Latest / Det kommer att bli bra - en Friday Lab Podcast / Ditt framtida jag är din vän (inte en främling)
Transcript
- Peppe: Hej och hjärtligt välkommen till podden som heter Det kommer att bli bra. Det här är en Friday lab podcast och den görs av mig, Pepe Öhman och dig Marianne Norrgren. Hej Maja! Marianne (Maja) Norrgrann: Hej Peppe! Innan vi drar igång så en snabb påminnelse om att du kan signera upp helt gratis för våra test-sessioner, våra testlab. Friday Lab är ju en tanke om att en härlig eller en regnig tisdag kan vara lika härlig som en fredag eftermiddag. Det gör vi i labbmiljö, det vill säga vi testar nya saker, vi fyller på med inspiration och så tar vi tankar till handling. I en Friday Labbe Session så får du möjlighet att prova på det här. Det gör det jättenkelt genom att gå till fridelab.se, så häng er upp på nästa session och så ses vi där och börjar labba live tillsammans. Peppe: Som sagt, kostar det ingenting. Marianne (Maja) Norrgrann: Vad ska vi prata om idag Peppe? Ja, helt konstigt! Peppe: Hör du, idag ska vi prata om framtiden. det är jag tänkt på mycket. gjorde en Instagramkarusell igår som handlar om hur man bäst planerar sin sommar. Och då tänkte jag mycket på hur man verkligen kan göra sig själv en tjänst. Det är ett framtid jag än en tjänst genom att inte bara vänta och vad som händer utan sätta lite ramar och punkter. Du vet sådär när man... när man typ bokar in en, man ska gå på en konsert med en kompis och de biljetterna köper man ju ofta jättelångt i förväg och så blir det som en present. Man bara just den här biljetten köpte jag i maj och nu är det november vi ska gå på konsert. Jag och någon jag tycker om. Det är ju verkligen att ge sig själv en fin present. Så det har jag tänkt på och då passar jag på att dyka ner lite forskning och hitta en forskning från, nu ska jag vad den heter, den är forskare vid UCLA som heter Hal Hirschfeld. som man forskar i att när man tänker på sig själv imorgon, kocka kaffe och koka den, vett du, ladda kaffe koka den färdigt, vet man vem det är träffar. Samma sak kanske när man tänker på vad som händer i augusti september. Men när man tänker på sig själv om fem eller tio år, då är det samma hjärnaktivitet som när man tänker på en främling. Alltså ens hjärna ser sitt långtida fram till det jag som är främling. Och det tyckte jag var så spännande. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm! Peppe: Det här intressant för att det gör att man inte investerar så mycket i den personen. Man bara lallar på som vanligt för att hjälpa en främling. Men det borde man göra. Man borde verkligen tänka att man ändå kommer att vara 10 år 5-10 år och till och med mer och göra saker som gynnar den personen. För man vet att då kommer den personen att se tillbaka av sig. Det var bra att jag faktiskt tränade lite för att jag är fysiskt jättegottkick eller att jag la undan lite pengar. Vad vet jag, vårda de här relationerna. att man är ju, man är sitt framtida jag. Vad känner du när jag säger det här? Hur tänker du på ditt framtida jag? Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Det var en bra fråga. jag känner är att det är lustigt att du och jag hade förberett samma tema idag utan att hade pratat med varandra. Det är jättelustigt. Jag hade skrivit Dear future me your welcome, vilket är en mening som vi använder jättemångt av. Den ligger på slides sen ikväll när vi har månadsmatt med våra medlemmar. Den finns på en t-shirt som vi har. Det är något vi jobbar mycket med, att hej, mitt framtida ja. Peppe: Ja, väl. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Varsågod, jag gör det här för dig. Så det är ju med oss hela tiden. Men hur jag tänker, vad är din fråga, Peppe? Hur jag känner för mitt framtida jag? Jag tror jag behöver checka in lite med mitt framtida jag. Jag tycker att det är så spännande det du säger, från den här artikeln då läste, att vi känner för vår framtida jag lite som för en främling. Det där tror jag är jättesant. Peppe: Mm. Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag tror också att de som är framgångsrika i att göra saker som de verkligen vill göra- har jobbat med sitt framtida ja och tagit det mycket närmare sig själva. Det har jag absolut gjort i perioden, men där blev jag lite osäker just nu. är i juni, är slutet av säsongen, man är lite trött. Så just nu, just idag, hur connectad är jag med mitt framtida ja? Jag vet inte. Peppe: Men vet vad, när du ser det där kommer jag tänka på att vi har ju halvårskollen som tema i juni och då handlar det ju inte bara om att se framåt utan att se tillbaka och då kan man ju passa på nu i juni när går ett halvår av 2026 att se tillbaka och fundera på tänkte mitt dåtida jag i januari eller vad gjorde mitt dåtida jag som gör att jag mår som jag mår idag. Alltså vilka Bestämde man sig för att läsa fler böcker, kanske eller en promenad innan frukost eller någonting. Jag tänker att det finns garanterat någon liten sak som man kan skicka en hälsning tillbaka i tiden och vara så där. Tack för att gjorde det här. Det här gjorde mig glad. Eller kanske man hade gick på, jag vet inte, på teater med någon vän och kände att det här stärkte verkligen mitt kulturella behov och vår vänskap. Det var bra gjort. Jag tänker att det blir så lätt att det också blir en prestation. i att man ska göra sitt, att man ska ha det perfekta framtida jag är. tänker just nu går det någon sån här trend i USA där man ska optimera allting. Man räkna, man mäter sin sömn, man mäter sina steg, man mäter sin puls, man äter bara den perfekta maten och allt för att optimera livet och jag känner att då liksom... kanske livet faktiskt springa förbi igen om man tänker för mycket på att allt ska vara så perfekt och att man ska optimera allt för sitt framtid. Och då kanske det bra att man är snäll mot sig själv och tänker att vad gjorde jag kanske vet jag kanske man var ute i mars och fästa hade en hel kväll som man var uppe. Man kom hem klockan fyra på morgonen och det kanske inte gjorde så mycket för ens hälsa men det var en jätterolig kväll. Det gjorde mycket för ens livsglädje så att jag tänker att man måste ha försiktig också när man. När man tänker tillbaka att man och planera sin framtid att det inte bara ska bli ett hälso retreat utan också sätta in lite liv. 80 procent tänker på att spara pengar, leva hälsosamt, motionera, umgås och 20 procent bara röja lite då och då. Marianne (Maja) Norrgrann: Så sant. Jag tänker att kanske kan ta hjälp av, lite som vi Bröm pratade om att göra en har gjort lista som liksom motvikt till att göra lista. Så kanske det är också lite sådär att också titta på, på sitt just januari jag och lista de saker som faktiskt har varit bra grejer. Som har varit så små presenter och insättningar som vi ser nu men som vi kanske inte ens då i den stunden såg som viktiga. Peppe: Mm. Jag tycker. Jag tror att det är så viktigt. Det är du som hittar på Plan Along i Fridaylab. Där vi i Fridaylab Community träffas en gång i månaden. Och ser tillbaka på vad gjort och som blev bra. Och ta lärdom från det. Jag tror att det gör så mycket gott för ens eget välbående. När man ser att det gjorde faktiskt bra saker. Den där har gjort listan blir ofta också en positiv påminnelse om att man har fixat saker. För gärna har det lätt att fokusera på alla gånger man tycker att man typ sa något dumt eller kände ut sig. Eller inte hade tid att göra någonting. Gärna söka sig automatiskt mot det negativa. Och därför blir det såhär otroligt viktigt att man aktivt letar upp på bra saker som man har gjort och som man är nöjd med. Marianne (Maja) Norrgrann: Bra, hejdå. Peppe: Jag har en sak till på det här nu. Så här jag tänker att om man befinner sig i en specifika typ jobba för någonting man ska skriva en bok till exempel. Dra det här exemplet ur ingenting alls. Lär träna för ett lopp eller kanske hålla på på jobbet ska man få rolandet stort projekt eller man är en start up investerare och start man starta