Latest / Yoshi's Podcast / #094 | Doktor Död | SWE – transsexualism, suicidförsök, missbruk, makt, musik och mycket mer

Transcript

#094 | Doktor Död | SWE – transsexualism, suicidförsök, missbruk, makt, musik och mycket mer · Yoshi's Podcast

• 0:00
  SPEAKER_00: Välkomna tillbaka!
• 0:15
  SPEAKER_01: Då är vi igång.
• 0:17
  SPEAKER_01: Dr. Död.
• 0:19
  SPEAKER_01: Jag brukar säga varmt välkommen men nu är jag hemma hos dig så det är lite tvärtom här.
• 0:26
  SPEAKER_01: Tack så jättemycket för att vi fick sitta och snacka med dig hemma hos dig.
• 0:30
  SPEAKER_02: Tack själv.
• 0:31
  SPEAKER_02: Det är jättetrevligt att ha lite besök.
• 0:33
  SPEAKER_02: Tack Antonija till.
• 0:34
  SPEAKER_01: Kul att du fick till det där.
• 0:35
  SPEAKER_01: Gemensam vän Pontus Gatesslang matchade ihop oss och så fort han berättade om dig
• 0:41
  SPEAKER_01: och din story så kände jag att det var fett kul.
• 0:44
  SPEAKER_01: Vi måste prata, det verkar som att vi kan ha en del intressanta samtal för oss.
• 0:47
  SPEAKER_01: Vad kul.
• 0:49
  SPEAKER_01: Så vi är ute i Hässelby, mina gamla hoods.
• 0:52
  SPEAKER_01: Jag växte upp i Vällingby som vi var inne på lite innan vi började spela in.
• 0:56
  SPEAKER_01: Så jag känner till trakten rätt väl och du har också varit här ett tag, sa du så.
• 1:00
  SPEAKER_01: Mm, jag har varit här ett tag.
• 1:02
  SPEAKER_01: Är du född och uppvuxen här i trakten eller?
• 1:04
  SPEAKER_02: Jag är född och uppvuxen i...
• 1:07
  SPEAKER_02: Alltså...
• 1:09
  SPEAKER_02: Mina alla första steg som jag tog,
• 1:11
  SPEAKER_02: om man säger så,
• 1:13
  SPEAKER_02: om man ska ta det till sin yttersta extrem,
• 1:14
  SPEAKER_02: så bodde jag i Smedshagen.
• 1:17
  SPEAKER_02: Och det ligger precis vid Hässelby villas... Nej vänta, det ligger liksom vid...
• 1:23
  SPEAKER_02: Nu ska vi se.
• 1:25
  SPEAKER_02: Åkemyntan heter det.
• 1:26
  SPEAKER_01: Ja, bästa kebaben i Stockholm.
• 1:28
  SPEAKER_01: Alltså?
• 1:30
  SPEAKER_01: Åkemyntan pizzeria.
• 1:31
  SPEAKER_02: Okej, det känner jag inte till.
• 1:34
  SPEAKER_01: Bästa kebaben i Stockholm.
• 1:36
  SPEAKER_02: Jag är världens kebab-torska.
• 1:38
  SPEAKER_01: Är det så?
• 1:39
  SPEAKER_01: Och du har inte ätit på Åkemyntan pizzeria?
• 1:40
  SPEAKER_02: Nej, jag känner inte till det.
• 1:41
  SPEAKER_01: Knas.
• 1:42
  SPEAKER_01: Var har du ätit kebab då?
• 1:44
  SPEAKER_02: Antingen så köper jag det från en favorit som ligger på Ormängstorget.
• 1:49
  SPEAKER_02: För de har ganska schyssta.
• 1:51
  SPEAKER_02: Men om man bara käkar från samma ställe hela tiden av ren bekvämlighet så glömmer
• 1:56
  SPEAKER_02: man att det finns andra ställen också.
• 1:59
  SPEAKER_02: Men jag är inte personen som testar hela tiden.
• 2:02
  SPEAKER_02: Jag hittar en sak som jag blir bekväm med och när det funkar...
• 2:06
  SPEAKER_02: Då är det ett vinnande koncept för mig.
• 2:08
  SPEAKER_02: Jag söker inte efter smaksensationer hela tiden.
• 2:12
  SPEAKER_02: Mat för mig är mer att jag äter för näringen.
• 2:18
  SPEAKER_02: Om folk är duktiga på att laga mat och har det som intresse, fine.
• 2:23
  SPEAKER_02: Jag älskar när folk tar intresset till sin yttersta extrem- och kan göra en business av det.
• 2:28
  SPEAKER_02: Men jag som konsument...
• 2:32
  SPEAKER_02: Jag konsumerar inte mat om jag får välja vad jag vill konsumera utan jag kanske konsumerar musik.
• 2:37
  SPEAKER_02: Jag lyssnar och upplever ljud eller samtal hellre än att jag upplever mat.
• 2:43
  SPEAKER_02: Så där kan jag vara lite bekväm.
• 2:44
  SPEAKER_02: Men jag ska absolut hålla utkik efter åkmittan.
• 2:48
  SPEAKER_01: Är du OG nog att du brukade käka kebab på Apos?
• 2:52
  SPEAKER_02: Ja, faktiskt.
• 2:53
  SPEAKER_02: Jag käkade där, fast jag vet inte om han har kvar.
• 2:56
  SPEAKER_01: Nej, sen länge är det någon annan där.
• 2:58
  SPEAKER_02: Ja, precis.
• 2:59
  SPEAKER_02: Men å andra sidan, varje gång jag käkade på Apos så var det när mina polare käkade där.
• 3:04
  SPEAKER_02: Så jag följde med, typ efter att man hade målat någon gång.
• 3:09
  SPEAKER_02: Och så kom han hem och bara, okej, nu klämmer vi en kebab efter att man har sovit.
• 3:12
  SPEAKER_01: Jag brukade älska Apos, men han gjorde mig ytterst besviken en gång.
• 3:17
  SPEAKER_01: Var det då då?
• 3:19
  SPEAKER_01: Det är alltid tråkigt att snacka skit om någon på podden,
• 3:21
  SPEAKER_01: men nu är det väldigt,
• 3:23
  SPEAKER_01: väldigt länge sedan han ägde stället.
• 3:24
  SPEAKER_01: Så det kanske är preskriberat, men jag kom dit en gång och såg att han rökte i köket.
• 3:32
  SPEAKER_02: Ah, okej, det är inte okej.
• 3:33
  SPEAKER_01: Och släckte ciggen, tvättade inte händerna, kom och bara, tja, välkommen.
• 3:39
  SPEAKER_01: Och jag bara, nej, det här går inte.
• 3:40
  SPEAKER_02: Det är en deal breaker va?
• 3:43
  SPEAKER_01: Ja, jag tror att jag inte beställde något och att jag aldrig kom tillbaka.
• 3:48
  SPEAKER_01: Om han var så bekväm med att göra det så var det ju inte den första gången.
• 3:52
  SPEAKER_02: Nej, precis.
• 3:53
  SPEAKER_02: Och då kan man tänka sig, vad gör han när ingen ser det?
• 3:56
  SPEAKER_01: När ingen är där?
• 3:56
  SPEAKER_02: Kanske han torkar sig i röven?
• 3:57
  SPEAKER_02: Ja, gud vet.
• 3:59
  SPEAKER_01: Han krossade mitt hjärta för jag åkte dit hela tiden.
• 4:02
  SPEAKER_01: Jag gick på Blackebergs gymnasium.
• 4:04
  SPEAKER_01: Först gick jag i Vällebysskolan och sen Blackebergs gymnasium.
• 4:06
  SPEAKER_01: Jag åkte till Hesseby gård för att käka på apos från både högstadiet och gymnasiet
• 4:11
  SPEAKER_01: och tog med mig hur många vänner som helst för att alla gillar att käka där.
• 4:15
  SPEAKER_01: Och sen såg jag det där och bara, det här går inte.
• 4:20
  SPEAKER_01: Men sen kom Åke Myntan Pizzeria och tog över tronen och ja, de är legit.
• 4:26
  SPEAKER_02: Okej, jag har en tjejkompis som bor där ute så jag ska snacka med henne och se om hon har koll.
• 4:31
  SPEAKER_02: För då måste jag ju kolla in det liksom.
• 4:34
  SPEAKER_02: Ja, kul.
• 4:35
  SPEAKER_01: Ja, och jag tänkte att vi kan komma in på det.
• 4:39
  SPEAKER_01: Vi pratade lite smått innan vi började spela om varför vi sitter hos dig och inte hos mig.
• 4:44
  SPEAKER_01: Det har ju hänt en del saker i ditt liv.
• 4:46
  SPEAKER_02: Det har gjort det.
• 4:47
  SPEAKER_02: Jag har åkt på en sån jävla post-covid så det bara sjunger om det.
• 4:54
  SPEAKER_02: En vecka innan politikerna erkände att det var en pandemi,
• 4:59
  SPEAKER_02: det var Stefan Löfvens regering som var sittande.
• 5:02
  SPEAKER_02: De vill ju hela tiden bara sopa saker under mattan tills det inte går längre.
• 5:06
  SPEAKER_02: Precis som sossar ofta gör.
• 5:09
  SPEAKER_02: Saker och ting hela tiden kommer till den extremen att alla ser att kejsaren är naken.
• 5:14
  SPEAKER_02: Då erkänner man att kejsaren är naken.
• 5:16
  SPEAKER_02: Men fram tills att man inte behöver så undviker man gärna bara för att man tänker
• 5:20
  SPEAKER_02: att kan man sopa under mattan så kan man vinna på det.
• 5:22
  SPEAKER_02: Och bara tro att man kan sticka från ansvar.
• 5:26
  SPEAKER_02: Så en vecka innan han faktiskt till slut erkände att det var problem då hade jag
• 5:31
  SPEAKER_02: redan varit sjuk en vecka.
• 5:32
  SPEAKER_02: Okej.
• 5:33
  SPEAKER_02: Så jag åkte på min första infektion då.
• 5:37
  SPEAKER_02: Och jag kan säga att jag är aldrig en person som är ute och reser och så där.
• 5:40
  SPEAKER_02: Så jag hade bara sån jävla otur att på något sätt få i mig viruset.
• 5:46
  SPEAKER_02: Och gränsen är att jag inte är personen som blir sjuk heller.
• 5:50
  SPEAKER_02: Och jag är inte den personen som gnäller.
• 5:52
  SPEAKER_02: För jag har varit med om så jävla mycket i mitt liv.
• 5:54
  SPEAKER_02: Så jag håller inte på att gå runt och tycka synd om mig själv hela jävla tiden.
• 5:57
  SPEAKER_02: Utan så är jag...
• 5:59
  SPEAKER_02: Jag kämpar då liksom så.
• 6:04
  SPEAKER_01: Men jävlar vad sjuk jag blev.
• 6:05
  SPEAKER_02: Jag var så jävla sjuk.
• 6:06
  SPEAKER_01: Det här måste ha varit tidigt, typ mars 2020.
• 6:09
  SPEAKER_02: Ja, det är till och med februari 2020.
• 6:14
  SPEAKER_02: Och jag var så jävla sjuk, så jag var helt övertygad om att jag skulle dö.
• 6:16
  SPEAKER_02: Jag hade 40 graders feber.
• 6:21
  SPEAKER_02: Ja,
• 6:22
  SPEAKER_02: och jag svettade som en jävla gris och jag kunde inte andas,
• 6:26
  SPEAKER_02: jag låg och hostade och jag trodde jag skulle hostas under halsen och jag kunde
• 6:30
  SPEAKER_02: inte prata och jag var livrädd för att åka in på IVA,
• 6:33
  SPEAKER_02: alltså på den här konstgjorda andningsenheten.
• 6:37
  SPEAKER_03: Ja.
• 6:38
  SPEAKER_02: Saker och ting blev ju inte lättare för att pressstödsmedia hela tiden höll på att
• 6:46
  SPEAKER_02: propagera ut att de här krigsrubrikerna,
• 6:49
  SPEAKER_02: att så här många dör hela tiden.
• 6:51
  SPEAKER_02: Bilderna bara sköljde över.
• 6:53
  SPEAKER_02: De ville ju bara tjäna pengar på det.
• 6:55
  SPEAKER_02: Men mig som medborgare som var sjuk som såg allt det här hända i flödet hela tiden,
• 6:58
  SPEAKER_02: jag blev så jävla uppskrämd.
• 7:00
  SPEAKER_02: Så jag tänkte, okej, det här är mina sista dagar, jag lever nu.
• 7:05
  SPEAKER_02: Mm.
• 7:05
  SPEAKER_02: Vad ska jag göra?
• 7:07
  SPEAKER_02: Jag hade fortfarande ambitioner i mitt liv.
• 7:11
  SPEAKER_02: Jag vill göra någonting.
• 7:12
  SPEAKER_02: Jag vill lämna ett avtryck till den här världen.
• 7:15
  SPEAKER_02: Det låter ju jävligt svullet när man säger så.
• 7:17
  SPEAKER_02: För att alla människor är ju å andra sidan lika värdelösa.
• 7:22
  SPEAKER_02: Om man nu kan uttrycka det så.
• 7:23
  SPEAKER_02: Förstå vad jag menar.
• 7:24
  SPEAKER_02: För om hundra år så är det ingen som kommer minnas doktor död.
• 7:26
  SPEAKER_02: För alla människor som lever då är upptagna med helt andra saker.
• 7:30
  SPEAKER_02: Så det är det jag menar.
• 7:30
  SPEAKER_02: Och det gäller inte bara mig, det gäller väldigt många andra människor.
• 7:35
  SPEAKER_02: Och jag bara kände att det lilla avtrycket jag vill göra kanske inte förändrar världen,
• 7:41
  SPEAKER_02: men åtminstone för mina närmsta,
• 7:43
  SPEAKER_02: mina vänner som uppskattar min konst,
• 7:45
  SPEAKER_02: mitt sätt att uttrycka mig på.
• 7:47
  SPEAKER_02: Jag vill inte bara säga hej då och nu.
• 7:50
  SPEAKER_02: Så det var...
• 7:53
  SPEAKER_02: Det var fruktansvärt.
• 7:56
  SPEAKER_02: Jag ringde faktiskt en gång, men det var inte första infektionen.
• 8:00
  SPEAKER_02: Totalt hade jag sex infektioner.
• 8:02
  SPEAKER_02: Jag utesluter inte att jag får fler i framtiden, för det vet man aldrig.
• 8:06
  SPEAKER_01: Sedan dess alltså?
• 8:09
  SPEAKER_02: Sedan den första så har jag fått fem till, så totalt sex hittills.
• 8:15
  SPEAKER_02: Och jag har varit så extremt jävla sjuk varje gång jag har fått en sån här infektion.
• 8:22
  SPEAKER_02: Ja, och det har ju blivit värre för varje gång.
• 8:25
  SPEAKER_02: Så alla mina post-covidan,
• 8:28
  SPEAKER_02: de här bestående symptomen som inte försvinner,
• 8:33
  SPEAKER_02: de visade sig redan efter första infektionen.
• 8:36
  SPEAKER_02: Och folk runt mig trodde att jag bara drev.
• 8:38
  SPEAKER_02: Så vad håller du på med?
• 8:39
  SPEAKER_02: Varför står du inte upp?
• 8:40
  SPEAKER_02: Vad håller du på att larva dig för?
• 8:42
  SPEAKER_02: Jag larvar mig inte, jag kan inte stå upp.
• 8:45
  SPEAKER_02: Typiskt svenskar som har letat för bra för länge.
• 8:51
  SPEAKER_02: När någon är sjuk i närheten så är man jobbig snarare än att man hjälper personen
• 8:56
  SPEAKER_02: upp och frågar vad som händer.
• 8:58
  SPEAKER_02: Då är det bara, gud vad du är jobbig, kan du inte sluta spela?
• 9:02
  SPEAKER_01: Får jag fråga bara, hur gammal var du 2020?
• 9:05
  2020?
• 9:05
  SPEAKER_02: Då var jag fyra år yngre än vad jag är nu.
• 9:07
  SPEAKER_02: Nej men, hur gammal var jag?
• 9:09
  SPEAKER_02: Då var jag...
• 9:12
  SPEAKER_01: Hur gammal är du nu kan vi säga?
• 9:13
  SPEAKER_02: Jag är född 88.
• 9:14
  SPEAKER_02: Okej, samma som jag.
• 9:15
  SPEAKER_02: Så jag är 36.
• 9:17
  SPEAKER_01: Så du var bara 32 år och det slog så här hårt.
• 9:20
  SPEAKER_02: Ja, för mig i alla fall.
• 9:22
  SPEAKER_02: Och de symptomen som hänger kvar nu hela tiden det är vidriga symptom.
• 9:33
  SPEAKER_02: Jag skrev ner på ett papper och anledningen till att jag skrev på papper är också
• 9:36
  SPEAKER_02: på grund av ett symptom.
• 9:37
  SPEAKER_02: Dels har jag ju fått
• 9:40
  SPEAKER_02: Jag brukar säga att jag har fått tinnitus i hela huvudet för att jag vet inte var
• 9:43
  SPEAKER_02: tinnitusen kommer ifrån.
• 9:46
  SPEAKER_02: Jag upplever att tinnitusen främst kommer här och där jag pekar nu för de som
• 9:50
  SPEAKER_02: lyssnar så pekar någonstans en bit ovanför det vänstra örat på huvudet.
• 9:56
  SPEAKER_02: Men av någon anledning så är det som att skjutljudet kommer därifrån och inte i örat.
• 10:01
  SPEAKER_02: Så jag vet inte om viruset kan komma därifrån eller om det också är en störning i
• 10:06
  SPEAKER_02: sig att jag tror att ljudet kommer där fast det egentligen inte gör det.
• 10:09
  SPEAKER_02: Det kanske är i örat.
• 10:10
  SPEAKER_02: Eller så är det så att det är någon störning här, precis det jag pekar nu på huvudet.
• 10:14
  SPEAKER_02: Och att det också är orsaken av en störning som gör att jag uppfattar det som att
• 10:18
  SPEAKER_02: det är ett skjut eller någonting.
• 10:19
  SPEAKER_02: Du vet, jag vet ingenting.
• 10:21
  SPEAKER_02: Jag är bara utsatt för det här och fattar ingenting.
• 10:23
  SPEAKER_02: Så jag vet inte,
• 10:25
  SPEAKER_02: men det skjuter så in i helvete hela jävla tiden och jag har aldrig varit med om
• 10:29
  SPEAKER_02: något liknande.
• 10:30
  SPEAKER_02: Och sen är det likadant,
• 10:32
  SPEAKER_02: fast då är det i örat på andra sidan,
• 10:33
  SPEAKER_02: så i höger öra i hörsel,
• 10:37
  SPEAKER_02: då hör jag väldigt tydligt att det är trumhinnan som det skjuter någon jävels tid,
• 10:41
  SPEAKER_02: fast inte i samma ton.
• 10:43
  SPEAKER_02: Och jag har kontrollkollat.
• 10:45
  SPEAKER_02: Det skjutet som är på vänster sida uppe i huvudet är någonstans ungefär 25 000 hertz.
• 10:50
  SPEAKER_02: Så det är ett jävla skjut.
• 10:52
  SPEAKER_02: Och i högre öra så är det typ ungefär 15 000 hertz eller någonting.
• 10:58
  SPEAKER_02: För de som är duktiga med ljud vet ju vad jag pratar om.
• 11:01
  SPEAKER_02: Men sen så har jag ett ljud som är i bakhuvudet också.
• 11:04
  SPEAKER_02: Och det låter som ett konstant...
• 11:06
  SPEAKER_02: Om du tänker ljudet som kommer från en vattenvåg som sveper in på en strand.
• 11:11
  SPEAKER_02: Det låter...
• 11:13
  SPEAKER_02: Så här hela tiden.
• 11:17
  SPEAKER_02: Tänk dig att det stannar med det där brusljudet.
• 11:24
  SPEAKER_02: Det brusljudet låter i bakhuvudet.
• 11:27
  SPEAKER_02: Ska man klassa det som tinnitus då eller är det något annat?
• 11:31
  SPEAKER_02: Då kan man fråga sig, doktor död varför går du inte till läkaren så kan läkaren ge dig svar?
• 11:37
  SPEAKER_02: Då kan jag säga, jag får inga svar.
• 11:39
  SPEAKER_02: Det är ingen som vet någonting.
• 11:40
  SPEAKER_02: Alla bara går runt som packade kycklingar och vet inte ett jävla skit.
• 11:44
  SPEAKER_02: Men skattepengar ska de ju ha såklart hela tiden.
• 11:46
  SPEAKER_02: Men de kan inte svara på någonting.
• 11:49
  SPEAKER_02: Det har varit rena jävla cirkusen hela tiden.
• 11:53
  SPEAKER_02: Jag fick min post-covid-diagnos så jävla sent som i somras nu.
• 12:00
  SPEAKER_02: I våras till och med.
• 12:01
  SPEAKER_02: Då har jag i flera år varit hos flera hjärtläkare.
• 12:07
  SPEAKER_02: Jag har rankat hjärnan för att se så att jag inte har utvecklat någon slags demens.
• 12:11
  SPEAKER_02: Då ska man tydligen kunna se det eller så.
• 12:13
  SPEAKER_02: eller någon slags föruttnelse av hjärnan liksom eller någonting för då ska man
• 12:17
  SPEAKER_02: också kunna se typ hur cellerna är nedbrutna på något jävla sätt,
• 12:22
  SPEAKER_02: jag kommer inte ihåg vad de sa men såhär vad fan är det mer,
• 12:26
  SPEAKER_02: jag har gjort konditionstester och grejer också och sen så har jag gjort lugntester
• 12:33
  SPEAKER_02: också och alla testerna har ju gått åt helvete liksom det enda som inte har gått åt
• 12:38
  SPEAKER_02: helvete det är hjärnröntgen för då säger de att de har inte sett någonting
• 12:42
  SPEAKER_01: När du säger gått åt helvete, vad menar du då?
• 12:46
  SPEAKER_02: När jag har varit hos kardiologen till exempel,
• 12:48
  SPEAKER_02: hjärtläkaren,
• 12:49
  SPEAKER_02: så har jag kommit dit och trots att jag har försökt uppvisa det så friskt jag som
• 12:55
  SPEAKER_02: jag bara kan så har hjärtat ändå bestämt sig för att göra hjärtklappningar helt i
• 12:59
  SPEAKER_02: onödan när som helst och hålla på att flimra totalt.
• 13:03
  SPEAKER_02: Och jag får ont av det också.
• 13:06
  SPEAKER_02: när det händer.
• 13:08
  SPEAKER_01: Och är det någonting som händer just när du går till testet eller är hjärtklappningar och flimmer?
• 13:14
  SPEAKER_02: Det händer när jag anstränger kroppen.
• 13:16
  SPEAKER_02: Okej.
• 13:17
  SPEAKER_02: Så det är därför jag sitter också i den här bakåtlutande stolen som jag gör nu som
• 13:21
  SPEAKER_02: jag efterfrågade dig om det var okej att jag kunde sitta i för jag kan fan inte
• 13:24
  SPEAKER_02: sitta normalt i en jävla kökstol längre.
• 13:26
  SPEAKER_01: Vad händer när du sitter i kökstol?
• 13:29
  SPEAKER_02: Då får jag andfåndhet.
• 13:30
  SPEAKER_02: Jag kan inte andas.
• 13:31
  SPEAKER_01: Bara av att sitta upp rätt kommer andfåndheten.
• 13:34
  SPEAKER_02: Förmodligen så gissar jag då.
• 13:36
  SPEAKER_02: För jag har ju tagit reda på att virus generellt har den förmågan att även om viruset i sig...
• 13:44
  SPEAKER_02: är att immunförsvaret har tagit död på viruset eller att man med medicin fått ta död på viruset.
• 13:52
  SPEAKER_02: Så kan viruset också orsaka olika sjukdomar för att kroppen tror fortfarande att
• 13:59
  SPEAKER_02: viruset är där fast det inte är det.
• 14:01
  SPEAKER_02: Och då attackerar kroppen sig självt på just det stället för att kroppen tror
• 14:05
  SPEAKER_02: fortfarande att viruset är där fast det inte är det.
• 14:07
  SPEAKER_02: Mm.
• 14:08
  SPEAKER_02: Och jag har ju då en teori,
• 14:11
  SPEAKER_02: eftersom jag måste ju spekulera eftersom det inte är någon annan jävel som gör det.
• 14:15
  SPEAKER_02: Och eftersom läkarna bara tittar på mig som ett frågetecken och inte...
• 14:17
  SPEAKER_02: Nej,
• 14:18
  SPEAKER_02: jag vet inte,
• 14:18
  SPEAKER_02: jag vet ingenting.
• 14:20
  SPEAKER_02: Och då säger jag, men kan du inte skicka mig till någon som vet då?
• 14:22
  SPEAKER_02: Ja, vem skulle det vara?
• 14:23
  SPEAKER_02: Nej, inte fan vet jag, men det är ju du som är läkare, du borde ju veta.
• 14:27
  SPEAKER_02: Liksom en total jävla bananrepublik.
• 14:29
  SPEAKER_02: Men så är det här...
• 14:31
  SPEAKER_02: Men när jag sträcker ryggen så är det någonting som triggas till andningen.
• 14:37
  SPEAKER_02: Jag har tagit reda på en annan grej också.
• 14:39
  SPEAKER_02: Andningen kontrolleras via nerv i ryggraden.
• 14:43
  SPEAKER_02: Så min misstanke, spekulation, är att någon...
• 14:47
  SPEAKER_02: Alltså andningsfunktionen i ryggraden, de nerverna, eller vad fan det är.
• 14:52
  SPEAKER_02: Där har väl viruset fått fäste och så tror kroppen att det är någonting där.
• 14:57
  SPEAKER_02: Så av någon jävla anledning när jag sitter rakt eller sträcker på ryggen när jag
• 15:01
  SPEAKER_02: står upp så är det någonting som kopplar till andningen som gör att jag får sån
• 15:06
  SPEAKER_02: extrem andfånlighet.
• 15:09
  SPEAKER_02: Det är helt sjukt.
• 15:09
  SPEAKER_02: Och likadant när jag duschar.
• 15:11
  SPEAKER_02: Jag kan duscha om jag har... Om jag låter duschstrålen träffa gässan rakt uppe på.
• 15:17
  SPEAKER_02: Väldigt oförberett.
• 15:26
  SPEAKER_02: Så kan du också totaltrigga andningen och få mig att...
• 15:29
  SPEAKER_02: Jag har aldrig varit så andfådd i hela mitt liv som när jag slår igång duschen och
• 15:34
  SPEAKER_02: låter dropparna träffa.
• 15:37
  SPEAKER_02: Huvudet bara pang på så här.
• 15:38
  SPEAKER_02: Det jag gör när jag ska duscha då är att jag får börja långsamt och inte så hård stråle.
• 15:42
  SPEAKER_02: Men om jag har en hård stråle och slentrianmässigt bara drar igång för att jag
• 15:46
  SPEAKER_02: glömmer att jag inte ska göra det...
• 15:49
  SPEAKER_02: Så står jag där och bara får...
• 15:50
  SPEAKER_02: Du vet,
• 15:51
  SPEAKER_02: jag tror att jag ramlar ihop av att jag hela tiden inte kan andas.
• 15:55
  SPEAKER_02: För att det är så kraftigt.
• 15:57
  SPEAKER_02: Alla musklerna är liksom... Hela kroppen tar i för att andas på ett sätt som jag aldrig har varit med.
• 16:03
  SPEAKER_02: Det är som att hela hjärnan skickar signaler till ryggen eller vad fan det är.
• 16:08
  SPEAKER_02: Att det är liksom total panik.
• 16:11
  SPEAKER_02: Eller någonting så här... Jag vet inte vad det är.
• 16:14
  SPEAKER_02: Men så här...
• 16:16
  SPEAKER_02: Alla gånger som jag har sprungit i mitt liv och har behövt hämta andan efter att
• 16:20
  SPEAKER_02: man har tagit ut sig i plugget eller så,
• 16:25
  SPEAKER_02: då har jag aldrig varit så jävla anfådd som jag är när jag bara slår igång en duschstråle.
• 16:30
  SPEAKER_02: Den signalen att hjärnan skickar att man ska börja flåsa och hyperventilera,
• 16:35
  SPEAKER_02: den hyperventilering som min hjärna sätter igång med,
• 16:39
  SPEAKER_02: den är extrem.
• 16:40
  SPEAKER_02: Det är så extremt så att jag får ont i musklerna runt hela magen.
• 16:45
  SPEAKER_02: Det står inte i proportion till vad som behövs överhuvudtaget för det är inte ens
• 16:50
  SPEAKER_02: en muskulär ansträngning jag har utsatt kroppen för ens.
• 16:53
  SPEAKER_02: Jag har ju inte sprungit,
• 16:54
  SPEAKER_02: jag har inte gått i trapporna,
• 16:56
  SPEAKER_02: jag har inte lyft någonting utan jag bara spolade vatten på huvudet och det bara
• 16:59
  SPEAKER_02: triggade hjärnans...
• 17:00
  SPEAKER_02: Fy fan.
• 17:03
  SPEAKER_02: Och sen har jag ju problem också med talet ibland också.
• 17:06
  SPEAKER_01: Okej.
• 17:07
  SPEAKER_02: För när jag är hjärntrött så tappar jag grejer hela tiden med händerna.
• 17:11
  SPEAKER_02: Hjärnans signaler till kroppsmusklerna verkar som att de signalerna är lite halvhjärtade.
• 17:21
  SPEAKER_02: De är inom citationstecken försvagade på något sätt.
• 17:25
  SPEAKER_01: Precis,
• 17:26
  SPEAKER_01: det låter nästan som att hela nervsystemet har fått sig någon sorts omskakning så
• 17:31
  SPEAKER_01: att signalerna inte helt är så som de ska vara.
• 17:35
  SPEAKER_02: Jag jämför det med om man ska sitta och lyssna på radio för de som vet hur en
• 17:44
  SPEAKER_02: gammal radioapparat fungerar.
• 17:46
  SPEAKER_02: Det kanske du är bekant med eftersom du är lika gammal som mig.
• 17:48
  SPEAKER_02: Om du har en radioapparat och lyssnar på en...
• 17:51
  SPEAKER_02: kanal som låter bra i radion så är det för att signalerna når radion utan problem.
• 17:56
  SPEAKER_02: Men om du skruvar lite på den där frekvensratten och hittar en kanal som fan låter
• 18:02
  SPEAKER_02: brusig men du hör ändå vad det är för musik men det brusar som fan.
• 18:05
  SPEAKER_02: Och det gör det ju för att radion står på ett fel ställe så att signalen inte kommer fram ordentligt.
• 18:10
  SPEAKER_02: Men du hör fortfarande.
• 18:12
  SPEAKER_02: Men signalerna är trasiga.
