Latest / Det kommer att bli bra - en Friday Lab Podcast / Det kostar att ha mycket prylar
Transcript
- Peppe Öhman: Hej och välkommen till podden som heter Det kommer att bli bra. Det här är en Fardelab-bordkast som görs av mig Pepe Öhman och dig Maja Marianne E. Norrgren. Hej Maja. Hej Pepe. Innan vi börjar. Inspiration är härligt men action ger resultat. Om du tycker att det här är intressant det vi pratar om. Häng med på nästa Fardelab Sessions. Det superenkelt att anmäla sig. Du går till fardelab.se. Väljer om det är vardag. arbeta med eller företagande också du välkommen på en gratis färdlig obsession helt enkelt. Hoppas vi ses där gör det. Jag vill bara kasta mig in i en artikel som jag läste New York Times för någon vecka sedan och den handlar om att vårsteda och röja lite hemma och hur man ska tänka om man är en sentimental person som jag ganska mental. Du sentimental. Du är kanske inte så farligt sentimentalt. Jag vet inte. Om man skulle lägga sig på en 10-grad skala från 1 till 10, om man hamnar... Jag vet inte. Om 10 är supersentimental kan ni inte släppa en enda grej. Så det är inte jag. är en medelmotta. Femma, sexa. Vad tror du att du är? Jag verkar superblöd när det kommer till barnens grejer. Jag kan typ bara gå igenom, de växer väldigt fort, jag går igenom deras klädskap och så där, den här t-shirten hade vida på sig när han spelade baseball. Mellis kommer inte att använda den, men den påminner mig på något sätt om den här tiden. Så känns det att kastar bort en del av hans vardung för att jag gör det. Men jag har faktiskt också gått på ett tryck att om jag liksom lägger den i en hög och säger att jag ska fundera på om jag ska hålla eller eller spar den här och sedan återkommer en tid senare till höger. Då är det helt fint att slänga bort den. Det är sätt bara just när jag tar upp den och funderar på om jag ska ha det eller slänga eller inte eller donera. Och så att jag när det kommer till barnens gamla läksaker så känner jag också det Magnus som får ta hand om det liksom att röja bland dem och slänga. För då kan jag också bli så det känns som att kasta bort en del av deras barndom vilket är helt galet förstår jag själv också. Men. Det låter som att du har hittat en strategi. Jättebra. Jag tycker att barnens... Förlåt. Med barnens kläder... Det som har räddat mig är att det finns barn som är yngre- för båda mina barn. Kläderna går direkt vidare till. De favoritplaggen som har... Nu ser jag dem på mina vänners barn och mina bröders barn. Då lever de vidare och då är det helt fine. Men tror att där anonyma ger vidare, det skulle säkert vara jättesvårt också. Det kan verkligen relatera. Jag har äntligen hittat ett litet barn som får mylist grejer också. Det hjälper jättemycket faktiskt. Det här också att det ena okej och det andra inte är så okej, tycker jag också täcken på. Det här är verkligen bara hjärnan som spökar och spelar spratt för en. Och det var exakt det här artikeln handlar om att dina känslor saker är inte dina känslor. Alltså att man kan älska en person eller minnas en stund och man kan liksom alltså ha kvar en person i sitt liv trots att det kanske inte finns längre också utan de här sakerna åtminstone utan jättemycket saker. Och så var det som en helt konkret guide som handlat om man vill röja hemma hur man ska göra liksom. Ofta att som om. Vi mår ofta bra av att inte ha jättemycket saker omkring oss. Sedan kan man ju definiera själva som jättemycket saker och som inte jättemycket saker. Men om man säger att min pappa gick bort för ett par år sedan och här blev det inte jättemycket grejer på honom också. Jag bor i L.A. liksom jag kan ingen möjlighet att ta stora möbler och sånt hit. Men det fick jag märka att det här. Det skaffa lite i mig liksom det något som jag kanske tänker lite på. Jag vill verkligen inte vara den här personen som bråkar om vem som ska på