man bara, jag vet att jag borde.
• 29:05
  SPEAKER_01: Men, och så scrollar man vidare.
• 29:06
  SPEAKER_01: Eller tar sina gamla vanliga...
• 29:08
  SPEAKER_02: Och man kan lätt tro att man inte är i en bubbla.
• 29:12
  SPEAKER_02: Det är ju det intressanta.
• 29:14
  SPEAKER_02: Det finns ju de som forskar på Google-resultat till exempel.
• 29:20
  SPEAKER_02: Vilka Google-resultat du får och vilka jag får, det är inte samma.
• 29:23
  SPEAKER_02: Man kan ju tro det, för Google presenteras som en sökmotor.
• 29:27
  SPEAKER_02: Du skriver in ett ord och hittar det som matchar det ordet.
• 29:31
  SPEAKER_02: Varför ska det vara annorlunda för dig än för mig?
• 29:34
  SPEAKER_02: Men det är helt annorlunda beroende på ens vanor och var man bor och allt sånt.
• 29:40
  SPEAKER_02: Så känner man inte till sånt där och samma såklart på Instagram och andra sociala
• 29:46
  SPEAKER_02: medier där de har algoritmer som prioriterar content.
• 29:50
  SPEAKER_02: Känner man inte till att det är så där så kan man ju tro att jag får ju blandade åsikter.
• 29:55
  SPEAKER_02: Nej, du får din bubbla.
• 29:58
  SPEAKER_02: Och i den bubblan kanske det finns ett litet intervall där du får olika åsikter.
• 30:03
  SPEAKER_02: Ett space i ett intervall där du kan röra dig.
• 30:08
  SPEAKER_02: Men utanför det får du inte ens se.
• 30:10
  SPEAKER_02: Om du inte aktivt söker dig till det.
• 30:12
  SPEAKER_02: Mm.
• 30:13
  SPEAKER_01: Nej,
• 30:14
  SPEAKER_01: det är,
• 30:14
  SPEAKER_01: och jag som förälder alltså jag har en son som har blivit tonåring precis och det
• 30:18
  SPEAKER_01: är ju verkligen den grejen också hur pratar man om det här på ett bra sätt liksom
• 30:22
  SPEAKER_01: och hur ja,
• 30:24
  SPEAKER_01: för det är deras verklighet nu,
• 30:26
  SPEAKER_01: alltså det är en jätteviktig
• 30:29
  SPEAKER_02: Hur gör man då?
• 30:30
  SPEAKER_02: Hur pratar du med din son om det här?
• 30:32
  SPEAKER_01: Jag tror kanske bara nummer ett att man pratar om det.
• 30:35
  SPEAKER_01: Alltså att man faktiskt bara så här, men vad har du fått information från och vad följer du?
• 30:41
  SPEAKER_01: Någon typ av nyfikenhet också i att, för det känns som att vi skulle kunna ha så många teman.
• 30:46
  SPEAKER_01: Men ett tema när man jobbar med barn och unga idag är ju verkligen hur...
• 30:50
  SPEAKER_01: Jag tänker på det ofta, hur de påverkas på ett annat sätt.
• 30:54
  SPEAKER_01: Och att vi vuxna som jobbar med barn och unga också hela tiden måste hållas uppdaterade av det.
• 31:00
  SPEAKER_01: För att det är så mycket som vi kanske inte...
• 31:03
  SPEAKER_01: Det kanske inte är i våra flöden eller våra appar eller våra sociala mediekanaler.
• 31:08
  SPEAKER_01: Så nyfikenheten tror jag ändå alltid är det bästa.
• 31:12
  SPEAKER_01: Det är det vi brukar säga mycket när vi pratar om medievana.
• 31:14
  SPEAKER_01: Att vara där, fråga, lämna inte det här till slumpen.
• 31:20
  SPEAKER_02: Det här är tipsen till de vuxna då?
• 31:22
  SPEAKER_01: Ja till de vuxna runt barn för jag tänker fortfarande barn är barn liksom men du
• 31:27
  SPEAKER_01: har säkert hört det här exemplet också om att man släpper inte iväg sina ungar om
• 31:31
  SPEAKER_01: man bor i Stockholm så släpper man inte in sina ungar till T-centralen hur som
• 31:35
  SPEAKER_01: helst innan de har en viss ålder eller mognad eller man har pratat om det liksom eller.
• 31:40
  SPEAKER_01: I alla fall de allra flesta tänker ha ett säkerhetstänk kring sådana grejer.
• 31:45
  SPEAKER_01: Men när det gäller sociala medier och hela det barns internetvärld så har vi många
• 31:51
  SPEAKER_01: av oss,
• 31:52
  SPEAKER_01: det är lätt att släppa lite på det där.
• 31:53
  SPEAKER_01: Man kanske inte riktigt ser eller förstår farorna.
• 31:56
  SPEAKER_01: Så där är nog ändå nyfikenheten att bara så här, men vart är du någonstans?
• 32:00
  SPEAKER_01: Vad gör du?
• 32:01
  SPEAKER_01: Och ställa frågor och
• 32:02
  SPEAKER_02: Det är en väldigt bra liknelse.
• 32:05
  SPEAKER_02: Det finns farliga platser i den fysiska världen.
• 32:11
  SPEAKER_02: Och de har vi i ryggmärgen att dit släpper man inte sina barn.
• 32:16
  SPEAKER_02: Men internet har inte funnits med oss tillräckligt länge för att vi ska riktigt förstå det.
• 32:21
  SPEAKER_02: Även om man förstår att det finns farliga platser så kanske man tror att det ser ut som när jag var ung.
• 32:26
  SPEAKER_01: Exakt, och det går så jävla snabbt.
• 32:29
  SPEAKER_01: Och jag tror också att det är superviktigt när man som vuxen pratar om det här med barn och unga.
• 32:33
  SPEAKER_01: Det finns ju så mycket som är kul och bra.
• 32:35
  SPEAKER_01: Så det är ju inte det.
• 32:36
  SPEAKER_01: Och det är inte heller så att jag inte släpper iväg min son till stan.
• 32:38
  SPEAKER_01: Nu får han det till exempel.
• 32:40
  SPEAKER_01: Vi har liksom step by step kommit dit.
• 32:42
  SPEAKER_01: Så nu kan han åka in själv till TC som han säger.
• 32:45
  SPEAKER_01: Och gå på stan.
• 32:48
  SPEAKER_01: Eller vad det nu är han vill göra.
• 32:50
  SPEAKER_01: Men det har ju varit en väg dit.
• 32:53
  SPEAKER_01: Så det är ju inte att säga att du får inte.
• 32:54
  SPEAKER_01: Och du ska inte göra de här sakerna på nätet.
• 32:57
  SPEAKER_01: Men det handlar ju om.
• 32:58
  SPEAKER_01: Att inte bara släppa det helt fritt.
• 33:01
  SPEAKER_01: Tror jag.
• 33:01
  SPEAKER_01: Och liksom finnas med.
• 33:04
  SPEAKER_02: Men som du säger.
• 33:05
  SPEAKER_02: Det är så svårt att navigera.
• 33:08
  SPEAKER_02: Alltså.
• 33:09
  SPEAKER_02: Alla av min mammas generation, mellan mig och min mamma, alla de hänger på Facebook.
• 33:20
  SPEAKER_02: Det är det man lärt sig, man är nöjd med det.
• 33:23
  SPEAKER_02: Vår generation, vi kanske har lärt oss Instagram och hänger på det.
• 33:28
  SPEAKER_02: Vi kommer antagligen inte byta till TikTok.
• 33:31
  SPEAKER_01: Eller Snapchat.
• 33:33
  SPEAKER_01: Och allt det här som vi knappt vet.
• 33:36
  SPEAKER_01: Som man nästan stänger av efter ett tag.
• 33:37
  SPEAKER_02: Exakt, det är precis det jag menar.
• 33:40
  SPEAKER_02: Man kommer till sin tekniska begränsning.
• 33:42
  SPEAKER_02: Okej, det här är lagom nu.
• 33:44
  SPEAKER_02: Det ger mig all nytta som jag behöver.
• 33:47
  SPEAKER_02: Men nästa generation tycker ju att Instagram är skittöntigt och är inne på TikTok.
• 33:51
  SPEAKER_02: Nästa generation kommer tycka att TikTok är skittöntigt att vara inne på nästa grej.
• 33:54
  SPEAKER_01: Så är det ju.
• 33:55
  SPEAKER_02: Och det är svårt att hänga med som förälder.
• 33:57
  SPEAKER_01: Ja, och det är en balans.
• 33:58
  SPEAKER_01: Det handlar ju någonstans om att alla måste få göra grejer som bara de gör.
• 34:02
  SPEAKER_01: Absolut.
• 34:06
  SPEAKER_01: Men jag tror att det är en klurig tid utifrån att vi samtidigt inte har lärt oss
• 34:13
  SPEAKER_01: riktigt ordentligt kring faror eller utmaningar.
• 34:18
  SPEAKER_01: Det är väldigt mycket upp till dem att lära sig navigera i en djungel.
• 34:23
  SPEAKER_01: Och där tycker jag att vi behöver ta...
• 34:26
  SPEAKER_01: Ja,
• 34:26
  SPEAKER_01: det finns situationer där jag tror att vuxna och föräldrar behöver gå in mer.
• 34:29
  SPEAKER_01: Just för att... Jag tror man kan hitta sätten.
• 34:33
  SPEAKER_01: Absolut.
• 34:35
  SPEAKER_01: Men det är inga enkla frågor.
• 34:36
  SPEAKER_01: Men det är nytt.
• 34:38
  SPEAKER_01: Och nu när vi jobbar ganska mycket med...
• 34:43
  SPEAKER_01: att liksom nå ungar som lever med mycket våld i sitt närområde så ser vi också
• 34:48
  SPEAKER_01: vilken enorm påverkan det här våldet har liksom inte bara genom den fysiska platsen
• 34:53
  SPEAKER_01: där den sker liksom att det sker en skjutning eller en sprängning eller liksom
• 34:59
  SPEAKER_01: någonting hotfullt liksom i gatumiljön utan det här våldet finns ju runt barn och
• 35:05
  SPEAKER_01: unga hela
• 35:05
  SPEAKER_01: på så många sätt när det gäller den sociala och digitala världen att man följer
• 35:13
  SPEAKER_01: personer med högt våldskapital och det här flödet finns med och där tror jag att
• 35:20
  SPEAKER_01: det är så mycket vi inte har fattat kring hur saker sprider sig och hur man blir
• 35:25
  SPEAKER_01: påverkad där vuxenvärlden menar jag då
• 35:28
  SPEAKER_02: Ja, fy fan det är inte lätt.
• 35:30
  SPEAKER_01: Nej, det är en stor fråga.
• 35:32
  SPEAKER_01: Det är inte lätt.
• 35:33
  SPEAKER_02: Jag har sagt det många gånger,
• 35:34
  SPEAKER_02: jag tror att vi i framtiden kommer att kolla tillbaka på den här perioden och säga
• 35:39
  SPEAKER_02: hur tänkte de när de gav barn smartphones,
• 35:42
  SPEAKER_02: sociala medier,
• 35:44
  SPEAKER_02: barn.
• 35:44
  SPEAKER_02: Det är som vi kollar på folk som gav ungar cig och morfin en gång i tiden för att
• 35:50
  SPEAKER_02: de skulle lugna sig och sova.
• 35:52
  SPEAKER_02: Så kommer vi se på den här perioden om några decennier.
• 35:55
  SPEAKER_01: Jag tror vi kommer ha mycket att säga i alla fall om den.
• 35:59
  SPEAKER_01: Förhoppningsvis har vi lärt oss om henne.
• 36:01
  SPEAKER_02: Men som du säger, vad lösningen är är inte givet.
• 36:06
  SPEAKER_02: För det är inte så att man bara kan förbjuda smartphones och sociala medier för barn och sen är det klart
• 36:10
  SPEAKER_01: Absolut inte.
• 36:11
  SPEAKER_01: Och det är också jättemycket av det sociala som sker där.
• 36:14
  SPEAKER_01: Det är en del av deras sätt att vara och sätt att leva.
• 36:19
  SPEAKER_01: Det var någon som drog parallellen.
• 36:21
  SPEAKER_01: Det är en del av anningen.
• 36:24
  SPEAKER_01: Den sociala anningen.
• 36:25
  SPEAKER_01: Och då kan man ju inte säga till någon att sluta andas.
• 36:28
  SPEAKER_01: Utan det handlar väl kanske om att det är lite så här...
• 36:31
  SPEAKER_01: föroreningar i den där luften de andas så vi behöver liksom hjälpa till att få lite renare luft.
• 36:38
  SPEAKER_02: Jag tror det finns en bra parallell till det du sa om när du jobbade med nyheter.
• 36:44
  SPEAKER_02: Det kanske är det som är lösningen att ja,
• 36:47
  SPEAKER_02: håll på med det här men då ska du veta vad det är för någonting.
• 36:50
  SPEAKER_02: Sen om det går att greppa och förstå när man är ett barn,
• 36:53
  SPEAKER_02: jag vet inte,
• 36:53
  SPEAKER_02: men som sagt att förbjuda det och bara ta bort det kommer ju inte gå.
• 36:59
  SPEAKER_02: Barn är kreativa, de kommer hitta lösningar.
• 37:02
  SPEAKER_02: Så snarare är det att vi måste förstå vad det här är för någonting och förklara det
• 37:06
  SPEAKER_02: för barnen vad det är för någonting.
• 37:07
  SPEAKER_02: Men först måste vi vuxna förstå vad det är för någonting.
• 37:10
  SPEAKER_02: Jag tror att vi inte riktigt...
• 37:12
  SPEAKER_02: Alltså internet är ungt, det är liksom 30 år.
• 37:15
  SPEAKER_02: Det är ingenting i civilisationsmått.
• 37:17
  SPEAKER_01: Nej, det har gått otroligt fort.
• 37:20
  SPEAKER_01: Men jag tror också att vi får ju ofta den, man kan ju också få den frågan ofta från föräldrar.
• 37:24
  SPEAKER_01: Vad ska vi göra?
