Latest / Yoshi's Podcast / Kan våra hjärnspöken inspirera andra? | Clara Skogholt | #192

Transcript

Kan våra hjärnspöken inspirera andra? | Clara Skogholt | #192 · Yoshi's Podcast

• 0:04
  SPEAKER_00: Sådär, då är vi igång.
• 0:06
  SPEAKER_00: Klara, varmt välkommen.
• 0:08
  SPEAKER_00: Tack, Yoshi.
• 0:09
  SPEAKER_00: Vi började prata precis innan vi började spela in om när och hur vi stötte på varandra.
• 0:16
  SPEAKER_00: Och det är ganska roligt för vi har stött på varandra i två vändor och liksom
• 0:23
  SPEAKER_00: inte
• 0:23
  SPEAKER_00: kommit ihåg att vi har pratat med varandra när vi faktiskt stötte på varandra face
• 0:27
  SPEAKER_00: to face.
• 0:28
  SPEAKER_00: Ja, exakt.
• 0:29
  SPEAKER_00: Och nu sa du att du hittade min podd och jag bara, men vad var det inte jag som skrev till dig?
• 0:34
  SPEAKER_00: Så jag glömt bort till vem som hittade vem i början.
• 0:37
  SPEAKER_01: Men jag är rätt säker på att jag typ såg någonting i mitt Instagram-flöde där du
• 0:42
  SPEAKER_01: hade någon sån här kort klipp från någon podcast.
• 0:46
  SPEAKER_01: Alltså något avsnitt då.
• 0:48
  SPEAKER_01: Och så kollade jag på det klippet.
• 0:50
  SPEAKER_01: Jag bara, åh, det här verkar intressant.
• 0:52
  SPEAKER_00: Kul.
• 0:53
  SPEAKER_01: Minns du vad det var för något?
• 0:55
  SPEAKER_01: Jo men jag tror att det måste ha varit typ Filippa kanske.
• 0:59
  SPEAKER_00: Filippa Betcher från Sigridenska sällskapet.
• 1:01
  SPEAKER_00: Ja exakt, det måste ha varit hon.
• 1:03
  SPEAKER_00: Ja hon var rolig att prata med.
• 1:04
  SPEAKER_01: Ja vad fint, det var ett fint avsnitt.
• 1:08
  SPEAKER_00: Men jag stötte i alla fall på ditt konto då,
• 1:10
  SPEAKER_00: antagligen efter att du följde mig och såg dina hjärnspöken och tyckte,
• 1:16
  SPEAKER_00: wow vad intressant, det här måste jag ta en närmare titt på och prata med dig.
• 1:22
  SPEAKER_00: Så du gör små teckningar på spöken som säger väldigt lustiga, intressanta saker.
• 1:30
  SPEAKER_01: Ja, det kan man nog säga.
• 1:33
  SPEAKER_01: Men det är det jag tycker är roligt med att göra mina serieruter med hjärnspöken.
• 1:39
  SPEAKER_01: I konsten finns det ju inget som är förbjudet.
• 1:43
  SPEAKER_01: Så då kan man ju säga saker som man inte kanske kan säga i verkligheten.
• 1:47
  SPEAKER_00: Precis, och det är ju det som är det intressanta.
• 1:50
  SPEAKER_00: Jag tror jag gick igenom hela din katalog direkt när jag hittade dig på Instagram.
• 1:55
  SPEAKER_01: Det är ju så häftigt.
• 1:56
  SPEAKER_00: Ja, för det är genialiskt.
• 1:58
  SPEAKER_00: Precis som du säger,
• 1:58
  SPEAKER_00: det är ju saker som folk tänker,
• 2:00
  SPEAKER_00: som vi alla tänker ibland, men som man absolut inte skulle säga högt.
• 2:05
  SPEAKER_00: Ja.
• 2:05
  SPEAKER_00: Så det är våra hjärnspöken helt enkelt.
• 2:07
  SPEAKER_01: Ja, det är våra hjärnspöken, exakt.
• 2:10
  SPEAKER_00: Men om vi backar bandet till innan hjärnspöken och allting.
• 2:14
  SPEAKER_00: Vem är du?
• 2:14
  SPEAKER_00: Var växte du upp?
• 2:16
  SPEAKER_00: Hur hamnade du där du är?
• 2:18
  SPEAKER_01: Åh, wow.
• 2:20
  SPEAKER_01: Jag...
• 2:22
  SPEAKER_01: Stor fråga.
• 2:24
  SPEAKER_01: Jag växte upp i Uppsala, i gamla Uppsala, i en villa med mina föräldrar och mina syskon.
• 2:38
  SPEAKER_01: Jag gick i skolan när jag var liten.
• 2:45
  SPEAKER_01: Hur hamnade jag här sen?
• 2:48
  SPEAKER_01: Vi kan
• 2:49
  SPEAKER_00: börja så här.
• 2:49
  SPEAKER_00: Hur...
• 2:51
  SPEAKER_00: I och med att jag hörde talas om dig med hjärnspöken-grejen, vi kan börja med det.
• 2:58
  SPEAKER_00: Var föddes idén till det och varför började du skapa den typen av konst?
• 3:08
  SPEAKER_01: Jag hade bott i Göteborg flera år och sen flyttade jag tillbaka till Uppsala.
• 3:14
  SPEAKER_01: I den vevan hade jag en vändpunkt i mitt liv.
• 3:20
  SPEAKER_01: Jag började bli mer fokuserad på att läka och att bli mer emotionellt vuxen.
• 3:31
  SPEAKER_01: Jag hade en tid i mitt liv haft svårt att se att jag själv hade en del i
• 3:47
  SPEAKER_01: I hur mitt liv såg ut.
• 3:49
  SPEAKER_01: Jag hade en tendens när jag var yngre att tänka att det här är yttre omständigheter
• 3:53
  SPEAKER_01: som gjorde att jag hamnade här.
• 3:57
  SPEAKER_01: Men där i den vändpunkten så
• 4:02
  SPEAKER_01: trappade jag ut en massa mediciner jag hade haft och
• 4:06
  SPEAKER_01: upptäckte när jag trappade ut de där medicinerna att Jag hade ju en massa känslor
• 4:12
  SPEAKER_01: som jag liksom inte hade någon aning om vad jag skulle göra av med.
• 4:19
  SPEAKER_01: Och också saker som jag kände bara måste komma ut någonstans.
• 4:23
  SPEAKER_01: Och då blev det här som är lite roligt då för att jag har liksom aldrig kunnat rita
• 4:28
  SPEAKER_01: eller måla i hela mitt liv.
• 4:30
  SPEAKER_01: Jag har tänkt att jag kan inte det.
• 4:32
  SPEAKER_01: Mm.
• 4:34
  SPEAKER_01: När jag hade den här perioden i mitt liv,
• 4:37
  SPEAKER_01: när jag gjorde den här vändningen i mitt liv,
• 4:41
  SPEAKER_01: då kände jag att jag skiter i att jag inte kan rita.
• 4:44
  SPEAKER_01: Jag måste få ett uttryck ändå.
• 4:50
  SPEAKER_01: Då tänkte jag att om jag inte kan rita, spöken kan inte vara så svårt att rita.
• 4:57
  SPEAKER_01: Då började jag med det.
• 5:00
  SPEAKER_01: Jag kände att jag måste få ut ord också.
• 5:03
  SPEAKER_01: Och det var det jag kom på.
• 5:04
  SPEAKER_01: Men de här spökena kan ju säga saker.
• 5:07
  SPEAKER_01: Och det var som att en ny värld öppnades för mig.
• 5:12
  SPEAKER_01: Det var fantastiskt.
• 5:13
  SPEAKER_00: Det bara behövdes ett kreativt utlopp för att få ut någonting du hade inombords?
• 5:17
  SPEAKER_01: Ja, jag tror det.
• 5:18
  SPEAKER_01: Hundra procent.
• 5:19
  SPEAKER_00: Häftigt.
• 5:20
  SPEAKER_01: Hur länge sedan började du med dem?
• 5:22
  SPEAKER_01: Det var typ fyra eller fem år sedan.
• 5:29
  SPEAKER_00: Hade du hållit på med något kreativt innan?
• 5:33
  SPEAKER_01: Ja, absolut.
• 5:34
  SPEAKER_01: Jag började spela piano när jag var barn.
• 5:37
  SPEAKER_01: Och sen började jag sjunga i kör också när jag var barn.
• 5:40
  SPEAKER_01: Och så har jag hållit på rätt mycket att sjunga och spela.
• 5:45
  SPEAKER_01: Och också under min uppväxt, min mamma var musiklärare innan hon gick i pension.
• 5:51
  SPEAKER_01: Så vi har sjungit och spelat jättemycket hemma.
• 5:54
  SPEAKER_00: Ja, härligt.
• 5:55
  SPEAKER_00: Min pappa är jätteduktig på gitarr och lärde mig och min bror spela gitarr och
• 6:00
  SPEAKER_00: sjunga lite grann.
• 6:01
  SPEAKER_00: Är det sant?
• 6:01
  SPEAKER_01: Nej, vad kul!
• 6:02
  SPEAKER_01: Hade ni också så här hemma att ni typ hade så här typ när man sa ska vi ha spelkväll
• 6:08
  SPEAKER_01: så var det att man skulle spela musik och sjunga ihop?
• 6:11
  SPEAKER_00: Jag vet inte om man hade inte sa spelkväll men fortfarande när vi samlas så är det
• 6:17
  SPEAKER_00: väldigt ofta att man plockar fram gitarren och spelar och sjunger.
• 6:20
  SPEAKER_00: Det är bara någonting vi gör.
• 6:22
  SPEAKER_01: Ja.
• 6:23
  SPEAKER_00: När vi samlas allihopa liksom.
• 6:24
  SPEAKER_00: Ja.
• 6:25
  SPEAKER_01: Alltså det är ju underbart.
• 6:26
  SPEAKER_00: Verkligen.
• 6:27
  SPEAKER_00: Ja.
• 6:27
  SPEAKER_00: Verkligen.
• 6:28
  SPEAKER_00: Det är någonting jag har tänkt på väldigt mycket för att här i Sverige,
• 6:31
  SPEAKER_00: du har hört det i musikrätt så det är kanske annorlunda för dig men jag upplever att
• 6:36
  SPEAKER_00: det är ganska ovanligt att man plockar fram ett instrument och spelar och sjunger
• 6:42
  SPEAKER_00: lite.
• 6:42
  SPEAKER_00: Mm.
• 6:43
  SPEAKER_00: Och att det finns någon sorts...
• 6:46
  SPEAKER_00: Jag vet inte om det hör till den svenska konflikträdslan eller vad det är.
• 6:51
  SPEAKER_00: Men någon rädsla för att göra bort sig.
• 6:55
  SPEAKER_00: Man vill inte sjunga om man inte känner att man är jätteduktig på att sjunga.
• 6:59
  SPEAKER_00: Att man inte sjunger bara för att det är kul och för själen.
• 7:03
  SPEAKER_00: Utan att man har den här, nej men jag kan inte.
• 7:05
  SPEAKER_00: Och då blir det heller att man avstår.
• 7:07
  SPEAKER_01: Ja just det, typ prestationsångest också.
• 7:10
  SPEAKER_00: Lite så.
• 7:10
  SPEAKER_01: Men jag tror också...
• 7:12
  SPEAKER_01: Kanske att det kan handla om någon slags jantelag också.
• 7:15
  SPEAKER_01: Och att det inte tar så mycket plats.
• 7:17
  SPEAKER_01: Tror du inte
• 7:18
  SPEAKER_00: det då?
• 7:19
  SPEAKER_00: Men att sjunga och spela tillsammans.
• 7:22
  SPEAKER_00: Det är ingen som tar mer plats än någon annan.
