Latest / Det kommer att bli bra - en Friday Lab Podcast / Ångest i vargtimmen (vi hjäper)
Transcript
- Peppe Öhman: Hej och hjärtligt välkomna till podden som heter Det kommer att bli bra för det kommer att bli bra. här är en Fridaylab podcast som görs här vid mig, Peppi Öhman här i Los Angeles. Solen kinner utanför. Vi har gått över till sommartid så att ljus och kvällar på den här sidan i världen. Och Maja, hej! Hej från Stockholm. Och det här är också den veckan på året där vi konstant är i fel tid du och jag, eftersom vi inte kan hantera det här att du är i sommartid och jag är i vintertid. Alltså, man ska bara stå ut i nästa vecka och sedan får det bli bra igen. Eller är det en vecka till? Jag vet faktiskt inte vad det men jag känner mig så dum. Alltså i morse när jag textade det och sa ska vi spela inom när det var typ en halvtimme och du sa när det är om en och en halvtimme eller vad det var. Kände jag mig som en idiot. Jag bara men vad i helvete är öman? Alltså det borta nu i tolv år. Kan du småningom lära dig vad klockan är? Men de här gap veckorna, alltså det här gapet när det är ena landet har gått över till sommar eller vintertider och det andra inte har gjort det. Min hjärnkapacitet klarar inte alls. Det går inte att ha klocka. Vi får jobba mycket med world clock på telefonen. För den vet i alla fall. Både skriva det eller sända i läsare. Men innan vi drar igång med dagens tema vill påminna om- att det vi pratar om i podden är inspirerande och lockar till nån förändring. Ta det ett steg längre då och kom på en Fridaylab session. Vi ordnar gratis testlab med jämna mellanrum. Det bara att signera upp och testa på hur det känns att jobba med oss i labbet. Vi pratar om samma saker, vardagsdesign, vårt företagande. Men att vi har också en chans att jobba. Inte bara tänka och bli inspirerad utan faktiskt också ta det till action. Lättast är att bara gå till fridaylab.se, välja vilken session du vill komma på och se hur varmt väl kommer att bara dyka upp. Du brukar säga att alla vill ha förändring men ingen vill förändras eller ingen vill ta det första steget till att förändras. Det bästa man kan göra är verkligen att börja med handling. Jag vill att någonting nytt ska ske i mitt liv. måste bara aktivt ta ett steg själv och inte bara vänta på att något annat ska hända. Vad ska vi prata om i dag Puppe? I dag ska vi prata om varje timme. Jag märkte faktiskt att jag inte hade vaknat upp och haft ångest klockan tre på natten. Det var en otrolig kön känsla. bara, men Gud, jag började sova gott på nätterna. vilket, jag en ganska bra sovare, men det brukar finnas en stund, liksom där mellan tre och fyra, där jag ligger och hjärnan går i en loop. Tankarna bara snurrar och snurrar och jag kommer liksom inte ur det. Och så tänkte jag, okej, lika bra att jag tar tag i det här, datyrenvihonen, och läser på lite hur man kommer ur den här loopen. Tydligen fungerar kroppen så här. Kroppen älskar och hjärnan älskar rutin. Den tycker om att göra samma sak varje natt eller dag. För då behöver den inte slösa energi på att tänka så mycket. Då vaknar man upp, kroppen och hjärnan känner igen det. Den bara, jag var i den här situationen förut. Då brukar det inte vara en bra känsla. Lättare upp den känslan. Alltså känslan om att någonting är fel, någonstans ångest. Och när man får den känslan kommer samma tankar. Just det. är ekonomin, det är barnen, är liksom föräldrar som har blivit äldre, det är kanske vänner som hade jobbet. Vad vet jag. Man hittar den gamla vanliga ångeststanken för att man är van att hitta den. Och så börjar man älta. Då man bara, ⁓ panik, panik, panik. Så ältar man tills man i bästa fall somnar och sen vaknar man. Och på morgonen vaknar man och känner att Gud det var ju verkligen inte så farligt som jag kände på natten. höll hjärnan egentligen på med? Känner du igen det här? Jag känner igen det. Man vill inte somna i sitt eget ältande. Det är väl det mest deppiga man kan tänka sig. Fy sjutton. Men det finns ju förstås saker som man kan göra. Jag hade en otroligt härlig inspirationsstund på söndag. Det jag låg på soffan i fem timmar. Jag vaknade tidigt och så gick Är det sant? Ja. Du som känner mig vet att det här är jag. Inte min gren alltså. missade min morgonpromenad. Så härligt hade jag. Vad hände? Var det någonstans du fann du