en viss tavla och sådant. Men jag känner att jag känner att kanske det borde fint att ha lite mer grejer av honom. Men i den här artikeln så är det också att har man är man till exempel jättemycket grejer så kanske de tar ut varandra lite. Alltså om man har några få saker av någon som sätter man mycket mer värde till dem om bara den här saken kommer jag så väl ihåg för det här liksom. Den här fick jag av min. men om man har 15 olika grejer så blir det lite inflation i Om man verkligen älskar precis varenda grej och känner att man inte leva utan det här så ska man såklart behålla den men det är inget svek heller att göra sig av med dem. Så jag tänker att kolla på saker, fundera på lite Samari Kondo, kommer du ihåg det där? ska få påkåps sina kläder och vara sådär, does this bring me joy? Först älskar alla Marie Kondra och sedan tyckte jag svängde ju opinionen tyckte alla att hon var super töntig och nu vet jag liksom inte riktigt var den här kollektiva opinionen befinner sig. Men men de återkom till lite samma metod i den här artikeln att fundera på grejer du har hemma. Är det här något du faktiskt tycker är snyggt och fint eller är det någonting som bara finns där för du känner att du liksom ska vara här eller för du har fått kanske något du har fått av en kompis som du älskar kompisar men tycker den är vasen är ganska full. Då är det ganska okej att donera den, den vidare, sälja den, vad vet jag. Man behöver inte spara precis allt som hamnar hos en genom livets gång. Det här väcker så mycket tankar hos mig. Det första jag tänker på är... Du vet, här Stockholmsböckerna är Per, Anders, Folkundström. Nu hoppas jag verkligen att jag säger det. Det vore så tråkigt om jag sa fel, men jag tror att det är Folkundström. Där följer man personer Mina drömmar start. Ja, är första boken. Sen fortsätter det ända till 70-talet. Det börjar från sekelskiftet, slutet av 1800-talet. Sen fortsätter det hela vägen in till 70-talet, 60-talet. Man följer personer som boken kretsar kring. En av de huvudpersonerna i boken heter Emily. Det tänker jag så ofta på när hon är ungen av första boken- och dör i sista av ålderdom. Hon hade ett långt av rikt liv. Så hur lite ägodelar hon hade när hon dog. Hon ville inte belasta hennes sista och sista som var efterlevande. Hon hade redan sett till att de få möbler hon hade, vilka som skulle ges vidare. Det som var hennes käraste egodel var en handbroderad näsduk- hon hade skrivit en lapp att göra vad du vill med den här och lagt en rask. Hur hanterbart en människas inventarielista var för inte så jättelänge sen. För få generation till generation fördes det över en viss antal... Grejermöbler, textilier, bilder och så där. Det var ju väldigt hanterbart. Men hur det har exploderat i och med modern konsumtion. Jag har också städat ut min pappas hem när han gick bort. Min pappa hade inte så mycket saker. Det var ju väldigt tacksamt för då när vi var i det där. Hur mycket det samlas och hur det liksom läggs på. Generation efter generation, om vi inte gör oss av med grejer och gör beslut om vad som viktigt och vad som ska sparas, då blir det helt ohanterbart. Det har jag tänkt jättemycket på. Till Marie Kondoson, det är ett tag sen den boken kom att vara en grej. Den senaste boken tror jag på, på det här temat som man ganska ofta ser folk prata om, är den här Swedish Death Cleaning Method. –När man är fullt frisk. –Det var bara jag som var nationalistisk. tyvärr. Just den här gången var den svenska fattaren. Jag minns inte vad hon heter. Men det har också blivit en internationell bestseller. Det handlar ju om att i senare delen av livet, men långt innan man ska dö– –att man går igenom och gör en sån här livsutrensning– –förbereder helt enkelt för ett generationsskifte. Utan att det handlar om bolag och annat. Den är lite morbid, men jag har läst boken och jag tycker att den tanken