Latest / Det kommer att bli bra - en Friday Lab Podcast / Sudoku-packning och andra tips
Transcript
- Peppe: Hej och hjärtligt välkommen till podden som heter Det kommer att bli bra. här är en podcast som görs av Fridaylab och det här är också sommarpodden så ni får öva sen det med ljudet för en av oss sitter ute på sommarstugan med lite knaggligt internet och dålig mikrofon. Och den andra av oss heter Maja och sitter i Stockholm med jättebra mikrofon och bra internet. Hej Maja! Marianne (Maja) Norrgrann: Men också ungdomar i lägenheten och så där. det är vad som helst kan hända. blir som det blir. Men jag är glad för att vi får den här pratstunden den här morgonen. Innan vi drar igång Peppe, en liten påminnelse till dig som lyssnar. Att vi tror på att ta tankar och inspiration till handling. Och vi vill verkligen ge alla chansen att prova på hur en tankestund faktiskt kan omvandlas till någonting så mycket mer. Det gör vi genom Fridaylab Sessions som är helt gratis att komma och testa. är digitalt. Man går och signar upp på fridelab.se och så kommer man in i labbet med oss. Det är på Zoom vi ses. Väldigt hansom, väldigt roligt. Du delar så mycket eller så lite som du vill. Du bara dyker upp för dig själv framför allt. Så när du har lyssnat klart, gå och signa upp på nästa sessions och så ses vi där då. Peppe: finns en länk i avsnittsbeskrivningen. Och också för dem med minne kan jag att det bara är Fadela.se Jättenätt. Klicka in där och anmäl dig. Maja, vad har du tänkt på? Marianne (Maja) Norrgrann: Snyggt. Jag har tänkt på saker. har tänkt på... Det här är lite semestertider. Jag tycker att det är så spännande att förbereda sig för att åka på semester. Oavsett om man ska resa iväg eller man ska besöka vänner och familj eller om man ska ta sig till sin sommarstuga som man kanske väldigt frekvent besöker. Så tycker jag att det är så spännande det här med hur vi packar. och hur vi förbereder oss för förflyttning och vad det säger om oss själva och vår syn på oss själva helt enkelt. Är du en minimalist eller maximalism när du packar peppé? Peppe: Både och. Jag är en minimalist när jag ska åka på en helgresa. packar jag. Det händer verkligen att jag packar för lite. Vi har åkt iväg till fjällen utan tröja. Det är jag sätt stolt över att jag är en minimalist. Men när vi ska vara borta två månader på somrarna, då packar jag alldeles för mycket. Alldeles för mycket. Och i år tänkte jag faktiskt på det här att nu ska jag packa mindre. måste verkligen tänka några på vad jag packar med. Men det känns ändå som att har för mycket. Varje sommar när jag packar kommer jag öppna min väska och så använder jag kanske 30-40 % av det jag har haft med mig för sommaren. Och resten får bara ligga där i väskan och åka tillbaka till L.A. Marianne (Maja) Norrgrann: Och vad är det du oftast inte använder? Har du gjort någon analys på det? Peppe: Det jag oftast inte använder är plagg som jag inte använder i L.A. Men som jag tänker att den versionen av mig i Finland och Sverige kommer att tycka om de här plaggen. Det är nästan som ursäkt för jag inte använder L.A. Det är som att köpa något och då man ett samvete för att man inte använder det. Då tänker jag, mitt L.A.-peppe, att de här ska... Nu kommer de till användning. Men jag är ju faktiskt ändå någorlunda samma person här. De ligger kvar där i väskan. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag känner igen mig i det där. Ju längre man ska vara borta så tänker man mer. Man ska fylla tiden med så mycket mer och så många olika delar av sin personlighet på något sätt. Det behövs lite av allt. Ju kortare man är borta desto mer känns det nära en snuvarande jag på något sätt. Om jag vill ha det här på mig idag så kanske jag också vill ha det om tre dagar. Det lite lättare. Peppe: Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Men jag läste någonstans att människan är som lyckligast på hotellrum- därför att vi har så lite av våra egodelar med oss. Att det är så där kontrollerbart. Men det är ju bara sant ifall man har packat lagom. Jag vet inte hur många gånger, särskilt när man har mindre barn och mängden av saker automatiskt blir mer. Men hotellrumsvis är inte alls så skönt där för att det är liksom... väskor som exporterar och så ska man liksom packa upp och packa ner och så där. Men jag förstår ju det när man reser själv att ha liksom sina få grejer och det bara här lägger jag mina, okej inte bok, för jag lägger, det överpackar jag alltid i böcker. Alltså det är ju alltid en en ordentlig hög med böcker. Men lite sådär. Peppe: Och nej. Totser jag pade också backar. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, så köper jag böcker. Men att man har sina tillhörigheter på väldigt kontrollerat sätt. Och att det så skönt för hjärnan att ha det så. Peppe: Ja. Visst är det lite samma känsla som man har röjt hemma. Man har gått igenom sitt klänskap och varit så här ska jag sälja, det här ska jag donera. Eller vad som helst när man har flyttat och gjort sig av med grejer. Det är ju otroligt befriande. Jag kan till och med känna mig böcker faktiskt. Du har i ditt hus en bokbytarhylla där man kan lämna in böcker och hämta med sig mer böcker hem. Men jag tycker att en studie där jag ska göra mig av med någonting känner jag alltid en viss separationsångest. Men sekunden efter det är det bara lättnad. Alltså, ur vilken klysch är det här, man mår ju verkligen bra med lite färdiga grejer. Marianne (Maja) Norrgrann: Ett tips i mitten i sommaren om man vill fylla på min inspiration till det här. råkade se på... Jag ska få TV4 nu för att kunna kolla på fotbolls-VN. Då scrollade jag lite på utbudet. har inte TV4 i normala fall. Då såg jag att försvinner snart. ett program som heter... Jag tror det heter Sortera ditt liv. Det här är ett program som jag såg tillsammans med min son för några år sedan. Då gick det på nån av Netflix och sådär streaming. Det var den amerikanska versionen. Det går att ut på att ett team går in i ett hem hos en familj. Och så tömer de hela huset. De packar som om man skulle flytta. Man lämnar bara möblerna kvar. Möblerna är kvar, men alla prylar packas upp. Och så tas det till ett lagerlokal. Där sorterar upp det i kategorier. Alla dina badrumsgrejer på rad, har du alla dina hörlurar, så har du alla dina skivor, så har du alla dina... Allting är sorterat i kategorier. att man ser att, okej, men titta här, vi hade 30 shampooflaskor och vi har... Ja, du vet. Alla har ju sina grejer. Men jag kommer ihåg att när jag tittade över mig så, han blev helt fascinerad. sa att mamma, vi inte köra ett lager? vad skönt. Han var också lite minimalist, ska sägas. Jag att det skönt att gå igenom allt och göra sig av med hälften av tanken. Och tiden fixar de målinghuset och gör om lite möbler. Det inte en total remake utan snarare vad de för förvaring när de kommer tillbaka med hälften av mängden. Nu fanns det här på en svensk version tydligen på SVT men försvinner snart. Och så satte jag på det här en kväll och så låg vi och bingeade hela serien. Och det här fick ju min man, Atból Öfröle. Peppe: Ja, ja. Marianne (Maja) Norrgrann: lördag morgon när det 30 grader varmt ute. Han bör lyfta ur hela sin garderob i kategorier och sorterar. Och gjorde sig av med typ hälften av sina kläder. Otroligt inspirerande. Och hur det är i den lilla kicken, just det där ska jag också göra. Peppe: Jag vet inte vad... Det intressanta är att man kan få samma kick att göra sig av med saker som att köpa saker. Jag läste en artikel från typ så här, av Skrujan Times, som handlar om unga människor som beställer mat. Det finns en app där man beställer mat som inte ger dig fake pengar och det blir inget riktigt mat. Och så får man en kicken av att köpa någonting online men det kommer aldrig något om man har ingenting att göra med några pengar men man har kicken. Marianne (Maja) Norrgrann: Alltså jag såg det här, det är ju så spännande hur människor funkar alltså. Peppe: Nej, det är verkligen så spännande. Och då tänker jag att man får samma sak. Men jag känner också det här. När jag har gått igenom mina skåp och rensat hemma, då får jag också en mindre lyst att köpa saker. Det blir den som påminner sig om hur mycket vi verkligen har. Och då tänker jag på USAID, har vi talat om tidigare på den också. Men hur folk verkligen köper, lagar lokaler, eller hur lagar lokaler och lagar utrymme. Det finns överallt där man bara förvarar. Man har så mycket saker, är inte så platsiga. Visst är det? Marianne (Maja) Norrgrann: är ju det. Det är två saker i det, tänker jag. Det ena är det här om man