det, Elina? Jag var också superinspirerad och glad efter att ha legat på soffan i fem timmar. Och då är det alltid spännande. Men vad var det här då? Nu tar jag ett steg från vad vi ska prata om. jag tänker att det kanske ändå är värt. Det vill höra. Varför var det så skönt att bara ligga och chilla? För jag läste visserligen, jag läste liksom igen. Nämen helgenstidningar och lite... Men framförallt så scrollar jag på Instagram och det brukar inte ge en känsla om vad inspirerande blir. Så vad var det som gjorde att det var det den här gången? Dels kanske för att jag faktiskt fick tag i grejer som faktiskt var lite inspirerande. Du vet ju ibland så möter man bara av grejer som man egentligen inte vill se men kanske det var det. Men jag tror framförallt att var det att jag dagen innan hade levt väldigt mycket liv. Jag hade gjort väldigt mycket olika saker. Jag hade fått familjetid, jag hade fått tid med min brorsa. hade suttit och pratat flera timmar för vi väntade på barn som var och tittade på Mellow i en rep. Jag hade haft en massa barnens vänner här på kvällen vilket gjorde att jag försökte hålla mig unna så jag kokade marmelad. Jag kände att jag hade gjort jättemycket på lördagen. Då spillade det över på söndag med att jag kände mig helt lugn med att bara chilla. Du och jag pratar jättemycket om att man inte förtjäna sin återhämtning. Nej, gud nej. Men det inte alls det det handlar om. För jag får ganska mycket återhämtning. Det här handlar det bara om att den här känslan av att kunna... ...jag ska bara vara. För att jag är så påfylld. Det var en underbar känsla att Och sen att jag var påfylld från dagen innan. Men också att jag låg på soffan fyllde på på ett helt annat sätt. Det är så intressant för att jag alltid säger att låter logiskt. jag känner att ibland när jag har haft sådana här... Kanske inte en hel dag. Nej, jag förstår vad menar. Ibland när man är inne i en intensiv period, när man jobbar mycket och har många olika projekt på gång som man försöker junglera och så, kanske är mycket med familjen, då tycker jag att det är så svårt att komma ner i den där, ligga på soffan i flera timmar eftersom kroppen på något sätt har lagt in en viss växel. Och så van att vara i den. Så fort jag lägger mig ner känner jag att jag ligger här och latar men jag kunde ändå passa på att fixa tvätten eller göra något annat dumt. Du vet att folk åker på semester och det tar en timme, inte en timme, en hel vecka innan de kommer in i semestermöte för att de är så van att ha dig som... Kloppen är van vid rutiner, man är van att göra någonting. Men nu säger jag att skillnaden kanske den du hade fyllt på en hel dag. var ju som inte en stressig dag då ditt liv hade varit mycket uppe i tempo utan det var mest en dag när... Nu åker en ambulans utanför. Är det här en brand? Kanske, ja. Men att du hade snarare fyllt på med energi kanske en stressa omkring. Förstår du vad menar när jag försöker identifiera skillnaden mellan de här personalerna? jag tror att det är det. Men jag tror att en annan sak också, och det kopplar ihop det här med samma tank. Att jag tror att jag den dagen, alltså lördagen, jobbade väldigt aktivt med att tänka, det här är vad jag väljer att göra nu. Den tanken tror jag aldrig har tänkt. Men jag väljer att tänka att vänta tre timmar på Målofs Scandinavia. Köpsantrar är inte min favorite place, alltså. Under Mello. Att välja att inte tänka att det blev en sådan längtan, utan snarare. såg jag sjukt mycket fram emot det där för att det var död tid och jag skulle hänga med brorsan. Vi gjorde ju ingenting. Vi käkade och pratade. Jag var fixa ögonbryd och han väntade. Alltså, det var verkligen död tid. Men jag hade sett fram emot det en stund och jag var väldigt glad under stunden. Så jag valde att välja att den här död tiden där man kanske borde ha veckohandlat, tvättat kläder, röjt upp hemma, jobbat i fatt. Alltså det finns så mycket man tänker att man borde ha gjort. Nej, det ville jag inte alls göra, utan jag ville vara. på att hänga på ett köpcenter på en lördag. Det andra var att jag hela dagen tänkte väldigt mycket i det här är jag vill göra. Jag kunde ju också ha valt att göra något helt annat än att stänga i köket för att låta kidsen vara i fred. Vi bor inte jättestort och det var jättemycket ungdomar hos oss. Men då valde jag att men