Latest / Gästen Först / Oron för brott sjönk. Blev kvällen tryggare?
Transcript
- Det här är ett tänkt exempel. Ingen verklig person och ingen verklig krog. Men alla som har stängt en sal kommer att känna igen stunden. Kvart i elva en kväll i veckan. En matsal som just har stängt. Stolarna står uppe på borden. Det luktar rengöringsmedel och nedbrunna ljus och någonstans surrar diskmaskinen. Servitören drar på sig jackan och tittar ut genom fönstret mot gatan. Det finns två sätt att fråga vad som pågår i det huvudet. Det ena är: Vad tror servitören om brottsligheten i Sverige? Det andra är: Hur känns det att gå hem nu? De låter som samma fråga. Det är de inte. Och förra veckan kom en siffra som handlar om den ena av dem. Orom för brott sjönk. Blev kvällen tryggare? Förra veckan, onsdagen den fjortonde oktober, publicerade Brottsförebyggande rådet, Brå, sin trygghetsundersökning. Enkäten besvarades från januari till april av människor mellan sexton och åttiofyra år. Andelen som oroar sig i stor utsträckning för brottsligheten i samhället gick ner från femtiofyra till fyrtiofem procent. Det är nio procentenheter på ett år. Samtidigt är andelen som känner sig otrygga eller helt avstår från att gå ut ensamma sent en kväll i området där de bor, knappt var fjärde, tjugofyra procent. Brå skriver att det i princip är samma nivå som de två åren före. Två siffror ur samma undersökning som svarar på två olika frågor. Och en sak om ordet oro. Det som sjönk är oron för brottsligheten i samhället. Brå mäter också oro för att själv utsättas för brott och den rörde sig olika för olika brott, så den tar vi inte i dag. Vi kommer till vad folk faktiskt gör senare i avsnittet. Välkomna till Gästen först. Jag heter Olivia och det här är onsdagens avsnitt. Med mig har jag som vanligt Rickard Wilhelmsson, du som har stått i salen i många år. Hej Rickard! Hej Olivia! Jag säger direkt att jag inte tror att nedgången i oro berättar hela historien, men jag lovar att lyssna först. Bra, för vår gäst har en annan läsning. Daniel är en gestaltad röst, en påhittad kriminolog med inriktning på trygghet i stadens kvällsliv. Han arbetar inte på Brå och talar inte för dem. Välkommen Daniel. Tack Olivia. Det jag säger är min tolkning av siffrorna. Något facit har jag inte. Jag ska försöka hålla isär vad som står i källorna och vad jag tycker. Jag gör likadant. Det jag säger kommer från hur det brukar vara i en sal och det är en bild. Någon mätning är det inte. Och en sak om siffrorna. De kommer från Brås trygghetsundersökning om vi inte säger något annat. Daniel, titeln är en fråga. Har du ett första svar? Ett halvt. Oron för brottsligheten i samhället blev mindre. Det syns i enkäten. Om kvällen blev tryggare beror på vilken fråga man läser och det är det vi ska gå igenom. Ett halvt svar. Det är ärligare än de flesta rubriker. Vi börjar med vad folk faktiskt har fått frågan om. Daniel? Frågan lyder: I vilken utsträckning är du orolig över brottsligheten i samhället? I formuläret står en förklaring. Med samhället menas Sverige i stort och inte endast den ort där du bor. Det är en fråga om landet. Den handlar inte om gatan utanför. Där har du hela min invändning i en mening. Du fick den serverad. Vi tar den snart, jag lovar. Svarsalternativen är i stor utsträckning, i viss utsträckning och inte alls. Fyrtiofem procent är alltså de som svarar i stor utsträckning. Nästan hälften svarar i viss utsträckning och bara sex procent väljer svaret inte alls. Ungefär nittiofyra procent oroar sig alltså minst i viss utsträckning. Skiftet i år gick framför allt från i stor till i viss utsträckning. Då har den som säger att oron är borta fel. Den som säger att allt är som förut har också fel. En teknisk sak. Fyrtiofem och femtiofyra liknar varandra i örat, så jag säger dem alltid i samma ordning. Från