är väldigt fin. Jag håller med. Jag tänkte på en sak när du sa att vilken stor skillnad det är för någon som levde på... Vad sa du, Emily? Hur var personen? Jag hon hette Emily. Jag hoppas att jag är längesen i lastransakt. Mycket färre saker våra mormöder och farmöder och den generationen hade jämfört med oss. Men också hur snabbt man normaliserar. Alltså vad som är normalt förändras så fort. Alltså vad som är hur mycket kläder man har eller hur mycket köksrör ger råd. Hur ofta man renoverar eller byter ut möblar och sånt. Hur det som är normalt nu har verkligen varit normalt i en blinkning. Det är en så kort tid. Det har varit normalt att ha så mycket saker som vi har nu och men eftersom vi lever mitt i den här kulturen så är det ganska svårt att ställa sig utanför den och var så där. Nej jag ska bara ha två par byxor och tre par skor och liksom enka strull. Det känns som att man är en galen asket om man lever så trots att folk under en jättemycket längre tid än vad vi har haft den här kulturen. Verkligen har levt så mycket färre grejer och verkligen haft det helt okej. tror liksom inte det finns som. Andra orsaker är att folks livskvalitet kanske var sämre på den tiden än mängden grejer de konsumerade. Det finns en mots... Förlåt. Det finns en... Nu pratar vi förlåt i lagret. kör. Kör du. Det finns en motpåbola. Vi tänker att vi rensar ut och skapar plats och vi ska leva mer enkelt. Men så fyller vi på med ytterligare. Det kommer som en motvåg. är lite som att bantningskuror inte funkar för kroppen vill ändå normalisera i ett normalläge. Du bantar, kör någon kur och väger exakt lika mycket eller lite mer. Jag tycker att minimalism verkar också ha den effekten på folk för att själva samhället inte uppbyggt så. Men att vi också håller fast i massa grejer också med tanken att... Det slöseri att göra sig av med grejer som är fullt fungerande. Båda de här motarbetar ett sunt normal läge. Det är svårt att veta vad ens normal läge är. Det som alla andra gör, som jag säger, inom situationstekan normala, då har man jättemycket grejer. Men att man är konstig om man inte har det. Då blir det lätt att göra av med saker för att kunna fylla på med nya saker. att hålla ett konstant tillstånd av nya saker. Nej, fan det är så svårt. Jag skulle säga att det här är säkert en grej som kommer åldern. Men jag tänker så mycket på kvaliteten i för tiden. Alltså, jag är nästan så manisk när jag ska köpa kläder att kolla. Är det här polyester? Kommer det här bli noppigt? Eller kolla på möbler. Är det här riktigt tre? Eller är det här tre som man bara... Spår som man typ har pressat ihop och gjort lotsas tre av. För att jag tycker att det är så deppigt att slänga grejer. Man har liksom betalat för någonting och sen håller det bara inte. Det blir fullt. Vi bli bättre påkurera. Vi är mer som musein tendenter. Min mamma har sparat jättemycket barnkläder. Vissa av dem var fantastiskt roliga att mina barn kunde ha. Men procentuellt det hon har sparat- –kanske var det 10 % som var i användning och resten inte används. Men den här skjortan jag har på mig nu... Den är från 90-talet, som mamma har sparat. Jag tror att det här var min brorsas. Hon hittade en röd och en blå. Det är jag jätteglad för. Det här är superfin och den passar. I 90-talet hade man lite större storlekar. Då får Sanna en tacksamhetstanke till att hon har tänkt- Marie Mekko är kvalitet och tidslöst. Det sparar jag. Men det finns ganska mycket som man skulle kunna... Ge vidare medan det är aktuellt och de kan använda det men att 10, 15, 20 år så kommer ingen användare. Att vi behöver bli bättre påkurera utifrån ett kvalitetsperspektiv. Vad är det är tidslöst och hög kvalitet att spara? det någonting som inte är det? Ge vidare medan det kan ha värde för någon. Framförallt inte ta in sånt som inte är... Nej, men också känna att vissa saker har man kanske