gud här är en lördagkväll. Det ingen som vill ha någonting av mig. Det största tjänst jag kan göra på alla är att jag bara håller mig tillbaka. Nu ska koka den här berga-mottmarmeladen som jag har velat göra men skjutit på. Och valde verkligen bort allt annat som också skulle... Jag kunde ha tagit min man och gått ut och käka. Jag kunde ha gjort massa saker, men jag nej jag gör inte det. Jag väljer det här. Och då också när jag låg på soffan... Du kan tänka dig hur det såg ut i vardagsrummet efter att 11 ungdomar kolla på Mello en hel kväll. Det var inte som att jag låg i en sköna hemartikel och vilar där borta. Jag låg i ett hav och kort... och kex och godispapper. Det var jättestökigt. Men att ändå välja att gud vilken stund jag har här. Tänk att jag kan ligga. Tänk att jag vaknar så här tidigt, onödigtigt, från söndag när man har lagt sig sen. Men tänk att jag får så här många timmar, jag kan bara ligga här och läsa tidningar och skrolla på Instagram. Så tänk att det är att välja bort de här jag borde tankarna aktivt och istället välja tacksamheten att jag väljer att tänka aktivt. att det blir dubbel påfyllnad istället för att det är en positiv sak som samtidigt renerar på minuskontot. Good. Jag hänger mig till 100%. Jag har två saker att säga om den saken. Ett är att det är exakt vad vi talar om i 30 dagar med Friday lab. Då har vi en hel övning som handlar om att rensa bort bland annat ordet borde. Antingen gör man nånting för att man vill göra det eller så gör man inte det för man vill inte göra det eller kan inte göra det. Men borde är faktiskt ett onödigt ord. Det är liksom bara att sätta upp på något sätt, uppgifta för sig själv och liksom göra sitt liv. Borde... Det kommer jag sällan... Borde avsluta sällan med en jättebra sak. Alltså, det är ofta... är nånting som man inte riktigt vill göra, men man är liksom för feg för att se det högt. Men den andra saken som jag kommer tänka på är att du låter som min TikTok-algoritme nu. För jag får det vanliga, politik. Det är 90 procent politik, ganska lite hestare surr faktiskt, vilket ju är en besvikelse. Men det får också mycket så här, du skapar din egen verklighet. Alltså folk som är amatörer som koppar ihop det här till någon slags fysik. Som vi ser, världen blir den. Jag måste ändå... Jag köper faktiskt lite det här. För det är en sak att gå till Mollskaniné via och vara sådär... Gud vad jobbigt, det här är verkligen inte min grej att göra. Det här känns inte cool. Och så går man och bevar inför det. att vara så här, Gud vad spännande. Nu ska jag verkligen uttryckta i tiden. Prata med min brorsa, fixa mina ögonbrynen och ha det mysigt. Det här är en helt kravlös stund i mitt liv. Gud vad mysigt det ska bli. Jag vill bara säga att du kanske ska göra det med att jag blir jättestor på TikTok och prata till människor som mig. För tycker du låter ganska härligt. Det har talat om tidigare på den också. går omkring och är så där. Gud det här är... Man skapar sin egen vardag. Man kan tänka att Gud vad härligt att jag får gå omkring i en gammal stan eller på stranden i Santa Monica och bara bekräfta sig själv vilket mysigt liv man har. Alltså det gör ju all skillnad. Nu letar jag efter ett citat i huvudet. Ska se om jag får det rätt. Och så tror att du kommer lyckas, och tror att du kommer misslyckas, kommer du ha rätt. Jätte.. Antagligen helt, har citerat nu. Men det du letar efter kommer du hitta. Alltså så är det ju. Funderar du på köpa en röd bil så kommer du bara ha sig röda bilar. Kommer du ihåg när man var gravid? Helt plötsligt såg man alla andra som var gravida. Alla var gravida. Alla var gravida. Jag tänker såhär, leta.. Leta gör.. Går jag till Måla i Skandinavia och letar efter bevis på att det är supersunkigt att hänga på ett köpcenter på lördag, tronkt och äckligt. Eller går jag dit och är nyfiken på vad som händer när man samlar så mycket människor en lördag i mars, tristat till stiden på året och bara drar på festivalställning till 100. Folk är ju sjukt glada, små och glada, barnklädda i glitter från topp till tå. Det är ju världens grej. Man bara tänker sig att gud vad härligt att jag får vara i den här folkmassa. fast jag inte ens ska gå på Mellow final. Så man kommer att hitta det man letar efter och då kan man välja vad man letar efter. Men nu ska jag komma tillbaka till