Latest / vardagsprepping / 308. Den med student-scenariot
Transcript
- Martin: Kommer till vardagsprepping, en helt ideell podcast utan reklam för dig som vill stärka er med reskor på kul samtidigt. God morgon på er Patrik och Emily. God morgon. God morgon. Kul har vi ju haft det, Martin, eller? Mm, det har vi. Det hörde ni kanske i det förra avsnittet. Ja. På en meet-up. Det var lite mer utmaning att klippa ihop än vad jag trodde. Det kan jag tänka mig. Mm. Men jag tror det blir bra. Det blev lite ekon i då och då men jag vill jättegärna ha med deltagare. var ju jättetredligt att lyssa på. Mm, precis. Men ekon får man ha. Men det inte därför vi är här idag. Det är just det. Förlåt. Vi har fått en Patreon till. Åh så bra, så snällt. Någon som har vändit själv. Ja, precis. Jag måste bara berätta vem det är. Utan att gå ut. ur min förberedelse. Nu ska vi se. Det är faktiskt Rickard som blev en Patreon för fem dagar sen. Då var det alltså den 19 maj. Stort tack, Rickard. Gick in på den högsta nivån. Så jag vet inte om ska fundera på du ska sänka den. För den ger absolut ingenting. Det bara ger mer pengar till oss. Det lät som om vi fick jättemycket. Ja, men det är uppskattat. Vi går ju runt utan att börja betala det själva. Precis. Och vi kan organisera Meetup. Och lite sånt. Vad finns vi mer än att på Patreon, Patrik? Eller Emelie kanske vet om det. Vad finns förutom på Patreon? Ja, du menar på YouTube, de vet det Ja, precis. Ja, det har jag koll på. Ja, det är bra. Och så Facebook, Vår Facebook, ja. Gammelgubbsmedia. Eller gammel media kanske du får kalla det. Finns det någon annanstans Martin? Inte aktivt då? Nej. Nej, tror jag inte. Nej, inte på Instagram va? Jo, på Instagram finns Finns det mer aktivt? Nej, inte speciellt. Det är så jobbigt när man... Man måste lägga upp varje dag eller varje vecka. Och det passar ju inte mig. Men det inte därför vi är här. Vi är här för att på tal om att glömma saker. Vad är det som står på tapeten idag? Jag vet inte riktigt. Jo, det vet du ju visst. Jag vet lite om det inte var. Det är ett scenario till podden. Det är inte så mycket vet vi. Joakim, han som skickade in det där grymma scenariot. Flerstegscenariot. Han skriver såhär i... När var detta då? September. I slutet på september förra året skickade han in det här scenariot och sa kul att ni gillar mitt scenario. Jag trodde faktiskt inte det skulle bli ett avsnitt av det. Eftersom jag är lätt manipulerad. Om jag får lite uppskattning så har jag gjort ett nytt. Men nu är det viktigt. Nu måste vi lyssna. Nu säger jag så här. Det här scenariot skiljer sig lite från andra scenarion. Dels får ni tänka er att ni är någon annan än er. än er själva. Eller att ni är er själva för cirka 15 år sedan. Och sen lite senare skriver han att det är nyss fylda 20, så 15 år för min del. Jag får tänka långt tillbaks i tiden. Och sen säger han dessutom en lite mindre fråga av typen, vad gör du utan det är lite andra frågor kring scenariot. Så det låter väl spännande. Spännande. Mycket. Det blev jättebra förra gången. Ja, vi tycker det. Sen finns det ju folk som har synpunkter på vad vi gjorde. Det fick vi höra även nu, så här långt efter på Meetup. Mer än en gång. Ja, precis. Men då sätter vi igång del 1, den mänskliga faktorn. Du är en nyss fylld 20-årig student och nyinflyttad i nya studentstaden. När är det ett sent istakväll i februari? Du har varit ute med några nya kurskamrater, ett par öl och lite dans på ett studentställe. Klockan är kvart i ett och du bestämmer dig för att gå hem till studentkorridoren, tre-fyra kilometer bort i ett område du fortfarande inte riktigt har stigit koll på. Mobilen ligger på 18 procent, inga kontanter men betalkortet