• 18:14
  SPEAKER_02: eller bruten eller vad fan man ska säga och det är den enda jämförelsen jag kan
• 18:19
  SPEAKER_02: göra det är som att hjärnan skickar ut kassaradiosignaler till mina
• 18:25
  SPEAKER_02: radioapparatshänder så att när jag liksom som du ser där på diskbänken nu jag har
• 18:30
  SPEAKER_02: precis köpt tallrikar och muggar och koppar i plast för att jag tappar glas,
• 18:35
  SPEAKER_02: jag tappar tallrikar allt går sönder hela jävla tiden
• 18:39
  SPEAKER_02: Så du vet, jag är så jävla ledsen över det.
• 18:41
  SPEAKER_02: Och när jag försöker plocka upp glassplittret, då är det ju inte så att det går bra heller.
• 18:46
  SPEAKER_02: Så jag gillar mig när jag ska plocka upp glassplittret och skär mig så in i helvete och allting.
• 18:53
  SPEAKER_02: Så jag är helt vidrigt.
• 18:56
  SPEAKER_01: Ja, verkligen.
• 18:58
  SPEAKER_01: Innan du fick covid första gången, fanns det något av det här slaget hos dig?
• 19:04
  SPEAKER_01: Hade du någon typ av neurologiska eller nervproblem eller
• 19:08
  SPEAKER_02: Inte som vad jag var framme liksom.
• 19:12
  SPEAKER_02: Det kanske var någonting som låg latent som jag kanske skulle upplevas ändå senare i livet på något sätt.
• 19:16
  SPEAKER_02: Det vet jag inte.
• 19:17
  SPEAKER_02: Men jag var frisk totalt.
• 19:20
  SPEAKER_02: Jag hade inga problem med kroppen överhuvudtaget.
• 19:23
  SPEAKER_01: Om du fick influensa eller blev kraftigt förkyld förut, det var inte så att det påverkade dig?
• 19:28
  SPEAKER_01: Nej, ingenting.
• 19:30
  SPEAKER_02: Inte mer än vad det gör hos vilken annan människa.
• 19:34
  SPEAKER_02: Så det är...
• 19:36
  SPEAKER_01: Fyfan vilken jävla omställning.
• 19:38
  SPEAKER_01: Och har det varit så här sen då februari 2020 och framåt?
• 19:42
  SPEAKER_02: Ja och jag har hållit på så här i fyra och ett halvt år och bara försökt lösa en
• 19:47
  SPEAKER_02: situation som inte går att lösa på egen hand liksom.
• 19:49
  SPEAKER_02: Egentligen, alltså jag har ju hjälp från kommunen.
• 19:53
  SPEAKER_02: Jag har en ställning vid min säng så att jag ska kunna slita upp mig från sängen
• 19:56
  SPEAKER_02: för att när jag vaknar på morgonen så vet inte jag vad jag heter,
• 19:59
  SPEAKER_02: jag vet inte var jag befinner mig.
• 20:01
  SPEAKER_02: Jag vet inte vad jag ska göra, utan jag noterar att det är mjukt där jag ligger.
• 20:05
  SPEAKER_02: Här kan jag ligga hela livet.
• 20:06
  SPEAKER_02: Det är jätteskönt att ligga här.
• 20:08
  SPEAKER_02: Gud, vad mysigt det är.
• 20:11
  SPEAKER_02: När jag håller på så där i någon minut så märker jag att hjärnan är så hjärntrött
• 20:17
  SPEAKER_02: av att behöva vakna att hjärnan svimmar.
• 20:19
  SPEAKER_02: Jag svimmar direkt.
• 20:21
  SPEAKER_02: Så jag svimmar om och ligger i utslagen i typ en timme innan hjärnan vaknar till
• 20:25
  SPEAKER_02: igen och försöker ett nytt försök att komma ur sömnen och ur sängen.
• 20:30
  SPEAKER_02: Och då håller jag på så här ungefär 3-4 gånger i ungefär 3-4 timmar innan jag kommer ur sängen.
• 20:36
  SPEAKER_02: Varje dag?
• 20:36
  SPEAKER_02: Ja, varje dag.
• 20:37
  SPEAKER_02: Och jag har gjort det i 4 års tid nu.
• 20:39
  SPEAKER_02: Och det har dessutom blivit värre med tiden hela tiden.
• 20:41
  SPEAKER_02: Och dessutom nu i våras så har det varit ännu värre hela tiden.
• 20:46
  SPEAKER_02: Så jag har ingen jävla aning om vad det här kommer ta vägen.
• 20:49
  SPEAKER_02: Jag är livrädd.
• 20:50
  SPEAKER_02: Och jag tänker så här...
• 20:55
  SPEAKER_02: Det enda jag tänker är att så länge jag lever så ska jag göra andra människor glada.
• 21:02
  SPEAKER_02: Det är det enda jag bryr mig om.
• 21:04
  SPEAKER_02: Det är det jag vill göra.
• 21:05
  SPEAKER_02: Vad heter det?
• 21:11
  SPEAKER_02: För att jag har så jävla mycket att ge fortfarande.
• 21:13
  SPEAKER_02: Jag har dels de här grejerna som jag är duktig på som jag har tränat upp ända sedan jag var barn.
• 21:20
  SPEAKER_02: Ända sedan jag var barn.
• 21:22
  SPEAKER_02: Där hörde du mina talfel.
• 21:23
  SPEAKER_02: Sådana här grejer håller jag på med.
• 21:29
  SPEAKER_02: Precis,
• 21:30
  SPEAKER_02: alla grejerna som jag har tränat upp under så lång tid som jag är duktig på som kan
• 21:35
  SPEAKER_02: komma andra människor till glädje.
• 21:38
  SPEAKER_02: Det kommer inte andra människor till glädje just nu och jag är så jävla begränsad i
• 21:42
  SPEAKER_02: att jag fan knappt kommer utanför lägenheten.
• 21:45
  SPEAKER_02: Och jag kommer ju för sent i jobbet hela jävla tiden och i och för sig så har jag en anpassad...
• 21:52
  SPEAKER_02: jag deltar i något slags arbetsmarknadsprogram kan man uttrycka det så för att jag
• 21:57
  SPEAKER_02: klarar inte av att jobba men jag anstränger mig varje dag för att komma dit och jag
• 22:01
  SPEAKER_02: är där varje dag jag kanske inte kommer i tid men de vet varför jag är sjuk så att
• 22:07
  SPEAKER_02: det är lugnt så men jag hjälper ju till och jobbar när jag är där och så alltså fy
• 22:13
  SPEAKER_01: fan det är starkt det är inte alla hade inte klarat av det
• 22:19
  SPEAKER_02: Jag är en fighter.
• 22:22
  SPEAKER_02: Jag kommer ihåg när mitt syskon brukade kolla på K1.
• 22:28
  SPEAKER_02: Och då såg jag en fighter som man brukade säga så.
• 22:33
  SPEAKER_02: Du får rätta mig om jag har fel för jag kan inte de här orden.
• 22:35
  SPEAKER_02: Men jag har för mig att man pratar om varandra som en fighter.
• 22:38
  SPEAKER_02: Och det här var på 00-talet och då kom jag ihåg att det var en person där som hette Jörgen Krut.
• 22:42
  SPEAKER_02: Jag kommer ihåg att det var grejer som han sa,
• 22:46
  SPEAKER_02: jag kommer inte ihåg exakt vad det var,
• 22:47
  SPEAKER_02: men det var typ att programledaren vid något tillfälle efter en match hade
• 22:51
  SPEAKER_02: ifrågasatt någonting och då hade Jörgen Kruth svarat tillbaka väldigt såhär,
• 22:55
  SPEAKER_02: men hörru du,
• 22:56
  SPEAKER_02: jag är en fighter.
• 22:58
  SPEAKER_02: Vad fan tror du?
• 23:00
  SPEAKER_02: Och då hade programledaren blivit såhär, ja i och för sig förlåt, det var lite dumt.
• 23:04
  SPEAKER_02: Bara för att man ger inte upp.
• 23:06
  SPEAKER_02: Varför gav du inte upp?
• 23:08
  SPEAKER_02: Men han bara, jag är en fighter, jag lägger mig inte bara och tycker synd om mig själv.
• 23:11
  SPEAKER_02: Och det är så med mig verkligen.
• 23:13
  SPEAKER_02: Jag är en fighter.
• 23:14
  SPEAKER_02: Jag kanske inte deltar i K1 men jag fightas varje dag.
• 23:18
  SPEAKER_02: Jag går den här jävla K1-matchen mot mig själv hela tiden varenda jävla morgon i
• 23:22
  SPEAKER_02: 3-4 timmar innan jag till slut kommer upp.
• 23:24
  SPEAKER_02: Och när jag väl är uppe så är jag fortfarande inte tillräckligt klar i huvudet ändå
• 23:28
  SPEAKER_02: för att kunna röra mig.
• 23:30
  SPEAKER_02: Utan jag måste hela tiden påminna mig om var är jag,
• 23:33
  SPEAKER_02: vad är det jag ska göra,
• 23:34
  SPEAKER_02: var är mobilen,
• 23:35
  SPEAKER_02: var är mina nycklar.
• 23:36
  SPEAKER_02: Oj, jag har inte ens byxor på mig.
• 23:38
  SPEAKER_02: Var är skorna?
• 23:39
  SPEAKER_02: Oj, jag har inte ens knutit skorna.
• 23:41
  SPEAKER_02: Hjärnan orkar inte komma ihåg allt den ska komma ihåg.
• 23:46
  SPEAKER_02: Så det är inte bara det fysiska att röra sig.
• 23:48
  SPEAKER_02: Jag går som ett benrangel när jag går iväg utanför lägenheten.
• 23:52
  SPEAKER_02: Men
• 23:52
  SPEAKER_02: Men hjärnan är ju inte vaken så jag glömmer ju grejer hela tiden på väg till jobbet.
• 23:58
  SPEAKER_02: Och ibland så är det här, fan jag klarar inte av att vända.
• 24:00
  SPEAKER_02: Jag måste till jobbet nu liksom.
• 24:02
  SPEAKER_02: För nu är jag halvväg så jag kan inte vända tillbaka och hämta grejerna.
• 24:04
  SPEAKER_02: För då kommer jag kanske vara så trött så att jag bara stannar hemma istället.
• 24:08
  SPEAKER_02: Och det vill jag inte göra.
• 24:12
  SPEAKER_01: Kommer det igång under dagen?
• 24:14
  SPEAKER_01: Är det så att när du varit igång ett tag så blir det bättre eller fortsätter det ungefär likadant?
• 24:18
  SPEAKER_02: Alltså det...
• 24:21
  SPEAKER_02: När jag är igång lite grann så lättar det lite liksom.
• 24:25
  SPEAKER_02: Jag märker att om jag hela tiden sysselsätter mig med grejer och inte bara sätter
• 24:29
  SPEAKER_02: mig ner och inte gör någonting.
• 24:30
  SPEAKER_02: För då är det så här att då kan jag lägga ett tanne i ett läge där jag håller på och svimmar.
• 24:34
  SPEAKER_02: Och jag kommer att svimma om jag bara låter det ske.
• 24:38
  SPEAKER_02: Eh...
• 24:40
  SPEAKER_02: Jag försöker hålla igång mig hela tiden, men det är jobbigt.
• 24:44
  SPEAKER_02: Jag känner att jag inte kan stå rakt upp, för jag kan inte andas ordentligt.
• 24:48
  SPEAKER_02: Jag kan inte sätta mig ner och vila, för då kommer jag att svimma.
• 24:51
  SPEAKER_02: Jag är i ett läge där jag hela tiden måste växla mellan att sitta och stå.
• 24:58
  SPEAKER_02: Men sen så har jag ju också ADHD sen tidigare, så jag äter ju ADHD-medicin.
• 25:04
  SPEAKER_02: Och de säger då liksom, tryck i dig ADHD-medicin så kommer det bli bättre, då kommer det bli piggare.
• 25:09
  SPEAKER_02: Vilket för mig låter helt absurt att man ska trycka i folk som inte har ADHD,
• 25:13
  SPEAKER_02: att de ska trycka i sig en massa jävla amfetaminer bara för att kicka igång hjärnan.
• 25:17
  SPEAKER_02: För jag kan säga, för mig så gör det inte så mycket skillnad.
• 25:20
  SPEAKER_02: Jag äter ju primärt det för att få fokus, så att jag kan koncentrera mig på en sak i taget.
• 25:26
  SPEAKER_02: Men det är ytterst lite det hjälper mot hjärntröttheten.
• 25:31
  SPEAKER_01: Hur länge har du behövt ta ADHD-medicin?
• 25:35
  SPEAKER_02: Egentligen skulle jag behövt ta det hela livet.
• 25:38
  SPEAKER_02: Men jag fick min diagnos väldigt sent i livet.
• 25:40
  SPEAKER_02: Jag fick det år 2012.
• 25:43
  SPEAKER_02: Men jag har inte haft föräldrar som har tyckt att det har varit värt att prioritera
• 25:49
  SPEAKER_02: att man kollar upp saker med sina barn som kanske är avvikande för att de har varit
• 25:54
  SPEAKER_02: upptagna med helt andra saker.
• 25:55
  SPEAKER_02: Okej.
• 25:56
  SPEAKER_01: När du säger att egentligen borde du haft det hela livet.
• 26:01
  SPEAKER_01: Varför säger du det?
• 26:02
  SPEAKER_01: Hur märktes det?
• 26:06
  SPEAKER_02: Dels har jag alltid varit överaktiv i kroppen hela tiden.
• 26:11
  SPEAKER_02: Och jag kan inte styra det.
• 26:14
  SPEAKER_02: Jag kan inte sitta still.
• 26:15
  SPEAKER_02: Det går inte.
• 26:16
  SPEAKER_02: Min hjärna bara skriker efter att jag ska röra mig.
• 26:18
  SPEAKER_02: Det är så mycket energi som bara strömmar ur huvudet.
• 26:21
  SPEAKER_02: Och man brukar liksom...
• 26:24
  SPEAKER_02: Eller man brukar, ska jag inte säga.
• 26:25
  SPEAKER_02: Men man brukar höra lite kanske från vården och lite sådär från mediekanaler och
• 26:30
  SPEAKER_02: sådär att man ska se det som en superkraft.
• 26:34
  SPEAKER_02: Och jag har fan inget bättre ord egentligen.
• 26:37
  SPEAKER_02: Så jag ber om ursäkt för att jag inte har det.
• 26:39
  SPEAKER_02: Men om vi bara säger, för argumentationens skull eller sådär.
• 26:43
  SPEAKER_02: min superkraft och ADHD alltså den kommer ju väl till pass när jag till exempel
• 26:49
  SPEAKER_02: håller på med de grejerna som jag tycker om att göra för då är det som att jag
• 26:54
  SPEAKER_02: totalt är som en jävla rymdraket i hastigheten alltså det är som att jag terminal
• 27:00
  SPEAKER_02: velocity liksom reaches asfort liksom och då är det ingen som kan stoppa mig från
• 27:07
  SPEAKER_02: den kreativitets liksom
• 27:12
  SPEAKER_02: tunneln som jag bara totalt kör i och det är helt fantastiskt när det händer när
• 27:17
  SPEAKER_02: jag kan kanalisera min ADHD åt det hållet men när jag inte gör det då är det liksom
• 27:23
  SPEAKER_02: då kan inte jag prioritera överhuvudtaget utan liksom energin är så riktad åt alla
• 27:29
  SPEAKER_02: håll det är som en pistol som skjuter åt alla håll och försöker skjuta åt alla håll
• 27:34
  SPEAKER_02: samtidigt men alla som vet och har hållit i en pistol och kanske vill prova att
• 27:37
  SPEAKER_02: skjuta åt alla håll samtidigt
• 27:39
  SPEAKER_02: kanske kan relatera till att man träffar inte så jävla bra.
• 27:43
  SPEAKER_02: Man träffar ingenting.
• 27:44
  SPEAKER_02: Någonting träffar man väl, men man träffar kanske inte det man vill ska göra.
• 27:48
  SPEAKER_02: Och det... Så har det ju varit hela livet för mig.
• 27:54
  SPEAKER_02: Och det är inte så att jag kan hindra mig själv från att skjuta med den här
• 27:58
  SPEAKER_02: pistolen åt det hållet jag vill,
• 27:59
  SPEAKER_02: utan det är hela tiden att jag...
• 28:03
  SPEAKER_02: I huvudet bara måste jag trycka på avtryckaren hela tiden fastän jag själv försöker
• 28:10
  SPEAKER_02: låta bli men det går inte för att överskottsenergin är bara där och den måste ut.
• 28:18
  SPEAKER_02: Där har inte heller mina föräldrar alltid varit så...
• 28:22
  SPEAKER_02: delvis har de varit det men de har ju verkligen inte varit intresserade av att
• 28:27
  SPEAKER_02: förstå någon problematik utan man har varit en jobbig jävla unge som är,
• 28:32
  SPEAKER_02: gud vad det blir jobbigt gud vilket problem det är för oss andra hela tiden,
• 28:36
  SPEAKER_02: varför kan inte du bara vara normal,
• 28:38
  SPEAKER_02: jävla ung jävel och så bara,
• 28:40
  SPEAKER_02: du vet så blir man förbannad och så får man åker man på stryk ibland när
• 28:43
  SPEAKER_02: föräldrarna är packade för då passar de ju på liksom så ja,
• 28:50
  SPEAKER_02: så
• 28:51
  SPEAKER_01: Du var inne på någonting där mitt inne någonstans.
• 28:54
  SPEAKER_01: Du nämnde om jag inte hade haft så mycket annat jag hade behövt fokusera på så hade
• 29:00
  SPEAKER_01: jag kanske tyckt om skolan mer.
• 29:04
  SPEAKER_01: Jag är nyfiken på det.
• 29:05
  SPEAKER_01: Vad är det du har behövt fokusera på?
• 29:07
  SPEAKER_01: Vad har tagit dig ifrån det du kanske hellre hade fokuserat på?
• 29:14
  SPEAKER_02: Primärt så är det ju min transsexualismstörning.
• 29:17
  SPEAKER_02: Framförallt.
• 29:18
  SPEAKER_01: Okej.
• 29:19
  SPEAKER_02: Mm.
• 29:20
  SPEAKER_01: Berätta om det, vad betyder det?
• 29:23
  SPEAKER_02: Det innebär ju liksom att jag någon gång i livet väldigt tidigt det här är ju bara
• 29:30
  SPEAKER_02: spekulativt liksom men jag vet fan inte när det har uppstått,
• 29:36
  SPEAKER_02: om det uppstod i fosterstadiet eller om jag var extremt ung eller om mina föräldrar
• 29:42
  SPEAKER_02: tappade mig i golvet någon gång,
• 29:43
  SPEAKER_02: fan vet jag liksom men någonting har ju hänt så till vida liksom att jag
• 29:49
  SPEAKER_02: För jag har X, Y-kromosomer.
• 29:53
  SPEAKER_02: Jag är biologisk man.
• 29:54
  SPEAKER_02: Det är en biologisk realitet.
• 29:58
  SPEAKER_02: Det kan man inte sticka under stol med.
• 30:00
  SPEAKER_02: Men samtidigt så är det så självklart för mig att mitt subjektiva jag har aldrig
• 30:12
  SPEAKER_02: kunnat könsligt relatera till min egen kropp.
• 30:16
  SPEAKER_02: Utan jag har liksom hela tiden...
• 30:21
  SPEAKER_02: Framförallt också när jag började bli könsmogen.
• 30:24
  SPEAKER_02: När man kom in i puberteten och grejer.
• 30:27
  SPEAKER_02: Då fick jag total jävla panik.
• 30:28
  SPEAKER_02: Men när jag var väldigt tidig som barn så...
• 30:35
  SPEAKER_02: Det var inte så att jag satte ord på det.
• 30:37
  SPEAKER_02: Att jag är tjej och gick runt och så här.
• 30:41
  SPEAKER_02: När man är barn så vet man inte riktigt varför man är flickor och pojkar.
• 30:48
  SPEAKER_02: Man har identifierat att det finns.
• 30:50
  SPEAKER_02: Men man förstår ju inte på ett vuxet sätt vad det här är för någonting.
• 30:58
  SPEAKER_02: När jag var barn så var det outtalat självklart för mig
• 31:03
  SPEAKER_02: att jag skulle bli som mamma när jag blir stor att jag ska föda barn och jag ska
• 31:10
  SPEAKER_02: bli som mormor att jag ska föda barn och sen att jag liksom ville umgås med
• 31:19
  SPEAKER_02: i min klass eller så på dag eller på lekis och grejer liksom också och jag lekte
• 31:25
  SPEAKER_02: väldigt såhär vad ska man säga såhär stereotypa flicklekar såhär och det var inte
• 31:32
  SPEAKER_02: så att jag gjorde det för att jag ville leka flicklekar utan det bara skedde
• 31:37
  SPEAKER_02: naturligt liksom det bara hände liksom så
• 31:41
  SPEAKER_02: och det blev ju ganska fort att jag blev varse om att det här kan jag inte göra för
• 31:51
  SPEAKER_02: att min omgivning ifrågasätter vad jag håller på med de säger att du ska inte göra
• 31:55
  SPEAKER_02: det här eller du ska inte vara i det här rummet för här är bara flickor och du vet
• 31:59
  SPEAKER_02: då kunde jag säga jaha okej men jag är ju flicka så varför ska jag inte vara här
• 32:05
  SPEAKER_02: typ så fast jag sa det inte men såhär
• 32:08
  SPEAKER_02: jag kommer så tydligt ihåg att jag funderade för grejen var att jag fattade att
• 32:15
  SPEAKER_02: flickor har snippa och pojkar har snopp och sådär och jag själv hade ju snopp då
• 32:22
  SPEAKER_02: men grejen var att jag tänkte att den går väl att ta bort för att där under snoppen
• 32:26
  SPEAKER_02: så sitter väl en snippa då så är det lugnt liksom
• 32:30
  SPEAKER_02: och tänk då att då var jag väldigt ung jag fattade inte de här grejerna och när man
• 32:34
  SPEAKER_02: är barn då är man ju ganska korkad och det var liksom de här barnsliga tankarna jag
• 32:38
  SPEAKER_02: hade för att jag trodde inte att det var konstigare än så liksom men ja och sen så
• 32:49
  SPEAKER_02: är det ju massor av situationer som jag liksom upptäckte då liksom senare att ja
• 32:53
  SPEAKER_02: men jag blev ju jävligt fort bögstämplad hela tiden i plugget så i grundskolan
• 32:58
  SPEAKER_02: väldigt tidigt
• 33:00
  SPEAKER_02: Så jag insåg ju någonstans att det som förväntas av mig så givet så som jag fysiskt
• 33:05
  SPEAKER_02: ser ut eftersom det var så jag tänkte liksom så tänkte jag okej men om jag bara gör
• 33:10
  SPEAKER_02: så här och umgås med de här personerna och pratar på det här sättet och försöker
• 33:16
  SPEAKER_02: justera och anpassa mig så mycket jag bara kan istället för att ifrågasätta för jag
• 33:19
  SPEAKER_02: märker att så fort jag sa nej till att ta killkläder på mig så kunde antingen mina
• 33:24
  SPEAKER_02: föräldrar bli förbannade eller att mina lärare i skolan frågar vad fan är för fel
• 33:28
  SPEAKER_02: på mig.
• 33:29
  SPEAKER_02: Och jag själv kunde ju inte uttrycka att jag var transsexuell för de orden fanns
• 33:34
  SPEAKER_02: inte för den där ungen som var där och då på tidigt 90-tal.
• 33:40
  SPEAKER_02: Så hur fan skulle jag förklara de här grejerna liksom?
• 33:44
  SPEAKER_02: Nej, så att... Så då märkte jag så här, okej, jag anpassar mig.
• 33:48
  SPEAKER_02: För jag märker att då är det lugnt.
• 33:51
  SPEAKER_02: Det blir inga glåpord eller så.
• 33:52
  SPEAKER_02: Eller ja, glåpord blev det ändå.
• 33:53
  SPEAKER_02: Men du vet så här, hemmavid.
• 33:55
  SPEAKER_02: Om morsan ville klippa mig kort så lät jag henne göra det istället för att vara
• 33:59
  SPEAKER_02: obstinat och säga att jag vill ha långt hår som de andra tjejerna.
• 34:02
  SPEAKER_02: För skulle jag ens ta de orden i munnen så skulle det bli helt, du vet så här... Så att det...
• 34:15
  SPEAKER_02: Det är väldigt många situationer som hela tiden har uppstått.
• 34:21
  SPEAKER_02: Och jag märkte liksom att... Jag försökte bara gå social slalom hela tiden runt här.
• 34:29
  SPEAKER_02: Men sen så kom man ju oundvikligen upp till det som kallas för sexualkunskapen.
• 34:35
  SPEAKER_02: Och det var då som jag fattade att okej,
• 34:36
  SPEAKER_02: det här är inte bara någonting man kan gå till pappadoktorn och plocka bort.
• 34:42
  SPEAKER_02: Utan det här är någonting...
• 34:45
  SPEAKER_02: Jag är pojke.
• 34:46
  SPEAKER_02: Jag är man.
• 34:48
  SPEAKER_02: Och det här är vad som kommer bli med mig nu när jag kommer in i puberteten.
• 34:55
  SPEAKER_02: Och där och då så var det som att över en natt eller dag så var det som att jag var
• 35:03
  SPEAKER_02: tillräckligt gammal i huvudet för att förstå någonstans att det här var på allvar nu.
• 35:09
  SPEAKER_03: Mm.
• 35:11
  SPEAKER_02: Och jag tror fan att jag fick PTSD på något sätt.
• 35:14
  SPEAKER_02: För att jag blev så uppskrämd in på bara huden.
• 35:16
  SPEAKER_02: För att jag förstod att det här som är jag... Det kommer bli ett monster, typ.
• 35:23
  SPEAKER_02: Ett hårigt, mörktalande monster.
• 35:29
  SPEAKER_02: Så som jag upplevde det.
• 35:30
  SPEAKER_02: Det var inte så att jag tyckte att män var monster.
• 35:33
  SPEAKER_02: Men jag som kvinna i huvudet...
• 35:37
  SPEAKER_02: Jag vill ju inte få en hårig kropp som inte har bröst och vagina och alla sådana
• 35:41
  SPEAKER_02: naturliga självklarheter som andra tjejer har.
• 35:44
  SPEAKER_02: När jag tittade på andra tjejer i min klass som också började komma i puberteten.
• 35:50
  SPEAKER_02: Jag var en late bloomer så det tog lite längre tid för mig att komma i puberteten
• 35:54
  SPEAKER_02: men några andra var ju tidigare.
• 35:57
  SPEAKER_02: Och jag bara tänkte att det där kommer hända mig också.
• 35:59
  SPEAKER_02: Fast jag tänkte inte med dem i orden.
• 36:01
  SPEAKER_02: Men jag bara tänkte att snart händer det där mig också.
• 36:04
  SPEAKER_02: Och då kommer ingen längre tala om för mig att jag ska gå i killkläder.
• 36:07
  SPEAKER_02: För då kommer de se att jag är tjej på riktigt.
• 36:10
  SPEAKER_02: Så då behöver inte de tvinga på mig att jag ska leka med killexaker.
• 36:14
  SPEAKER_02: Eller sparka fotboll med killarna.
• 36:16
  SPEAKER_02: Eller göra alla de här grejerna som alla bara säger att jag ska göra.
• 36:20
  SPEAKER_02: Utan att jag ens själv vet varför jag ska göra det.
• 36:23
  SPEAKER_02: Men där och då märkte jag att jag fick någon slags PTS och visste att det här är permanent.
• 36:32
  SPEAKER_02: Det var då min riktiga veckoklocka kom.
• 36:34
  SPEAKER_02: Fram tills dess har jag hela tiden tänkt att det här försvinner sen.
• 36:43
  SPEAKER_02: puberteten men det gick inte liksom så.
• 36:47
  SPEAKER_01: Och vilken ålder är det ungefär?
• 36:49
  SPEAKER_01: När hade du den här sexualkunskapen?
• 36:51
  SPEAKER_02: Det var i sexan.
• 36:53
  SPEAKER_01: I sexan?
• 36:53
  SPEAKER_02: Ja.
• 36:54
  SPEAKER_02: Och hur gammal är man då?
• 36:55
  SPEAKER_02: Jag tror det är tolv, elva, tolv tror jag.
• 37:00
  SPEAKER_02: Men som sagt det är liksom i tolv år ungefär så har jag liksom gått runt och tänkt
• 37:04
  SPEAKER_02: att nej men det här försvinner bara sen liksom så.
• 37:07
  SPEAKER_02: Och det var där då som jag typ fattade att det här det är på riktigt nu och
• 37:11
  SPEAKER_02: Allt det här som ska hända med min kropp nu, det är så här.
• 37:17
  SPEAKER_02: Jag gick väldigt fort in i missbruk efter det.
• 37:22
  SPEAKER_02: Jag började dricka alkohol redan som tolvåring.
• 37:26
  SPEAKER_02: För att jag försökte hantera det här.
• 37:28
  SPEAKER_02: Och jag slutade gå i gymnastiken också.
• 37:31
  SPEAKER_02: För att jag ville aldrig gå in i killarnas omklädningsrum igen.
• 37:34
  SPEAKER_02: För att jag ville inte...
• 37:36
  SPEAKER_02: Eftersom jag redan hade varit där många gånger i och för sig.
• 37:40
  SPEAKER_02: Men det var en helt annan grej som förväntades av en.
• 37:45
  SPEAKER_02: När alla var testosteronstinna tonåringar helt plötsligt.
• 37:48
  SPEAKER_02: Och att man inte längre var pojkar.
• 37:51
  SPEAKER_02: Så... Det var...
• 37:59
  SPEAKER_02: Det var skitjobbigt.
• 38:01
  SPEAKER_02: Det var till och med så att jag gjorde så i åttan.
• 38:03
  SPEAKER_02: Antingen var det sjuan eller åttan.
• 38:06
  SPEAKER_02: Då gjorde jag så att jag gjorde en skada i knät.
• 38:11
  SPEAKER_02: Alltså medvetet.
• 38:12
  SPEAKER_02: Och jag orsakade en skada i benet.
• 38:14
  SPEAKER_02: Jag bröt inte benet på mig själv men jag orsakade en knäskada åtminstone.
• 38:20
  SPEAKER_02: Som gjorde att jag inte kunde vara med på gymnastiken.
• 38:23
  SPEAKER_02: För mig var det medvetet för att slippa byta om med killarna för jag kunde inte byta om med tjejerna.
• 38:29
  SPEAKER_02: Tjejerna såg ju inte mig som tjej och det förstår jag att de inte gjorde såklart.
• 38:34
  SPEAKER_02: Men i mitt huvud var matematiken fortfarande så jävla omöjlig att få ihop för jag
• 38:38
  SPEAKER_02: fattade inte varför min kropp...
• 38:41
  SPEAKER_02: Jag upplevde i mitt huvud där och då
• 38:44
  SPEAKER_02: att jag ville bara förklara att jag är inte kille.
• 38:49
  SPEAKER_02: Varför kan jag inte bara få vara med och leka med andra tjejer?
• 38:55
  SPEAKER_02: Det här yttre, jag vet inte varför det ser ut som det gör, men går det inte att titta förbi det?
• 39:00
  SPEAKER_02: Jo, det gjorde det när man fortfarande var tillräckligt ung.
• 39:03
  SPEAKER_02: Då gick det att gå ut och hoppa hopprep och leka klapplekare som tjejer gjorde.