vad jag ville säga med det här med att vakna varje timme. För då jag låg då på soffan i söndags och fick en massa härliga grejer i mitt Instagramflöde så en av grejerna jag såg var ett tips man skulle göra om man vaknar på natten och vill somna om. Skjut, berätta. Jag också vaknat lite på nätten. Jag var nätten för tidigt på morgonen. Klockan fyra är inte riktigt. Det är förr i tidigt. Det vet man ju. Det förr i tidigt. Då ska man göra så här. Man ska hålla ögonen stängda. Med ögonen stängda ska titta uppåt. Titta åt höger. Titta neråt. Titta åt vänster. Jag gör alltså det här. Jag kommer att somna nu. Titta neråt, titta åt vänster. Sen ska du snurra. Att du försöker göra en jämn rörelse. Tydligen, och för mig funkade det då. Jag vaknade förra natten och att jag kan testa. Det funkade faktiskt. Jag somnade om nästan direkt. Och till och med på det här klippet som jag såg var så här, det här kommer man tänka, det här funkar inte och så nästa gång man tänker så... Så där är tips om man vill testa. Tyvärr har jag inte känt mig mot det här tipset. Jag har sagt att du bevisar din egen tes nu genom att säga, du vaknade upp mitt i natten och tänkte, åh nej, det var ju typ min ångest och du bara, perfekt nu jag här! Gjorde genast det bästa av situationen, nu kan jag testa den här grejen som du lärde mig. Eller kanske säger en del om mitt mål. Bra, du, så varje timme tankar kommer. Vår hjärna gillar att spara energi så den styr oss automatiskt på den invanda tankebanan där vi har varit 100 gånger förr. Och det är nollhjälpsamt för det kommer ingen ny information att tänka samma saker om och om igen. På nätten, alltså på natten och när man är sjuk, så brukar jag tänka så det här finns, jag har inget... Inga mandat och fatta några beslut. man får inte fatta beslut mellan klockan tio på kvällen och sex på morgonen. Det är bra. När man är sjuk, när man är förkyld och hänger, får man inte heller fatta nåt beslut. Då vet vi inte vad som är eländigt på riktigt och vad som är förkylning. Men i vaket tillstånd kan man göra lite saker för att komma bort från upprepade samtankarna. En sak är att ändra förutsättningar omkring en. Det handlar om att möta andra människor, umgås med andra människor, människor. Men det kan ju också vara att göra nya saker eller vara på andra platser. När vi fysiskt flyttar oss in i andra. omständigheter, är det rättare att de har tankarna också. De tvignas att förändras. Då bryter man en rutin och när man bryter en rutin, det lättare att bryta andra rutiner och då kan man styra om tankarna. Det är svårt att göra allt på exakt samma sätt och sen försöka tänka sig ur en ångesttanke. Det är jättesvårt att i sitt eget huvud försöka tänka sig ur en situation man inte gillar. Man måste bryta den på någonsin. Det kan vara att flytta sig, bara byta miljö, prata med någon man inte har pratat med förut eller om det midtenatter och man inte vill stiga upp och gå ut så kan man verkligen skriva ner. Om det verkligen är att att jag kommer att inte göra det här, inte ens man gör din ögongrej funkar. Så tänd lampan och skriv ner det. Det är som att man flyttade fysiskt tankarna från sitt huvud när jag fått papper och kände att nu ligger de där. Jag tar hand om det här imorgon när jag vaknar. kan man liksom fast man inte känner så kan man veta innan stinnat i morgon på morgonen. vaknar och läser det jag skriver ner så kommer jag vara så att men herregud nu får du ta lugnade. Det här var faktiskt inget farligt alls. Hör du det där med att gå och prata med människor som man kanske inte känner eller sätter sig i nya situationer. Jag. När du sa det kommer jag tänka på en pådel i snabba varje vecka. Det Pivot med Karis Wischer, jättebra journalist och en ekonomiprofessor som heter Scott Galloway. Inte superförtjust, alltid vad Scott Galloway säger, men han ser också småta saker. Han pratar mycket om the male loneliness epidemin i USA och världen och hur unga män mår dåligt och känner sig väldigt ensam. Det finns olika förklaringar till det. Han sa att han tycker att man ska göra som ett schema för sig själv och sen ska skapa ett träningsskema. bara, Gud, tre gånger i veckan så gör jag det här för att må bra. Och då sa han att en sak man kan göra är att tänka tre gånger i månaden. Det inte jättemycket, men det är ändå tre fasta punkter man har under 30 