är i fickan. När du lämnar stadskärnan märker du att mobilnätet är ostabilt. Kartappen laggar, men du fortsätter på känsla. Efter ett tag upptäcker du du inte riktigt känner igen dig. Du står nu vid ett industriområde på gatan mellan lagar i lokaler och gamla verkstäder. Det är tomt på folk, kall vind från norr, nollgradigt och lätt duggregn som alla svenskar somrar. Nej, det skriver ni inte. Men du är överväg att gå tillbaka till de ljusare delarna, men du tror dig ser lampor lite längre fram. Du går i den riktningen men det visar sig vara en obemönad bensinstation. Nu kommer det lite diskussionsfrågor. Finns det mentala rutiner, alltså inte prylar, som kan tränas på för att återfå fokus trots nedsatt omdöme? Oj, jesus. Jag kommer bara på nackdelarna det här. Att man ibland litar på sin instinkt som säger fel. Speciellt när man bara rusade. Det är så många saker i den här som blev fel. Gå hem själv när jag inte vet vad jag ska. Så ung, i mökare, kyla. Det är många saker som jag har förhoppnings. Man är 20 då och student och är man inte ung. Världens kung, är du ju... Man kanske inte är en barnmön... Ja, han på gränsen. Ung får vända sig att man är. Men tänker så, ung tjej också. Jag hade inte gett mig ut i möker så oförberedd. Det en studentstad. Det vet man inte vad det är för aning. Så fort man kommer in i industrieområde, då tänker jag att det finns många skrimslen. Ingenting här. Jag hade backat. Oavsett om de är rädda, minnt Precis. Men jag tänker det här som vi brukar prata om när man checkar in på hotell, vad man ska göra då. Det är ungefär samma sak alltid. Den gäller väl alltid när man kommer till en ny situation eller ny stad i alla fall. Att man istället får gå ut och dricka öl så kanske man ska ta en promenad runt området och... Dära sig att hitta. Lära sig hur det ser ut och lära sig hitta precis. Frågan är dock om man gör det som 20-åring. Uppenbarligen inte, till rätt avfall. Precis. Och så tänker jag stoppgrejer där också. Stanna upp och tänk efter. Orientera dig. Det kanske inte är så lätt att orientera sig när man är helt väck. Ingen aning vad man är någonstans. Nej, precis. Men den tänker jag väl man kan träna upp. För det är också en grej. Det är lätt att säga. Stanna upp och tänk efter. Men det är ju en annan sak att göra det. Så det tror jag också. Man måste öva lite. Ja, det måste man göra. Kanske måla upp scenarier för att säga ok nu händer det eller låter jätte... Jag vet inte om man gör det som 20-gårdig åring men när man går någonstans ok nu ska jag låtsas att jag vill se vad gör jag? Risken är väl att man skrämmer upp sig om man stannar till och kommer få en massa scenarier. Det är ju definitivt någonting man behöver träna på innan då tänker jag. Förstår man det här i mörkret så... Man ska inte börja klockan halv veck till ett industrieområde när man är hilser. Det är fel ställe att träna på och fel tidpunkt. Men i det här fallet låter det som att man kanske hade behövt och ska man kvalitera för att man faktiskt backar. Det finns ju mycket och jag tror vi har väl pratat det där med när man kommer till ett nytt köpcentrum om man gör det att man faktiskt där implementerar stopp och så bara okej vad är nödutgången? Finns det brandfilter, finns det brandsläckare? Att man får in det tänket. För det tappar man nog bort ganska. Och en tjugåring som kanske ofta, beroende på vad man är för person, men man kanske när man är storhandlad då kanske man går med mamma och pappa i släpptåg. Eller inte i släpptåg, man kanske är släpptåget. Och följer efter dem och tittar i mobilen istället. Men att man kanske då slår på sina prepperögon och kikar lite. Jag tänker också scenariet där med telefonen var det 18 