Latest / Hångla Upp Livet/Bästa Versionen av Dig Själv / Hångla Upp Livet/Bästa Versionen Av Dig Själv - Gäst: Clas Björling
Transcript
- Jenny Rosencrantz: Hej, hej, hej! Ännu ett nytt avsnitt av Hångla upp livet, bästa versionen av dig själv. Jag är så glad att du är tillbaka och lyssnar på det här avsnittet. Och är du ny så är jag också väldigt glad att du lyssnar på just det här avsnittet. Jag sitter på Vasa Kronan. Det är ju ett fantastiskt ställe. Arena Platina, ett co-working ställe i Göteborg. som finns lite överallt. Och tacksam för den möjligheten för samarbete. Men idag har jag en person som jag tycker väldigt mycket om som människa och jag är väldigt inspirerad av och han har jättehäftiga meriter och du ska få höra själv. Jag säger välkommen Clas Björling! Clas: Tack jättemycket, var roligt att få vara med i din podd. Jenny Rosencrantz: Tack! Jag är så glad. Jag tänker ju att vi ska låta lyssnarna veta lite mer om dig idag. Både hur du gör för att vara din bästa version. Fysiskt, mentalt och känslomässigt. Men innan det så tänker jag så här, om det någon som lyssnar och inte har någon aning om vem Clas Björling är. Vem Clas: Tjänstemässigt. Men innan det. Jenny Rosencrantz: är Klas och vad vill du berätta då? Clas: Ja, det första jag blir att tänka på när någon frågade mig vem är Clas Björling, då minns jag så väl för att gå tillbaka långt i mitt liv. Jag vann Lidingö loppet, M22-klass och juniorklassen och det var min första stora vinst som idrottare. Då kom jag upp där på priscermonin. blyg 22-åring från skogen i Mockfjärde. Då fick jag precis den frågan, micken i ansiktet. För de hade ingen aning. Jag kom från ingenstans och vann mot andra duktiga juniorerna. Då fick jag den frågan, och vem är Clas Björling? Jag var totalt ställd. För jag hade aldrig fått den. Jag tänkte så här, ja vem är jag? Nu har blivit 28 år äldre och har väl... Jag vet lite mer vem jag är men framförallt också kunna beskriva för andra. Jag har hunnit liv i 48 år. Bor i Mockfjärd i Dalarna där jag också född och uppvuxen. Jag har ett förflutet som elitidrottare så jag hade väl ungefär 15 år som jag reste världen runt och tränade och tävlade. Men sen när jag träffar mitt mitt ex, mitt barns mamma och vi fick barn. Så då bestämde jag mig för att ha liksom inte officiellt flyttat från Mockfjärd tidigare. så när vi fick barn så då var det ett bra ställe att bo och verka i. Och eftersom jag har mina föräldrar här så blev vi kvar där och ja här bor jag också. Och så ett förflutet som elitidrottare men har sista egentligen femton åren jobbat kombinerat en del i elitidrott och även på motionsnivå men jobbat med och coacha andra idrottare och föreläsningar och så där så att driva ett eget företag idag men det är liksom en bit så. Så jag är pappa och företagare idag. Jenny Rosencrantz: Ja. Och du bor i Dalarna, det hör man ju. Det en så fantastisk dialekt. Jag blir helt lyrisk när jag dalmål Clas: Ja, den är svår att dölja. Jenny Rosencrantz: Ja, men det är underbart Du, jag tänker om man vill få tag i dig så löser vi det redan nu här i början. Var hittar man dig någon stans då? Clas: Enklast är via sociala medier. Jag har Facebook och Instagram där man söker på Clas Bjorling. Eller så kan man också skicka mail till mig. Då är det clas@clasbjorling.com eller clasbjorling@hotmail.com Jenny Rosencrantz: at hotmail.com Okej, du har ingen hemsida. Så där. Clas: Jag har faktiskt en gammal hemsida kvar och det är www.clasbjorling.com Den finns kvar där ute och innehåller lite information men där kan man också kontakta mig precis. Jenny Rosencrantz: Det bäst på sociala medier kan man säga. Clas: På min hemsida finns mitt telefonnummer tror jag om någon vill kontakta mig där men jag finns där ute. Googlar man mitt namn så kommer jag upp. Jenny Rosencrantz: Då kommer det cyberspace. Ja, men det bra. Med tanke på din bakgrund just och så där så är du ju också väldigt kunnig. Jag vet ju det för jag Clas: Det bra med tanke på din bakgrund. Jenny Rosencrantz: har ju haft dig som coach bland annat när jag gjorde min fjärde ansats till en Ironman med höftprotes och allt vad det var. du när du är din bästa version Fysiskt börjar vi med nu, jag. Då är det kost, är det träning, är det sömn, återhämtning, allt det där. Vad gör Clas i sitt dagliga liv? Clas: En viktig del för mig för att må bra fysiskt är rörelse och träning men för att vara mitt bästa fysiska jag så får jag vara lite försiktig med intensiv och hård träning. Utan precis som jag älskar nu på hösten att vara ute och ta långa promenader i skogen och plocka bär. Det är kombinerat med styrketräning. Det är nästan då jag mår som allra bäst. Jag kan inte påstå att min kropp längre gillar hårda intervaller eller hård konditionsträning. Det gör jag om jag vill bygga upp min fysiska förmåga. Allra bäst är vistas mycket i skogen, promenader där och styrketräning. Då mår jag som allra bäst Dels på grund av att jag har idrottat otroligt hårt i många år. Så rör jag mig inte så får jag lätt lite ont och blir stel. Det har väl dels med min bakgrund som elitidrottare men också att jag sakta kommer upp i åldern. Men den kombinationen då känner jag att då mår jag bra i kroppen kombinerat med lite stretching också. Men exakt rörlighet. Jenny Rosencrantz: Rörlighetsträning då? I och att forskningen visar ju idag att det vi tränar idag när vi är 40, 50 och 60 kommer vara absolut avgörande för hur vi mår när vi är 80, 85, 90. Clas: Mm. Jenny Rosencrantz: Vad har du för tankar kring det där? Tänker du så eller hur viktigt är det för dig att göra något bra idag? Clas: Det är jätteviktigt. har gjort i min kropp i elitidrotten drotten. Jag har opererat både axlarna och stelopererat två kotor i ländryggen Det delvis det fysiska priset