dagar. Då ska befinna sig på en plats där man träffar främmande människor. Det kan vara en... En ny bokklubb man bestämmer med det här. Kanske man tar en kurs. Du berättade mig att du hade gått på en... Är det Dagens Nyheter? Nej, Dagens Industri hade åren. Någon slags mingeltillfälle. Det betyder inte mingeltillfälle. Det var som en föreläsningsseri de åren som du gick på. Det behöver inte vara att lära mig nåt nytt eller vara avancerad. Det kan bara finnas en plats där finns en chans att nån man aldrig träffar förut pratar med en. För det är så bra träning att prata med människor. Här måste jag säga att amerikanerna känner extremt mycket bättre på det. Jag har märkt att vi ska få hund, med hunden pratar man minst fem främlingar varje dag. Man kan säga att har sagt att de avskyr småprat, det är inte så på små prat. Men när man börjar säga hej åt någon och bara byta några ord märker man hur trevligt det är och hur bra man mår av det. Att helt enkelt få kontakt med andra människor. Alltså jag tänker att andra människor är det som gör oss lyckliga. Och som påmedlar oss om att vi existerar i den här världen. När jag förstod att minglanätverkarna handlar jättelite om vad jag ska komma in och prestera utan snarare att vara en person som är nyfiken på andra så ändrade det ju på hela upplägget. Det är ju så tacksamt att veta att det egentligen bara är presentera sig och ställa frågor så är man ju världens bästa minglare. Ja men verkligen, folk älskar ju någon som ställer frågor om dem. Men jag tänker också att det har fått en... Du vet när vi talar om Fridaylab och hur vi ska prata med andra människor om det. Vi ser nätverk och det är jättebra sätt att få nya kontakter. Då brukar vi prata om hur vi ska formulera det så att folk inte fattar att det här är ett nätverk där man ska gå och vara sådär, god vad kan jag få ut av det här, vem kan ge mig... Vem kan ge mig ett nytt jobb? kan ge mig det ena? Vem kan ge mig det andra? Utan de bästa nätverken man har är ju där man träffar människor man tycker om. sen på vägen till det så händer det ofta en massa saker. Flera människor man känner. känner att hela min karriär är byggt av människor som jag lärt känna och som förstår att jag är en person man ofta ska lita på och som brukar genomföra uppdraget för. Men jag känner att det som inte i den mingel situationen när man träffar någon för första gången som man ska pitcha sig själv och liksom... fundera på hur kan få ut av det utan det är verkligen inte långa loppet. Och på vägen förlåt. Nej men jag menar på vägen dit på vägen till att man verkligen är så att det här måste lämna känna människor. Det är inte den stora gåvan att man lär känna människor och prata människor och få andra människors tankar och erfarenheter. Sedan kanske det faktiskt i längden leder till någonting konkret ett jobb eller någonting annat. Men jag tror det faktiskt. Alltså själva gåvan i det här är mötet med människan. Jag hade business lunch i vår studio igår. Där vi samlar företagare som kommer in och affärsutvecklar och minglar under två timmar. Jag fascinerar mig alltid av hur det kan bli en sån bredd i deltagarna. Någon som är konstnär, konsult eller förening. Det är så bredd i gruppen. Folk som inte har träffats tidigare. Vi börjar hjälpa varandra med de utmaningar vi sitter med. Folk är så generösa. De att de ska göra det projektet. Antingen gör du det med mig eller tittar hur jag gör. Vi löser det. Folk som jag träffats för. Det är så otroligt schyst och generöst. Både jag ser dig och hör dig. Det här nåt som kommer upp i en tanke hos mig. Det och bekräftande men också sådär, har ett namn, du kan ringa den här personen, har du tänkt på den här tidningen har du liksom otroligt generöst och fint. Men jag tror det också är för det känns jättefint att kunna vara en person som hjälper. Klart det man känner sig som världens lyck och kick att kunna vara hjälpsam åt någon. det lilla, ofta är det lilla lilla lilla som gör stor skillnad. Ja, det tycker jag är superspännande. Men Scott tycker då alltså, Scott Galloway, att vi ska ha ett träningsskema för att ge oss ut och träffa nya människor. Du tycker jag är jättebra i det. Det kändes verkligen ett visst motstånd att börja som lyfta honom i den här podden. Men jag tycker att han säger superbra grejer. har flera av hans böcker. jag tänker