procent kvar. Big no no och titta på den no-nära också. Precis. Det vill man inte ha slut. Plus att det är en iPhone och lite kallt. Då är det 18 procent kvar. Då är det snart avstängning på den. Ja. Plus att... Nu ska vi se. Vad sa... Vad saas? Mobilnätet är instabilt. ska man ju tänka på att ju svagare signalen är desto mer energi går åt i telefonen. För den kommer ju försöka boosta sin mottagning hela tiden. Men de sa nog att man ska hitta någon strategi, en främsta strategi. säger att låt det bli riktigt. Det är väldigt svårt när man är student i 20. Det är inte den största personen här, tänker jag. Eller vi. Det tror jag är en personlig inställning. En del gör det. Det är ju ett barn, gör ju allting. Man har inte kunnat hitta hem. Man vet inte hur länge man har bott här, men man borde ju faktiskt ha försökt lära sig hitta lite grann. Ja, herregud. är väl ett steg, om man nu överhuvudtaget tänkte måste gå hem i alla fall. Jag tänker att när jag är stort på det här och har student i Lund så är det en relativt stor stad och det lätt att gå vilsen. Men det är ju knappast folktomt någonstans. Kanske industrieområdet där på natten men på vägen innan kommer till ett studentstället innan man kommer till det industrieområdet så man passerat ett rätt stort avstånd. Säkert till de flesta. flesta av de studentstäder. Men i det här fallet kan vi väl landa i att lära känna sitt närområde innan man går ut och blir påverkad av droger. Och där är ju Hitta ute jättebra. Fick du det sagt igen? Det var väldigt länge sedan du pratade om Hitta och Patrik. Ja men nu är säsongen igång igen ju så de senaste går. Precis. Jag tänker på något som också viktigt, den här magkänslan. Innan man kom in i här industrieområdet så borde ju magkänslan ha kommit att här borde jag inte vara. Nej, jag känner inte igen mig alls. här alkoholen kanske är den som trubbar av lite. Men Anna säger ju det också. Att man backar där. Det det första jag fick lära mig när vi pratade självförsvar och sånt. Om du har ett mörkt område framför dig ska du inte gå in där för att du är rädd, utan för du smart så låter du bli. Det är viktigaste att du har hela tiden tänket att du ska inte begränsas av din rädsla, men du ska vara smart nog att låta bli i sådana miljöer. Ja, situationsmedvetenhet är det lite där. Och den kan man tränna på olika sätt. Då en annan fråga är hur mycket backup tänker rimligt för en utekväll som ny student utan att vara den som bär en stor ryggsäck på dansgolvet? Ja, där handlar väl frågan lite om prylar. Och jag tänker att jag tror på sin höjd det är väl en powerbank. Jag har tänkt samma sak för det är så beroende som... ...styrgulligt de är med på telefonen så vill man inte ska bli urladdad på powerbank kan man ju ha i sin ficka. Man behöver ju inte särskilt stor powerbank för kunna lära telefonen en gång. Nej men precis, de är ju pyttesmå. De där är små. De är jättesmå och väger inte så mycket så de kan man ha i fickan utan att det tynger ner för ett halv kilo batterier. Jag tänker att det inte är rimligt att den här människan har med sig en karta och kompass. Det finns ju inte på världskartan någonstans. Men jag tänker i backuptänk så tänker jag ju kanske... Nej, det här med kontakter. Någon som kanske vet var man bor. som fortfarande är baka. Jag har någon typ av hittarfunktion tänker jag. är väl en bra backup också. Då gäller det också att man har batteriet på mobilen men jag tänker att ge man sig ut själv så att är bra att någon vet var man är och kan följa det. Precis. Så jag tror backup tänker jag nog rimligt men väldigt små omgångar. Ringa någon av vännerna om man vill använda sin sista procent. Ringa någon som man var ute med. Som kanske är