jag fick betala för mina rekord och medaljer. När jag var elitedrottare själv var det bara nästa tävling. Det fanns inget tänk framåt. Framför allt efter att jag precis är 40 och min son börjar bli några år äldre. Han är 12 nu och kommer upp i en ålder. Jag vill göra mycket saker med honom och även för min egna del. Det var faktiskt en kompis som hörde det här för någon dag sen som delade med sig till mig. Det var en äldre farbror som han hade träffat på gymmet eller äldre, han var kring 70 och han sa att han tränar inklusive rörlighet för att han vill kunna fortsätta ta på sig strumporna själv på morgon. Jenny Rosencrantz: Exakt. Clas: Och eftersom min elitidrottskarriär har gjort att jag har drabbats av ohälsa på olika sätt som vi kanske kommer in på senare så har jag blivit ännu mer mån om att inte ta hälsan för givet. Utan det är någonting för utan vår hälsa, jag skulle inte säga så är vi ingenting men utan vår hälsa så blir livet så otroligt begränsat. Så det är just därför att idag, visst är det skönt att få en kick av träningen liksom och träna och så liksom känna att ja men man får belasta kroppen lite men min träning idag bygger väldigt mycket på mer friskvård att kunna Om jag vill kunna ut och gå två timmar i skogen utan problem. Om jag får vara med till 80 och 90 också. även som det där att kunna... Nu är det ingen garanti. Men det är att kunna åldras. För jag vet också att blir man sittande... Generellt idag tror jag både yngre och äldre litar så mycket på att det är någon annan som ska... se till att Jenny Rosencrantz: Mr. Clas: vi mår bra. Det sjukvården eller mediciner men vi har lite grann tappat bort att vi behöver ta som stort ansvar själv. Sen finns det ett system runt oss som kan hjälpa oss men det är faktiskt vi själva som bär huvudansvaret hur vi vill fungera idag men också hur vi vill åldras. Jenny Rosencrantz: Ja, men exakt. Jag tycker det är väldigt spännande med att tänka på det här som du säger. Det vi gör idag är helt avgörande för kommande år. Vi har ju mycket uppbackning nu. Det är ju tacksamt, men det kan också vara lite rörigt ibland med alla rapporter som kommer. Om man är intresserad så är det ibland mot sägelsefullt och så där. Men hur förhåller du dig själv? till den forskningen som kommer ut, är du uppdaterad. Clas: Jag håller mig uppdaterad med forskningen, både när det gäller åldrande och sådana saker, också kopplat till min roll som coach till andra idrottare. Nu coachar jag i huvudsak. motionärer inom triathlon då som är någonstans i mitt i livet mellan 25-70. Det är lika inom träningen att det finns så mycket bra forskning och studier och träningen. Det går framåt. Det är viktigt att hålla sig med där. Man får heller inte fastna där utan just den här som jag var inne på för mig själv. Det är på individbasis. Vad tycker jag om? Våga faktiskt lyssna. Studier och forskning är jätteviktigt. Men är det nånting som inte går i fas med vad jag gillar eller vad jag mår bra av, så blir det inte bättre. Men det är en väldigt bra kombination, de två. Att man lyssnar på, man tar del av forskning och studier och sen... lyssnar man på vad man själv vill och tror på. Det som jag personligen är att man ändå är öppen och vågar testa men sedan också inte hoppa på allt hela tiden. Jag tror i stor del. Jenny Rosencrantz: Framförallt källan. Jag upplever det själv. Man noga med källan för den här studien. Det figurerar mycket ute på marknaden som inte är korrekt. Clas: Det är en jätteviktig sak som du tog upp som jag vill poängtera och det är lika inom träning också att nu är lite elak när jag säger det här men du kan nästan få vilka resultat som du vill eller du kan i alla fall tolka en studie eller forskning resultatet som du vill beroende på så att Det också jätteviktigt att inte för att... Just det här kritiska till forskning och studier. Man tänker om man vill verkligen vara seriös, gå till grunden. Vem har betalat för studien och sådana saker? Man tar del av det, men verkligen inte hoppar på allt. Utan... Den är Jenny Rosencrantz: Mm? Clas: viktig att poängtera så att man ser nyktert på det hela. Jenny Rosencrantz: Ja, är bra. Du är ju faktiskt hälsan själv. Du ser otroligt frisk och fräsch ut. Även om du har haft din historia där med operationer och så. Om du vill berätta får du gärna berätta vad som händer. Men vad käkar du idag? Tar du kosttillskott? Vad äter du för mat? Clas: Din historia där med operationen och så. Vad säker du idag? Har du fått det på? Ja, det jag ska säga så här och det försöker jag. Det är också någonting som jag vill skicka med mig här i podden att jag har märkt att Ju mer, om jag säger så här, komplicerat jag gör saker och ting, ju mer stress skapar det och resultatet blir ofta sämre. Och vad jag menar med det är att, just som jag var ute på, det finns så mycket rätt och fel inom träning, inom kost, hur man ska leva för att må så bra, för att prestera. Men det jag har kommit på, och det ska man lyssna på. Men för min del så handlar det mycket om det här att inte ta... ...dra det till sin spets. Jag dricker knappt alkohol, men det inte för att alkohol... Det är inte så att jag måste jobba för att hålla mig borta från det. Jag kan dricka det ibland, men det lockar inte så mycket på det viset. Jenny Rosencrantz: Vad får du i den typisk dag då? Hur ser det ut på morgonen och lunchen? Clas: Jag äter till frukost brukar jag ändra en havregrynsgröt med ägg i. Precis när gröten börjar bli klar så har jag i två eller tre rå ägg och kokar med sista minutrarna. Det blir en otroligt krämig god gröt med lite ökat protein och fett innehåll mot bara en gröt. Eller så äter jag ett par kokta ägg med turkisk yoghurt och en musli med lite nötter i. Det är en typisk frukost. När det gäller