• 37:25
  SPEAKER_01: Men jag tänker också att ett första steg är att man behöver inte ha koll på allt.
• 37:30
  SPEAKER_01: Man behöver inte veta allt.
• 37:31
  SPEAKER_01: Men de där frågorna och närvaron, för det kan kännas så stort.
• 37:34
  SPEAKER_01: Men det är ju ändå ett bra första steg att bara visa att man...
• 37:37
  SPEAKER_01: Att man bryr sig,
• 37:38
  SPEAKER_01: att man är nyfiken och det tror jag också för barn och unga att de känner det,
• 37:43
  SPEAKER_01: att de inte är helt ensamma i det där.
• 37:46
  SPEAKER_02: Tilliten att våga komma till en vuxen när någonting konstigt händer.
• 37:49
  SPEAKER_01: Det är det vi strävar efter,
• 37:51
  SPEAKER_01: den tilliten att man,
• 37:53
  SPEAKER_01: när det är något som är knas,
• 37:54
  SPEAKER_01: att man vet var man ska vända sig.
• 37:56
  SPEAKER_02: Jag minns när jag var i högstadiet, då var internet en vild plats.
• 38:03
  SPEAKER_02: Jag är född 1988, nu lyckas jag inte med huvudräkningar, men det var tidigt 2000-tal.
• 38:10
  SPEAKER_02: Det var inte lika städat på internet då som nu.
• 38:15
  SPEAKER_02: Det fanns hemsidor med de allra hemskaste sakerna man kan hitta.
• 38:20
  SPEAKER_02: Det var några vänner som älskade att gå in på sånt för att chocka alla i klassen.
• 38:24
  SPEAKER_02: Men de här farorna som vi har idag som snarare är som hackar våra sociala
• 38:34
  SPEAKER_02: färdigheter eller våra sociala behov.
• 38:37
  SPEAKER_02: De fanns inte.
• 38:38
  SPEAKER_01: Vad tänker du på då?
• 38:40
  SPEAKER_02: Jag tänker på typ Instagram.
• 38:42
  SPEAKER_02: Instagram är fantastiskt.
• 38:44
  SPEAKER_02: Hur bra som helst.
• 38:46
  SPEAKER_02: Det möjliggör så mycket vackert konst och connections över hela världen och så vidare.
• 38:54
  SPEAKER_02: Men det här med likes,
• 38:56
  SPEAKER_02: det här med att vara populär,
• 38:58
  SPEAKER_02: ha följare,
• 38:59
  SPEAKER_02: det är saker som framförallt i tonåren,
• 39:03
  SPEAKER_02: ungdomen,
• 39:04
  SPEAKER_02: det är så viktigt.
• 39:05
  SPEAKER_02: Det finns ingenting viktigare än att acceptera sig av gruppen och känna att man är...
• 39:10
  SPEAKER_02: relevant.
• 39:12
  SPEAKER_02: Innan man liksom blivit mogen nog att stå på sina egna ben och inte bryr sig om de sakerna lika mycket.
• 39:18
  SPEAKER_02: Även som vuxen är det såklart viktigt men framförallt i tonåren.
• 39:22
  SPEAKER_02: Så att då en app finns där du får likes och kommentarer och folk,
• 39:28
  SPEAKER_02: ja,
• 39:29
  SPEAKER_02: ditt värde kan räknas i hur mycket folk uppskattar ditt innehåll.
• 39:34
  SPEAKER_02: Det hijackar vissa väldigt starka behov hos oss och kan skapa ett beroende.
• 39:40
  SPEAKER_02: Den här bra appen som har så mycket gott att komma med kan bli ens värsta dråg.
• 39:46
  SPEAKER_01: Ja och det hör ju, när man jobbar med unga så hör man ju också många som säger det.
• 39:49
  SPEAKER_01: Att det finns ingen möjlighet för mig att inte.
• 39:52
  SPEAKER_01: Alltså vad skönt för dig som kan lägga undan.
• 39:54
  SPEAKER_01: Jag kan inte det.
• 39:55
  SPEAKER_01: Jag säger inte att det är så men det är upplevelsen att du kan inte inte vara där
• 40:00
  SPEAKER_01: utifrån det du beskriver.
• 40:02
  SPEAKER_01: Då händer någonting med min sociala status och då påverkas det negativt.
• 40:06
  SPEAKER_01: Så det tänker jag,
• 40:07
  SPEAKER_01: det är ju en ganska stor skillnad att inte ha den känslan av att det faktiskt går
• 40:12
  SPEAKER_01: att lägga åt sidan.
• 40:14
  SPEAKER_01: Ja, den är läskig.
• 40:16
  SPEAKER_01: Ja, den tanken är ganska... Och den tror jag många unga liksom... Garanterat.
• 40:21
  SPEAKER_01: Har.
• 40:22
  SPEAKER_02: Jag pratade med en tjejkompis en gång som hade delat blandade bilder på Instagram
• 40:31
  SPEAKER_02: och någon gång delat en bild i bikini.
• 40:35
  SPEAKER_02: Mm.
• 40:36
  SPEAKER_02: Och då såg att folk hade sparat.
• 40:41
  SPEAKER_02: Man kan ju spara folks inlägg på Instagram.
• 40:44
  SPEAKER_02: Massa fler likes och delningar och folk hade sparat inlägget till scener.
• 40:52
  SPEAKER_02: Bara man säger det så är det så här, det här är inte bra.
• 40:57
  SPEAKER_02: Om man förstår, är man i tonåren och så får man den typen av bekräftelse
• 41:04
  SPEAKER_02: klart som fan att man kanske fortsätter lägga upp mer bilder av det slaget.
• 41:09
  SPEAKER_02: Det är inte klart som fan jag ska säga det.
• 41:11
  SPEAKER_02: Alla gör väl inte det men jag kan verkligen förstå incitamentstrukturen där som
• 41:17
  SPEAKER_02: tonåring som vill bli omtyckt och poppis.
• 41:21
  SPEAKER_02: Jävla läskigt det där.
• 41:23
  SPEAKER_01: Och då är det ju väldigt viktigt att tänker jag att man ändå så här för många skäms
• 41:29
  SPEAKER_01: ju efter sådana grejer att man kan ändå ha den dialogen kring att så här
• 41:33
  SPEAKER_01: Du kommer att göra knasiga grejer.
• 41:35
  SPEAKER_01: Och det kommer att bli fel.
• 41:36
  SPEAKER_01: Men berätta och låt oss hjälpas åt att försöka lösa det.
• 41:39
  SPEAKER_01: För jag tror att alla de här grejerna blir så jäkla mycket värre om man inte pratar om dem.
• 41:43
  SPEAKER_01: Om man håller det.
• 41:44
  SPEAKER_01: Då kan det eskalera och bli värre.
• 41:46
  SPEAKER_01: Det är väl det vi ofta uppmuntrar.
• 41:49
  SPEAKER_01: Att skapa en relation och en dialog med ungar.
• 41:53
  SPEAKER_01: Så att de vågar säga när det blir fel.
• 41:56
  SPEAKER_02: Hur är psykologutbildningen?
• 41:58
  SPEAKER_02: Är det tufft?
• 41:59
  SPEAKER_01: Ja men det är den väl absolut alltså utifrån att den är lång och det är många olika
• 42:04
  SPEAKER_01: bitar och man ska ändå in i liksom en form så att säga.
• 42:09
  SPEAKER_01: Man ska lära sig liksom en profession.
• 42:11
  SPEAKER_01: Mycket kring roll och liksom vad går gränserna mellan det man gör liksom i sitt
• 42:16
  SPEAKER_01: professionella utövande och det man gör privat och sådana bitar.
• 42:19
  SPEAKER_02: är folk jobbiga?
• 42:22
  SPEAKER_01: De är nog som folk är mest.
• 42:24
  SPEAKER_01: Jag tror att det finns massa fördomar men de är nog som folk är mest.
• 42:27
  SPEAKER_02: Jag kan tänka mig att folk analyserar varandra lite mer på en psykologi än i andra.
• 42:31
  SPEAKER_02: Jag vet inte.
• 42:31
  SPEAKER_01: Ja, eller så är de upptagna med sig själva.
• 42:33
  SPEAKER_01: Jag vet inte.
• 42:34
  SPEAKER_02: Jag vet faktiskt inte.
• 42:35
  SPEAKER_02: Du kände dig inte över analyserande av folk?
• 42:37
  SPEAKER_01: Nej, det gjorde jag inte.
• 42:38
  SPEAKER_01: Nej, det gjorde jag inte.
• 42:39
  SPEAKER_01: Nej, jag tror att det är ganska likt.
• 42:41
  SPEAKER_01: Sen tror jag att psykologer som grupp kanske kan övertänka lite mycket i sitt jobb
• 42:45
  SPEAKER_01: för att det liksom ingår på något vis att vända och vrida på grejer och så.
• 42:48
  SPEAKER_01: Ja.
• 42:49
  SPEAKER_02: Jag minns ju att när jag pluggade en ingenjörsutbildning.
• 42:54
  SPEAKER_02: När jag hade mattekurser.
• 42:56
  SPEAKER_02: Det var ju så mycket matte hela tiden.
• 42:58
  SPEAKER_02: Så att jag drömde i matematiska formler.
• 43:00
  SPEAKER_02: Jag minns att jag liksom hade ekvationer i huvudet hela dygnet.
• 43:05
  SPEAKER_02: Så om man pluggar psykologi kan jag tänka mig att det blir lite samma sak.
• 43:10
  SPEAKER_02: Att det blir svårt att stänga av det när man pratar med folk.
• 43:13
  SPEAKER_02: Att man inte lyssnar efter signaler när man pratar med folk.
• 43:16
  SPEAKER_01: Jag vet inte.
• 43:17
  SPEAKER_01: Jag tror också att man, återigen, psykologyrket är så himla brett.
• 43:23
  SPEAKER_01: Det är ju en del att sitta och prata med människor.
• 43:27
  SPEAKER_01: Men det kan ju också handla så mycket om grupppsykologi eller organisationspsykologi.
• 43:35
  SPEAKER_01: Och vi har ju ganska mycket statistik.
• 43:37
  SPEAKER_01: Så det ingår så många olika bitar som jag inte tror man tänker på.
• 43:40
  SPEAKER_01: Den är väldigt bred, själva utbildningen.
• 43:43
  SPEAKER_01: Så det är inte bara det där hur mår folk hela tiden.
• 43:47
  SPEAKER_01: Men det är mycket såklart om man väljer att jobba i den inriktningen.
• 43:51
  SPEAKER_02: Då har man ju fokus på folks mående.
• 43:54
  SPEAKER_02: Vad för inriktning valde du?
• 43:56
  SPEAKER_01: Nej men jag valde ju ganska snabbt jag gjorde min praktik till exempel i Ecuador på
• 44:01
  SPEAKER_01: en skola och liksom det var ju första valet man kunde göra att ändå säga barn eller
• 44:06
  SPEAKER_01: unga och sen när man har gått psykologlinjen så jobbar man ett år om du kanske vet
• 44:11
  SPEAKER_01: på läkarlinjen så har man ett sånt här allmän jobb.
• 44:13
  SPEAKER_01: AT-året,
• 44:15
  SPEAKER_01: allmän tjänstgöring och det har man en liknande på psykologlinjen det heter PTP,
• 44:19
  SPEAKER_01: praktisk tjänstgöring som psykolog.
• 44:21
  SPEAKER_01: Så då jobbar man ett år men med en handledare så att man får liksom inte fria
• 44:26
  SPEAKER_01: vingar och göra vad man vill direkt utan man har hela tiden en supervisor så runt
• 44:31
  SPEAKER_01: sig eller med sig.
• 44:32
  SPEAKER_01: Och då jobbade jag också barn.
• 44:34
  SPEAKER_01: Då var jag inom barn och ungdomspsykiatrin.
• 44:37
  SPEAKER_01: Var det här i Ecuador eller är det två olika saker?
• 44:41
  SPEAKER_01: Det är två olika saker.
• 44:42
  SPEAKER_01: Det ena är när man är klar med hela studierna.
• 44:45
  SPEAKER_01: Och då jobbar man ett år.
• 44:46
  SPEAKER_01: Och då har man lön.
• 44:46
  SPEAKER_01: Så det är som ett jobb men man har hela tiden handling.
• 44:49
  SPEAKER_01: Jag förstår.
• 44:50
  SPEAKER_01: Så det blev ju liksom barn.
• 44:53
  SPEAKER_02: Härligt.
• 44:54
  SPEAKER_02: Berätta om tiden i Ecuador.
• 44:56
  SPEAKER_01: Vad gjorde du där?
• 44:56
  SPEAKER_01: Ja, men där jobbade jag ju på en internationell skola och försökte då göra det här.
• 45:02
  SPEAKER_01: Jag hade lärt mig på spanska, vilket ju inte var jättelätt.
• 45:04
  SPEAKER_02: Hur var dina spanska kunskaper?
• 45:07
  SPEAKER_01: Ja, men de var hyggliga innan.
• 45:08
  SPEAKER_01: Jag hade rest runt ganska mycket i Latinamerika och jobbat i Guatemala.
• 45:14
  SPEAKER_01: Jag älskar verkligen.
• 45:15
  SPEAKER_01: Jag tror att jag kanske har varit...
• 45:19
  SPEAKER_01: Någon typ av spansktalande i något annat liv.
• 45:23
  SPEAKER_01: Alltså det har man inte när jag pratar för jag pratar ganska dåligt.
• 45:25
  SPEAKER_01: Men jag tycker väldigt mycket om det.
• 45:28
  SPEAKER_01: Så jag hade väl någon hygglig förkunskap men det var jättesvårt att jobba på ett annat språk.
• 45:32
  SPEAKER_01: Så det var nog lite stora skor.
• 45:34
  SPEAKER_01: Men jag gjorde vad jag kunde.
• 45:35
  SPEAKER_01: men så började jag skriva därifrån också så jag började frilansa som journalist så
• 45:40
  SPEAKER_01: du kunde också bredda mig och liksom både vara på den här skolan men också göra
• 45:44
  SPEAKER_01: spännande reportage och resa runt och du kunde ju ta till engelskan ibland också ja
• 45:51
  SPEAKER_02: nice BUP var det sen som din allmän tjänstgöring vad sa du att det hette?