på söker investerare eller vad som helst då. Marianne (Maja) Norrgrann: Tack! Peppe: Då kommer det att komma perioder som man måste... Ett stort projekt som man måste jobba mycket på och det kommer kanske tråkiga perioder eller jobbiga perioder där man känner att det verkligen värt det. Då har jag en person i min närhet som befinner sig i en sådan här situation och han gjorde med AI ett omslag, ett time-magasinomslag. Det han själv... Jag vet inte vad det eller fem år fram i tiden, finns på omslaget och så står det typen i rubriker att den här framgångsrika personen har kommit så här långt. Och så har jag en bild som han ibland tittar på för att påminna sig själv om att det är dit han ska komma. När det känns emotigt, när folk säger nej eller när han liksom jobbar sedan och nätter. Då har han bara sett, okej, det här är mitt mål, jag måste komma ihåg att den här personen kommer att sätta tillbaka på mig och säga så här, du fixade det här, kom igen. Alltså, och jag tänkte det där... kan vara en rolig tankelek. Vad säger den personen, mitt framtida jag, åt mig när jag är här? Man tänker, jag orka att verka med det här eller ska jag bara ge upp? Kommer den att säga, ja det okej, du får vila eller kommer den att säga, nej vet du vad, lite lorkar, fixa det här bara. Gör det där och kanske jobbiga samtal eller vad vet jag, man är tystnad med när man befinner den projekt man befinner sig i. Så jag menar bara att man visualiserar, ser det verkligen, att knyta ihop det här till att det inte är sitt framtid, jag som är främling, utan ser det som en kanske äldre person som talar snällt till en och mer än råd. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag tror att det där framtida ja inte alltid är så där när man huggit lite till och gör lite mer utan tvärtom kanske också så här vet du, det inte så himla bråttom, du kan sakta ner. Det beror ju på vad ens utmaning är. Det är så lustigt för du berättade ju om det där med exemplet igår tror jag när du var och pratade på telefon. Idag träffar jag en person som berättade att den personen har gjort exakt samma sak. Peppe: Mm. Mm. Nej, är det sant? Marianne (Maja) Norrgrann: Det är ganska lustigt ändå. Jag blev lite taggad på att jag har gjort en sån grej för länge sen. Min mamma som är en föregångare i allt, nu är det inte exakt samma sak, men när tog studenten ett tag sen, då hade hon gjort en sån här fejk löpsedel med lokaltidningen. Årets student med stora bokstäver. Peppe: Mm, mm. Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Vissa släktingar trodde på riktigt att jag var årets student, vilket jag verkligen inte var. Men det var så proffsigt gjort. Det här är ändå... ...1999. Jag kanske tar lite inspiration av det och gör en sån framtidsbild. Jag tänkte ännu mer om planalongerna. där jag tar bort min tanke. När jag senast var anställd... Peppe: Ja. Alltså din mamma hon är otrolig. Marianne (Maja) Norrgrann: Big corporate life där man hade performance reviews och olika ratings och så. Sen om man skulle in och förklara vad man gjort för bra så där. Då lärde jag mig ganska tidigt att det är bra att hålla en file, liksom alla bra grejer man gjort under året och folks feedback och små wins. Så att det är mycket lättare att göra förberedelse för de här reviews. Plan along är det för livet. Alltså när vi nu ska stanna upp och ikväll då du och jag ska sitta med våra medlemmar och göra en halvårsreview. Peppe: Mm. Nu är just det. Marianne (Maja) Norrgrann: Det är lättare för oss att ha gjort det en gång i månaden. Vad har jag lärt mig, vad har jag fixat och jag stolt över? Att ha gjort det jobbet varje månad i sex år. Den här har-gjort-listan har fyllts på. Den fylls på i stunden för att man får bekräftelse. Men också man tittar tillbaka på vad som hände förra sommaren. Man kan dra också de längre parallellerna. Vad var satte igång för två år sen som jag faktiskt idag kan känna att nu är jag på en annan plats. Det är så svårt att se det själv när man är i