generella måltider så äter jag. Jag ser till att få ge mig kött, fisk eller fågel till lunch och middag kombinerat med pasta, ris eller potatis. Det är nånting som jag har märkt och det är också så viktigt på individbasis. Det märkte jag även som elitidrottare för mig. De gångerna som är elit idrottare när jag tränade och levde tillsammans med sådana som behövde vara lite restriktiv med kolhydrater för att komma ner i tävlingsvikt så presterade jag bara sämre när jag gick på den typen av kosthållning. Så jag har alltid kommit på att kräva ganska mycket kolhydrater för att må bra och för ha en bra återhämtning. Det säger jag inte som en ursäkt för att äta en påse kanelbullar om dagen. Den vill jag skicka med också för att också det individuella för att en del till exempel det har ju gått lite olika trender men till oavsett om jag tränar mycket eller lite så behöver jag liksom en typiskt fett, protein och kolhydrater till varje måltid. Jenny Rosencrantz: Jag vill säga det också. viktiga är att det är en trial and error för att det är individuellt. Vi har samma fysiska design med samma organ i Clas: Nu har ju samma fysiska design med samma ord. Jenny Rosencrantz: våra kroppar och så där. Men hur du reagerar på pasta är helt olika till hur jag reagerar på pasta till exempel. det är inte det här att avstå men bara hitta den källan som funkar bäst för dig. Clas: Precis och det det som också blir att man reflekterar hur man mår. Efter en måltid får man en jätte dipp i energi eller blodsocker. Då kanske man ska testa överlag att äta lite mindre kohlydrater för att få kroppen och reagerar annorlunda, men just att man ändå reflekterar hur man mår efter sina måltider. Men just det med kolhydrater, för jag upplever idag generellt, så har kolhydrater, även bland tyvärr idrottare ibland, blivit någonting no no no att det är farligt. Men där vill jag faktiskt från min sida berätta att det funkar inte alls för mig. Och det inte bara kopplat till träning, utan även hur min Gärna fungerar. Så jag behöver veta. Jenny Rosencrantz: Ja, men exakt. Men jag tror att det är viktigt ändå, och det låter som att du håller med mig där, att det är det här med att hitta rätta källan. Om jag äter potatis eller om jag äter morötter eller om jag äter pasta eller ris eller en kombination av några av dem. Det är liksom det jag behöver hitta. Men koldhydraten behövs ju. Det ungefär som att köra bil utan bensin. Clas: En del tror ju också, som du var inne på där, att kolhydrater det är bara pasta, ris och potatis. menar, man äter du en köttbit eller fisk eller fågel eller någonting vegetariskt, proteinkälla, som man äter. Du är bra med grönsaker till. Det är ju också kolhydrater. Så kolhydrater Är man någon som generellt använder, så behöver inte kolhydraterna komma från pasta, ris och potatis. Även en bra mat i sallad är kolhydrater. Så det kan jag också äta ibland. Jag äter jag ute där det finns ofta ett väldigt fint salladsbord. De gångerna tar jag faktiskt inte ris, pasta eller potatis. Då Jenny Rosencrantz: Nu ska jag inte ge en kött eller så. Clas: passar jag på att äta i bra... mat i sallad med någonting annat. Jenny Rosencrantz: Vad gör du för tillskott då? Dricker du proteinpulver som mellanmål eller? Clas: Ja, lite då och då. Om jag styrketränar så brukar jag ta en shake efteråt med både kolhydrater och proteinpulver men det ingenting som jag tar på daglig basis. Jenny Rosencrantz: Inte sådär daglig basis, nej Men kreatin och de andra typen av... Jag vet, vi pratade mycket om det här rödbets... Just det. Håller du på med... Clas: Vi pratade om rödbetsjuice. Inte längre, det gjorde jag för några år sen när jag tränade mer seriöst. Men det är samma sak där. Nu när jag tränar mer för hälsa och inte optimerar den fysiska prestationen. Så jag behöver inte gå dit. Nu kan rödbetsjuice vara nyttigt av andra saker. Men inte just det här med nitrater i blodet för att kunna Jenny Rosencrantz: Det gör det ju jättemycket. Clas: köra hårdare på pass. ja, kreatin har jag testat lite och så. Det kan få en effekt kopplat som jag upplever till styrketräningen. Men däremot lite vitaminer och mineraler. Jag tar magnesium B-vitamin... D- vitamin, speciellt på höst och vinter, D- vitamin upplever jag är en jätteviktig vitamin som många, nu förespråkar inte jag. Jenny Rosencrantz: Man pratar för lite om den. Clas: Ja för den är också, man kan tänka generellt kanske kring vitaminer, mineraler så många tror ju typ att det är gjort bara för att man ska få fina naglar eller fin hy men de har ju så mycket mer funktioner än så och just det vitamin, är ju en, den har ju så otroligt mycket funktioner i kroppen och faktiskt kan bidra till att man känner sig, ja men liksom låg och kanske till och lite omotiverad på höst och vinter så det vitamin är väl ett Nu kanske man förespråkar inte att alla ska gå och ta det bara så där rakt av men det kanske den viktigaste vitaminen som man bör kolla upp. Just över höst och vinter när vi bor där vi bor när man inte får så mycket solljus. Jenny Rosencrantz: Just det. Vad har du mer för rutiner när det gäller det fysiska? Alltså kost och träning och så. Clas: Ja, är just det här med sömnen som du var inne på också. Jag kan upplevas ganska tråkig på det viset. Jag går och lägger mig regelbundet. ja, det är klart alla lägger sig. Men i tid på kvällarna kan till och med vara att min son ibland på helgerna när jag säger klockan tio att... Ska vi inte gå och lägga oss? Han bara, det är helg nu, ska inte vi upp lite längre? Sen går det ofta bara en stund och sen blir han också trött. Jag försöker hålla. Jenny Rosencrantz: Man pratar om den cikadiska klockan för kroppen, med Clas: Mm. Jenny Rosencrantz: sömnen ha en någorlunda fast tid man lägger sig och någorlunda