att vi har lite politiska olika värderingar och när han förtjänar att lyfta oss upp i det här fallet och jag tänker att det här gäller verkligen inte bara ensamma unga män utan det gäller verkligen alla att öva på att göra ett träningskema fast för sitt eget. Livet utanför träningen. Alltså bara se till att det finns sådana händelser i sitt liv där man träffar nya människor. För det är också en sak som jag har märkt och det ska du ha kredit för. Du gjorde en gång en föreläsning för många år sedan för Friday Lab som handlar om the weakest link. Alltså när alltså de personer som ligger längst bort i vår bekantskapskrets liksom kanske en mamma på skolan eller vad vet jag eller någon kollega man aldrig talar med eller någon som man kanske. Jag har tränat fotboll med. som ofta kan ge de största grejerna till ens liv. att de personer vet ingenting om en. De som står det närmast har ofta liksom, de finns där, de vet exakt, de har sin bild av vem man är och de har gett den allt man behöver. De tänker kanske inte ens på det. Men den där människorna som ligger längst bort som kommer med nya överraskande saker. Vare sig det är någonting konkret eller bara någonting som man lär sig om sig själv när man umgås med dem. Och jag tänker att det är, och det är just de situationerna som man... lite aktivt ska försöka sätta sig i, fast det kanske känns lite obekvämt. Jag kan verkligen känna det att man ibland går på. Kommer ihåg att en av de första åren som jag var på bokmässan i Göteborg, då hade jag blivit inbjuden till natura- och kultursföragsmiddag. Jag var jätte nervös, kände verkligen ingen. Innan man skulle sätta sig vid bordet, det var lyckligtvis bordsplacering, men innan det så gick jag runt med ett glas bubbel i handen och försökte hitta ett händerkänt ansikte. Det var, alltså nej fy fan vad obekvämt det var. Nu tycker jag det bara skulle kännas härligt, nu skulle jag säkert kunna känna någon där. Men det var så, hoj vad jobbigt det var. Men sen löste det sig så att jag pratade, kom jag till såg, det var någon författare som jag beundrade jättemycket som jag sitter ganska nära, kom jag ihåg och tyckte det var... Det blev en jättefin middag sedan. jag kan bara säga att jag kan verkligen... Alltså, tror att vi alla har befunnit oss i den situationen där vi har gått på en befunnitsätt mingen eller någon annan situation där vi inte känner en enda människa. bara står där och är så här gud, ska jag bara ta upp telefonen och scrolla på den och låta så det är upptagen? Eller ska jag tvinga den att stanna i väskan och bara gå och prata med någon främling? Jättebra. Kanske de som lyssnar tänker att det där är så långt från min verklighet. aldrig gå på nåt dagens industrievent och mingla. Eller jag ska inte gå på nån middag där jag inte känner nån. Det kanske är så långt från ens verklighet att det inte på kartan. Då tänk att det behöver inte vara så. Du kan börja i så mycket mindre steg. Du kan börja med att byta några ord med den du handlar hos. kan gå på event där man inte pratar med andra men man är på samma event. Gå på teater, gå på gudstjänst eller jag vet inte vad. Men gör saker där du rör dig med andra än du brukar röra dig med. Och bara det att man gör saker som man inte brukar göra gör ju att man har någonting att prata om. Ja. Jag har ingenting att säga. Jag bara jobbar och kör barn till träning. Jag skulle inte kunna gå prata med nya människor. gör ingenting. Man gör saker, så att du kan gå prata om dem sen. En av mina... Inte idola, men en av dem som jag gärna lyssnar på- inte längre med, en klok coach som heter Jim Rohn. Han är nåt av hans... tal eller föreläsningar som jag har lyssnat på så sa han att när han reste runt i världen... och föreläste. Han brukade som van att ringa hem till sin pappa som bodde i Kansas, I en liten by. Han ville ringa till pappa och att han var i Rom och skulle föreläsa för tusen personer Rom idag. Han visste att när pappa en följande morgon gick och drack kaffe med alla andra gubbar i den här lilla byn, då hade hans pappa någonting att berätta om. Det var jättefint. Det ofta. Vi kan berätta vidare. Till nån som gör ännu mindre än vad vi gör. Har den person nåt att berätta vidare om? Det har positiva effekter. Energi, glädje och passion flyttar sig mellan människor. gör själva görandet. I går när jag promenerade