också betalat mycket för och då tänker man att det här betalas så mycket för som drömde så länge om och nu har jag det. Därför måste jag hålla det länge för att man kanske märker att man verkligen inte gillar det längre eller det inte passar. Då är det verkligen okej att klippa, försöka klippa lite av eller åtminstone granska sina känslor och se kan jag donera det här? Kan jag sälja det? Det är det trots allt bara fysiska saker. Det är den artikeln jag läste var så bra på. Jag klister in den här i podden. var så bra på att förklara att man kan verkligen separera känslor från saker. Man kan tycka om en person och ändå inte gilla presenten den har gett och göra sig av med den. Personen är inte saken. Man får ha olika smak trots att man är släkt. familj eller här. Så bra. Varje sak... som vi behåller, så binder ju också vår energi, men det binder också våra pengar. Alltså hur stort behöver vi bo för att kunna ta hand om alla grejer som vi samlar på oss eller har ervt och så vidare. Det var en jättevacker gungstol som stod hemma hos min formålfarfar. Den kanske var farfars som han har fått i present någon gång. Först stod den hemma hos min pappa, så gick min pappa bort. Vi kan inte ta den, men var det hans bror som tog den. Vi gick hans bror bort och var igen med det. Då tog hans andra bror den. När den gick bort har vi haft ett dödsfall i familjen. Då var det så nu behöver vi igen alla och kusinet. Vem tar hand om gungstolen? Nu hittar han ett hem igen. Jag var så tacksam för det, för den var vacker. Men ingen som bor i... Mamma ska bo jätte... Mycket space om man har plats för en gammaldags trädgungstol. Det är faktiskt jätteintressant att vi måste bo större för att kunna konsumera mer. Jag gick på USC här i USA och tog en kurs i PR och marknadsföring. När jag använde mig till den kursen tänkte jag att det här kan vara nyttigt att lära sig lite marknadsföring. Men det visste inte alls vara så mycket praktiska tips om vad man gör idag, utan det var helt enkelt en jätteintressant genomgång hur mycket reklam påverkar hur vi konsumerar och lever idag. Alltså det som vi tror att det är jätte gamla traditioner som kommer från någonting nobelt eller liksom någonting har hänt någon gång och liksom eller det organiskt på något sätt utvecklats fram är oftast bara reklam. Och under en alltså under en period så ville man sälja Jag undrar, tror du att 40-50-talet så ville man sälja liksom husbyggar branschen. Det finns säkert bättre ord för det. Vill sälja större hus för de tjänar mer på att sälja större hus. Så det gjorde man jättestor reklamkampanj om att varje medelklass familj ska ha ett musikrum så att barnen kan växa upp med musik och bli kulturella och det är viktigt för barnens utveckling. Och då sålde man liksom ett flygälvrum och då kunde man sälja större hus för att... Tänkte alla att vi måste liksom vi måste det klart att jag vill vara barn och det är ganska strategiskt att man ska fortsätta man spelar på folk som känslor de bara till mina barn ska få bara det bästa det klart de ska växa uppgärda med musik så vi satsar på det större huset. Men det är samma sak med diamant ringar alltså hittar man bara på att man ska gifta sig att en diamant ring ska kosta två tre månadslönar och då måste man köpa ett fördel liksom täckna på riktigt kärlek. Det finns. tusen olika sådana saker att man äter bacon och ägg på morgonen eller att man äter flingar på morgonen. Det kanske lättare att förstå. Men att saker som man tror att det här är den amerikanska matkulturen bara reklam. Det är bara marknadsföring som har etablerat ett visst sätt att leva och när det är träckigt brett så blir det en del av kulturen. Men ursprung är egentligen bara att ett företag vill tjäna mer pengar. Laks på sushi till exempel. norsk laksindustri som gjorde stor PR-insats i Japan när det började sprida sig ut i världen med sushi. Det