• 45:58
  SPEAKER_02: PTP?
• 45:58
  SPEAKER_01: ja PTP, praktisk tjänstgöring som psykolog tror jag att det står för, något sånt ungefär ett år?
• 46:04
  SPEAKER_01: ja ett år
• 46:04
  SPEAKER_02: Hur var det?
• 46:06
  SPEAKER_01: Vad gjorde du där?
• 46:07
  SPEAKER_01: Det var ett spännande möte med hur det svenska systemet funkar för barn.
• 46:12
  SPEAKER_01: Och redan där så tror jag att ändå en drivkraft till att det funkar inte så bra helt enkelt.
• 46:19
  SPEAKER_01: Alltså det finns mycket barn som inte kommer in.
• 46:22
  SPEAKER_01: Det är liksom kösystem som kan göra att folk faller bort under vägen, mår dåligt, mår sämre.
• 46:29
  SPEAKER_01: Men också de barn som inte...
• 46:31
  SPEAKER_01: Som kommer in eller kommer dit liksom och det är mycket det som jag ägnat mig åt
• 46:37
  SPEAKER_01: efteråt liksom inom civilsamhället att försöka hitta liksom vägar och stötta upp
• 46:43
  SPEAKER_01: för de barn som kanske inte får den stöd och hjälp som de behöver av den offentliga vården.
• 46:50
  SPEAKER_01: Barn utan papper till exempel är en grupp som är jätteviktig tycker jag att prata om.
• 46:57
  SPEAKER_01: För det är ju barn i vårt land precis som alla andra barn.
• 47:02
  SPEAKER_01: Och deras rätt till vård till exempel.
• 47:04
  SPEAKER_01: Så det finns ju många grupper som kanske inte alltid är så tydliga eller syns så mycket.
• 47:08
  SPEAKER_01: Barn som har varit med om våld i olika former.
• 47:12
  SPEAKER_01: Barn som kanske...
• 47:15
  SPEAKER_01: Föräldrar som kanske inte alltid kan sätta ord och se till att barnen får den här
• 47:20
  SPEAKER_01: hjälpen som de behöver som faktiskt inte ens kommer till BUP eller offentliga.
• 47:26
  SPEAKER_02: Varför torterar du dig själv på det här sättet?
• 47:28
  SPEAKER_01: Där är inga lätta saker att jobba med.
• 47:31
  SPEAKER_01: Nej, men så är det ju.
• 47:33
  SPEAKER_01: Och det går upp och ner ska jag säga.
• 47:35
  SPEAKER_01: Det finns ju perioder när jag precis hade fått mitt andra barn till exempel.
• 47:38
  SPEAKER_01: Då kände jag att det blev för mycket.
• 47:42
  SPEAKER_01: Så då tog jag en paus.
• 47:43
  SPEAKER_01: Så jag tänker att man får ta det lite i olika andningar kanske.
• 47:47
  SPEAKER_01: Och vara väldigt medveten om att... Men det blir också normaliserat.
• 47:50
  SPEAKER_01: När du säger det så är det så här, ja men nu liksom.
• 47:53
  SPEAKER_02: Ja.
• 47:54
  SPEAKER_02: Jag ställer ju den lite halvt provocerande såklart, men man måste ju någonstans ha ett avstånd.
• 48:07
  SPEAKER_02: Jag har flera vänner som jobbar som läkare och som kirurg till exempel.
• 48:12
  SPEAKER_02: Man måste tänka som skalpell och jobb, inte det här är en människa som om jag gör fel kan dö.
• 48:22
  SPEAKER_02: Man måste någonstans ta,
• 48:25
  SPEAKER_02: jag vill inte säga objektifiera,
• 48:26
  SPEAKER_02: det känns konstigt,
• 48:26
  SPEAKER_02: men du förstår vad jag menar.
• 48:28
  SPEAKER_02: Det måste vara ett jobb, en uppgift snarare än en människa.
• 48:31
  SPEAKER_02: Man måste kunna skapa en viss distans för att inte bli helt knäpp och göra fel för
• 48:36
  SPEAKER_02: att man blir nervös och så vidare.
• 48:39
  SPEAKER_02: Och jag kan verkligen se att det inte är lätt när man jobbar med barn på det här sättet.
• 48:46
  SPEAKER_01: Nej.
• 48:46
  SPEAKER_01: Och nu tänker jag att det som vi jobbar mycket med nu,
• 48:50
  SPEAKER_01: det som du tog upp att du hade sett när vi var med och pratade i media,
• 48:54
  SPEAKER_01: då är det mycket det vi försöker göra nu och testa.
• 48:57
  SPEAKER_01: Det är ju så här, hur kan vi utbilda fler som jobbar med de här frågorna?
• 49:02
  SPEAKER_01: Man ska inte behöva gå på psykologlinjen i fem år för att prata om psykisk hälsa med barn.
• 49:06
  SPEAKER_01: För mig är det en självklarhet, men
• 49:08
  SPEAKER_01: Vi har inte riktigt haft orden för det innan tycker jag.
• 49:11
  SPEAKER_01: Men vi har lärt oss mycket av forskning från många andra länder.
• 49:16
  SPEAKER_01: Där man inte har tillräckligt med psykologer.
• 49:18
  SPEAKER_01: Till exempel Indien som är ett jättestort land.
• 49:20
  SPEAKER_01: Men om man tittar procentuellt hur många psykiatriker och psykologer som finns där så är det väldigt få.
• 49:26
  SPEAKER_01: Och då har man behövt hitta andra sätt.
• 49:28
  SPEAKER_01: Och då har man jobbat med det här att de som är utbildade och har en lång utbildning.
• 49:31
  SPEAKER_01: De utbildar andra som kan göra den basala och den första utbildningen.
• 49:36
  SPEAKER_01: delen av att möta människor som har haft eller har det svårt och det är det som
• 49:41
  SPEAKER_01: kallas för task sharing och det är det som jag just nu brinner för mycket och
• 49:45
  SPEAKER_01: tycker är så himla spännande för att det handlar ju just om att hur kan vi sprida
• 49:51
  SPEAKER_01: den här kunskapen och få många fler att göra det mera pratbart liksom
• 49:56
  SPEAKER_01: Så det är det vi håller på med nu.
• 49:58
  SPEAKER_01: Att vi utbildar personer som är vana vid att jobba med barn.
• 50:02
  SPEAKER_01: Och som har ett starkt engagemang.
• 50:04
  SPEAKER_01: Och som är superduktiga på det.
• 50:06
  SPEAKER_01: Men inte har jobbat med psykisk hälsa innan.
• 50:08
  SPEAKER_01: Och så ger vi dem en utbildning.
• 50:10
  SPEAKER_01: Och så handleder vi dem.
• 50:11
  SPEAKER_01: Och då kan de träffa barn i ett första steg.
• 50:13
  SPEAKER_01: Hålla som vi kallar det för grupper.
• 50:16
  SPEAKER_01: Unite-grupper kallar vi det för.
• 50:18
  SPEAKER_01: Och där kan de ge en första grund till...
• 50:23
  SPEAKER_01: hur hanterar man stress?
• 50:26
  SPEAKER_01: Jobbiga tankar, känslor som vi har.
• 50:29
  SPEAKER_01: Och sen kan de plocka upp de barnen som behöver mer stöd och hjälp.
• 50:35
  SPEAKER_01: Då kan vi som har en längre utbildning komma in och ge det här med stödet som kanske är mer riktat.
• 50:43
  SPEAKER_01: Och det är ett coolt sätt att tänka på det här.
• 50:45
  SPEAKER_01: Och det kanske är lite det du säger också.
• 50:47
  SPEAKER_01: Då blir vi också fler.
• 50:48
  SPEAKER_03: Ja.
• 50:48
  SPEAKER_01: Eller hur?
• 50:49
  SPEAKER_01: Att man delar på den här kunskapen.
• 50:53
  SPEAKER_01: Jag tror att det är en spännande väg framåt.
• 50:55
  SPEAKER_02: Jag ska säga att jag är glad att du gör det.
• 50:57
  SPEAKER_02: Och att alla som jobbar med det gör det.
• 50:59
  SPEAKER_02: Jag vet inte om jag hade klarat av det själv.
• 51:01
  SPEAKER_02: Det är imponerande och det behövs.
• 51:03
  SPEAKER_02: Herregud vad det behövs.
• 51:06
  SPEAKER_02: Det här med att utbilda andra som kanske jobbar med barn.
• 51:08
  SPEAKER_02: Vad kan det vara för folk?
• 51:09
  SPEAKER_02: Är det lärare?
• 51:10
  SPEAKER_01: Nej,
• 51:10
  SPEAKER_01: vi har ju nu utbildat,
• 51:14
  SPEAKER_01: det har varit personer som jobbar inom vår organisation fast med barn men kanske
• 51:21
  SPEAKER_01: har olika forum eller jobbar med föräldrastöd till exempel.
• 51:26
  SPEAKER_01: De har inte en utbildning som lärare utan kanske fritidsledare eller ja.
• 51:30
  SPEAKER_01: Det kan vara alla möjliga personer som bara finns i barns närhet.
• 51:33
  SPEAKER_02: Idrottscoacher?
• 51:35
  SPEAKER_01: Idrottscoacher, absolut.
• 51:37
  SPEAKER_01: Du hade ju Jacoba här på besök,
• 51:39
  SPEAKER_01: vi har ännu inte kommit så nära som att göra det här med dem men vi nosar också på
• 51:43
  SPEAKER_01: samarbeten med att hur kan vi samarbeta med föreningar och andra organisationer för
• 51:48
  SPEAKER_01: att verkligen länka ihop det här arbetet.
• 51:52
  SPEAKER_03: Mm.
• 51:52
  SPEAKER_01: Men tanken är att man inte ska behöva ha någon akademisk utbildning alls många av
• 51:58
  SPEAKER_01: dem vi utbildar nu har inte det vissa har det men inte alla för det här är liksom
• 52:05
  SPEAKER_01: det här kan man lära sig oavsett vad man har gjort innan när det gäller den typen
• 52:08
  SPEAKER_01: av studier.
• 52:10
  SPEAKER_02: det viktiga är väl att man snappar upp saker och ting att man är engagerad absolut
• 52:17
  SPEAKER_01: och att man ser det som man får en utbildning och sen så går man i handledning och
• 52:21
  SPEAKER_01: man jobbar och man lär sig ett hantverk sen blir man ju inte psykolog men det
• 52:27
  SPEAKER_01: behöver inte alla vara utan man kan göra jättemycket också i ett tidigt skede och
• 52:33
  SPEAKER_01: bara lära barn och unga om att prata om och göra det liksom
• 52:40
  SPEAKER_01: Ja men inte göra det så himla komplicerat och svårt.
• 52:43
  SPEAKER_01: Alla behöver inte gå till en psykolog, det är inte det som är syftet.
• 52:45
  SPEAKER_02: Det är inte ens bra att man ska gå till en psykolog.
• 52:48
  SPEAKER_01: Nej, absolut inte.
• 52:49
  SPEAKER_01: Men nu när vi också träffar mycket barn och unga som har det jäkligt tufft i att
• 52:54
  SPEAKER_01: det sker mycket våld runt om.
• 52:57
  SPEAKER_01: Men det är sällan någon kanske frågar, men hur mår du av det?
• 53:01
  SPEAKER_01: Hur påverkar det dig?
• 53:02
  SPEAKER_01: Man pratar mycket om gängkriminella och...
• 53:05
  SPEAKER_01: hela det här narrativet men alla de barn som bara lever runt det här som absolut
• 53:11
  SPEAKER_01: inte är inblandade men de blir väldigt påverkade av att det finns ju,
• 53:18
  SPEAKER_01: nu har jag inte den siffran i huvudet men det är ju över hundratusen barn som lever
• 53:22
  SPEAKER_01: runt en skola som går på en skola där har skjutits den här heten de sista åren
• 53:27
  SPEAKER_01: eller två och alla de barnen påverkas ju också av det här våldet Herregud ja
• 53:33
  SPEAKER_01: Så att det är ju som att skapa forum för dem.
• 53:35
  SPEAKER_01: Att man får bolla de tankarna och känslorna.
• 53:40
  SPEAKER_02: Ja som sagt jag är väldigt tacksam att det finns folk som jobbar med det här för det är superviktigt.
• 53:45
  SPEAKER_02: Var det den banan du tog direkt efter BUP eller vad blev din väg?
• 53:50
  SPEAKER_01: Efter där så var det mycket,
• 53:51
  SPEAKER_01: jag jobbade mycket med barn i migration eller barn som hade kommit till Sverige
• 53:55
  SPEAKER_01: nyligen och mycket barn utan papper där ett tag.
• 53:58
  SPEAKER_01: Och det var, det tror jag är det tuffaste som jag har gjort liksom professionellt.
• 54:04
  SPEAKER_01: Nej men alltså jag tänker att de barn som står allra lägst ner det är de barn som
• 54:08
  SPEAKER_01: inte har rätt till,
• 54:12
  SPEAKER_01: ja men som kanske inte ens går i skolan eller som lever gömda eller som inte,
• 54:16
  SPEAKER_01: alltså vi stöter ju på,
• 54:18
  SPEAKER_01: vi är många som stöter på barn som kanske inte,
• 54:19
  SPEAKER_01: även om de har rätt till vård och sådana saker,
• 54:22
  SPEAKER_01: inte får det och familjer som har det extremt tufft när man lever som i ett
• 54:26
  SPEAKER_01: skuggsamhälle liksom.
• 54:28
  SPEAKER_01: Så det är ju, det skulle jag säga liksom, det är de barnen som är de allra mest utsatta i Sverige.
• 54:34
  SPEAKER_02: Om man inte är bekant med den världen så kan man ju röra sig hela livet och tro att
• 54:40
  SPEAKER_02: det här inte är ett problem som existerar i Sverige.
• 54:42
  SPEAKER_02: Vadå skuggsamhälle?
• 54:44
  SPEAKER_02: Hur stort är det här problemet?