femtiofyra ner till fyrtiofem. Säg till om jag vänder på dem. Kriminologer lär sig tidigt att skriva upp sådana siffror två gånger. Och den som har jobbat med vin lär sig att aldrig ställa två årgångar som liknar varandra på samma hylla. Jag lägger dem på var sin hylla. Daniel, hur ser nedgången ut i en längre serie? Brå jämför med år 2014 då andelen var tjugoåtta procent. Den siffran är omräknad eftersom Brå har bytt metod, men det är Brås egen jämförelse. De skriver att andelen ökade kraftigt från tjugoåtta procent år 2014 till femtiofyra procent år 2025. Serien steg inte varje år. Den föll till exempel år 2018, 2021 och 2024, men riktningen var uppåt. Nu är andelen tillbaka på ungefär samma nivå som år 2021. Brå kallar det en tydlig minskning och en avvikelse från den uppåtgående trend som synts sedan 2015. En utredare på Brå säger i pressmeddelandet att det är ovanligt att se så stora förändringar från ett år till ett annat och att det ska bli intressant att följa om oron ligger kvar på den lägre nivån även i kommande mätningar. Och det tar jag på allvar. Ovanligt betyder ovanligt och en enda mätning är ingen riktning. Men nedgången syns i alla grupper och synen på brottsutvecklingen följer med och därför kallar jag den verklig. Verklig i enkäten. Det är jag med på. Vad den betyder på trottoaren är en annan sak. Nedgången är också mycket större än den slumpmässiga osäkerheten i urvalet. Brå redovisar för varje siffra ett intervall och för fyrtiofem procent ligger i ungefär en halv procentenhet åt vardera hållet. En sak om orden. Nio procentenheter är skillnaden mellan femtiofyra och fyrtiofem. Räknat på siffran själv minskade oron med nästan sjutton procent. Jag säger procentenheter när jag menar skillnaden mellan två procenttal. Det är en vanlig fälla i alla sådana här siffror, så den är bra att ha med sig. Brå skriver att minskningen noteras i alla grupper. Bland kvinnor oroar sig fyrtioåtta procent i stor utsträckning och bland män fyrtioen. Minskningen är större bland män än bland kvinnor. Kvinnor oroar sig alltså mer än män, även nu. Varför sjönk oron då? Det vet vi inte och det ska jag inte låtsas att jag vet. Brå skriver en enda sak, att den minskade oron kan antas hänga ihop med en förändrad syn på brottsutvecklingen. Och de visar vad de menar. Andelen som tror att antalet brott har ökat, kraftigt eller något, de senaste tre åren gick ned från åttiotre till sextionio procent. Det är vad folk tror. Det är inget mått på brott. Brå ställer frågan så. Tror du att antalet brott i Sverige har ökat, minskat eller varit oförändrat de senaste tre åren? Och Brå anger inte varför synen ändrades. Sextionio procent tror alltså fortfarande att brotten har ökat. Det är mer än två av tre. Rätt. Och det är lika mycket en uppfattning som oron är. Det jag kan säga är att uppfattningen om brotten och oron föll samtidigt. Vi går inte in på varför synen ändrades, för det anger Brå inte och en enkät kan inte avgöra det. Att något kommer efter är inte samma sak som att det beror på det. Det är värt att säga högt. Jag skriver upp den på tavlan. Och en lyssnare tänker säkert: Kan det vara metoden som ändrats? Brå skriver att de i år prövade olika sätt att få fler att svara och att resultatet av de försöken ska analyseras. De kopplar inte nedgången till det. Effekten av försöken att få fler att svara är inte analyserad än. Brå har inte presenterat metoden som en förklaring till nedgången och ingen av oss ska säga mer än det. Innan Daniel lägger fram sitt argument. Det finns tre ord som ofta blandas ihop och de mäts på tre olika sätt. Oro är frågan om brottsligheten i samhället, alltså Sverige i stort. Otrygghet är frågan om hur det känns att gå ut ensam sent där man bor. Utsatthet är vad människor uppger att de har varit med om under förra kalenderåret. Oro är