fast tid man går upp. Hur gör du där? Clas: Ja, på vardagar går jag upp halv sju och lägger mig halv tio tio och på helger kanske jag skjuter den en timme. Och ibland kan det väl givetvis vara, och det är samma sak där. Viktigt att poängtera när man pratar om både min kost och sömn och så att det liksom inte så att jag tackar nej till bjudningar på en helg för att nej jag måste gå lägga mig tio utan liksom just att jag kan jag lever det här livet utan att känna utan att leva det slaviskt utan jag har liksom mina mina bas rutiner men det jag liksom har kommit dit i livet det jag inte behöver känna jag gör det inte som kost till exempel vill jag gå och käka en pizza med sonen eller med kompensator Jenny Rosencrantz: Så gör du det liksom. Clas: gör jag det så att det eller vill jag liksom äta glass eller gå ut och festa och dricka, då gör jag det. det är så sjukt. Jag har liksom kommit dit där jag, just att jag, inte som när jag var elit, och det har jag också testat som jag sa när jag var elitidrottare. Då var det ju mer så här, inga alkohol på grund av att det är dåligt för träning eller ingen pizza liksom. Nu kan man väl äta pizza ibland som elitidrottare, men jag gjorde inte det för jag hade någon upplevelse att det var dåligt så. Men Och då levde jag enligt alla de här förbuden. Jenny Rosencrantz: Ja. Clas: Det gjorde att jag visste att jag presterade bra kortsiktigt men sen ledde det också till ohälsa på grund av att jag varit för inrutat i livet. Det kanske passar vissa men idag då lever jag mer att som jag sa vill jag dricka alkohol, vill jag festa vill jag äta en pizza, då gör jag det. Men det är ju ibland när man släpper på de tyglarna Då är det precis som att kroppen, nej men då behöver man inte det. Det lite som pappa till min son att man säger att det får du inte göra. Då vill sonen göra det säger man. Gå och gör det där. Då blir det mindre intressant. Det lite till Jenny Rosencrantz: Jag vet inte. Clas: en själv också för oss vuxna att släppa Jenny Rosencrantz: Mm. Clas: de tyglarna. Då blir det mer att varför ska jag göra det där? Det inte det jag vill heller. Man släpper på de förbud zonen är lite grann. Jenny Rosencrantz: Det jag hör när du pratar är mycket det här med att hitta sitt eget lugn och sina egna vanor och väl medveten om vad jag mår bra av. Men de gånger när jag gör en avstickare då väljer jag det. Och att göra avstickare är faktiskt Clas: Mm. Jenny Rosencrantz: bra hävdar jag. Annars så blir man ju slav under sina egna vanor Clas: Jag har ett sånt exempel som jag brukar tänka själv men också säga när jag var elitidrottare. Jag hade en otroligt framgångsrik karriär i många år men den var alldeles för kort för jag drabbades av överträning och utbrändhet. Nu är inte det här fasigt men som jag sa var jag hård mot mig själv. Innan jag började med idrott över huvud taget så hade jag kompisar... Jag höll på med idrott som yngre. Jag har sköt sakta bort det för att ramla in mer mer idrottslivet. Tacka nej fester och allting. Jag har facit i hand. Det kanske hade tagit lite längre tid att bli så bra som jag blev. Om jag hade tummat mer på mina rutiner. Men förmodligen har jag inte drabbats av ohälsa på samma sätt. För då har jag upplevt att jag haft balans i livet och jag har kunnat fortsatt träna i många år till och blivit till och med bättre än vad jag blev nu. Så just det här att, brukar säga det, att jag hade mått bättre, rent krass, och gå ut och dricka alkohol och festa till klockan fyra på morgon vissa tider på året. Det hade gjort att jag liksom hade fått den balansen. Jenny Rosencrantz: Exakt. Clas: Och då blir, och det det som man pratar om både hälsa, men också om man nu går in på prestation. Det är långsiktiga levernet och träning som gör att man når sin fulla potential. Men så många av oss fastnar lätt i det här att man ska leva i perfektion. Men då sliter det ofta så hårt så att man drabbas av ohälsa eller man tröttnar för att livet blir så innehållsfattigt. Jenny Rosencrantz: Ja, men precis. Jag vill faktiskt föra oss vidare lite. Kroppen hänger ihop med nånting som vi kallar för knoppen. Det Clas: Verkligen. Jenny Rosencrantz: fysiska och det mentala. Du var inne själv på att du drabbades av ohälsa och utbrändhet. Vad vill du berätta om det, just kring det mentala, när det gäller det? Clas: Ja, det var ett riktigt uppvaknande. Jag har drabbats av utbrändhet två gånger i mitt liv. det ena var motslutet av min proffskarriär inom triathlon. Då var jag fullt proffs och levde för idrotten och for världen runt och så. Dels tror jag faktiskt att var det här att jag åt för lite och för... för mig, för lite kohlydrater, för lite energi. Det här var ju då slutet på 90-talet, början på 2000-talet. Fördelen idag, jag tror att det hade hjälpt mig idag, för idag finns det så mycket faktor, alltså bara sådana här hälsoringar eller klockor. Idag finns det så mycket mätvärden och forskningen har gått framåt. När jag var som allra bäst... Man hade pulsklocka och wattmätare på cykeln. Men den här med koppla till återhämtning och sådana saker så fick man gå så otroligt mycket på känsla. Man hade väldigt lite data att koppla till återhämtningen. Och Jenny Rosencrantz: Ja, det. Clas: för mig då, de som jag tränade med som var bara så drivna och kunde kliva ur sängen på morgon, då var man redo att få träna. den Jenny Rosencrantz: Vad hände med dig? Kommer du ihåg? Våknade du upp en dag och bara kommit ur sängen? Clas: Ja, kan med sig säga att var en dag som kroppen bara... kände liksom... Det här är nånting som jag faktiskt också har föreläst om i snart 15 år. Också om stress och utmattning. Och det som hände var att man blir inte utbränd över en natt eller en vecka eller en dag. Ofta är det en spiral som går sakta