• 54:46
  SPEAKER_02: Hur många finns det som lever den här typen av liv i Sverige?
• 54:50
  SPEAKER_01: Ja, det är ju en av svårigheterna att vi inte vet det.
• 54:53
  SPEAKER_01: För att det inte går att mäta.
• 54:54
  SPEAKER_01: Men det vi vet är ju att det är ett antal.
• 54:59
  SPEAKER_01: Det är tillräckligt många för att vi verkligen behöver se det.
• 55:03
  SPEAKER_01: Och jag tänker att det blir så lätt politiskt hela den frågan.
• 55:10
  SPEAKER_01: Och jag försöker alltid tänka på det som barnrätt.
• 55:15
  SPEAKER_01: Alltså vad har man för rättigheter som barn?
• 55:17
  SPEAKER_01: Det ska inte ha en politisk färg.
• 55:20
  SPEAKER_01: Nu är det ju en helt annan situation att diskutera de här frågorna än vad det var för tio år sedan.
• 55:28
  SPEAKER_01: Men om man bara ser till barns rättigheter och barnkonventionen så är det glasklart
• 55:32
  SPEAKER_01: att alla barn har samma rättigheter.
• 55:34
  SPEAKER_01: Och det måste vi ha större civilkurage att våga stå upp för.
• 55:40
  SPEAKER_02: Det är inte lätt.
• 55:41
  SPEAKER_02: Det känns som att det,
• 55:43
  SPEAKER_02: som du säger,
• 55:44
  SPEAKER_02: det har blivit en politisk fråga när det kanske egentligen inte borde vara det.
• 55:48
  SPEAKER_01: Nej, och jag hörde på ett avsnitt som du hade med en kille som hade levt som papperslös.
• 55:53
  SPEAKER_02: Ja, Daniel Malinovich.
• 55:56
  SPEAKER_01: Och jag tänker att just det här, att det är ju någonting som man förhoppningsvis går ut ur.
• 56:02
  SPEAKER_01: Om du förstår vad jag menar.
• 56:05
  SPEAKER_01: Och att liksom det finns ju många barn som har klarat sig väldigt bra.
• 56:11
  SPEAKER_01: Men det gäller ju att det finns ett stöd för de barnen under den tiden när man har det som tuffast.
• 56:18
  SPEAKER_02: Ja, precis.
• 56:18
  SPEAKER_02: Någonstans måste man få hjälp ifrån.
• 56:20
  SPEAKER_02: Om inte officiella källor så måste det finnas som du säger, civilkurage.
• 56:24
  SPEAKER_02: Folk i samhället som hjälper till oavsett papper eller inte papper.
• 56:28
  SPEAKER_02: Ja.
• 56:31
  SPEAKER_02: Ja, det är tufft.
• 56:33
  SPEAKER_01: Vi hamnar där hela tiden.
• 56:36
  SPEAKER_02: Så är det.
• 56:38
  SPEAKER_02: Jag ska säga också, jag...
• 56:41
  SPEAKER_02: Igår såg jag en dokumentär om senaste året i Gaza och jag håller på och läser
• 56:47
  SPEAKER_02: Daniels bok nu som du nämnde gästen som handlar om hur den heter En helt vanlig man pappa,
• 56:57
  SPEAKER_02: make,
• 56:57
  SPEAKER_02: krigsförbrytare där han intervjuar en krigsförbrytare från krigen i Jugoslavien och
• 57:02
  SPEAKER_02: hur det är en vanlig människa men kriget börjar och han utför hemska brott.
• 57:08
  SPEAKER_02: Just nu är jag full med ganska mycket information om hur jävligt det kan vara.
• 57:17
  SPEAKER_02: När du pratar om barnkonventionen och alla de här sakerna,
• 57:21
  SPEAKER_02: det känns som att vi som samhälle just nu är i ett så skakigt läge att vi inte bryr oss.
• 57:28
  SPEAKER_02: Eller jag ska inte säga vi.
• 57:30
  SPEAKER_02: De flesta människor gör det.
• 57:32
  SPEAKER_02: Makthavarna, de som faktiskt har inflytande på saker.
• 57:35
  SPEAKER_02: Det känns som att de inte bryr sig om vad som står skrivet på ett papper någonstans.
• 57:39
  SPEAKER_02: Det är liksom djungens lag när det börjar bli tuffa tider.
• 57:43
  SPEAKER_02: Den som har störst vapen, störst och flest vapen, det är den som bestämmer och så är det.
• 57:49
  SPEAKER_02: Och det är aldrig bra.
• 57:51
  SPEAKER_01: Nej,
• 57:52
  SPEAKER_01: det är ju aldrig bra och jag tror att många kanske delar en bild av att det är
• 57:57
  SPEAKER_01: tufft nu när det gäller liksom rättigheter på många sätt liksom och barns
• 58:03
  SPEAKER_01: rättigheter är ju ofta en fråga som liksom blir ganska lågt prioriterad.
• 58:08
  SPEAKER_01: Idag är det World Mental Health Day liksom.
• 58:11
  SPEAKER_01: en sån grej som jag har koll på och varför är det viktigt med sådana där dagar,
• 58:16
  SPEAKER_01: ja men en sak är ju att verkligen kunna lyfta de här frågorna liksom och när man pratar,
• 58:22
  SPEAKER_01: bara man pratar om global psykisk hälsa så är ju ofta barns hälsa kommer ju nästan
• 58:27
  SPEAKER_01: alltid lägst liksom,
• 58:28
  SPEAKER_01: så det finns ju också en rangordning i liksom,
• 58:31
  SPEAKER_01: när det blir tufft vart blir det tuffast liksom,
• 58:33
  SPEAKER_01: ofta är det de som har det allra tuffast som det blir tuffast för,
• 58:36
  SPEAKER_01: när det blir tufft nu blir det mycket tufft
• 58:39
  SPEAKER_01: Nej men du förstår vad jag menar,
• 58:40
  SPEAKER_01: det blir liksom en rangordning där och där tänker jag att det måste vi ju liksom
• 58:44
  SPEAKER_01: fortsätta belysa att liksom
• 58:48
  SPEAKER_01: Som förändringar som sker.
• 58:51
  SPEAKER_01: De sker hela tiden stegvis.
• 58:54
  SPEAKER_01: Men de som redan är längst ner.
• 58:56
  SPEAKER_01: De knuffas hela tiden.
• 58:58
  SPEAKER_01: Längre ner.
• 58:59
  SPEAKER_01: Och där tror jag att det är superviktigt.
• 59:02
  SPEAKER_01: Det är lätt att bli avtrubbad.
• 59:03
  SPEAKER_01: Det du beskriver är lätt att känna.
• 59:04
  SPEAKER_01: Vad tufft det är.
• 59:06
  SPEAKER_01: Och man hör väldigt mycket det nu.
• 59:08
  SPEAKER_01: Jag har stängt av mina nyheter.
• 59:09
  SPEAKER_01: Jag kollar inte nyheterna längre.
• 59:11
  SPEAKER_01: Och det där måste man respektera.
• 59:12
  SPEAKER_01: Och det är klart att vi måste kunna.
• 59:15
  SPEAKER_01: gå in och ut i tuffa saker men vi får ju vara försiktiga så vi inte blir för
• 59:20
  SPEAKER_01: avtrubbade liksom också det är en balans eller hur att ta hand om vår egen hälsa
• 59:26
  SPEAKER_01: och liksom inte hela tiden bli bombarderade av allt som sker för det tror jag inte
• 59:30
  SPEAKER_01: heller är bra men samtidigt så får vi inte liksom bli för avtrubbade eller liksom
• 59:37
  SPEAKER_01: vi och kanske inte heller glömma
• 59:42
  SPEAKER_01: Ja men den möjlighet vi ändå har att påverka för vi kan ju faktiskt rösta fram
• 59:47
  SPEAKER_01: personer som fortfarande står för saker som vi tycker är viktiga och vi kan
• 59:50
  SPEAKER_01: engagera oss liksom.
• 59:54
  SPEAKER_02: Och framförallt inte glömma det vi var inne på att de allra flesta är ju inte de
• 1:00:00
  SPEAKER_02: som ställer till med problem.
• 1:00:02
  SPEAKER_03: Nej.
• 1:00:03
  SPEAKER_02: De flesta av oss vill bara leva våra liv och hjälpas åt i samhället, ta hand om varandra.
• 1:00:07
  SPEAKER_02: Kanske inte lika många som du i ditt jobb tar hand om, men i alla fall de i min närhet och så vidare.
• 1:00:14
  SPEAKER_02: De allra flesta människor vill bara väl.
• 1:00:18
  SPEAKER_02: Men det är ju inte vad nyheterna fokuserar på.
• 1:00:20
  SPEAKER_02: Så när det är oroliga tider så kan det upplevas som att allting håller på att kollapsa.
• 1:00:27
  SPEAKER_02: För det är det som är på tv.
• 1:00:28
  SPEAKER_02: Av förklarliga skäl.
• 1:00:30
  SPEAKER_02: De krigen som rasar, det är klart att det är mycket fokus på det.
• 1:00:34
  SPEAKER_02: Men den stora majoriteten i interaktioner mellan människor är positiva.
• 1:00:38
  SPEAKER_01: Ja, och det där tycker jag är en otroligt viktig grej.
• 1:00:41
  SPEAKER_01: För att när det är det här med hur vi väljer att fokusera,
• 1:00:45
  SPEAKER_01: det var vi lite inne på innan också,
• 1:00:46
  SPEAKER_01: vad som blir nyheter.
• 1:00:48
  SPEAKER_03: Mm.
• 1:00:48
  SPEAKER_01: Och det kan jag ju känna nu när vi jobbar i områden där det pågår mycket våld i närområdet.
• 1:00:54
  SPEAKER_01: Där det är stökigt liksom.
• 1:00:55
  SPEAKER_01: Att de områdena beskrivs ju väldigt ofta på ett visst sätt i media.
• 1:01:01
  SPEAKER_01: Och det är som inte när jag och många andra...
• 1:01:04
  SPEAKER_01: Som är där och jobbar.
• 1:01:06
  SPEAKER_01: Om man beskriver det man ser.
• 1:01:08
  SPEAKER_01: Och de människor man möter.
• 1:01:10
  SPEAKER_01: Så är det en helt annan bild.
• 1:01:12
  SPEAKER_01: Och att verkligen lyfta.
• 1:01:13
  SPEAKER_01: De fantastiska initiativ.
• 1:01:16
  SPEAKER_01: Och människor.
• 1:01:18
  SPEAKER_01: Föräldrar.
• 1:01:19
  SPEAKER_01: Alltså det finns så mycket kraft.
• 1:01:22
  SPEAKER_01: Men det är nästan som att narrativet.
• 1:01:23
  SPEAKER_01: Ibland inte tillåter.
• 1:01:25
  SPEAKER_01: Det att vara så komplext.
• 1:01:27
  SPEAKER_01: Och det tycker jag är.
• 1:01:29
  SPEAKER_01: Djupt oroväckande.
• 1:01:32
  SPEAKER_01: För att.
• 1:01:35
  SPEAKER_01: Jag tycker ju att det finns så mycket kraft och det finns så många som absolut inte
• 1:01:44
  SPEAKER_01: går med på och inte är avtrubbade utan som sliter på.
• 1:01:49
  SPEAKER_01: Och det där behöver man ju också se.
• 1:01:51
  SPEAKER_01: Och det kanske är svar när du säger så här.
• 1:01:54
  SPEAKER_01: Varför torterar du dig?
• 1:01:56
  SPEAKER_01: För det är inte riktigt så jag upplever det.
• 1:01:58
  SPEAKER_01: För att jag, när man dyker in i svåra ämnen.
• 1:02:02
  SPEAKER_01: Då får man ju också se så mycket annat.
• 1:02:04
  SPEAKER_01: Det blir så mycket mer nyanserad bild.
• 1:02:08
  SPEAKER_01: Så att jag kan ju liksom känna mig hoppfull vissa dagar.
• 1:02:11
  SPEAKER_01: När andra bara, åh det är så himla mörkt.
• 1:02:13
  SPEAKER_01: Och så kan jag bara säga, åh men det här sker ju.
• 1:02:15
  SPEAKER_01: Eller liksom den här personen som jag träffade idag gör ju det här.
• 1:02:19
  Mm.
• 1:02:19
  SPEAKER_01: Och jag tänker att det är de där små,
• 1:02:22
  SPEAKER_01: det är ju liksom i detaljerna,
• 1:02:24
  SPEAKER_01: eller förstår du vad jag menar,
• 1:02:25
  SPEAKER_01: det är ju de där små interaktionerna och relationerna som byggs som också förändring,
• 1:02:30
  SPEAKER_02: eller så tror jag i alla fall.
• 1:02:32
  SPEAKER_02: Det är ju det som är livet,
• 1:02:34
  SPEAKER_02: du vet,
• 1:02:34
  SPEAKER_02: för det är en sak att uppleva livet och det är en annan sak att uppleva livet genom
• 1:02:38
  SPEAKER_02: våra skärmar.
• 1:02:41
  SPEAKER_02: i livet överlag i Sverige det är inte samma överallt men i livet överlag i Sverige
• 1:02:46
  SPEAKER_02: så är det ju ganska nice även i problematiska områden där absolut det sker saker
• 1:02:53
  SPEAKER_02: som inte är positiva och gängvåld och allt sånt men majoriteten av tiden är det
• 1:02:57
  SPEAKER_02: trevliga interaktioner med trevliga människor som bara vill göra gott och leva sitt
• 1:03:02
  SPEAKER_02: liv så är det ju så man måste komma ihåg att uppleva världen inte bara genom sin
• 1:03:07
  SPEAKER_02: skärm utan i verkligheten också och tänka på hur är det runt omkring mig
• 1:03:11
  SPEAKER_01: True that.
• 1:03:15
  SPEAKER_02: True that.
• 1:03:17
  SPEAKER_02: Blev du in på Rädda barnen kort efter det eller?
• 1:03:21
  SPEAKER_01: Ja men ganska snabbt där när jag hade fått lite pejl på hur det funkade i det offentliga.
• 1:03:28
  SPEAKER_01: Och sen har jag varit där till och från i många år som du sa.