• 39:08
  SPEAKER_02: För mig är inte det exakt...
• 39:09
  SPEAKER_02: Det är inte viktigt egentligen att vad det är för typ av lek utan det är mer att
• 39:14
  SPEAKER_02: jag upplevde att jag på ett emotionellt plan bondade bättre med kvinnor än vad jag
• 39:23
  SPEAKER_02: gjorde med män.
• 39:24
  SPEAKER_02: Det var där du hörde hemma.
• 39:26
  SPEAKER_02: Jag kan inte ens förklara varför.
• 39:27
  SPEAKER_02: Jag bara kände att det var där jag hörde till.
• 39:30
  SPEAKER_02: Jag har fortfarande inte ens ord för det.
• 39:33
  SPEAKER_02: Om det ens finns ord.
• 39:34
  SPEAKER_02: Men så är det...
• 39:39
  SPEAKER_02: Och det var så svårt att förklara för sig själv varför man skulle fortsätta umgås med tjejer i klassen.
• 39:48
  SPEAKER_02: För nu var man verkligen så tydlig.
• 39:51
  SPEAKER_02: Nu var man man mer.
• 39:52
  SPEAKER_02: Eller åtminstone på väg att bli man.
• 39:54
  SPEAKER_02: Och de var på väg att bli kvinnor.
• 39:56
  SPEAKER_02: Och det är två helt olika grupper av människor som inte kan umgås med varandra.
• 40:00
  SPEAKER_02: Och där försökte jag bara...
• 40:04
  SPEAKER_02: Jag är inte kille.
• 40:06
  SPEAKER_02: Snälla, lyssna på mig bara.
• 40:09
  SPEAKER_02: Det var ingenting jag kunde säga.
• 40:12
  SPEAKER_02: Det var helt omöjligt givet den kontext som jag befann mig i.
• 40:17
  SPEAKER_02: Jag kände att det var lättare att bara göra det som folk talade om för mig att jag
• 40:25
  SPEAKER_02: skulle göra.
• 40:27
  SPEAKER_02: Att gå så här, låt så här, gör så här.
• 40:31
  SPEAKER_02: Klär dig så här.
• 40:33
  SPEAKER_02: Du vet.
• 40:34
  SPEAKER_02: Gå bredbent.
• 40:36
  SPEAKER_02: Och gå lite som du har skiter på det.
• 40:38
  SPEAKER_02: För då är man lite så här.
• 40:41
  SPEAKER_02: Typ så här.
• 40:43
  SPEAKER_02: Och jag bara.
• 40:45
  SPEAKER_02: Gjorde alla mina konstiga försök att verka manlig.
• 40:50
  SPEAKER_02: Det är väldigt forcerat.
• 40:53
  SPEAKER_02: Och där har man ju också en av anledningarna till att jag började med musik överhuvudtaget.
• 40:57
  SPEAKER_02: Åtminstone i den formen som jag gjorde det då.
• 40:59
  SPEAKER_02: För det var ju där och då jag började rappa väldigt intensivt.
• 41:04
  SPEAKER_02: För det blev ju en verklighetsflykt för mig.
• 41:06
  SPEAKER_02: Väldigt mycket.
• 41:07
  SPEAKER_02: För att...
• 41:12
  SPEAKER_02: jag vill inte vattna ur begreppet PTSD du vet krigsveteraner och grejer som har
• 41:19
  SPEAKER_02: varit med om krig när de har PTSD då har de PTSD riktigt ordentligt men samtidigt
• 41:28
  SPEAKER_02: jag blev så jävla extremt chockad över det som hände med min kropp samtidigt att
• 41:33
  SPEAKER_02: jag tappade verklighetsuppfattningen jag blev psykotisk i perioder redan som barn
• 41:38
  SPEAKER_02: efter det här för att kunna hantera
• 41:42
  SPEAKER_02: Det här som jag inte kunde relatera till med min kropp.
• 41:47
  SPEAKER_02: Det är någon extrem dissociation som min hjärna försatte sig själv i för att
• 41:55
  SPEAKER_02: hantera en situation som inte gick att hantera.
• 42:03
  SPEAKER_02: Jag vet inte exakt om man kan kalla det PTS eller inte.
• 42:06
  SPEAKER_02: Men jag var så jäkla... Jag blev helt uppslukad av att göra musik.
• 42:12
  SPEAKER_02: Det blev väldigt mycket del där.
• 42:18
  SPEAKER_02: Men det var väldigt mycket missbruk också i den mån det gick att missbruka.
• 42:22
  SPEAKER_02: Och jag blev ju väldigt så här... Manipulativ gentemot min omgivning när det kom till att
• 42:33
  SPEAKER_02: Försöka tillskansa mig rusningsmedel och så.
• 42:38
  SPEAKER_02: Till exempel lura alkoholister utanför systembolaget till att köpa ut åt dem och grejer.
• 42:44
  SPEAKER_02: Och att jag lovade dem pengar om de gjorde det och sen gjorde jag inte det för jag hade ju inga pengar.
• 42:48
  SPEAKER_02: Och det låter ju svinigt som fan att göra där och då.
• 42:52
  SPEAKER_02: Men den 12-13-åringen, 14-åringen som var där och då...
• 42:57
  SPEAKER_02: Hade bara i huvudet att jag måste fly verkligheten och det måste jag göra nu för
• 43:02
  SPEAKER_02: annars kommer jag ta livet av mig snart för jag grejar inte det här.
• 43:12
  SPEAKER_02: Det har varit ett riktigt...
• 43:21
  SPEAKER_01: Jag tycker inte det låter som en urvattning av ordet PTSD alls,
• 43:25
  SPEAKER_01: eller konceptet PTSD,
• 43:26
  SPEAKER_01: för det behöver inte vara krig,
• 43:29
  SPEAKER_01: det kan vara vad som helst som är så traumatiskt att det sätter en idé i tillståndet.
• 43:38
  SPEAKER_01: Det låter ju absolut som någonting som är tillräckligt för att vara det.
• 43:43
  SPEAKER_01: Hur pass tidigt liksom
• 43:49
  SPEAKER_01: Du nämnde ju att det här var mer en känsla,
• 43:55
  SPEAKER_01: är det efter det här sexualundervisningen som du faktiskt formulerade det i ordet?
• 44:00
  SPEAKER_02: Ungefär så,
• 44:01
  SPEAKER_02: och det var också då som sexualundervisande personalen,
• 44:05
  SPEAKER_02: jag vet inte,
• 44:06
  SPEAKER_02: biologilärare eller något sånt där,
• 44:08
  SPEAKER_02: jag kommer inte ihåg exakt vilken lärare det var men
• 44:10
  SPEAKER_02: Men jag kommer ihåg så tydligt,
• 44:12
  SPEAKER_02: för jag stannade kvar när alla killar som jag skulle sitta och lyssna på det här med,
• 44:16
  SPEAKER_02: när de hade gått ut i rummet,
• 44:18
  SPEAKER_02: för de tyckte det var så roligt att leka med de här kondomerna som de hade fått också,
• 44:21
  SPEAKER_02: så de tyckte det var jättespännande.
• 44:22
  SPEAKER_02: Men jag satt bara kvar och bara frågade...
• 44:25
  SPEAKER_02: Du vet,
• 44:25
  SPEAKER_02: jag bara satt där och tappade hakan och bara frågade,
• 44:29
  SPEAKER_02: vad kommer hända med mig nu?
• 44:31
  SPEAKER_02: Typ så.
• 44:32
  SPEAKER_02: Jag bara grät med öppen mun.
• 44:34
  SPEAKER_02: Vad är det som händer med mig nu?
• 44:36
  SPEAKER_02: Och hon bara...
• 44:37
  SPEAKER_02: Ja, du kommer bli mans.
• 44:40
  SPEAKER_02: Log och glad.
• 44:43
  SPEAKER_02: Jag vet inte om hon tänkte att jag skulle vara förväntansfull inför det här på något sätt.
• 44:47
  SPEAKER_02: Men jag var ju raka motsatsen.
• 44:48
  SPEAKER_02: Jag satt ju där och var traumatiserad över att jag faktiskt,
• 44:53
  SPEAKER_02: i ord som du sa,
• 44:55
  SPEAKER_02: där och då med ord förstod att det här som skulle hända inte var...
• 45:04
  SPEAKER_02: Det var...
• 45:06
  SPEAKER_02: Oundvikligt.
• 45:13
  SPEAKER_02: Än idag så är det skitkonstigt för jag tänker många gånger eller inte längre
• 45:18
  SPEAKER_02: egentligen mest för att jag inte behöver men jag har tänkt under många år var
• 45:24
  SPEAKER_02: någonstans ligger felet?
• 45:26
  SPEAKER_03: Mm.
• 45:26
  SPEAKER_02: Återigen, det är viktigt att betona att jag är biologisk man.
• 45:33
  SPEAKER_02: Jag går inte runt och säger att jag är kvinna eller tjej.
• 45:37
  SPEAKER_02: Det får andra göra om de tycker att de ser en tjej eller kvinna.
• 45:41
  SPEAKER_02: Jag säger inte att du måste säga det ena och andra.
• 45:45
  SPEAKER_02: Jag vet vad jag är biologiskt.
• 45:47
  SPEAKER_02: Jag tänker inte gaslighta folk om att jag skulle vara något annat än det jag egentligen är.
• 45:51
  SPEAKER_02: Utan om de vill säga hon så får de göra det.
• 45:54
  SPEAKER_02: Men säger de han så vet jag ju också att tekniskt sett så stämmer ju det.
• 45:57
  SPEAKER_02: Så det är inte fel.
• 45:59
  SPEAKER_02: Och jag tänker inte hindra det folk.
• 46:01
  SPEAKER_02: För objektivt så är det ju sant.
• 46:03
  SPEAKER_02: Eller nu finns det ju ingen objektiv sanning.
• 46:05
  SPEAKER_02: Men vad säger man?
• 46:08
  SPEAKER_01: Biologiskt.
• 46:09
  SPEAKER_02: Men precis.
• 46:10
  SPEAKER_02: Det är ju biologiskt korrekt eller vad man ska säga.
• 46:13
  SPEAKER_02: Ja.
• 46:16
  SPEAKER_02: Men jag har under så många år funderat på var blev det fel?
• 46:23
  SPEAKER_02: Är det mina föräldrars spermier och ägg som ihop gjorde att de egentligen inte
• 46:29
  SPEAKER_02: passade ihop och orsakade det här felet?
• 46:31
  SPEAKER_02: Om det nu är ett fel.
• 46:33
  SPEAKER_02: För det är viktigt att komma ihåg också att
• 46:36
  SPEAKER_02: Det är lätt att säga att vissa människor föds fel- och utvecklar olika personlighetstyper som är fel.
• 46:45
  SPEAKER_02: Men givet hur människor ser ut i dag- så tycker jag att det finns så många olika
• 46:51
  SPEAKER_02: människor- som kommer ett samhälle till gang på så många sätt- just för att alla är
• 46:56
  SPEAKER_02: så olika- och att det kanske är en del av den mänskliga floran- att alla behöver
• 47:01
  SPEAKER_02: vara olika-
• 47:02
  SPEAKER_02: Det är därför jag till exempel idag inte bara direkt avfärdar och säger att
• 47:06
  SPEAKER_02: transsexualism i sin genuina form som jag uppenbart lider av att det på något sätt
• 47:15
  SPEAKER_02: skulle att det är fel.
• 47:19
  SPEAKER_02: Det kanske bara är en del av alla andra typer av människotyper som kanske behövs i
• 47:27
  SPEAKER_02: ett samhälle på ett sätt som jag inte ännu kan alltså bara för att jag inte kan
• 47:31
  SPEAKER_02: förstå
• 47:33
  SPEAKER_02: varför vi finns så betyder inte det att att det skulle vara fel.
• 47:43
  SPEAKER_02: Utan det kan liksom
• 47:48
  SPEAKER_01: Vi kanske bara inte har förstått varför det sker än.
• 47:52
  SPEAKER_01: Men att det finns någon syfte med det.
• 47:54
  SPEAKER_02: Någonting kanske.
• 47:55
  SPEAKER_02: Så det är därför jag inte avfärdar det som ett fel.
• 47:57
  SPEAKER_02: Men jag är öppen för tolkning.
• 47:58
  SPEAKER_02: Men länge så tänkte jag var uppstod det någonstans.
• 48:02
  SPEAKER_02: Så antingen att det liksom...
• 48:05
  SPEAKER_02: att det uppstod som fel på sperm- och äggnivå eller att det kanske var någonting
• 48:10
  SPEAKER_02: som hände i fosterstadiet som sagt eller om det var så att jag blev tappad som barn
• 48:15
  SPEAKER_02: och fick någon hjärnskada jag har spekulerat så jävla mycket men jag gör fan inte
• 48:22
  SPEAKER_02: det längre för jag har fan inte tid med det på riktigt,
• 48:24
  SPEAKER_02: jag har fan inte tid med det
• 48:26
  SPEAKER_01: Ja, nej det förstår jag.
• 48:27
  SPEAKER_02: Och dessutom så är sjukvården så jävla politiserad idag också.
• 48:30
  SPEAKER_02: Så du får ju inte fram och svar.
• 48:32
  SPEAKER_02: Du kan sitta och önska hur mycket du vill att de ska säga det du önskar att de vill komma fram till.
• 48:37
  SPEAKER_02: Men det går inte idag i givet situationen.
• 48:39
  SPEAKER_02: Och det är så jävla tragiskt.
• 48:41
  SPEAKER_02: Och man sviker ju alla patienter i min patientgrupp.
• 48:45
  SPEAKER_02: På det sättet.
• 48:45
  SPEAKER_02: Och det är fruktansvärt tycker jag.
• 48:47
  SPEAKER_02: Jag tycker att det är vidrigt.
• 48:49
  SPEAKER_02: Det är så jävla tragiskt.
• 48:51
  SPEAKER_02: Men inte för att direkt bara hoppa in på politik och så direkt.
• 48:54
  SPEAKER_02: Men...
• 48:57
  SPEAKER_02: Ja, men så började ju mitt liv där och då.
• 49:03
  SPEAKER_01: När öppnade du munnen kring det här?
• 49:06
  SPEAKER_01: När sa du det högt till någon annan?
• 49:09
  SPEAKER_02: Att jag var transsexuell?
• 49:11
  SPEAKER_02: Ja.
• 49:13
  SPEAKER_01: Eller du kanske inte tänkte på det i den bemärkelsen då, men när sa du första gången något till någon?
• 49:19
  SPEAKER_02: Alltså jag sa ju det första gången till en klasskamrat när jag var hemma hos honom och
• 49:26
  SPEAKER_02: Under ett som... Nej, det var efter att jag hade slutat högstadiet och vi fortfarande hade lite kontakt.
• 49:33
  SPEAKER_02: Under typ ett, två år efter att vi hade gått ur grundskolan.
• 49:37
  SPEAKER_02: Och då var jag hemma hos honom en sommar och då... Och jag var ju jättesjuk på den tiden också.
• 49:44
  SPEAKER_02: Och jag drog ju typ
• 49:47
  SPEAKER_02: Jag drog ner honom väldigt mycket i min alkoholspiral också.
• 49:53
  SPEAKER_01: Så sjuk i missbruksbemärkelsen?
• 49:56
  SPEAKER_02: Ja,
• 49:56
  SPEAKER_02: jag hade liksom tappat kontrollen redan då och då var jag liksom 15-16 år tror jag,
• 50:00
  SPEAKER_02: 16-17 också så här.
• 50:04
  SPEAKER_02: Och jag verkligen, jag snattade mycket alkohol också.
• 50:08
  SPEAKER_02: Jag hade blivit ganska duktig på det också.
• 50:09
  SPEAKER_02: Och det är ganska sjukt.
• 50:10
  SPEAKER_02: Alltså jag snattade väl... Alltså mängderna... Alltså så mycket jag snattade folköl.
• 50:18
  SPEAKER_02: För att det var ju mättande också.
• 50:20
  SPEAKER_02: Så jag drack ju för att bli mätt också.
• 50:22
  SPEAKER_02: Så det var ju det.
• 50:23
  SPEAKER_02: Så jag drack ju kopiösa mängder folköl.
• 50:26
  SPEAKER_02: Alltså det var helt otroligt.
• 50:27
  SPEAKER_02: Och jag snattade ju som fan.
• 50:29
  SPEAKER_02: Men...
• 50:34
  SPEAKER_02: Och det gjorde jag även under åren innan också såklart.
• 50:37
  SPEAKER_02: Men det hade ju tagit sjuka proportioner där och då.
• 50:47
  SPEAKER_02: Men där sa jag det till honom att det här sker av en anledning och det är för att
• 50:51
  SPEAKER_02: jag är sjuk i transsexualism.
• 50:53
  SPEAKER_02: Och han...
• 50:55
  SPEAKER_02: Han visste nog inte riktigt vad han skulle göra med den informationen men för mig
• 50:59
  SPEAKER_02: så var det så extremt nödvändigt att någon bara ens hörde det.
• 51:03
  SPEAKER_02: För där och då på 00-talet så var det liksom...
• 51:09
  SPEAKER_02: Ordet transsexuell var fortfarande ett ord som man inte använde.
• 51:14
  SPEAKER_02: Det var väldigt sällsynt.
• 51:15
  SPEAKER_02: Det var liksom...
• 51:17
  SPEAKER_02: Man kunde höra om någon som kanske hade bytt kön.
• 51:22
  SPEAKER_02: Men det var väl extremt sällsynt.
• 51:25
  SPEAKER_02: Det var verkligen en person på hundratusen.
• 51:30
  SPEAKER_02: Inte som idag när alla bara ska hålla på och larva sig.
• 51:32
  SPEAKER_01: Och generellt var det folk som klädde sig som det andra könet.
• 51:35
  SPEAKER_01: Det var inte så mycket operationer och hormoner.
• 51:39
  SPEAKER_02: Exakt.
• 51:40
  SPEAKER_02: På den tiden var det fortfarande så att det var väldigt restriktivt att det var
• 51:44
  SPEAKER_02: bara de som var transsexuella på riktigt som fick vård.
• 51:49
  SPEAKER_02: Under 10-talet och lite in på 20-talet har det varit väldigt slentrianmässigt med
• 51:54
  SPEAKER_02: vem som ska få vård och vem som skriker högst som ska få det.
• 51:58
  SPEAKER_02: Det är totalt urballat.
• 52:00
  SPEAKER_02: Det finns ingen vuxen kvar som kan bara säga nej.
• 52:03
  SPEAKER_02: Ni ska inte ha vård för ni är inte transsexuella.
• 52:07
  SPEAKER_02: Ni kan sitta och skrika hur mycket ni vill på Instagram och TikTok men ni är inte
• 52:11
  SPEAKER_02: transsexuella och ni kommer inte få tillgång till de här medicinerna för det.
• 52:15
  SPEAKER_02: Ni kan hålla på och gapa hur mycket ni vill.
• 52:17
  SPEAKER_02: Men så var det ju förr.
• 52:20
  SPEAKER_02: Det var ju totalt omöjligt att överhuvudtaget få vård eller ens få hormonbehandling.
• 52:27
  SPEAKER_02: Och jag är ju utredd på den tiden som det fortfarande var så här.
• 52:32
  SPEAKER_02: Så jag kan med gott samvete säga att jag... Jag hade ett helvete med att liksom... Hur ska man säga...
• 52:47
  SPEAKER_01: Få erkännande?
• 52:50
  SPEAKER_02: Lite.
• 52:50
  SPEAKER_02: För att dels när jag kom dit så var jag fortfarande ganska manligt klädd.
• 52:56
  SPEAKER_02: Fram till det här hela tiden så har jag aldrig gått eller testat att ha tjejkläder på mig.
• 53:02
  SPEAKER_02: För samtidigt ska man komma ihåg att för mig så är kläder bara kläder.
• 53:06
  SPEAKER_02: Könet sitter ju inte i kläderna.
• 53:08
  SPEAKER_02: Så när jag kommer dit och är i killkläder och förklarar att skälet till att jag har
• 53:14
  SPEAKER_02: killkläder på mig och inte går runt och ser ut som en transvestit är för att jag
• 53:16
  SPEAKER_02: inte tycker att jag ska gå runt och se ut som en transvestit.
• 53:19
  SPEAKER_02: För då kommer ju alla bara börja titta på mig.
• 53:21
  SPEAKER_02: Då är det lättare bara att förklara för dem att jag är störd,
• 53:24
  SPEAKER_02: jag har den här störningen och jag har identifierat den i...
• 53:27
  SPEAKER_02: 25 års jävla tid och jag vill bara ha vår nu, snälla, lyssna på mig.
• 53:32
  SPEAKER_02: Låter inte kläderna, utan det här är bara för att jag vill inte dra till mig ögon i onödan.
• 53:38
  SPEAKER_02: Jag har aldrig varit en person som vill dra till mig människors uppmärksamhet i onödan.
• 53:44
  SPEAKER_02: Det är inte mitt intresse.
• 53:47
  SPEAKER_02: Och då gjorde jag även det.
• 53:49
  SPEAKER_02: Så när jag kom dit, då var det liksom så här...
• 53:51
  SPEAKER_02: Jaha, okej.
• 53:52
  SPEAKER_02: Men om du inte har tjejkläder på dig, hur kan vi då veta att du är transsexuell på riktigt?
• 53:57
  SPEAKER_02: Men snälla,
• 53:59
  SPEAKER_02: jag går ju runt och ser ut som en kille med killkläder på mig just för att jag är
• 54:03
  SPEAKER_02: så jävla illa tvungen.
• 54:05
  SPEAKER_02: Och kläderna är ju bara kläder i slutändan.
• 54:08
  SPEAKER_02: Fråga vilken bortsflata som helst.
• 54:11
  SPEAKER_02: Fråga vilken manlig flata som helst som går runt i killkläder.
• 54:16
  SPEAKER_02: Hon har ju killkläder på sig och hon har det ändå men hon embracear ju sin kvinnlighet likförbannat.
• 54:24
  SPEAKER_02: Trots att hon har killkläder på sig men det är hennes stil.
• 54:27
  SPEAKER_02: Och det måste ju en bortsflata få kunna ha utan att någon ska vara där och till
• 54:31
  SPEAKER_02: rätta visar och säga du är ju kvinna,
• 54:34
  SPEAKER_02: du ska ju ha tjejkläder på dig.
• 54:36
  SPEAKER_02: Precis som att könet sitter i kläderna.
• 54:38
  SPEAKER_01: Det är ju ett så otroligt ytligt sätt att se på det.
• 54:40
  SPEAKER_02: Ja, det är jätteytligt.
• 54:42
  SPEAKER_02: Men på den tiden när transvården som det kallas slentrianmässigt
• 54:50
  SPEAKER_02: När de fortfarande var väldigt sådana.
• 54:53
  SPEAKER_02: För på den tiden,
• 54:54
  SPEAKER_02: man måste komma ihåg den kontexten där och då så var det att vården hela tiden var
• 54:58
  SPEAKER_02: väldigt såhär...
• 55:01
  SPEAKER_02: Att könet var väldigt knutet fortfarande till hur man klädde sig.
• 55:07
  SPEAKER_02: Det var så på 00-talet.
• 55:09
  SPEAKER_02: Det kan vara jättekonstigt idag på 2020-talet att tänka att det skulle vara så.
• 55:14
  SPEAKER_02: Men på den tiden så var det fortfarande väldigt så.
• 55:18
  SPEAKER_01: Det är ju svårt för...
• 55:21
  SPEAKER_01: Det handlar om dina tankar.
• 55:25
  SPEAKER_01: Och känslor.
• 55:26
  SPEAKER_01: Och det kan ju ingen se.
• 55:28
  SPEAKER_01: Så jag förstår att... Det är det också.
• 55:31
  SPEAKER_01: Vad ska man annars kolla på?
• 55:33
  SPEAKER_01: Kan man säga?
• 55:35
  SPEAKER_01: Vad borde man kolla på för...
• 55:37
  SPEAKER_01: Det enda man kan se är det man kan se.
• 55:40
  SPEAKER_01: Det är kroppen, kläderna och resten är ju inombords.
• 55:43
  SPEAKER_01: Det är ett jätteknivigt problem.
• 55:47
  SPEAKER_02: Det var därför jag satt där och ansträngde mig.
• 55:50
  SPEAKER_02: Jag satt och grät för att jag ansträngde mig för att förklara att jag kan inte relatera till hur män...
• 55:56
  SPEAKER_02: är och framförallt inte liksom till den manliga sexualiteten för där är det liksom
• 56:02
  SPEAKER_02: helt alltså jag är helt total alltså för mig min sexualitet är ju liksom att jag
• 56:08
  SPEAKER_02: sätter inte ord på det så men för mig är det självklart i huvudet att jag bara är
• 56:12
  SPEAKER_02: naturligt heterosexuell så tillvida att jag
• 56:15
  SPEAKER_02: tänder på män.
• 56:19
  SPEAKER_02: För mig har det aldrig varit konstigare än så.
• 56:21
  SPEAKER_02: Det konstiga har varit att kroppen har varit det motsatta.
• 56:26
  SPEAKER_02: Det är det här som jag försökte förklara för dem.
• 56:28
  SPEAKER_02: Det är klart att de förstod vad jag menade.
• 56:32
  SPEAKER_02: Jag var inte deras första patient någonsin.
• 56:34
  SPEAKER_02: De har haft massor av patienter tidigare.
• 56:36
  SPEAKER_02: Men varför jag kom dit och såg ut som en man var för att jag verkligen försökte
• 56:39
  SPEAKER_02: förklara för dem att jag gör...
• 56:42
  SPEAKER_02: Jag är inte i en situation där jag kan gå runt med kvinnokläder och ens passa in.
• 56:47
  SPEAKER_02: För ska jag börja gå i kvinnokläder helt plötsligt så kommer alla se direkt att det
• 56:54
  SPEAKER_02: där är en man i kvinnokläder.
• 56:55
  SPEAKER_02: Och det är inte min målsättning.
• 57:02
  SPEAKER_02: det var väldigt uttömmande under utredningen att behöva på något sätt
• 57:09
  SPEAKER_02: självrättfärdiga sig själv genom det man säger och inte kunna visa det med kroppen
• 57:14
  SPEAKER_02: men jag ska säga att jag fick faktiskt diagnos på kortast tid på kortast tid
• 57:21
  SPEAKER_02: möjligen så fick jag diagnos,
• 57:23
  SPEAKER_02: transsexualismdiagnosen trots att det var väldigt hårt och hur lång tid är det det
• 57:28
  SPEAKER_02: kortast möjliga
• 57:31
  SPEAKER_02: På den tiden så är det ett år.
• 57:35
  SPEAKER_02: Men jag tror till och med att jag fick det en månad tidigare.
• 57:41
  SPEAKER_02: Jag var så övertygad, det är precis allting jag sa och då har jag dessutom utelämnat väldigt mycket.
• 57:47
  SPEAKER_02: Jag behöver inte gå in på allting i detalj, tänker jag.
• 57:51
  SPEAKER_02: Dessutom tänker jag att ska jag börja gå in för mycket på detalj- så finns det
• 57:54
  SPEAKER_02: vissa människor som lyssnar på det här och tänker- vad perfekt,
• 57:56
  SPEAKER_02: det här ska jag gå till transvården och säga.
• 57:58
  SPEAKER_02: För då kommer jag få en diagnos garanterat.
• 58:01
  SPEAKER_02: För det finns ju sådana knäppjökar där ute som gör det.
• 58:04
  SPEAKER_02: Så tyvärr, hade det varit en annan tid- om tio år när du och jag sitter här igen-
• 58:11
  SPEAKER_02: Och alla de här problemen som pågår just nu med den så kallade transfrågan.
• 58:15
  SPEAKER_02: Om det om tio år är över, då lovar jag dig, påminn mig då, så kan jag tamma ut allting.
• 58:20
  SPEAKER_02: Men du vet, jag är ganska restriktiv nu.
• 58:24
  SPEAKER_02: För jag vill inte bidra till att transvården ska ha ännu fler patienter som är obehöriga.
• 58:30
  SPEAKER_02: För det behöver inte folk.
• 58:32
  SPEAKER_02: Det behöver inte patienterna.
• 58:34
  SPEAKER_02: Det behöver inte vården.
• 58:35
  SPEAKER_02: Och det behöver inte samhället.
• 58:37
  SPEAKER_02: Det är ingen tjäna på att de här människorna som är obehöriga ska få tillgång till...
• 58:42
  SPEAKER_01: När jag lärde mig det så...
• 58:44
  SPEAKER_01: Det finns ungdomar som säger till andra ungdomar säg exakt så här så kommer du få diagnosen.
• 58:50
  SPEAKER_01: Och det sprids på TikTok och andra.
• 58:52
  SPEAKER_02: Jag har sett det också.
• 58:53
  SPEAKER_02: Det är hemskt.
• 58:56
  SPEAKER_02: Det är sinnessjukt.
• 58:57
  SPEAKER_02: Men det har ju blivit...
• 59:00
  SPEAKER_02: När vi var unga och vi var hiphoppare och hårdrockare och allt vad det nu är.
• 59:05
  SPEAKER_02: Ungdomskulturen idag, att vara genderbänder, det är å andra sidan...
• 59:15
  SPEAKER_02: Det kommer med så många andra konsekvenser idag än vad det någonsin kunde göra för oss som hiphoppare.
• 59:21
  SPEAKER_02: För när vi gjorde hiphop och rappade och bara var hiphop hangarounds och allting,
• 59:27
  SPEAKER_02: det stannade alltid där.
• 59:28
  SPEAKER_02: Kanske att någon fick stryk för att någon blev irriterad på någon annan eller man
• 59:32
  SPEAKER_02: bätlade i hiphop eller någonting och så kunde man åka på en smäll.
• 59:34
  SPEAKER_02: Men det var aldrig att man...
• 59:36
  SPEAKER_02: Man fick inte underlivet sönderopererat efter att man hade varit med någon
• 59:41
  SPEAKER_02: hiphopgrej men så är det idag.
• 59:43
  SPEAKER_02: Barnen ger sig in i det här och tror att det bara är en oskyldig ungdomskultur
• 59:47
  SPEAKER_02: vilket det delvis är men den är så tätt sammanknuten också med en vårdapparat som
• 59:52
  SPEAKER_02: bara sitter och säger ja till allting.
• 59:54
  SPEAKER_01: Som tjänar pengar på det.
• 59:55
  SPEAKER_02: Dels det också.
• 59:56
  SPEAKER_02: Däremot så ska jag säga att det mesta av vården som ges inom ramen för transvården
• 1:00:01
  SPEAKER_02: är ju i stort sett statlig.
• 1:00:06
  SPEAKER_02: Privata aktörer finns ju inte på samma sätt.
• 1:00:10
  SPEAKER_02: Som i USA.
• 1:00:11
  SPEAKER_02: För att i USA är det ju liksom total bananas.
• 1:00:13
  SPEAKER_02: Där finns det ju operationsläkare som bara, du vet, de har egna kliniker och allting.
• 1:00:17
  SPEAKER_02: Där har det ju ballat ut totalt och de är obehöriga och kan operera vem fan som
• 1:00:20
  SPEAKER_02: helst utan att ta ansvar och så vidare.