• 7:26
  SPEAKER_00: Någon spelar guitar eller piano och alla sjunger tillsammans.
• 7:30
  SPEAKER_00: Det upplever jag dels Balkan där jag kommer ifrån.
• 7:32
  SPEAKER_00: Men också andra länder jag har besökt.
• 7:35
  SPEAKER_00: Att det är mycket lättare och vanligare och enklare att få till än i Sverige.
• 7:40
  SPEAKER_00: Jag kanske bara har hört mig i kretsar där det är så, men...
• 7:43
  SPEAKER_01: Kanske, men jag tycker det är väldigt olika.
• 7:45
  SPEAKER_01: Men sen bygger det också på att det finns ett piano eller en gitarr i närheten som
• 7:51
  SPEAKER_01: man kan använda.
• 7:52
  SPEAKER_01: Men det kan nog ligga någonting i det, absolut.
• 7:54
  SPEAKER_01: Jag försöker tänka efter lite vad jag tror,
• 7:56
  SPEAKER_01: men det känns också som att det handlar mycket om att man spelar musik i högtalare
• 8:04
  SPEAKER_01: istället att man inte har så mycket livemusik, kanske.
• 8:08
  SPEAKER_00: Jag minns när jag var i Polen någon gång och hälsade på några vänner.
• 8:12
  SPEAKER_00: Och någon bara plockar fram en gitarr och så spelar någon någonting.
• 8:14
  SPEAKER_00: Och de som kan texten sjunger med.
• 8:18
  SPEAKER_00: De som inte kan sitter och diggar och har det trevligt.
• 8:20
  SPEAKER_00: Och sen tar någon annan en gitarr och spelar någonting.
• 8:24
  SPEAKER_00: Det är liksom inte så stor grej.
• 8:28
  SPEAKER_00: Det är enkelt att bara göra det.
• 8:30
  SPEAKER_00: Och det har jag saknat i Sverige.
• 8:32
  SPEAKER_01: Ja, jag förstår det.
• 8:33
  SPEAKER_00: Ja, jag har ju det med familjen som sagt men jag har saknat det generellt.
• 8:38
  SPEAKER_00: Nu när du sa det där att man spelar musik i högtalen så tänkte jag på något annat
• 8:41
  SPEAKER_00: som jag tänkte här i Stockholm är det ju väldigt vanligt om man ska,
• 8:44
  SPEAKER_00: jag vet inte om det är Sverige överlag eller bara Stockholm,
• 8:47
  SPEAKER_00: om man ska ses och äta middag ihop så går man ut och äter.
• 8:51
  SPEAKER_01: Ja just det.
• 8:52
  SPEAKER_00: Det är ganska ovanligt att man bjuder hem folk och lagar mat och äter hemma hos folk.
• 8:59
  SPEAKER_01: Det är min erfarenhet i alla fall.
• 9:01
  SPEAKER_01: I så fall så känner jag mig väldigt osvensk.
• 9:05
  SPEAKER_00: Ja, men som sagt, det kan ha att göra med olika
• 9:06
  SPEAKER_01: kretsar.
• 9:07
  SPEAKER_01: Säkert,
• 9:08
  SPEAKER_01: men det är lustigt att säga det för jag pratar med en kompis häromdagen om det här
• 9:12
  SPEAKER_01: med att bjuda på mat.
• 9:13
  SPEAKER_01: För att jag tänker alltid så här typ, eller jag bjuder hem kompisar ändå ganska ofta.
• 9:18
  SPEAKER_01: Och så är det så här, Jag tänker alltid att, har jag mat hemma då så att det räcker för båda?
• 9:25
  SPEAKER_01: Jag vet inte, men det är bara att man bjuder på mat om man har någon hemma.
• 9:30
  SPEAKER_01: Men då har inte jag det här,
• 9:32
  SPEAKER_01: jag insåg det innan vi pratade,
• 9:33
  SPEAKER_01: jag har inte det här tänket då att det måste vara en jättefin middag.
• 9:38
  SPEAKER_01: Utan typ häromdagen hade jag en kompis över som hjälpte mig att snickra lite hyllor,
• 9:42
  SPEAKER_01: vilket var jätteschysst.
• 9:44
  SPEAKER_01: Och då var det såhär, vi måste käka något, det får bli korvstroganoff som jag hör i frysen typ.
• 9:49
  SPEAKER_01: Men det är också nice för om man kan göra så att det måste inte vara jättehäftigt
• 9:55
  SPEAKER_01: eller fancy mat utan det ska vara gott och det ska vara trevligt.
• 10:00
  SPEAKER_01: Då kan man ju bjuda hem kompisar lite oftare kanske.
• 10:03
  SPEAKER_01: Det kräver ju inte så mycket då.
• 10:05
  SPEAKER_00: Jag håller med.
• 10:06
  SPEAKER_00: Jag gillar att bjuda hem vänner och fixa mat till oss.
• 10:09
  SPEAKER_00: Det gör jag ganska ofta.
• 10:13
  SPEAKER_00: Men jag kan räkna på få händer hur många gånger det har hänt åt andra hållet.
• 10:18
  SPEAKER_01: Ja, just det.
• 10:20
  SPEAKER_00: Men generellt föreslår folk att vi går ut och käkar.
• 10:24
  SPEAKER_01: Ja.
• 10:24
  SPEAKER_00: Och jag undrar om det har att göra med samma som vi var inne på musiken.
• 10:28
  SPEAKER_00: Ja, just det.
• 10:29
  SPEAKER_00: Att man spelar andras musik i sina högtalare.
• 10:32
  SPEAKER_01: Ja.
• 10:33
  SPEAKER_00: Om det är någonting, jag vet inte vad det säger om kulturen.
• 10:37
  SPEAKER_00: Det kanske är Stockholm som är säregat på den här fronten.
• 10:40
  SPEAKER_00: Kanske.
• 10:40
  SPEAKER_00: Eller så är det bara de kretsarna jag har hört mig, jag vet inte.
• 10:42
  SPEAKER_01: Ja, kanske.
• 10:43
  SPEAKER_01: Du kanske behöver ha bättre kompisar, Yoshi.
• 10:45
  SPEAKER_01: Ja.
• 10:47
  SPEAKER_00: Jag älskar mina vänner.
• 10:52
  SPEAKER_01: Jag tror jag förstår var du kommer ifrån.
• 10:56
  SPEAKER_01: Jag tror absolut att det finns jättemycket kulturella skillnader i olika länder.
• 11:05
  SPEAKER_01: Även i olika städer tror jag.
• 11:07
  SPEAKER_01: Jag tycker det är stor skillnad på bara Göteborg och Uppsala till exempel.
• 11:10
  SPEAKER_01: Det är ju ganska olika kultur.
• 11:13
  SPEAKER_00: Hur utmärker det sig?
• 11:14
  SPEAKER_00: Vad har du tänkt på som skillnad mellan Uppsala och Göteborg?
• 11:17
  SPEAKER_01: Jo, oj, vad roligt.
• 11:18
  SPEAKER_01: Nu ska jag försöka säga det här utan att trampa någon på tårna.
• 11:23
  SPEAKER_00: Trampa på dem allihopa, de är inte här.
• 11:24
  SPEAKER_01: Nej, det är sant.
• 11:27
  SPEAKER_01: Men jag tänker typ att, eller det jag tycker i alla fall.
• 11:31
  SPEAKER_01: Ja, det här är vad jag tycker, så det kanske inte är så här.
• 11:32
  SPEAKER_01: Men jag tycker att i Göteborg så handlar det väldigt mycket om att se människan
• 11:37
  SPEAKER_01: Alltså att se människan är det som kommer först.
• 11:42
  SPEAKER_01: Och i andra hand kommer det att utföra en uppgift.
• 11:45
  SPEAKER_01: Så
• 11:48
  SPEAKER_01: typ om man är sjuk och behöver vård i Göteborg, som det har hänt mig till exempel.
• 11:57
  SPEAKER_01: Då är det som att prio är att se människan.
• 12:00
  SPEAKER_01: Och om man hinner i så fall så kan man kanske fixa ett intyg eller så.
• 12:04
  SPEAKER_01: Eller skriva ett recept eller skicka en remiss.
• 12:06
  SPEAKER_01: Men det är mycket det här att se människan som kommer först.
• 12:10
  SPEAKER_01: Och att man ska inte försöka pusha en annan person.
• 12:14
  SPEAKER_01: Du får inte pressa på att nu får vi skynda oss.
• 12:18
  SPEAKER_01: Utan det är ganska viktigt att man är närvarande i nuet.
• 12:22
  SPEAKER_01: Vi tar det lugnt människan först.
• 12:24
  SPEAKER_01: Vilket jag tycker är väldigt fint.
• 12:26
  SPEAKER_00: Ja, verkligen.
• 12:27
  SPEAKER_01: En nackdel med det kan ju bli att det är inte säkert att saker kanske blir gjort som
• 12:34
  SPEAKER_01: behöver göras.
• 12:35
  SPEAKER_00: Inte så effektivt alltid.
• 12:36
  SPEAKER_01: Nej, exakt.
• 12:38
  SPEAKER_01: Och om man är sjuk kan det vara ganska frustrerande.
• 12:41
  SPEAKER_01: För det kan vara så här att man kanske verkligen behöver hjälp.
• 12:46
  SPEAKER_01: Men det går inte riktigt för man måste se människan.
• 12:48
  SPEAKER_00: Först måste man ta den där kvartsfikan.
• 12:50
  SPEAKER_01: Ja, men typ.
• 12:52
  SPEAKER_01: Intressant.
• 12:53
  SPEAKER_01: Och så i Uppsala så är det Där tycker jag att folk är väldigt angelägna om att göra rätt.
• 13:01
  SPEAKER_01: I Göteborg var det ändå ganska viktigt att det skulle bli bra.
• 13:08
  SPEAKER_01: Det behövde inte bli rätt, men det viktiga är att det blir bra.
• 13:12
  SPEAKER_01: I Uppsala är det inte så viktigt att det blir bra.
• 13:15
  SPEAKER_01: Det viktiga är att det blir rätt.
• 13:17
  SPEAKER_00: Intressant.
• 13:18
  SPEAKER_01: Ja, eller hur?
• 13:19
  SPEAKER_00: Rätt som i följan reglerna.
• 13:20
  SPEAKER_00: Ja.
• 13:21
  SPEAKER_01: Ja, det är ju en akademikerstad också.
• 13:24
  SPEAKER_01: Så det är en väldigt konservativ stad ibland tror jag.
• 13:27
  SPEAKER_01: Jag tror det.
• 13:31
  SPEAKER_01: Ja, universitetet har ju funnits urminnestider typ.
• 13:35
  SPEAKER_00: Ja, intressanta observationer.
• 13:40
  SPEAKER_00: Det kan ju som sagt vara en Stockholmsgrej det här jag beskriver.
• 13:42
  SPEAKER_01: Det kan det vara.
• 13:43
  SPEAKER_00: Jag vet inte det.
• 13:44
  SPEAKER_00: Men jag har tänkt på det mycket senast tiden.
• 13:46
  SPEAKER_00: Det är väldigt sällan man blir ju hembjuden till folk i den här stan-
• 13:49
  SPEAKER_01: Men det har
• 13:50
  SPEAKER_01: jag också hört att det är så en hel del i Stockholm.
• 13:53
  SPEAKER_00: Det är så.
• 13:54
  SPEAKER_01: Jag har hört det, men jag har inte erfarat det.
• 13:56
  SPEAKER_01: Men jag har hört att det är så.
• 13:58
  SPEAKER_00: Ja, men folk vill gärna ses ute.
• 14:00
  SPEAKER_00: Käka ut, ta en drink, inte vad det nu är.
• 14:02
  SPEAKER_01: Ja, det är ju för sig tur att de ville ses ute då.
