Latest / Det kommer att bli bra - en Friday Lab Podcast / Så slutar du vara rädd för det okända
Transcript
- Peppe Öhman: Hej och hjärtligt välkomna till podden som heter Det kommer att bli bra. här är en Fridaylab podcast och vi som gör den heter Peppe Öhman och Marianne Norrgren. Hej Maria, hur är det? Marianne (Maja) Norrgrann: Hej Peppe, är bra med mig. Innan vi drar igång, jag är jätte nyfikande, men jag vill påminna om att vi har något som heter Friday Lab Sessions. Det är sätt komma och helt praktiskt jobba vidare med det som man vill utveckla. För är så härligt med inspiration, man kommer på nya idéer, men om man inte tar inspirationen till någon faktiskt handling, då händer det inte så mycket. Så Friday Lab Sessions är workshops där man får testa på vad Friday Lab är och vad vi gör. Så det är varmt välkommen dit. Gå till färdliga.se och signa upp på nästa CH. Peppe Öhman: Det sker på Zoom, man behöver inte dyka upp fysiskt någonstans utan allt sker online. Okej, Maja du vet att jag varje vecka finkammar internet på intressanta artiklar och saker som jag vill dela mitt nyhetsbrev. Ofta när jag gör det så hittar jag saker som kanske inte passar nyhetsbrevet men som jag ändå tycker att jag vill tala med någon om. Och det är därför du är här. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Härligt, tack! Då är jag nyfiken på vad vi ska prata om. Peppe Öhman: Jag, det veta resultatet är att allt du vill ha finns på andra sidan om rädslan. Det låter bättre på engelska. Everything you want is on the other side of fear. Så läste jag det och sen tog jag mig vidare till en artikel som en kvinna på Harvard Business School hade skrivit. Hon hade forskat i rädsla och hur man kan använda den energi som finns i rädsla till att helt enkelt prestera bättre. Det handlar om att någonting som du och jag pratar om ganska ofta i podden, hur känslor ofta är hjärnan som gissar? Man känner en sak och sen tolkar, så är det bara hjärnan som liksom, men kanske jag har tagit fel lite, kanske jag trätthållat mig lite fel. Och den här kvinnan, forskaren på Harvard hade jämfört folk som ska göra någonting som de var lite rädda för. Det var typ att hålla en föreläsning, men också så här som att bara sjunga karaoke, ställa sig framför en publik och sjunga karaoke. Marianne (Maja) Norrgrann: Bara sjunga karaoke, Peppa. Det känns ju som att man förminskar det för de allra flesta. Peppe Öhman: Ja. Jag säger bara för att jag har aldrig gjort det. Eller jag har gjort det i grupp. Jag har aldrig satt ensam framför publiken som sjunger karake. då hade hon haft två så testgrupper. Den ene gruppen hade försökt lugna ner sig själv. Var det sådär, andas lugnt. Inte alla sig själva tar det piano. Allt är bra. Chill, chill, chill. Och den andra gruppen hade hon sagt att när du känner de här känslorna som man har när man är rädd för någonting. Man känner liksom hjärta. bulta fort och man blir kanske svettig överallt med främst på händerna och man magen är lite upp och ner. När du känner de känslorna så föreställ dig att det inte är rädsla utan att du är excited. Alltså du är uppspelt. Du är på väg ut på ett eventyr. kanaliserar du dem det du känner i kroppen mot att det är eventyr. är inte någonting som är farligt. Det inte ett hot. Och gissa vilken grupp som presterar bättre. De sökte lugna ner sig eller de som vill rikta energin mot någonting annat. Marianne (Maja) Norrgrann: Det är självklart när du säger det så här. Har nånsin blivit lugnare när nån annan säger- -"Ta ett djupt andetag", eller -"Lugna ner dig lite", eller -"Backa lite". Det funkar på en själv eller på nån annan. Det har vi testat. Det kan vi skrota. Så otroligt bra. Peppe Öhman: Ja. Nej. Nej. Det var så coolt. Det hon sa var jätteviktigt. Det räcker inte med att tänka bara. Man ska inte bara tänka att det här är ett eventyr. Man ska verkligen säga det högt för sig själv. Man ska säga att jag är väg ut på ett eventyr. Jag är uppspält. Istället för att låta hjärnan mala på. Det som stannar inne i en säkert huvud blir lätt rundgång. Man kommer ingenstans. Men