bättre. Hjälp, står här. Precis. Jag är helt lost. Kom och hjälp mig. Och i Mobilnätet Sverige så kanske man ska... Kom man inte fram så kan man ju skicka ett meddelande och skicka sin... Vad heter det då? Location. Position? Ja, position. Tack. Lokation höll jag på att det blir jättefurt svenskt ord. Okej, ska vi gå vidare? Vi ska se bara hur många... Ja, det var bara tre delar. Del två, förlorad orientering kallande. Du försöker ringa en taxi, men du lyckas inte trots upprepade försök. Och till slut dör mobilen. Du inser att du inte alls känner till stan speciellt bra egentligen. Dessutom är du betydligt mer alkoholpåverkad än du trodde och du har tappat bort vädersträcken helt. Du följer en gångväg som verkar gå mot stadens ljus, men den leder till ett stängsel. Du tar dig runt det, men gångvägen slutar i ett mörkt område med lastkajer. Ingen människa i sikte. Du har något som låter som en glassbil. Nu kom den tillbaks. Men på långt avstånd. Kylan börjar bita. Du sätter dig under ett utsträck. utskjutande tak för att samla tankarna regnet övergår i snöblandet. Du gör en snabb mental inventering. Inga tändstickor, inget ljus, inget vatten, inga värme. Jacka och skor finns men är fuktiga. Då kommer det frågor här. Vilken prioriteringsordning gäller här? Orientering, värme, kommunikation eller energi? Hm. Man måste hitta de om man är snart så känner jag. Man kan ta sig därifrån. Värme kan man inte få någonstans. Fuktig och där när man inte har något annat. Kan vi inte ta oss tillbaka? Jag tänker det också. Jag skulle vilja gå tillbaka till utesstället istället. Om man har hittat det har man bara ett par vägar så länge genom stort industrieområde och genom cykel och väg och allt möjligt. Har man koll på det? Om man bara likar och lallar. Man måste hitta någonstans där det finns någon annan typ av bebyggelse. De här sakerna låter ju som de finns i utkanten av stan. Både industrimråden och lastkajor och sånt. är helt fel. Ja, jag tänker bara att vi måste ta oss tillbaka. Det är liksom huvuduppgiften på något vis. Uppbevalen är att helt fel ute. Vad var det, Patrik, från Search and Rescue sa de här som var nedkylda och... Nej, vad farsan var det? Hade de inte druckit vatten? Det var något som gjorde att de fick en mental påverkan. Det där de kom fram till när de var vilsade att kartan måste vara felritad. Vi kan inte vara fel. Jag skulle säga att prioriteringsordningen, det är ju fortfarande inte långt hem. Så tänker att energi och kommunikation och värme börjar få en lägre prioritet än orientering. Även om det snö bland annat har man jacka på så går man ordentligt och håller lite tempo så blir man ju lite värme. Precis. Om man vet hur man ska gå. Men det man mäter i alla fall är ett helt felområde. Jag är helt snitt på det. Jag har använt helt vilsen. När fortsätter man att gå till så kommer vi börja tidningsbärarna jobba Ja, precis. Om man är så alkoholberusad så känner jag att man ska börja experimentera med någonting heller. Gör upp en eld. Lite så. Omdömet är ändå rätt bra att vi har kunnat tänka så långt att vi har alla de stegen i det stadiet. Men jag hade nog hoppats på att jag var tillräckligt stabil för att låta bli elden till exempel. Ja men precis. Så det är bra att ta en AT-stick och tända Som inte har helt en lastkaj. Då lär det kanske komma någon snabbt. småningom. Ja, lastkaj låter ju också farligt med alkohol i kroppen. Vatten. Ja, precis. Jag tycker fortfarande att det handlar om orientering. Det är inte så långt. Eftersom man ändå gick till stället så ska man kunna gå hem. Då är det ju bara orienteringen som gäller här. In mot studentstället igen och hitta några människor. in mot stan. Okej, om du hade haft lite