• 14:05
  SPEAKER_01: Så att de ville ses i alla fall.
• 14:06
  SPEAKER_01: Ja, ja.
• 14:06
  SPEAKER_01: Det blir ju jätteensamt.
• 14:09
  SPEAKER_00: Ja, det är ju ett problem också i Sverige överlag att folk är väl inte ensamma.
• 14:13
  SPEAKER_00: Men ja, jag har ju det väldigt...
• 14:16
  SPEAKER_00: Jag har bott i Stockholm sedan jag var tio år.
• 14:18
  SPEAKER_00: Så jag har väldigt stor bekantskapsskrätts här.
• 14:20
  SPEAKER_01: Ja, just det.
• 14:21
  SPEAKER_00: Så det har aldrig varit ont om sociala interaktioner direkt.
• 14:25
  SPEAKER_01: Nej.
• 14:26
  SPEAKER_00: Men jag har tänkt på det att det är olika kulturer.
• 14:28
  SPEAKER_00: Det är inte jättemycket att bjuda hem och laga mat.
• 14:32
  SPEAKER_00: Det är någonting intimare med att äta mat som man har lagat också.
• 14:36
  SPEAKER_01: Ja, det är sant.
• 14:38
  SPEAKER_01: Många vill ju ha lite distans.
• 14:40
  SPEAKER_00: Ja, så kan det vara.
• 14:42
  SPEAKER_00: Det kan vara en del av förklaringen.
• 14:46
  SPEAKER_00: Det är intimare att jag lagar mat till dig och mig och sen slår vi oss ner och äter
• 14:51
  SPEAKER_00: än att vi går ut och köper mat.
• 14:53
  SPEAKER_01: Ja, absolut.
• 14:54
  SPEAKER_00: Tycker jag.
• 14:55
  SPEAKER_01: Jo, men så är det väl, tänker jag.
• 14:57
  SPEAKER_01: För det är ju bara det att man bjuder hem någon till sitt hem.
• 15:02
  SPEAKER_01: För det är ju ens trygga plats.
• 15:03
  SPEAKER_01: Exakt.
• 15:05
  SPEAKER_01: Så man vill ju inte äventyra friden man har.
• 15:10
  SPEAKER_01: Så då är man kanske lite mer försiktig.
• 15:14
  SPEAKER_01: Så kan det vara.
• 15:15
  SPEAKER_01: Men jag tänker att om det är så att det är människor man om man har gått ut och ätit
• 15:20
  SPEAKER_01: på restaurang med några kompisar och har gjort det många gånger kanske.
• 15:25
  SPEAKER_01: Då känns det ändå då kanske man borde kunna vara trygg.
• 15:29
  SPEAKER_01: Eller att byta hem i så fall.
• 15:32
  SPEAKER_00: Det kan man tycka.
• 15:34
  SPEAKER_00: Det är intressant.
• 15:36
  SPEAKER_00: Det var någonting jag tänkte på där när du sa det.
• 15:41
  SPEAKER_00: Jag tänkte på det här med att laga mat.
• 15:43
  SPEAKER_00: Jag kan tänka mig att I och med att det är någonting vi har gjort sedan människan
• 15:48
  SPEAKER_00: existerat så är det något som sitter i ryggraden.
• 15:52
  SPEAKER_00: Att det är någonting med att sitta runt en lägerell till exempel.
• 15:55
  SPEAKER_00: Det har vi gjort sedan vi var stenåldersmänniskor eller längre tillbaka än så, gråttmänniskor.
• 16:03
  SPEAKER_00: Så jag tror att att laga mat och dela mat man har lagat tillsammans också är en sån
• 16:07
  SPEAKER_00: där sak som sitter djupt rotat i vårt DNA.
• 16:11
  SPEAKER_00: Att det betyder någonting, bryta bröd.
• 16:13
  SPEAKER_01: Ja, säkert.
• 16:14
  SPEAKER_00: Ja.
• 16:15
  SPEAKER_01: Jag tänker direkt också på nervsystem och co-regulation och sånt där.
• 16:22
  SPEAKER_01: Att det är säkert någonting sånt också.
• 16:24
  SPEAKER_00: Hur tänker du då?
• 16:25
  SPEAKER_01: Jag tänker typ på känsla av trygghet.
• 16:32
  SPEAKER_01: Jag tänker spontant på att när man har blivit mätt,
• 16:34
  SPEAKER_01: det finns ju nästan ingenting bättre på hela dagen tycker jag än när man har käkat
• 16:40
  SPEAKER_01: lunch och är mätt.
• 16:42
  SPEAKER_01: Det är en självkänsla.
• 16:43
  SPEAKER_01: Eller hur?
• 16:46
  SPEAKER_01: Jag tänker typ att att käka tillsammans med folk man känner och man tycker om.
• 16:53
  SPEAKER_01: Det är fint.
• 16:55
  SPEAKER_01: Det är ju det.
• 16:57
  SPEAKER_01: Men det handlar ju om gemenskap också.
• 17:01
  SPEAKER_01: Det tänker jag också är...
• 17:03
  SPEAKER_01: Gemenskap är jätteviktigt.
• 17:04
  SPEAKER_01: Gud ja.
• 17:06
  SPEAKER_00: Det är någonting som vi verkligen...
• 17:11
  SPEAKER_00: Jag vill inte säga att ta för givet,
• 17:12
  SPEAKER_00: för det är väl ingen som inte förstår att gemenskap inte är viktigt.
• 17:16
  SPEAKER_00: Men vi har format sådana liv som är motsatsen till gemenskap.
• 17:22
  SPEAKER_00: Allt görs via skärmar.
• 17:24
  SPEAKER_00: Jag var inne och köpte lunch häromdagen med en kompis.
• 17:27
  SPEAKER_00: Vi står så här nära de personalen som jobbar.
• 17:31
  SPEAKER_00: De fixar så här pokeballs.
• 17:34
  SPEAKER_00: Prata inte med dem,
• 17:35
  SPEAKER_00: utan vi har skärmar där vi väljer vad vi ska göra och så börjar de göra det direkt.
• 17:41
  SPEAKER_00: Och det här är så onaturligt.
• 17:44
  SPEAKER_01: Ja.
• 17:44
  SPEAKER_00: Det är så onaturligt.
• 17:45
  SPEAKER_00: De kollar knappt på oss, vi kollar knappt på dem.
• 17:48
  SPEAKER_00: Vi bara, duk, duk, duk, duk, duk, den vill jag ha betala.
• 17:51
  SPEAKER_00: Och de började göra den direkt, för de hade inte något annat att göra.
• 17:53
  SPEAKER_00: Det var det de började göra.
• 17:54
  SPEAKER_00: Ja.
• 17:55
  SPEAKER_00: Men inget utbyte alls.
• 17:57
  SPEAKER_01: Just det.
• 17:58
  SPEAKER_00: Och jag ville typ fråga dem, vad tycker ni om det här?
• 18:02
  SPEAKER_00: Men jag hann inte.
• 18:03
  SPEAKER_00: De blev klara så fort och så gick vi ut och satt oss i solen.
• 18:07
  SPEAKER_01: Ja.
• 18:07
  SPEAKER_01: Ja.
• 18:07
  SPEAKER_00: Men det här är så konstig sak som vi har gjort.
• 18:11
  SPEAKER_00: Vi bara formar samhället till mindre och mindre interaktion.
• 18:14
  SPEAKER_01: Ja, det är nog precis det som händer.
• 18:16
  SPEAKER_01: Alltså det blir mindre och mindre interaktion.
• 18:18
  SPEAKER_01: Verkligen.
• 18:20
  SPEAKER_01: Ja, det är lite läskigt nästan om man tänker på det.
• 18:24
  SPEAKER_00: Vad säger dina hjärnspöken om det här?
• 18:26
  SPEAKER_01: Oj, vad säger mina hjärnspöken om det här?
• 18:30
  SPEAKER_01: Oj, vad svårt.
• 18:31
  SPEAKER_01: Det måste jag, vet du vad, den får jag klura lite på.
• 18:34
  SPEAKER_01: Det kanske blir en sida eller två.
• 18:34
  SPEAKER_01: Det kanske blir en sida
• 18:35
  SPEAKER_00: eller två.
• 18:38
  SPEAKER_01: Men det jag tänker också att det handlar om är väl det här att människan har typ ett
• 18:43
  SPEAKER_01: behov av att också bli sedd och att man kan behöva den här interaktionen även om den
• 18:50
  SPEAKER_01: är väldigt kort och Många gånger bara väldigt på ytan.
• 18:55
  SPEAKER_01: Jag hade en sådan interaktion idag.
• 18:57
  SPEAKER_01: När jag käkade lunch så gick jag själv och åt lunch.
• 19:00
  SPEAKER_01: Jag tycker det är ganska skönt att gå ut och äta ensam också.
• 19:05
  SPEAKER_01: Jag tycker det är nice och har en ljudbok jag lyssnar på i öronen och så sitter jag
• 19:09
  SPEAKER_01: och äter och laddar upp mina batterier.
• 19:13
  SPEAKER_01: Och sen så skulle jag,
• 19:15
  SPEAKER_01: när jag skulle sätta på mig jackan då,
• 19:19
  SPEAKER_01: Jag har ju brutiga axeln då, så det är lite svårt helt enkelt.
• 19:23
  SPEAKER_01: Så då behövde jag låna en stol.
• 19:25
  SPEAKER_01: Så då frågade jag en kvinna som sa om jag fick låna stolen bredvid.
• 19:29
  SPEAKER_01: Och så blev det att vi små pratade lite.
• 19:30
  SPEAKER_01: Och det var bara på ytan, men väldigt trevligt.
• 19:35
  SPEAKER_01: Och en fin känsla av att typ, ja, jag ser dig och du ser mig.
• 19:40
  SPEAKER_01: Fint.
• 19:40
  SPEAKER_01: Ja, det är fint.
• 19:41
  SPEAKER_00: Jag pluggade i Australien en termin.
• 19:43
  SPEAKER_00: Oh, vad kul.
• 19:45
  SPEAKER_00: Vart då någonstans?
• 19:46
  SPEAKER_00: 2011, Adelaide.
• 19:48
  SPEAKER_01: Okej, jag vet inte riktigt.
• 19:49
  SPEAKER_00: Nej, det är inte en jättestor stad, inte väldigt känd.
• 19:51
  SPEAKER_00: Men det är de fyra universitet, så det är ganska många utbytesstudenter.
• 19:54
  SPEAKER_01: Ja, det var mycket.
• 19:55
  SPEAKER_00: Och mycket fest och kul när man är student.
• 19:58
  SPEAKER_00: Men där minns jag att jag hoppade på spårvagnen och såg två främlingar sätta sig
• 20:06
  SPEAKER_00: bredvid varandra, ha ett litet samtal.
• 20:10
  SPEAKER_00: Och sen skulle den ena av oss ha det bra, och så gick den av.
• 20:13
  SPEAKER_00: Och det var liksom det normalaste någonsin.
• 20:15
  SPEAKER_00: Jag minns hur paff jag blev.
• 20:17
  SPEAKER_00: Jag som bott i Stockholm nästan hela mitt liv.
• 20:19
  SPEAKER_01: Ja.
• 20:20
  SPEAKER_00: Där du får inte ha ögonkontakt med någon på tunnelbanan.
• 20:22
  SPEAKER_00: Då är någonting fel.
• 20:24
  SPEAKER_01: Ja, just det.
• 20:25
  SPEAKER_00: Jag såg de två och jag bara, what, kan man göra så här?
• 20:27
  SPEAKER_00: Och jag blev liksom paff över hur paff jag blev.
• 20:30
  SPEAKER_00: Det var så knäppt för mig att det här var så onormalt.
• 20:34
  SPEAKER_00: Ja.