en tanke om landet. Otrygghet är en känsla på en viss plats och utsatthet är en händelse. Tre olika saker som inte behöver röra sig tillsammans. Det var den meningen jag väntade på. Den hade kunnat sitta på väggen i personalrummet. Då vet vi vilka tre vi pratar om. Daniel, du har ett argument. Nu får du lägga fram det. Gärna. Oron är en tanke om landet. Men Brå frågar också vad människor har varit med om under händelseåret 2025. Sex komma sju procent uppger att de blivit hotade så att de blev rädda mot sju komma fem året före. Två komma fyra procent uppger misshandel mot två komma sex. Rån med försök noll komma sju procent mot noll komma nio. Brå sammanfattar att det folk själva uppger om misshandel, hot, rån, stöld ur eller från fordon och cykelstöld har minskat kontinuerligt sedan 2020. Tänk er två kurvor. Oron steg från fyrtiofem procent år 2021 till femtiofyra procent år 2025. Samtidigt sjönk andelen som uppger att de blivit hotade från 8,4% för händelseåret 2020 till 7,5 för händelseåret 2024. I stort sett åt olika håll. I år började de röra sig åt samma håll. Två kurvor i samma diagram visar inte att de har med varandra att göra. Nej, och Brå säger det inte heller. Det är min tolkning av två serier. Jag säger bara att jag ser dem. Två saker att hålla isär. Det folk uppger om att ha blivit utsatta gäller förra kalenderåret medan oron gäller våren i år. Och Brå skriver att det är möjligt att händelser som fångas upp i enkäten inte skulle vara brott i juridisk mening. En enkät räknar inte brott, den frågar människor. Daniel, hur stor är undersökningen? Drygt 200 000 slumpmässigt valda människor mellan sexton och åttiofyra år fick enkäten. På webben eller på papper. Drygt 64 000 svarade, ungefär var tredje. Brå skriver själva att man ska läsa resultaten som utveckling över tid och skillnader mellan grupper och mindre som exakta nivåer. Brå skriver också att undersäkningen inte kan fånga de mest marginaliserade grupperna, till exempel hemlösa och människor med svår missbruksproblematik. Utsattheten minskar alltså. För alla brott? Nej, och det ska sägas rakt. Sexualbrott är undantaget. Där skriver Brå att andelen som uppger att de utsattes för sexualbrott år 2025 ökade jämfört med de två föregående åren. Från 3,8 till 4,1%. Brås fråga är bred och omfattar bland annat kränkande kommentarer. Det är viktigt att det sägs, det går inte åt samma håll för allt. Rickard, då är det din tur. Hur ser du på 45% och på frågan bakom den? Som jag ser det är 45% en åsikt om landet. En känsla på trottoaren är något annat. Fråga någon om brottsligheten i Sverige och svaret handlar om nyheter, samtal och vad man tror. Fråga om vägen hem och svaret handlar om hur det känns att gå den. Det är två olika saker att svara på. Det håller jag med om och Brå ställer båda frågorna. Den som ligger närmast din är den här. Frågan lyder: Om du går ut ensam sent en kväll i området där du bor, hur trygg eller otrygg känner du dig då? Knappt var fjärde, 24%, svarar ganska eller mycket otrygg eller att de helt avstår från att gå ut sent på kvällen på grund av otrygghet. Brå skriver att det i princip är samma nivå som de två åren före. Där har du min poäng. Oron föll nio procentenheter och den här rörde sig knappt. Otryggheten ute sent gick ned med ungefär en och en halv procentenhet. Oron föll nio procentenheter, så rörelsen är mycket mindre. Brå kallar det i princip samma nivå. Det är inte mycket, men det är inte noll. Bland män gick det ned från arton till fjorton procent. Och bland kvinnor? Där låg andelen otrygga kvar på 32% båda åren. Det är mer än dubbelt så många som bland männen som ligger på 14%. Det är för mig det viktigaste i hela materialet. Kvällen känns mycket olika beroende på vem man frågar och ett genomsnitt döljer det. Därför kan man inte säga att kvällen blev tryggare. Det