nedåt över flera år. Kopplat till min elitidrottskarriär så var det många år som var jätteroliga. Men sen när jag var etablerad i världseliten så satt jag mer krav och press på mig själv än som var nyttigt. Och då blev det mer en stress. Så sista två åren innan kroppen skar ihop så började tappa intresset för träningen men eftersom det var min inkomst och mitt liv så drev jag mig vidare. Det slutade liksom sista halvåret innan jag kollapsade. Då började jag bli flygrädd till exempel. som vet nu med facit i hand att kroppen började sakta på att gå på övervarv. Att den överreagerar på saker som normalt inte har påverkat mig förut. Det som hände när kroppen Jenny Rosencrantz: Nej, nej. Clas: bröt ihop, det är nästan så jag vet vilken tidpunkt. Det var att jag kunde några veckor, hade känt yrsel och haft svårt att sova. Men sen var det en dag som bara... Allihop med att man trodde att man skulle dö. hjärtat, dubbelslag och uschel. Jag kände att hela kroppen började på att vibrera. Jag tar det här, och man ska gå in lite kort i detalj. Utbrändhet eller utmattning har med kroppens hormonella system att göra förenklat sätt. Det som sker när man blir utbränd är att de här bindjurarna helt enkelt kollapsar. När de väl går sönder, kan man säga, kollapsar. Då har de gått ungefär som att man sliter av en muskel. Har du väl brutit det, då är det en lång rehab. Så av mina föreläsningar är dels att ge hopp till de som blivit utmattade, men också få människor att förstå de här varningssignalerna. Kan man bryta den här onda spiralen i tid? Då pratar man kanske om ett par veckor till ett par månaders... återhämtning på rätt sätt med psykolog. För dig var det flera år. Jenny Rosencrantz: Men för dig var det flera år va? Clas: Ja, var ett år som var riktigt, jag säger helvete. Det önskar inte ens min värsta fiende. Allting, om jag bara, det var inte så här att jag var fysiskt utmattad. För jag kunde liksom vilken dag som helst, jag kunde gå ut och springa. Så men det var mer kroppens nervsystem, stresshormonen. Det var ungefär som att jag stod öga mot öga med en björn. Fast jag var i världens bästa tillvaro rent runt omkring. Bra vänner, bra familj och allting men kroppen reagerar som att man är i en situation med liv och död. Om jag ens funderar det så det Jag behöver åka till affären och handla. Då var det nästan ett liv- dödbeslut. Jenny Rosencrantz: Kommer du ihåg, för jag tänker rent mentalt så är kroppen fantastisk på ett sätt just när vi drabbas av utbrändhet Vad du sa till dig själv, vad var din dialog, kommer du ihåg det? Vad hade du för självprat? Clas: Det här var helt nytt för mig. var ju på ett sätt så är det bra. Det är jätte sorgligt om alla som drabbas av utmattning på olika sätt. Det som är bra idag är att det är så pass uppe på ytan. Folk pratar om det. Det finns mycket att läsa och forskning och så. Men när jag gick iväg, det klart många hade gjort det. Det här var 2006. Men jag personligen hade inte hört om det så mycket. Det tog lång tid innan jag själv accepterade vad som hade drabbat mig. Jag vaknade upp varje dag och tänkte när jag kunde börja sova lite. Hur känns det idag? Kan jag träna idag? Jag insåg inte att det här krävs en livsstilsförändring för att få kroppen i ett läkande. Jag trodde att det fungerade som en bakteri eller virus. Det här viruset försvinner, då kommer jag att vakna upp och börja träna. Men det här är ju verkligen som jag sa tidigare att man kan jämföra det med att man sliter av en muskel. Jenny Rosencrantz: Mm. Clas: Du vaknar inte upp en dag muskeln bara har läkt ihop och du kan börja springa. Vad jag sa till mig själv, det var ett enda kaos. Det tog nästan ett år vill jag påstå innan jag fullt ut förstod. vad som skulle krävas av mig för att bli frisk. Så ett år kan jag säga att Jenny Rosencrantz: Välkommen! Clas: jag inte kastade bort men det tog ett år innan jag fattade att okej det går inte att vakna upp varje dag och fortsätta i samma tankemönster. Jenny Rosencrantz: Nej, nej. Men du, vad gör du idag då mentalt med den här erfarenheten i ryggen? Vad gör du för att mentalt vara Bästa Versionen av dig själv? Mediterar du, läser du, lyssnar du? Skogen har du nämnt, så jag tänker att... Clas: Ja. Det jag vill bara nämna. Ja. Det jag vill nämna också är för den formen av utmattning och utbrändhet som jag drabbades då. Det var ju otroligt idrottsförknippad, liksom med press på mig själv. Jag hade ju allt med sponsorer. Jag roddade liksom det här själv och höga krav. Sen vart jag liksom. Frisk från det, läkte ihop och hade en fin avslutning på min kropps karriär Men här faktiskt för några år sedan, då drabbades utmattningen igen, men kopplat mer till det här vanliga livet. Med jobb, familj, hus. Det som fick bägaren att rinna över då, var... Jag lärde mig inte jättemycket på det sättet att jag... förändrade jättemycket från min utmattning 2006. Lite grann naturligtvis. Men den här smällen som jag åkte på nu, var egentligen att jag... Jag är en person som... Jag gillar liksom att göra saker, och göra mycket saker. Och liksom jag är aktiv och så. Och det som hände var att jag... Det som fick bägaren att rinna över nu var i samband med en separation. Och... Ja, liksom allt vad det innebär och då tog jag på mig mycket mer saker i en redan ganska fullbelastad vardag och så ramlar jag över. Och den, den smällen då att hamna i det läget med barn, med hus och med jobb och sånt, det lärde jag mig mycket, mycket mer. Och där har liksom ganska nyss, liksom för ett år sedan, kommit tillbaka igen. Så den smällen, lärde jag mig mycket mer av och det jag gör det har mycket mer format vårt samtal idag. Till exempel och vad jag verkligen förstår helheten för det är en sak att hamna i ohälsa genom elitidrott men det