så fort man släpper ut det i världen blir det som ventil som pyser ut. Förlåt om det är en massa odjur här i bakgrunden. Jag har en hund som har desumis här och springer omkring som en dårig. Marianne (Maja) Norrgrann: Då vet vi vad det är. Vi har ju en av våra frilagbarrer, en fantastisk föreläsare och utbildad i modigt ledarskap. Loa Lava heter hon. Hon har precis kommit ut med en podd som heter Mod att leda. Jag lyssnade på premiäravsnittet och jag har ju hört på hennes föreläsning några gånger till och Det är så bra när man får höra samma sak flera gånger för då fastnar det ju lite bättre. Så nu när jag lyssnar på den poddens premiäravsnitt... Peppe Öhman: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: så blev jag igen påmind om att när man har tittat och forskat kring mod och att stå upp mot sina rädslor så den där känslan av rädsla för någonting som man ska göra den sitter i ungefär åtta sekunder. Peppe Öhman: Det är VAR! Marianne (Maja) Norrgrann: Vet man att är åtta sekunder, då kanske man kan vara beredd att göra det. Till exempel den karaoke-situationen som du eller jag har upplevt. kanske borde hitta ett bättre exempel. Men om man vet att det obehagliga är att jag signar upp och ställer mig på scenen- det kommer bara att vara så i åtta sekunder. Sen är jag på andra sidan det. Det nåt helt annat. Det där stämmer nog. Vi vet också när man ska... Peppe Öhman: Det är en jätte kort... Marianne (Maja) Norrgrann: Ta ett jobbigt samtal, få nåt gjort, skicka ett mejl. Det går väldigt fort från att vara jätteobehögligt- -"till att vara... Kanske inte neutralt, men åtminstone okej." Jag tycker det var en bra minnesregel. Peppe Öhman: När jag... 80 sekunder är jättekul. Jag köper det när jag ska rapportera för TV här ifrån eller liksom. Som man med i någon slags morgonstudie eller nyhetsmorgon. Och då känner jag faktiskt, vet jag, exakt den där hjärtabulta som en dåre. bara, kroppen bara, ha det är panik, det panik. Du måste fly. Du måste fly. Det här är liksom en farlig situation. Men så fort man kommer igång, är liksom en viss stund. Och när du säger åtta sekunder, det kan säkert vara typ åtta sekunder när paniken är. Men så fort man kommer igång så släpper det. Och då är man på väg. Det är ju sällan som man känner paniken under det man gör. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Och jag blir ju... Exakt. Jag som brukar titta på dig när du är på Nyhetsmorgon eller morgonstudion- så tänker jag, vilket mycket svårare det vara för dig- som ställer dig utanför ditt hus och du får rygga själv. Du har ingen kameraman, har ingen reporter. Du är ju själv reporter. Men det är så många situationer där vi har stödfunktioner kring det- vilket gör att trots att det känns... menar, mig, om jag ska sitta morgonstudion- det skulle ju vara väldigt nervöst. För det har jag inte gjort förr. Men då ska jag kunna lita på att människor omkring mig kan det här. Och min roll är inte att kunna det utan att svara på frågor. Medan du när du ställer dig där, vet att du är ett prof så det här är ditt yrke också. Men det är så mycket mer kring det, tänker jag alltid när jag ser dig live från Ergata. Peppe Öhman: Ja, vad snällt. Nu kände jag mig otroligt bekräftad och sedd. Tack, Maja, för det. Ja, det är en annan sak som jag, som handlar lite om det här, när man ska göra någonting, när man ska liksom ta sig på andra sidan, den där, det som man tycker är läskigt, handlar ju också om att vara förberedd. Alltså, och jag, nu tänkte jag säga artikel, men fuck it, jag ska vara ärlig. Det här var en TikTok, som jag sa, så jag ska bara säga det. Marianne (Maja) Norrgrann: Okej, det är bra att vi är ärliga, att vi säger som det är. Peppe Öhman: Ja, full...transparense. Men, nej men den handlar om... Jag gjorde faktiskt, jag blev inspirerad den och så gjorde jag samma sak på svenska och upp den i våra kanaler. Man vill lyssna på den. Men, eller min egen version på den månste jag inte säga att jag gjorde det. Men det handlar det om att vissa människor har tur. Alltså man säger att vissa människor omkring en har