som går att säga är att färre män svarar att de känner sig otrygga när de går ut ensamma sent där de bor. Mer än så ska man inte säga. Mer än så ska man inte säga om just den frågan, ja. Men jag står fast vid att en oro som sjunker nio procentenheter ger utrymme att tala om kvällslivet på ett annat sätt än för ett år sedan. Det finns något en sal kan göra i liten skala. Se till att ingen som vill ha sällskap hem behöver gå ensam. Det är en god tanke. Jag vill bara att det sägs som service. Det ska inte låta som en slutsats om att kvällen är farlig. Service, det är ordet. Service, där är ni överens. Brå frågar också vad folk gör. 10% säger att de ganska eller mycket ofta under det senaste året har avstått från någon aktivitet, till exempel en promenad, en restaurang eller att träffa någon, för att de oroat sig för att utsättas för brott. Förra året var det 12%. Frågan skiljer inte ut restaurang från de andra exemplen. Då vet vi inte hur många som har valt bort en middag. Det vi vet är att ungefär var tionde har valt bort något och den som blev hemma syns inte i någon bokningsbok. Mer än var femte, 22%, har på grund av oro för brott ganska eller mycket ofta valt en annan väg eller ett annat färdsätt. Ungefär samma andel som året före. Bland kvinnor är det tre av tio båda åren. Det är det närmaste vi kommer vägen hem. Det håller jag med om. Men notera riktningen. Att avstå från aktiviteter sjönk lite och valet av annan väg låg i stort sett kvar. Lite. Lite. Men det ena gick åt rätt håll. Fortsätter vi i det här tempot hinner vi aldrig dricka upp kaffet. Och för gästen som funderar på att gå ut en vanlig tisdag, vad betyder siffran för den personen? Troligen mindre än man tror. Oron gäller landet. Beslutet att gå ut en tisdag tas nog utifrån hur det känns att komma hem. Det är min gissning och Brå har ingen fråga som svarar på det. Jag skriver under på gissningen, men det är en gissning. Rickard, vad märker en sal av det här? Märker man det alls när oron går ner? Inte som en förändring som jag ser det. Den som arbetar i en sal ser gäster och ingen gäst kommer med en siffra över hur orolig den är. Det man ser är hur gäster tar sig in och ut, vilka som frågar efter taxi innan desserten och vilka som går själva. Enkäten ser många människor på långt håll. Salen ser få på nära håll. Ingen av dem ser hela kvällen. Salen ser inte heller dem som aldrig kom. Den gästen har kommit upp två gånger nu. Det är den du borde fundera mest på. Daniel, tre slutsatser som lyssnarna kan bli frestade att dra. Vilka ska man låta bli? Den första är att brotten har minskat. Brå mäter vad människor uppger och vad de tror, och det visar inte att brotten har minskat. Den andra är att peka ut en orsak, vilken som helst, eftersom Brå inte säger varför synen ändrades. Den tredje är att kvällslivet blivit tryggare. Brås undersökning har ingen mätning av tryggheten på krogen. Jag lägger till en fjärde att ingenting har hänt. Något har hänt. Det är bara inte det som siffran låter som. Vi har kommit en bit nu. Oron för brott sjönk. Blev kvällen tryggare? Ni får svara en gång till, var och en, med några få ord. För oron, ja. För kvällen, för vissa. För landet kanske. För vägen hem, knappt. Det var kort och längre ifrån varandra än jag hade väntat mig. Då går vi vidare till det som siffrorna inte kan svara på. Rickard, vem syns inte i de här siffrorna? Den som arbetar när andra går hem, den som stänger och gästen som är ute i stan men inte bor här. Som jag ser det kommer frågan om hur man tar sig hem ofta sist om den kommer alls. Brå frågar människor som är folkbokförda i Sverige om området där de bor. Gäster som inte är folkbokförda här ingår inte och Brå redovisar inte svaren efter yrke eller arbetstid. Såvitt vi har hittat finns ingen offentlig mätning av hur trygga människor