utrustning, alltså en mini-EDC, vad har gett störst effekt för fysisk och mental stabilitet just här? några karameller lite socker och en karta ja så kanske en pannlampa eller en ficklampa, en liten ficklampa men det måste ju ändå vara mörkt tänker jag och powerbank ändå ja definitivt får man gå om telefonen när ringer man ner till två? ja kommer du fram med frågan eftersom Försökte ju ringa taxi. Ja, meter 2 är lättare komma fram till. Den koppar på alla master. Ja, den gör det. Den använder ju närmsta mastern och använder alla master som finns. Hon ringer inte bara din egen operatörs. Det borde ju... Om man då får igång sin telefon så hade det varit smidigt. Då får man göra det. Säg, jag är Ylse. Eller vem ringer man? Det tror jag väl. Det känner jag väl. Det var väl någon som sa det att det är... Det är ju trots allt bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite. För de som tar emot samtalet kan säga att nej, det här kan inte vi hjälpa dig med. Och då är det bra så. Och då börjar det bli en riskabel situation för den här människan. Sista frågan här. Hur mycket risk-acceptans är rimligt för en student? När är det okej att gå hem onyktor utan utrustning och när är det ett misslyckande i sig? Jag ensam men det aldrig bra. Inte någon längre sträcka i alla fall. Både studentrummen, det ingen annan på samma studentboende som tar ut samtidigt. Jag tänker redan där i planeringen att ta en taxi ihop. Dela på ett sånt pris från början kanske man skulle. är sedan att en karta har varit inne på hela den förberedelsen. Om det regner, parafly. Det är bara sån grej. Ja men precis. Ska se. Jag vill bara kolla hur långt det var. 3-4 kilometer. Det tar en tid, det är en stund att gå ändå. Min cykel hade inte varit fel. Nej, precis. Om jag nu ska cykla på den. Men... Ja. är alkoholande. Ja, precis. Men det här med risk- och acceptans har man... Tänker man över tag i de planerna, i de banorna när man är 20 år gammal. Och berushör. Nej. Du får se några risker. Då är riskapprestansen väldigt högre. Ja, precis. Men jag tycker att förberedelse där igen. tycker inte heller. Det är okej att gå hem onykt där. Nej, och allting handlar om förberedelse. Sen så med alkohol i kroppen kan man säkert ha dumma beslut ändå. Det finns ju ännu farligare saker att Gå hem med någon kan vara en farligare. Så att är bedömningen, men just förberedelserna gick inte till tillstånd. är väl egentligen självklart. Ja men exakt. Det här hade nog kunnat undvikas om man gick till det där stället innan och sen gick hem igen. Och sen gjorde man sig i ordning och sen så gick man ut. Men jag tror som sagt det finns ingen tjugoåring som tänker att det är värt tiden. Nej men, kommer man ju... Kommer man till Nystad... Kommer man till Nystad är inte stad så vill man väl... Lära känna en. Och ett känsloff. Då går man på sin... ...GP i sin telefon hela tiden. Jag tror man gör det. En plan för alkoholen borde de haft också. Att inte hamna där. Som lite patik. Att man inte dricker alls. Men att ha någon typ av plan också som man inte dricker för mycket. Jag ser inte det som rimligt. För en tjugoåring. är liksom... Jag vet inte. Det finns säkert 20-åringar är duktiga på det. Vi går vidare. Efterdyningen och analysen. Tidigt på morgonen hittar du vägskyltar och en bemannad mack. Du värmer dig, lånar laddare och får veta att det varit större störning i mobilnätet i flera timmar. Och att du nästan gått en mil i fel riktning. På vägen hem funderar du över händelsen inte som trauma utan som en oavsiktlig övning. Vilka konkreta saker hade du gjort annorlunda i samma situation som den nyinflyttade studenten? Och det har vi ju nästan redan gått igenom, jag. Lär känna din stad. Ha en