• 1:03:32
  SPEAKER_01: Men jag har också haft lite andra grejer mellan oss där.
• 1:03:38
  SPEAKER_01: Men ja, civilsamhället.
• 1:03:40
  SPEAKER_02: kul,
• 1:03:41
  SPEAKER_02: jag jobbade på röda korset och jag har en vän som alltid sa att jag jobbade på röda
• 1:03:47
  SPEAKER_02: barnen så jag känner ju att jag typ har jobbat på röda barnen vi får ju ofta höra
• 1:03:52
  SPEAKER_01: det röda korset,
• 1:03:53
  SPEAKER_01: nej rädda korset eller röda barnen
• 1:03:55
  SPEAKER_02: Exakt så, röda barnen, skönsö, ungdomsverksamhet i Sovjetunionen eller någonting.
• 1:04:02
  SPEAKER_02: Visst, man får inte riktigt de associationerna man vill.
• 1:04:08
  SPEAKER_02: På ett sätt har vi varit kollegor.
• 1:04:09
  SPEAKER_02: Vad gjorde du där då?
• 1:04:14
  SPEAKER_02: Jag var chef för några team av sådana här värvare,
• 1:04:17
  SPEAKER_02: som värvar månadsgivare på gator och torg och knackar på hus och sådär.
• 1:04:21
  SPEAKER_02: Inte jättelänge, strax över ett år jobbade jag med det.
• 1:04:25
  SPEAKER_02: Men då var jag ju såklart i möten med andra organisationer inklusive Rädda Barnen
• 1:04:29
  SPEAKER_02: och man snackar om vilka zoner man fördelar i Stockholm så att man inte krockar med
• 1:04:34
  SPEAKER_02: andra organisationer.
• 1:04:36
  SPEAKER_02: Men mer än så känner jag egentligen inte till om Rädda Barnen.
• 1:04:40
  SPEAKER_02: Om du skulle vilja berätta lite om vad du har gjort där.
• 1:04:43
  SPEAKER_01: Det var lite av en drömarbetsplats utifrån att kunna kombinera både det här att
• 1:04:50
  SPEAKER_01: träffa barn och försöka mer som psykolog men också att vara med och försöka påverka
• 1:04:55
  SPEAKER_01: och bedriva påverkan kring olika frågor där man ser att barn far illa.
• 1:05:00
  SPEAKER_01: Så där har jag rört mig under många år men gjort lite andra grejer emellan också.
• 1:05:05
  SPEAKER_02: Vilka olika roller har du haft inom?
• 1:05:09
  SPEAKER_01: Jag har ju både jobbat i våran svenska verksamhet och i våran internationella verksamhet.
• 1:05:14
  SPEAKER_01: Så det har ju varit jättespännande att få den möjligheten att se hur man också
• 1:05:17
  SPEAKER_01: jobbar internationellt med barns rättigheter och psykisk hälsa.
• 1:05:23
  SPEAKER_01: Så att det har varit det.
• 1:05:27
  SPEAKER_01: Och sen har jag jobbat en del med påverkansarbete också kring våld mot barn och
• 1:05:31
  SPEAKER_01: försöka driva på lagförändringar och sådana saker.
• 1:05:34
  SPEAKER_02: Gud vad intressant.
• 1:05:35
  SPEAKER_01: Ja svårt, jättesvårt.
• 1:05:36
  SPEAKER_01: Påverkan är ju en väldigt viktig fråga att jobba med men också jättesvårt.
• 1:05:41
  SPEAKER_02: Hur så?
• 1:05:42
  SPEAKER_01: Nej men att få folk att lyssna.
• 1:05:44
  SPEAKER_01: Få beslutsfattare att lyssna och att ha bra argument.
• 1:05:48
  SPEAKER_01: Att också lära sig att vässa sina argument.
• 1:05:53
  SPEAKER_01: Det finns ju lobbyister som jobbar för privata företag eller för näringslivet.
• 1:05:59
  SPEAKER_01: De är så otroligt slipade.
• 1:06:00
  SPEAKER_02: Inte i Sverige väl?
• 1:06:01
  SPEAKER_02: Nej.
• 1:06:02
  SPEAKER_02: Okej.
• 1:06:03
  SPEAKER_01: Nej men som otroligt slipade och du vet det här så här.
• 1:06:06
  SPEAKER_01: Så jag tänker att beslutsfattare är också ganska vana vid att få väl underbyggda argument.
• 1:06:12
  SPEAKER_01: Och det där tänker jag är så himla viktigt att bara för att man jobbar med barnrätt
• 1:06:15
  SPEAKER_01: eller barns rättigheter så kan man inte leva på att det är något gott.
• 1:06:20
  SPEAKER_01: Utan du måste verkligen ha väl underbyggda argument och kunna...
• 1:06:25
  SPEAKER_01: förklara ordentligt varför det är viktigt.
• 1:06:29
  SPEAKER_01: Det är inte enkelt.
• 1:06:31
  SPEAKER_01: Men sen är det ju också påverkansarbete är svårt därför att vad är opinionen eller
• 1:06:37
  SPEAKER_01: politiker intresserade av att lyssna på som vi var inne på just nu är det
• 1:06:41
  SPEAKER_01: jättesvårt att komma fram i migrationsfrågorna kring barns rättigheter till exempel
• 1:06:45
  SPEAKER_01: vilket ju är jättesorgligt.
• 1:06:48
  SPEAKER_01: Medan för kanske fem, tio år sedan så kunde man ha helt andra dialoger och flytta fram positionerna.
• 1:06:53
  SPEAKER_02: Just det.
• 1:06:53
  SPEAKER_01: Så det beror ju också på vilket politiskt läge eller vilket samhällsklimat vi har,
• 1:07:01
  SPEAKER_01: hur mogi man är för sådana förändringar.
• 1:07:06
  SPEAKER_02: Ja, som du sa, vi återkommer till det.
• 1:07:10
  SPEAKER_02: Det är ett tufft jobb du håller på med.
• 1:07:11
  SPEAKER_01: Ja, och det är ju verkligen inte bara jag.
• 1:07:13
  SPEAKER_01: Vi är ju super, super, eller supermånga.
• 1:07:16
  SPEAKER_01: Men vi är ju många.
• 1:07:18
  SPEAKER_01: Och det är ju att man gör saker tillsammans som är grejen.
• 1:07:21
  SPEAKER_01: Och man är många organisationer.
• 1:07:23
  SPEAKER_01: Civilsamhället är ju som en... Det är ju ganska vackert ibland när man tänker på det.
• 1:07:27
  SPEAKER_01: Det är som ett nät av många organisationer som driver olika sakfrågor.
• 1:07:31
  SPEAKER_01: Och så tillsammans så...
• 1:07:32
  SPEAKER_02: Det rapportaget jag såg på SVT, berätta om det initiativet.
• 1:07:42
  SPEAKER_01: Det handlar om att vi har tillsammans med många andra varit alldeles för långsamma
• 1:07:48
  SPEAKER_01: i att ge stöd till barn som lever i områden där det är stökigt och mycket våld på
• 1:07:55
  SPEAKER_01: grund av våld.
• 1:07:57
  SPEAKER_01: Man kan ju kalla det för olika saker,
• 1:07:59
  SPEAKER_01: man kan kalla det för gatuvåld eller samhällsvåld,
• 1:08:03
  SPEAKER_01: nu pratar jag inte då framförallt om våld i hemmet utan just det här som sker med
• 1:08:07
  SPEAKER_01: skjutningar och sprängningar och gängrelaterat våld.
• 1:08:10
  SPEAKER_03: Ja.
• 1:08:12
  SPEAKER_01: och många barn och vuxna som vi har mött i våra verksamheter säger just det men vi
• 1:08:17
  SPEAKER_01: har inte fått det här stödet och vi har inte träffat några psykologer det är ingen
• 1:08:20
  SPEAKER_01: som har kommit och frågat och det där känns ju jättedåligt att vi inte har lyckats
• 1:08:25
  SPEAKER_01: med det tidigare och då har vi tänkt att hur kan vi göra det på ett annat sätt
• 1:08:29
  SPEAKER_01: istället för att jag som liksom privilegierad medelklasskvinna med akademisk
• 1:08:36
  SPEAKER_01: bakgrund liksom kommer med min kunskap som jag har
• 1:08:39
  SPEAKER_01: läst fem år på universitetet för att få och inte har förtroende.
• 1:08:44
  SPEAKER_01: Jag känner inte barn och föräldrar på vissa platser.
• 1:08:48
  SPEAKER_01: Hur kan vi utbilda personer som finns i de här barnen och föräldrars närhet och som
• 1:08:53
  SPEAKER_01: redan har ett uppbyggt förtroende och som känner och vet vilken oro det handlar om
• 1:09:00
  SPEAKER_01: eller vad man behöver.
• 1:09:02
  SPEAKER_01: Det är det som kallas för task sharing då.
• 1:09:04
  SPEAKER_02: Just det, det var ju det du berättade om innan.
• 1:09:05
  SPEAKER_01: Ja, då utbildar vi viktiga vuxna kallar vi dem i det här och når ut med det här stödet.
• 1:09:11
  SPEAKER_01: Och sen försöker vi också fånga upp de barnen som behöver någonting mer.
• 1:09:16
  SPEAKER_01: Så det försöker vi göra nu i Stockholm på några platser och sen så har vi också en
• 1:09:23
  SPEAKER_01: mini-pilot i Malmö och Helsingborg för att se kan det här vara något?
• 1:09:27
  SPEAKER_01: Kan det här sättet vara någonting?
• 1:09:29
  SPEAKER_01: Är det här det som målgruppen, alltså som barn och föräldrar vill ha?
• 1:09:35
  SPEAKER_01: Det är som innovation, ett nytt sätt att jobba med frågan.
• 1:09:40
  SPEAKER_02: Hur länge har det varit igång nu i Järvaområdet?
• 1:09:43
  SPEAKER_01: Inte ett år än.
• 1:09:45
  SPEAKER_01: Vi drog igång ordentligt i mars med att verkligen träffa barn och föräldrar.
• 1:09:51
  SPEAKER_02: Hur känns det hittills?
• 1:09:52
  SPEAKER_02: Finns det mycket intresse?
• 1:09:53
  SPEAKER_01: Ja, men det tycker jag.
• 1:09:55
  SPEAKER_01: Framförallt så är jag så djupt imponerad över de vi utbildar.
• 1:09:58
  SPEAKER_01: För det är jättehäftigt att se hur man... Alltså som du säger, det här är tuffa ämnen.
• 1:10:03
  SPEAKER_01: Och hur pratar man om det här?
• 1:10:05
  SPEAKER_01: Men hur de verkligen tar till sig det vi kommer med.
• 1:10:10
  SPEAKER_01: Och gör det till sitt på något sätt.
• 1:10:12
  SPEAKER_01: Hitta sina ord.
• 1:10:14
  SPEAKER_01: Och nästan alla pratar i fler språk än svenska.
• 1:10:17
  SPEAKER_01: Så de kan också översätta till föräldrar.
• 1:10:19
  SPEAKER_01: Eller de kan, om det behövs...
• 1:10:23
  SPEAKER_01: Ja men det blir en bro liksom också kring när det kommer mycket frågor kring kanske
• 1:10:27
  SPEAKER_01: tillit till vad det här är för någonting och vilka är liksom vi som organisation
• 1:10:33
  SPEAKER_01: eller det finns ju mycket rädsla kring att liksom bli anmäld till socialtjänsten om
• 1:10:38
  SPEAKER_01: man tar emot hjälp och sådär.
• 1:10:40
  SPEAKER_01: Så att jag tycker att det som går bra är ju verkligen att se det att liksom vi
• 1:10:44
  SPEAKER_01: bygger förtroende utifrån att det är människor som är lokalt förankrade som kommer
• 1:10:50
  SPEAKER_01: med stödet.
• 1:10:52
  SPEAKER_02: Du nämnde innan att det kanske är ett område,
• 1:10:55
  SPEAKER_02: det här med hur barn påverkas av till exempel gängvåld och skjutningar i området.
• 1:10:59
  SPEAKER_02: Att det är ett område som kanske inte har fått så mycket uppmärksamhet tidigare.
• 1:11:04
  SPEAKER_02: Vad tror du det beror på?
• 1:11:06
  SPEAKER_02: Det känns ju som något som alla borde bry sig om.
• 1:11:09
  SPEAKER_02: I alla fall alla vuxna i den trakten borde vara intresserade och så vidare.
• 1:11:14
  SPEAKER_02: Hur kommer det sig att det här har hamnat i skymundan lite grann?
• 1:11:16
  SPEAKER_01: Jag tror att det finns massa skäl.
• 1:11:20
  SPEAKER_01: När det gäller lokalt så tror jag inte att det finns någon vilja på något sätt utan
• 1:11:24
  SPEAKER_01: där tänker jag att skolan till exempel är en arena som är så himla överbelastad.
• 1:11:28
  SPEAKER_01: De ska klara sitt uppdrag och att också finnas till i krisstöd och hela den biten det är ju liksom...
• 1:11:35
  SPEAKER_01: Det kan vi inte lägga på dem och det är det vi försöker verkligen inte göra det heller.
• 1:11:38
  SPEAKER_01: Vi bjuder in oss till skolor men vi lägger inte på skolor.
• 1:11:42
  SPEAKER_01: Så där tror jag väl bara att det är så här hur ska man mäkta med allting som ligger.
• 1:11:46
  SPEAKER_01: Men när det gäller rent politiskt alltså eller
• 1:11:50
  SPEAKER_01: utom mer från ett folkhälsoperspektiv, där är det ju bakläxa.
• 1:11:54
  SPEAKER_01: Där borde vi verkligen ha sett tidigare att det här är barn som...
• 1:11:59
  SPEAKER_01: För det vi vet,
• 1:11:59
  SPEAKER_01: och nu blir jag lite teknisk,
• 1:12:01
  SPEAKER_01: men det vi vet är ju att om man inte fångar upp barn tidigt som har varit med om
• 1:12:05
  SPEAKER_01: svåra händelser,
• 1:12:06
  SPEAKER_01: då är det ju en ökad risk för att man ska utveckla psykisk ohälsa.