• 1:00:22
  SPEAKER_02: Så sker ju inte i Sverige.
• 1:00:24
  SPEAKER_02: Men det är fortfarande jävligt illa eftersom staten agerar ju exakt lika slapphänt
• 1:00:29
  SPEAKER_02: så som de här privata i USA.
• 1:00:30
  SPEAKER_01: Men kulturen från USA...
• 1:00:32
  SPEAKER_01: spiller ju över hit.
• 1:00:34
  SPEAKER_01: Och där är det ju ingen snack om saken.
• 1:00:36
  SPEAKER_01: Det finns de som tjänar pengar på det här som pushar på kulturen.
• 1:00:41
  SPEAKER_02: Jo, men det håller jag med om.
• 1:00:43
  SPEAKER_02: Så det finns ju väldigt stora väldigt stora ekonomiska intressen som finns och det
• 1:00:49
  SPEAKER_02: finns väldigt mycket ekonomiskt att vinna på det här och det är en
• 1:00:54
  SPEAKER_02: mångmiljardindustri i dollar som hela tiden omsätts hela tiden och
• 1:00:59
  SPEAKER_02: Men mängden barn som blir förstörda för livet, det är nästan så att jag kräks på hur jag tänker på det.
• 1:01:08
  SPEAKER_01: Jag är helt med dig, för det är bland det mörkaste mänskligheten har fått för sig.
• 1:01:14
  SPEAKER_02: Ja, det är bland det mörkaste.
• 1:01:16
  SPEAKER_02: När vi refererade till NATO i Tyskland om hur doktor Mengele experimenterade på barn,
• 1:01:24
  SPEAKER_02: det var så...
• 1:01:26
  SPEAKER_02: När jag växte upp på 90-talet var det det vidrigaste tänkbara.
• 1:01:31
  SPEAKER_02: Men idag har vi ju för fan... Hur många doktor Mengele har vi inte nu?
• 1:01:34
  SPEAKER_02: Som dessutom aldrig behöver ta ansvar för någonting.
• 1:01:40
  SPEAKER_02: Det är...
• 1:01:46
  SPEAKER_02: Jag har inte ord för det.
• 1:01:50
  SPEAKER_02: Det är så fruktansvärt.
• 1:01:52
  SPEAKER_01: Och det är så sorgligt att man rider på en våg som kommer med något gott.
• 1:02:00
  SPEAKER_01: Som du beskriver, när du var ung det fanns inte det här.
• 1:02:04
  SPEAKER_01: Du var så förvirrad för att det pratades inte om.
• 1:02:07
  SPEAKER_01: Det är så positivt att det pratas om idag.
• 1:02:10
  SPEAKER_01: Det är så positivt för så många ungdomar som är i den situationen att veta att det här är någonting
• 1:02:15
  SPEAKER_01: Det finns så mycket positivt som kommer med den här vågen av medvetande kring trans.
• 1:02:21
  SPEAKER_01: Och sen kommer de här vidriga psykopaterna och rider på den vågen för att tjäna
• 1:02:27
  SPEAKER_01: pengar på att mutilera barn.
• 1:02:30
  SPEAKER_01: Som många kanske aldrig någonsin borde fått den typen av vård.
• 1:02:36
  SPEAKER_02: Och jag kommer få skulden för det.
• 1:02:38
  SPEAKER_02: För alla kommer säga att det är transsexuella som har stått och skrikit om det här
• 1:02:43
  SPEAKER_02: och acceptansen och allting.
• 1:02:45
  SPEAKER_02: Det är deras fel.
• 1:02:47
  SPEAKER_02: För de fick acceptans och nu är de inte nöjda längre.
• 1:02:51
  SPEAKER_02: De fick ju vad de ville ha.
• 1:02:52
  SPEAKER_02: Och nu ska de konvertera våra barn.
• 1:02:55
  SPEAKER_02: Ja, precis.
• 1:02:58
  SPEAKER_02: Jag bara väntar på att antingen så kommer det liksom,
• 1:03:01
  SPEAKER_02: du vet,
• 1:03:02
  SPEAKER_02: jag ser ju framför mig hur Sverigedemokraterna förr eller senare kommer till makten
• 1:03:06
  SPEAKER_02: för att människor har odlat ett så starkt resentiment att de känner att det finns
• 1:03:10
  SPEAKER_02: ingenting annat som vi kan göra än att bara jävlas med allt och alla och bara rösta
• 1:03:14
  SPEAKER_02: på SD.
• 1:03:15
  SPEAKER_02: Och så kommer SD till makten och så kommer de totalt...
• 1:03:20
  SPEAKER_02: transsexuella människor som är transsexuella finns ju fortfarande att kasta ut
• 1:03:28
  SPEAKER_02: barnet med badvattnet det är det dummaste du kan göra i en sån här situation,
• 1:03:33
  SPEAKER_02: man måste stanna upp och skilja på vad som är transsexualism och de transsexuella
• 1:03:38
  SPEAKER_02: och de här barnen framförallt men också det finns en hel del vuxna som inte har det
• 1:03:42
  SPEAKER_02: här att göra heller för att de bara håller på och leker könsbyte,
• 1:03:45
  SPEAKER_02: det vill säga autogynnefiler som det kallas
• 1:03:47
  SPEAKER_02: Man måste vara intellektuellt hedlig och kunna göra skillnad på de här grupperna
• 1:03:53
  SPEAKER_02: och se vad som är på riktigt och vilka de obehör är och försöka identifiera dem och
• 1:03:58
  SPEAKER_02: så vidare.
• 1:03:59
  SPEAKER_02: Istället för att bara säga att alla ska vara bort.
• 1:04:01
  SPEAKER_02: För då är det liksom...
• 1:04:03
  SPEAKER_02: utrensning bara bort eller åtminstone bara ta bort all vård de kanske säger det en
• 1:04:09
  SPEAKER_02: dag vi tar bort hela transvården fast det är inte det som är lösningen här
• 1:04:14
  SPEAKER_02: lösningen är väl att ge de här barnen någon slags jävla upprättelse och erkännande
• 1:04:18
  SPEAKER_02: om att staten har gjort fel och
• 1:04:25
  SPEAKER_02: Det finns ju ingenting man kan göra för att ge tillbaka en pojke tillbaka sin snopp.
• 1:04:31
  SPEAKER_02: Du kan ju inte ge tillbaka en flicka sina bröst.
• 1:04:33
  SPEAKER_02: Det är ju kört.
• 1:04:34
  SPEAKER_02: Allt är ju bara...
• 1:04:40
  SPEAKER_02: Nej, det är alltid bara plåster på ett jävla köttsår.
• 1:04:44
  SPEAKER_01: Jag tror att vi kommer hitta balansen som samhälle.
• 1:04:49
  SPEAKER_01: Men tills dess kommer så jävla många liv gå till spill.
• 1:04:54
  SPEAKER_01: Vilket är otroligt svårt.
• 1:04:56
  SPEAKER_01: Den här perioden av vår historia kommer att jämföras med vissa inslag under nazi-tyskland.
• 1:05:03
  SPEAKER_01: För det är vidrigt det som sker.
• 1:05:05
  SPEAKER_02: Ja,
• 1:05:05
  SPEAKER_02: för de flesta tror jag inte ens tänker på Dr.
• 1:05:09
  SPEAKER_02: Mengele längre för att de är så upptagna med att se alla de här nya tusentals Dr.
• 1:05:13
  SPEAKER_02: Mengeles som finns överallt nu.
• 1:05:15
  SPEAKER_01: Plötsligt att jag inte ens lär oss historia.
• 1:05:19
  SPEAKER_01: Du får ju så otroligt dålig koll.
• 1:05:22
  SPEAKER_01: Folk är historielösa.
• 1:05:23
  SPEAKER_01: Men jag tror det kommer förhoppningsvis bli balans i det.
• 1:05:28
  SPEAKER_01: Att vi kommer lära oss nyansera att ja, det finns folk som behöver den här typen av vård.
• 1:05:33
  SPEAKER_01: Och ja, det finns folk som missbrukar av diverse skäl.
• 1:05:36
  SPEAKER_01: Och ja, det finns folk som blir inlurade av det för ekonomiska skäl och så vidare.
• 1:05:40
  SPEAKER_01: Alla de här sakerna finns på riktigt.
• 1:05:41
  SPEAKER_01: Men just nu kallas man transvåb om man ens säger det.
• 1:05:44
  SPEAKER_02: Jag kan lova dig, jag har blivit kallad transfob fler gånger än vad du har blivit.
• 1:05:51
  SPEAKER_02: Jag lovar dig.
• 1:05:52
  SPEAKER_02: Och jag har blivit det och jag kommer bli det fler gånger också.
• 1:05:56
  SPEAKER_02: Och jag blir det hela tiden.
• 1:06:00
  SPEAKER_02: Och jag blir ju inte det för att jag på riktigt är irrationellt rädd för
• 1:06:08
  SPEAKER_02: transsexuella eller på något sätt personer som leker trans eller är autogynnefilt
• 1:06:16
  SPEAKER_02: parafila utan...
• 1:06:20
  SPEAKER_02: Jag blir det för att folk säger det ordet för att de vill att jag ska vara tyst.
• 1:06:24
  SPEAKER_02: Precis som att man vattnar ur ordet rasist och säger det på alla hela tiden.
• 1:06:31
  SPEAKER_02: Fast det finns riktiga rasister.
• 1:06:34
  SPEAKER_02: Men de riktiga transvoberna och de riktiga rasisterna...
• 1:06:38
  SPEAKER_02: Vad ska vi kalla dem då?
• 1:06:40
  SPEAKER_02: De som är det på riktigt?
• 1:06:42
  SPEAKER_02: Om alla är rasister...
• 1:06:45
  SPEAKER_02: Det anti-intellektuella sättet att på något sätt bemöta ett annat sätt att tänka på
• 1:06:54
  SPEAKER_02: eller en annan infallsvinkel,
• 1:06:56
  SPEAKER_02: jag är bara så jävla less på det.
• 1:06:58
  SPEAKER_02: Men det jag försöker åstadkomma med det här samtalet också är att försöka få folk
• 1:07:02
  SPEAKER_02: att fatta om de inte redan har gjort det.
• 1:07:04
  SPEAKER_02: transsexualism är en störning det vet alla transsexuella vet inombords att de är
• 1:07:12
  SPEAKER_02: biologiska män eller biologiska kvinnor också för det är inte bara biologiska män
• 1:07:17
  SPEAKER_02: som kan födas och lida av transsexualism det ska gudarna veta utan det här är ju
• 1:07:22
  SPEAKER_02: någonting som orsakar även kvinnor och det här är ju så jävla viktigt att faktiskt
• 1:07:25
  SPEAKER_02: forska om och se hur fan löser man det här i bästa fall om det nu ens är det man
• 1:07:30
  SPEAKER_02: vill göra för jag menar tänk såhär teoretiskt sett såhär
• 1:07:35
  SPEAKER_02: Hade det gått innan jag gjorde mina operationer- hade det kanske kunnat gå att få
• 1:07:43
  SPEAKER_02: mig genom en medicin- eller ett operationsingrepp i hjärnan eller var det nu än är-
• 1:07:49
  SPEAKER_02: så kanske man hade kunnat få mig att bli frisk från transsexualismen.
• 1:07:54
  SPEAKER_02: Nu talar jag i väldigt enkla termer.
• 1:07:56
  SPEAKER_02: Då kanske jag hade kunnat vara den man jag föddes till-
• 1:08:02
  SPEAKER_02: Och bilda familj på ett manligt,
• 1:08:06
  SPEAKER_02: sexuellt,
• 1:08:08
  SPEAKER_02: sexualdrivet sätt utan problem och att det skulle kännas som en självklarhet.
• 1:08:17
  SPEAKER_02: Som ingen konstighet liksom.
• 1:08:21
  SPEAKER_02: Och kanske har haft barn.
• 1:08:23
  SPEAKER_02: Och jag kanske hade haft kontakt med mina syskon idag.
• 1:08:26
  SPEAKER_02: Mina föräldrar, min släkt och allting.
• 1:08:27
  SPEAKER_02: Men jag har ju inte det.
• 1:08:29
  SPEAKER_02: Allt det har ju bara serats runt mig för att jag erkände att jag är transsexuell.
• 1:08:32
  SPEAKER_02: Och att jag är sjuk i det och att jag behöver vård.
• 1:08:34
  SPEAKER_02: Jag har ju ingenting kvar.
• 1:08:35
  SPEAKER_02: Jag har mina barndomsvänner.
• 1:08:37
  SPEAKER_02: Sen har jag lite nya människor som jag träffar på senare tid.
• 1:08:42
  SPEAKER_02: Genom olika sammanhang och sånt där.
• 1:08:43
  SPEAKER_02: Och det är jättefint liksom.
• 1:08:44
  SPEAKER_02: Men det är fan, det är ett sår.
• 1:08:45
  SPEAKER_02: Det här...
• 1:08:52
  SPEAKER_02: Jag är en fighter, så är det bara.
• 1:08:56
  SPEAKER_02: För det sa Jörgen Krut.
• 1:08:58
  SPEAKER_02: Jag är en fighter, så är det bara.
• 1:09:05
  SPEAKER_01: Men hur mycket fight man är så kommer det med en kostnad.
• 1:09:08
  SPEAKER_01: Det är inget...
• 1:09:09
  SPEAKER_02: Ja, det blir några blåmärken och det blir några brutna ben och brutna knogar.
• 1:09:15
  SPEAKER_02: För det är jobbigt att slåss.
• 1:09:17
  SPEAKER_02: Det är inte kul att slåss och behöva slåss.
• 1:09:19
  SPEAKER_02: Men man får inte sluta fightas.
• 1:09:24
  SPEAKER_02: Man måste fortsätta slåss för sig själv och för sin egen skull.
• 1:09:30
  SPEAKER_02: För annars kan man likadant bara lägga sig ner på golvet och tycka synd om sig själv och bara tycka att
• 1:09:35
  SPEAKER_02: varför ska jag leva?
• 1:09:37
  SPEAKER_02: Jag kan lika gärna hoppa framför tåget liksom.
• 1:09:39
  SPEAKER_02: Och jag höll på självömka sådär ett tag också för att jag ett tag på riktigt befann
• 1:09:44
  SPEAKER_02: mig i en situation av att jag inte hade möjlighet att ta emot låta mig ta emot den
• 1:09:53
  SPEAKER_02: vård jag behövde.
• 1:09:54
  SPEAKER_02: Alltså vi kan gå in på det också.
• 1:09:57
  SPEAKER_02: Jag tror det var år, alltså från 2008 20 år.
• 1:10:02
  SPEAKER_02: Ja, i juni 2008.
• 1:10:04
  SPEAKER_02: För då gjorde jag mitt första suicidförsök.
• 1:10:08
  SPEAKER_02: För då kände jag att nu orkar jag inte längre.
• 1:10:10
  SPEAKER_02: För då hade jag legat på en soffa hemma hos min ena förälder.
• 1:10:15
  SPEAKER_02: Som anklagade mig för allting hela tiden.
• 1:10:17
  SPEAKER_02: För jag var ju familjens svarta får hela tiden.
• 1:10:19
  SPEAKER_02: Alla bara anklagade mig för sina...
• 1:10:22
  SPEAKER_02: Alltså deras egna tillkortakommanden kunde de aldrig själva få bukt med.
• 1:10:25
  SPEAKER_02: Så de gav mig alltid skulden för allting hela tiden.
• 1:10:27
  SPEAKER_02: Jag fick skulden för vad mina syskon gjorde och allting.
• 1:10:30
  SPEAKER_02: Det var totalt bara...
• 1:10:32
  SPEAKER_02: Så jag var psykiskt nedbruten och bara låg på en soffa i mitt rum mer eller mindre hela tiden.
• 1:10:38
  SPEAKER_02: Och jag låg i fosterställning så jävla mycket så att jag kunde inte gå rakt.
• 1:10:45
  SPEAKER_02: Det finns en klassisk bild på mig på internet på intervjun i QX.
• 1:10:49
  SPEAKER_02: Man kan googla fram det.
• 1:10:50
  SPEAKER_02: Doktor Död gör bög i hiphop eller någonting.
• 1:10:52
  SPEAKER_02: Och då kan man se en bild på mig, en promotionbild.
• 1:10:56
  SPEAKER_02: Alltså jag har världens gavnacke.
• 1:10:57
  SPEAKER_02: Och den är inte där för att jag...
• 1:10:59
  SPEAKER_02: Jag har inte tänkt att det är så man ska se ut som man.
• 1:11:05
  SPEAKER_02: Jag är helt blå runt ögonen.
• 1:11:06
  SPEAKER_02: Jag ser helt förstörd ut.
• 1:11:08
  SPEAKER_02: Jag ser helt trasig ut.
• 1:11:11
  SPEAKER_02: Om man tittar på bilden så ser man att det här är en person som...
• 1:11:15
  SPEAKER_02: Lider det nog fruktansvärt.
• 1:11:17
  SPEAKER_02: Men det står ingenting i intervjun om vad personen lider av.
• 1:11:20
  SPEAKER_02: Men du ser på personen att personen inte är frisk.
• 1:11:22
  SPEAKER_02: Det är någonting som är jävligt trasigt.
• 1:11:24
  SPEAKER_02: Du ser på kropp och hållningen, ögonen och allting.
• 1:11:27
  SPEAKER_02: Och kläderna.
• 1:11:30
  SPEAKER_02: Totalt sådär.
• 1:11:30
  SPEAKER_02: Men...
• 1:11:35
  SPEAKER_02: Men jag var så nedbruten psykiskt av dels mina dissociationer att hantera det
• 1:11:44
  SPEAKER_02: faktum att jag i den åldern,
• 1:11:46
  SPEAKER_02: 20-årsåldern visste jag,
• 1:11:49
  SPEAKER_02: medvetet så var det så att jag tränade ju aldrig för att jag ville ju aldrig bygga
• 1:11:52
  SPEAKER_02: manliga muskler.
• 1:11:53
  SPEAKER_02: För jag fick ju panik av det liksom.
• 1:11:55
  SPEAKER_02: Jag gjorde det absolut minsta jag bara kunde med min kropp för att inte liksom
• 1:11:59
  SPEAKER_02: bygga en manlig muskulatur liksom så.
• 1:12:02
  SPEAKER_02: Men
• 1:12:04
  SPEAKER_02: Så att jag var ju pinsmal och undernärd och så att när jag till slut försökte ta
• 1:12:10
  SPEAKER_02: livet av mig,
• 1:12:11
  SPEAKER_02: till slut för jag orkade inte för att då var det liksom att jag kände att
• 1:12:15
  SPEAKER_02: Jag orkar inte mer.
• 1:12:16
  SPEAKER_02: Jag klarar inte det här.
• 1:12:18
  SPEAKER_02: Jag har ingenstans att ta vägen.
• 1:12:19
  SPEAKER_02: För jag visste att jag skulle bli utsparkad om jag sa någonting.
• 1:12:23
  SPEAKER_02: Det var ju det också.
• 1:12:25
  SPEAKER_02: Och jag hade ingenstans att ta vägen.
• 1:12:26
  SPEAKER_02: Jag hade ingen utbildning eller någonting.
• 1:12:27
  SPEAKER_02: Jag hade hoppat av gymnasiet två gånger.
• 1:12:30
  SPEAKER_02: Och jag hade ingen backup eller någonting.
• 1:12:32
  SPEAKER_02: Jag var totalt deprimerad.
• 1:12:33
  SPEAKER_02: Jag var i ett sossfall.
• 1:12:36
  SPEAKER_02: Att min ena förälder lät mig överhuvudtaget sova på dennes soffa under de här åren liksom...
• 1:12:43
  SPEAKER_02: Det vet jag inte ens varför personen lät fram till att jag sen sparkades ut när jag
• 1:12:50
  SPEAKER_02: väl erkände att jag var transsexuell för då gick det fort.
• 1:12:58
  SPEAKER_02: Det gick så fort så att de till och med hann slänga många av mina saker att när jag väl flyttade
• 1:13:04
  SPEAKER_02: när jag kom därifrån,
• 1:13:06
  SPEAKER_02: det kan vi komma in på senare hur det gick till,
• 1:13:08
  SPEAKER_02: jag vet inte om det är nödvändigt så,
• 1:13:10
  SPEAKER_02: men gränsen är att jag fick en lägenhet på ett jävla mirakulöst sätt och det blev
• 1:13:15
  SPEAKER_02: fan min räddning men det är långt senare det är liksom typ år 2012 tror jag att det
• 1:13:23
  SPEAKER_02: är men vi behöver inte hoppa så långt fram på en gång,
• 1:13:25
  SPEAKER_02: men vad jag försöker säga är att
• 1:13:28
  SPEAKER_02: När jag sparkades ut så gick det jävligt fort.
• 1:13:31
  SPEAKER_02: Det var verkligen de här farhågorna som jag hade byggt upp.
• 1:13:37
  SPEAKER_02: Jag visste hela tiden att om jag kommer ut så kommer det här hända.
• 1:13:43
  SPEAKER_02: Jag visste att det skulle hända hela tiden.
• 1:13:45
  SPEAKER_02: De skulle förmodligen aldrig erkänna det själva.
• 1:13:48
  SPEAKER_02: Men jag visste att det skulle hända för att jag känner dem.
• 1:13:51
  SPEAKER_02: Jag vet mycket väl vad det här är för personer.
• 1:13:54
  SPEAKER_02: Och jag fick ju rätt.
• 1:13:56
  SPEAKER_02: Som jag ofta får.
• 1:13:58
  SPEAKER_02: Speciellt med de här människorna för de är väldigt enkla att förstå på det sättet.
• 1:14:02
  SPEAKER_02: De är väldigt simpla.
• 1:14:06
  SPEAKER_02: Men det sättet...
• 1:14:09
  SPEAKER_01: Så genom missbruk och skolproblem och allt det där fick du vara kvar men när du
• 1:14:16
  SPEAKER_01: berättade att du är transsexuell då blev du utskickad?
• 1:14:18
  SPEAKER_02: Ja, men det sammanföll ju tack och lov med att jag faktiskt var precis på väg att få lägenhet.
• 1:14:27
  SPEAKER_02: Men jag vet inte vilket som kom först, vad som var hönan eller ägget här nu.
• 1:14:29
  SPEAKER_02: Jag kommer inte riktigt ihåg det, jag måste fundera lite på det.
• 1:14:32
  SPEAKER_02: Men så är det...
• 1:14:33
  SPEAKER_01: Men oavsett,
• 1:14:35
  SPEAKER_01: man hade ju kunnat se en parallell verklighet där du berättade att du är
• 1:14:38
  SPEAKER_01: transsexuell och att folk säger,
• 1:14:40
  SPEAKER_01: aha okej,
• 1:14:41
  SPEAKER_01: men då förstår man och kommer med empati.
• 1:14:43
  SPEAKER_02: Men det var inget sånt, inget sånt.
• 1:14:45
  SPEAKER_02: Utan så här, mitt äldre syskon,
• 1:14:50
  SPEAKER_02: Den personen ville lite senare under den här problematiska tiden mellan 2008 och 2011 primärt.
• 1:15:01
  SPEAKER_02: Det var då jag var så deprimerad att jag var psykotisk och jag hamnade på
• 1:15:08
  SPEAKER_02: psykosavdelningen på Sankt Göran.
• 1:15:10
  SPEAKER_02: Alltså i psykoshuset som det då kallades.
• 1:15:12
  SPEAKER_02: Så jag hamnade på sjätte våningen.
• 1:15:14
  SPEAKER_02: Det är inte den värsta,
• 1:15:15
  SPEAKER_02: den värsta våningen var trean kommer jag ihåg men sexan var inte rolig heller för
• 1:15:19
  SPEAKER_02: då var jag högst upp och det var verkligen som att man bodde i ett fängelse.
• 1:15:22
  SPEAKER_02: Det kan vi komma in på sen också.
• 1:15:27
  SPEAKER_02: Men mitt äldre syskon, den personen
• 1:15:32
  SPEAKER_02: Vill jag aldrig fråga mig varför är du deprimerad?
• 1:15:38
  SPEAKER_02: Varför är du sjuk?
• 1:15:40
  SPEAKER_02: Vill du prata om någonting?
• 1:15:42
  SPEAKER_02: Bygga upp en stämning av att vi kan sätta oss hemma hos mig.
• 1:15:46
  SPEAKER_02: Vi kan sitta och prata och så får du bara lätta på ditt hjärta.
• 1:15:50
  SPEAKER_02: Någonting sånt.
• 1:15:51
  SPEAKER_02: aldrig någonting sånt,
• 1:15:53
  SPEAKER_02: inte från mitt syskon där inte från mitt,
• 1:15:55
  SPEAKER_02: ja inte yngre syskon heller,
• 1:15:56
  SPEAKER_02: absolut inte men inte från mina föräldrar överhuvudtaget och min far hade ju
• 1:16:01
  SPEAKER_02: stuckit och brutit kontakten med mig sedan skilsmässan 2001 det hade han däremot
• 1:16:07
  SPEAKER_02: inte gjort med mina syskon
• 1:16:09
  SPEAKER_02: Så han hade brytit kontakt med mig av någon anledning.
• 1:16:11
  SPEAKER_02: Så det är också ett barndomstrauma.
• 1:16:14
  SPEAKER_02: Varför bryter pappa kontakten med mig men inte med mina syskon?
• 1:16:19
  SPEAKER_02: Och mina syskon kom hem från att ha träffat pappa och visade upp vilka presenter de
• 1:16:24
  SPEAKER_02: får från pappa medan jag sitter och gråter.
• 1:16:26
  SPEAKER_02: Vad vidrigt.
• 1:16:28
  SPEAKER_02: Mitt yngre syskon älskade att hålla på och reta mig med de här grejerna.
• 1:16:32
  SPEAKER_02: Men den personen är ju verkligen kocko i huvudet fortfarande idag och älskar att...
• 1:16:35
  SPEAKER_02: Den personen mår det bra av att förstöra för mig och gör det fortfarande hela tiden.
• 1:16:40
  SPEAKER_02: Jag vet inte vad det är som har gjort så, men så har det varit.
• 1:16:43
  SPEAKER_02: Det är också ett barndomstrauma att min pappa bröt kontakt med mig och mina syskon visar upp presenter.
• 1:16:59
  SPEAKER_02: Jag kände mig så fruktansvärt värdelös som barn.
• 1:17:02
  SPEAKER_02: Det var 2001, så jag gick fortfarande i högstadiet.
• 1:17:06
  SPEAKER_02: Det var ett skäl till varför jag började missbruka direkt efter en massa alkohol.
• 1:17:11
  SPEAKER_02: Jag tänkte att om inte min pappa ens älskar mig så här, då är jag ju värdelös.
• 1:17:16
  SPEAKER_02: Då är jag ju värdelös.
• 1:17:18
  SPEAKER_02: Varför ska jag då finnas?
• 1:17:18
  SPEAKER_02: Då kan jag lika gärna ta livet av mig om jag är så värdelös.
• 1:17:21
  SPEAKER_02: Typ så.
• 1:17:22
  SPEAKER_02: Det var väldigt mycket sånt.
• 1:17:23
  SPEAKER_02: Och...
• 1:17:27
  SPEAKER_01: Du nämnde att det här var ditt första suicidförsök vid 20-årsåldern.
• 1:17:31
  SPEAKER_02: Precis, så var det.
• 1:17:35
  SPEAKER_02: Och jag kommer inte ihåg exakt hur det suicidförsöket gick till för att det var så jävla omtumlande.
• 1:17:43
  SPEAKER_02: Men jag kommer ihåg att jag hade liksom...
• 1:17:46
  SPEAKER_02: Jag kommer inte ihåg om det var med piller eller om jag hade skurit upp mig eller något sånt där.
• 1:17:51
  SPEAKER_02: För jag vet att jag skar mig så in i helvete i armen.
• 1:17:53
  SPEAKER_02: Jag har några ärr på armen här liksom så.
• 1:17:56
  SPEAKER_02: Fan jag kommer inte ihåg om det är...
• 1:17:59
  SPEAKER_02: från det eller om det var jag tror att det var med piller men jag kommer fan inte
• 1:18:03
  SPEAKER_02: ihåg men jag var helt borta i huvudet jag var så deprimerad så att jag var totalt
• 1:18:09
  SPEAKER_02: suicidbenägen och mentalt så hade jag redan lämnat jordelivet så när jag åkte in på
• 1:18:16
  SPEAKER_02: akuten på psykakuten så var det direkt att jag åkte in på en inlåst avdelning och
• 1:18:22
  SPEAKER_02: fick inte komma ut och de mosade i mig massor av mediciner hela tiden för att
• 1:18:27
  SPEAKER_02: försöka hålla mig i schack
• 1:18:29
  SPEAKER_02: Det gick ju inte.
• 1:18:34
  SPEAKER_02: Problemet var ju inte att jag bara gick runt och var irrationellt deprimerad över
• 1:18:40
  SPEAKER_02: någonting som jag inte kunde veta vad det var.
• 1:18:43
  SPEAKER_02: Jag säger inte att det så är för de som är deprimerade.
• 1:18:47
  SPEAKER_02: Jag kan inte relatera till hur det är att vara deprimerad av emotionella skäl.
• 1:18:52
  SPEAKER_02: Jag vet inte exakt vad det är.
• 1:18:54
  SPEAKER_02: Men för mig var det extremt tydligt att min depression var inte kopplad till mitt
• 1:18:59
  SPEAKER_02: känsloliv eller någonting sånt.
• 1:19:02
  SPEAKER_02: Det var väldigt rationellt.
• 1:19:04
  SPEAKER_02: Jag visste exakt hela tiden varför jag var deprimerad.
• 1:19:07
  SPEAKER_02: Jag kunde bara inte förklara det.
• 1:19:09
  SPEAKER_02: För hade jag sagt någonting då hade jag åkt ut med huvud före.
• 1:19:13
  SPEAKER_02: Vården kanske hade sagt ja men vad bra, då vet vi vad vi ska medicinera dig med.
• 1:19:17
  SPEAKER_02: Men min förälder som jag bodde hos hade inte godkänt det.
• 1:19:21
  SPEAKER_02: Utan det hade blivit det som det sen blev när jag sen kom ut.
• 1:19:24
  SPEAKER_02: Fast det var ju då fyra år senare.
• 1:19:26
  SPEAKER_02: Men fyra år...
• 1:19:28
  SPEAKER_02: Av total medicinering inom Sankt Görans sjukhus.
• 1:19:33
  SPEAKER_02: De två första åren bombades jag med antidepp.
• 1:19:35
  SPEAKER_02: SSRI.
• 1:19:44
  SPEAKER_02: Exakt.
• 1:19:44
  SPEAKER_02: Jag kommer ihåg att jag hade nio eller tio olika mediciner under vissa perioder.
• 1:19:52
  SPEAKER_02: När det var kvällsmediciner, när sjuksköterskan kom och skulle ta det.
• 1:19:59
  SPEAKER_02: Jag var så likgiltig inför det där.
• 1:20:03
  SPEAKER_02: Jag vet inte varför jag gjorde det ens.
• 1:20:04
  SPEAKER_02: Men när jag tog den här koppen med alla mediciner så tog jag allting i munnen.