det. just ha sin egen reflektion som vittne på vägen är ju suveränt. Peppe: Nej, det är verkligen otroligt bra och man mår verkligen bra av det. Jag tror att man mår... Eller jag vet att man mår bra av att påminna sig själv om bra saker man har gjort. Alltså, och på just den där som du, alltså Pernalongale, har gjort listan. var så att just det, det här gjorde jag ju också. För man glömmer ju bara att man har så bråttom och det är så mycket annat som måste fixas hela tiden. det ligger precis framför en och det svårt att komma ihåg allt som man fixade. Jag... Nej, säg det bara. Marianne (Maja) Norrgrann: Mycket hänger ju om att nära growth mindset. Allt är möjligt och vi kan utvecklas till vad som helst. När vi bekräftar vår egen förflyttning- då bygger vi den identiteten att jag är en person som lär mig saker. Jag en person som får saker gjorda. Jag en person som vågar. Det blir ett bekräftande system. Det är så viktigt att vi gör det för varandra också. –nån vän eller familjemedlem som pratar om nåt på ett sätt– –som har låtit helt annorlunda eller hanterat en sak på ett visst sätt– –som man tidigare har gått i lås. Vi som är utanför kan säga att man ser det. Man verkar vara superlättare att släppa när boken kommer ut. Jag har inte pratat så mycket. Såna grejer säger jag inte att det kanske är det. Peppe: Hahaha, visst är det Det här faktiskt är... Gud vad intressant, tack för att du känner mig så bra. Det är det verkligen. Det är lättare den här gången. Varför är så? Ja. Ja, kanske för att... Marianne (Maja) Norrgrann: Mm, varför är det så? Ja, så att vi kan göra det för varandra för då matar vi det här, utvecklingen. Vi bekräftar den utveckling som sker vilket gör att vi får en större tråd framåt att det är möjligt att få till förändringar. Peppe: Ja. Vet du vad det där är intressant för att det är trott många tycker att det är jobbigt när folkens närhet gör förändringar. Alltså folk som känner en bra tycker att det är alltså inte för dem motsätter sig förändringen men det är förändring alltid jobbigt och det inte bara jobbigt för den som genomgår förändringen utan det är också för folk omkring den. Jag tänker att till exempel föräldrar kan tycka att det är jobbigt när deras vuxna barn förändras för de känner att de som känner de här barnen. bäst i hela världen och så blir barnen plötsligt vegetarianer eller byter helt yrke eller gör någonting. Och då kanske man inte får den reaktionen som man kanske skulle behöva, den bekräftande att jag ser hur långt jag har kommit. Alltså fan vad duktig du är utan man får istället en men Gud du är ju så här, varför gör du det på det nya sättet? Och jag tänker att man Man kan inte kontrollera andra människor men man ska vara förberedd på det och förstå att det handlar inte om en att man gör fel i sin förändring utan det handlar om att de som är vana vid en tycker att det är lite jobbigt när säkerhetsutbildningen förändras. De har inte ännu verktygen att hantera det. Så får man väl tänka. Vi talar lite om det i den här 30 dagarna med Friday lab-kursen som vi nu kommer att dra i höst. Blir man årsmedlem får man den på köp. Jag rekommenderar varmt. Det en jättepopulär och bra kurs. Där pratar vi om vilka etiketter man bär på. Vad folk man vuxer upp med. Det kan vara så man är en lilla syster och då har ens föräldrar och en stora syskon kanske bestämt att man alltid är en gulliga, blyga person. Då börjar man med sig. Man hör det många gånger att man tror det är en sanning och så börjar man med sig det i livet. Men som vuxen märker man att jag pratar inför en massa människor och träffar en massa människor hela tiden. Jag är ju inte alls blyg. Så jag vill verkligen avskaffa den etiketten. Det kan ju vara vad som helst. Det är mina favoritövningar som vi gör på 30-dagens kurser. För det är något sätt så befriande när man inser att man kanske en gång var en sån person. Men att man nu kan... Det är man inte längre. Det är liksom... Man har utvecklats och är en annan man som