är så pass liksom speciell situation men just det här med allmänt i livet. Vad jag gör det är just att som du var inne på det skogspromenader. jag är mycket mer eftersom jag också idag Vad det sig man vill eller inte så lever vi mycket med skärmar. Och det har jag märkt att även fast jag fått tillbaka fullhälsa så så så så märker jag hur skärmar generellt och kanske inte liksom en lugn tv. Om jag tittar på någonting lugnt på tv inte så med just det här med mobilen eller. Det liksom äter min energi och just då går ut i skogen. Bara gå ut själv och lyssna på vinden eller fåglarna eller ta med en bärplockare eller just skogen är en otrolig energi påfyllnad för mig. Jenny Rosencrantz: Vad gör du? Jag tänker ju i och med att både kropp och huvud är beroende av bra återhämtning och sömn. Skogen är ju ett sätt. Har du fler rutiner där du faktiskt stillar hjärnan? Jag tänker just på det här med meditation eller jag tänker på yoga. Jag är bara nyfiken på vad du gör mer eller om det är skogen som är din källa för det här mentala. Clas: Jättebra att du tar upp det för nu om jag backar ett par år. var jag dålig så att jag kunde inte ens ta en promenad utan att bli sämre i det här med stress och ångest. Det är helt enkelt att de här organen var så pass slitna att bara att jag tog en promenad gjorde att de var tvungna att tillverka de hormonerna och det var för mycket av dem. Så då fick jag lov att hitta saker som fungerade lugnande som jag kunde göra i hemmet. Då började pågöra med meditation och mindfulness. Varje morgon efter frukost innan jag egentligen la mig i soffan Det var där jag tillbringade dagarna. Då satt jag mig i meditationställning. Det var jättesvårt i början. Då kunde jag sitta en minut innan ångesten tog över. Efter ett tag kunde jag sitta 15 minuter. Det enda jag hade jag hade lurar var 5:e minut var det bara en klocka som... Jag satt bara eller bara. var otroligt. kanske vi människor har allra svårast för är att bara stänga av. Det var en otrolig viktig del. Det gjorde jag på morgon och på kvällen. Då gjorde jag 15 minuter helt tyst och bara lyssnade inåt. Det krävdes mycket träning för att komma till 15 minuter. Det var många månader. Dels det. Men någonting... inte nu längre. Någonting jag däremot gör det är att jag inte varje dag, det beror på lite hur min dag ser ut men så ofta jag har möjlighet så efter lunch så lägger jag mig ner och lyssnar på 40 minuter en mindfulness-rutin med kroppsskannning och sådana saker och det märker jag att istället för att då lägga mig ner som jag gjorde i meditationen liksom att lyssna inåt. Det är också bra att göra det helt tyst. Men någonting som jag tycker hjälper mig mer och som är lite lättare i ett brusigt huvud, det är just att ha en guidning. Jenny Rosencrantz: Mm. Clas: Och det gör jag nästan varje dag och det märker jag att om jag har liksom varit uppe i varv och gjort massa saker, tränat på förmiddagen eller jobbat eller gjort någonting och så käkar jag lunch och sedan lägger jag mig och kör den. Ibland somnar jag till och ibland gör det inte. Men sen är det precis som att hela nervsystemet har fått en paus. Så sen när Jenny Rosencrantz: Fy sys. Clas: jag går upp efter den rutinen så känner jag liksom att wow, jag kom ner i lugn och känner mig Jenny Rosencrantz: Mm. Clas: mycket mer mottaglig för eftermiddagensaktiviteter. Så det är någonting som... Alla kanske inte kan ta 40 minuter efter lunch men Det här är det viktiga, att man kan ta fem minuter. Jenny Rosencrantz: Ja. Clas: Man kan göra sittande på sin kontorstol Jenny Rosencrantz: Ja men eller hur? Clas: eller man kan ha någon vilorum Fem minuter är så mycket bättre än ingenting. Jenny Rosencrantz: Just för det mentala med allt brus som pågår idag så är det just den där, om det är en minut, Clas: Det är mentala. Jenny Rosencrantz: fem minuter, eller vad man nu kan, att stanna Clas: Ja. Jenny Rosencrantz: upp bara och fokusera på anningen eller bara få en reset. Jag känner det helt när du pratar med det och jag har samma rutiner. Clas: Jag har samma duktioner. Det som är så farligt i dem, jag får ta det väldigt kort, det är i den här fantastiska men också helsike smartphone vi har. Innan smartphonen då fick vi de här en minut, fem minuter i vardagen hela tiden. Kanske inte där man satt och lyssnade inåt när man hade inte intryck. Idag när man är klar med lunchen, man nästan går på toaletten, alltid ska det telefon fram. Det är inte bara att vi fokuserar inte inåt, men vi sitter inte heller bara och är, utan vi matar oss. Det jättebra att göra mindfulness och fokusera inåt. Men första steget är inte att upp telefonen så fort man går på toalett. Jenny Rosencrantz: Nu säger vi det till alla lyssnare här nu. Ta inte upp telefonen det första du gör på morgonen. Clas: Det är mycket sådana här små saker, det också det jag vill skicka med som jag har sagt återigen för att tjata om det. Man behöver inte förändra sitt liv helt och hållet. Det är här, jag säger så här, sunt förnuft. Jenny Rosencrantz: Mm. Clas: Men, sunt förnuft, måste ändå se, okej, kan man göra sådär och sådär. Men det är ofta små saker som gör en stor skillnad. Jenny Rosencrantz: Det är så spännande. Jag tänker att vi rör oss vidare. Vill bekräfta en sak. Så du bibehåller din rutin där. Din vana att någonstans få in så ofta som möjligt. Det här med att stanna upp och köra meditation. Clas: Den är viktig. När det gäller meditation eller träning generellt så det så att man säger att man hinner inte men det ofta då som man behöver det som bäst eller som mest. När jag ute och föreläser brukar säga till mina åhörare, framför allt när jag föreläser för ett företag, att det alltid är några som inte hade tid att komma och lyssna på min föreläsning. De som kom behöver