• 20:35
  SPEAKER_00: För man formas ju,
• 20:36
  SPEAKER_00: jag tänkte ju inte ens på att jag har formats till Stockholmsmentaliteten i
• 20:41
  SPEAKER_00: kollektivtrafiken.
• 20:42
  SPEAKER_01: Just det.
• 20:44
  SPEAKER_00: Det verkligen chockade mig hur normalt det var och varför jag tyckte det var så onormalt.
• 20:50
  SPEAKER_01: Hur kändes det?
• 20:52
  SPEAKER_01: Vart du lite nervös?
• 20:55
  SPEAKER_00: Jag observerade ju bara.
• 20:57
  SPEAKER_00: Jag var inte involverad i samtal,
• 20:59
  SPEAKER_00: men om någon hade börjat prata med mig så kanske jag då hade blivit lite nervös,
• 21:03
  SPEAKER_00: säkert.
• 21:05
  SPEAKER_01: Jag tänker att man kanske får någon liten gnutta social fobi när man åker till Australien.
• 21:16
  SPEAKER_01: Det är en jätteskillnad.
• 21:18
  SPEAKER_00: Verkligen.
• 21:19
  SPEAKER_00: Men jag tror att det skakade om mig till att bli lite mer avslappnad själv.
• 21:24
  SPEAKER_00: Att säga, okej, det här kan hända och det är inget konstigt.
• 21:27
  SPEAKER_00: Det är okej att prata en liten stund med främlingar utan att vilja ha något från varandra.
• 21:31
  SPEAKER_00: Bara ha ett litet chitchat.
• 21:33
  SPEAKER_00: Som du hade på lunchstället.
• 21:35
  SPEAKER_01: Exakt.
• 21:35
  SPEAKER_01: Men jag undrar om det är det kanske då också.
• 21:39
  SPEAKER_01: Jag tänker så här,
• 21:41
  SPEAKER_01: de enda gångerna som någon brukar komma och prata med en när man åker
• 21:45
  SPEAKER_01: kollektivtrafik, typ i Stockholm, det är ju när någon vill ha någonting av en.
• 21:50
  SPEAKER_00: Ja.
• 21:53
  SPEAKER_00: Generellt i Stockholm, inte bara i kollektivtrafiken.
• 21:56
  SPEAKER_01: Eller?
• 21:57
  SPEAKER_01: Ja, kanske.
• 21:59
  SPEAKER_01: Kanske generellt.
• 22:02
  SPEAKER_01: När någon pratar med en så är det för att den vill ha någonting av en.
• 22:06
  SPEAKER_01: Och jag tänker typ att kanske är det så också att man har
• 22:14
  SPEAKER_01: generellt sett att det
• 22:15
  SPEAKER_01: finns någon form av emotionell dränering från början.
• 22:20
  SPEAKER_01: Att Jag tänker också att det kan ha att göra med hur vädret är.
• 22:25
  SPEAKER_01: Jag har insett det.
• 22:28
  SPEAKER_00: Absolut.
• 22:28
  SPEAKER_01: Jag tror det påverkar.
• 22:30
  SPEAKER_01: Man går runt och det är så mörkt.
• 22:34
  SPEAKER_01: Nästan halva året är det mörkt och kallt.
• 22:38
  SPEAKER_01: Man vill inte riktigt känna efter.
• 22:43
  SPEAKER_01: Man försöker bara att trycka undan hur obekvämt allting är.
• 22:51
  SPEAKER_01: Och då vill man kanske bara lyssna lite på en podd.
• 22:54
  SPEAKER_00: Ja, låt mig vara.
• 22:55
  SPEAKER_01: Ja, jag tror det.
• 22:58
  SPEAKER_00: Det stämmer.
• 23:00
  SPEAKER_00: Så som Stockholm skiner upp när solen börjar komma fram våren, sommaren.
• 23:05
  SPEAKER_00: Då är folk väldigt pratglada och väldigt enkla.
• 23:08
  SPEAKER_00: Det stämmer.
• 23:08
  SPEAKER_00: Så vädret är absolut en faktor.
• 23:10
  SPEAKER_01: Jag tror det är lättare att skaffa vänner på sommaren.
• 23:14
  SPEAKER_00: Gud ja!
• 23:15
  SPEAKER_00: Det är knäppt.
• 23:16
  SPEAKER_01: Ja, det är det faktiskt.
• 23:16
  SPEAKER_00: Och man undrar två månader senare, vad...
• 23:20
  SPEAKER_00: Vart har alla de här härliga människorna varit?
• 23:22
  SPEAKER_01: Ja, just det.
• 23:24
  SPEAKER_00: Eller liksom när våren börjar.
• 23:26
  SPEAKER_00: Var har alla de här härliga människorna
• 23:27
  SPEAKER_01: varit senaste
• 23:29
  SPEAKER_00: halvåret?
• 23:31
  SPEAKER_01: Det har bara varit såhär tjuriga människor hela tiden, känns det ju som.
• 23:35
  SPEAKER_01: Ja, men verkligen.
• 23:36
  SPEAKER_00: Och alla har bråttom någonstans och man har inte tid att prata med någon.
• 23:39
  SPEAKER_01: Ja.
• 23:40
  SPEAKER_00: Det är synd.
• 23:41
  SPEAKER_00: Ja, det är det faktiskt.
• 23:43
  SPEAKER_01: Men vi får skylla på vädret helt enkelt.
• 23:45
  SPEAKER_01: Vi får skylla på vädret, absolut.
• 23:46
  SPEAKER_01: Ja.
• 23:48
  SPEAKER_00: Men har du, om vi går tillbaka till det musikaliska, har du haft det i dina kretsar?
• 23:54
  SPEAKER_00: Att någon plockar fram en guitar, man sjunger lite och har trevligt, det är inte värsta grejen.
• 23:58
  SPEAKER_01: Ja, periodvis.
• 24:01
  SPEAKER_01: Och sen med min familj och släkt också så är det ganska många som sjunger och spelar piano.
• 24:10
  SPEAKER_01: Så då blir det också att vi sjunger och...
• 24:15
  SPEAKER_01: Trevligt.
• 24:16
  SPEAKER_01: Ja, faktiskt.
• 24:17
  SPEAKER_01: Det är väldigt kul.
• 24:18
  SPEAKER_01: Men det är också ganska, jag tycker att det är ett ganska trevligt sätt att umgås på också.
• 24:22
  SPEAKER_01: Att sjunga tillsammans.
• 24:23
  SPEAKER_00: Absolut.
• 24:24
  SPEAKER_01: Ja.
• 24:24
  SPEAKER_00: Det gör någonting för själen.
• 24:26
  SPEAKER_00: Ja, det gör ju det.
• 24:27
  SPEAKER_01: Och det är också ganska skönt för man måste inte tänka så mycket.
• 24:30
  SPEAKER_01: Man kan bara vara lite.
• 24:31
  SPEAKER_01: Precis.
• 24:31
  SPEAKER_01: Ja.
• 24:32
  SPEAKER_01: Hänga med i flödet bara.
• 24:34
  SPEAKER_00: Härligt.
• 24:34
  SPEAKER_01: Ja, det är väldigt härligt.
• 24:35
  SPEAKER_00: Så du har sjungit i kör, du har spelat, har du varit del av någon band?
• 24:38
  SPEAKER_00: Har du liksom...
• 24:40
  SPEAKER_01: Nej, det har jag inte så.
• 24:42
  SPEAKER_00: Okej.
• 24:42
  SPEAKER_01: Men jag har...
• 24:45
  SPEAKER_01: Men jag har typ, ja nej det är nog att jag mest har sjungit.
• 24:49
  SPEAKER_01: Jag har hjälpt till lite med kompisars band ibland kanske.
• 24:53
  SPEAKER_00: Kul.
• 24:53
  SPEAKER_01: Ja, jättekul.
• 24:55
  SPEAKER_01: Och sen när jag var, eller det ska jag apropå kreativitet.
• 25:01
  SPEAKER_01: Skriva är ju också en sån del.
• 25:04
  SPEAKER_01: Det är en annan form av kreativitet.
• 25:05
  SPEAKER_01: Absolut.
• 25:06
  SPEAKER_01: Men ändå.
• 25:09
  SPEAKER_00: Vad har du skrivit?
• 25:10
  SPEAKER_01: Mest har jag skrivit manus till mina föreläsningar som jag har gjort.
• 25:13
  SPEAKER_00: Aha, berätta mer.
• 25:15
  SPEAKER_01: Ja, vad kul.
• 25:19
  SPEAKER_01: När jag var 23 så fick jag tips om en förening som heter Hjärnkoll.
• 25:25
  SPEAKER_01: De sökte personer som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa.
• 25:32
  SPEAKER_01: Då kunde man få en utbildning från dem så att man kan få komma ut och föreläsa om
• 25:36
  SPEAKER_01: sin historia i syfte att minska stigma och fördomar om personer med psykisk ohälsa.
• 25:43
  SPEAKER_00: Viktigt.
• 25:45
  SPEAKER_01: Ja, faktiskt.
• 25:46
  SPEAKER_01: Väldigt viktigt.
• 25:49
  SPEAKER_01: För särskilt självstigma är ju bedrövligt om man redan mår ganska dåligt.
• 25:57
  SPEAKER_01: Så jag tror att själva stigmat kanske är 50% av lidandet när du mår dåligt.
• 26:05
  SPEAKER_01: Både självstigma och stigma som kommer ifrån andra också.
• 26:09
  SPEAKER_00: Men då...
• 26:14
  SPEAKER_01: Så då började jag, eller jag sökte till hjärnkoll och så fick jag komma med.
• 26:19
  SPEAKER_01: Och då fick jag börja göra föreläsningar för lite olika målgrupper och sådär.
• 26:25
  SPEAKER_00: När du var 23?
• 26:26
  SPEAKER_01: Ja.
• 26:26
  SPEAKER_00: Det är fan imponerande.
• 26:27
  SPEAKER_01: Ja, tack.
• 26:29
  SPEAKER_01: Tack.
• 26:32
  SPEAKER_00: Mellan 23 och 25 gick jag igenom vad jag skulle kalla en depression.
• 26:39
  SPEAKER_00: Och hade en period där jag verkligen, verkligen ogillade mig själv.
• 26:43
  SPEAKER_00: Klankade ner på mig själv väldigt mycket.
• 26:44
  SPEAKER_00: Jag tyckte inte alls om mig själv.
• 26:47
  SPEAKER_00: Och jag hade idén att så länge det bara är i mitt eget huvud så är det inte på riktigt.
• 26:53
  SPEAKER_00: Typ det sämsta man kan tänka i den situationen.
• 26:56
  SPEAKER_00: Men jag hade ingen...
• 26:58
  SPEAKER_00: Det är det här du pratar om, självstigmat.
• 27:01
  SPEAKER_00: Jag hade ingen aning om vad det här är.
• 27:03
  SPEAKER_00: Jag hade inte hört någon annan i min närhet prata om sånt.
• 27:07
  SPEAKER_00: Jag visste inte hur jag skulle hantera det här.
• 27:09
  SPEAKER_00: Så jag tänkte...
• 27:11
  SPEAKER_00: Ingen annan vet, så det är bara att ignorera det tills det försvinner.
• 27:14
  SPEAKER_01: Det är väl så jag tänkte.
• 27:16
  SPEAKER_01: Man kan säga att du gaslightade dig själv lite
• 27:18
  SPEAKER_00: grann.
• 27:19
  SPEAKER_01: Så kan man säga.
• 27:21
  SPEAKER_00: Och det pågick i ett och ett halvt,
• 27:23
  SPEAKER_00: två år och jag bara pepprade mig själv med negativa tankar nonstop.
• 27:26
  SPEAKER_01: Oh shit.
• 27:27
  SPEAKER_00: Tills hjärnan la ner för dagen för att man är helt utmattad.