hem från dagens event- Som inte ens var hon utan hennes man som han är jätteglad för han håller på och grejer med. Och jag blev så inspirerad av att lyssna på när hon berättar i andra hand om det som han tycker är kul just nu. Att så lätt smittar energi om vi bara liksom pratar om den, tar fram den, gör saker. Maja vänta, vill säga det en gång till. Energiglediga person kan förflyttas från, att det förflyttas genom människor. det liksom, var det så du sa det? Ja. Alltså det är fy fan vad fint. Alltså. Då kan vi göra någonting för mig själv. Men genom att berätta vidare så flyttar jag över det till någon annan. Och det jag tycker, alltså det bra att vi berättar helt för lite stories. Mm. Alltså det är väl kanske, nu kommer en spaning som jag inte har tänkt på. Så nu vet jag inte hur den landar. Alla minuter blir det nu. Är det det att vi matar så mycket av stories hela tiden i våra telefoner hela dagarna att våra egna stories inte blir intressanta nog? För jag tänker så att om du tänker en generation uppåt säger att du ringer din mamma eller inte ens dom längre för dom är ännu mer ärdig till Facebook än vad vi är. Men om du tänker tillbaka ett giden, tänk till mormor. Om du satt ned och drar kaffe med din mormor, så skulle hon ha berättat stories i nutid och dåtid om personer som du antingen känner eller inte känner. spelar inte så stor roll. får ändå ta del av historier. Har inte det fallit bort lite? Jag tror att vi berättar historier om att vi har så mycket parasociala. Jag önskar att det paranormala relationer också. Men parasociala relationer. Alltså relationer av folk som vidkänner men som inte känner oss. Och jag tror liksom att på något sätt har influencers tagit platsen av bekanta. Och jag tror faktiskt också att det tycker jag är helt eget avsnitt för jag tänker jättemycket på det här på alla sätt som pandemin påverkar världen och hur en hel generation... liksom på något sätt skolades in till och kanske vi också. var en så lång tid som man ändå. Nu hade ju lite bättre i Sverige, men i USA var man ju ganska begränsad till hur man umgicks med folk. Hur man verkligen tog. Alltså socialt så degruderar vi alla lite. Alltså vi skapar relationer med influencers och liksom tycker det är jobbigare att skapa relationer med människor och att själva pandemin också gjorde att folk var väldigt rädda för andra människor och liksom den rädslan på något sätt sitta kvar. När man inte upplever något själv så berättar saker som andra upplevt. Eftersom man är så mycket på sin kärn så berättar man vad Mr Beast har gjort. Jättedålig referens men du fattar. Då känner jag också att ute och upplev själv och pratar med människor så de får berätta om sina upplevelser. Man får höra andras upplevelser, fysiska människor, och känna den glädjen. För tror att den glädjen kanske är svår att översätta. från en skärm till en människa. tror det som du pratar om det där, att energi som går när någon berättar någonting jättefin som har hänt den. Jag en kopp som har köpt mark i Montana och ska flytta från LA till Montana. Jag träffade honom där och hon hade samma sprullande energin. Hon är på ett eventyr. Jag kunde känna samma glädje som du berättade när talade med din granne. Det är svårt att tänka mig att man kan känna samma glädje när man läser. Om eller som skrollar på och ser någon som man följer på Instagram som man aldrig har träffat som inte har någon personlig relation med när det är något fint i dens liv. Bra, då har vi spekulerat framtidsspanat lite. Nej, det har vi inte gjort. Det var inte en framtidsspaning, det var en nutidsspaning. Det var en nutidsanalys kanske. Ja, en nutidsanalys. En annan sak jag tänkte på det här med samma tankar är, förutom då att nya människor, nya platser, nyas aktiviteter, är ju att om man skriver ner tankar istället för att bara tänka dem så har vi också en liksom mer någonting att jobba med. För då, om man märker om man skriver ner tankar, skriver dagbok eller... Man kanske inte skriver varje dag, men man kanske skriver då och då. Det blir intressant att se att skriver jag statiskt... Alltså skriver jag alltid samma sak. Eller skriver jag utvecklande. Det vill säga, mellan varje gång jag skriver så... Så tar... Tar... Utvecklas min situation. Kuh, vad intressant. att kunna gå tillbaka och se hur den samtäckning har utvecklats. Om