• 1:20:09
  SPEAKER_02: Utan vatten som hon också kom med.
• 1:20:12
  SPEAKER_02: Och så började jag bara tugga på det som om det var godis.
• 1:20:14
  SPEAKER_02: Och så bara satt jag och tuggade liksom.
• 1:20:15
  SPEAKER_02: Alltså det var ju sjukt.
• 1:20:17
  SPEAKER_02: Kännepaljesmaken är ju vidrig med mediciner.
• 1:20:20
  SPEAKER_02: Men där sitter jag och är bara så här.
• 1:20:23
  SPEAKER_02: Jag vill ha din uppmärksamhet.
• 1:20:25
  SPEAKER_02: Det är därför jag sitter och tuggar sönder medicinerna framför dig.
• 1:20:28
  SPEAKER_02: Och det gör jag för att jag har någonting att berätta.
• 1:20:30
  SPEAKER_02: Men jag kan fan inte säga det.
• 1:20:32
  SPEAKER_02: Och det här är liksom.
• 1:20:34
  SPEAKER_02: Det var någonting här.
• 1:20:38
  SPEAKER_02: det här desperata försöket att försöka tala om för personalen att
• 1:20:48
  SPEAKER_02: Att jag vet vad det här är, varför jag är sjuk och varför jag hamnat här.
• 1:20:54
  SPEAKER_02: Det var som att jag gjorde vissa sjuka grejer framför dem bara för att få dem att
• 1:20:59
  SPEAKER_02: titta mig i ögonen så att jag kanske kunde börja prata.
• 1:21:04
  SPEAKER_02: Men jag gjorde ju aldrig det.
• 1:21:06
  SPEAKER_02: Det är kanske jättekonstigt att relatera till det här.
• 1:21:10
  SPEAKER_02: Jag var så jävla nära på att bara vilja säga det rakt ut men jag kunde det aldrig.
• 1:21:14
  SPEAKER_02: Och det närmaste jag kunde komma till att få någon total uppmärksamhet det var när
• 1:21:17
  SPEAKER_02: jag gjorde ganska sjuka saker lite framför dem.
• 1:21:21
  SPEAKER_02: Det var inte så här sjuka saker som att skada mig eller så men typ som en sjuk grej
• 1:21:25
  SPEAKER_02: att jag bara står där och bara
• 1:21:27
  SPEAKER_02: som om det vore godis och du vet jag hade ju käften full jag var helt torr i munnen
• 1:21:32
  SPEAKER_02: men jag bara sitter och tuggar sönder alla piller och sen bara sväljer det efter
• 1:21:36
  SPEAKER_02: bästa förmåga och jag har fortfarande ingen vatten i munnen men jag bara såhär typ
• 1:21:39
  SPEAKER_02: nu när jag har fått din uppmärksamhet kanske jag kan börja prata men jag gjorde ju
• 1:21:43
  SPEAKER_02: det sen det aldrig och de bara tittar på mig och bara vad är det mer liksom vad
• 1:21:47
  SPEAKER_02: håller du på med
• 1:21:48
  SPEAKER_02: Och det var liksom, du vet, det var några sådana gånger.
• 1:21:53
  SPEAKER_02: Sen så gav jag väl kanske upp med det.
• 1:21:56
  SPEAKER_02: Men sen så märkte jag att det går inte längre.
• 1:22:01
  SPEAKER_02: Och då var, vilket år var det?
• 1:22:03
  SPEAKER_02: Jag tror att det var året 2010.
• 1:22:08
  SPEAKER_02: Någonstans där liksom.
• 1:22:09
  SPEAKER_02: Och tidigt 2010 eller någonting sådär tror jag.
• 1:22:14
  SPEAKER_02: Då fick jag någon jävla flipp när jag var inne på
• 1:22:19
  SPEAKER_02: den här depressionsavdelningen- för patienter som primärt är deprimerade- där jag låg och var inlåst.
• 1:22:31
  SPEAKER_02: Jag blev psykotisk av att jag var så deprimerad- och inte kunde säga.
• 1:22:35
  SPEAKER_02: Så jag tappade verklighetsuppfattningen.
• 1:22:37
  SPEAKER_02: Jag började hallucinera- och jag fick kraftiga hörselhallucinationer- och började
• 1:22:43
  SPEAKER_02: höra röster som in i helvete- och fick för mig-
• 1:22:46
  SPEAKER_02: Det var som att det var ett paradigm från den ena dagen till den andra att jag över
• 1:22:53
  SPEAKER_02: en handvändning bara blev knäpp.
• 1:22:55
  SPEAKER_02: Det var som att det verkligen var en tipping point av depression som jag nådde där.
• 1:22:58
  SPEAKER_02: Någonting i mig brast.
• 1:22:59
  SPEAKER_02: Jag kommer inte ihåg ens vad det var.
• 1:23:01
  SPEAKER_02: Det kanske inte ens var något speciellt men det var bara där och då.
• 1:23:11
  SPEAKER_01: Får jag flika in med en fråga?
• 1:23:12
  SPEAKER_01: När du säger isolering, vad betyder det?
• 1:23:15
  SPEAKER_02: Det innebär att du är isolerad på en avdelning med typ totalt 15 pers.
• 1:23:22
  SPEAKER_02: Och det var typ tio rum på en korridor och varje rum hade rum för två sängar,
• 1:23:30
  SPEAKER_02: det vill säga två patienter.
• 1:23:31
  SPEAKER_02: Så om det var tio rum så var det totalt 20 patienter som kunde få vara där och
• 1:23:38
  SPEAKER_02: tanken var egentligen aldrig att patienterna ska bli kvar där utan de ska komma in
• 1:23:43
  SPEAKER_02: akut för att de kanske har begått ett suicidförsök och så ska de låsas in.
• 1:23:48
  SPEAKER_02: Få kraftiga mediciner så att de lugnar ner sig och sen när de mår tillräckligt bra så blir de utskrivna.
• 1:23:54
  SPEAKER_02: Inte för att deras problem kanske är lösta på något sätt men det är det som är
• 1:23:58
  SPEAKER_02: tanken med så det såg ut med vården på 00-talet att man skriver ut dem.
• 1:24:03
  SPEAKER_02: Men jag åkte ut och in hela tiden.
• 1:24:05
  SPEAKER_02: Jag kunde vara inlåst i tre månader vara ute en vecka
• 1:24:09
  SPEAKER_02: Sen kom direkt in igen efter ett nytt försök av att jag bara totalt skadade mig så in i helvete.
• 1:24:15
  SPEAKER_02: Bara för att jag klarar inte av verkligheten och jag måste bara in till vården för
• 1:24:19
  SPEAKER_02: att jag vill inte vara hemma.
• 1:24:22
  SPEAKER_02: Och heller inte för att inom vårdens väggar så var det också,
• 1:24:26
  SPEAKER_02: det är ganska tacksamt så till vida att man får,
• 1:24:28
  SPEAKER_02: det är ett väldigt tydligt schema.
• 1:24:30
  SPEAKER_02: lunchen kommer vid den tiden det blir mediciner vid den tiden det är väldigt mycket
• 1:24:34
  SPEAKER_02: rutiner och människor mår ju bra av rutin jag hade ju inga rutiner hemma för det
• 1:24:40
  SPEAKER_02: var helt omöjligt för mig att hålla någon jävla rutin helt omöjligt för jag var ju
• 1:24:44
  SPEAKER_02: bara liggandes annars även när jag var inlåst men skillnaden här är att när jag
• 1:24:48
  SPEAKER_02: bara var hemma hos min förälder och bara låg hemma
• 1:24:52
  SPEAKER_02: Så var det ju bara jag hemma.
• 1:24:53
  SPEAKER_02: Det var ju inte så att det var folk där som lagade mat och skötte saker utan jag
• 1:24:56
  SPEAKER_02: var ju bara ett koll i.
• 1:24:57
  SPEAKER_02: Jag låg ju bara och andades.
• 1:25:00
  SPEAKER_02: Det var det enda jag gjorde.
• 1:25:01
  SPEAKER_02: Och bara låg och blunda.
• 1:25:02
  SPEAKER_02: Och så bara låg jag i foseställning hela tiden.
• 1:25:04
  SPEAKER_02: Det var ju ingen som såg till mig under dagtid eller nattetid eller någonting.
• 1:25:07
  SPEAKER_02: Och det gjorde man ju då inom vården och då upplevde jag det som att det kanske var...
• 1:25:12
  SPEAKER_02: Om det finns en liten jävla gnutta hopp i all den här jävla skiten så är det ju
• 1:25:18
  SPEAKER_02: inte hemifrån som hoppet kommer utan då är det kanske inom vårdens försorg som
• 1:25:24
  SPEAKER_02: förändringen sker.
• 1:25:28
  SPEAKER_02: Vilket det senare var också.
• 1:25:30
  SPEAKER_02: För det var ju också där liksom... För till slut så erkände jag ju då.
• 1:25:35
  SPEAKER_02: Men det här är ju liksom sent 2011 tror jag när jag förklarade för vården att det så här är.
• 1:25:40
  SPEAKER_02: Men fram tills dess så hade jag ju... Jag var ju inlåst där.
• 1:25:44
  SPEAKER_02: Alltså när jag fick min första psykos där på depressionsavdelningen då.
• 1:25:50
  SPEAKER_02: 51 eller 52 som avdelningen brukade kallas då i alla fall.
• 1:25:53
  SPEAKER_02: Jag vet inte hur det är idag.
• 1:25:54
  SPEAKER_02: Men sådär då...
• 1:25:55
  SPEAKER_02: Då blev jag ju direkt... Då grep de ju tag i mig.
• 1:25:59
  SPEAKER_02: Larmet gick och allting.
• 1:26:01
  SPEAKER_02: För att jag totalt tappade verklighetsförfattningen.
• 1:26:04
  SPEAKER_02: Så det kommer ju tio personer att kasta sig över mig.
• 1:26:06
  SPEAKER_02: Och håller fast mig och grejer.
• 1:26:09
  SPEAKER_02: Och så hamnar jag i något rum som jag aldrig har varit i.
• 1:26:13
  SPEAKER_02: Många saker händer samtidigt och jag bara blir omplacerad till det här psykoshuset
• 1:26:18
  SPEAKER_02: där jag bara snabbt,
• 1:26:19
  SPEAKER_02: det är någon läkare som bara skriver något på något papper och så bara får jag
• 1:26:21
  SPEAKER_02: någon plats och så blir jag direkt härinne och så bara blir jag bombarderad med typ
• 1:26:24
  SPEAKER_02: samma mediciner men nu är det liksom antipsykotiska grejer också.
• 1:26:29
  SPEAKER_02: Och jag var så jävla förstörd, jag var så jävla nöbb, alltså avstängd i hjärnan.
• 1:26:35
  SPEAKER_02: Jag kunde inte tänka.
• 1:26:37
  SPEAKER_02: Alltså man blir så jävla, det är bland det läskigaste man kan göra att låta sig.
• 1:26:47
  SPEAKER_02: konsumera den här typen av medicament som totalt stänger av hela hjärnan för det är
• 1:26:54
  SPEAKER_02: inte så att det är inte bara psykosen som blir avstängd utan medicinen kan ju inte
• 1:27:00
  SPEAKER_02: i detalj bara plocka bort psykosen utan det är oundvikligt att där och då i alla
• 1:27:06
  SPEAKER_02: fall så var det hela hjärnan hela känslospektret stängs ju av förmågan till fantasi
• 1:27:12
  SPEAKER_02: förmågan till
• 1:27:13
  SPEAKER_02: Att formulera meningar och tankar,
• 1:27:15
  SPEAKER_02: allt stängs ju av med de här medicinerna och det är mycket,
• 1:27:19
  SPEAKER_02: det är många olika mediciner som jag åt samtidigt också för att de var ju desperata.
• 1:27:23
  SPEAKER_02: Vad funkar och vad funkar inte?
• 1:27:25
  SPEAKER_02: Så det var så att man blir väldigt fortsatt att de experimenterar på en för att se.
• 1:27:32
  SPEAKER_01: Det låter som en kemisk lobotomi nästan.
• 1:27:36
  SPEAKER_02: Det blir det.
• 1:27:39
  SPEAKER_02: Man fick ju inte bort det här annars.
• 1:27:41
  SPEAKER_02: För jag gick ju runt och var helt koko i huvudet.
• 1:27:43
  SPEAKER_02: På riktigt jävla koko i huvudet.
• 1:27:46
  SPEAKER_01: Minns du det?
• 1:27:47
  SPEAKER_01: Minns du specifikt vad du hörde och såg?
• 1:27:49
  SPEAKER_02: Ja, absolut.
• 1:27:50
  SPEAKER_02: Hur såg det ut?
• 1:27:52
  SPEAKER_02: Mina hörselhallucinationer var ju primärt en väldigt basröstig röst som hela tiden
• 1:27:58
  SPEAKER_02: uppmade mig till att ta livet av mig.
• 1:28:02
  SPEAKER_02: Och det var verkligen såhär,
• 1:28:03
  SPEAKER_02: jag vet inte om det verkligen var depressionen som talade i någon jävla mening.
• 1:28:09
  SPEAKER_02: Det var verkligen som att man gav en mikrofon till depressionen.
• 1:28:14
  SPEAKER_02: Mm.
• 1:28:15
  SPEAKER_02: för depressionen att tala fritt liksom i men det var det jag hörde hela tiden
• 1:28:21
  SPEAKER_02: liksom och jag vet vem den här rösten låter som och det är väldigt irrationellt
• 1:28:27
  SPEAKER_02: varför det är just den personen som jag hörde säga de här sakerna och jag förstår
• 1:28:31
  SPEAKER_02: inte själv varför men jag behöver inte säga exakt vad det är men det är en kändis
• 1:28:35
  SPEAKER_02: som jag inte ens själv egentligen bryr mig speciellt mycket om eller sådär liksom
• 1:28:39
  SPEAKER_02: och verkligen inte brytt mig om
• 1:28:40
  SPEAKER_02: Men av någon jävla anledning så har mitt huvud bara bestämt sig att den rösten
• 1:28:45
  SPEAKER_02: skulle då vara den rösten som säger de här sakerna.
• 1:28:48
  SPEAKER_02: Och jag var väldigt medveten hela tiden om att det här är inte på riktigt.
• 1:28:52
  SPEAKER_02: Jag vet varför det här sker.
• 1:28:54
  SPEAKER_02: Jag är, för du vet, återigen säger jag vet att jag är transsexuell.
• 1:28:57
  SPEAKER_02: Att det är därför de här grejerna uppstår.
• 1:28:59
  SPEAKER_02: Och hela tiden visste jag bara om jag kan uthärda det här på något jävla sätt och
• 1:29:03
  SPEAKER_02: lyckas hitta på någon jävla plan som gör att jag kan bara flytta hemifrån på något
• 1:29:07
  SPEAKER_02: jävla sätt trots att jag inte har utbildning eller jobb.
• 1:29:11
  SPEAKER_02: så kan jag börja få vård på riktigt och erkänna för mig själv de här problemen och
• 1:29:16
  SPEAKER_02: erkänna för alla att det är de här problemen som är så liksom.
• 1:29:18
  SPEAKER_02: Så det var hela tiden så att lika mycket som jag var helt kajko i huvudet liksom
• 1:29:24
  SPEAKER_02: att de här hallucinationerna var där och allting och depressionen bara hela tiden
• 1:29:29
  SPEAKER_02: drev mig fysiskt till att bara ta livet av mig verkligen.
• 1:29:34
  SPEAKER_02: Så var det så att jag hela tiden visste- varför det hände.
• 1:29:39
  SPEAKER_02: Och om jag bara kunde liksom komma ut- så skulle allting egentligen- bli så jävla
• 1:29:45
  SPEAKER_02: mycket bättre- väldigt fort.
• 1:29:47
  SPEAKER_03: Mm.
• 1:29:49
  SPEAKER_02: Det intressanta här är ju då att sen när jag faktiskt flyttade hemifrån och sådär,
• 1:29:54
  SPEAKER_02: då gick det väldigt fort.
• 1:29:55
  SPEAKER_02: Det var som att jag inte längre var psykotisk.
• 1:29:58
  SPEAKER_02: Jag har inte hört en enda hörselhallucination ända sedan jag mer eller mindre bara
• 1:30:03
  SPEAKER_02: kunde stänga min första egna ytterdörr om mig i min lägenhet.
• 1:30:08
  SPEAKER_02: Och det var då jag fällde ihop och grät och bara kände att nu går jag in i en kokong.
• 1:30:13
  Mm.
• 1:30:13
  SPEAKER_02: Och härifrån började min resa till att bli en fjäril, typ så.
• 1:30:20
  SPEAKER_02: Men det är en bit fram så liksom.
• 1:30:22
  SPEAKER_02: Men fram till det så var det fortfarande så att där och då på psykosavdelningen så
• 1:30:28
  SPEAKER_02: var det väldigt rörigt.
• 1:30:29
  SPEAKER_02: Det var väldigt många som var sjuka som skrek och gapade och du vet...
• 1:30:33
  SPEAKER_02: Vårdpersonal fick ju stryk många gånger för ibland kom det in patienter som var
• 1:30:39
  SPEAKER_02: jävligt våldsamma i sina psykoser och grejer.
• 1:30:42
  SPEAKER_02: Så det var ju traumatiserande för mig att behöva se.
• 1:30:46
  SPEAKER_02: Jag kan bara säga att det var någon slags kvinna som kom in och var totalt superreligiös till exempel.
• 1:30:55
  SPEAKER_02: Jag ska inte säga för många detaljer för det är bara osmakligt.
• 1:30:57
  SPEAKER_02: Men det var något åt det hållet.
• 1:30:59
  SPEAKER_02: Personen var extremt religiös och sådär.
• 1:31:02
  SPEAKER_02: och det hade tagit upp hela hennes verklighetsförmåga och så ska en personal leda
• 1:31:09
  SPEAKER_02: henne till hennes rum där hon ska liksom vila men då får hon att världens jävla
• 1:31:13
  SPEAKER_02: utbrott börjar liksom verkligen spö ner henne med väskan och allting och totalt
• 1:31:17
  SPEAKER_02: Hon såg ut att vara ganska kraftig så hon hade muskulärt övertag direkt.
• 1:31:22
  SPEAKER_02: Hon skriker på hjälp och jag tänker inte stå och vänta på att någon jävel ska komma
• 1:31:27
  SPEAKER_02: och rädda henne utan jag hoppade på den här tjejen,
• 1:31:30
  SPEAKER_02: den här kvinnan.
• 1:31:31
  SPEAKER_02: Jag ska inte säga vad jag gjorde men jag var jävligt våldsam mot den här kvinnan
• 1:31:35
  SPEAKER_02: för det är hon å andra sidan när hon var våldsam mot den här kvinnan som var personal.
• 1:31:39
  SPEAKER_02: Det var inte att leka med.
• 1:31:42
  SPEAKER_02: Det jag gjorde var att jag besvarade samma som hon utsatte henne för.
• 1:31:46
  SPEAKER_02: För jag tänkte att hon ska fan inte stå och sparka henne i huvudet.
• 1:31:49
  SPEAKER_02: Det ska inte hon göra.
• 1:31:50
  SPEAKER_02: För annars hade hon lika gärna kunnat stå där och fortsätta sparka henne i huvudet.
• 1:31:55
  SPEAKER_02: Då kanske hon hade dött.
• 1:31:57
  SPEAKER_02: Så det är helt så här.
• 1:32:00
  SPEAKER_02: Men...
• 1:32:02
  SPEAKER_02: Men sen så kan jag hoppa fram till,
• 1:32:06
  SPEAKER_02: för grejen var ju den att jag överlevde i ett självmordsförsök sedan jag gjorde och
• 1:32:09
  SPEAKER_02: det är ju egentligen det allvarligaste och det var ju det som hände i början på 2011.
• 1:32:15
  SPEAKER_02: För då hade jag manipulerat läkarna på just den här...
• 1:32:22
  SPEAKER_02: Den här våningen, våning 6 på Sankt Göran på Psykoshuset.
• 1:32:24
  SPEAKER_02: Och då hade jag sagt till honom, eller de, hela vårdteamet, man får ju sitta som ett konferensrum.
• 1:32:30
  SPEAKER_02: Och så sitter ju alla läkarna på sidan och så sitter överläkaren på kort sida
• 1:32:33
  SPEAKER_02: längst på andra sidan rummet.
• 1:32:35
  SPEAKER_02: Och...
• 1:32:40
  SPEAKER_02: Och så säger jag till dem att jag önskar en permission bara över en dag.
• 1:32:46
  SPEAKER_02: Och vad jag skulle behöva är kanske att jag behöver lite sömnmedicin eller någonting sånt där.
• 1:32:49
  SPEAKER_02: Och det var någon läkare där som inte kanske hade koll på grejerna eller på mig riktigt.
• 1:32:57
  SPEAKER_02: Och jag vet inte vad hon...
• 1:32:58
  SPEAKER_02: Egentligen tänkte med sig det eller hon kanske borde ha vetat bättre eller så var
• 1:33:02
  SPEAKER_02: det bara så att jag var så jävla manipulativ där och då för att jag var så extremt
• 1:33:08
  SPEAKER_02: intresserad av att få det här i att det här skulle gå min väg in.
• 1:33:14
  SPEAKER_02: Så jag lyckades få dem att skriva ut ett recept på hundra stycken nocinantabletter
• 1:33:25
  SPEAKER_02: som vardera är på hundra milligram.
• 1:33:28
  SPEAKER_02: Nocinan,
• 1:33:29
  SPEAKER_02: för de som vet,
• 1:33:30
  SPEAKER_02: det är som atombomber fast för någon som är så extremt psykotisk att man måste
• 1:33:36
  SPEAKER_02: bomba hjärnan totalt.
• 1:33:38
  SPEAKER_02: Dels är det att man ska...
• 1:33:40
  SPEAKER_02: totalt blir avstängd i skallen rent känslomässigt så att man inte kan vara
• 1:33:45
  SPEAKER_02: psykotisk men det är också extremt kraftigt insomnande det är nästan så att tar du
• 1:33:51
  SPEAKER_02: ett piller så det går inte att vara vaken för att det är så extremt insomnande och
• 1:33:57
  SPEAKER_02: du fick hundra för din en dag permis och vad jag gjorde sen när jag kom hem och
• 1:34:02
  SPEAKER_02: hade hämtat ut det här det var att jag bara satt still och väntade på kvällen sen
• 1:34:08
  SPEAKER_02: när alla hade gått och lagt sig
• 1:34:10
  SPEAKER_02: Så hade jag ju min tillbringare med vatten och sen så bara började jag krossa alla
• 1:34:15
  SPEAKER_02: de här hundra stycken.
• 1:34:18
  SPEAKER_02: Och bara blanda i det här med vattnet och sen så bara drack jag allting.
• 1:34:22
  SPEAKER_02: Och jag visste att nu är det tack och goodbye liksom.
• 1:34:25
  SPEAKER_02: Och jag hade ingenting annat i huvudet utan äntligen skulle jag få frid.
• 1:34:28
  SPEAKER_02: Jag klarar inte det här längre liksom.
• 1:34:30
  SPEAKER_02: Jag var så jävla förstörd och trasig liksom.
• 1:34:34
  SPEAKER_02: Men
• 1:34:39
  SPEAKER_02: Och det som händer är att, dels är det att det finns ingenting.
• 1:34:52
  SPEAKER_02: Det är inte så att jag kan säga att jag låg och sov så här i många timmar.
• 1:35:00
  SPEAKER_02: Jag var avstängd i huvudet på ett sätt så att jag undrar nästan om att jag var hjärndöd,
• 1:35:05
  SPEAKER_02: för det är ju märkligt och oärligt att säga att jag skulle vara hjärndöd.
• 1:35:08
  SPEAKER_02: Men någonting hade blivit så avstängt i mitt huvud så att det gick inte ens att
• 1:35:13
  SPEAKER_02: undermedvetet på något sätt veta att man ändå ligger och sover eller känner någonting.
• 1:35:18
  SPEAKER_02: Jag hade inga känslor i kroppen så jag visste inte var jag befann mig eller någonting.
• 1:35:22
  SPEAKER_02: synen var trasig på ett sätt som jag inte kan beskriva men ögonen tittade inte åt
• 1:35:27
  SPEAKER_02: de hållen som de skulle göra och typ synfältet var borta på vissa sätt såhär
• 1:35:32
  SPEAKER_02: fläckvis borta det var helt märkligt och det upptäckte jag när jag hade vaknat jag
• 1:35:38
  SPEAKER_02: vet inte när jag vaknade eller så men jag låg på golvet i det rummet som jag befann
• 1:35:43
  SPEAKER_02: mig i som då var mitt rum
• 1:35:45
  SPEAKER_02: Och då hade jag förmodligen ramlat från soffan ner på golvet och bara låg där och
• 1:35:50
  SPEAKER_02: bara bet sönder mina läppar och bara hade typ vrickat armarna och benen och allting
• 1:35:56
  SPEAKER_02: och bara låg på golvet och bara totalt gjorde konstiga ljud och bara
• 1:36:05
  SPEAKER_02: Jag var nog väldigt nära död redan där.
• 1:36:10
  SPEAKER_02: Men det som jag har fått berättat är att min ena förälder som jag bodde ihop med
• 1:36:16
  SPEAKER_02: hade hört att jag hade ramlat.
• 1:36:19
  SPEAKER_02: Någonting hade dunsat så hårt, förmodligen jag, att jag hade ramlat från soffan.
• 1:36:23
  SPEAKER_02: Och den personen hade kommit in på det rummet jag befann mig i och ringt efter en ambulans.
• 1:36:30
  SPEAKER_02: Och ambulansen kommer.
• 1:36:33
  SPEAKER_02: Det är väldigt tidigt på morgonen också, tror jag.
• 1:36:38
  SPEAKER_02: Jag hade för mig att jag satt uppe ända till två eller tre för att garantera mig
• 1:36:42
  SPEAKER_02: att jag verkligen skulle dö.
• 1:36:44
  SPEAKER_02: För att ingen skulle vara uppe och röra sig sent på kvällen av någon jävla anledning.
• 1:36:48
  SPEAKER_02: Jag bara tänkte så liksom.
• 1:36:51
  SPEAKER_02: Så då gjorde jag så att jag väntade ungefär till tre tiden.
• 1:36:56
  SPEAKER_02: Och jag kommer ihåg att jag vaknade då någon gång.
• 1:37:01
  SPEAKER_02: Så mycket man kan säga att jag var vaken.
• 1:37:04
  SPEAKER_02: Det var ett väldigt konstigt sätt.
• 1:37:06
  SPEAKER_02: Men jag hörde att ambulanspersonalen kom.
• 1:37:11
  SPEAKER_02: Jag noterade att min kropp rörde sig på ett sätt-
• 1:37:16
  SPEAKER_02: Jag hörde dem lite grann i bakgrunden,
• 1:37:19
  SPEAKER_02: det kändes som att det var typ tusen meter ifrån som jag hörde att de försökte
• 1:37:23
  SPEAKER_02: lyfta upp mig och de pratade med varandra med sina ord och så.
• 1:37:26
  SPEAKER_02: De släpade in mig i hissen och jag föll ihop i hissen och de hade problem att hålla
• 1:37:32
  SPEAKER_02: upp mig och där kom jag ihåg någonstans att jag någonting ser i hissen så då ser
• 1:37:36
  SPEAKER_02: jag typ deras skor eller någonting sånt där för att
• 1:37:38
  SPEAKER_02: Jag ramlade väl i hissen också av någon jävla anledning och det fick väl i min
• 1:37:42
  SPEAKER_02: hjärna att börja kanske se lite bättre i någon sekund och det är typ det enda jag
• 1:37:46
  SPEAKER_02: minns från hissresan.
• 1:37:48
  SPEAKER_02: Men sen så helt plötsligt så befinner jag mig i ambulansen.
• 1:37:50
  SPEAKER_02: Jag kan inte se för ögonen funkar helt plötsligt inte.
• 1:37:53
  SPEAKER_02: Men jag har öppna ögon.
• 1:37:56
  SPEAKER_02: De försökte öppna mina ögon hela tiden men jag såg ingenting.
• 1:38:00
  SPEAKER_02: De frågade mig om jag såg något.
• 1:38:01
  SPEAKER_02: Jag kunde inte ens prata men jag låg där och såg definitivt ingenting.
• 1:38:15
  SPEAKER_02: och så kände jag hur det gungade åt sidan eftersom jag befann mig i en bil
• 1:38:19
  SPEAKER_02: ambulansen rörde sig och så hörde jag sirenerna någonstans det lät som att det var
• 1:38:24
  SPEAKER_02: tusen meter ifrån men sen dog jag för mitt hjärta stannade i ambulansen så vad som
• 1:38:32
  SPEAKER_02: hände sen är att jag åkte in på magpumpning för de gjorde ju allt de kunde för att
• 1:38:40
  SPEAKER_02: få mig att överleva men
• 1:38:44
  SPEAKER_02: och de fick igång mig till slut och de sa det att det var så nära man kunde komma
• 1:38:51
  SPEAKER_02: från att ge upp till att sluta den här magpumpningen och allt det här för att du
• 1:38:57
  SPEAKER_02: har inte haft puls på flera minuter eller vad fan de sa jag kommer inte ihåg exakt
• 1:39:01
  SPEAKER_02: vad de sa men de var väldigt sen när de sa det till mig så var det såhär du fattar
• 1:39:05
  SPEAKER_02: inte själv hur jävla död du egentligen var liksom
• 1:39:09
  SPEAKER_02: och jag bara ligger där när jag vaknade upp så var inte jag direkt personen som var
• 1:39:14
  SPEAKER_02: redo för att ta emot den typen av information utan det enda jag hade i huvudet var
• 1:39:18
  SPEAKER_02: att
• 1:39:21
  SPEAKER_02: Jag kan inte röra mig.
• 1:39:23
  SPEAKER_02: Jag misstänkte att jag hade blivit förlamad från nacken och neråt.
• 1:39:26
  SPEAKER_02: Mitt hjärta klappar hela tiden så att jag har så jävla ont.
• 1:39:29
  SPEAKER_02: Jag vet inte vad som händer och jag bara ligger och gråter för att jag tänkte att okej,
• 1:39:32
  SPEAKER_02: nu kommer jag åka rullstol hela livet.
• 1:39:34
  SPEAKER_02: Jag har skadat mig så fördärvat att jag är förlamad.
• 1:39:42
  SPEAKER_02: Och då kommer jag definitivt inte kunna ta livet av mig om jag inte ens kan röra mina händer.
• 1:39:47
  SPEAKER_02: Hur gör man då?
• 1:39:48
  SPEAKER_02: Så jag bara låg där och grät.
• 1:39:51
  SPEAKER_02: Jag bara grät och grät och grät.
• 1:39:52
  SPEAKER_02: Det var det enda jag gjorde.
• 1:39:54
  SPEAKER_02: Det enda jag gjorde var att jag sov och grät och blev såndmatad.
• 1:39:58
  SPEAKER_02: För jag kunde inte hålla i någonting.
• 1:40:01
  SPEAKER_02: Jag var totalförlamad.
• 1:40:02
  SPEAKER_02: Jag hade ingen känsla eller någonting.