tur och verkar klara av allt de...allt de... De önskar sig något och så händer det. var tesen bakom att tur är tur. är slumpen. Men man kan också hjälpa turen på vägen genom att verkligen göra saker. Då kan man till exempel hjälpa turer genom att vara förberedd och genom att finnas på platser där kanske har där turen kanske hittar en. Det är sällan som någon bara kommer att knacka på dörren och hämta igen och säga hej vill du ha det här jobbet eller här stipendiet eller vill du träffa en ny person så då står de här utanför utanför att för att man ska kunna Kommer vidare och ta sig till de situationer som ger rätt lyft i karriären eller i relationer eller hjälper dig att flytta till Italien, om du vill, så måste man ta sig ut i världen. Jag tänker att de här två hänger ihop eftersom för att man ska kunna ta sig ut i världen måste man vara lite modig för att det där som allting händer. Jag tänker att de går hand i hand på något sätt. Våga förstå åtta sekunder och våga befinna sig där turen hittar den. Marianne (Maja) Norrgrann: Ut i världen betyder inte allt ut i världen. Det kan vara att gå på ett nätverksming. Det kan vara i ens närhet, men ändå där man inte naturligt hittar sig själv. Det där möjligheterna finns. Peppe Öhman: Det kan vara något om att känna att jag bor jättelångt borta från alla event. Det kan också handla om att publicera något på sociala medier som man tycker är lite läskigt. Jag kan ofta att när jag publicerar något, vem tror jag är som lägger ut den här grejen? Det låter så banalt att säga att det känns lite läskigt, men en sådan sak kan också vara att man vågar ta sig över den lilla skrämcellkullen också. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag sa faktiskt det till en client idag, så vi pratade om att lägga upp videos. Det var ingen grej längre, sa hon. Och för mig, det har ju varit en grej. Det är ingen grej nu. Jag blev helt chockad. Jag spelade in på en tagning någon grej, för att jag var inspirerad. Slängde upp den på Instagram och tänkte att jag väldigt benöjd. Och så tänkte jag, aaah! Och så tänkte jag, jag drar upp den på LinkedIn också. Peppe Öhman: Jag blir supernöjd. Marianne (Maja) Norrgrann: Glömmer Jag sänkt ribban för vad jag lägger ut. Så många steg. Jag menar att inte sänker ribban med innehåll. Hur fixar det? Klip? Kameravinka? Det finns inte. Det finns inte tid. blir det ingenting. Men det är en påminnelse att nånting som man har tyckt var jättesvårt... ...prata in i kameran och lägga ut LinkedIn i hela. Plattformen kan vara lite så här... Jag åtminstone stundvis har fått överdrivande respekt för... ...nu bara dit. Folk ser vad de ser, tycker vad de tycker. Det kan jag inte påverka. Men jag kan påverka att jag syns och hörs om saker som jag tycker är viktiga. Peppe Öhman: Mm. Alltså så... Jag tycker det så coolt att du säger så där, Maja. Och jag tycker du är så cool som bara gör det. För du är ju också väldigt bra på att snacka in i kameran. Och jag tänker att det beror på att du har gjort det så många gånger nu. Alltså det är det enda sättet på att bli duktig på någonting är att våga göra det och publicera den. Istället för att sitta och liksom borsta håret och ta omtagningar tusen gånger och sen vara såhär, nej det här är ändå ingenting och sen kasta bort videon. Alltså det är ju det enda sättet att bli duktig på någonting är att bara göra det. Marianne (Maja) Norrgrann: Vårt poddan är ett exempel på det man har lyssnat på. Du är en jätteerfaren poddare och har varit länge länge länge när vi spelade in vårt första poddavsnitt. Och jag har lyssnat på det inte allt så länge sedan. Man hör så det här obekväma nervositeten i rösten och så låter det när man gör nånting för första gången. Det är helt okej. Peppe Öhman: Det är verkligen... vet du... Säg. Marianne (Maja) Norrgrann: Eftersom det finns ute och är någon som drar nytta av det är det värt det. Plus om man vågar lyssna på sig själv och titta på vad man själv har gjort så att man kan lära sig av att utvecklas det man gör så kommer det bli bättre. Det var så nyttigt. När man gör kursutbildning så var man tvungen att... Peppe Öhman: Mm. Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Transkribera, och det här ska du säga att det är före AI. Nu kan man lätt göra det. Men det här är ändå tio år sen. Så ska man transkribera samtal. det var... Det tar ju så lång tid. Och så får man lyssna på sina egna coachingssamtal i långsammare speed- att kunna renskriva. Så man låter ju jätteberusad och lite dum. Peppe Öhman: Mm. Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: Det var också jättehjälpsamt, både för mig coach att tvinga mig genom att lyssna på mina egna coach-antal och det andra då att bara lyssna på sin egen röst. För det är sådant som jättemånga tycker är jätteobehagligt. Men det är ju bara obehagligt tills man har vant sig att det så här låter jag tydligen. Peppe Öhman: Alltså det är så tänkte jag faktiskt säga det där man lyssnar på sin egen röst. Det är så hemskt i början att man börjar göra radio eller podd och hör sig själv. Alltså det är som en annan människa som talar och det gör aldrig som var gud vilken behaglig röst den människan har. Man alltid var i. Vad håller människan på mig för pratar pratar. Det är det alla andra människor hör för ens egen röst i huvudet är helt annorlunda. Nej men också det som du sa man kommer verkligen öva det. Man kommer liksom att vänja er. Man kommer vänja sig vid allt. Jag fastar vid en sådan sak som du sa att eller fast Jag tror faktiskt att det blir allt mer uppskattat att man säger lite fel ibland och inte har perfekta formuleringar nu när vi konkurrerar med AI. Jag tror inte, för jag läste faktiskt också en artikel om det här, att speciellt unga människor är så trötta på att... på AI. De känner liksom rent så där konkret att det är jobb liksom att förstöra miljö och klimat. Men också det här att ingenting riktigt är liksom lite fejk. Det är plastigt. Allt känns lite liksom tjej in eller teemo. Och då tror jag att när man hör riktiga människor som pratar och som... Jag tänker samma sak i skriven text. När man hör det så blir man lite... Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Peppe Öhman: bättre humor än om man inte hörde det, än om man känner att det här är för polerat. Marianne (Maja) Norrgrann: Absolut. det här med att reframe känslor och att hjärnan gissar... Det är ganska vanligt att man misstolkar sina egna känslor. Det är ingen idé, men allting är värdelös. Alla människor säger fel saker och det finns ingen hopp för livet. Då är det ofta att inte det är utan nåt annat. Att få lite självdistans och inte... Peppe Öhman: Bara klien. Marianne (Maja) Norrgrann: Inte acceptera det första som hjärnan föreslår som förklaring. Det kan hända. Att jag just nu inte riktigt är trött. Oftast är svaret trött. Men kan också vara ledsen. Det kan vara många olika saker, men att man försöker reframea. Och kring många... ...många problem som vi har- ...så är det ju inte alltid det problemet som vi går omkring och tänker att... Peppe Öhman: Ett rätt. Marianne (Maja) Norrgrann: Det här måste jag lösa, utan det handlar om nåt annat. Det vi gör i coaching kan man göra själv. Man försöker tänka att vad det om egentligen. Går det titta på det från ett annat perspektiv? Vad är det som vill hända i det här? Där kan man få mycket hjälp genom att skruva upp nyfikenheten- och försöka förstå varför det är ett problem. Sen är det jättebra att faktakolla det som man går och tänker är sant. Med faktakolla handlar det om sanningar som vi bär på. Vi har en hel uppsättning av sanningar. Dels våra egna, men också ervda och det som vi samlar på oss dagligen från alla håll och kanter. Att verkligen så här, faktakollat, men vad är det som är sant i den här situationen? Det så ofta det som vi tänker är fakta, som egentligen bara är känslor. Vi har blandat ihop korten och tror att jag måste lösa problemet. Men egentligen är det bara min känsla kring nåt som är problemet. Peppe Öhman: Att jobba med dig och vara vän med dig, Maja, kan också... Det är jättestor hjälp om befinner sig i en sån... Men... Ja, exakt, det skulle säga. Du har verkligen