känner sig på väg hem från ett kvällspass eller nattpass. Och det är där jag står kvar. Det är den mätningen som skulle säga något om vad en krog har att göra. Närmast kommer Arbetsmiljöverket, men det är ett annat mått. De redovisar anmälda arbetsskador. I juni publicerade de anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro per bransch. Enligt deras tabell för hotell- och restaurangverksamhet hade trettionio av etttusen etthundrafyrtionio olyckor år 2025, våld, angrepp eller hot som orsak. Räknat på tabellen är det drygt tre procent och det är vår uträkning och inte deras. Uppgifterna är preliminära. Det mäter bara det som anmälts och lett till sjukfrånvaro. Det säger ingenting om hur trygg personalen känner sig och vi jämför inte med andra branscher. Och det betyder att jag inte kan svara dig, Rickard. Jag har ingen siffra för personalen på väg hem. Min bästa tolkning är att personalen delar mycket av det befolkningen känner, men det är en gissning och en gissning är inget svar. En ärlig gissning är bättre än en påhittad siffra, men den ändrar inte vem som är på väg ut genom dörren. En fråga till: Var sker brotten? Brå gör uppföljningsintervjuer med brottsutsatta och i en rapport från februari i år gäller det händelser under 2024 med drygt två tusen intervjuade. Men platsen redovisas i bara fyra grupper. Och krog eller nattklubb redovisas inte särskilt. Därför går det inte att säga hur stor del av brotten som sker på krogen. Det borde sägas oftare för det går åt båda hållen. Ingen kan med Brå som belägg säga att krogen är farlig och ingen kan säga att den är trygg. Min egen kategori heter egentligen nattlig stadsmiljö. Det är ett ord som låter bäst i en föreläsningssal och sämst vid ett kafferum. Jag tar hellre en kategori som heter en vanlig tisdag kväll. Jag röstar på tisdagskvällen. Frågan under frågan är den här: Ska en krog styra efter vad gäster och personal upplever eller efter vad som visar sig i statistiken? Efter det som händer. Och när man inte vet ska man varken förstora eller förminska känslan. Nedgången i oro ger utrymme att tala om kvällslivet som något man går ut för att njuta av. Det behöver inte vara något man tar sig igenom. En krog styr efter gästen som är på väg hem. Ett medelvärde för landet hjälper inte den gästen. Som jag ser det säger gäster ofta inte att de är oroliga. De frågar hur det går att komma hem. Det kan jag inte tvätta bort med en siffra. Men det som drabbar människor är det som faktiskt har hänt och det som folk uppger om misshandel, hot och rån har gått ned i flera år. Det argumentet har jag kvar. Det kan jag inte besvara. Jag har ingen mätning som säger att brotten blivit fler, men det ändrar inte att någon är på väg hem. Brå själva kallar minskningen tydlig. Tänk er en krogägare som läser det och inget mer. Vad tar den personen med sig? Att något har lättat, det är rätt. Men det gäller oron i samhället och det är lätt att läsa som att kvällen på gatan blivit trygg. Och då kan man göra fel åt båda hållen. Man kan tro att ingen längre behöver tänka på hemvägen eller att ingenting har hänt alls. Båda är fel. Båda är fel. Jag hade inte kunnat säga det kortare. Då till det praktiska. Vad kan en krog göra med det här utan att veta mer? Börja med språket. Hur talar krogen om kvällslivet och om vägen hem? Som jag ser det blir bilden en annan om det låter som en inbjudan än om det låter som en varning. Och ge gästen det den behöver. När går sista bussen? Var ligger närmaste taxihållplats? Ge information. Varningar lämnar jag åt andra. Det kan jag leva med, så länge det inte låter som en varning. Någon ska ändå säga var sista bussen går. Det är en uppgift som alla kan skriva under på. En tankelek. Vad skulle hända om nästa mätning visade att oron hade gått upp igen? Då skulle vi ha lärt oss att nedgången var