powerbank. Ja, lyssna på mina föräldrar. har säkert sagt till mig om det blir för brusen någon gång ring. Jag kommer hämta dig. Det kunde ju återreda en märkta redan när jag gick ut från stället på natten. Jag här så kan inte gå hem själv. Jag ringer min syskon eller mamma eller pappa eller någon annan som kan komma och hämta mig. De kanske blir irriterade och sura men det är bättre det än att gå hem. Ja, och där faktiskt tror jag att man kan inkludera någon automatisk stoppregel. man har som det här med att man ska berätta vart man ska och när man ska vara tillbaka och sen då att man kanske har som rutin att man hör av sig när man går från ett ställe. För då kommer man ju ta upp telefonen och då kommer man ju upptäcka att och shit det finns ingen mobilteckning. Och då kanske man börjar tänka ett scenario framför sig och gör att man är lite försiktigare. Ja, eller tycker personen att det är jättebra idé att göra om det, men då får man ju bättre kära. Precis. Jag tycker att är ett problem att få titta hem. Nej, men själv reflektionen efteråt är ju, ja, oenbart tänker jag. Det är det viktigaste tror jag faktiskt. Personen har ju travar på rätt så länge och länge till att få komma med. Ja, en mil, det tar ju flera timmar. Det tar ju minst två timmar. är en unikt tillstånd så tar det kanske ännu mer. Mm. Och så vad har vi för konkreta saker att man vänder så fort man inte känner igen sig? Ja, om man i fel håll så känner jag inte igen mig. måste vara helt snitt. får gå tillbaka. Precis. Det hade blivit ännu mer delämme på vägen. Vad hade vi gjort om vi sålt personer som vi kände kanske inte skulle gå fram och prata med? Mm. Då kommer vi in på mer med Alltså farliga situationer där också. Precis. Man behöver träffa någon som kan berätta var man är och vilket håll man vilken riktning man ska gå. Man vill inte träffa en självartigare. Nej, hur vet man? Ja, det är svårt. Självförsvar. Det är en jättebra grej kunna. I alla situationer. Kanske hade vi känt oss tryggare också. Ja, verkligen. Frågan nummer två. Hur hanterar du oväntade situationer i okända områden utan att hamna i panik? Tänk efter vad som händer. Vad är det som händer? Hur oväntar är den här situationen? den farlig? Nej, är farlig. Du kan ta det lugnt. Vi gör bara vilsen. Ja, skedde... Därifrån kan man hitta ut. Man kan gå på rätt ställe. Man kommer på rätt håll och man känner igen. Om inte något annat händer. Alltså, tänka... Stanna upp och också se konkret vad jag har framför mig. Jag kan ju vara lite dum, så jag är oftast inte så rädd för saker. Då hamnar man ju i dumma situationer om man inte är uppmärksam. Jag hade lätt kunnat gå igenom ensam genom en park. hade den känslan. Men däremot så vet jag ju. Så då får man ju stanna upp och titta framför sig vad jag har framför mig. Om det här att använda smartheten. Använda hjärnan. Man kan inte alltid använda magkänslan heller. Nej, verkligen. Jag vet inte. Se till att det inte är... Jag vet inte hur man ska tänka, men... Nej, jag backar. Det låter er anvishet vara nog. Nu ska vi se, sista frågan. Man måste nog inte ha ett fullt utvecklat konsekvens- tänk för att bli preppingintresserad, men det underlättar nog. Därför kanske genomsnittslyssnaren inte är i samma ålder som personen i exemplet. Men däremot är det möjligen fler lyssnare som har barn i relevant ålder. Vad kan och bör man göra som förälder när ens barn flyttar ut och upptäcker världen? Först är väl att se till att de kan stå på egna ben, jag. Först ta hand om sig Och låta dem göra lite fel på vägen. är väl det som lär vända Under kontrollerade former såklart. Sen tycker jag väl när barnet flyttar ut att man fortsätter vara en förälder. Alltså, nej men... Ja, nu