det utvecklas genom att jag skriver, om min story om mig själv- eller den situationen är i, när rör sig ändå... Då är det en rörelse. Men om man fastnar, statiskt... Kolla på nyårslöften. Har jag samma nyårslöften varje Går jag och klagar på samma sak hemma? Pratar jag mitt jobb på samma sätt som i fem år? Då det statiskt. Då behöver jag göra nåt annat. behöver vi tillbaka, då får man dra rutan igen. Nya människor, aktiviteter, nya sammanhang. Då ska vi inte fastna i vår eget. Eller ta hjälp av psykolog, coach, präst. Någon professionell samtal, så att man kommer vidare. Men om det utvecklas, då är det kanske just tiden. Då gör det väl jobbet någonstans. Fan vad spännande det är. Det också fint att det finns ett sätt att se, att checka sig själv. och det är någonting som är så enkelt som att skriva. du sa det, jag måste ju känna ganska dåligt på att skriva, men jag gärna sluta gå och läsa mina gamla böcker, för jag skriver ju ofta, ni skriver romaner, skriver ju ofta som relationsromaner, och jag undrar om jag själv kan liksom läsa någon slags tanke, eller jag hoppas verkligen, någon slags tankeutveckling där. För att jag tänker att som författare funderar man ju jättemycket både på sig själv och på andra människor och liksom, ja men det ju ett sätt på något sätt för mig att, att, ja men det tror jag som att Jag inte igen psykolog för mig när jag skriver böcker. Jag bara spyr ut allt jag har tänkt på och det är ett tryckt forum. Låt det som att det någon annan som tänker det. Och sen gör jag det till en historia. Hur många år sedan är det du skrev Vackra människor? Vet du vad tror jag fick en påminnelse? Jag tror det tio år sedan. Kan det stämma? Eller till och med tolv. Kanske 12 år sen. Jag fick nån påminnelse på sociala medier om att den... Det är hela 12 år sen den kom ut. Jag vågar aldrig läsa mina gamla böcker, men kanske det dags att gå och säga hur den är. Vi kan ha en bokklubb, och jag. Vi läser om den. Det är jättelänge sen jag har läst den också. Fint att du har läst den. Vi kände ju inte ens varandra idag. Nej, jag har läst den innan vi lär känner varandra. Tro jag. Peppe? Jag hörde ett så bra citat när jag promenerade i kontoret i måndags. Okej, säg. Det var någonting i stil med att momentum kommer inte från perfektion utan det kommer från närvaro och action. Verkligen. Gud vad... Gud vad bra. Är inte det lite skönt att tänka att när det ska ske saker, behöver inte vara perfekt. Det räcker att jag är närvarande. För mig handlar det om att vara i det jag är just nu och bara där. Inte bara tänka vad händer sedan, vad händer då. Utifrån vad jag är just nu, vad är den bästa handlingen jag kan ta framåt? Vad är ett steg jag kan ta mot något annat? Om det sen då är att ringa någon eller göra en liten sån här... öva på göra nya sammanhang, träningsplan. Någonting. Någon liten action. Det är väl ändå att koka ner Friday lab till ett citat. Det är exakt det vi sysslar med. Att på nån sätt lyfta tankar till en liten handling. Komma igång. Det är ett allra på det i mina böcker. Men jag känner verkligen jättemycket igen det där. För mig åtminstone. Det handlar aldrig om att jag bara går omkring och bara Gud nu kommer flowet, nu ska jag börja skriva. Utan flowet kommer när jag skriver. När jag skriver kan jag vara såhär Wait a minute, du skriver när boken ser själv nästan. Det händer väldigt sällan. Men det är så härligt känsla. Men som sagt kommer den aldrig ifrån att jag sitter här passiv och väntar på att det ska komma. Utan den kommer alltid när jag är inne, när jag tvingar igång rörelsen. Är det inte så med all förändring att motivation inte är det man kan vänta på? Möjligtvis ibland kan en gnutta inspiration tryckas över till motivation. Men nästan alltid kommer motivation först när jag ser vad det första steget jag kan ta och sen faktiskt gör det. Det är därifrån motivation byggs framåt. 100 procent. Nu måste jag ta ett barn till skolan så vi ska börja avsluta det här. Finns det något vi ska säga innan vi stänger på den? Vi ska säga att om du vill testa på att jobba med lite Fridaylab-metoder kom på nästa testlab. Det fridaylab.se och väljer vilket testlab du vill vara med på. Och så ses vi i labbet. Det ses vi. Det ses vi. Vilken konstig sak att säga. Det gör vi. Vi ses i labbet. Tack för att lyssnade. Tack Maja för idag. Hejdå.