visste jag inte. När du började det här exempel var du här, hur var det med pianorummet? Men inser att det du som har lärt mig det. Det här pianorummet eller musikrummet i amerikanska hem. Jag såg några siffror på, läste någon bok som handlade om konsumtion och konsumtionsbeteende och såg några siffror på hur mycket Genomsnitts, amerikan betalar för storage utanför sitt hem per månad. Så stor ekonomi det är alltså. Det är inte undantag i Norden heller kan jag säga. Och det här någonstans tänker jag, och det kan ju saker hända, liksom tillfället flyttar eller liksom... Ja, men någonting händer som behöver... Nej, men kanske just att man har ärvt massa möbler som man ska köpa ett sommarhus nästa år, men just nu så behöver man lagra. Men där någonstans, jag gillar ju såna här gränser för mig själv. Det funkar bra för mig att jag tänker. Det är rimligt, efter den här gränsen så är inte rimligt. Så för mig är storage inte rimligt. Att jag skulle behöva betala förvaring av prylar som inte ryms. Ha ett extra hem för dina grejer. Nej men exakt, för då börjar ju verkligen de här prylarna kosta. Varje månad. Jättemycket. Här är det good. Det är så vanligt här. Man åker ju förbi ofta sånina här. Så vanligt här också. Det är en uppskjutande problematik. När jag inte fattar beslut nu- –betalar jag mig ur situationen och tänker att jag känner mig mer inspirerad. I vissa fall är det en sorgprocess man är i. Då kanske man inte ska fatta alla beslut nu. kan vara rimligt, men då kanske sätta ett datum. Om ett år ska jag... Då ska jag tömma förvaringen och de beslut jag behöver fatta. Ja. Nej Gud. Alltså det finns en grupp här eller det finns i hela världen. Jag tror jag skrev en artikel om det för länge sedan också. Det finns något som heter By Nothing gruppen. Ni har säkert det i gamla stan också i Stockholm. Superlokalt kan jag tänka mig. Och By Nothing Santa Monica är otrolig. Alltså det är så mycket grejer. har fått allt från liksom wafflejärn och möbler och alltså you name it. Där folk bara känner att jag vill göra mig av med den här grejen men liksom Jag vill. Jag vill bygga kommunet också för de här grupperna. Får ihop liksom två saker att konsumera mindre nyproducerade grejer och typ istället för att hålla det i liksom en stor. Som man bara släpper det här och ger det till en granne och när grannen kommer att hämta upp det så får vi en liten kontakt. Nästa gång vi ses på gatan kanske vi hälsar på varandra. Vi behöver inte bli bästisar men jag tycker att det finns något väldigt fint i att kombinera det här liksom mindre konsumtion och att bygga kommunet i liksom sett vi är. Sen kan jag också tycka att är lite exkluderande att rika människor i Santa Monica ger fina saker till varandra. Ibland lämnar jag grejer ute bara i den här älen bakom huset. Folk åker ju omkring också i de här bakomhusen och plockar upp grejer. Ibland väljer jag att inte ge det en granna, utan kanske någon som behöver de grejerna med. Men du fattar. fattar. Överkonsumtion är ju ett problem på så många platser. Jag minns i Belgien när vi bodde. De var alltså superpämpningsdagar som var för större grejer. Det var en grovsoper. På den gatan jag bodde så var det enkelriktad och jag hamnade bakom sopbilen. såg vad grannar hade säljt ut och den är fullt fungerande. Enorma plastrushkarna som man kan köpa ute i trädgården. Det mosas in i en återvinningsbil. Inte förs till återvinningscentralen. Det är så mycket värde, så mycket material som bara smärsas ihop. Man orkar göra jobbet av att lägga ut gratis. Eller ringa runt och fråga någon som behöver. Finns det någon förskola eller? Jag fattar att det inte är så enkelt alltid. ja. Det är nog. Skoutstuga eller någon. Att bara göra lite effort. inte bara för att pengarna inte är en issue. Att man bara låter saker förstöras. Det tycker jag är jättesvårt. Jättejättesvårt. Okej, så pengar. Att