är ju min son, han tillbringar ju tiden med sin flickvän i våran andra lägenhet och då är det ju. När de går ut så bebyr ju de ändå. Ja hör av er när ni är hemma så att vi vet det. Att man inte bara släpper dem helt utan... För det hade varit en sådan sak i här exemplet att... Ja, jag vet inte. Det hade gett en trygghet i alla fall att veta att... Nu kunde jag inte mässa mamma och pappa. Då började de kanske bli på alert. liksom... På morgonen och vakna i alla fall. Mm, precis. Och inte fått sms-et. är jag hemma, ja. Jag menar inte att det hade löst situationen, men om det hade blivit så att man gick alldeles vilse... så hade de ju vetat att den personen var här, skulle ha hört det av sig men gjorde inte det. Om det skulle bli något sök eller något sånt där. Patrik, vad säger du? Hur var du preppad, Elliot? Han var färdigpreppad. Det vet ju jag inte riktigt. Jag vet inte om är så. Jag tror inte att är det. Det bättre att vara tåg och vilse än att vara själv. Jo, det är det ju. Absolut. Jag tycker att är att inte släppa dem 100 procent. Sen kan det låta överbeskyddande men det finns ju en relevans i det i alla fall. Och sen tänkte jag att lära dem hur de ska bete sig i oväntade situationer. Går det vilse att gå tillbaka? Fråga någon som ser ärlig ut. Det bästa är man kan komma tillbaka till den där studentfestorganisatören och fråga hur kommer jag hem? Har du pratat med barnet i tidig ålder, så vid tjugoåldern, borde den ha anammat det. Om inte annat så sitter det ju någonstans i självreaktionen. Ja precis. Och sen tänker jag det, om man skickar iväg ett barn till en okänd ort, skulle jag nog säga att de första dagarna för att faktiskt... skita i festerna och så lär du känna området istället. För det finns säkert, jag vet nu har jag aldrig varit sån här, sån typ av student men det borde ju finnas evenemang där man går runt i stan tillsammans. men har varit, studentstäderna är ju ofta väldigt stora. Så det ju, om man då går och vill så, ja man kan gå med igenom någon av här städerna utan problem, de är ju väldigt stora till ytan. speciellt när man är här under. Så det är svårt att hitta i stora städer. Det svårt att se var man är, speciellt i mörkret om man inte har varit överallt. Ett tips man kan ge är att till en början ta sig dit man ska per fot eller cykel. Och inte ta taxi eller buss. då tenderar man till att titta på sin mobiltelefon. Får man inte in det där i ansiktet, i huvudet liksom. Nej men då hittar man ju såhär med det. Man hittar det tills det är busstationer. Och från busstationen. Ja men precis. Hela den andra vägen har man inte några, har man nullkull på. Mm, precis. HÄÄÄÄ� Tänk själv, Martin har nu tänkt om du inte stoppat din bil och så luvade du den och blev avsatt någonstans i hela Stockholmsområdet. Så var det där bara. Det kanske är en rolig övning. Ja men utan telefon och någonting. Var är jag? Står bara en lask här någonstans i något... mörker. Det ska jag faktiskt be Max se att jag sätter på mig ögonbindel så får han köra mig någonstans. Och sen släppa av mig och se om jag... Men då kan man ju ha mobilen med sig. Men inte använda GPSen. Vilken bra idé. Det låter ju skitkul. Och så ta sig hem. Ja. Lite going home-övning, lite annorlunda. Utan man vet inte var man startar någonstans. För då sätter man ju sin lokalkända rom på prov också. Gisses, vilken bra idé. Den kan man ju nämligen på riktigt. Det kanske inte är någonting man trycker på sin 20-åring när de flyttar. Men... Själva. Se till att lära känna din stad. Jaha. Det var jättekul. Då fick vi glänsa med våra kunskaper den här gången. Vi får se hur mycket vi får höra efter han nu också. Precis. Det var inte lika krocka som vi iväg från mitt i