ett år och ingen riktning. Jag skulle bli mer försiktig med att tala om en vändning. Och en krog som byggt sitt sätt att prata på den siffran skulle få bygga om. Det är en anledning att inte bygga på ett medelvärde. Om en krog bara hinner göra en enda sak efter det här avsnittet, vad ska det vara? Tala om kvällslivet som något man går ut för att njuta av. Låt gästen få vara gäst. Gästen är ingen risk att hantera. Fråga personalen hur de tar sig hem innan den sista gästen har gått. Inte som en åtgärd, som en fråga. Då är det dags för listan över det vi inte har hittat någon mätning om. Rickard, vi börjar med din. Personalen på väg hem. Just det. Vi har inte hittat någon offentlig mätning av trygghet på väg hem från kvällspass. Brås fråga om otrygghet gäller ensam sent där man bor, inte en kväll på krogen. Platsen för brott redovisas inte särskilt för krog eller nattklubb. Och uppgifter om var brotten skedde under år 2025 har inte publicerats när vi spelar in det här. Brå har ingen siffra på hur oron påverkar hur ofta folk äter ute. För frågan om att avstå nämner restaurang bara som ett exempel och vi har inte hittat någon annan mätning. Det är en lång lista för ett ämne som alla har en åsikt om. Alla har en åsikt. Det är lättare än att ha en mätning. Vad skulle få er att komma närmare varandra? Ett konkret exempel va. En mätning som visar att också de som går hem från kvällspass känner sig mindre otrygga i år. Då hade jag ett svar på det Rickard efterlyser. En mätning där otryggheten ute sent har rört sig lika mycket som oron, även för kvinnor. Då skulle jag sluta säga att siffran är en åsikt om landet. Tillbaka till matsalen. Stolarna uppe på borden, servitören med jackan på. Daniel, vad ser du när du tittar ut genom fönstret? En gata. Och en fråga som Brå inte ställer i den här undersökningen: Hur känns det att gå hem från jobbet sent? Om jag fick önska mig en fråga till nästa mätning så vore det den. Jag ser någon som vill veta om det finns en ledig taxi eller någon att gå en bit med. Det har inte med statistik att göra. Och jag ser stolar på borden. Någon ska fortfarande torka golvet. Något lyssnarna kan göra redan i kväll? Nästa gång ni läser en siffra om oro, fråga vilken fråga som ställdes och vem som fick svara. Och ni som stänger, fråga varandra hur ni tar er hem innan ni släcker. Utan facit. Stolarna står uppe på borden. Servitören har jackan på och står kvar vid fönstret. Oron för brott sjönk. Blev kvällen tryggare? Siffrorna svarar halvt. Andelen som oroar sig i stor utsträckning för brottsligheten i samhället sjönk från femtiofyra ner till fyrtiofem procent. Andelen otrygga ute sent där man bor låg i princip kvar, knappt var fjärde. Fyrtiofem procent med stor oro, tjugofyra procent otrygga och sex komma sju procent som uppger att de blivit hotade mäts med tre olika frågor och gäller olika tidsperioder. Ingen av frågorna gäller krogen. Siffrorna kan inte avgöra om en krog ska styra efter hur gäster och personal upplever kvällen eller efter det som visar sig i statistiken. Daniel och Rickard är inte överens och ingen av dem har ändrat sig. Daniel står kvar vid att nedgången är verklig och ger utrymme att tala om kvällslivet på ett annat sätt. Rickard står kvar vid att siffran är en åsikt om landet och att otryggheten ute sent knappt rörde sig. Tack Olivia och tack Rickard. Jag tar samma väg hem som vanligt. Hör av dig när du är framme. Imorgon flyttar vi blicken från oron för brott till det som blir kvar på gatan efteråt. Den tomma kaffemuggen på muren. Hur många sådana muggar går egentligen åt på ett år? Tack för att ni lyssnade på Gästen först. Olivia är en AI och alla röster här är AI-genererade, även min. Daniel är en gestaltad röst och ingen verklig person. Siffrorna är kontrollerade mot sina källor och där underlag saknades sa vi det.