hålla inflödat av grejer. också lite i chack. Att inte bara fokusera på att städa ut utan framför allt fokusera på vad jag tar in. Jag tycker det har blivit bättre nu när jag beställde faktiskt McDonalds hemleverans här för första gången någonsin tror jag i Sverige. Man kunde nu klicka i att jag vill inte ha leksaken i Happy Meal. Sånt gillar jag. Att vi inte bara... Allt sånt gratisgrejer, saker som man inte behöver eller vill ha... Att bli tokig på såna här t-shirtar för att man springer i ett lopp eller barnen har några lägre väckor. ska vara en tröja i dålig kvalitet. Det gör mig galen. Det är sånt slöseri på resurser. Det måste gå att lösa på nåt bättre sätt. Men att sätta stopp för inflödet. Men hör du... Jag känner att... Det här kan kanske också implementeras på ens liv på andra sätt. Att vara lite försiktig med vad man fyller sitt liv med. Och igår skulle jag redigera min romanmanus för den sista redigeringsrundan. Och vet du hur många gånger jag har läst den här boken? Jag inte bara skrivit den, jag har också läst den. Det finns ingenting tråkigare. Det är så tråkigt att läsa samma sina egna ord för 10 000 gånger. Och då... Gick jag gärna in i nåt så jättepanigt flyktmode, så istället för att redigera den här bokgevern, vet du vad jag började göra? Jag började skriva på en ny bok. Och när jag skrev det första kapitlet, då kände jag verkligen sådär, vad i helvete är det man håller på med nu? Jag tänkte det och sen lämna jag båda åt sitt öde, jag gjorde ingenting mer den dagen, men nu ska jag ta tag i det här mitt... existerande roman manus, alltså redigerade färdigt. Men jag tänkte det var så symboliskt typiskt att när man tycker att någonting är lite jobbigt eller oträvligt och inte riktigt orkar hantera det, då tar man in mera saker från ett annat håll, liksom så att man kan distrahera sig själv. Och ja, som nu går nu verkligen så att skomarkadens barn går barfota själv för att jag som inget. Jag kan verkligen inte föregå med gott exempel den här frågan. Men tänker att det är bra att hålla ett öga på sig själv när man börjar samla på sig nya projekter. Planera nya saker innan man har avslutat tidigare. Att bara stanna upp och fundera. Vänta lite, varför håller jag på med det här? Gör det för att jag vill göra det eller flyr jag för någonting annat? Jag tycker du inte alls var skomakars barn, utan precis exakt som en skomakare. Skulle bete sig du säga, uppmärksamma vad håller jag på med? Också besluta, nu gör jag ingen del av det här utan nu tar jag en paus. Det var väl otroligt snyggt. Skönt, är man. Tack. Det är intressant det vad man flyr in i. finns alltid... Det är också en opportunity, vet du. Om man verkligen inte har tagit sådant som man annars skjuter upp så är det ju ganska positivt ändå att ge det lite tid. Nu vet jag inte om var just det i det här fallet. Ja, var lite coolt faktiskt. Jag tänker att om man ska ge sig ut eller in att vårstäda vad den är så är fysiskt eller digital vårstädning superhärligt att göra. Vårstäda turistan. Saker som man faktiskt inte ska göra för man skjuter på dem så länge att det kan inte. Det kan inte komma en sådan dag som är så tom att jag kommer ta tag i det här men stryk det då. liksom du kanske inte ska stå på någon lista. Eller vet du vad det där digitala stäng alla tabbar som du har öppna i. vet man ju du är som jag. har säkert 20 stycken tabbar. Antsett mer än så till och med stängde man alla ser vad som händer. Det känns otroligt skrämmande men. 26 26 26. Men då stängde jag ändå datorn igår så jag är lite överraskad att det. Det är som dagen körd av dabbarn. är dagens körd för datorn stängdes igår och startades om. Det är verkligen renande och inget farligt kommer att hända. är en bra övning att släppa och känna sig, börja från en rent bord. En annan sak, nu säger jag det här mest till mig själv, är att den absolut bästa vårstävningen