när. Det gjorde vi hela tiden. Här var man ung och... Hade man åldern att skylla på. Kommer det åsikter? Det kommer jag förhoppningsvis, jag vill alltid veta. Men det hoppas jag att kommer från Ingele. Alltså runt 20 och sånt. Ja, verkligen. Målgruppen. Passigt hur vi spekulerar. Ja, med all den erfarenhet vi har. En stor shout-out till vår scenarieförfattare. Du är väldigt välkommen med flera. Du är grym på det. Ja, verkligen. Tack, Jocke. Det gick lite för långt till sju månader innan du fick uppleva. Men jag tror att vi hade något scenario också. Jag sa att vi fick vänta lite med det här så att det inte blev scenario på scener. Ja, precis, scenariepodden. Kul. Där fick vi även ett uppslag till en YouTube-video. Pappa hittar hem. Man kan ju två söner. Både en av oss skickar två av oss till något annat ställe. Fast det inte är någon stor stad så kan man nog... Det är spännande. Inga pengar, ingen mobil för GPS och ta sig hem. Det kanske blir världens kortaste, tråkigaste video. Man gå runt och hitta fler timmar. Man ta upp sin telefon och ringa. Jag vet inte var jag är någonstans. Om man är i riktigt stor stad så är kartorna en riktigt stor stad. Det är inte så lätt att hitta var man är någonstans ändå. Det finns ingen gatorgistor så man får lägga ut kartan och leta er med den. Tänk att gata över Stockholm och äta ihop en liten obskyradress. Ja men jag tänker där. jag lever ju med den tron att har man utsatt sig för olika områden väldigt mycket så bör man kunna bli utsatt på en plats och så bara ganska omedelbart känna igen att, ja men nu är jag på söder. Nu är jag i gamla stan. Nu är jag här och då vet man hur man tar sig hem. Om man nu har varit överallt och gått och så. Har du varit där förra året och allting? Alltså jag kan ju säga så här, om han vill sätta mig på pottkanten så sätter han mig på söder. För den tycker jag inte om den stadsdelen i Stockholm. För där är jag väldigt lite. Så där ska det nog kunna bli rejält långt. Om man ut på en bakgata innan bakom någon lastkaj där. Sätt dig där och så bara köra. Men jag tänker att då har man ju också riktmärkena som man har lagt märke till indirekt när man varit ute. Så oavsett om jag inte känner igen mig på södra så kan jag ju se att, ja men där borta ser jag Kaknäs tonet eller där ser jag vad det nu är, Riksdagens huset eller något. Och bara ha vatten framför risken du ju också. Ja, då vet man ju direkt vad man är typ. Jag ska be honom utföra detta moment med mig och en GoPro-kamera så ska jag springa omkring och titta. Kul. Tack för det uppslaget till YouTube-video också, Jukka Do. Får vi säga. Ja. Är vi nöjda? Ja. är kul med senaget. Ja, det tycker jag också. Och det här är ju väldigt verkligt också. Så det ju inte att strömmen går och zombierna kommer. Och du har bara en häftapparat. Vi har pratat om zombies också, om någon som vill lyssna på det. Matt, när jag diskuterar zombies så finns det långt tillbaka. Ja, långt tillbaka. Men det scenariot ska inte jag vara med på. Det är typ ett... Ja, då ger jag upp. Det är mest tragiskt vad jag kan tänka mig. sett andra som åker och filmer med det här och känner att det är bara lika bra att lägga sig. Nej, det är det. Självklart för mig att kämpa. Man har ju ungan också. Ja, precis. Men det är nog det scenariot som jag tycker hade varit... Absolut. Ränt. Men det ju väldigt hopplöst också. Därför det blir så bra filmar. Det gäller mycket kärnkraft. Ja. Ja, hoppas att ni som lyssnar tyckte det var kul och intressant också. Så det är väl inte så mycket mer. Utan att vi stänger butiken. Tack för att var med idag igen, Emily och Patrik. Tack. Vi hörs nästa vecka. Då gör vi. Sköt om er nu. Tappa på. Glöm inte vattnet. Hej då. Hej då.