• 1:12:10
  SPEAKER_01: Men om man kommer in tidigt och faktiskt ger stöd...
• 1:12:13
  SPEAKER_01: Då har barn en väldigt fin förmåga att läka.
• 1:12:18
  SPEAKER_01: Du har egna erfarenheter och jag har lyssnat på flera andra gäster som har svåra erfarenheter.
• 1:12:23
  SPEAKER_01: Som det går superbra för och man kan hantera väldigt mycket om man har gott stöd.
• 1:12:28
  SPEAKER_01: Har man inte det, då finns det en risk att man utvecklar psykisk ohälsa.
• 1:12:32
  SPEAKER_01: Så där kan jag ju tänka att många fler borde ha sett och...
• 1:12:36
  SPEAKER_02: Ja,
• 1:12:36
  SPEAKER_02: och jag ville tillägga också,
• 1:12:38
  SPEAKER_02: inte bara att det såklart påverkar de som inte får den hjälpen med psykisk ohälsa,
• 1:12:43
  SPEAKER_02: utan cykeln fortsätter.
• 1:12:45
  SPEAKER_02: För folk som mår dåligt ställer till med mer problem, så är det såklart.
• 1:12:50
  SPEAKER_02: Så det känns så konstigt att det här inte är någonting som har fått,
• 1:12:54
  SPEAKER_02: för gängvåld och kriminalitet har fått så otroligt mycket utrymme,
• 1:12:59
  SPEAKER_02: jag vet inte,
• 1:12:59
  SPEAKER_02: de senaste 5-10 åren.
• 1:13:01
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:13:02
  SPEAKER_02: Och det är väl positivt att det får det för det är ett problem vi behöver lösa men
• 1:13:07
  SPEAKER_02: att man då inte tänker att vi kanske också ska se till så att det här inte
• 1:13:12
  SPEAKER_02: fortsätter till nästa generation.
• 1:13:14
  SPEAKER_02: Det känns ju helt knasigt att man inte samtidigt som man vill sy in folk också
• 1:13:20
  SPEAKER_02: försöker se till så att det blir bättre i framtiden i alla fall.
• 1:13:23
  SPEAKER_01: Absolut och där tänker jag att civilsamhället ofta är de som flyttar fram
• 1:13:31
  SPEAKER_01: positionerna och i det här fallet så tänker jag till exempel på kollektiv sorg.
• 1:13:35
  SPEAKER_01: Jag vet inte om du känner till dem men det är en organisation som jag tycker har
• 1:13:38
  SPEAKER_01: varit helt fantastiska i det här arbetet och som jag verkligen beundrar i att sätta
• 1:13:43
  SPEAKER_01: ord på det.
• 1:13:45
  SPEAKER_01: Att det här är en kollektiv sorg som väldigt många barn och unga
• 1:13:50
  SPEAKER_01: bär på och den behöver liksom synliggöras och den behöver förtydligas och de har ju
• 1:13:58
  SPEAKER_01: verkligen lyft fram det här med krisstöd som en av de åtgärderna som de ser så de
• 1:14:02
  SPEAKER_01: ska ha jättemycket respekt ja verkligen
• 1:14:05
  SPEAKER_02: Du har jobbat med krisstöd även för nyanlända,
• 1:14:09
  SPEAKER_02: alltså flyktingar,
• 1:14:11
  SPEAKER_02: barn som kommer från Ukraina,
• 1:14:13
  SPEAKER_02: vet jag att du har jobbat med,
• 1:14:14
  SPEAKER_02: även andra länder.
• 1:14:18
  SPEAKER_02: Dels berätta lite om det,
• 1:14:19
  SPEAKER_02: dels sen vill jag komma till likheter och skillnader,
• 1:14:24
  SPEAKER_02: men att jobba med barnen som utsätts för gatevåld och man kan också ha samhällsvåld
• 1:14:28
  SPEAKER_02: och det andra.
• 1:14:30
  SPEAKER_01: jag bara vart börjar man nej men jag tror att när man kommer till ett nytt land då
• 1:14:38
  SPEAKER_01: är ju så mycket i kaos ofta och många av de barn som man möter som precis har
• 1:14:46
  SPEAKER_01: kommit det finns ju lite olika mönster en del barn håller ju ihop väldigt mycket
• 1:14:51
  SPEAKER_01: och släpper inte fram om de har bär på svåra erfarenheter därför att de är liksom
• 1:14:56
  SPEAKER_01: inte lite flummigt men de är liksom inte redo ja
• 1:15:00
  SPEAKER_01: medans andra kommer i någon slags bara kaos där måste man gå in direkt och hjälpa
• 1:15:07
  SPEAKER_01: till för att det liksom är så tufft så det är liksom lite två olika sen finns det
• 1:15:13
  SPEAKER_01: ju säkert alltså det finns ju nyanser i det där också men jag tror att alla barn
• 1:15:17
  SPEAKER_01: som kommer nyanlända alla bär ju inte på svåra erfarenheter men de som gör det,
• 1:15:23
  SPEAKER_01: det är inte alls så att det alltid är precis när man kommer som man behöver hjälp
• 1:15:26
  SPEAKER_01: och där behöver man vara väldigt inkännande i att liksom,
• 1:15:29
  SPEAKER_01: okej
• 1:15:29
  SPEAKER_01: Det kanske inte är nu men kanske sen och då finns vi här alltså att man bygger det
• 1:15:34
  SPEAKER_01: förtroendet men sen så finns det barn och unga som verkligen behöver hjälp för att
• 1:15:39
  SPEAKER_01: de har varit med om svåra saker och liksom är väldigt upptagna av det.
• 1:15:44
  SPEAKER_01: Och barnen från Ukraina, där har det ju sett väldigt olika ut vartifrån man kommer i landet.
• 1:15:53
  SPEAKER_01: Om man kommer från sådana delar där det har pågått ockupation under lång tid.
• 1:15:59
  SPEAKER_01: Om man har sett och varit med om saker under många år eller om det precis hade brutit ut när man lämnade.
• 1:16:06
  SPEAKER_01: Så det kan se så olika ut verkligen.
• 1:16:08
  SPEAKER_02: Mm.
• 1:16:10
  SPEAKER_02: Vad är det för typ av stöd som erbjuds då?
• 1:16:12
  SPEAKER_02: Är det terapi, samtal eller någonting annat?
• 1:16:15
  SPEAKER_01: Ja,
• 1:16:15
  SPEAKER_01: alltså vi,
• 1:16:17
  SPEAKER_01: när vi jobbade i den stora satsningen som vi hade med barn från Ukraina,
• 1:16:21
  SPEAKER_01: då gjorde vi på samma sätt då att vi utbildade vuxna från Ukraina som själva hade
• 1:16:25
  SPEAKER_01: kommit och de kunde ge då gruppstöd på ukrainska.
• 1:16:28
  SPEAKER_01: Så det var första gången som vi testade att ge stöd till barn på flykt på deras modersmål.
• 1:16:33
  SPEAKER_01: Och det måste jag säga var, alltså för mig var det en, apropå språk,
• 1:16:38
  SPEAKER_01: Vi var inne på det i början av samtalet att språk är en så himla viktig del av oss och vår identitet.
• 1:16:44
  SPEAKER_01: Så det tyckte jag var att flytta fram positionerna, testa det.
• 1:16:49
  SPEAKER_01: Och det var ju många barn som också lyfte det,
• 1:16:51
  SPEAKER_01: att vad skönt det är att bara få prata med någon på mitt eget språk.
• 1:16:54
  SPEAKER_01: men som ställer frågor om hur mår jag på riktigt.
• 1:16:58
  SPEAKER_01: Och många barn berättar att det är ingen som har frågat det i skolan eller på Migrationsverket.
• 1:17:03
  SPEAKER_01: Och mamma och pappa frågar, eller i många fall bara mamma i Sverige, frågar inte.
• 1:17:07
  SPEAKER_01: Så att bara få frågan.
• 1:17:09
  SPEAKER_01: Så resten av det kan se så olika ut.
• 1:17:10
  SPEAKER_01: Det kan handla om att bara få en fråga om hur man mår och sitta tillsammans och få
• 1:17:15
  SPEAKER_01: lära sig lite mer om tankar och känslor och psykisk hälsa och så.
• 1:17:19
  SPEAKER_01: Medan andra ju verkligen berättar om svåra händelser som de har varit med om och
• 1:17:23
  SPEAKER_01: behöver mycket mer professionellt stöd kring det kanske än behandling.
• 1:17:28
  SPEAKER_01: Men det finns allt däremellan också att man kanske behöver koppla ihop dem med
• 1:17:31
  SPEAKER_01: fritidsaktiviteter som vi vet är en superviktig faktor för barn.
• 1:17:38
  SPEAKER_01: För att liksom ta hand om sig.
• 1:17:39
  SPEAKER_02: För vuxna också.
• 1:17:41
  SPEAKER_01: För vuxna också, absolut.
• 1:17:42
  SPEAKER_01: Det är väldigt mycket som är likt.
• 1:17:45
  SPEAKER_02: Träning, alltså rörelse.
• 1:17:47
  SPEAKER_02: Ja, jätteviktigt.
• 1:17:50
  SPEAKER_02: Det är så lätt att glömma kopplingen mellan fysisk och psykisk hälsa.
• 1:17:54
  SPEAKER_02: Men jävlar vad viktigt det är att röra på sig om man vill ta hand om sin knopp.
• 1:17:58
  SPEAKER_01: Verkligen, verkligen.
• 1:18:00
  SPEAKER_02: Lite det jag var inne på,
• 1:18:02
  SPEAKER_02: det här med likheter och skillnader,
• 1:18:04
  SPEAKER_02: att jobba med barn som kommer från krigsdrabbade länder och barn som upplevt våld i Sverige,
• 1:18:11
  SPEAKER_01: samhällsvåld.
• 1:18:13
  SPEAKER_01: Men jag ska inte bli för teknisk,
• 1:18:16
  SPEAKER_01: men där kan man ju verkligen säga att händelserna i sig,
• 1:18:20
  SPEAKER_01: det låter lite hårt,
• 1:18:21
  SPEAKER_01: men de är egentligen inte det viktiga.
• 1:18:23
  SPEAKER_01: Utan det är ju upplevelsen av det man har varit med om som påverkar samhället.
• 1:18:28
  SPEAKER_01: Hur rädd blev jag?
• 1:18:29
  SPEAKER_01: Hur mycket förstod jag av det som hände?
• 1:18:32
  SPEAKER_01: Hur nära var jag det som hände?
• 1:18:33
  SPEAKER_01: Alltså olika aspekter som spelar in.
• 1:18:36
  SPEAKER_01: Och det går aldrig att säga att du och jag är med om precis samma händelse.
• 1:18:41
  SPEAKER_01: Vi går aldrig att säga att du och jag kommer reagera likadan för vi har massa saker med oss in.
• 1:18:47
  SPEAKER_01: Och det som vi ser och är med om kan också hanteras efteråt på olika sätt.
• 1:18:52
  Mm.
• 1:18:53
  SPEAKER_01: Så händelsen är liksom bara en sak.
• 1:18:56
  SPEAKER_01: Och sen är det så mycket annat som avgör.
• 1:18:59
  SPEAKER_01: Så med det sagt så finns det ibland väldigt många likheter.
• 1:19:02
  SPEAKER_01: Nämligen barnens symptom.
• 1:19:03
  SPEAKER_01: Alltså vilka tecken visar barn på att de har varit med om någonting svårt.
• 1:19:07
  SPEAKER_01: Oavsett om det är att ha suttit i ett skyddsrum i Mariupol i en vecka.
• 1:19:13
  SPEAKER_01: Eller sett när en grannens dörr, eller hört när en grannens dörr blir beskjuten av en liksom.
• 1:19:19
  SPEAKER_01: Ett automatvapen.
• 1:19:20
  SPEAKER_01: Det är liksom händelserna är en sak.
• 1:19:22
  SPEAKER_01: Men hur har man upplevt det?
• 1:19:24
  SPEAKER_01: Vad visar man för tecken på det?
• 1:19:26
  SPEAKER_01: Får man svårt att sova?
• 1:19:28
  SPEAKER_01: Blir man rädd?
• 1:19:29
  SPEAKER_01: Får man liksom mardrömmar?
• 1:19:31
  SPEAKER_01: Och de där symtomen och tecknena.
• 1:19:33
  SPEAKER_01: De kan vara ganska lika.
• 1:19:35
  SPEAKER_01: Oavsett varför vi träffar barnen.
• 1:19:39
  SPEAKER_03: Mm.
• 1:19:41
  SPEAKER_01: Var det en nagelunda svar på din fråga?
• 1:19:43
  SPEAKER_01: Att det finns likheter.
• 1:19:44
  SPEAKER_01: Men sen finns det ju såklart skillnader också.
• 1:19:47
  SPEAKER_01: Och skillnaderna, alltså dels så handlar det ju tänker jag om att
• 1:19:51
  SPEAKER_01: Det finns många bitar men dels så tänker jag verkligen det här stödet runt att
• 1:19:56
  SPEAKER_01: vissa händelser är så tydligt.
• 1:19:58
  SPEAKER_01: Har du kommit på flykt och har varit med om krig?
• 1:20:00
  SPEAKER_01: Det är ju självklart jättehemskt.
• 1:20:03
  SPEAKER_01: Nu raljerar jag lite.
• 1:20:04
  SPEAKER_01: Medan vi har ju normaliserat våldet som sker i många orter på ett sätt som jag
• 1:20:09
  SPEAKER_01: tycker är förskräckligt när vi som samhälle har normaliserat.
• 1:20:13
  SPEAKER_01: Det vill säga,
• 1:20:15
  SPEAKER_01: sker det en skjutning i Mälahöjden,
• 1:20:18
  SPEAKER_01: som jag kommer ifrån,
• 1:20:19
  SPEAKER_01: som det faktiskt gjorde för ett tag sedan,
• 1:20:20
  SPEAKER_01: då blir det ett jäkla liv.
• 1:20:24
  SPEAKER_01: Men händer det en till skjutning i Tensta, då rullar det på.