• 1:40:03
  SPEAKER_02: Så jag låg på hjärtintensiven då i fem veckor.
• 1:40:07
  SPEAKER_02: För att hjärtat hade liksom, pallade inte det här som hade hänt.
• 1:40:11
  SPEAKER_02: Jag vet inte exakt, det går säkert att kolla i någon journalanteckning exakt så.
• 1:40:15
  SPEAKER_02: Men jag har inte gjort det.
• 1:40:16
  SPEAKER_02: Men där hamnade jag på hjärtintensiven.
• 1:40:19
  SPEAKER_02: För att hjärtat hade bara sagt stopp.
• 1:40:23
  SPEAKER_02: Under magpumpningen eller ambulansresan eller vad fan det var.
• 1:40:26
  SPEAKER_02: Så det...
• 1:40:33
  SPEAKER_02: Ja, så det var vidrigt.
• 1:40:35
  SPEAKER_02: Och dessutom när jag låg där också,
• 1:40:36
  SPEAKER_02: det var inte så att jag var mindre psykotisk när jag vaknade upp heller.
• 1:40:39
  SPEAKER_02: Så jag ligger där och bara hör den här rösten bara tala om för mig att vad fan, du är en jävla loser.
• 1:40:44
  SPEAKER_02: Vad fan tog du inte livet av dig ordentligt för?
• 1:40:46
  SPEAKER_02: Och du vet, det bara fortsätter och fortsätter och fortsätter.
• 1:40:48
  SPEAKER_02: Och du vet, det var ett fängelse hela tiden som bara blev ännu mindre.
• 1:40:51
  SPEAKER_02: Jag ligger i den här sjukhusängen och så har jag en klocka på väggen som tickar långsamt.
• 1:40:58
  SPEAKER_02: Jag tror att jag var vaken i max tre timmar åt gången.
• 1:41:00
  SPEAKER_02: Så jag sov tre timmar, var vaken tre timmar, sov tre timmar och så höll jag på hela tiden i fem veckor.
• 1:41:07
  SPEAKER_02: Och egentligen bara grät hela tiden för att jag bara ville dö.
• 1:41:14
  SPEAKER_02: Och liksom...
• 1:41:19
  SPEAKER_02: Och det sjuka var här att efter fem veckor så rullade de upp mig till samma
• 1:41:25
  SPEAKER_02: psykosavdelning på Sankt Göran igen på sexan.
• 1:41:29
  SPEAKER_01: Kunde du röra dig då?
• 1:41:30
  SPEAKER_02: Nej, det var lite grann.
• 1:41:32
  SPEAKER_02: Men lite av det grovmotoriska hade jag börjat få tillbaka lite.
• 1:41:37
  SPEAKER_02: Jag hade börjat lära mig gå igen, för jag kunde inte gå igen.
• 1:41:40
  SPEAKER_02: Det var verkligen som att jag hade totalt...
• 1:41:44
  SPEAKER_02: Men jag hade en sån här, vad heter det?
• 1:41:46
  SPEAKER_02: En sån här golv, vad heter det?
• 1:41:48
  SPEAKER_02: Det är som en ställning på en hjul som jag fick hasa mig upp på.
• 1:41:52
  SPEAKER_02: Typ, fast lite annorlunda som man kan vila armarna på och hasa sig upp på.
• 1:41:55
  SPEAKER_02: Så fick man lära sig gå i skift.
• 1:41:58
  SPEAKER_02: Och då kommer jag ihåg att min ena förälder
• 1:42:05
  SPEAKER_02: Var förbi ganska kort efter att jag hade hamnat där.
• 1:42:08
  SPEAKER_02: Och ville hälsa på.
• 1:42:10
  SPEAKER_02: Inte för att jag inte brydde mig.
• 1:42:13
  SPEAKER_02: Men den personen ville komma dit.
• 1:42:16
  SPEAKER_02: Och personen tillförde egentligen ingenting.
• 1:42:19
  SPEAKER_02: Varken någonting.
• 1:42:21
  SPEAKER_02: Men där och då så kom jag ihåg att jag faktiskt sa till den personen.
• 1:42:27
  SPEAKER_02: Det här har jag gjort för att jag är transexuell.
• 1:42:30
  SPEAKER_02: med den talförmågan jag hade för jag kunde ju knappt prata ordentligt men jag var
• 1:42:35
  SPEAKER_02: tillräckligt tydlig för att den här personen skulle höra vad jag sa och jag var
• 1:42:42
  SPEAKER_02: tydlig så men
• 1:42:45
  SPEAKER_02: Personen skrattade till.
• 1:42:47
  SPEAKER_02: Jaha.
• 1:42:52
  SPEAKER_02: Jaha.
• 1:42:53
  SPEAKER_02: Jaha.
• 1:42:56
  SPEAKER_02: Det blev så här konstigt.
• 1:42:59
  SPEAKER_02: Jaha.
• 1:43:01
  SPEAKER_02: Jaha.
• 1:43:01
  SPEAKER_02: Jaha.
• 1:43:03
  SPEAKER_02: Och så bara var det inget mer.
• 1:43:05
  SPEAKER_02: Och sen så bara fortsatte den här personen
• 1:43:08
  SPEAKER_02: Att bara sitta och kackla om sin egen skit som jag inte ens är intresserad av.
• 1:43:12
  SPEAKER_02: Allt fokus är bara på den här personen och vad den här personen vill på något sätt säga.
• 1:43:17
  SPEAKER_02: Så det var som att jag sa verkligen här.
• 1:43:19
  SPEAKER_02: För grejen var så här,
• 1:43:21
  SPEAKER_02: efter att jag hade försökt,
• 1:43:22
  SPEAKER_02: det här var mitt riktiga sista jävla självmord som jag verkligen inte skulle överleva.
• 1:43:27
  SPEAKER_02: Så jag kände verkligen här, jag har ingenting att förlora.
• 1:43:30
  SPEAKER_02: För nästa gång
• 1:43:31
  SPEAKER_02: då kommer jag hoppa framför tåget för då går det inte att överleva jag ska lägga
• 1:43:35
  SPEAKER_02: mig på hjulspåret så att jag går av på mitten om det är det som krävs för att jag
• 1:43:40
  SPEAKER_02: ska dö
• 1:43:43
  SPEAKER_02: så jag bara fuck it så jag sa det till den här personen nej men personen jag vet
• 1:43:50
  SPEAKER_02: inte om det var situationen jag var fel på eller om det var sättet jag sa det på
• 1:43:53
  SPEAKER_02: som var fel på eller tajmingen eller whatever men personen bara liksom personen tog
• 1:43:58
  SPEAKER_02: emot det och hörde det och höll på sådär som jag sa men personen bara skakade av
• 1:44:04
  SPEAKER_02: sig och brydde sig inte och bara fortsatte med den skiten som personen pratade om
• 1:44:09
  SPEAKER_02: innan och jag bara
• 1:44:12
  SPEAKER_02: Nu har jag i alla fall sagt det så nu kan fan inte personen säga att personen inte
• 1:44:16
  SPEAKER_02: visste något när jag sen ligger död på spåret.
• 1:44:18
  SPEAKER_02: Det var bara det liksom.
• 1:44:21
  SPEAKER_02: Men samtidigt också så var det en grej som hände och det var ju det att eftersom
• 1:44:26
  SPEAKER_02: jag ändå inte hade någonting att förlora.
• 1:44:30
  SPEAKER_02: Så kunde jag ju lika gärna säga det till alla och inte bara den här föräldern.
• 1:44:35
  SPEAKER_02: Så jag började helt plötsligt att säga det till alla mina vänner runt om mig.
• 1:44:39
  SPEAKER_02: Och jag var totalt likgiltig inför det och jag bara sa det rakt ut hela tiden.
• 1:44:44
  SPEAKER_02: Och intentionen med det var ju bara att ni ska veta varför jag snart är död.
• 1:44:48
  SPEAKER_02: Jag sa inte att det här säger jag för att jag ska dö snart utan nu har jag sagt det.
• 1:44:55
  SPEAKER_02: Så att när jag är död så vet ni liksom att det var på grund av det här.
• 1:44:59
  SPEAKER_02: För att jag hade fan inte tid att skriva massa jävla avskedsbrev och grejer utan
• 1:45:03
  SPEAKER_02: jag ville bara få ur mig liksom.
• 1:45:05
  SPEAKER_02: För jag hade inte tålamod till det liksom.
• 1:45:07
  SPEAKER_02: Återigen ADHDn liksom.
• 1:45:09
  SPEAKER_02: Där hade jag kanske behövt ADHD-medicin för att kunna sätta mig ner och skriva men
• 1:45:12
  SPEAKER_02: det kunde jag inte göra.
• 1:45:13
  SPEAKER_02: Så jag bara brister ut och bara säger rakt ut hur det var.
• 1:45:21
  SPEAKER_02: Men...
• 1:45:23
  SPEAKER_01: Var det någon som tog emot det väl?
• 1:45:25
  SPEAKER_01: Det var det.
• 1:45:27
  SPEAKER_02: Det var det.
• 1:45:33
  SPEAKER_02: Det var det.
• 1:45:34
  SPEAKER_02: Och det är jag.
• 1:45:38
  SPEAKER_02: Det räddade mig också jävligt mycket för att den personen stöttade mig så extremt
• 1:45:43
  SPEAKER_02: mycket fastän den personen egentligen inte behövde.
• 1:45:46
  SPEAKER_02: Vi betraktar idag varandra som systrar.
• 1:45:52
  SPEAKER_02: Hon är min lilla stora syster och jag är hennes stora lilla syster.
• 1:46:01
  SPEAKER_02: så det är en väldigt fin relation som vi har hon vet precis vem hon är jag behöver
• 1:46:07
  SPEAKER_02: inte säga namn men det här säger allt men men men men det var också eftersom jag
• 1:46:18
  SPEAKER_02: inte hade någonting att förlora så var det så att jag jag ska inte säga exakt hur
• 1:46:26
  SPEAKER_02: jag gick tillväga men jag gjorde en grej som jag aldrig tidigare hade gjort
• 1:46:32
  SPEAKER_02: Och det gjorde att jag fick ett hyreskontrakt hos ett fastighetsbolag som jag inte
• 1:46:38
  SPEAKER_02: behöver säga vad det är.
• 1:46:39
  SPEAKER_02: Det tjänar ingen till, det fyller ingen funktion att jag säger.
• 1:46:42
  SPEAKER_02: Men den hyresvärden som jag pratade med sa till mig så här att
• 1:46:50
  SPEAKER_02: Den här historien som du berättar för mig nu, jag kan inte tacka nej till att inte ge dig en lägenhet.
• 1:46:55
  SPEAKER_02: Jag tycker att det här är helt sinnessjukt vad du har varit med om.
• 1:46:59
  SPEAKER_02: Och du vet såhär, ja, jo, det här är min story liksom.
• 1:47:03
  SPEAKER_02: Och jag var väldigt kortfattad för jag hörde av mig till den här hyresvärlden på den tiden då.
• 1:47:07
  SPEAKER_02: Det här är ju fortfarande liksom, det här är ja men 2011.
• 1:47:12
  SPEAKER_02: Kanske till och med tidigt 2012.
• 1:47:14
  SPEAKER_02: Jag vet inte.
• 1:47:15
  SPEAKER_02: Men men då var det verkligen såhär, då
• 1:47:21
  SPEAKER_02: För då gav jag min story till den hyresvärden jag hörde av mig till.
• 1:47:28
  SPEAKER_02: Det var inte samma hyresvärd som jag bodde hos min förälder.
• 1:47:32
  SPEAKER_02: Jag testade alla hyresvärdar som fanns.
• 1:47:35
  SPEAKER_02: Jag bara sköt åt alla håll.
• 1:47:37
  SPEAKER_02: Jag bara testade.
• 1:47:40
  SPEAKER_02: Och jag bara gav alla min story.
• 1:47:42
  SPEAKER_02: Men en av dem hörde av sig tillbaka och sa att jag kommer inte kunna... Om jag...
• 1:47:49
  SPEAKER_02: Om jag går vidare nu och går och lägger mig ikväll då kommer inte jag kunna sova.
• 1:47:55
  SPEAKER_02: Jag kan inte sova ikväll om inte jag hjälper dig här nu.
• 1:47:59
  SPEAKER_02: Den här hyresvärden
• 1:48:02
  SPEAKER_02: åkte ut till mig där jag bodde då hos min förälder och vi träffades lite under
• 1:48:07
  SPEAKER_02: hysch-hysch-förhållanden för att den här personen ville kanske inte heller bli sedd
• 1:48:11
  SPEAKER_02: i det här området eller som jag befann mig då.
• 1:48:14
  SPEAKER_02: Det kanske är konstigt varför den här hyresvärden går runt i det här andra området
• 1:48:18
  SPEAKER_02: när personen inte ens äger fastigheten här,
• 1:48:20
  SPEAKER_02: tänker jag.
• 1:48:20
  SPEAKER_02: Någonting fanns det väl som motiverade varför personen var lite så.
• 1:48:25
  SPEAKER_02: Men...
• 1:48:26
  SPEAKER_02: Men då satt vi och hade ett möte på ungefär vi satt nog där i typ en tre kvart eller någonting.
• 1:48:33
  SPEAKER_02: Och han var ta mig fan bland det mest empatiska av människor som någonsin har
• 1:48:37
  SPEAKER_02: träffat i hela mitt liv fram till dess.
• 1:48:39
  SPEAKER_02: Jag blev så jävla chockad.
• 1:48:41
  SPEAKER_02: Utöver min lilla stora syster så var det här också en person som jag verkligen
• 1:48:48
  SPEAKER_02: skulle säga att det här är en människa som verkligen
• 1:48:52
  SPEAKER_02: förstod direkt vad det är för jävla helvete jag har gått igenom trots att personen
• 1:48:56
  SPEAKER_02: själv inte kan relatera till det.
• 1:48:59
  SPEAKER_02: Och... Så jag fick en lägenhet.
• 1:49:02
  SPEAKER_02: En etta.
• 1:49:03
  SPEAKER_02: Och det blev alltså min kokong.
• 1:49:05
  SPEAKER_02: Verkligen bokstavligt talat.
• 1:49:06
  SPEAKER_02: Och då...
• 1:49:08
  SPEAKER_02: Eftersom det var precis där...
• 1:49:10
  SPEAKER_02: Det var ungefär i den övergångsfasen att jag skulle flytta hem till...
• 1:49:15
  SPEAKER_02: Flytta in i min nya lägenhet.
• 1:49:17
  SPEAKER_02: Som jag också sa det typ...
• 1:49:20
  SPEAKER_02: Nej, för det var nog innan.
• 1:49:23
  SPEAKER_02: Nej, precis.
• 1:49:24
  SPEAKER_02: För jag sa det mycket tydligare.
• 1:49:26
  SPEAKER_02: Alltså det var innan jag började leta efter hyresvärdar som jag hade sagt då till min...
• 1:49:31
  SPEAKER_02: förälder som jag bodde hos,
• 1:49:32
  SPEAKER_02: då sa jag till den här personen att jag är transsexuell,
• 1:49:34
  SPEAKER_02: det här är problemet nu vet du,
• 1:49:36
  SPEAKER_02: så här,
• 1:49:36
  SPEAKER_02: igen fast på hemmaplan och det var då den här föräldern väldigt strängt började
• 1:49:43
  SPEAKER_02: uppmana mig till att flytta härifrån ut på en gång det var i de orden nu du behöver
• 1:49:49
  SPEAKER_02: försvinna härifrån ut med dig,
• 1:49:51
  SPEAKER_02: så här och det är bara att packa jag bryr mig inte om var du tar vägen,
• 1:49:56
  SPEAKER_02: bara ut härifrån så jag fick ju rätt att det skulle bli så
• 1:49:59
  SPEAKER_02: Och det var där någonstans då under det här utkastandet som kanske tog
• 1:50:13
  SPEAKER_02: ett par veckor för mig och liksom du vet jag var tvungen att liksom samla ihop alla
• 1:50:16
  SPEAKER_02: grejerna som jag behövde och så och det var okej för den här föräldern att jag
• 1:50:19
  SPEAKER_02: gjorde det bara jag försvann därifrån och det var under precis det var i den vevan
• 1:50:24
  SPEAKER_02: då som jag började bara akut bara skrev till massa hyresvärdar för att testa inte
• 1:50:27
  SPEAKER_02: för att jag var beredd på att jag skulle bli hemlös men jag tänkte att det får bli
• 1:50:32
  SPEAKER_02: så skadar inte försöka men då var alltså den här personen som svarade tillbaka så
• 1:50:37
  SPEAKER_02: var det
• 1:50:39
  SPEAKER_02: Och den här föräldern var väl inte beredd på att jag skulle då ha ett alternativ
• 1:50:42
  SPEAKER_02: att ta mig någonstans till.
• 1:50:44
  SPEAKER_02: Men det hade jag helt plötsligt.
• 1:50:45
  SPEAKER_02: Och då var det precis som att jag bara, ja men fuck you.
• 1:50:47
  SPEAKER_02: Då var det som att jag liksom pekade fingret åt den här föräldern totalt och bara
• 1:50:51
  SPEAKER_02: så här,
• 1:50:51
  SPEAKER_02: du vet jag har inget så här,
• 1:50:54
  SPEAKER_02: jag bryr mig inte alls.
• 1:50:54
  SPEAKER_02: Du visar ju precis,
• 1:50:56
  SPEAKER_02: du har ju precis sparkat ut mig så varför ska jag bry mig om att försöka vara
• 1:51:00
  SPEAKER_02: trevlig så här innan jag ska ta ut mina grejer.
• 1:51:04
  SPEAKER_02: Jag hann inte ens flytta över alla mina saker förrän den här föräldern redan hade bett sin nya hälft.
• 1:51:14
  SPEAKER_02: För den här personen var ju omgift nu vid det här laget och den här föräldern hade då bett den här...
• 1:51:22
  SPEAKER_02: styrföräldern som det blev till mig att slänga mina saker som var kvar utan att jag
• 1:51:28
  SPEAKER_02: ens hade hunnit flytta över allting för att jag hade ingen flytthjälp jag fick
• 1:51:31
  SPEAKER_02: släpa allting själv för egen hand liksom från den ena hyreshuset till det andra
• 1:51:37
  SPEAKER_02: hyreshuset
• 1:51:39
  SPEAKER_02: En bit ifrån liksom.
• 1:51:40
  SPEAKER_02: Och jag var helt slut fysiskt.
• 1:51:42
  SPEAKER_02: Kom ihåg också,
• 1:51:43
  SPEAKER_02: jag har inte tränat mina muskler på så länge för att jag vill inte bygga någon
• 1:51:46
  SPEAKER_02: manlig muskulatur.
• 1:51:47
  SPEAKER_02: Så jag var så svag.
• 1:51:48
  SPEAKER_01: Och nyligen gått igenom ett självmordsförsök.
• 1:51:51
  SPEAKER_02: Ja, och jag var så undernärd också.
• 1:51:53
  SPEAKER_02: Jag var en pinne och jag skulle släpa på saker.
• 1:51:56
  SPEAKER_02: Visst, det var min säng liksom.
• 1:51:59
  SPEAKER_02: Det var helt omöjligt, men jag gjorde det.
• 1:52:02
  SPEAKER_02: Men fan vad den såg ut efter att jag gjorde det.
• 1:52:04
  SPEAKER_02: Men jag gjorde det.
• 1:52:05
  SPEAKER_03: Mm.
• 1:52:05
  SPEAKER_02: För att jag är en fighter, jag ger inte upp när jävla sängen ska in i den där jävla lägenheten.
• 1:52:09
  SPEAKER_02: Det spelar ingen roll, den ska bara in liksom.
• 1:52:12
  SPEAKER_02: Det var då min inre Jörgen Krut bara kom fram liksom.
• 1:52:15
  SPEAKER_02: Verkligen, så var det.
• 1:52:21
  SPEAKER_02: Men så sängen i alla fall kom med och sen så var det typ några vinylskivor som jag
• 1:52:25
  SPEAKER_02: hade fått tag på som jag hade med mig och typ något litet skrivbord och sen var det
• 1:52:31
  SPEAKER_02: typ
• 1:52:33
  SPEAKER_02: mitt ena syskons gamla dator som den personen bara hade lämnat när den personen
• 1:52:38
  SPEAKER_02: hade flyttat hemifrån och grejer och då tog jag den men sen var det alla andra grejer,
• 1:52:44
  SPEAKER_02: minnesvärda grejer eller någonting,
• 1:52:46
  SPEAKER_02: alla möbler det hade de bara kastat så de brydde sig inte ens om mina saker
• 1:52:53
  SPEAKER_02: Och så har det alltid varit.
• 1:52:55
  SPEAKER_02: Speciellt den här föräldern gick alltid och kastade mina saker, även när jag var barn.
• 1:53:00
  SPEAKER_02: Jag vet inte om det förekommer med mina andra syskon,
• 1:53:02
  SPEAKER_02: men jag blev genuint ledsen som barn när föräldern bara gick in i mitt rum och
• 1:53:06
  SPEAKER_02: tyckte att det här ska vi kasta.
• 1:53:08
  SPEAKER_02: Det här ska jag gå och kasta framför mina ögon.
• 1:53:10
  SPEAKER_02: Och jag bara säger nej, det här vill jag ha kvar.
• 1:53:12
  SPEAKER_02: Nej, det ska du inte ha.
• 1:53:13
  SPEAKER_02: Det här kastar jag nu.
• 1:53:15
  SPEAKER_02: Varför?
• 1:53:17
  SPEAKER_02: Det är jättesjukt.
• 1:53:21
  SPEAKER_02: Jag har mina teorier om varför, det kan vi kanske också gå in på senare.
• 1:53:28
  SPEAKER_02: Där och då så var det viktiga för mig i alla fall att bara komma igång med den här jävla få vård.
• 1:53:34
  SPEAKER_02: Och här vid det här laget så hade jag också sagt till vården,
• 1:53:38
  SPEAKER_02: alltså den öppenvård som jag hade varit och fått...
• 1:53:42
  SPEAKER_02: ända sedan 2007,
• 1:53:44
  SPEAKER_02: 2008 någon gång,
• 1:53:48
  SPEAKER_02: kanske till och med 2006 för då hade jag varit samma vårdenhet och jag hade haft
• 1:53:55
  SPEAKER_02: tur att alltid haft samma läkare och samma kontaktperson under alla åren.
• 1:54:02
  SPEAKER_02: Trots att det var inom staten,
• 1:54:06
  SPEAKER_02: statlig vård,
• 1:54:07
  SPEAKER_02: trots att det var rullians på personal så var det ändå alltid de två som var kvar
• 1:54:12
  SPEAKER_02: och jag hade turen att hela tiden ha dem så de kunde hela min historia.
• 1:54:17
  SPEAKER_02: Så jag har suttit och ljugit för dem sedan typ 2006.
• 1:54:20
  SPEAKER_02: fram till 2012 om varför jag har varit deprimerad.
• 1:54:24
  SPEAKER_02: För de har ju suttit där och varit så här desperata om att försöka skriva ut
• 1:54:28
  SPEAKER_02: medicin på medicin på medicin.
• 1:54:31
  SPEAKER_02: Och jag bara sitter där och inte säger någonting fast jag vet ju egentligen vad det berodde på.
• 1:54:36
  SPEAKER_02: Och de bara kämpar med att försöka...
• 1:54:39
  SPEAKER_02: prata med mig och du vet ha samtal,
• 1:54:41
  SPEAKER_02: psykologsamtal hela skiten för att försöka få reda på varför är du dålig varför är
• 1:54:48
  SPEAKER_02: du sjuk och jag bara sitter där och är bara tyst och säger nej jag vet inte jag har
• 1:54:53
  SPEAKER_02: ingen aning fast jag vet ju exakt varför jag var sjuk men så i början på 2012 då
• 1:54:59
  SPEAKER_02: eller någonting då sa jag verkligen sådär
• 1:55:02
  SPEAKER_02: Jag är sjuk för att jag är transsexuell.
• 1:55:05
  SPEAKER_02: Jag är sjuk i transsexualism.
• 1:55:07
  SPEAKER_02: Jag har en störning.
• 1:55:08
  SPEAKER_02: Den heter transsexualism.
• 1:55:10
  SPEAKER_02: Jag bara sa det rakt upp och ner.
• 1:55:11
  SPEAKER_02: Jag håller inte på att begära att de ska kalla mig för kvinna eller någonting.
• 1:55:15
  SPEAKER_02: Jag sitter där med manlig kropp,
• 1:55:17
  SPEAKER_02: manliga kläder,
• 1:55:18
  SPEAKER_02: totalt undernärd,
• 1:55:19
  SPEAKER_02: blå runt ögonen,
• 1:55:21
  SPEAKER_02: gamnackig från helvetet.
• 1:55:24
  SPEAKER_02: Och bara så här...
• 1:55:25
  SPEAKER_02: Det här är skälet.
• 1:55:26
  SPEAKER_02: Och jag är så nedbruten för att jag aldrig kunnat säga det.
• 1:55:29
  SPEAKER_02: För att jag har ju blivit hotad om hemlöshet.
• 1:55:33
  SPEAKER_02: Men nu har jag ju en egen lägenhet så nu får ni egentligen veta det.
• 1:55:35
  SPEAKER_02: För nu har jag brutit kontakten med alla.
• 1:55:37
  SPEAKER_02: Eller de bröt ju kontakten med mig.
• 1:55:38
  SPEAKER_02: Eller det var väl lite ömsesidigt så.
• 1:55:42
  SPEAKER_02: Men de har ju inte ens... De försöker ju inte ens... Men så är det...
• 1:55:47
  SPEAKER_01: Du nämnde förut att så fort du fick din egen lägenhet så försvann den här rösten.
• 1:55:56
  SPEAKER_01: Var det så att du direkt började bli bättre på alla sätt och vis?
• 1:56:00
  SPEAKER_02: Ja, det var helt sjukt.
• 1:56:01
  SPEAKER_02: Det tog fan en vecka innan jag kunde konstatera för mig själv att jag inte är deprimerad längre.
• 1:56:12
  SPEAKER_02: Jag är inte deprimerad.
• 1:56:13
  SPEAKER_02: Visst, jag ser deprimerad ut fortfarande för att kroppen har inte hunnit anpassa sig.
• 1:56:19
  SPEAKER_02: Men jag var så jävla rensad i huvudet och jag kunde se så nyktert och klart på tillvaron också.
• 1:56:27
  SPEAKER_02: På ett sätt som jag aldrig tidigare hade kunnat göra.
• 1:56:30
  SPEAKER_02: Och jag var så jävla motiverad och bara, du vet, det enda jag hade i huvudet är bara, okej, vård.
• 1:56:36
  SPEAKER_02: Jag bara totalt gick in i min kokong av att nu ska jag få det här i ordning liksom så.
• 1:56:42
  SPEAKER_02: Och det måste gå liksom...
• 1:56:46
  SPEAKER_02: Det var ett helvete att arrangera det här själv.
• 1:56:49
  SPEAKER_02: Jag har aldrig gjort de här grejerna förut.
• 1:56:52
  SPEAKER_02: Jag visste inte hur man betalade en sjukhusräkning.
• 1:56:55
  SPEAKER_02: Jag visste inte ens hur man betalade en räkning överhuvudtaget.
• 1:56:57
  SPEAKER_02: Jag har aldrig haft en räkning i hela mitt liv.
• 1:57:00
  SPEAKER_02: Jag har inte haft föräldrar som har talat om för mig hur man betalar en räkning.
• 1:57:03
  SPEAKER_02: Så där är jag 24 år gammal och får lära mig för första gången i mitt liv hur man
• 1:57:09
  SPEAKER_02: betalar en sjukhusräkning.
• 1:57:11
  SPEAKER_02: och du vet det är massa grejer som är nytt och helt plötsligt ska jag bli vuxen där
• 1:57:16
  SPEAKER_02: och då för att nu handlar allting bara som händer om mig och det var så jävla skönt
• 1:57:22
  SPEAKER_02: att för en gång så jävla skulle hela mitt jävla liv bara kunna fokusera på mig
• 1:57:26
  SPEAKER_02: själv för att jag har hela tiden i hela mitt liv fokuserat på mina föräldrar
• 1:57:32
  SPEAKER_02: framförallt jag har agerat
• 1:57:36
  SPEAKER_02: förälder åt min pappa jag har agerat förälder åt min mamma för att min pappas
• 1:57:42
  SPEAKER_02: missbruk som ballade ur så jävla mycket hela jävla tiden med alkoholismen han
• 1:57:47
  SPEAKER_02: missköter så jävla mycket han kunde åka hem till mig
• 1:57:53
  SPEAKER_02: Du måste följa med och hjälpa mig för jag har blivit översvämd på jobbet och jag är
• 1:58:01
  SPEAKER_02: barn och inte fattar var det är någonting.
• 1:58:03
  SPEAKER_02: Jag får hjälpa honom att städa upp för då har han varit full på jobbet och då får
• 1:58:07
  SPEAKER_02: jag hjälpa honom att städa upp.
• 1:58:10
  SPEAKER_02: Tack för det får jag stanna hemma från skolan nästa dag som att det skulle vara något positivt.
• 1:58:15
  SPEAKER_02: Och aspackade hela tiden liksom och det är väldigt mycket andra sådana grejer
• 1:58:22
  SPEAKER_02: liksom och likadant med min mor som inte heller kunde ta hand om sig själv
• 1:58:27
  SPEAKER_02: framförallt skilsmässan för då började ju hon också bli en alkoholist liksom helt
• 1:58:30
  SPEAKER_02: plötsligt så då började hon bete sig precis som farsan.
• 1:58:33
  SPEAKER_02: Så då fick jag städa upp efter henne för att mina syskon var inte intresserade av
• 1:58:37
  SPEAKER_02: att på något sätt se till att morsan överhuvudtaget kom i säng.
• 1:58:41
  SPEAKER_02: Jag var ute och letade efter morsan varenda dag för att hon var ute på krogen och söp till stängning ett.
• 1:58:47
  SPEAKER_02: Och man visste aldrig var hon var.
• 1:58:49
  SPEAKER_02: Ibland så kom hon ju inte hem alls.
• 1:58:51
  SPEAKER_02: Och du vet som barn, jag vill att mamma ska komma hem hel.
• 1:58:56
  SPEAKER_02: Var är mamma?
• 1:58:57
  SPEAKER_02: För ett barn så är det också traumatiserande i någon mening att inte veta vad mamma är.
• 1:59:01
  SPEAKER_02: Såklart, ja.
• 1:59:02
  SPEAKER_02: Och när hon dessutom rör sig med massa skummisar på krogar som bara sitter där och
• 1:59:07
  SPEAKER_02: ser jävligt obehagliga ut.
• 1:59:08
  SPEAKER_02: Och där ska jag sitta då och vaggas in i den här krogmiljön som jag egentligen inte
• 1:59:15
  SPEAKER_02: alls borde bli invaggad i som barn överhuvudtaget.
• 1:59:19
  SPEAKER_02: Och det var ju också en grej som eskalerade mitt alkoholmissbruk redan själv på den tiden.
• 1:59:25
  SPEAKER_02: Och det här var ju när jag gick i högstadiet och så framförallt.