har samlat på sig generationer av grejer. Alltså att det inte bara är dina grejer utan är också tidigare generationers grejer. Det är en sak. Men andra är ju det här att du gör dig av med... hela tiden, men du köper så pass mycket nytt att du inte ska hantera den nyinköpta. Det är en helt annan kategori. Det här man hela tiden tänker att det är det nyaste man ska ha och så har du inte ens blivit... Helt ute med spikmattor så har du redan köpt nästa grej och då läggs det på lager och till sist ryms det inte mer. Det är så deppigt. Jag har funderat på här kicken av att köpa något nytt. Vi vet ju att vi är som alla lyckligast precis innan vi gör ett köp. Det är ju därför den där koreanska appen funkar. Men jag tänkte nu när man såg väldigt specifikt hur luftigt var där nu när du har tagit bort hälften av grejerna. Det är ju en kick varje gång man öppnar garderobstörren. Peppe: känns så lyxigt. Det känns som att gå in i en riktigt dyr affär där det finns tre exemplar av varje bug. Det är inte med rack på H Det är alltid så ihop tajt att man måste verkligen bläddra igenom grejerna för att hitta någonting. Det känns bra gjort. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, lite så. Okej, det här blev en liten detour bara för jag tyckte att den är så kul den där serien att kolla på. Efter att den försvinner snart så tycker jag att man ska... Om det regnar någon kväll och vi bara vill såhär, nu vill jag fylla på min inspiration. Så, men det här med att packa då, jag tycker, jag vet exakt, jag valde att gå från maximalism till minimalism för tio år sedan när jag började resa från Bryssel till Stockholm på... Peppe: Jag vill se den. Marianne (Maja) Norrgrann: Och jag gick med coachutbildning för då kom jag hit en gång i månaden och var borta typ tre nätter. Och då köpte jag en ny kabinväskan. Och jag från att alltid ha rest med typ inscheckat bagage. Alltid. Så bestämde jag mig att nu ska jag vara en person som alltid reser med bara handbagage. Och det går ju... ofta ganska bra. finns ju undantagas och att åka skidor är ju jättesvårt att göra om man reser med hamburgars. Men nästan som man kan komma till är det en vecka, tio dagar med hamburgars. Det går alldeles utmärkt. Det böckerna som är en utmaning då alltid. Men så har jag jobbat jättemycket med att liksom hur... inte optimera packning, att bli mer realistisk i vad jag har för förväntan på mig själv när jag är på olika platser. Att inte tänka att den här gången när jag reser till London så ska jag vara den personen som går i glitterkavajen på kvällen. För jag kommer ändå inte göra det. Jag gör det extremt sällan här så jag kommer inte göra det där heller. Utan verkligen försöka tänka att realism och det här med att kombinera. Och nu i vintras så såg jag en jätterolig grej på Instagram som triggade mig direkt. Det var ett packningssurukko. Har vi pratat om den Pepe? Peppe: Nej, det var otroligt spännande. Marianne (Maja) Norrgrann: Okej, vet Zodukka är ju ett rutsystem där man ska få, alla siffror ska finnas i de här kombinationerna, diagonalt, lodrätt och vågrätt och sådär. Så packning Zodukka går ut på att man tänker nio rutor, tror jag, ska jag säga att det blir rätt? Ja, nio rutor. Och då ska du tänka nedre del, övre del, lager i alla. rutor, lodret och vågret. om du inte är underklädare utan tänker att du bara brallar en kjol eller en klänning då kanske i ruta ett. Då ska du ha en t-shirt eller ett linne i ruta två och så har du kanske ett stickat tröja eller en hoodie i ruta tre. Så de tre matchar att du skulle kunna ta de byxorna, den t-shirten och den hoodien, då har du liksom en outfit. Om du då tänker åt andra hållet så har du då samma byxor Peppe: Åh! Okej, så underkläder... Marianne (Maja) Norrgrann: en annan t-shirt och en annan överdel, typ en stickartröja. Om det också matchar, då har du två. Och så tänker du diagonalt, samma byxor, en annan topp, en annan layer. Otroligt kul är det här, ska jag säga dig. Och då ska man göra så här, att man lägger det på golvet. Alltså att man lägger ut först kanske en nedre del av att tänka att jag vill ha ett par shorts, en skjol och ett par byxor. Då lägger man dem först. Och så tänker man tre toppar och tre layers. Och så håller man på kolla att det funkar de här kombinationerna färgmässigt, liksom materialmässigt. Otroligt roligt. Peppe: Det här låter som ett reportage i en typ damntidning från 2002. Alltså, älskade. Där man kan se liksom den här modellen här på sig, de här grejerna. Det här låter känn i. Alltså jag är så glad du tar det här tillbaka för det är ju det alltså. Och jag tycker, du berättade det här tänker jag att man kanske ska börja ta packningen på större allvar. Inte vara sån här, vara så casual och nånchalant liksom. bara, nej, mest när jag bara ner några grejer för jag är en cool girl. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja! Peppe: jag klickar på det jag är ett proffs på det här. Jag kommer att göra det här rätt. För jag kan inte slösa bort dyrbar packningsutrymme med min palett Kawaii eftersom jag inte kommer att ha den. Marianne (Maja) Norrgrann: Exakt. Och sen så lägger du skor och accessorier på utsidan, utanför den här sudukon, att se om jag har täckt allt jag behöver. Vi testade, vi åkte på sportlås vecka till Bryssel, jag och mina kids, så vi körde tre sudukon. Först gjorde jag min, sen gjorde min dotters in och sen var det här, har vi täckt? Det var ett väldigt kul sätt att ganska strukturerat på kort tid packa. sen bara, lätt så det är styra i en kabin, är inga problem. innan man lägger ner bockorna. Peppe: Okej Maja, vet du vad? Jag vet att du ska resa den här sommaren. Jag vill se det här. Jag vet du lägger upp det här på. Jag vet att du inte kommer använda så mycket sociala medier den här sommaren. Men jag vill verkligen se det här. Jag vill se det som en karussell också på vårt Instagram. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Nu har jag en liten utmanad kombinationsresa att packa för. Jag tror inte att kommer att klara mig med en sudukko. Men då kanske man får lägga... Ja, vi får se. Jag måste ta upp dig med. Men jag tycker ändå att realistiskt checka av vem som ska åka på resa. Vem vill jag vara när är på... Är det mitt kulturella jag, eller mitt sportiga jag? Eller mitt hajkande jag? Så att man packar för rätt saker och inte packar för tio personligheter. Peppe: Okej, nej verkligen. Jag skulle säga ett slag för hippie-versionen av en nu på sommaren. man får... Nej men så här. Jag tänkte mycket på att som freelancer jobbar jag nästan hela tiden. Jag skriver ju liksom saker trots att jag hade semester. Men nu har jag också mina barn lediga och min mamma är också här på sommarställa. Så det är många, och så har jag en man också. Så det många människor som vill sakra mig. Marianne (Maja) Norrgrann: Eller hur? Berätta om det. Peppe: Samtidigt som jag också vill skriva på nästa bok och göra andra saker. Det har lett till att jag är i någon slags... Jag menar, är ganska... Jag kommer på mig själv med att säga vänta lite, vänta en minut. Vänta lite bara, en minut, en minut. Det gör mig lite stressad för jag vill inte vara där. Jag vill liksom vara lite som det sen. Det känner jag att jag gör en sak. Att jag är med en person och tiden är jättelång och oändlig. så att jag är stressad. Och så pratade jag med det här om det här med min man Magnus och han sa att ska inte vara mer liksom mer med naturen för naturen är långsam och naturen mer en sådan låg intensiv grinding liksom gör saker och stressar inte och Magnus går ju obehagligt ofta att barfota. tycker inte det liksom alltid optimalt. Marianne (Maja) Norrgrann: Han gör ju det i Santa Monica också, eller hur? Peppe: Det är en surf för personligheten han tagit sig till. Men han trivs med att gå barfota. På landet går han 100 % barfota. Då sa han så när man går barfota måste man gå långsammare. Det finns kottar och det finnas hundar bar i det. saker man behöver ta i åtanke när man går barfota. Om man blir tvingad att saktan ner, det brukar du också göra med mig ibland. När hjärnan spinnar för fort och man är stressad, inte stressad, men man känner att bråttom i den tiden. Det är inte så att stressan att satta ner den fysiskt gör att hjärnan också är tvungen att satta ner sig med den. Du brukar ibland gå extremt långsamt med mig i gamla stan. Att gå bara fort gör att man är tvungen att gå långsammare. Det är mitt hippie tips. Ett annat som är ytterligare ett steg längre är att, okej jag håller i det nu, men att stanna och prata lite med träd. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Mm. Peppe: Jag kanske inte pratar med de här, men stanna och sätta handen på ett tredje och känna att det är bra. Det här tredje står här och kommer att inte stå här mycket. Jag har stått här längre än vad jag finns och kommer att stå längre på än efter att jag inte finns längre. Känna på något sätt att man är en del av allting och att det som man kanske i studien tycker är extremt viktigt och bråttom kanske faktiskt inte är det. Är det någon sån här hippie... mindset om programmering nu när naturen är så tillgänglig på sommaren. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag har inte pratat med träd. Däremot har haft en period i mitt liv där jag var väldigt trädkramad. Vi bodde i Belgien och promenerade hem från skolan. Du vet hur det barn som rör sig i skog. Hur långsamma de är. Så långsamma. De ska ju plocka upp varandra pinne och släppa med sig. Peppe: Och. Ja, så går den tillbaka. Marianne (Maja) Norrgrann: Ett sätt att distrahera mina tankar var väldigt mycket trädkramande. Det var en otrolig bokskog som gick längs de här stigarna. Stigarna gick i bokskogen. De där träd var placerade på ett väldigt tillgängligt sätt. Man väntade på att de här små benen skulle röra sig framåt. Det var naturligt att stanna upp på de träd. Vi kramade jättemycket träd under de åren. Jättefint, men jag pratade aldrig mer om. Peppe: Det låter som ett källsord. Jag har inte pratat med trädet här heller. Men det finns forskning som visar att visar sig en träd och det räcker att man tar arbetsrum eller ett hem där man tittar ut genom fönster och ser ett träd. att man mår bättre. Det påverkas ens mentala hälsa. Det måste finnas forskning som visar att röra vid ett träd gör en lugn. Det inte bara att hitta på det här att gå ut i naturen och touch grass. Det finns faktiskt bevis på att man mår bra av det. tänker att varför inte? Vad har man för håra på det? Att gå ut och... ...frys. Marianne (Maja) Norrgrann: Och vi städer redan så att om vi inte skulle vara riktiga träd utan faktiskt bilder på träd eller gröna rum att någonting händer med oss människor. Jag växte upp i en mycket litet samhälle i norra Uppland och jag minns en så story när man tänker om amerikaner. När vi pratar om amerikaner som en väldigt grupp. var en utbytesstudent, en stackars utbytesstudent som kom till vår lilla by. Hon hade ju fått panik. Hon hade börjat gråta på gräsmattan. Hon insåg vad hon hade hamnat i. I naturen då och blev inte kvar. En vandringssägen på orten kan jag säga. amerikanska. Hon kom säkert inte från landsbygden där. Det fanns inga bilar och det fanns bara gräsmattor och naturskog och grejer. Peppe: Det var för... Jag har dragit många bilar och tjusgrappar. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Så kan det vara. Men okej, så man kan gå in och vara i en sorts sommarhippie. Det tycker jag låter otroligt härligt. Och det låter för mig, tänker du automatiskt, att inifrån ut, att inte tänka... Och jag vet att du inte tänker så, men jag säger det ändå. Att inte tänka att jag går in och sommar hippie-era inte handlar om hur jag bygger en miljö som ser ut som att jag lever i en sommar hippie-era. Att jag rör mig i skogen eller liksom dukar ute på en äng på en filt och så gör det jätte Instagram-värligt. För mig är det tvärtom, att jag beter mig som en hippie och jag är inte på Instagram. Peppe: Exakt 100 %! Ingen behöver veta om det här. Man kan vara en sommarhippiesmug. Det är verkligen... Stäng av! Ingen behöver beundra din sommarhippie-era. Det är bara för dig själv. Jag tror verkligen på det. Jag tänker själv på hur bra jag mår i vatten. Du kanske vet att man surfar ganska mycket hemma i LA. Och jag känner nu här i Finland går det inte att surfa. Men jag går på morgon då. Jag är då på mig säkert tre, fyra gånger om dagen går jag och ett litet bad och simmar runt lite. Och jag mår så bra. Det är så fint att få vara i vatten. Och jag tror att en stor del av det är att när man är... Jag mår bra Polen också med att få vara i vatten utan i naturen. vet jag. Simma vid ett pass vanor förbi där är vassen och någon liksom... Både simmar där, man ser abborrarna snabbt varje morgon. Det är så... Gud vad man... Jag mår bra av det. Det är verkligen lycka. Marianne (Maja) Norrgrann: Och jag märker, har ju med våra