en förmåga att ifrågasätta ens stämning och ens... Du är ju jättebra, du borde kanske jobba med det här, Maja. Men att vara sådär... Är det verkligen där problem ligger? Du har ju ett sätt att ställa frågan från ett perspektiv. Marianne (Maja) Norrgrann: och var ganska tröttsamt. Peppe Öhman: som kanske ska vara lite för när du frågar den och man är tvungen att ge det svaret inser man att Gud det var ju verkligen inte alls det som var problemet utan det är någonting som har hänt under dagen man typ träffar någon som varit otredlig mot en på dagen och så tycker man att man själv är misslyckad i allt man gör eller att alla människor är irriterande eller att världen är emot en alltså det kan vara en liten grej som man har stött på som som man kanske till med glömmer bort men man går kvar med den känslan i kroppen och och det är Det är ju väldigt nyttigt för att jag känner att man är så uppdagen, eller jag är så uppdagen på dagen, om man tänker på tusen saker, att det lätt att ta känslor, man känner att man bara registrerar, ja, alla hatar mig. Och sen går man och känner sig nere utan att dyka lite djupare in i det. Och det kanske har att göra med välkommen till Tjöckes psykologiska hörn. Det kanske har att göra med att det inte någon prestation i att gå vidare där. Om man lägger ut en bild på Instagram och likes, då får man genast bekräftelse. Om man skriver en artikel, skriver en bok eller har en kund, då får man genast bekräftelse. Men att fortsätta jobba på sin kärle får man ingen kortsiktig bekräftelse. Det kommer definitivt att ge en belöning på lång sikt. Men den prestationskulturen som vi lever i just nu så finns det ingen omedelbar belöning att tänka på varför känner jag så här. hur kan jag, eller liksom fakta kolla sina känslor och då är det lätt att man bara sopar dödsidan och gör någonting som, någonting annat. Marianne (Maja) Norrgrann: Och det här liten förtydligande, det är otroligt lätt för mig att och tänka. Kommentera eller kommentera, fråga dig om det som du bär på. Jag har ju det jättesvårt att se det själv. För mig själv så kräver det ju att jag verkligen bara, nu får jag ju skärpa mig och sätta mig ner och fundera på vad handlar det här om egentligen. Ofta genom att liksom skriva eller liksom ta en paus från DIY och få lite perspektiv. Det är ju jättemycket lättare att se vad andra bär med sig. Peppe Öhman: Men du tycker att du är ganska duktig på det, Varkemar. Det du alltid påminner om är hur viktigt det är att ta det ur sig själv, att skriva ner det eller prata med någon. Är man ensam hemma, bända på papper, gärna få hand, skriv ner det. Det blir så mycket tydligare. Alla tankar är luddiga så länge de är i neds huvudet. Marianne (Maja) Norrgrann: Så är det. En annan sak som jag tänkte tänka på när du sa det där- vi går runt med en tes om hur saker är. Alltså en sanning som vi håller i. Vi kommer att gå och leta bevis för att vår sanning stämmer. Vi kommer att hitta så mycket bevis för att den sanningen är sann. Men skulle vi välja en annan sanning så skulle vi ju hitta bevis för det också. Så därför är det så viktigt att välja rätt sanning när man går in i en dag eller i ett projekt. Har vi en sanning att det är helt omöjligt att... Jag vet inte vad det skulle vara. Vi ska ha strategi i juni. Om vi ska tänka att är helt omöjligt att fylla platserna för alla företag som är nervösa med sina kostnader. Om vi går med den sanningen, påverkar hur vi agerar, pratar och påverkar oss på alla platser. Hur vi pratar tillsammans, hur kreativa vi blir, påverkar Men om vi tänker att det är en sanning att vi har ordnat strategidagar i många år... Peppe Öhman: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Vi skapar alltid stort värde för våra deltagare. Ibland är det lätt och svårt att sälja, men vi gör nåt riktigt bra. Om det är vår sanning, kommer vi att bevis. Det är jätteviktigt. Man hamnar i svackor. Det gör vi alla. När vi går som i en korg och bara... Där har vi en negativ sak. Där är en annan negativ sak. Peppe Öhman: A Marianne (Maja) Norrgrann: Har vi inte nog med vårt eget