• 1:20:28
  SPEAKER_01: Och det där är ju, det borde vi stanna upp lite vid och bara andas in.
• 1:20:33
  SPEAKER_01: För det är ju liksom inte okej, den normaliseringen.
• 1:20:36
  SPEAKER_01: Och det är såklart att det också påverkar barn och unga.
• 1:20:39
  SPEAKER_02: Gud, ja.
• 1:20:41
  SPEAKER_02: Jag vet inte om det var Jacoba jag pratade med om det,
• 1:20:44
  SPEAKER_02: men det är ju det allra värsta att folk i vissa områden får känslan av att ingen
• 1:20:49
  SPEAKER_02: bryr sig.
• 1:20:51
  SPEAKER_02: För då får man ju såklart...
• 1:20:54
  SPEAKER_02: följden av det är varför ska jag bry mig?
• 1:20:57
  SPEAKER_02: Och så återigen blir det en cykel som fortsätter.
• 1:21:01
  SPEAKER_02: Det får inte hända.
• 1:21:02
  SPEAKER_02: Som du säger, Tensta och Mälarhöjden, vad är det, några kilometer emellan?
• 1:21:08
  SPEAKER_02: Inte bara samma land, det är samma stad.
• 1:21:11
  SPEAKER_02: Vi måste kunna ge folk någorlunda lika villkor.
• 1:21:16
  SPEAKER_02: Det ska inte vara så att folk är avtrubbade till skjutningar i en del av stan.
• 1:21:22
  SPEAKER_02: Ja.
• 1:21:23
  SPEAKER_01: Nej, men när min gudson växer upp i ett område där det liksom horar helikoptrar, alltså väldigt mycket.
• 1:21:30
  SPEAKER_01: Och när han var fem år så ställde han sig och frågade, har jag en ny skjutning?
• 1:21:34
  SPEAKER_01: Det ställer sig ju inte barn den frågan.
• 1:21:36
  SPEAKER_01: Behöver de inte ställa sig i andra områden?
• 1:21:39
  SPEAKER_01: Och det är klart att det
• 1:21:44
  SPEAKER_01: Är någonting som vi måste se.
• 1:21:46
  SPEAKER_01: Att vi faktiskt hanterar.
• 1:21:48
  SPEAKER_01: Och behandlar barn på olika sätt.
• 1:21:50
  SPEAKER_01: Utifrån vart de växer upp.
• 1:21:51
  SPEAKER_01: Och det är ju inte okej någonstans.
• 1:21:54
  SPEAKER_01: Och det får vi inte normalisera.
• 1:21:58
  SPEAKER_01: Och hur det påverkar barn.
• 1:22:00
  SPEAKER_02: Verkligen, eller det känns som att det redan är normaliserat, vi måste avnormalisera det.
• 1:22:05
  SPEAKER_01: Vi måste avnormalisera det,
• 1:22:07
  SPEAKER_01: absolut och då tror jag just det här att liksom tillgängliggöra stöd och liksom
• 1:22:14
  SPEAKER_01: visa och satsa,
• 1:22:15
  SPEAKER_01: vi satsar,
• 1:22:16
  SPEAKER_01: vi borde bara pumpa.
• 1:22:17
  SPEAKER_01: In pengar till vissa aktiviteter som till exempel stödjande fritidsaktiviteter
• 1:22:24
  SPEAKER_01: eller stödjande krishantering.
• 1:22:26
  SPEAKER_01: Bara för att visa att vi finns här och ni är supermycket värda och ni har rätt till
• 1:22:34
  SPEAKER_01: en uppväxtfri från våld precis som alla andra.
• 1:22:36
  SPEAKER_02: Jag undrar ofta hur mycket,
• 1:22:41
  SPEAKER_02: det behövs ju resurser,
• 1:22:43
  SPEAKER_02: det är ingen snack om den saken,
• 1:22:44
  SPEAKER_02: men hur mycket som är kulturellt?
• 1:22:47
  SPEAKER_02: Som du var inne på, ofta är det inte jättesvåra, komplicerade saker som behövs.
• 1:22:52
  SPEAKER_02: Det behövs att någon ställer frågan hur mår du?
• 1:22:55
  SPEAKER_02: Det behövs att någon bryr sig i området.
• 1:22:58
  SPEAKER_02: När vi kom till Sverige så kom vi till Leksand.
• 1:23:02
  SPEAKER_02: Fantastisk stad.
• 1:23:04
  SPEAKER_02: Fantastiskt fint flyktingmottagande.
• 1:23:06
  SPEAKER_02: Och bara att vi firade jul med en svensk familj.
• 1:23:11
  SPEAKER_02: Det är en så liten grej.
• 1:23:15
  SPEAKER_02: Det krävs en liten ansträngning från en etablerad svensk familj.
• 1:23:18
  SPEAKER_02: Men hur stor ansträngning är det?
• 1:23:19
  SPEAKER_02: Det är liksom att fira jul med några som är nyanlända.
• 1:23:23
  SPEAKER_02: Det är inte en enorm satsning.
• 1:23:25
  SPEAKER_02: Det här är inte rocket science.
• 1:23:27
  SPEAKER_02: Men bara en sån liten grej gör en så stor skillnad i min familjs liv att vi känner
• 1:23:33
  SPEAKER_02: oss sedda,
• 1:23:34
  SPEAKER_02: inkluderade och bryr oss om vårt nya hem och vårt nya land och så vidare.
• 1:23:41
  SPEAKER_02: Det är oftast inte så enorma, jättesvåra saker som behöver göras.
• 1:23:47
  SPEAKER_02: Det kan vara idrottsverksamhet, det kan vara annan typ av fritidsverksamhet.
• 1:23:52
  SPEAKER_02: Men bara att folk gör saker, att det finns det här civilcouraget.
• 1:23:58
  SPEAKER_02: Du har ju jobbat med påverkan.
• 1:23:59
  SPEAKER_02: Mm.
• 1:24:00
  SPEAKER_02: Vad saknas?
• 1:24:03
  SPEAKER_02: Hur får vi fler att vilja göra det där lilla extra som egentligen inte är något stort konstigt?
• 1:24:13
  SPEAKER_01: Ja, det är en superstor fråga utifrån att jag tänker att det finns så många nivåer.
• 1:24:19
  SPEAKER_01: Det ena är hur vi kan påverka samhället att fördela resurser på ett sätt till barn
• 1:24:25
  SPEAKER_01: och unga tidigt och förstå att det krävs ihärdigt.
• 1:24:28
  SPEAKER_01: Man kan inte bara komma in i projektmedel kort och tro att det här löser det ett år.
• 1:24:33
  SPEAKER_01: Och verkligen att se att antivåldsarbete är en del av folkhälsan.
• 1:24:39
  SPEAKER_01: Alltså ska vi ha en bra folkhälsa så måste vi se att det får långsiktiga
• 1:24:43
  SPEAKER_01: konsekvenser när barn kan få,
• 1:24:45
  SPEAKER_01: riskerar att få långsiktiga konsekvenser om man inte prioriterar det tidigt.
• 1:24:51
  SPEAKER_01: Så det är liksom en att hur jobbar man på påverkansnivå liksom.
• 1:24:54
  SPEAKER_01: På hela samhället men jag tycker det låter som att din fråga är också lite riktad
• 1:24:58
  SPEAKER_01: mot individer liksom att hur kan man få människor att agera och göra saker och där
• 1:25:03
  SPEAKER_01: tänker jag väl någonstans att det hänger ihop lite med det vi har pratat om
• 1:25:06
  SPEAKER_01: tidigare att om man bara får en bild av att allt är skit att det blir sämre alltså
• 1:25:11
  SPEAKER_01: så här om man är i sin bubbla liksom då är det ju svårt men om man kan...
• 1:25:15
  SPEAKER_01: bidra till att liksom också visa upp goda exempel visa på när det funkar belysa
• 1:25:22
  SPEAKER_01: just men vad kan Kalle Persson göra eller liksom för det finns ju jättemycket men
• 1:25:30
  SPEAKER_01: det där men om man är långt bort och bara följer liksom nyhetsflödet eller bara ser
• 1:25:35
  SPEAKER_01: det här negativt då kanske man inte tror det men min upplevelse är ju verkligen det
• 1:25:40
  SPEAKER_01: hur mycket individer kan göra och det finns
• 1:25:44
  SPEAKER_01: Om jag nu ska ge en lite hoppfull bild så finns det ju när man har pratat med till
• 1:25:48
  SPEAKER_01: exempel barn på flykt som har kommit till Sverige och sen har de etablerat sig och
• 1:25:53
  SPEAKER_01: sådär och så frågar man,
• 1:25:55
  SPEAKER_01: och det behöver i och för sig inte bara vara barn på flykt,
• 1:25:57
  SPEAKER_01: nu hade jag det i bakhuvudet,
• 1:25:57
  SPEAKER_01: men generellt barn som liksom har haft det tufft så.
• 1:26:01
  SPEAKER_01: Och så frågar man dem när de är lite äldre liksom, men vad...
• 1:26:04
  SPEAKER_01: Vad var det som fick dig att få det att funka eller vad var det som ändå fick dig att må bra?
• 1:26:10
  SPEAKER_01: Då nämner de ofta individuella personer.
• 1:26:13
  SPEAKER_01: Det var Yngve eller Fatima eller Claes Göran.
• 1:26:17
  SPEAKER_01: Ofta är det vaktmästaren på skolan eller baskettränaren eller du vet kompisens mamma.
• 1:26:25
  SPEAKER_01: Så det tycker jag ändå är någonting hoppfullt i att för individen så är det kanske
• 1:26:32
  SPEAKER_01: inte de här stora jättebesluten utan då är det.
• 1:26:36
  SPEAKER_01: Och det är ju civilkurage eller bara medmänsklighet.
• 1:26:41
  SPEAKER_02: Jag uppskattar att du formulerade om det jag försökte säga på ett mycket bättre och mer positivt sätt.
• 1:26:47
  SPEAKER_02: För det är det jag vill ha sagt.
• 1:26:49
  SPEAKER_02: Det här är inte alltid svåra saker.
• 1:26:53
  SPEAKER_02: Vi alla människor vill bli sedda.
• 1:26:55
  SPEAKER_02: Och vi alla kan förändra någons liv till det bättre.
• 1:26:59
  SPEAKER_01: Var du någon sån person?
• 1:27:04
  SPEAKER_02: Jag har ju haft turen att ha mina föräldrar med hela vägen.
• 1:27:09
  SPEAKER_02: Vi kom ju som enhet, hela familjen, mamma, pappa och min bror och jag.
• 1:27:13
  SPEAKER_02: Så de har ju varit den klippan för mig och har skyddat oss från hemskheterna med krigsflykt.
• 1:27:22
  SPEAKER_02: Jag har ju varken sett något eller på något stort sätt drabbats av något.
• 1:27:30
  SPEAKER_02: Under en period som var, jag kan inte ens föreställa mig hur tuff och utmanande den var för dem.
• 1:27:37
  SPEAKER_02: Så det är väl mina, tur nog har jag inte behövt en Claes Göran utan det har varit mina föräldrar.
• 1:27:44
  SPEAKER_02: Men det jag var inne på förut,
• 1:27:46
  SPEAKER_02: att en familj bjuder in oss till att fira jul med dem,
• 1:27:52
  SPEAKER_02: det har ju varit det för mina föräldrar.
• 1:27:54
  SPEAKER_01: De har haft sådana.
• 1:27:56
  100%.
• 1:27:57
  SPEAKER_02: Och i Leksand var det flera.
• 1:27:58
  SPEAKER_02: Det var dels några som bjöd in oss till julfirande och dels några som bjöd med oss
• 1:28:03
  SPEAKER_02: till Gotland för semester.
• 1:28:06
  SPEAKER_02: Vår första sommar, eller det blir andra sommar i Sverige.
• 1:28:11
  SPEAKER_02: Sådana saker tror jag är allra högsta.
• 1:28:14
  SPEAKER_02: Det måste ha påverkat mig också.
• 1:28:15
  SPEAKER_02: Bara att jag inte gjort den kopplingen för att jag var för liten för att förstå det.
• 1:28:19
  SPEAKER_02: Men för mina föräldrar kan jag ju föreställa mig hur mycket det betyder att kunna
• 1:28:23
  SPEAKER_02: ta sina barn på semester till Gotland ett år in som flyktingar i Sverige.
• 1:28:29
  SPEAKER_02: Det måste betyda världen att se oss två små grabbar springa runt och ha jättekul i
• 1:28:36
  SPEAKER_02: Gotland samtidigt som vi har ett släkt hemma som man inte vet om de överlever.
• 1:28:41
  SPEAKER_02: Det går inte att underskatta hur mycket det måste ha betytt för dem.
• 1:28:48
  SPEAKER_02: Men det är väl klart att jag har haft lärare och coacher och sånt som har betytt mycket för mig.
• 1:28:55
  SPEAKER_02: Men just i det här området så tror jag att det är mina föräldrar som har varit den
• 1:28:59
  SPEAKER_02: klippan genom de tiderna.
• 1:29:01
  SPEAKER_01: Och det är ju så himla härligt att höra för det finns ju verkligen...
• 1:29:07
  SPEAKER_01: De historierna också där föräldrarna är de och föräldrar är ju ofta liksom barns
• 1:29:12
  SPEAKER_01: viktiga men just när det är barn på flykt så ser vi ju också verkligen hur viktigt
• 1:29:17
  SPEAKER_01: det är att det finns andra därför att föräldrar ofta är väldigt upptagna med det de
• 1:29:22
  SPEAKER_01: har varit med om och sina egna upplevelser och bara överlevandet och nu när vi
• 1:29:27
  SPEAKER_01: tittar på den ukrainska gruppen så är det ju så tydligt att det nästan bara
• 1:29:30
  SPEAKER_01: ensamstående mammor som kommer.
• 1:29:32
  SPEAKER_01: och det ser olika ut i olika grupper som flyr men där har det ju verkligen varit
• 1:29:36
  SPEAKER_01: väldigt tydligt och då är det plötsligt bara en och sen var den inte bra eller är
• 1:29:41
  SPEAKER_01: den upptagen då blir det ganska tomt men man ska verkligen nyansera den bilden att
• 1:29:46
  SPEAKER_01: det finns också familjer som kommer som håller ihop och har mycket styrka
• 1:29:52
  SPEAKER_02: Vi har ju haft en fantastisk tur.