• 27:33
  SPEAKER_00: Och först när jag öppnade upp och berättade för en kompis att jag hade den typen av
• 27:38
  SPEAKER_00: tankar Först då började jag bli bättre.
• 27:42
  SPEAKER_00: Han hanterade det jätteväl.
• 27:44
  SPEAKER_00: Han sa kom vi sätter oss och pratar.
• 27:46
  SPEAKER_00: Han hade gått igenom, eller han var familjemedlemmar som gått igenom liknande.
• 27:50
  SPEAKER_00: Och sen pratade jag med en till kompis som också själv hade sådana erfarenheter.
• 27:55
  SPEAKER_00: Och det blev bara så mycket enklare när jag öppnade munnen.
• 27:58
  SPEAKER_00: De där tankarna som är så läskiga när de bara studsar runt i ens huvud är inte alls
• 28:03
  SPEAKER_00: läskiga plötsligt när man ser dem högt.
• 28:06
  SPEAKER_00: Och förstår att det här är väl inget jag behöver bära på, det här är helt
• 28:09
  SPEAKER_01: onödigt.
• 28:10
  SPEAKER_00: Och när man ser att andra har gått igenom liknande,
• 28:14
  SPEAKER_00: jag är inte knäpp bara för att jag har vissa tankar,
• 28:17
  SPEAKER_00: det är okej, det här händer folk.
• 28:19
  SPEAKER_00: Så därför säger jag att det här är superbra att du redan som 23-åring gick runt och
• 28:25
  SPEAKER_00: föreläste om det här och gav den outleten till gud vet hur många andra.
• 28:30
  SPEAKER_01: Ja tack.
• 28:32
  SPEAKER_01: Jag har liksom inte ens,
• 28:33
  SPEAKER_01: eller jag vet inte om jag har tänkt så mycket på att jag var så ung när jag började
• 28:37
  SPEAKER_01: med det.
• 28:38
  SPEAKER_01: Men det är ganska ungt.
• 28:39
  SPEAKER_01: Men jag tänker på också den perioden som du hade då när du var 23-25.
• 28:45
  SPEAKER_01: Alltså hur...
• 28:51
  SPEAKER_01: Hur fick du ihop livet?
• 28:53
  SPEAKER_01: Var det som att du hade parallella liv?
• 28:56
  SPEAKER_01: Ett liv på insidan där du mådde P och sen ett annat liv på utsidan där du går till
• 29:02
  SPEAKER_01: jobbet, gör det du måste.
• 29:03
  SPEAKER_00: Ja, lite så.
• 29:05
  SPEAKER_01: Jag tänker att det måste bli prestation då.
• 29:08
  SPEAKER_00: Hur menar du?
• 29:09
  SPEAKER_01: Jag tänker att när man har sådana där jobbiga tankar som snurrar på att det är kört,
• 29:14
  SPEAKER_01: jag är så dålig och det kommer ändå inte bli bra och Att då när du träffar andra
• 29:19
  SPEAKER_01: människor,
• 29:20
  SPEAKER_01: när du har ett självstigma kring de tankarna också,
• 29:23
  SPEAKER_01: då blir det att du inte vill visa det för andra.
• 29:28
  SPEAKER_01: Så då kanske det blir att du behöver prestera.
• 29:30
  SPEAKER_01: Om någon frågar hur du mår, du bara, det är bra, hur är det själv?
• 29:34
  SPEAKER_01: Ja, men lite så var det.
• 29:36
  SPEAKER_00: Det var ju ingen som hade någon aning.
• 29:38
  SPEAKER_00: Sen när jag berättade för folk,
• 29:39
  SPEAKER_00: när jag kommit igenom det här,
• 29:42
  SPEAKER_00: så var det verkligen ingen som hade någon aning om något av det här.
• 29:46
  SPEAKER_00: Det syntes inte alls utåt.
• 29:47
  SPEAKER_00: Jag gjorde ett bra jobb på jobbet och spelade basket och gjorde allt jag behövde göra.
• 29:55
  SPEAKER_01: Fick du under den här perioden också självmordstankar?
• 30:00
  SPEAKER_00: Jag kom nog inte så långt men jag hade tankar om att för mig var det väldigt
• 30:08
  SPEAKER_00: relaterat till parter.
• 30:12
  SPEAKER_00: Jag ville hitta tjejen som jag ville dela mitt liv med Och det var väldigt viktigt för mig.
• 30:18
  SPEAKER_00: Jag har ju såklart nystat i det här, var det här kommer ifrån.
• 30:21
  SPEAKER_00: Min bror träffade sin nuvarande fru när han var 19 och hon var 18.
• 30:26
  SPEAKER_01: Ja, det är väldigt ungt.
• 30:27
  SPEAKER_00: Det är väldigt ungt.
• 30:28
  SPEAKER_01: Det är jätteungt.
• 30:29
  SPEAKER_00: Det visste ju inte jag att det är onormalt ungt.
• 30:33
  SPEAKER_00: Men jag var ju typ 14-15 när de träffades.
• 30:37
  SPEAKER_00: Och min bror var min stora idol.
• 30:39
  SPEAKER_00: Allt han gjorde ville jag efterlikna.
• 30:41
  SPEAKER_00: Så det där var det normala för mig.
• 30:44
  SPEAKER_00: Att man ska hitta någon...
• 30:46
  SPEAKER_00: Relativt tidigt.
• 30:48
  SPEAKER_00: Så när jag var i 20-årsåldern och var singel så klankade jag ner på mig
• 30:53
  SPEAKER_01: själv.
• 30:54
  SPEAKER_00: Och då blev det väldigt mycket negativa tankar.
• 30:57
  SPEAKER_00: Jag kunde inte typ sitta och spela T-spel.
• 30:59
  SPEAKER_00: Det går inte.
• 30:59
  SPEAKER_00: Vad gör du för någonting?
• 31:00
  SPEAKER_00: Gå ut och träffa någon istället.
• 31:01
  SPEAKER_00: Varför slöser du din tid på det här?
• 31:03
  SPEAKER_01: Just det, då fick du den ångesten också.
• 31:06
  SPEAKER_01: Ja.
• 31:06
  SPEAKER_01: Över att nej, jag slösar bort mitt livångesten.
• 31:08
  SPEAKER_00: Exakt.
• 31:09
  SPEAKER_01: Oh no.
• 31:10
  SPEAKER_00: Så det var den stora grejen för mig.
• 31:12
  SPEAKER_00: Om jag var singel, då ogillade jag mig själv väldigt mycket.
• 31:16
  SPEAKER_00: Och vad jag än gjorde som inte ledde mig i den riktningen.
• 31:19
  SPEAKER_00: Att träffa någon var slösad tid och dumheter.
• 31:26
  SPEAKER_00: Så jag hade tanken, du frågade om självmordstankar.
• 31:28
  SPEAKER_00: Jag hade tanken att om jag inte har träffat kvinnan jag vill dela mitt liv med tills
• 31:32
  SPEAKER_00: jag är 27- Så vet jag inte om jag vill fortsätta leva.
• 31:36
  SPEAKER_00: Det minns jag var min mörkaste tanke i den vevan.
• 31:41
  SPEAKER_00: Att jag någonstans hade en tidserami som jag föll mig till.
• 31:46
  SPEAKER_01: Men det är ju så bara sorgligt.
• 31:52
  SPEAKER_01: Ja.
• 31:53
  SPEAKER_01: För jag tänker också så här, eller det är sorgligt i flera dimensioner.
• 31:58
  SPEAKER_01: Gud förlåt, Yoshi.
• 32:01
  SPEAKER_01: Men jag tycker det är viktigt att lyfta det.
• 32:04
  SPEAKER_01: För jag tänker att jag tror inte heller att du är den enda som har gått runt och känt så.
• 32:09
  SPEAKER_00: Absolut inte.
• 32:10
  SPEAKER_01: Och det fick ju du också proof för när du pratade med dina kompisar.
• 32:15
  SPEAKER_01: Men jag tror att det är ganska vanligt typ.
• 32:17
  SPEAKER_01: Och att man just har någon idé om hur livet borde vara.
• 32:22
  SPEAKER_00: Exakt.
• 32:23
  SPEAKER_01: Och att typ Hur långt som man borde ha kommit i sitt liv.
• 32:28
  SPEAKER_00: Exakt så.
• 32:30
  SPEAKER_01: Och det är ju väldigt stressande att gå runt och tänka så.
• 32:34
  SPEAKER_01: Och det är ju inte heller sant.
• 32:40
  SPEAKER_01: Nej, verkligen inte.
• 32:43
  SPEAKER_00: Jag är mycket mer än 27 år.
• 32:46
  SPEAKER_00: Och har fortfarande inte hittat personer jag ska dela mitt liv med.
• 32:50
  SPEAKER_00: Så livet är
• 32:51
  SPEAKER_01: vad det är.
• 32:52
  SPEAKER_00: Ja, det är vad det är.
• 32:54
  SPEAKER_00: Och det besvärar mig inte det minsta idag.
• 32:56
  SPEAKER_00: Klart, jag vill ju träffa någon och sådär, men det är inte alls den nivån som det var förut.
• 33:01
  SPEAKER_01: Jag fattar, det är inte alls från en plats av typ desperation.
• 33:05
  SPEAKER_00: Nej, och det där gick ju över när jag var 25 och kom ur den här mörka fasen.
• 33:09
  SPEAKER_00: Då var det såhär, fan korkad, jag träffar kanske någon när jag är 27, 30, det löser sig.
• 33:15
  SPEAKER_00: Ja, just det.
• 33:16
  SPEAKER_00: Men så var det mina tankar.
• 33:19
  SPEAKER_00: Det var dit det gick.
• 33:21
  SPEAKER_00: Ja.
• 33:23
  SPEAKER_00: Men berätta hur du hamnade hos järnkoll?
• 33:27
  SPEAKER_00: Vad har du gått igenom och hur har du bearbetat det?
• 33:31
  SPEAKER_01: Ja.
• 33:34
  SPEAKER_01: Shit.
• 33:35
  SPEAKER_01: Ännu en stor fråga.
• 33:37
  SPEAKER_01: Jag har gått igenom väldigt mycket grejer.
• 33:40
  SPEAKER_01: Okej.
• 33:43
  SPEAKER_01: När jag föreläser så brukar jag...
• 33:45
  SPEAKER_01: Jag kan berätta lite av det som jag brukar prata om när jag föreläser.
• 33:49
  SPEAKER_01: För att egentligen var det att...
• 33:51
  SPEAKER_01: Jag tror det var när jag var 14 år ungefär som jag började känna att jag mådde typ dåligt.
• 33:58
  SPEAKER_01: 14 år?
• 33:59
  SPEAKER_01: Ja, exakt.
• 34:00
  SPEAKER_01: Det är väldigt tidigt.
• 34:01
  SPEAKER_01: Det är ju det.
• 34:02
  SPEAKER_01: Och jag tror typ att jag...
• 34:08
  SPEAKER_01: Det här fattade jag kanske inte då.
• 34:09
  SPEAKER_01: Men nu i efterhand så kan jag säga att jag levde mer och mer uppe i mitt huvud.
• 34:15
  SPEAKER_01: Och inte så mycket kanske i närvarande i livet och i nuet.
• 34:23
  SPEAKER_01: Utan jag var väldigt mycket i huvudet.
• 34:25
  SPEAKER_01: Och jag hade någon slags uppfattning också om att man måste vara bäst.
• 34:30
  SPEAKER_01: Att ett betyg i skolan, det högsta betyget, det är det enda.
• 34:36
  SPEAKER_01: Var kom det här ifrån?
• 35:03
  SPEAKER_00: Var det någon som sa det till dig att du måste vara bäst på allt?
• 35:08
  SPEAKER_01: Nej, det var ingen som sa det.