så börjar vi låna av andras negativa händelser och bygger på. Det är jättesvårt att se det när man är i det. Vi har en känsla av att allt det här är sant. Allt det hemska som händer i världen är sant. Allt det som händer åt mig är sant. Peppe Öhman: Men det är väl också någonting biologiskt. När vi levde ute på steppen var det viktigt att märka allt som är farligt och negativt för att vi inte skulle kunna överleva. så finns det kvar den tendensen att man bara fokuserar på det som är negativt. Men hör du, där med bekräftelse, Bias, att vi bestämmer oss för en sak och sen ser vi bara det som bekräftade. Marianne (Maja) Norrgrann: Och det blir tungt liksom. Peppe Öhman: Det tog jag faktiskt en kurs i, det var inte ens en valbar kurs utan det var liksom en obligatorisk kurs när jag tog en master i journalistik här på UCLA och det hette The Art of Not Getting Fooled och det var en av kurser som jag tänker på, den och en annan kurs i propaganda som kurs som jag tänker på minst en gång i veckan för att den förklarar just det. Sjur det så att vi liksom, ja vi vill få bekräftelse av vårt es och vi ser inget annat. speciellt för journalist Om man gör ett reportage eller skriver någonting är det så, så, så viktigt att verkligen stanna upp och vara noga med att stämma det här verkligen eller bara jag som vill se det för att jag tycker att det här är så intressant. Alltså det kan vara en test, kan vara liksom en idé eller vad som helst. Alltså jag tänker att det är så här typ, om man vill bli gravid och då är det enda man ser på gatan är andra människor som är gravida. Det det enda man ser. Alla människor i hela världen är gravida, förutom man själv. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag kommer ihåg när vi en gång i tiden köpte en bil. Då såg jag den bilmodellen precis överallt hela tiden. Jag bryr mig inte om bilar. Jag helt ointresserad av bilar. Men när man zoomat in på nånting, då ser man ju det. Det är en jättepositiv sak. Om man vill leta efter bevis på vad det är behöver... Peppe Öhman: Hahaha Ja. Marianne (Maja) Norrgrann: –kärlek eller man kanske behöver. Optimism eller vänlighet. Du kommer att hitta bevis om det det du aktivt letar efter. Peppe Öhman: Ja. Ja. Jag jobbar jättemycket med det. När man bor utomlands finns det andra människor som kommer från samma ställe som man som också bor utomlands som jämför sitt hemland. Alltså så många svenskar du finner som tycker att allt var bättre egentligen. De vill inte flytta hemma, de tycker alltid lite bättre hemma. så här liksom nu gör jag det ganska omedvetet men i början så bestämmer jag för att nu är jag här och då tänker jag vara nöjd med att vara här. Så jag tänker bara fokusera på allt som är härligt med att vara här. Och nu har jag nästan gått in i en psykos när jag bara nej nej nej, kolla på solen igången. väldigt härligt. Kolla hur folk är trevliga på gatan. Superhärligt. finns koldibril som flyger utom vårt fönster. Allt är bara härligt här. Sen finns det väldigt mycket ohärligt som också händer i USA. jag tänker att för min egen vardagliga överlevnad så är det viktigt att vara nöjd med den platsen jag på. Marianne (Maja) Norrgrann: Igår fick jag äntligen en fika-date med min gamla granne- där vi bodde tidigare. Vi lärde känna varandra under pandemin. Vi lärde känna varandra utanför lilla hörnbutiken. Hon kunde inte kliva in. Fråga om jag kunde gå in och köpa grejer. Peppe Öhman: Jaha! Jag kommer ihåg det här. Ja, berätt. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Efter det sa jag att jag kan gå och handla. Vi träffades vid var och överlämning. Vi hade jättemycket i oss av att vi tycker om fisk och ost. Jag förstod när jag handlade åt henne. Hon bad mig hellre gå och handla eftersom jag köpte bättre grejer än hennes dödrar. Sen delade vi intresset för buk. Peppe Öhman: Just det, jag kommer ihåg. Marianne (Maja) Norrgrann: och människor och så där. Så vi har ju liksom under de här åren liksom hittat en jättefin vänskap. Men den vi inte sett på jättelänge, vi hörs, men vi har inte sett. Och igår så fick vi tid, eller