också kommer göra saker med en annan sorts människa idag. Förlåt, dra in det här nu på ett stickspår. Jag ville bara prata med etikettenövringen. Marianne (Maja) Norrgrann: Nej, tror jag inte. Jag vet att du älskar den, Peppe. Den har varit ögonöppnande. Den är jätteviktig. Jag tycker att den är också viktig för att om jag tar tag i nånting som är en etikett idag, som jag inte vill ha eller att det är nånting jag vill ha, då gör jag ju verkligen nånting för mitt framtida ja. Då väljer jag att här går gränsen. Fram till idag har jag gått med på att känna mig som den... Lilla syster som inte transvarar. Men jag vet att jag är den som transvarar. Nu är både du och jag stora systrar och ganska typiska sådana på gott och ont. Men men att man säger men fram till idag har det varit så här. Fine. Men nu väljer jag för mitt framtida jag att göra på ett annat sätt. Och det kommer jag stå för. Och vad betyder det då i praktiken. Hur ser det ut i min familjkonstellation. Hur ser det ut på jobbet. Hur ser det ut att man liksom. Peppe: ⁓ ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Man börjar jobba aktivt med det. kan alltid fatta nya beslut. Peppe: Jag tycker det är så befriande att få den insikten att man får ändra sig och man får ändra sig som människa också. Man måste inte vara exakt samma människa hela sitt liv utan det nästan inte konstigt om man är det. Man får en erfarenhet där man upplever saker, läser och lär sig saker. Det är väl klart att man får ändra sig. Men bestämmer man sig för att man gör en förändring då kanske man måste påminna sig om det ibland också. Det inte så att man bara enda fattar ett beslut. Sen är man där. Om man bestämmer sig från att man är en person som älskar att prata inför folk, då kanske man måste återkomma till det och påminna sig om att man är en sådan person. Om man inte är det än så blir man det. Det brukar man ofta använda som exempel om man säger att man person som är otroligt morgontrött. Marianne (Maja) Norrgrann: Nimmat. Peppe: Jag klarar bara inte att stiga. Alltså du är inte en sådan men det är som ett exempel. Du är verkligen en person som sticker till typ. Men att man är morgontrött person. Men så kan man, man kan ju verkligen justera och väl... Gå och lägga sig lite tidigare under en period och så vaknar man tidigt. Och sen kanske man är en person som inte är morgontrött ända. Okej vilket tråkigt exempel. Vem vill... Men du förstår vad jag menar i alla fall. Alltså man kan, att besluten kommer först. Man kan bestämma sig för att nu är jag en person som pratar med främlingar på gatan och säger hej. Och genom att öva så blir man det. Det är bara genom att bestämma sig något och göra något tills man blir en sådan person. Marianne (Maja) Norrgrann: Eller om man har en social roll, att alltid vara den som lyssnar in och känner in. Tar ansvar och fattar beslut så kan man öva på att vara lite mindre det ett tag. Och hålla tillbaka impulsen att räcka upp handen eller bjuda in. Och säga att man inte ska göra det. När det går över gränserna, när det går till bekostnad av någon annan. Ibland så... Peppe: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Ibland blir man själv blind för hur man komplicerar saker. Hur man vrider och vänder på det för att det ska lyckas nåt som nån annan släppt för länge sen. Ta till exempel att man är ansvarig för att dra ihop kompisgäng på någon weekend. Man är så här, kan du, kan du, kan du? så bara nej jag kan inte då, men jag kan då. Till sist sitter man med tio olika viljor och ingen lösning. Att då vara så här att... Peppe: Mm. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Okej, jag kanske inte kan bära det här ansvaret nu att komma till. Mitt förslag är att vi lägger upp de tre datorn flest kunde och sen röstar vi. Eller vad tycker ni? Eller vill någon annan ta över? Att man liksom släpper. Och det så mycket vi kan liksom korva in oss i. Peppe: Mm. Ja, verkligen. Marianne (Maja) Norrgrann: utan att vi märker det. Peppe: Men jag tror också att det ibland handlar om att vi känner att man känner sig sedd och bekräftad och de här människorna behöver mig och jag spelar en roll. Jag mår kanske inte så bra av det, åtminstone känner jag mig sedd och då får man också ta en liten self-check kanske. Marianne (Maja) Norrgrann: Absolut. Och alla gånger där vi är i roller eller etiketter där vi börjar bygga upp ett missnöje eller en frustration för att det är så, senast då är det dags att ta en selfcheck. Då kommer det börja kosta, inte bara för en själv utan också för andra. Peppe: Jag vill prata lite om det där med att planera för sitt framtida jag. Som sagt har vi halvårskollen där vi har sett tillbaka. Men sommaren står jag också utanför. Kanske den är här. Den står inte bara att knacka på dörren utan den är verkligen här. Då kanske man har en semester och känner stress inför semester. Hur ska man planera och allt det ska göra? Då vill jag prata lite om det som jag läste på igår när jag det där. lilla Instagram karusellen för att det som gjorde mig glad var det att det finns forskning som visar att man är minst lika lycklig när man planerar in trevliga saker som när man upplever dem. Alltså efter att uppleva sedan kan det ibland få en sån tom känsla någonting man sett fram emot så händer det så det över och man bara vänta vänta han är ju inte träckligt. Men liksom samma. Alltså samma och ibland till de större lyckotjänsterna finns när man planerar in den där, vad vet jag, utflykten eller då utomhus, teatern eller vad man håller på med på sommaren. Bjuder, ska bjuda in kompisar och liksom planerar man ska bjuda på för middag med dem. Så jag tänker att om det går så planera inte in för mycket men planera in liksom någonting varje vecka och se att man har lyxigt nogeled i fyra veckor. En liten grej behöver inte vara någonting dyrt eller avancerat men en liten grej att se fram emot och liksom och dröm bort lite, dröm mer bort av dig som planerar lite den. För när, när åker vi, vad äter vi, hur kommer det att se ut och liksom ta ut. Det är egentligen att försöka ta ut glädjen på förhand eftersom då får man vara glad två gånger. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, jag känner att Vi har haft sommaren så öppen. Vi har haft några dagar som varit bokade. Resten har varit virvarv av möjligheter. Det är härligt. Men också massa frågetecken. På lördag hade jag kanske att med att jag varit och fysiskt jobbat här. Jag hade hjärtat min brorsan att flytta. Så när kom hem på kväll sa jag att vi bestämmer nu om sommaren hur vi ska göra. På en timme hade vi bara fattat beslut utan också bokat. Det inte allt men mycket. Det gav en sådan lyckoskänsla. Dels att alla var överens och alla ville samma sak. Det är ju inte jättehöga kanske. Sen att vi fick det fixat och bokat. Vi fastnade inte i svårigheter utan bara såg möjligheter. Det var ett kreativt semesterplanerande. Det älskar jag. Jag har varit på jättegott humör sedan dess. Peppe: Ja. Mmm. Det fan så härligt. Om man inte har kommit så långt ännu som ni att ha planerat det. Och så kommer vi ihåg att det inte optimeras. Det verkar ju fin att ha många dagar som det inte händer så mycket annat än att man har lite tråkigt. Nu kommer det att låta som min egen mamma men att faktiskt inte är farligt att ha lite tråkigt. är bra för ens hjärna. Några saker som kul så måste se fram emot och planera det. Och sen några helt oplanerade, tråkiga dagar. Det är inte okej. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag längtar så efter att ha tråkigt också. Jag är inte särskilt bra på det, men jag längtar efter det faktiskt. Just idag känner jag att det finns en längtan. Peppe: Ja, men om det är det ska vi runda av med det. Att planera men inte optimera. Marianne (Maja) Norrgrann: Så bra. Om vi tar då sikte på vårt framtida ja och kastar bollar lite längre fram så kanske också tänka det. Det räcker med att planera. En klient hörde av sig till mig och sa att... Nu minns jag inte detaljerna och de är verkligen inte viktiga. För x antal år sen pratade vi om att börja ta tag i investeringar. Peppe: Mm, ja visst det. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag är inte en investeringsexpert, utan jag en coach. Jag hjälper folk med det de säger att de vill ha hjälp med. Hon gjorde några förändringar då. Nu har gått några år och då blir ju den här effekten enorm när man bara för det lilla gjort. Det är så bra att planera. Jag ska göra en avsättning så här. Det ska vara enkelt. gör med tiden så är det okej. Istället för att hålla på fastna är det att optimera. Vad är det optimala sättet att spara pengar? Vad ska jag välja? Och så kommer man inte igång. Peppe: Ja. Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Det är så mycket i livet som handlar bara om att fatta ett beslut, gör en plan och sen korrigerar du den längs med vägen när du har fått mer information. Men kom igång och fastna inte i det optimala för då kommer vi ingetstans. Den optimala semestern finns inte, det optimala sparandet finns inte, det optimala karriären finns inte. Utan det finns möjligheter här idag att fatta bra beslut och testa sig vidare i livet. så fatta nya beslut när vi behöver. Peppe: Så klokt, Maja. Bra sagt. Mycket bra sagt. Marianne (Maja) Norrgrann: Sommaren är ju om man kan tillåta sig själv att ha lite tråkigt, sakta ner lite och inte... Kanske inte fatta så mycket beslut för framtiden men tillåta sig själv att tänka och utvärdera och fundera på vad är det jag håller på med? Vad är det jag bor och på med istället? Är det så här jag ska bo? det så här jag ska leva? Ska mina relationer se ut så här? Ska min fritid vara så här? Eller längt efter någonting annat och sen när hösten kommer då välj någonting som du testar. Inte allt på en gång utan någonting. Men att få den lite trötta och lugna hjärnan att tänka framåt är en jätte Peppe: Mm. Mm. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Bra grej. Peppe: Verkligen inte den där vardagshetshjärnan som bara vill komma vidare. Marianne (Maja) Norrgrann: Ska vi runda av där med att säga då kanske Peppe att om man vill ge sitt framtida ja en fin present så har vi en 90 dagar, nej förlåt 30 dagar heter den 30 dagar med Fridaylab, en kurs i självledenskap där vi bland annat pratar med med vårt framtida ja inom lite strukturer. Vill du ge dig själv en present så signa upp på det nu så får du årsmedelskap för kursen på köpet när du signar på årsmedelskap och då vet du att i september väntar Peppe: Ja. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Det här är en bra idé tycker jag. Peppe: Det är en kurs som tar ungefär fem veckor. Vi träffas online en gång i veckan, en och en halv timme och sedan får man lite uppgifter. Det inte läxor utan det är mest att ta den tiden att fundera på vad man vill och vem man är och vilket håll man vill röra sig. Det är jätteroligt att få tänka på sig själv. Det är en otrolig del. Årsmedelsmedlemskap kostar 3900 kronor och kursen är värd 3500 kronor och den får man också på köp. Det är en bra del. Passa på. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Peppe: att ge den presenten åt framtiden jag. Marianne (Maja) Norrgrann: Vi lägger länken till kursen i beskrivningen. Peppe: Beskrivningen, vet inte vad heter. Hörrni maja, vi ses nästa vecka, för då kommer jag till Sverige. Marianne (Maja) Norrgrann: Äntligen går vi in i sommartider. Öman är i Norden. Jag ska lyssna på dig när du pratar om din nya bok. Gamla stansbokhandel. Vi ses ju annars också. 16 juni. Det blir roligt. Jag har redan läst boken så nu ska jag bara lyssna på dina kloka analyser och kluriga frågor du kommer få. Jag ser jättemycket fram emot det. Peppe: 16 juni. Det ska bli stor roll att det kommer. Så fint. Tack för att kommer. Du som lyssnar på den podden, om du är i Stockholm, förbi då också. Annars så det oberoende, så hörs vi i det här forumet nästa vecka igen. Bra. Tack för idag. Hej då. Marianne (Maja) Norrgrann: Tack för idag. Hej då!