• 35:10
  SPEAKER_01: Jag tror att det var bara...
• 35:14
  SPEAKER_01: När man är ung och när man är barn så gör man så många tolkningar av det som sker i
• 35:22
  SPEAKER_01: ens omvärld och i skolan.
• 35:25
  SPEAKER_01: Och hemma också förstås.
• 35:27
  SPEAKER_01: Men jag tror att det var många grejer som jag...
• 35:33
  SPEAKER_01: Jag tolkade saker som att då måste det vara mig det är fel på eller jag kanske
• 35:41
  SPEAKER_01: behöver bara bli lite bättre.
• 35:44
  SPEAKER_01: När det egentligen var någonting annat kanske.
• 35:47
  SPEAKER_01: Det är det jag fattat nu när jag är vuxen.
• 35:53
  SPEAKER_01: Om man säger någonting till en människa,
• 35:55
  SPEAKER_01: det kan vara vad som helst,
• 35:56
  SPEAKER_01: men om den inte riktigt lyssnar eller hör dig eller ser dig ordentligt så har ju det
• 36:03
  SPEAKER_01: ingenting med dig att göra.
• 36:04
  SPEAKER_01: Det är ju den som bara var lite disträd.
• 36:07
  SPEAKER_01: Men jag tror att när man är barn och ung så tolkar man det inte så.
• 36:13
  SPEAKER_00: Är det jag som är tråkig, varför är smältpersonen?
• 36:16
  SPEAKER_01: Ja, precis.
• 36:17
  SPEAKER_01: Så jag tror att det är en möjlig förklaring till det.
• 36:24
  SPEAKER_01: En grej jag också trodde var att man inte får uttrycka känslor av ilska, sorg och besvikelse.
• 36:34
  SPEAKER_01: Om man tänker på det så är det inte så konstigt att jag blev som en huvudfoting till
• 36:39
  SPEAKER_01: sist och levde väldigt mycket i huvudet och i prestation.
• 36:42
  SPEAKER_00: En huvudfoting?
• 36:44
  SPEAKER_00: Intressant uttryck, jag hade hört det innan.
• 36:46
  SPEAKER_01: Det är sådana där som barn brukar rita när de är små.
• 36:49
  SPEAKER_01: Bara ett huvud
• 36:51
  SPEAKER_00: och en fot.
• 36:51
  SPEAKER_01: Ja, huvud, fötter och armar.
• 36:56
  SPEAKER_01: Inte helt olikt hjärnspökena faktiskt.
• 36:58
  SPEAKER_00: Väldigt klyftigt.
• 37:00
  SPEAKER_00: Barn kan vara väldigt intelligenta med sådana här kluriga grejer.
• 37:04
  SPEAKER_00: Ja, verkligen.
• 37:07
  SPEAKER_00: Hur yttrade det sig för dig som tonåring då?
• 37:13
  SPEAKER_01: Jag pratade inte så mycket om det som pågick i mina tankar.
• 37:19
  SPEAKER_01: Jag hade just den där bilden av att jag måste vara bäst på allting.
• 37:25
  SPEAKER_01: Jag tror jag kände att jag misslyckades mycket men jag blev också väldigt trött av det.
• 37:33
  SPEAKER_01: Jag var ju helt inställd bara på resultat.
• 37:35
  SPEAKER_01: Jag levde inte så jättemycket kanske i stunden.
• 37:39
  SPEAKER_01: Sen hade jag mina vänner och när jag hängde med dem så hade jag ju förstås väldigt kul.
• 37:42
  SPEAKER_00: Men mycket av...
• 37:50
  SPEAKER_01: Det som skapade att jag började må så dåligt tror jag var det jag bar på själv.
• 37:59
  SPEAKER_01: Och som jag inte kunde formulera då heller, för jag trodde ju att det var så livet var.
• 38:05
  SPEAKER_01: Så det är också jättesvårt,
• 38:07
  SPEAKER_01: det är därför jag ibland tänker så här,
• 38:08
  SPEAKER_01: jag vet inte hur mycket annorlunda som omgivningen hade kunnat göra för att hjälpa
• 38:13
  SPEAKER_01: Klara 14 år heller.
• 38:15
  SPEAKER_01: Jag vet inte, för jag vet inte om jag själv ens riktigt visste
• 38:18
  SPEAKER_00: Nej, såklart.
• 38:19
  SPEAKER_00: Vad vet man när man är 14?
• 38:22
  SPEAKER_00: Hur livet och psyket ska vara.
• 38:24
  SPEAKER_00: Det är inte lätt.
• 38:25
  SPEAKER_01: Nej, det är inte lätt.
• 38:26
  SPEAKER_01: Verkligen.
• 38:27
  SPEAKER_00: Var det någon som märkte något?
• 38:28
  SPEAKER_00: Var det någon som pratade med dig?
• 38:30
  SPEAKER_01: Ja, men det var det.
• 38:32
  SPEAKER_01: Det tyckte jag.
• 38:33
  SPEAKER_01: Det var några vuxna omkring som
• 38:38
  SPEAKER_01: uppmärksammade att jag verkade inte må så bra.
• 38:42
  SPEAKER_01: Och sen blev det också att jag slutade,
• 38:45
  SPEAKER_01: eller jag gick ju mindre och mindre i skolan och sådär också.
• 38:48
  SPEAKER_01: Blev lite kanske hemmasittare kan man kanske säga.
• 38:50
  SPEAKER_01: Okej.
• 38:51
  SPEAKER_00: När är du född?
• 38:52
  SPEAKER_01: 91.
• 38:52
  SPEAKER_01: 91.
• 38:53
  SPEAKER_01: 14, 2005.
• 38:54
  SPEAKER_00: 2007 kom iPhoneen.
• 39:01
  SPEAKER_01: Oj, var det 07 den kom?
• 39:03
  SPEAKER_00: Den första iPhone.
• 39:05
  SPEAKER_00: Det förändrade världen rejält på den här
• 39:08
  SPEAKER_01: fronten.
• 39:09
  SPEAKER_01: Ja, verkligen.
• 39:10
  SPEAKER_01: Och när är du född?
• 39:11
  SPEAKER_01: 88.
• 39:12
  SPEAKER_01: Ja, men vi är ju nästan samma generation.
• 39:18
  SPEAKER_01: Vi har ju inte växt upp med sociala medier.
• 39:21
  SPEAKER_01: Tack gode Gud.
• 39:23
  SPEAKER_01: Ja, verkligen.
• 39:25
  SPEAKER_01: Men det är ju, det tänker jag adderar ytterligare bara press.
• 39:30
  SPEAKER_00: Jag kan inte föreställa mig stackarna som går igenom det där.
• 39:33
  SPEAKER_00: Ja, nej.
• 39:35
  SPEAKER_01: Eller hur?
• 39:35
  SPEAKER_00: Nej fan, det är tufft.
• 39:37
  SPEAKER_00: Jag har mycket empati med ungdomen som växer upp dagens situation.
• 39:44
  SPEAKER_00: Eller hur?
• 39:45
  SPEAKER_00: Förlåt, fortsätta.
• 39:45
  SPEAKER_01: Jag ville bara fråga, hur mycket tid brukar du lägga på sociala medier?
• 39:50
  SPEAKER_00: Jag nu?
• 39:50
  SPEAKER_00: Ja.
• 39:51
  SPEAKER_00: Jag är ganska disciplinerad med det.
• 39:53
  SPEAKER_01: Okej.
• 39:54
  SPEAKER_00: Ja, jag införde nolltolerans på att scrolla för fem år sedan kanske.
• 40:01
  SPEAKER_01: Okej.
• 40:03
  SPEAKER_00: Så jag använder Instagram rätt mycket för jag använder postar för podden och kontakt
• 40:07
  SPEAKER_00: med människor.
• 40:10
  SPEAKER_00: Men den här knappen där man går för att scrolla Reels, den existerar inte för mig.
• 40:15
  SPEAKER_00: Jag går inte in på den.
• 40:16
  SPEAKER_01: Det är ju väldigt bra gjort.
• 40:18
  SPEAKER_01: Ja.
• 40:21
  SPEAKER_00: Alla borde göra det.
• 40:22
  SPEAKER_00: Det gjorde så mycket skillnad.
• 40:24
  SPEAKER_00: Om man ändå behöver använda sociala medier av olika skäl.
• 40:28
  SPEAKER_00: Ta bort i alla fall den där knappen.
• 40:31
  SPEAKER_00: I ditt huvud i alla fall.
• 40:32
  SPEAKER_00: För man kan inte ta bort den, vilket man borde kunna göra.
• 40:35
  SPEAKER_00: Men ja, det gjorde stor skillnad.
• 40:38
  SPEAKER_01: Ja, det kan jag tänka mig.
• 40:39
  SPEAKER_00: Så jag använder sociala medier ganska mycket ändå i och med att jag postar själv en
• 40:43
  SPEAKER_00: del för podden och skriver med folk.
• 40:46
  SPEAKER_00: Men jag är mer medveten i hur jag använder det skulle jag säga.
• 40:49
  SPEAKER_00: Just det.
• 40:50
  SPEAKER_01: Märker du skillnad också då i din vardag att du får mer tid?
• 40:55
  SPEAKER_00: Ja, gud ja.
• 40:57
  SPEAKER_00: När jag scrollade Reels så var det verkligen att mycket tid försvann på det.
• 41:02
  SPEAKER_00: Och alla de här mellansituationerna när man är lite uttråkad var fram med mobilen och scrollade.
• 41:08
  SPEAKER_01: Ja, eller hur?
• 41:09
  SPEAKER_01: Det är så lätthänt.
• 41:10
  SPEAKER_00: Det är jättelätthänt.
• 41:12
  SPEAKER_00: De är ju skapta för att man ska fortsätta vara engagerad.
• 41:15
  SPEAKER_00: Du då?
• 41:18
  SPEAKER_01: Jag är helt fast, tror jag.
• 41:22
  SPEAKER_01: Jag är hooked.
• 41:23
  SPEAKER_01: Är det så?
• 41:25
  SPEAKER_01: Fast jag står för det.
• 41:27
  SPEAKER_00: Du står för det?
• 41:28
  SPEAKER_00: Intressant.
• 41:30
  SPEAKER_01: Berätta.
• 41:35
  SPEAKER_01: Jag vet inte hur mycket är i min mobil egentligen så sett.
• 41:39
  SPEAKER_01: Men jag tycker det är ganska avkopplande.
• 41:44
  SPEAKER_01: Kolla lite på roliga reels.
• 41:46
  SPEAKER_01: Kattklipp tycker jag om.
• 41:50
  SPEAKER_01: Jag tycker det kommer upp så bra.
• 41:52
  SPEAKER_01: Jag har en jättebra algoritm också.
• 41:54
  SPEAKER_01: Så det kommer upp så himla kloka saker och smarta saker.
• 41:58
  SPEAKER_01: Så jag blir inspirerad.
• 42:01
  SPEAKER_01: Det här vet jag inte om jag...
• 42:04
  SPEAKER_01: Jag kanske lurar mig själv när jag tänker så här,
• 42:06
  SPEAKER_01: men jag tänker så här att med den här algoritmen,
• 42:09
  SPEAKER_01: då programmerar jag mig själv på,
• 42:11
  SPEAKER_01: eller vad ska man säga, hjärnan, det undermedvetna.
• 42:14
  SPEAKER_01: På ett sätt som jag vill.
• 42:17
  SPEAKER_01: Men det kanske bara är en undanflykts tanke för att jag ska kunna fortsätta.
• 42:21
  SPEAKER_00: Det finns ju absolut bättre och sämre feeds där ute.
• 42:25
  SPEAKER_00: Så det låter som att du har en positiv feed som gör dig nytta.
• 42:28
  SPEAKER_00: Och det är ju inget fel med det.