• 1:29:56
  SPEAKER_02: Att saker och ting gick på det sätt som de gick.
• 1:29:58
  SPEAKER_02: Att vi hamnade där vi hamnade i Leksand och fick det bemötande vi fick.
• 1:30:01
  SPEAKER_02: Vi har ju haft tur i otroligt många steg på den här resan.
• 1:30:07
  SPEAKER_02: Det förstår man ju ju äldre man blir hur mycket av det som var ren och skär tur.
• 1:30:12
  SPEAKER_02: Bara att båda mina föräldrar var med istället för bara en.
• 1:30:15
  SPEAKER_02: Min pappa skulle egentligen varit kvar i kriget men lyckades.
• 1:30:19
  SPEAKER_02: Han var i militären.
• 1:30:20
  SPEAKER_02: Men lyckades få tillstånd att lämna.
• 1:30:25
  SPEAKER_02: Det händer ju knappt.
• 1:30:26
  SPEAKER_02: Som du säger, de flesta som kommer från Ukraina nu är mammor med barn.
• 1:30:30
  SPEAKER_02: För att männen inte får lämna.
• 1:30:32
  SPEAKER_02: Så absolut.
• 1:30:35
  SPEAKER_02: Den resa vi har haft, många kan tycka att det är en tuff resa.
• 1:30:40
  SPEAKER_02: Men
• 1:30:41
  SPEAKER_02: Ja, jag vet inte.
• 1:30:43
  SPEAKER_02: Det har varit så otroligt bra för mig och min bror så att det känns nästan
• 1:30:48
  SPEAKER_02: oförskämt att sätta oss i samma kategori som andra krigsflyktingar som faktiskt
• 1:30:53
  SPEAKER_02: upplevt mycket värre saker.
• 1:30:57
  SPEAKER_02: Men det gäller att ha de där klipporna om inte föräldrarna så...
• 1:31:00
  SPEAKER_02: Folk som du och folk som Jacoba i idrottsverksamheten det behövs att folk ser den
• 1:31:08
  SPEAKER_02: bara och bryr sig.
• 1:31:10
  SPEAKER_02: Lite grann.
• 1:31:11
  SPEAKER_02: Man behöver inte vara en extra förälder.
• 1:31:13
  SPEAKER_02: Det är inte det.
• 1:31:14
  SPEAKER_02: Men bara se barnet, fråga hur det mår.
• 1:31:18
  SPEAKER_02: Det kan göra underverk.
• 1:31:20
  SPEAKER_02: Verkligen.
• 1:31:22
  SPEAKER_02: Du nämnde i början att du håller på att skriva på en bok.
• 1:31:24
  SPEAKER_02: Ja.
• 1:31:25
  SPEAKER_01: Ja men det är ju en barnbok som bygger på berättelserna av de ukrainska barn som vi
• 1:31:33
  SPEAKER_01: har mött de senaste två åren men det är en saga eller en berättelse så det handlar
• 1:31:40
  SPEAKER_01: om två kusiner där den ena
• 1:31:44
  SPEAKER_01: Kommer till Sverige.
• 1:31:46
  SPEAKER_01: Och den andra är kvar i Ukraina.
• 1:31:48
  SPEAKER_01: Och den.
• 1:31:50
  SPEAKER_01: Jag jobbar ihop med en.
• 1:31:52
  SPEAKER_01: Ukrainsk illustratör.
• 1:31:53
  SPEAKER_01: Så det är ett fantastiskt.
• 1:31:54
  SPEAKER_01: Det är så kul.
• 1:31:56
  SPEAKER_01: Att få göra det.
• 1:31:57
  SPEAKER_01: Apropå det du säger.
• 1:31:59
  SPEAKER_01: Man möter barn och man hör mycket.
• 1:32:00
  SPEAKER_01: Men att få göra om det till någonting.
• 1:32:03
  SPEAKER_01: Kreativt och konstigt.
• 1:32:05
  SPEAKER_01: skapa en berättelse och mitt mål är verkligen att inte göra den för tung så den ska
• 1:32:12
  SPEAKER_01: kunna läsas av svenska barn och ukrainska barn och man ska kunna känna att absolut
• 1:32:16
  SPEAKER_01: den handlar om barn på flykt men den den handlar också om vardagssaker och sådär Fint,
• 1:32:22
  SPEAKER_02: är den på gång eller är det ett tag kvar?
• 1:32:25
  SPEAKER_02: Ja den kommer i februari Har den ett namn redan?
• 1:32:28
  SPEAKER_01: Ja men jag tror inte att jag får säga det slog det mig men den har ett namn och det
• 1:32:35
  SPEAKER_01: som är lite speciellt med den är att den ska gå att läsa på två språk så vi vet ju
• 1:32:40
  SPEAKER_01: att många barn som kommer är jättesnabba på att lära sig det nya språket men det
• 1:32:44
  SPEAKER_01: tar lite längre tid för mamma och pappa det var vi inne på eller vem man nu har med
• 1:32:47
  SPEAKER_01: sig
• 1:32:49
  SPEAKER_01: Så den här,
• 1:32:50
  SPEAKER_01: det är liksom efter alla de här åren med att jobba med barn på flykt liksom har jag
• 1:32:52
  SPEAKER_01: ju sett att så här läsandet,
• 1:32:55
  SPEAKER_01: det är anekdotiskt,
• 1:32:56
  SPEAKER_01: jag har ingen forskning på det här men det jag har sett är ju att liksom många
• 1:32:58
  SPEAKER_01: föräldrar har svårt att läsa böcker på svenska och så har man kanske inte så mycket
• 1:33:03
  SPEAKER_01: böcker på modersmålet tillgängliga eller kanske inte finns på våra bibliotek eller sådär.
• 1:33:09
  SPEAKER_01: så då kan man ju tappa den där stunden som i alla fall litteratur och det låter så
• 1:33:15
  SPEAKER_01: stort med litteratur men som böcker och liksom allt det har varit för mig och
• 1:33:19
  SPEAKER_01: liksom mina barn och det jag har runt mig liksom att det kan leda till så mycket
• 1:33:22
  SPEAKER_01: trygghet och lugn så att det här är lite en jag testar en idé och se om det här kan
• 1:33:31
  SPEAKER_01: liksom lyfta att man har en bok på två språk så att man kan läsa den ihop och då
• 1:33:34
  SPEAKER_01: kan ju föräldrarna
• 1:33:35
  SPEAKER_01: eller vårdnadshavare eller vem nu som läser väljer att antingen läsa den på
• 1:33:39
  SPEAKER_01: ukrainska eller svenska och svenska barn som läser den kan ju läsa den på bara
• 1:33:42
  SPEAKER_01: svenska och man kan välja.
• 1:33:44
  SPEAKER_02: Fint, så det ska vara tryggt sida vid sida på båda språk.
• 1:33:47
  SPEAKER_02: Jättebra.
• 1:33:49
  SPEAKER_02: Det känns nästan som en så bra idé att jag undrar varför du inte har hört den förut.
• 1:33:52
  SPEAKER_01: Det finns, absolut.
• 1:33:54
  SPEAKER_01: Men det är inte liksom det är inte det finns exempel men men nu får vi se om den här kan lyfta.
• 1:34:04
  SPEAKER_02: Härligt,
• 1:34:06
  SPEAKER_01: i februari alltså du får hojta till när du får dela någonting Du kanske vill ha ett exemplar,
• 1:34:12
  SPEAKER_01: jag skickar det till dig Jättegärna,
• 1:34:13
  SPEAKER_02: det vore ju jättekul men framförallt så jag kan liksom lyfta dig i mina plattformar
• 1:34:18
  SPEAKER_02: för det det vill jag jättegärna göra om jag kan hjälpa till på något sätt Finns det
• 1:34:25
  SPEAKER_02: annat som du håller på med som du kanske tänker att folk som lyssnar vill ta del av,
• 1:34:29
  SPEAKER_02: hjälpa till på olika sätt någon hemsida,
• 1:34:31
  SPEAKER_02: någonting du vill dela eller
• 1:34:33
  SPEAKER_01: ofta när jag får frågan vem ska jag stötta då är jag såhär jag tycker inte det är
• 1:34:41
  SPEAKER_01: alltid jätteviktigt vem det är men det är viktigt att man gör någonting tycker jag
• 1:34:45
  SPEAKER_01: du menar vilken organisation om jag skulle börja nämna organisationer så känns det
• 1:34:51
  SPEAKER_01: som att det är alltid någon man glömmer jag tänker det absolut viktigaste är att
• 1:34:55
  SPEAKER_01: man letar upp någonting som man tror på och gör lite research liksom
• 1:35:00
  SPEAKER_01: Följ dem ett tag kanske på sociala medier eller gå in och läs på och se vad de gör
• 1:35:04
  SPEAKER_01: och man behöver absolut inte bara stötta ekonomiskt man kan också ta reda på hur
• 1:35:08
  SPEAKER_01: kan jag?
• 1:35:09
  SPEAKER_01: Kan jag hjälpa någon att övningsköra?
• 1:35:11
  SPEAKER_01: Kan jag bli volontär på en verksamhet?
• 1:35:14
  SPEAKER_01: Nu ska jag inte nämna organisationen men kan jag bli mentor till någon?
• 1:35:17
  SPEAKER_01: Alltså det finns ju, man får inte fastna i det där finansiella liksom.
• 1:35:22
  SPEAKER_01: Som ju naturligtvis är någonting som är bra och någonting man kan göra om man vill
• 1:35:25
  SPEAKER_01: ha en...
• 1:35:26
  SPEAKER_01: Det är ett sätt.
• 1:35:27
  SPEAKER_01: Men det finns också mycket annat man kan göra.
• 1:35:31
  SPEAKER_01: Och du har ju haft bra gäster här som liksom företräder bra organisationer och det
• 1:35:36
  SPEAKER_01: finns ju väldigt mycket lokala krafter som behöver stöttning för
• 1:35:40
  SPEAKER_01: finansieringssituationen är så himla tuff liksom.
• 1:35:42
  SPEAKER_01: Men också det här bara att känna att folk backar en och att man liksom... Ja...
• 1:35:48
  SPEAKER_02: Jättebra sagt.
• 1:35:49
  SPEAKER_02: Det fick mig också att tänka på en sak som jag inte nämnde när du var inne på vad
• 1:35:53
  SPEAKER_02: jag och mina föräldrar fick.
• 1:35:56
  SPEAKER_02: När vi kom till Leksand så var Leksands kommun väldigt duktiga på flyktingmottagande.
• 1:36:05
  SPEAKER_02: Folk i Leksand organiserade kulturella aktiviteter.
• 1:36:10
  SPEAKER_02: Min mamma började måla med oljefärg när hon kom till Sverige.
• 1:36:14
  SPEAKER_02: Det hade hon inte gjort innan.
• 1:36:16
  SPEAKER_02: Min pappa spelar musik, spelar gitarr och sjunger.
• 1:36:19
  SPEAKER_02: Han blev del av en orkester med folk från olika länder som spelar musik från olika delar av världen.
• 1:36:29
  SPEAKER_02: Det är en sån där sak som inte kostar.
• 1:36:33
  SPEAKER_02: Mycket.
• 1:36:34
  SPEAKER_02: Om man är duktig på att måla och bara hålla en liten målarkurs.
• 1:36:38
  SPEAKER_02: Det kan vara en kväll i månaden, det behöver inte ens vara hur mycket som helst.
• 1:36:44
  SPEAKER_02: Men det ger folk någonting att hålla på med, ett syfte.
• 1:36:47
  SPEAKER_02: Innan man har lärt sig språket, kommit in i arbetslivet och så vidare.
• 1:36:50
  SPEAKER_02: Jag vet att det betyder väldigt mycket för mina föräldrar att ha någonting, skapa någonting.
• 1:36:55
  SPEAKER_02: Musik, folkdans och allt sånt som de höll på med.
• 1:36:58
  SPEAKER_02: Jätteviktigt.
• 1:37:00
  SPEAKER_01: Och det är både vuxna och barn som man behöver den tillhörigheten och identiteten.
• 1:37:07
  SPEAKER_01: Och jag tänker att det finns många nivåer av det här.
• 1:37:12
  SPEAKER_01: För det handlar ju också om,
• 1:37:13
  SPEAKER_01: nu när vi jobbar med ungdomar,
• 1:37:16
  SPEAKER_01: eller kanske barn i lite äldre tonår och sådär,
• 1:37:18
  SPEAKER_01: då kan det ju också handla om att liksom...
• 1:37:21
  SPEAKER_01: Hur kommer man in på arbetsmarknaden?
• 1:37:23
  SPEAKER_01: Hur kan man vara en plattform för någon att få sitt första jobb eller göra praktik eller praoa?
• 1:37:34
  SPEAKER_01: Det är inte alltid jättestora grejer men det går verkligen att vara med och påverka saker.
• 1:37:43
  SPEAKER_02: Verkligen.
• 1:37:43
  SPEAKER_02: Tack så jättemycket.
• 1:37:45
  SPEAKER_02: Inte bara för det här samtalet utan framförallt för allt arbete du gör.
• 1:37:51
  SPEAKER_02: Jag har nog visat det i några tillfällen det här samtalet.
• 1:37:55
  SPEAKER_02: Det är ett tufft jobb men det är något som jag är otroligt glad att jobba med och
• 1:37:59
  SPEAKER_02: andra runt omkring det såklart.
• 1:38:01
  SPEAKER_02: För det är så viktigt och små saker kan göra så stor förändring och det är fantastiskt.
• 1:38:07
  SPEAKER_02: Tack så jättemycket för allting du gör med det här.
• 1:38:09
  SPEAKER_02: Tack själv, tack för att jag fick vara med.
• 1:38:11
  SPEAKER_02: Tack och tack till dig som har lyssnat.
• 1:38:13
  SPEAKER_02: Vi hörs nästa gång.
• 1:38:14
  SPEAKER_02: Ha det fint.