• 1:59:28
  SPEAKER_02: vilket gjorde att jag också skolkade ju väldigt mycket från högstadiet för att jag
• 1:59:32
  SPEAKER_02: orkade inte studera i skolan för att jag var ju trött på månaderna för att jag hade
• 1:59:37
  SPEAKER_02: ju varit upp på let efter morsan hela kvällen innan och det var ju så här flera
• 1:59:41
  SPEAKER_02: gånger i veckan hela tiden i tre års tid liksom.
• 1:59:44
  SPEAKER_02: Så att när jag var då hemma i min lägenhet,
• 1:59:47
  SPEAKER_02: i min egna jävla lägenhet så kände jag till slut att nu är det fan bara mig jag ska
• 1:59:52
  SPEAKER_02: ta hand om.
• 1:59:53
  SPEAKER_02: Nu är det jag som ska få vård.
• 1:59:55
  SPEAKER_02: Jag satte mig själv före mina föräldrar.
• 2:00:00
  SPEAKER_02: Som att det skulle vara något konstigt helt plötsligt enligt dem.
• 2:00:02
  SPEAKER_02: Men det fick de tycka.
• 2:00:03
  SPEAKER_02: Jag brydde mig inte.
• 2:00:05
  SPEAKER_02: För nu är det jag som behöver vård.
• 2:00:07
  SPEAKER_02: Jag behöver se till mitt bästa nu för en jävla gångs skull.
• 2:00:11
  SPEAKER_02: Och då...
• 2:00:14
  SPEAKER_02: Så, ja, utredningen pågår.
• 2:00:18
  SPEAKER_02: Och det var så här,
• 2:00:19
  SPEAKER_02: när jag erkände det här för min läkare och min kontaktperson också på öppenvården
• 2:00:24
  SPEAKER_02: så sa de så här,
• 2:00:26
  SPEAKER_02: fy fan vad skönt.
• 2:00:27
  SPEAKER_02: Man såg på dem att de bara tittade på varandra och bara...
• 2:00:31
  SPEAKER_02: fy fan vad skönt,
• 2:00:32
  SPEAKER_02: äntligen har jag svaret det är ju det här,
• 2:00:34
  SPEAKER_02: okej,
• 2:00:35
  SPEAKER_02: okej och de är såhär väldigt rationella de båda personerna som de bara utöver att
• 2:00:41
  SPEAKER_02: de drar en glad suck liksom och bara är glada över att veta vad det är så bara okej,
• 2:00:45
  SPEAKER_02: okej,
• 2:00:45
  SPEAKER_02: men nu då vad gör vi nu,
• 2:00:47
  SPEAKER_02: hur ska vi göra för att du får vård liksom
• 2:00:49
  SPEAKER_02: Och då hade jag redan tagit reda på vad den här enheten hette.
• 2:00:52
  SPEAKER_02: Det var inte samma som det är idag utan det var en annan könsidentitetsutredning på
• 2:00:56
  SPEAKER_02: Huddinge sjukhus eller någonting sånt där heter det.
• 2:00:59
  SPEAKER_02: Väldigt krångligt.
• 2:01:00
  SPEAKER_02: Och de bara, alright, okej.
• 2:01:02
  SPEAKER_02: Och du vet,
• 2:01:03
  SPEAKER_02: väldigt effektivt sätter de sig vid datorerna och verkligen plockar fram allting på
• 2:01:08
  SPEAKER_02: en gång och du vet,
• 2:01:08
  SPEAKER_02: de är väldigt otroligt motiverade och jag bara sitter och gråter över hur de direkt
• 2:01:14
  SPEAKER_02: sätter igång med det.
• 2:01:17
  SPEAKER_02: Och jag bara...
• 2:01:20
  SPEAKER_02: själva det bemötandet att bara se hur de bryr sig om mig.
• 2:01:28
  SPEAKER_02: För jag tänkte, det är väl ingen som bryr sig om mig?
• 2:01:30
  SPEAKER_02: Varför skulle någon bry sig om mig?
• 2:01:32
  SPEAKER_02: För jag har aldrig haft någon som har brytt sig om mig hela mitt liv.
• 2:01:35
  SPEAKER_02: Och här sitter två personer och helt plötsligt får veta det här och visar direkt att de bryr sig.
• 2:01:40
  SPEAKER_02: Och jag bara tänkte,
• 2:01:41
  SPEAKER_02: men...
• 2:01:43
  SPEAKER_02: Eller vad så jävla konstigt,
• 2:01:44
  SPEAKER_02: jag kunde inte relatera till det så jag blev bara helt...
• 2:01:49
  SPEAKER_02: Jag bara sprack ihop.
• 2:01:51
  SPEAKER_02: Jag bara sa det.
• 2:01:53
  SPEAKER_02: Fan vad fina ni är.
• 2:01:55
  SPEAKER_02: Tack.
• 2:01:57
  SPEAKER_02: De kunde inte sluta böla själva såklart.
• 2:02:00
  SPEAKER_02: I sex år.
• 2:02:01
  SPEAKER_02: Men
• 2:02:09
  SPEAKER_02: Ja, fy fan.
• 2:02:13
  SPEAKER_02: Men utredningen går.
• 2:02:16
  SPEAKER_02: Och jag har jättemycket stöd från min lilla stora syster som är världens bästa
• 2:02:21
  SPEAKER_02: människa under det och bästa stödet någonsin under den här tiden.
• 2:02:25
  SPEAKER_02: Hon verkligen hjälpte mig med allting.
• 2:02:32
  SPEAKER_02: Allting, bokstavet och allting.
• 2:02:34
  SPEAKER_02: Jag kände mig så otroligt välkommen
• 2:02:38
  SPEAKER_02: för henne och hennes tjejkompisar och de öppnade upp sig själva på ett sätt som de
• 2:02:46
  SPEAKER_02: aldrig hade behövt göra men de ändå gjorde och jag var inte alls utseendemässigt
• 2:02:54
  SPEAKER_02: perfekt på något sätt men de hjälpte mig så otroligt tydligt med att
• 2:03:02
  SPEAKER_02: För det blir en identitetskris.
• 2:03:04
  SPEAKER_02: Vem är jag nu helt plötsligt?
• 2:03:05
  SPEAKER_02: Nu när jag har erkänt för alla att jag inte är den här mannen och ska börja
• 2:03:09
  SPEAKER_02: omformas till att vara kvinna även fysiskt och utifrån mitt perspektiv sett.
• 2:03:18
  SPEAKER_02: Hur ska jag börja leva nu när jag äntligen kan vara mig själv?
• 2:03:22
  SPEAKER_02: Och bara det i sig var ju ganska sådär,
• 2:03:24
  SPEAKER_02: det var ju en erfarenhet som jag aldrig hade upplevt som jag antar är den
• 2:03:27
  SPEAKER_02: erfarenheten som alla andra normala människor tar för givet.
• 2:03:30
  SPEAKER_02: Det vill säga att huvud och kropp bara hänger ihop och det är bara någonting som är
• 2:03:33
  SPEAKER_02: så självklart att man aldrig ens tänker på det.
• 2:03:36
  SPEAKER_02: Men i mitt huvud så var det ju liksom en konstant dissonans som har pågått i 25 års jävla tid.
• 2:03:42
  SPEAKER_02: I mina första 25 år i livet och jag var fortfarande inte färdig med det där och då men
• 2:03:49
  SPEAKER_02: Men de öppnade upp sina hem.
• 2:03:57
  SPEAKER_02: De introducerade mig inför deras pojkvänner.
• 2:04:01
  SPEAKER_02: De fattade på en gång.
• 2:04:05
  SPEAKER_02: Flera av de här pojkvännerna till mina tjejkompisar hade sagt att man märker på
• 2:04:12
  SPEAKER_02: honom att han inte är en man.
• 2:04:16
  SPEAKER_02: Okej, han ser ut som en man-
• 2:04:18
  SPEAKER_02: Men när man pratar med honom så märker man på honom att han är ju för fan inte man.
• 2:04:26
  SPEAKER_02: Och det är det här jag vet hela tiden.
• 2:04:29
  SPEAKER_02: Att det har så varit.
• 2:04:32
  SPEAKER_02: Jag kunde ju skina på ett helt annat sätt.
• 2:04:35
  SPEAKER_02: Det gick ju långsamt för mig att börja skina och vara mig själv givetvis.
• 2:04:38
  SPEAKER_02: Men ju mer jag bara började släppa på
• 2:04:44
  SPEAKER_02: släppa på tyglarna och alla tvångströjor som jag har burit under hela mitt liv
• 2:04:49
  SPEAKER_02: liksom så var det som att jag behövde inte säga så mycket längre utan de som hade
• 2:04:56
  SPEAKER_02: jag hade ju sagt att jag var transsexuell och allting och så men de fattade så
• 2:05:01
  SPEAKER_02: jävla tydligt själva för de sa såhär för han är ju inte liksom för man märker
• 2:05:06
  SPEAKER_02: liksom för han är ju inte såhär femininbög men han är liksom
• 2:05:13
  SPEAKER_02: bara normalkvinnlig på något sätt när man pratar med honom men inte på ett sätt att
• 2:05:18
  SPEAKER_02: han är bög liksom så för att och det sa de ju liksom just för att de tyckte att det
• 2:05:24
  SPEAKER_02: var liksom så de fattade ju så himla tydligt liksom så det var
• 2:05:28
  SPEAKER_02: Och eftersom de också gjorde de här påvikvännerna så var det så självklart för dem
• 2:05:32
  SPEAKER_02: också att vilja rycka in och hjälpa mig med någonting jag behövde.
• 2:05:36
  SPEAKER_02: Ibland så var det ju att de agerade, ja jättefint, fan jag älskar dem allihopa.
• 2:05:40
  SPEAKER_02: Så de har ju liksom agerat chaufförer och grejer till olika operationer och grejer
• 2:05:45
  SPEAKER_02: när jag inte själv har kunnat ta mig till operation.
• 2:05:47
  SPEAKER_02: För då har de bara sagt såhär, men självklart, vad fan det är bara att säga till.
• 2:05:50
  SPEAKER_02: Jag kör dig till sjukhuset klockan fyra på morgonen för att du ska bli opererad klockan sex liksom.
• 2:05:55
  SPEAKER_02: Det är ingen snack om det.
• 2:05:56
  SPEAKER_02: Säg bara till vilken dag.
• 2:05:58
  SPEAKER_02: Det är helt vad de har ställt upp.
• 2:06:02
  SPEAKER_02: Det är ju fan... Ja, fy fan.
• 2:06:06
  SPEAKER_02: Det är ju...
• 2:06:15
  SPEAKER_02: Ja, jag älskar dem för allt de har gjort för mig.
• 2:06:19
  SPEAKER_02: De säger till mig, du behöver inte ge tillbaka någonting för allt det här som vi har gett dig.
• 2:06:27
  SPEAKER_02: Men jag är en person av principer, att om någon hjälper mig så hjälper jag tillbaka.
• 2:06:33
  SPEAKER_02: Så jag har alltid hjälpt tillbaka så mycket jag har kunnat utifrån mina
• 2:06:36
  SPEAKER_02: förutsättningar och vad jag är duktig på.
• 2:06:39
  SPEAKER_02: Jag har ju min konst och grejer liksom också så att när de har efterfrågat
• 2:06:43
  SPEAKER_02: någonting som är konstrelaterat eller någonting,
• 2:06:46
  SPEAKER_02: du vet jag bortprioriterar allt annat i mitt liv och bara okej det här ska jag göra
• 2:06:52
  SPEAKER_02: för att de här personerna är viktiga i mitt liv och de ska faktiskt ha sitt...
• 2:06:57
  SPEAKER_02: tillbaka, även om de inte förväntar sig någonting.
• 2:06:59
  SPEAKER_02: Så är det bara för mig.
• 2:07:03
  SPEAKER_02: Jag har hjälpt till en del med konstprojekt och sånt som de har efterfrågat.
• 2:07:10
  SPEAKER_02: Eller om det har varit någon tavla de vill att jag ska måla med något motiv eller
• 2:07:14
  SPEAKER_02: någonting jag ska skriva.
• 2:07:16
  SPEAKER_02: Jag lägger ner så extremt mycket tid just när det är deras fall.
• 2:07:21
  SPEAKER_02: Fint.
• 2:07:23
  SPEAKER_01: Låt oss komma in på det, vi kanske kan avrunda med det, konsten.
• 2:07:26
  SPEAKER_01: För du var inne lite på rap.
• 2:07:30
  SPEAKER_01: Precis.
• 2:07:31
  SPEAKER_02: Där kommer hiphopan Dr. Död in liksom.
• 2:07:33
  SPEAKER_01: Exakt.
• 2:07:34
  SPEAKER_02: Och då kan man ju undra sig hur fan kommer Dr. Död in i allt det här då liksom.
• 2:07:38
  SPEAKER_02: Men grejen är så här då.
• 2:07:41
  SPEAKER_02: På den här tiden, för de som inte känner till så fanns ju något som hette ZTV och MTV.
• 2:07:46
  SPEAKER_02: Det var liksom de kanalerna som man konsumerade musikvideos ifrån.
• 2:07:52
  SPEAKER_02: Man kunde inte välja vilka musikvideos som skulle spelas utan det var den här
• 2:07:56
  SPEAKER_02: tv-kanalen som sände olika musikvideos som var aktuella just vid tillfället.
• 2:08:03
  SPEAKER_02: Och så fick de som tittade på tv
• 2:08:05
  SPEAKER_02: på de här musikvisorna.
• 2:08:07
  SPEAKER_02: Och så fick man musik därifrån.
• 2:08:10
  SPEAKER_02: Och då var det ju till exempel... Om man säger Ken Ring.
• 2:08:18
  SPEAKER_02: Och Ken Ring...
• 2:08:22
  SPEAKER_02: Jag blev ju glad eftersom jag såg... Hässelby sattes på musikkartan helt plötsligt.
• 2:08:26
  SPEAKER_02: För på den här tiden också,
• 2:08:27
  SPEAKER_02: på 90-talet,
• 2:08:29
  SPEAKER_02: så var det ju fortfarande så att världen var inte större än orten man bodde i.
• 2:08:35
  SPEAKER_02: När någon snackade om till exempel...
• 2:08:38
  SPEAKER_02: Ska vi bara säga...
• 2:08:40
  SPEAKER_02: Nu tar jag bara vilken ort som helst.
• 2:08:41
  SPEAKER_02: Jag säger Hökarängen.
• 2:08:42
  SPEAKER_02: Det är andrasidans stan.
• 2:08:44
  SPEAKER_02: På 90-talet... För en unge på 90-talet som bor på västra sidan och tänker sig...
• 2:08:51
  SPEAKER_02: Söderort, det är som att åka till andra sidan planeten.
• 2:08:56
  SPEAKER_02: På 90-talet var det verkligen så, för avståndet var så extremt.
• 2:08:58
  SPEAKER_01: Innan internet kopplade ihop oss.
• 2:09:01
  SPEAKER_01: Nu går det knappt att föreställa sig, men jag vet precis vad du pratar om.
• 2:09:06
  SPEAKER_01: Så när man hörde om någon som var från samma ort som var på tv, så wow.
• 2:09:11
  SPEAKER_02: Det var stort.
• 2:09:12
  SPEAKER_02: Ja.
• 2:09:13
  SPEAKER_02: Så när man såg då till exempel Ken Ring som helt plötsligt satt i Hässelby på
• 2:09:18
  SPEAKER_02: kartan så bara,
• 2:09:19
  SPEAKER_02: men vad fan,
• 2:09:19
  SPEAKER_02: det är ju här,
• 2:09:19
  SPEAKER_02: det är ju min ort,
• 2:09:21
  SPEAKER_02: det är mitt hem.
• 2:09:22
  SPEAKER_02: Och så rullades det på ZTV,
• 2:09:25
  SPEAKER_02: grabbarna från förorten och alla de här klassikerna från första plattan som hette
• 2:09:35
  SPEAKER_02: Vägen tillbaka eller vad hette den?
• 2:09:38
  SPEAKER_02: Fan, det här kan jag ju.
• 2:09:42
  SPEAKER_02: Nej för fan jag får skämmas.
• 2:09:43
  SPEAKER_02: Men debutalbumet.
• 2:09:44
  SPEAKER_02: Det är okej.
• 2:09:46
  SPEAKER_02: Det kanske var vägen tillbaka.
• 2:09:48
  SPEAKER_02: Skitsamma.
• 2:09:49
  SPEAKER_02: Men debutalbumet i alla fall.
• 2:09:51
  SPEAKER_02: Och det är ju flera klassiker på det albumet.
• 2:09:54
  SPEAKER_02: Verkligen som rullade på ZTV.
• 2:09:58
  SPEAKER_02: Eld och djup och vatten och de här andra låtarna.
• 2:10:01
  SPEAKER_02: Mamma också låtar liksom.
• 2:10:03
  SPEAKER_02: Så det var väldigt så här.
• 2:10:05
  SPEAKER_02: Jag har alltid varit musikintresserad.
• 2:10:07
  SPEAKER_02: Alltså ända sedan jag var barn så har jag alltid varit så här extremt lyhörd för
• 2:10:11
  SPEAKER_02: att liksom förstå eller så som jag upplever det själv i mitt huvud att jag förstår
• 2:10:18
  SPEAKER_02: typ matematiken i hur man bygger en låt typ så,
• 2:10:22
  SPEAKER_02: den matematiken den upplever jag att jag hade bättre koll på än något annat i hela
• 2:10:30
  SPEAKER_02: mitt liv även när jag var väldigt ung liksom
• 2:10:33
  SPEAKER_02: Så jag var väldigt musikintresserad väldigt tidigt och var helt uppslukad av allt jag hörde.
• 2:10:42
  SPEAKER_02: Jag kunde inte musikteoretiskt pinpointa varför något lät som det lät.
• 2:10:48
  SPEAKER_02: Jag bara visste att där hände det för då skulle det byggas upp till något som sen
• 2:10:52
  SPEAKER_02: blev det där och så vidare.
• 2:10:56
  SPEAKER_02: Även om det var coolt att se Ken Ring på ZTV så tyckte jag att det är grymma beats.
• 2:11:07
  SPEAKER_02: Fast det är ganska tråkigt att lyssna på tänkte jag för att texterna är ungefär i
• 2:11:15
  SPEAKER_02: den nivån som jag själv pratar på.
• 2:11:18
  SPEAKER_02: Och den nivån att prata på som Ken, alltså vokabuläret och sådär, det var ungefär den...
• 2:11:26
  SPEAKER_02: bredd av vokabulär som de flesta andra hade på den tiden i den kontexten som jag
• 2:11:31
  SPEAKER_02: åtminstone växte upp i.
• 2:11:34
  SPEAKER_02: Han pratade med så många ord som jag själv kunde och alla de runt om mig kunde.
• 2:11:42
  SPEAKER_02: Men sen så var det ju liksom att jag såg en annan snubbe helt plötsligt som dykte upp på ZTV.
• 2:11:47
  SPEAKER_02: För det hade ju varit många andra rappare som hade kommit och gått under de här och
• 2:11:52
  SPEAKER_02: som bara lät så här,
• 2:11:53
  SPEAKER_02: ja okej,
• 2:11:54
  SPEAKER_02: de såg.
• 2:11:54
  SPEAKER_02: Får jag gissa?
• 2:11:55
  SPEAKER_01: Va?
• 2:11:55
  SPEAKER_01: Får jag gissa?
• 2:11:56
  SPEAKER_02: Ja.
• 2:11:57
  SPEAKER_01: Vem du såg?
• 2:11:58
  SPEAKER_02: Mm.
• 2:11:58
  SPEAKER_01: Afasi?
• 2:11:59
  SPEAKER_02: Nej.
• 2:12:00
  SPEAKER_01: Nej, okej.
• 2:12:01
  SPEAKER_02: Nej, det är den personen som jag såg på ZTV då plötsligt som jag bara tappade haken inför.
• 2:12:05
  SPEAKER_02: Det var PSTQ.
• 2:12:06
  SPEAKER_02: Mm, ja.
• 2:12:08
  SPEAKER_01: Petrus D. Jag var inte långt ifrån.
• 2:12:09
  SPEAKER_01: Nej.
• 2:12:10
  SPEAKER_01: Samma kategori nästan.
• 2:12:11
  SPEAKER_02: Fasik och PSTQ kommer ju från samma våg av hiphop från den hiphopvågen som är den här
• 2:12:20
  SPEAKER_02: De som var tidiga med att göra reklam för sig på Napster och Kassad,
• 2:12:28
  SPEAKER_02: det tidiga fildelandet,
• 2:12:30
  SPEAKER_02: tidigt 00-tal.
• 2:12:31
  SPEAKER_02: Det var de, den vågen, första internetvågen.
• 2:12:35
  SPEAKER_02: Även om de hade släppt kassetter och någon vinyl innan också,
• 2:12:39
  SPEAKER_02: men det var verkligen då de började få total genomslag bland hiphoppar över hela landet.
• 2:12:45
  SPEAKER_02: Men det hade passerat mig helt.
• 2:12:51
  SPEAKER_02: Jag hade inte fattat att det finns hiphopvinyler.
• 2:12:54
  SPEAKER_02: Jag hade inte fattat att det var en grej med kassetter eller jams.
• 2:12:57
  SPEAKER_02: Jag hade ingen kontakt med hiphopkulturen.
• 2:13:01
  SPEAKER_02: Jag var jättesjuk i transsexualism.
• 2:13:03
  SPEAKER_02: Jag hade inte tid eller koll på att orka komma ihåg de här eller ens komma in i en
• 2:13:08
  SPEAKER_02: kultur på det här sättet.
• 2:13:10
  SPEAKER_02: Jag kunde försöka skrapa lite på ytan och bara börja klä mig lite hiphoppigt.
• 2:13:16
  SPEAKER_02: Men det var allt jag orkade göra.
• 2:13:18
  SPEAKER_02: Utöver det så fanns det ingen ork för någonting överhuvudtaget att lära mig.
• 2:13:21
  SPEAKER_01: Plus det var inte så att man kunde bara googla grejer i sin mobil.
• 2:13:24
  SPEAKER_01: Det här var andra tider.
• 2:13:26
  SPEAKER_02: Exakt, helt annat.
• 2:13:27
  SPEAKER_02: Det här är stenåldern.
• 2:13:28
  SPEAKER_02: Så att
• 2:13:31
  SPEAKER_02: Men då såg jag på ZTV en person som då hette PSTQ.
• 2:13:36
  SPEAKER_02: Och det var liksom två personer i den videon.
• 2:13:39
  SPEAKER_02: Så jag fattade först inte att det var... För ZTV slarvade ibland med titlarna.
• 2:13:43
  SPEAKER_02: Så jag trodde det var två rappare som tillsammans hette PSTQ.
• 2:13:45
  SPEAKER_02: Men den ena heter ju faktiskt Supreme.
• 2:13:47
  SPEAKER_02: Och sen så lärde jag mig att Supreme är en rappare som är med i en grupp som heter Loop Troop.
• 2:13:52
  SPEAKER_02: Och du vet långsamt börjar jag lägga lite pusselbitar sådär.
• 2:13:55
  SPEAKER_02: Och sen när man började låna internet i plugget och började söka på PSTQ så började
• 2:14:01
  SPEAKER_02: man långsamt lägga någon slags mental karta över vad det här var för personer och
• 2:14:05
  SPEAKER_02: så vidare.
• 2:14:06
  SPEAKER_02: Men det första intrycket jag fick, det var ju 2002 när jag hörde PSTQ, Vi mot röset, den låten.
• 2:14:14
  SPEAKER_02: Och då hörde jag när han...
• 2:14:17
  SPEAKER_02: han använde språk på ett sätt som för mig var så otroligt främmande men det var såhär,
• 2:14:25
  SPEAKER_02: så fort jag hade hört det så var det som att
• 2:14:28
  SPEAKER_02: Varför pratar inte jag så här?
• 2:14:30
  SPEAKER_02: Varför pratar ingen annan så här?
• 2:14:31
  SPEAKER_02: Varför är det ingen som lär mig de här orden?
• 2:14:34
  SPEAKER_02: Varför kan inte någon...
• 2:14:38
  SPEAKER_02: När jag går till skolan och lär mig svenska,
• 2:14:40
  SPEAKER_02: varför är det ingen som lär mig de här orden så att jag också kan uttrycka mig mer exakt?
• 2:14:46
  SPEAKER_02: För grannar, ju bredare vokabulär du har, desto mer exakt kan du försöka beskriva det du vill ha sagt.
• 2:14:51
  SPEAKER_01: Ja.
• 2:14:51
  SPEAKER_02: Ju färre ord du har,
• 2:14:52
  SPEAKER_02: det säger sig själv,
• 2:14:53
  SPEAKER_02: då blir det väldigt svårt att försöka få sagt det du vill få sagt.
• 2:14:59
  SPEAKER_02: Men här visar en person att språket inte är så här begränsat.
• 2:15:04
  SPEAKER_02: Det behöver inte vara det.
• 2:15:06
  SPEAKER_01: Man måste ha en ny nivå.
• 2:15:09
  SPEAKER_02: Han introducerade mig för så många ord bara på en låt.
• 2:15:13
  SPEAKER_02: Det var först att jag inte ens fattade hälften av det.
• 2:15:17
  SPEAKER_02: Det var inte bara nya ord utan det var sett raderna han sa det på.
• 2:15:23
  SPEAKER_02: Till skillnad från Ken Ring som var väldigt självbiografiskt beskrivande i sina
• 2:15:27
  SPEAKER_02: låtar så var det här en person som bara gav blanka fan i att bry sig om
• 2:15:31
  SPEAKER_02: Hur fan det landade, det han sa.
• 2:15:33
  SPEAKER_02: Han förolämpade den som lyssnar på låten.
• 2:15:37
  SPEAKER_02: Det var det han gjorde.
• 2:15:38
  SPEAKER_02: Eller det var så åtminstone jag uppfattade det.
• 2:15:40
  SPEAKER_02: Och jag tyckte att... Jaha, okej.
• 2:15:43
  SPEAKER_02: Kan man göra så också?
• 2:15:46
  SPEAKER_02: Jag blev så jävla besviken på skolan då.
• 2:15:49
  SPEAKER_02: Och det var inte som att jag fick hjälp med att hitta hur man kan prata så här.
• 2:15:54
  SPEAKER_02: För då var det ju hela tiden så här.
• 2:15:56
  SPEAKER_02: Återigen, den kontexten jag växte upp i så var det väldigt mycket så här att...
• 2:15:59
  SPEAKER_02: du ska inte tro att du är något om du tror att du är duktig på någonting då kommer
• 2:16:04
  SPEAKER_02: vi trycka ner dig för du ska vara lika dålig som alla oss andra det är hela tiden
• 2:16:10
  SPEAKER_02: så och det var också en sån här förhärskande jävla skit hela tiden och det var inte
• 2:16:15
  SPEAKER_02: bara i skolan det var hemifrån är det då du började skriva själv eller?
• 2:16:20
  ja
• 2:16:20
  SPEAKER_02: Precis, det började där liksom.
• 2:16:23
  SPEAKER_02: Och då var det som att jag,
• 2:16:25
  SPEAKER_02: det första jag gjorde då,
• 2:16:26
  SPEAKER_02: och jag tror att,
• 2:16:26
  SPEAKER_02: nu ska vi se,
• 2:16:27
  SPEAKER_02: det var 2002,
• 2:16:28
  SPEAKER_02: så jag tänker att jag var typ 13 bast eller någonting sådär.
• 2:16:33
  SPEAKER_02: Nej, 14 var jag nog, 13-14.
• 2:16:34
  SPEAKER_02: Men då började jag såhär...
• 2:16:38
  SPEAKER_02: Alltså jag bajtade ju PCQ jättemycket.
• 2:16:41
  SPEAKER_02: Jag förstod inte ens att det var ens ett ord att bajta eller någonting sånt.
• 2:16:46
  SPEAKER_02: Och bajta för den som inte vet är att man liksom bara rakt upp och ner snor någon
• 2:16:50
  SPEAKER_02: annans text och kör det som sin egen och sådär.
• 2:16:53
  SPEAKER_02: Det skulle ju såklart alla göra idag men där och då när jag inte hade någonting
• 2:16:57
  SPEAKER_02: annat att ty mig till så var det som att jag utifrån det jag hörde från den här låten,
• 2:17:01
  SPEAKER_02: för jag köpte ju CD-singen
• 2:17:03
  SPEAKER_02: Så var det som att jag bara satte den på repeat och hela tiden försökte själv,
• 2:17:09
  SPEAKER_02: alltså jag hade typ lät ju som en trettonårig kopia av PCQ som tog sina första
• 2:17:15
  SPEAKER_02: staplande steg in i ett nytt sätt att formulera sig på i skrift.
• 2:17:19
  SPEAKER_02: Men även också rent muntligt.
• 2:17:22
  SPEAKER_02: För helt plötsligt så var det ju så att jag började använda ord till vardag som folk inte fattade.
• 2:17:28
  SPEAKER_02: Det var en helt annan person efter det där.
• 2:17:32
  SPEAKER_02: Där stördes ju jättemycket folk på.
• 2:17:34
  SPEAKER_01: Såklart.
• 2:17:35
  SPEAKER_02: Ja, och mina lärare begrepp inte ens hälften av orden vad jag sa.
• 2:17:38
  SPEAKER_02: Ibland var det bara för att statuera ett exempel.
• 2:17:40
  SPEAKER_02: Men ibland så fyllde ju faktiskt orden funktioner när jag faktiskt använde dem till vardags.
• 2:17:44
  SPEAKER_02: Men då var det fortfarande så att svenskläraren förstod inte ordet jag använde.
• 2:17:48
  SPEAKER_02: Men läraren är ändå en svensklärare.
• 2:17:52
  SPEAKER_02: Så det blev ju en otrolig verklighetsflykt för mig att hela tiden...
• 2:17:59
  SPEAKER_02: skriva väldigt mycket texter.
• 2:18:06
  SPEAKER_02: Jag var på en fritidsgård som heter Tegelhögen.
• 2:18:08
  SPEAKER_02: Jag vet inte om den finns kvar.
• 2:18:10
  SPEAKER_02: Men där satt jag och laddade ner massa låtar från Kasa och Napster.
• 2:18:20
  SPEAKER_02: De var fortfarande lagliga då och hade inte blivit illegaliserade än.
• 2:18:24
  SPEAKER_02: Det var internets tidiga kaotiska ålder.
• 2:18:30
  SPEAKER_02: Där laddade det ner massor av grejer som var MBMA-relaterat som jag fick reda på.
• 2:18:35
  SPEAKER_02: För PSTQ var med en grupp som hette Mobbade barn med automatvapen.
• 2:18:38
  SPEAKER_02: Så fick jag lära mig loop troop, sedlighetsroteln, ungdomshälsan.
• 2:18:43
  SPEAKER_02: Allt fick jag reda på via de här fildelningsnätverken.
• 2:18:47
  SPEAKER_02: Det var det enda jag gjorde i flera års tid.
• 2:18:50
  SPEAKER_02: Det var det jag höll...