• 42:30
  SPEAKER_01: Exakt, jag tror det.
• 42:31
  SPEAKER_00: Har du någon gång använt en sån här Screen Time App för att se hur mycket du lägger på skärmen?
• 42:38
  SPEAKER_01: Nej.
• 42:38
  SPEAKER_01: Det har jag inte testat.
• 42:39
  SPEAKER_00: Det kan vara värt att göra.
• 42:40
  SPEAKER_01: Ja, det får man ju prova.
• 42:41
  SPEAKER_00: Det gjorde jag och såg att det var så här,
• 42:44
  SPEAKER_00: jag kommer inte ihåg,
• 42:44
  SPEAKER_00: men det var tre, fyra, fem timmar på Instagram eller någonting.
• 42:48
  SPEAKER_01: Oj!
• 42:48
  SPEAKER_00: Jag bara, det här är inte rimligt.
• 42:50
  SPEAKER_01: Nej, det är ju jättemycket tid.
• 42:52
  SPEAKER_00: Det var då jag liksom satte nolltolerans.
• 42:55
  SPEAKER_01: Ja, det kan jag förstå.
• 42:57
  SPEAKER_00: För det blir liksom, man scrollar 20 minuter här, 20 minuter där.
• 43:00
  SPEAKER_01: Ja.
• 43:00
  SPEAKER_00: Och så där man ska lägga sig så kanske man är på det en halvtimme till.
• 43:04
  SPEAKER_01: Ja.
• 43:04
  SPEAKER_00: Samla sig ihop till några timmar på en dag.
• 43:06
  SPEAKER_01: Ja.
• 43:06
  SPEAKER_01: Ja.
• 43:07
  SPEAKER_01: Det blir ju så.
• 43:08
  SPEAKER_01: Men det är ju det som är lite läskigt ju.
• 43:13
  SPEAKER_00: Vad gör jag med mitt liv?
• 43:15
  SPEAKER_01: Fast jag vet inte.
• 43:17
  SPEAKER_01: Just nu är jag i en fas i mitt liv då jag känner att jag ska fan unna mig.
• 43:23
  SPEAKER_01: Så att jag vet inte.
• 43:25
  SPEAKER_01: Just nu känner jag att Jag har svårt att tro att det är fem timmar om dagen som jag
• 43:31
  SPEAKER_01: sitter och scrollar Instagram.
• 43:32
  SPEAKER_01: Jag tror kanske att det är två timmar om dagen.
• 43:36
  SPEAKER_01: Och det är okej.
• 43:37
  SPEAKER_00: Det är din tid.
• 43:38
  SPEAKER_00: Det är upp till dig vad du lägger på.
• 43:41
  SPEAKER_01: Exakt.
• 43:43
  SPEAKER_00: Det är ju trevligt med att vara vuxen.
• 43:45
  SPEAKER_00: Man får lägga det på precis vad fan man vill.
• 43:46
  SPEAKER_01: Men faktiskt, jag älskar att vara vuxen.
• 43:49
  SPEAKER_00: Ja, det är trevligt, eller hur?
• 43:50
  SPEAKER_01: Ja.
• 43:52
  SPEAKER_00: Ja, jag hör dig.
• 43:54
  SPEAKER_00: Ja, nej men att man inte hade det där när man var 14, 15, det är jag väldigt glad för.
• 43:57
  SPEAKER_01: Ja, visst.
• 43:58
  SPEAKER_00: Ja, tufft.
• 43:59
  SPEAKER_01: Ja, verkligen.
• 44:00
  SPEAKER_01: Och alltså jobbigt också, tänker jag, att det här med typ att hålla fokus.
• 44:06
  SPEAKER_01: Alltså, för man blir ju påverkad av det.
• 44:09
  SPEAKER_00: Gud, ja.
• 44:10
  SPEAKER_00: Jag älskar att läsa.
• 44:11
  SPEAKER_01: Ja.
• 44:12
  SPEAKER_01: Åh, vad kul.
• 44:12
  SPEAKER_00: Ja, och det är svårare nu än förut.
• 44:15
  SPEAKER_00: Det är det.
• 44:17
  SPEAKER_00: Jag läser bara på kvällen när jag lägger mig.
• 44:18
  SPEAKER_01: Ja, ja.
• 44:21
  SPEAKER_00: Det är en utmaning.
• 44:24
  SPEAKER_00: Jag lägger undan mobilen och lägger någonting över den så att jag inte ens ser den i ögonvrån.
• 44:30
  SPEAKER_00: Det funkar bra.
• 44:31
  SPEAKER_00: Då kan jag ignorera det.
• 44:32
  SPEAKER_00: Men det blir som en rastlöshet.
• 44:36
  SPEAKER_00: Att sitta och läsa en timme är ovanligt nu.
• 44:39
  SPEAKER_00: Förut var det inga problem.
• 44:41
  SPEAKER_01: Ja, men det blir så.
• 44:44
  SPEAKER_01: Det kan vara lättare att lägga mobilen i ett annat rum.
• 44:48
  SPEAKER_00: Jag har inte kommit så långt.
• 44:50
  SPEAKER_01: Har du inte det?
• 44:51
  SPEAKER_01: Men du kan prova och se vad som händer.
• 44:55
  SPEAKER_01: Det kan faktiskt bli ett befriande när man gör så.
• 44:58
  SPEAKER_01: För då är det som att mobilen är otillgänglig.
• 45:03
  SPEAKER_01: Så då ger man upp.
• 45:06
  SPEAKER_01: Man slutar leta efter det alternativet.
• 45:09
  SPEAKER_01: Men om man sitter i soffan eller sängen och har telefonen där så är det ju...
• 45:14
  SPEAKER_01: Frästande.
• 45:15
  SPEAKER_00: Jag gör det när jag sover i alla fall.
• 45:17
  SPEAKER_00: Jag lägger den precis utanför räckhåll.
• 45:20
  SPEAKER_00: Så att om jag verkligen behöver göra någonting, då är det en ansträngning.
• 45:22
  SPEAKER_00: Då måste jag upp och gå till mobilen.
• 45:25
  SPEAKER_00: Jag använder det som larm.
• 45:26
  SPEAKER_00: Men det har gjort stor skillnad för sömnkvaliteten.
• 45:29
  SPEAKER_00: Att inte ha den så nära så att jag alltid kan ta den om jag får en impuls att kolla
• 45:33
  SPEAKER_00: på någonting.
• 45:33
  SPEAKER_00: Just det.
• 45:35
  SPEAKER_01: Ja, det är ju också smart.
• 45:36
  SPEAKER_01: Har du funnit på att köpa veckaklocka?
• 45:38
  SPEAKER_01: Alltså en riktig...
• 45:40
  SPEAKER_00: Nej.
• 45:41
  SPEAKER_01: Nej.
• 45:42
  SPEAKER_00: Nej.
• 45:42
  SPEAKER_00: Jag tycker någonstans att jag är för fan en vuxen man.
• 45:46
  SPEAKER_00: Jag ska klara av det här.
• 45:50
  SPEAKER_00: Jag kan lägga den lite åt sidan och så får den ringa därifrån.
• 45:54
  SPEAKER_00: Det tycker jag.
• 45:55
  SPEAKER_00: Och det funkar.
• 45:56
  SPEAKER_01: Okej, men om det funkar så är det okej.
• 45:59
  SPEAKER_00: Men det är rimligt att köpa en veckarklocka istället om man har problem med att
• 46:02
  SPEAKER_00: hålla sig borta från
• 46:03
  SPEAKER_01: bilen.
• 46:04
  SPEAKER_01: För jag funderar på det, att köpa en veckarklocka, framförallt för att när man tänker efter.
• 46:09
  SPEAKER_01: För jag har också alarmet i mobilen.
• 46:12
  SPEAKER_01: Men då blir det ju att det första du gör på morgonen egentligen,
• 46:15
  SPEAKER_01: det är att ta upp telefonen och stänga av alarmet.
• 46:18
  SPEAKER_01: Och det tycker jag känns som en, jag vill inte ha det så.
• 46:22
  SPEAKER_00: Nej.
• 46:23
  SPEAKER_01: Men det är nog med det att säga,
• 46:25
  SPEAKER_01: nej men jag vill att,
• 46:27
  SPEAKER_01: jag vill inte typ,
• 46:29
  SPEAKER_01: jag vill inte vara en sån som det första jag gör på morgonen att ta upp min mobil.
• 46:33
  SPEAKER_01: Nej.
• 46:33
  SPEAKER_00: Men har du köpt en verkar klocka då?
• 46:34
  SPEAKER_01: Nej men jag ska göra det.
• 46:35
  SPEAKER_00: Ja det låter som att du borde.
• 46:37
  SPEAKER_01: Ja jag tycker det.
• 46:38
  SPEAKER_00: Det låter som en bra idé.
• 46:39
  SPEAKER_00: Ja.
• 46:40
  SPEAKER_00: Berätta för mig hur det har gått sen.
• 46:42
  SPEAKER_01: Ja, det får jag göra, absolut.
• 46:43
  SPEAKER_01: Ja, det vill jag höra.
• 46:44
  SPEAKER_01: Vet du vad, Yoshi, du kan få komma hem och käka mat hos mig.
• 46:47
  SPEAKER_00: Oh, vad snabbt.
• 46:49
  SPEAKER_01: Ja.
• 46:49
  SPEAKER_01: Trevligt.
• 46:50
  SPEAKER_01: Ja.
• 46:51
  SPEAKER_00: Och så kan jag köpa med mig en veckaklocka som tack för maten.
• 46:54
  SPEAKER_01: Perfekt.
• 46:55
  SPEAKER_00: Perfekt.
• 46:56
  SPEAKER_00: Deal.
• 46:56
  SPEAKER_01: Vi har en deal.
• 46:59
  SPEAKER_00: Okej, okej, var var vi?
• 47:00
  SPEAKER_00: Vi var i tonåren.
• 47:02
  SPEAKER_00: Ja.
• 47:03
  SPEAKER_00: Du höll på att berätta, så det var vuxna som kom och försökte prata med dig.
• 47:06
  SPEAKER_00: Hjälpte det?
• 47:07
  SPEAKER_00: Ja.
• 47:09
  SPEAKER_01: Nej, det hjälpte väl på det sättet att jag kände kanske att andra bryr sig om mig.
• 47:16
  SPEAKER_01: Och det är ju viktigt att känna
• 47:18
  SPEAKER_00: det.
• 47:21
  SPEAKER_01: Men det ändrade liksom inte någonting.
• 47:28
  SPEAKER_01: Jag var fortfarande i det här,
• 47:31
  SPEAKER_01: jag hade ju ändå ett ganska svartvitt tänk att antingen är man bäst eller så är man
• 47:35
  SPEAKER_01: ingenting.
• 47:38
  SPEAKER_01: Och jag var helt slut.
• 47:43
  SPEAKER_01: Skolan är ju tuff.
• 47:46
  SPEAKER_01: Det jag tyckte var jobbigast var tanken på att skolan kommer bara fortsätta.
• 47:51
  SPEAKER_01: Först går man i ettan och sen tvåan, trean, fyran, feman, sexan, sjuan.
• 47:54
  SPEAKER_01: Och då gick jag typ i åttan.
• 47:56
  SPEAKER_01: Och jag bara, nu är det så här.
• 47:58
  SPEAKER_01: Och sen ska man gå i nian.
• 47:59
  SPEAKER_01: Och sen ska man gå gymnasiet.
• 48:01
  SPEAKER_01: Och sen ska man ta studenten.
• 48:02
  SPEAKER_01: Och sen ska man...
• 48:04
  SPEAKER_01: Plugga vidare och så ska man jobba.
• 48:06
  SPEAKER_01: Och det var som att jag bara, men det här, ingenting tar ju slut.
• 48:09
  SPEAKER_01: Någonsin.