också höra det här men förmodligen är det de kollegorna som inte tog sig tid att komma för de har så mycket att göra som behöver det här som allra mest. Jenny Rosencrantz: Ja. Clas: För min egna del försöker jag tänka så här när jag säger att jag inte har då brukar jag tänka att det nu jag behöver det som allra mest. Jenny Rosencrantz: Men vi människor är lite krångliga och komplexa och gör ofta saker svårare än vad de är också. En del av det är ju det här med känslor. Vi är ju fortfarande uppe i huvudspacen här då, mentalt och känslomässigt. Hur bra är du på att hantera dina känslor och vara öppen med dina känslor? Hur bra är du, skulle du säga? Clas: I dag vill jag påstå att jag är väldigt bra. Jenny Rosencrantz: Hur vet du det? Eller vad är det som gör att du säger det? Clas: Jag vill påstå själv att jag har lätt att erkänna för mig själv. Oavsett om jag mår väldigt bra eller jag är ledsen eller mår sämre. Jag försöker inte dölja det för mig själv. Om jag är lite trött och låg, att ta en trippel espresso. Jag brukar säga att okej. inte bara erkänna utan också acceptera att det är okej att man har en dag när man inte är på topp och då inte försöka fixa det genom att framkalla det på nåt fejkat vis men jag är också mycket bättre nu än framförallt när jag var yngre att prata med mina vänner eller familjen att liksom inte det här att Jenny Rosencrantz: Du döljer inte eller håller det för dig själv. Du kan säga till din son att du känner dig lite ledsen idag. Clas: Ja, om jag gör det till honom då är det mer för att jag vill få honom att förstå att det är okej att prata. Precis, Jenny Rosencrantz: Ja, men det är det jag menar. Clas: så det var ju så du vill mena men jag vill också fram att han ska inte behöva ta så men Jenny Rosencrantz: Hej, nähej! Clas: det är nu en uppfostringsgrej att visa honom Jenny Rosencrantz: Nö. Clas: att det är okej och visa när man är glad och ledsen och prata om saker så. Jenny Rosencrantz: Rör du dig hela spektrat skulle du säga? Från Ilska och alla de här som man inte tycker är så bra känslor till alla euforiska åt andra hållet. Rör du dig hela spektrat? Clas: Ja, det vill jag. Jag är nog en väldigt känslomässig människa. Det jag ska säga är att jag reagerar inte. Jag är inte impulsiv i hur jag går ut och skriker eller slår när jag är arg. Precis, absolut. Det Jenny Rosencrantz: Jag pratar mer om att du vill låta dig känna. Clas: gör jag. På det viset så har jag ett brett känsloregister. Jag har både lätt för skratt och lätt för gråt. Och sådant. Jenny Rosencrantz: Ja, men det bra. Vi ska gå vidare, för jag tycker att det är en känsla som är väldigt spännande. Och det är att vara modig. Inte vad andra tycker att man är modig och blablabla, utan när var du själv, tycker du, senast, modig? Det kan vara i det lilla, och det kan vara i det stora. Men vad betyder Clas: J... Jenny Rosencrantz: modig för dig? Clas: Ja, är modig för mig. Det är inte nödvändigtvis så hur kanske jag har tänkt förut eller hur många kan tänka att, oj, jag vågade hoppa från tio meter i ett badhus. är så många tänker modig, kanske generellt, det var så jag tänkte förut. Jag tycker bland det modigaste man kan göra... Det är att erkänna för sig själv men också för sin omgivning när man har fel eller be om förlåtelse. Inte för sakens skull utan just att jag gick för långt. Att kunna säga förlåt det är bland det jag tycker är modigast det man kan göra. och på riktigt mena det inte bara för att släta över det och sen utan det har jag Jenny Rosencrantz: Ja. Clas: så mycket i min omgivning att många är bra på det men det är nog bland det modigaste man kan göra. Jenny Rosencrantz: Och när var du senast modig då? Clas: Jag gör aldrig fel. Om jag får ta det första exemplet som jag sa, att hoppa och hoppa att utmana mig själv. var det så att jag hoppade från 10 meter i ett badhus på Nya Zeeland 2006 när jag var där på träningsläger. Jag var ofta på Nya Zeeland på vintrarna och tränade och då hade vi någon så här liten badslagning och träningskompsar emellan. Så då hoppade jag från 10 meter och överlevde det och sa att jag ska aldrig göra det Men sen har min son, han tycker om att hoppa. och var i vatten mycket och dyka och så där. då när var i Västeråsen, var i Örebro här för någon månad sedan. Då har de ett 10-meters hopp där. Och då var jag modig sist när det gällde att övervinna min egna rädsla eller komfortzon. Sådana saker har jag ganska, det är ju en format. Jag tror jag erkänner... Jag vet inte, svårt men just det hemma, sista åren kanske framför allt men kanske så har jag blivit väldigt bra på att erkänna för mig själv eller andra om jag jag gick för långt i en dialog eller om jag brusade upp eller så. Så det kan nog vara, jag vet inte exakt men det kanske var någonting till sonen kanske om jag gjorde någonting Jag var stressad kanske och han frågade mig någonting och jag sa någonting på ingen hög nivå. Jenny Rosencrantz: Ja, och så kommer du på dig själv. Nej, nej, nej. Jag tycker inte att det handlar om det. Jag tycker att det handlar om de här små situationerna som man, och med relationer framför allt. Clas: Ja. Jenny Rosencrantz: Där man behöver vara modig ibland för att både blotta sig själv men också våga tillstå att nu var inte jag nåt bra, nu var inte jag min bästa version. Clas: Nej, och just till min sons mamma, mitt ex då, det är en sån där sak om man ska gå in där när det finns en historia av känslor som kan finnas när hon och jag pratar om vår son idag. Då ibland kan de här känslorna mixas och då kan det också vara saker utan att återigen spårar ur. där har jag också blivit mycket bättre på att... Det är lite fel. Det behöver inte vara några stora saker. Men ju ofta man gör det här, jag tycker själv att för många människor