• 2:18:52
  SPEAKER_02: Jag säger det så här,
• 2:18:55
  SPEAKER_02: men jag hade varit död om det inte vore för att jag kunde sitta och skriva de här
• 2:18:58
  SPEAKER_02: grejerna för att så självmordsbenägen som jag redan var som barn.
• 2:19:04
  SPEAKER_02: Det är helt otroligt vad jag bara satt och var så försjunken i det här.
• 2:19:09
  SPEAKER_02: För det var ju inte bara att jag till slut...
• 2:19:11
  SPEAKER_02: För när jag upptäckte de här andra grejerna,
• 2:19:13
  SPEAKER_02: MBM och Lurtup,
• 2:19:15
  SPEAKER_02: det blev ju inte...
• 2:19:16
  SPEAKER_02: Jag rappade även på engelska också.
• 2:19:18
  SPEAKER_02: Jag ville helt plötsligt låta som Supreme.
• 2:19:20
  SPEAKER_02: Jag ville låta som Cosmic.
• 2:19:21
  SPEAKER_02: Jag ville låta som dem för att jag hade ännu inte hittat en egen stil.
• 2:19:25
  SPEAKER_02: Och jag visste inte ens själv om jag skulle börja rappa någonsin heller.
• 2:19:29
  SPEAKER_02: Jag hade inte ens ett riktigt artistnamn heller utan jag bara satt igång och bara liksom...
• 2:19:34
  SPEAKER_02: bara så att jag slapp vara mig själv så kunde jag låtsas för mig själv att jag
• 2:19:39
  SPEAKER_02: kanske var någon i loop troop för då kunde jag lura mig själv att det här sjuka som
• 2:19:45
  SPEAKER_02: jag lever med till vardags inte är där typ eller någonting total desperation över
• 2:19:51
  SPEAKER_02: att försöka vara någon annan
• 2:19:54
  SPEAKER_02: Det kanske låter jättekonstigt.
• 2:20:00
  SPEAKER_02: Nej, det tycker jag inte alls.
• 2:20:03
  SPEAKER_01: Det knyter an till det vi var inne på i början där med superkraften av det.
• 2:20:07
  SPEAKER_01: Alltså när man hittar något man gillar.
• 2:20:09
  SPEAKER_01: Ja, det är det också.
• 2:20:11
  SPEAKER_01: Då kör man, då kreativiteten flödar och det bara öser fram.
• 2:20:15
  SPEAKER_02: och det gick jävligt fort och ju fler låtar jag hittade så blev jag bara mer och
• 2:20:20
  SPEAKER_02: mer inspirerad och sen så höll jag på och sen så upptäckte jag ju wow men jag hade
• 2:20:26
  SPEAKER_02: inte internet och wow för den som inte vet man kan gå in och googla fram det det är
• 2:20:30
  SPEAKER_02: w-h-o-a.nu eller s-e också hiphop community precis,
• 2:20:37
  SPEAKER_02: dåtidens community där alla hiphoppare träffades på nätet och skrev med varandra
• 2:20:42
  SPEAKER_02: och släppte låtar via och bla bla bla
• 2:20:44
  SPEAKER_02: Så jag började hitta ut dit och hitta andra människor som skrev texter framför allt.
• 2:20:50
  SPEAKER_02: Och jag upptäckte en helt ny grej.
• 2:20:53
  SPEAKER_02: Men jag hade inte bredband förrän 2004, så vi var lite sena på det.
• 2:21:00
  SPEAKER_02: Det var väldigt sporadiskt när jag var inloggad på mitt konto.
• 2:21:06
  SPEAKER_02: Jag kunde inte alls ta del av hiphopkulturen så mycket som jag kanske hade velat.
• 2:21:10
  SPEAKER_02: Men jag satt ändå hemma även utan internet och skrev som en jävla idiot.
• 2:21:15
  SPEAKER_02: Jag hade inga instrumentaler utöver dem jag hade hittat på Tegelhögen via fildelningsnätverk.
• 2:21:21
  SPEAKER_02: Det var typ någon Eminem-instrumental eller Dr. Dre.
• 2:21:23
  SPEAKER_02: Jag hade ingen aning om vad fan det här var för någonting.
• 2:21:25
  SPEAKER_02: Totalt verklighetsflykt.
• 2:21:33
  SPEAKER_02: Och eftersom har man börjat göra en sak och fortsätter att göra det under
• 2:21:40
  SPEAKER_02: tillräckligt lång tid även om det går dåligt i början så är det onekligen så att
• 2:21:44
  SPEAKER_02: någon slags utveckling sker.
• 2:21:46
  SPEAKER_02: Så parallellt med att jag var jättesjuk och behövde vård så var det så att jag
• 2:21:51
  SPEAKER_02: skriver och rappar som en jävla idiot hela tiden och du vet jag hittar takten och
• 2:21:56
  SPEAKER_02: jag hittar takten.
• 2:21:57
  SPEAKER_02: Det gick väldigt fort.
• 2:21:58
  SPEAKER_02: Som sagt jag hade musiksinnet sedan tidigare så det gick väldigt fort.
• 2:22:03
  SPEAKER_02: Hitta allting.
• 2:22:05
  SPEAKER_02: Frågan var bara vad jag ska säga i mina låtar om jag ens gjorde någon låt.
• 2:22:13
  SPEAKER_02: Men fram till 2005 så hade jag inte fått någonting inspelat förutom på Tegelhögen
• 2:22:18
  SPEAKER_02: för då var det så att,
• 2:22:19
  SPEAKER_02: det kanske du känner igen.
• 2:22:21
  SPEAKER_02: Jag vet inte om de är tre eller fyra personer totalt, eller om de var i den gruppen.
• 2:22:26
  SPEAKER_02: De hette The Narcissists, eller The Narcs, som de också kallades för.
• 2:22:32
  SPEAKER_02: Jag tror att de bodde i Blackeberg eller nånting.
• 2:22:35
  SPEAKER_02: Så de hade lite knutning till Fallingby.
• 2:22:38
  SPEAKER_02: Jag tänkte att det var coolt.
• 2:22:40
  SPEAKER_02: Men producenten i den gruppen...
• 2:22:47
  SPEAKER_02: kvartetten eller trion kallade det sig för Moonshine och han jobbade på Tegelhögen
• 2:22:55
  SPEAKER_02: under en period när jag var där under 2004-2005 och jag sa till honom att jag
• 2:23:01
  SPEAKER_02: rappar men jag har ingen namn eller någonting och han bara,
• 2:23:03
  SPEAKER_02: ja men vad fan,
• 2:23:04
  SPEAKER_02: kom in i studion för då har de ju en studio på övervåningen på Tegelhögen och de bara,
• 2:23:07
  SPEAKER_02: kom in så gör vi en låt fett
• 2:23:09
  SPEAKER_02: Och det var min första kontakt med en studio.
• 2:23:12
  SPEAKER_02: Så för mig var det där väldigt stort.
• 2:23:15
  SPEAKER_02: Och Moonshine, han var så otroligt inbjudande på den tiden.
• 2:23:18
  SPEAKER_02: Men märk väl, jag...
• 2:23:20
  SPEAKER_02: Jag gav inga uttryck överhuvudtaget på något sätt att jag var transexuell på något
• 2:23:26
  SPEAKER_02: sätt utan jag var bara såhär,
• 2:23:27
  SPEAKER_02: jag gick in,
• 2:23:28
  SPEAKER_02: jag var hård hiphoppare och jag var såhär totalt inspirerad och sporrad av allting
• 2:23:33
  SPEAKER_02: som jag hade hört fram till nu liksom all den här ungdomshälsan och allting.
• 2:23:36
  SPEAKER_02: Jag ska göra en assjuk låt liksom och där stod jag liksom som, vad fan hur gammal var jag typ?
• 2:23:46
  SPEAKER_02: Eller kanske 2003 kanske det var.
• 2:23:48
  SPEAKER_02: Vänta nu.
• 2:23:49
  SPEAKER_02: Det måste ha varit 2003.
• 2:23:50
  SPEAKER_02: Ja, precis.
• 2:23:51
  SPEAKER_02: För jag bodde där fortfarande.
• 2:23:53
  SPEAKER_02: Just det.
• 2:23:54
  SPEAKER_02: Vänta nu.
• 2:23:55
  SPEAKER_02: Jo, men då är det typ 2003 ungefär tror jag.
• 2:23:57
  SPEAKER_02: Det var nog inte 2005.
• 2:23:58
  SPEAKER_02: Men skitsamma.
• 2:23:59
  SPEAKER_02: Det är okej.
• 2:23:59
  SPEAKER_01: Det är okej.
• 2:24:00
  SPEAKER_01: Det är någonstans.
• 2:24:00
  SPEAKER_02: Ja, men typ.
• 2:24:01
  SPEAKER_02: Och då...
• 2:24:05
  SPEAKER_02: Så spelade jag in en låt som är bara en enda lång vers och låten blir typ tre och
• 2:24:11
  SPEAKER_02: en halv minut eller någonting sånt där.
• 2:24:14
  SPEAKER_02: Och jag släppte den under mitt dåvarande namn som jag inte ens kommer ihåg för jag
• 2:24:18
  SPEAKER_02: bytte så många namn hela tiden.
• 2:24:19
  SPEAKER_02: För att jag bytte hela tiden på grund av att jag varit jävla nöjd.
• 2:24:22
  SPEAKER_02: För att hur många namnbyten jag än gjorde så kunde jag inte fly var jag var sjuk ifrån.
• 2:24:26
  SPEAKER_02: Så det var det.
• 2:24:26
  SPEAKER_02: Så jag hade tusentals, alltså hundratals jävla namn totalt.
• 2:24:30
  SPEAKER_02: Ja.
• 2:24:31
  SPEAKER_02: Den länkades via WOW så folk kunde höra den.
• 2:24:40
  SPEAKER_02: Det var min första lås som jag lade upp i audioforumet.
• 2:24:44
  SPEAKER_02: Jag hade också börjat skriva texter som jag lade upp i deras lyricismforum och jag
• 2:24:51
  SPEAKER_02: var mer aktiv på internet.
• 2:24:54
  SPEAKER_02: För det är fördelen med att slippa vara på ett hiphop jam.
• 2:24:57
  SPEAKER_02: Jag behöver inte möta dem.
• 2:25:00
  SPEAKER_02: Och jag vill ju inte att folk ska se mig hur jag ser ut.
• 2:25:02
  SPEAKER_02: Jag vill inte att de ska bli påminna om att jag ser ut som det jag gör.
• 2:25:06
  SPEAKER_02: I mitt huvud var ju det ett problem för dem var det ju.
• 2:25:08
  SPEAKER_02: För andra människor var det inte.
• 2:25:09
  SPEAKER_02: Jag vill inte att de ska komma ihåg mig för en man.
• 2:25:11
  SPEAKER_02: Så det är
• 2:25:17
  SPEAKER_02: Så för mig var det bekvämt att kunna via internet slipa på vem Dr. Död var.
• 2:25:26
  SPEAKER_01: Förlåt för att jag spolar fram bandet lite grann nu men berätta gärna om dagens musik.
• 2:25:30
  SPEAKER_01: Vi har suttit i snart fyra timmar.
• 2:25:32
  SPEAKER_02: Är det sant?
• 2:25:34
  SPEAKER_02: Jävlar, det här är skitkul.
• 2:25:36
  SPEAKER_01: Det är skitkul, jag tycker också det.
• 2:25:38
  SPEAKER_01: Men då ska vi snäppa på lite.
• 2:25:40
  SPEAKER_01: Vi kommer behöva fler samtal du och jag tror jag.
• 2:25:42
  SPEAKER_02: Ja det skulle vara jättekul, det är bara att säga till.
• 2:25:44
  SPEAKER_01: Men berätta jättegärna om vad du gör idag och vad folk hittar,
• 2:25:47
  SPEAKER_01: både musiken och kalligrafin och allt det där.
• 2:25:49
  SPEAKER_02: Precis,
• 2:25:50
  SPEAKER_02: för närvarande så har jag mitt Instagramkonto där jag heter doktordud,
• 2:25:56
  SPEAKER_02: bara i ett ord,
• 2:25:57
  SPEAKER_02: jätteokrångligt så.
• 2:25:59
  SPEAKER_02: Där har jag lagt upp lite kalligrafi och jag har ett festinlägg med min EP som heter Så länge jag lever.
• 2:26:09
  SPEAKER_02: Som också heter Så länge jag lever.
• 2:26:12
  SPEAKER_02: Jag var inne på det tidigare i samtalet där vi pratade om att så länge jag lever
• 2:26:15
  SPEAKER_02: ska jag försöka bringa kärlek till den här världen på det sättet jag kan göra.
• 2:26:20
  SPEAKER_02: Och man ska inte vara rädd för mitt sätt att uttrycka mig på när det kommer till
• 2:26:25
  SPEAKER_02: bildkonsten för att allt är bara ironiskt.
• 2:26:28
  SPEAKER_02: Det kan se väldigt sekteristiskt ut men jag tycker den estetiken är lite rolig.
• 2:26:32
  SPEAKER_02: Så det är bara lek.
• 2:26:35
  SPEAKER_02: Tro inte att jag är värsta satanist, mördar, barnätaren för det är jag inte.
• 2:26:40
  SPEAKER_02: För mig är det här teater.
• 2:26:42
  SPEAKER_02: För Dr. Död idag är en
• 2:26:46
  SPEAKER_02: Inte samma Dr.
• 2:26:47
  SPEAKER_02: Död som var på 00-talet som var en trasig man som bara kämpade med att hålla sig
• 2:26:51
  SPEAKER_02: ovanför ytan utan idag så är Dr.
• 2:26:53
  SPEAKER_02: Död en glad,
• 2:26:55
  SPEAKER_02: kreativ person som älskar att gå in i karaktären Dr.
• 2:26:58
  SPEAKER_02: Död när helst jag känner att jag kan.
• 2:27:02
  SPEAKER_02: Och det här är liksom en teater för mig.
• 2:27:06
  SPEAKER_02: Som ett roligt avbrott
• 2:27:09
  SPEAKER_02: i min kreativa vardag där jag kan från allting som ser så normalt ut i samhället
• 2:27:16
  SPEAKER_02: och allting så kan det vara skönt att bara på kul få bryta den kontrasten med att
• 2:27:19
  SPEAKER_02: göra någonting helt annat som färgmässigt,
• 2:27:23
  SPEAKER_02: formmässigt stämningsmässigt,
• 2:27:26
  SPEAKER_02: allting.
• 2:27:28
  SPEAKER_02: För jag kan tröttna lite på verkligheten ibland för att den ser ju alltid ut som
• 2:27:32
  SPEAKER_02: den alltid gör men om jag kan fly in i min lilla teater av den här karaktären som
• 2:27:36
  SPEAKER_02: jag kan bygga upp då är det...
• 2:27:39
  SPEAKER_02: Det är ganska roligt.
• 2:27:40
  SPEAKER_02: Jag vet inte om andra skulle tycka det var lika roligt.
• 2:27:41
  SPEAKER_02: Men för mig har det varit väldigt roligt att skapa en karaktär.
• 2:27:45
  SPEAKER_02: För jag kan tillskriva Dr. Död vilka personlighetsdrag jag vill.
• 2:27:50
  SPEAKER_02: Och jag behöver kanske inte riktigt ta ansvar.
• 2:27:52
  SPEAKER_02: Eller det är klart jag kan ta ansvar för det.
• 2:27:53
  SPEAKER_02: Men jag tänker inte på det som att det är en jag.
• 2:27:55
  SPEAKER_01: Men det är en karaktär liksom.
• 2:27:56
  SPEAKER_01: Det är som Eminem Slim Shady liksom.
• 2:27:58
  SPEAKER_02: Ja men typ.
• 2:27:59
  SPEAKER_02: Det är lite åt det hållet liksom.
• 2:28:00
  SPEAKER_02: Och det är ganska tacksamt liksom.
• 2:28:03
  SPEAKER_02: För då kan jag fortfarande till vardags vara mig själv medan jag är doktor död.
• 2:28:09
  SPEAKER_02: För jag säger ju saker på micken som jag kanske inte till vardags tycker och tänker.
• 2:28:13
  SPEAKER_02: Men det är roligt för jag är en sån här som säger saker som man kanske inte borde säga eller så.
• 2:28:20
  SPEAKER_02: Jag är ju fortfarande väldigt inspirerad när jag hör en sån här gammal klassisk NBMA-låt liksom.
• 2:28:26
  SPEAKER_02: Klassisk Eminem också, inte första men... Slim Shady LP, fenomenal.
• 2:28:32
  SPEAKER_02: Exakt, skitbra platta i hur sjuk den än är.
• 2:28:37
  SPEAKER_02: Jag blir fortfarande väldigt inspirerad av det här sättet att man förolämpar lyssnaren.
• 2:28:43
  SPEAKER_02: Och sen om lyssnaren tar illa upp det skiter jag fullständigt i.
• 2:28:47
  SPEAKER_02: Och sen är det viktigt att man ska ha ett jävligt tight flow.
• 2:28:50
  SPEAKER_02: Man ska ha en snygg text, man ska rimma jävligt bra.
• 2:28:53
  SPEAKER_02: Du ska aldrig spela in en dålig vers.
• 2:28:55
  SPEAKER_02: Allt ska vara bra.
• 2:28:55
  SPEAKER_02: För jag tänker inte slösa lyssnarens tid.
• 2:29:04
  SPEAKER_02: allt jag gör det ska bara handla om att det ska vara så jävla bra så att när jag
• 2:29:09
  SPEAKER_02: släpper det då ska jag kunna känna stolthet över att jag faktiskt inte jag gjorde
• 2:29:13
  SPEAKER_02: inte avkall på någonting det är nästan perverst hur jag lägger ner så extremt
• 2:29:19
  SPEAKER_02: mycket tid på både alla aspekterna av att skriva och framföra en jävla text liksom
• 2:29:27
  SPEAKER_02: Jag vet inte om du har hört någonting själv eller så?
• 2:29:29
  SPEAKER_01: Ja, jag har lyssnat på EPN.
• 2:29:32
  SPEAKER_02: Och hela?
• 2:29:34
  SPEAKER_01: Jag vet inte om jag har lyssnat på hela.
• 2:29:36
  SPEAKER_01: Jag tror... Nej, halvvägs tror jag jag har kommit hittills.
• 2:29:39
  SPEAKER_01: Okej, ja.
• 2:29:40
  SPEAKER_01: För du och jag har ju inte känt varandra förrän typ tre dagar sedan.
• 2:29:43
  SPEAKER_02: Eller vi har inte känt till varandra förrän tre dagar sedan.
• 2:29:47
  SPEAKER_02: Nej, men precis.
• 2:29:49
  SPEAKER_02: För där hör man ju utvecklingen från låt till låt hela tiden.
• 2:29:52
  SPEAKER_02: För under pandemin, för jag gjorde ju den under pandemin när jag var så sjuk och jag behövde fly från...
• 2:29:57
  SPEAKER_02: alla mina infektioner som jag hade jag hade ju fan sex stycken som sagt så det blev
• 2:30:01
  SPEAKER_02: liksom att där desperat så tog jag upp micken igen efter att jag under flera år
• 2:30:05
  SPEAKER_02: egentligen känt att nu har jag blivit en annan människa efter alla operationer och
• 2:30:09
  SPEAKER_02: allting och jag kände liksom att jag hade inget behov av att hävda mig som doktor
• 2:30:12
  SPEAKER_02: död men samtidigt jag var så jävla rastlös och det är inte kul att ligga och ha
• 2:30:17
  SPEAKER_02: ADHD när man är golvad så jag bara fan jag är så jävla desperat så jag kickar igång
• 2:30:22
  SPEAKER_02: doktor död men vad ska doktor död vara i en modern kontext
• 2:30:25
  SPEAKER_02: och då blev det liksom jag skapar något nytt helt enkelt jag behöver inte stanna
• 2:30:30
  SPEAKER_02: vid det här gamla jag kan börja på nykula och det gjorde jag ju och jag har liksom
• 2:30:37
  SPEAKER_02: till skillnad från förr när jag och mina polare då bara körde på instrumentaler som
• 2:30:42
  SPEAKER_02: vi bara hittade på Soundclick eller de gjorde det
• 2:30:44
  SPEAKER_02: Jag skriver all min musik själv.
• 2:30:49
  SPEAKER_02: Alla melodier komponerar jag själv.
• 2:30:52
  SPEAKER_02: Allt mixar jag själv.
• 2:30:53
  SPEAKER_02: Jag mastrar allting.
• 2:30:55
  SPEAKER_02: Här kommer mitt riktiga musikaliska fram.
• 2:30:59
  SPEAKER_02: Och jag har liksom...
• 2:31:01
  SPEAKER_02: Det är ingenting som jag inte har gjort, som du hör i låtarna.
• 2:31:03
  SPEAKER_02: Och jag är så jävla stolt över mig själv också, ska jag säga.
• 2:31:08
  SPEAKER_02: Men framförallt så hör man också utvecklingen från första låten rent tekniskt.
• 2:31:14
  SPEAKER_02: Alltså inte melodimässigt och så, för du fattar vinkeln, vad jag vill få fram.
• 2:31:18
  SPEAKER_02: Men man hör också...
• 2:31:21
  SPEAKER_02: Att jag lär mig mer hur man mixar för varje låt som går liksom och det blir bättre
• 2:31:26
  SPEAKER_02: och bättre och bättre liksom och till slut sen i fjärde låten sista där där är det
• 2:31:30
  SPEAKER_02: liksom att det är ganska coolt för då har man liksom verkligen utvecklingen för det
• 2:31:34
  SPEAKER_02: har ju tagit flera år att göra den här liksom den här epen bara för att jag varit
• 2:31:37
  SPEAKER_02: så jävla sjuk.
• 2:31:37
  SPEAKER_01: Ja, ja.
• 2:31:38
  SPEAKER_02: Men den här sista låten är åtta minuter lång och det är åtta verser totalt med tre
• 2:31:46
  SPEAKER_02: av mina polare samtidigt vi kör två verser vardera,
• 2:31:49
  SPEAKER_02: alltså två gånger 16.
• 2:31:51
  SPEAKER_02: Och jag sa till dem att nu jävlar,
• 2:31:52
  SPEAKER_02: nu ska inte vi spara på krutet utan nu jävlar ska vi köra ordentligt,
• 2:31:55
  SPEAKER_02: vi ska slakta den här jävla EAP,
• 2:31:57
  SPEAKER_02: det är bara det det är,
• 2:31:58
  SPEAKER_02: ingenting annat spelar roll.
• 2:31:59
  SPEAKER_02: Men så tänker jag varje gång egentligen med alla jävla låtar.
• 2:32:03
  SPEAKER_02: Ska man gå in och lägga en halv dan jävla vers då kan man lika gärna skita i det.
• 2:32:07
  SPEAKER_02: Man ska gå in till 110 fucking jävla procent och så ska man visa liksom sen kanske
• 2:32:11
  SPEAKER_02: man inte är bäst på låten ändå det kanske är någon jävel som är bättre än en själv
• 2:32:14
  SPEAKER_02: ändå men då har man fan lagt ner ordentligt och man kan med stolthet säga till sig
• 2:32:18
  SPEAKER_02: själv att jag har fan kämpat,
• 2:32:20
  SPEAKER_02: jag var en fighter jag gjorde allting jag kunde för att visa att jag var bäst.
• 2:32:24
  SPEAKER_02: Det är det enda som spelar roll när man står med micken.
• 2:32:28
  SPEAKER_02: Det är det enda som spelar roll.
• 2:32:32
  SPEAKER_02: De verserna är helt sjuka.
• 2:32:34
  SPEAKER_02: Jag är så jävla nöjd med dem.
• 2:32:35
  SPEAKER_02: De är till och med så bra att jag bara skulle vilja...
• 2:32:40
  SPEAKER_02: jag vet inte,
• 2:32:41
  SPEAKER_02: jag har ju aldrig blivit uppmärksammad jag har bett folk som har haft jag tänker
• 2:32:47
  SPEAKER_02: inte säga namn men jag har skickat in mina texter till olika konton på Instagram
• 2:32:52
  SPEAKER_02: och andra Youtube-kanaler men det är aldrig någon som tar upp mina grejer och jag
• 2:32:54
  SPEAKER_02: vet inte varför och liksom jag tröttnar ju liksom för att jag tänker att okej men
• 2:33:00
  SPEAKER_02: folk tror att jag är värsta alltså de ser en sak kanske och så kanske de får en
• 2:33:05
  SPEAKER_02: massa förutfattade meningar av mig liksom baserat på mitt utseende för att
• 2:33:09
  SPEAKER_02: Jag kan förstå det, men det är synd för mig.
• 2:33:13
  SPEAKER_02: Men de som känner mig och tycker om min musik har gjort av sig och sagt att jag är
• 2:33:17
  SPEAKER_02: helt sjuk i huvudet när det kommer till det här.
• 2:33:19
  SPEAKER_02: Varför gör du fler låtar?
• 2:33:22
  SPEAKER_02: Folk har skrivit till mig och sagt att jag är en fucking jävla legend.
• 2:33:26
  SPEAKER_02: Det är jättekul att folk tycker om det, men det här är ett resultat av att jag har...
• 2:33:36
  SPEAKER_02: av att jag har lärt mig av de bästa från när jag var barn och att jag älskar att
• 2:33:42
  SPEAKER_02: lära mig från de som är duktiga.
• 2:33:45
  SPEAKER_02: Jag såg alltid upp till dem.
• 2:33:47
  SPEAKER_02: Jag såg dem som mina lärare och jag såg hela tiden att en dag så vill jag också bli mästare.
• 2:33:54
  SPEAKER_02: När de inte längre är mästare, då är det jag som ska ta över den rollen.
• 2:33:58
  SPEAKER_02: Och sen tänker jag den dagen jag inte längre är mästare så är det någon annan som
• 2:34:02
  SPEAKER_02: ska ta över mästarollen.
• 2:34:04
  SPEAKER_02: Och jag tänker att det är så hela tiden ett samhälle och evolutionen kanske
• 2:34:08
  SPEAKER_02: fungerar i någon mening också.
• 2:34:10
  SPEAKER_02: Att någon är alltid på topp medan eleverna eller barnen växer upp och sen blir de nya mästarna och sådär.
• 2:34:15
  SPEAKER_02: Så vad jag säger här är att det var väldigt svårt.
• 2:34:22
  SPEAKER_02: Så jag har gått all out destruction och det hör man också på slutet av sista låten
• 2:34:28
  SPEAKER_02: att det är verkligen ett jävla pangavslut och jag är så jävla nöjd med det.
• 2:34:33
  SPEAKER_02: Det är så bra så det kan lika gärna vara den sista låten.
• 2:34:37
  SPEAKER_02: Så bra är den för jag är så jävla nöjd.
• 2:34:39
  SPEAKER_02: Jag bara tänker så här
• 2:34:44
  SPEAKER_02: liksom att om jag inte släpper några mer låtar under död så är det helt okej för
• 2:34:49
  SPEAKER_02: att om det här är sista låten då kommer jag kunna ligga på dödsbädden med ett smile
• 2:34:53
  SPEAKER_02: och bara känna att jag knullar den här micken underbart det var det jag gjorde
• 2:34:58
  SPEAKER_01: liksom så på Spotify och andra streamingplattformar doktordöd på Instagram
• 2:35:04
  SPEAKER_01: doktordod ett ord d-o-k-t-o-r
• 2:35:08
  SPEAKER_02: Precis, det är alltså hela D-O-K-T-O-R mellanrum.
• 2:35:12
  SPEAKER_02: D-O-D-Ö-D, det är liksom mitt artistnamn.
• 2:35:14
  SPEAKER_02: Men såhär, Doktor Dodd, liksom så.
• 2:35:17
  SPEAKER_02: Och jag brukar vara inloggad så.
• 2:35:20
  SPEAKER_02: Och är det någon som vill ha kalligrafi eller någonting till sitt omslag eller whatever, så hör av sig.
• 2:35:28
  SPEAKER_01: Du gör det fantastiskt och det är så tillfredsställande att kolla på dina videor när du liksom
• 2:35:32
  SPEAKER_01: zoomar in på hur du gör det är riktigt vackert jag tipsar alla som lyssnar gå in,
• 2:35:42
  SPEAKER_01: kika både på musiken och kalligrafin jag vill säga tack så jättemycket
• 2:35:48
  SPEAKER_01: Inte bara för samtalet i sig,
• 2:35:52
  SPEAKER_01: vilket såklart tack för det,
• 2:35:53
  SPEAKER_01: men för att du delar med dig av så pass privata saker som är så pass viktiga för
• 2:35:58
  SPEAKER_01: folk att höra.
• 2:35:59
  SPEAKER_01: Det här är inga enkla saker och den här typen av samtal tror jag är en del av det
• 2:36:06
  SPEAKER_01: där vi pratade om förut.
• 2:36:09
  SPEAKER_01: I det långa loppet kommer samhället lista ut hur vi ska hantera de här sakerna.
• 2:36:13
  SPEAKER_02: Och det tror jag också att man kommer göra genom att sådana som du och jag sitter
• 2:36:16
  SPEAKER_02: och pratar är väldigt ofiltrerat om de här sakerna.
• 2:36:20
  SPEAKER_01: Det är nyanserat och det kan ta några timmar att ta sig igenom men det är så det måste vara.
• 2:36:28
  SPEAKER_01: Vi kan inte bara slänga allt i en kategori eller en annan kategori.
• 2:36:31
  SPEAKER_01: Jag tror att vi har koll på saker.
• 2:36:32
  SPEAKER_01: Där är det mänskliga frågor som kräver lite samtal.
• 2:36:38
  SPEAKER_01: Så tack så jättemycket för att du delade med dig av allting.
• 2:36:42
  SPEAKER_01: Och jag är otroligt imponerad.
• 2:36:45
  SPEAKER_01: Efter att ha hört din story,
• 2:36:47
  SPEAKER_01: att du sitter här idag och har det här långa samtal med mig och mår bättre än där
• 2:36:54
  SPEAKER_01: du har varit.
• 2:36:54
  SPEAKER_01: Jag är oerhört imponerad.
• 2:36:56
  SPEAKER_01: När du säger att du är en fighter så är det inte bara något du säger.
• 2:37:00
  SPEAKER_02: Det är väldigt mycket som ligger bakom de orden.
• 2:37:03
  SPEAKER_02: Det är verkligen inte något man bara säger slendrianmässigt.
• 2:37:08
  SPEAKER_02: Men det kommer mer musik ska jag säga också.
• 2:37:10
  SPEAKER_02: Jag har mycket i pipelinen så det kommer.
• 2:37:12
  SPEAKER_02: Dels är det med post-covid som krånglar men jag håller på.
• 2:37:16
  SPEAKER_02: Det går långsamt framåt men det kommer.
• 2:37:19
  SPEAKER_02: Det ska bli skitkul.
• 2:37:20
  SPEAKER_01: Alla in och följ.
• 2:37:22
  SPEAKER_01: Tack så jättemycket.
• 2:37:23
  SPEAKER_02: Tack så jättemycket för att jag fick vara med.
• 2:37:25
  SPEAKER_01: Och tack till dig som har lyssnat.
• 2:37:27
  SPEAKER_01: Vi hörs nästa gång.
• 2:37:28
  SPEAKER_01: Ha det fint.