sker i lagom tempo. Det är lätt att bli så Nu ska jag göra det här. Då drar man igång på fullt. Glöm att pausa, glöm att äta, stann upp för sent. Allt det där håller ett tag, men det håller inte så länge. Man blir sur på vad andra har gjort eller inte gjort. Tänk istället långsamt tempo. En solig dag i trädgården och du kratta löv- att du kör 15 timmar. i ösregn och svär under tiden. Om den metaforen funkar. Gör det lite nice. Tänk små wins. Ta ett område åt gången. Fira allt du har gjort. Sätt upp en lista. Jag hade en lista på dörren för några veckor sen. Den förblev tom. Jag tänkte att varje grej som rensas ut från det här rummet som jag nu sitter i och inte är så jätte... Det är mindre stökigt det brukar vara, men det blev inte klart. Att du ska dra ett streck för varje grej som försvann härifrån. som en liten belöning. Hitta på, lyssna på någon härlig bok, alltså gör någonting som sådant blir nice och för dig själv så att det inte fastnar i här måste-träsket. Energilöst måste-träsk, det behöver vi inte. Nu kommer det sista, nu kommer jag ihåg en sak från den där artikeln som jag refererar till och det är att om man är osäker på en sak, om man är bara nu ska jag rensa det här rummet, men jag är fan osäker på den här statuen av, vad vet jag, vad man har en statu på och Det kommer göra så att man lägger undan den. Lägger undan den och så har du den borta i en månad och så ser du saknäden. Tyckte den var otroligt vacker att titta på och en statuett. Man kanske inte har en hel statu liksom. Förställde en männen. Men jag vet inte. Så Santa Monica. Jag vet inte. Nu vet jag hur det ser ut här hos dig med en liten statyr och har kanske. Men liksom lägg undan den här föremålen och sätter en satt som en kalendar på min näse om en månad. Har du längtat efter att säga att den saknade, då ska den stanna. Har du inte ens tänkt på den, det kanske inte är ett känslut, då är det bara att lägga den i by nothing-santamonikagruppen. Så bra. Ett tips där på att göra motsvarande sak för inflöde är att ha en lista på sin telefon till exempel. Så varje gång man får en impuls att köpa någonting nytt. man sätter det på listan, datera det. Och är det så måste-måste-grej, då får man efter en vecka. Är det en nice to have-grej? Det vore nice att ha en ny kudde till soffan. Lägg några veckor till och känner du efter. Är det fortfarande jättenajs? Då får du gå i hög. Samma metod hjälper inflödet. –Okej. Innan vi slutar, Maja. –Jag ska börja vårstäda. Min man har res bort. Vi är tre stycken som redo att börja möblerat om nu. Han vet ingenting, han lyser inte hela på podden. Så han kommer vara lyckligt ovetad när han kommer hem nästa vecka. vi har möblerat dem. Vilket vi alla tillsammans bestämt att vi ska göra. Det är inte alls frågan om det. Men han tyckte att vi gör det sen. Han åkte i morse, var alla tre. Vi börjar ikväll. Så det är vad vi ska göra. Älskar det. Det är väl utav förr- och efterbilder. Ja, det ska jag faktiskt göra bra. Jag tänker alltid efteråt när jag sätter fönster i helgen. Varför tog jag inte en förebild på det extremt smutsiga fönstret? Jag gör det direkt. Så bra. Peppe? Vad ska vi säga? på nästa Fridelab Session. Vill du ha mer action, styr action mot det som gör livet härligare så kom på nästa Fridelab Session. Det är superenkelt att anmäla sig. Man går till fridelab.se, väljer vardag eller business och signer upp. Och så är det bara att dyka upp till den här workshopen som vi håller tillsammans. Den är online så man kan göra det var som helst när man är befinna sig i världen. Jag kan verkligen rekommendera att göra något sånt här. När man gör saker tillsammans andra händer extremt mycket mer än att bara sitta hemma på sitt rum och tänka på vad man kunde göra. testa det. Det kostar inte ens någonting. Det bara show up. Vi hörs nästa vecka igen. Ha det så bra tills dess. Tack för idag. Hej då.