jag tog tid på en tisdag att åka och fika och satt i tre timmar och bara... Nej, jag blev så glad. Men varför det har med det här att göra är att om man är närmare 90 än 80 så är det också ett perspektivskifte. När vi kunde prata om saker som både hon och jag har gemensamma erfarenheter kring- har hon automatiskt ett annat perspektiv. Hon har levt väldigt mycket längre än vad jag har. Det var så skönt att få föra de här samtalen- men också när hon berättade om saker som hon har kämpat med i 50-årsåldern. Jag är nästan där. Jag sa att, men herregud, har du haft det här? Peppe Öhman: Ja, visst Marianne (Maja) Norrgrann: Jag kan inte förstå det när jag ser den här superkloka, jättelunga samlade. Det gjorde så gott åt mig att få sitta där och fika i tre timmar och prata om allt. Det verkligen fyllde mig med det här perspektivet- som ibland är svårt att känna i stunden- när man är jobbiga grejer. är svårt att zooma ut och tänka på det betyder på tio år, tjugo, trettio år- för man är så fast i det man är. Men det var en sån present. Peppe Öhman: Gud vad glad jag är träffade Berit för att du pratade mycket om henne under pandemin. Det är en jättesmart sak att göra för det alltid som att tänka på att få en... ett annat perspektiv tänker man att jag måste resa någonstans. Jag måste åka till ett annat land eller en annan kontinent för att uppleva hur människor är där. Men det kan ju verkligen också vara ett sätt att resa i tiden, att träffa människor som är mycket äldre eller kanske också mycket yngre än er själv och på något sätt besöka deras perspektiv av. Hör hur de tänker på den platsen de är. För trots att man lever i, vi lever på samma fysiska plats, så har man ju helt andra erfarenheter beroende på ålder och olika kulturella referenser och ibland politiska. Det är en supersmart sak att göra. En sak som jag glömde säga när vi talade om att förbereda sig och att prata inför publik och att vara nervös och tjäna rädsla. Jag måste ju nämndra på Alexandra Ohls. som också var medlem som jobbar med hon är retorik coach och hundra kurser. Det är jättebra sätt att om man. Om man både vill hjälpa turen på vägen och vara förberedd inför andra saker. är jättebra att ta hjälp av någon som är ett profs inom det. Prata om den, gå en kurs, göra något konkret som kan hjälpa dig att vara mindre nervös och kanske ta dig till en ny plats som du inte hade förväntat dig. Det händer alltid när man träffar nya människor. De breddar dess nätverk mycket eller lite och ger dig nya tankar och insikter. Marianne (Maja) Norrgrann: Men så är det verkligen. Och med förberedelse att komma ihåg- när vi ser andra lyckas- att vi inte är den där personen som bara... Gud, vilken tur du har haft. Jag hör nästan aldrig det. Men jag vet att nån som har fått höra det. Och så vet man vilket arbete det ligger bakom. Både i form av mod, också faktiskt arbete och nätverkande och sälj och slit. Peppe Öhman: Nej. Marianne (Maja) Norrgrann: Man tittar på människor som lyckats och säger att de har lyckats. är fantastiskt. har tur. Vad har de gjort på vägen som har lett dem dit? Försök att få reda på det. Ställ frågorna. Vad har varit viktigast för dig hittills? Peppe Öhman: Ett exempel är när folk publicerar böcker, då tänker jag alltid att jag inte skriver gratis. Eller åtminstone inte bara gratis. Det är verkligen inte en slump att de har fått sina böcker publicerade. Det är så mycket hårt arbete. Det kan väl säga bra jobbat. Grattis och bra jobbat. Det är ingen slump. Det är ofta väldigt många timmar framför en kärm. Marianne (Maja) Norrgrann: På tal om böcker, Peppe. Snart kommer det ut en ny bok, som jag längtar efter att få läsa. Den här gången har jag gått vid sidan av och vet ganska lite ändå. Vilken härlig grej jag ser fram emot i sommar. Berätta, när kommer boken ut och vad heter den? Peppe Öhman: Ja. Tack för att säger så. Nu känns det som jag avsiktligt bara tog in i diskussionen på böcker för att kunna marknadsföra min egen. Tack för att upplevde. Jag tänkte på det faktiskt. Förra gången jag köpte en bok förra sommaren var du den