medlemmar i Fridaylab så har vi ju sådana här månadsincheckning där vi tittar på vad som har varit bra och vad man tittar, vad man vill göra morgon framåt och det var den här veckan som vi sågs och hur många som pratade om det positiva med juni och det liksom de är mest nöjda med. Jag flera, de handlade just om det här att jag har gått och tagit doppar imorgon eller jag har tagit kvällspromenader varje kväll att liksom just det här var i naturen är det som är top of mind när man tittar tillbaka på vad man är mest nöjd med, vad prioritet man har gjort. tror att särskilt vid Nordbord, att vi har en inbyggd, vi behöver naturen och när vi inte ger det i vårt normala liv så blir det en superbehov som är uppdämt när sommaren kommer. Vi behöver få vara i det. Peppe: Jag tänker också att man går och tar promenader i naturen. Vi ska inte tala om det här i ett annat podd av sig. Jag vill nämna lycka för att jag läste en artikel som handlar om Jag tror att delen på Friday Lab också, tror inte vi talar om det i podden. Men handlar om en lyckoforskare som kom fram till att när man pratar med folk om lycka så är det ofta nåt att se fram emot om vad som är för. Min egen häster åker på lyxiga resan eller får löneförhöjning. kan man bli lycklig. Men i praktiken är lycka den här pyttesmå sak som man gör på dagen. Som att man typ plockar smultron eller tar morgondoppet eller dricker kaffe ute på berandan eller bakongen. Det det som i praktiken gör människor lyckliga. De små dagliga sakerna. Det känns nästan cliché att säga det. Jag känner mig som ett otot, präktigt... Jag vet inte vad, men... Det är små saker. Marianne (Maja) Norrgrann: Så är det verkligen. Du gör ju en del förflyttningar i sommar, Peppe. Vad tänker du nu om dina, de stora förflyttningar du gjort och packningen är gjord. Men nu när du liksom skiftar från Finland till Skåne till Stockholm, vad kommer du att tänka när du packar? Peppe: Jag kommer att tänka att jag... Jag ska åka hem till mig. Nu är det för sent för mig att göra det sudoku-grejen för jag har ju varken... Jag har ju varken... Jag lever ju i en kapsek precis hela sommaren. Men det som jag kommer att göra är att lämna ganska mycket grejer i Skåne så jag kommer att åka hem med en lättare väska. Och jag kommer hellre faktiskt inte köpa någonting. Första somrarna när vi kommer till Finland och Sverige brukar jag köpa kläder för att jag tycker att det finns bara fulla och dyra saker i USA. medan Sverige och Finland har ett helt annat kvalitet som designtänk. Men nu känner jag verkligen att jag behöver inte den klädespluggen. Också för att jag har en bankgivning eller något annat fungerande sätt att beställa någonting online på. jag har vänt mig själv helt från shopping. Jag ingen lyst att gå på stan och jag kan inte köpa någonting online. Så jag får inte ens mer lyst att kolla vad det finns. Det enda jag har är jag åker hem med en lättare väska. Du då? Vad kommer du att tänka på? Marianne (Maja) Norrgrann: Jag tänker, jag ska göra så här, jag säger det högt till dig för att ska hålla mig till det också. På samma sätt som att jag inte packar ner en bok som jag inte tror att jag kommer gilla, för det vore slöseri att gå och bära på, så kommer jag när jag packar vara verkligen superhård med att det är bara det, det som jag vet är 100 % säkra plagg. Jag ska bära så lite som möjligt. Peppe: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, verkligen ha minimalistisk packning. Peppe: Mycket bra. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja okej, mm. Peppe: Okej hörr du, ska vi ut i världen nu, ut och klamma träd? Marianne (Maja) Norrgrann: Ut och kramma träd. Vi tar det alla som en uppgift eller hur? Kramma åtminstone ett träd efter du har lyssnat på den här bodden. Peppe: Eller känna att minst en lite på det. Viska någonting, en hemlighet till trädet. Marianne (Maja) Norrgrann: och kanske prata lite. Så gör vi. Tusen tack för att du har lyssnat. Gå nu in på fridelabs.se och signa upp på nästa Fridelabs Session. Det en chans att testa på hur de här tankemöterna vi har där du får inspireras, tänka och ta action på någonting som du vill ha i livet. Du är varmt välkommen dit. Peppe: Gör det. Vi ses där. Hejdå och vi hörs också nästa vecka. Marianne (Maja) Norrgrann: Det gör vi. Hej då!