då känns det som att man är svag om man behöver be om förlåtelse eller erkänna något. Men jag tycker precis tvärs om. Jag märker det om jag gör det till min omgivning och till min son eller runt omkring. Förhoppningsvis så ser jag att de också förstår att sänker, istället för att det blir en tuppfäktning med täckningen. Inte så att det blir en tävling, den som säger förlåt först. Jenny Rosencrantz: Ja, men exakt. Du, Clas, jag vet ju att du har lite andra grejer på gång idag och tiden rinner iväg. Jag skulle kunna prata mycket längre. Men jag vill täcka ett par saker till innan vi Clas: Mm? Jenny Rosencrantz: avslutar det här samtalet och sen tror jag att du får komma tillbaka om några månader också. Men jag skulle vilja veta lite Clas: Ja, men jag skulle vilja veta. Jenny Rosencrantz: grann hur du ser på det här med självledarskap. Det här med att leda sig själv genom livet. Vad betyder det för dig? Clas: leda sig själv i en ny. Jenny Rosencrantz: Vad har du gjort då du har varit elitidrottare Du är pappa, du har varit utbränd. Clas: Basen i det tycker jag är att man tar ansvar för sina handlingar men man tar också ansvar för sitt liv och sin framtid. Men kanske i grunden då är det att man tar ansvar för sina handlingar. Man kan handla på ett visst sätt på grund av andra människor. Men man tar ändå ansvar för hur man själv reagerade. Det är liksom... Och sen tycker jag en viktig sak i... Nu är du i ledarskap för andra, nu är du med för sig själv. Att man är ärlig mot sig själv och att man tar det ansvaret och förstår att... Någonting som du också sa när vi pratade fysiskt och mentalt, det är vad jag har lärt mig i den hårda vägen då... Det är att många tror att kroppen är det som bestämmer och huvudet bara följer med. Men att man också verkligen förstår att huvudet och kroppen är lika lika viktiga för Jenny Rosencrantz: Ja. Clas: hälsa men också för prestation. Jenny Rosencrantz: Jag blir väldigt glad att du säger det. Ansvar är ju faktiskt A och O genom att leva det livet man själv vill men också Clas: Det är livet man själv vill. Jenny Rosencrantz: genom att faktiskt vara där man vill vara med andra människor. Clas: Ja. Och sen innebär ju det då, skört, att det innebär ju inte alltid att bli att man behöver, det är klart att man kan söka det optimala inom alla områden men ibland behöver man ju också acceptera eller finna ro i att ja men det inte perfekt och livet blir nog aldrig perfekt på alla plan men att det är också okej. Jenny Rosencrantz: Ja! Clas: Men det är också någon bild vi får genom social media och så där att livet ska alltid vara på topp. då brukar jag titta ut i naturen nu. Blommor, löv har blommat över sommaren. Nu kommer hösten, då falnar allting och det går in i vila. Och vi människor är ju precis lika också. Vi kan Jenny Rosencrantz: Det är det. Clas: inte blomma året runt oavsett om det gäller träning eller mående generellt. Att man accepterar och förstår att för att kunna blomma ut och vara sitt... bästa jag så, så behöver man också krypa in och tillåta sig att återhämta sig. Jenny Rosencrantz: Ja, men exakt. Och faktiskt bara gå inåt. Vem vill jag vara? Hur vill jag vara det? Clas: Ja. Jenny Rosencrantz: Och vad ska jag då göra? Det är liksom väldigt basala frågor, men det ändå där kärnan är är. Clas: Ja. Ibland är det så precis som jag sade det med mindfulness att gå in i sig själv att det är så enkelt men ändå kan det vara det svåraste. Jenny Rosencrantz: Du innan vi avslutar då så för de som lyssnar här om du ska ge dem tre tips. Du får bara tre nu. Utifrån ditt egna perspektiv. Vilka tips vill du då ge? Clas: Ute från ditt egna perfektiv. Vilka tips skulle du ge? Jenny Rosencrantz: visst. Clas: Ett tips är att inte ta... Det låter kanske lite konstigt, men inte ta sig själv eller livet på för stort allvar. Livet är seriöst och det har sina toppar och dalar. Inte ta det med en klackspark Släpp ner axlarna. Gör ditt bästa på det viset. livet pågår här och nu och genom att ta det för seriöst för stort så kan man tappa bort det här enklare med fina stunderna. Det är väl ett tips. Jenny Rosencrantz: Nummer två då? Clas: Tillbringa mer tid i skogen. Ja, Jenny Rosencrantz: Mer tid i skogen, bra! Och nummer tre... Clas: Se till att tillbringa tid med familj och vänner på riktigt. Inte bara genom sociala medier eller telefon. Se till att ses och spendera tid med dina vänner och familj. Det trots allt... som livet inte handlar om men det är det som livet någonstans handlar om. Man har sig själv och sedan familj och vänner. Jenny Rosencrantz: relationerna runt omkring sig. Clas: Tappa inte bort det i livets stress i övrigt utan gör plats för det. Nu kommer jag på en till sak. Det får vara en fjärde sak. Jenny Rosencrantz: Du får en fjärde Okej. Clas: Men när man planerar sin sin vardag eller helg planera aldrig mer än 80 procent av tiden så att säga. Väldigt många av oss planerar från morgon till kväll från måndag kväll morgon till söndag kväll och man har inget utrymme för det plötsliga händelser eller spontana saker. Livet blir och det har jag lärt mig både när det gäller träning men tidsplanering. Jag kan göra 100 procent men jag planerar för 80 Då har jag mycket, må jag mycket bättre för jag har utrymme om det tillkommer något. Och Jenny Rosencrantz: Ja, det nog inte sant. Clas: tillkommer inte något då har jag mer tid till återhämtning. Kan åka lugnare till en aktivitet för jag inte planerar livet så att planera 80 procent. Då får du ett mycket lugnare liv. Jenny Rosencrantz: Ja, men det gillar jag. Det får bli de avslutande orden då. Tack, Clas. Du är bästaste. Clas: Tack själv Jenny. Tusen tack Jenny Rosencrantz: Säger vi hejdå till alla de som lyssnar. Clas: för att har lyssnat Jenny Rosencrantz: Tack.