första som köpte den och skickade mig en bild på när du höll i den. Du var i Gamla stan och den bilden använde jag så mycket sedan. Marianne (Maja) Norrgrann: Nej, det gjorde du inte. Peppe Öhman: Dubba så att den heter en rimlig kvinna sammanbrott och den kommer ut i mitten slutet av juni och det trycker går faktiskt så snart finns det verkligen en fysisk version av den och det handlar om en kvinna som har gjort allting rätt tycker hon själv levt enligt alla normer och sedan en dag så hon har tänkt sig att om vi gör allting rätt och liksom inte är besvärlig eller bara är behagfull då kommer jag att få en belöning på slutet men istället för den belöningen så går allt åt helvete och Då får hon ett sammanbrott och sen blir det jättekul. Men också lite sadeligt, men också kul. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag ser så fram emot den. Jag var inne i Gammalstans bokhandel i min go-to. Där beställde din bok. gick in i god tid och att jag behövde få den så snabbt som möjligt. När jag gick... Jag beställde en bok som jag packade upp häromdagen. Jag kom in och sa att din kompis Peppe kommer den 16 juni. sa att jag vet. Peppe Öhman: Tänk att du gör det, det är så... Marianne (Maja) Norrgrann: och pratar om boken så är man i Stockholm den 16 juni, är det på kvällen Peppe eller? Klockan fem. Så kan man också komma och både lyssna och köpa boken. I en av stans bästa bokhandlare. Peppe Öhman: Ja. Tills klockan fem. Tack Maja. Det är det verkligen. Jag ser så fram emot dig. ska bli så härligt att få gå dit. Gamla stans bokhandel är så fin. Nu när jag håller på nämna ett par medlemmar så vi Black & Blood också i Söj var den finns. Vi har ju också medlemmar som har en egen bokhandel i Tumba. Marianne (Maja) Norrgrann: Mmm... Ja, tumba! Det är Mikaela som har räddat bokhandeln i Tumba. Den skulle stänga och hon kände att det måste finnas en bokhandel. Hon har jobbat så mycket med att få upp den här bokhandeln. Jag kommer inte ihåg när hon öppnade den. Det var i november, november, december. Peppe Öhman: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Så där är det så att man vill hjälpa en bokhandlare på traven så kan man absolut beställa böcker eller presentartiklar från dem. Trots att man inte bor i Tumba så tror jag att de löser det. Det är jättefint. Alltså bokhandlare är en så fin grej. Peppe Öhman: Åh. Jag hoppas få komma dit och... Ja, det är verkligen det. är en så stor del av... Bokhandlar i stadsbilden gör en ju alltid jättejätteglad. Bara att gå in där och fingra på böckerna och bredda lite i dem och se vad personalen rekommenderar. Nej, det är så mysigt. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag fick en kommentar på Instagram häromdagen från en fri-labare. Jag har försökt läsa den boken, men nu släpper jag den. Jag lärt mig att man inte läsa dåliga böcker. Jag köpte en bok i London. Den är ganska tunn och välsamling. Den var på bestselling-listerna. Jag kan inte säga att jag läste många sidor, men den är väldigt nära att fara till. Ta en tur till Stadsmissionens bokhylla istället. Jag ska ge några sidor ännu för att jag är inte riktigt, riktigt säker. Men det ser du, vi läser inte dåliga böcker utan vi går vidare och läser någonting bra. Peppe Öhman: Släpp den. Mm. Mm. Mm. Nej, för det finns... vi kommer ändå aldrig att hinna läsa alla böcker. Så lika bra kan man släppa den som inte tilltallaren och tarnaren. Marianne (Maja) Norrgrann: Bra! Gud vad det var roligt att podda igen, Peppe. Det var ett tag sedan. Peppe Öhman: Ja, jag känner exakt samma sak. Innan vi slutar hör du något att säga, Maja? Marianne (Maja) Norrgrann: Du som har lyssnat ska signera upp på Fridaylab Sessions nästa tillfälle. Du hittar datum och alla detaljer på fridaylab.se. Det helt gratis att delta. Det väldigt handsomt och roligt. Med säkerhet kommer du att med dig nån action i ditt liv som gör det lite härligare. Peppe Öhman: fridelab.se. så ses vi där. Tack Maja och tack till er har lyssnat av rapporten. Vi hörs igen nästa vecka. Bra. Hejdå! Marianne (Maja) Norrgrann: Tack för idag! Okej.