• 48:11
  SPEAKER_01: Så idag har jag typ nästan inget commitment idag som är typ, alltså att det aldrig tar slut.
• 48:20
  SPEAKER_01: Det är därför föreläsningar passar mig så bra.
• 48:22
  SPEAKER_01: För det är så här, okej,
• 48:23
  SPEAKER_01: det här är en föreläsning jag skriver och så kan jag engagera mig i det och så
• 48:26
  SPEAKER_01: skriver jag den.
• 48:27
  SPEAKER_01: Och sen så gör jag den och sen är det slut.
• 48:30
  SPEAKER_01: Och sen kan jag börja med något nytt.
• 48:31
  SPEAKER_01: Men sånt här som pågår konstant, det känner bara att jag sitter fast.
• 48:39
  SPEAKER_00: Jag hör dig,
• 48:40
  SPEAKER_00: jag kan relatera till det väldigt mycket för jag minns när jag bytte jobb till
• 48:45
  SPEAKER_00: projektledare.
• 48:46
  SPEAKER_01: Mm.
• 48:48
  SPEAKER_00: Jag visste inte hur viktigt det var för mig att knyta ihop säcken på saker och ting jag gör.
• 48:53
  SPEAKER_00: Förrän jag började jobba som projektledare där det verkligen är så.
• 48:55
  SPEAKER_00: Du har ett projekt, det börjar, man gör sina grejer, sen är man klar med projektet.
• 49:00
  SPEAKER_00: Okej, det här projektet är färdigt, vi går vidare till nästa grej.
• 49:04
  SPEAKER_00: Hur bra jag mådde av att jobba med
• 49:05
  SPEAKER_00: det fick mig att inse att det här är viktigt för
• 49:09
  SPEAKER_00: mig, jag visste inte det.
• 49:11
  SPEAKER_00: Men jobbet jag hade innan var ett sånt här evighetsgöra.
• 49:15
  SPEAKER_00: Och jag insåg att shit, Det är så skönt att bli klar med grejer.
• 49:19
  SPEAKER_00: Jag behöver bli klar med grejer.
• 49:22
  SPEAKER_00: Jag kan relatera till det där väldigt mycket.
• 49:23
  SPEAKER_01: Ja, men vad häftigt att du fick den erfarenheten ändå ganska sent som
• 49:29
  SPEAKER_00: vuxen.
• 49:31
  SPEAKER_00: Det är jättehäftigt.
• 49:33
  SPEAKER_00: Jag hade lätt i skolan och det bara flöt på.
• 49:38
  SPEAKER_01: Grattis!
• 49:39
  SPEAKER_01: Tack!
• 49:40
  SPEAKER_00: Inte min förtjänst, det är bara vad man får med sig.
• 49:45
  SPEAKER_00: Gener, intressen, saker man inte har någon kontroll över.
• 49:48
  SPEAKER_00: Men det var i alla fall lätt för mig.
• 49:50
  SPEAKER_00: Så det gick på räls.
• 49:52
  SPEAKER_00: Grundskola, gymnasiet, KTH, högskola.
• 49:57
  SPEAKER_01: Wow.
• 49:58
  SPEAKER_00: Och sen började jag jobba.
• 50:00
  SPEAKER_00: Allt var verkligen på räls.
• 50:01
  SPEAKER_01: Just det.
• 50:02
  SPEAKER_00: För att jag var duktig och så gjorde jag det man ska göra när man är duktig.
• 50:06
  SPEAKER_01: Oh, men vad intressant.
• 50:07
  SPEAKER_01: Du gick vad jag ibland brukar kalla för normvägen.
• 50:12
  SPEAKER_01: Ja.
• 50:12
  SPEAKER_01: Eller hur?
• 50:13
  SPEAKER_01: Ja.
• 50:13
  SPEAKER_01: Ja.
• 50:14
  SPEAKER_01: Du pluggade, tog studenten, du pluggade vidare, du fick jobb.
• 50:18
  SPEAKER_00: Ja, verkligen.
• 50:20
  SPEAKER_00: Det var inte förrän jag var 27 och sa upp mig.
• 50:23
  SPEAKER_00: Jag var typ fem år på ett företag i lite olika roller.
• 50:27
  SPEAKER_00: Och sen sa jag upp mig när jag var 27 utan att ha nästa jobb redo.
• 50:33
  SPEAKER_00: Det var första gången i mitt liv som jag kände att Jag har faktiskt kontroll över mitt liv.
• 50:40
  SPEAKER_00: Och det är sent.
• 50:40
  SPEAKER_00: Att vara 27 och få den insikt.
• 50:43
  SPEAKER_00: Eller jag vet inte, jag tror att det är sent.
• 50:45
  SPEAKER_00: Men för mig var det första gången som jag hoppade av rälsen och kände att jag kan
• 50:50
  SPEAKER_00: faktiskt välja vad som händer nu.
• 50:53
  SPEAKER_01: Det låter ju som en väldigt frihetskänsla.
• 50:58
  SPEAKER_00: Det var första gången i mitt liv som jag kände det.
• 51:00
  SPEAKER_00: Och efter det har jag varit...
• 51:03
  SPEAKER_00: Så mycket mer i kontroll över mitt liv än innan det.
• 51:06
  SPEAKER_00: Alltså jag är mycket,
• 51:07
  SPEAKER_00: mycket mer bekväm med att testa saker,
• 51:09
  SPEAKER_00: att göra någonting nytt, starta en podcast, vad det nu än är.
• 51:12
  SPEAKER_00: För att jag tog det aktiva beslutet att säga upp mig,
• 51:16
  SPEAKER_00: trots att det var så här,
• 51:17
  SPEAKER_00: ska du inte hitta ett annat jobb, ska du inte bla bla bla, du vet.
• 51:21
  SPEAKER_00: Som folk säger för att de bryr sig om en.
• 51:24
  SPEAKER_00: Det var första gången som jag gjorde någonting som var liksom off.
• 51:28
  SPEAKER_00: Normvägen.
• 51:29
  SPEAKER_00: Just det.
• 51:30
  SPEAKER_00: Och det gick bra och jag älskade att jag hade kontroll.
• 51:33
  SPEAKER_01: Just det.
• 51:34
  SPEAKER_00: Så det gjorde jättemycket för min personliga utveckling helt klart.
• 51:36
  SPEAKER_01: Ja, det förstår jag.
• 51:39
  SPEAKER_01: Men jag tänker också,
• 51:41
  SPEAKER_01: eller jag tänker att det måste varit då som du typ tog ett commitment till livet.
• 51:49
  SPEAKER_01: Att innan så hade du liksom,
• 51:51
  SPEAKER_01: eller det här är hur jag tänker,
• 51:52
  SPEAKER_01: men att du hade liksom hängt med och Ja,
• 51:55
  SPEAKER_01: men jag gör det här,
• 51:56
  SPEAKER_01: det här ska man göra och det här blir bra och det här är strategiskt säkert också.
• 52:00
  SPEAKER_01: Det är lätt att tänka så typ, men jag pluggar det här för då kan jag jobba med det här sen.
• 52:03
  SPEAKER_01: Och då kan jag tjäna sådär mycket pengar och då kan jag få det jag vill och du, du, du.
• 52:07
  SPEAKER_01: Men det är som att man inte riktigt har commitment till livet.
• 52:11
  SPEAKER_00: Mm, definitivt.
• 52:12
  SPEAKER_01: Ja.
• 52:13
  SPEAKER_00: Jag kände att jag bara gjorde.
• 52:14
  SPEAKER_01: Ja.
• 52:15
  SPEAKER_00: Jag sökte en massa olika jobb och fick det jobb jag fick.
• 52:17
  SPEAKER_00: Det var inte så att... Ja.
• 52:19
  SPEAKER_00: Just det där jobbet jag ville ha det här är någonting jag strävar efter utan jag
• 52:23
  SPEAKER_00: sökte massor av jobb och det var typ två som hörde av sig och ett av dem fick jag
• 52:28
  SPEAKER_01: erbjudande av.
• 52:29
  SPEAKER_01: Så det bara blev så liksom.
• 52:31
  SPEAKER_00: Sen triddes jag där,
• 52:32
  SPEAKER_00: det var trevligt men det var inte något jag gjorde det var inte ett medvetet beslut
• 52:37
  SPEAKER_00: så att säga, det bara blev så.
• 52:40
  SPEAKER_00: Så absolut, jag kände att jag inte levde mitt liv utan att jag var en observatör på ett tåg.
• 52:46
  SPEAKER_00: Just det.
• 52:50
  SPEAKER_01: Vad intressant.
• 52:52
  SPEAKER_01: Du sa att det var nog ganska sent.
• 52:59
  SPEAKER_01: Jag tror absolut inte det.
• 53:01
  SPEAKER_01: Jag tror att det var ganska tidigt.
• 53:04
  SPEAKER_00: Är
• 53:04
  SPEAKER_01: det så?
• 53:04
  SPEAKER_01: Ja, definitivt.
• 53:06
  SPEAKER_01: Jag tror att det brukar vara efter att du har passerat 30.
• 53:09
  SPEAKER_01: Jag tror att ganska många till och med har flyttat ihop, de har köpt bostadsrätt och sådär.
• 53:15
  SPEAKER_00: Mm, just det.
• 53:15
  SPEAKER_01: Och sen kommer man på att, men gud, vill jag det här verkligen?
• 53:19
  SPEAKER_00: Jag vill egentligen rita.
• 53:21
  SPEAKER_01: Ja, exakt.
• 53:23
  SPEAKER_00: Det är så jävla sant.
• 53:24
  SPEAKER_00: Ja, du har en poäng.
• 53:26
  SPEAKER_01: Så jag tänker att det var väldigt ungt att komma på det.
• 53:31
  SPEAKER_00: Så kan det vara.
• 53:32
  SPEAKER_01: Ja.
• 53:33
  SPEAKER_01: Ja.
• 53:33
  SPEAKER_00: Det funkade för mig i alla fall.
• 53:34
  SPEAKER_00: Jag är glad att du gjorde det.
• 53:36
  SPEAKER_01: Men det är ju perfekt för då får du ännu mer tid av ditt liv som du kan ägna dig åt
• 53:41
  SPEAKER_01: sånt som du faktiskt vill.
• 53:45
  SPEAKER_00: Det stämmer.
• 53:46
  SPEAKER_01: Det hade varit så jävla sad om du hade varit 60 när du kom på det.
• 53:51
  SPEAKER_01: Fem år kvar till pensionen.
• 53:52
  SPEAKER_00: Ja, eller hur.
• 53:54
  SPEAKER_00: Om jag hade träffat min livspartner innan 27 så kanske jag hade varit kvar på tåget fortfarande.
• 54:01
  SPEAKER_00: Man får barn och har höga utgifter och det är bara att ha käften och jobba.
• 54:06
  SPEAKER_01: Ja, exakt.
• 54:08
  SPEAKER_00: Vem vet?
• 54:08
  SPEAKER_01: Ja, men så kan det nog vara.
• 54:09
  SPEAKER_01: Och då kanske du också hade valt en partner baserat på vad du tror att man borde
• 54:17
  SPEAKER_01: vilja ha hos en partner.
• 54:19
  SPEAKER_01: Och inte baserat på vad du egentligen faktiskt vill.
• 54:23
  SPEAKER_00: Mm.
• 54:24
  SPEAKER_01: Det tror jag också.
• 54:25
  SPEAKER_01: Jag tycker att det är...
• 54:33
  SPEAKER_01: Det var ju där för några år sedan när jag började att måla mina hjärnspöken.
• 54:37
  SPEAKER_01: Det var då som jag började också att
• 54:42
  SPEAKER_01: faktiskt ta lite medvetna beslut om vad jag ska
• 54:46
  SPEAKER_01: göra och vad jag vill göra.
• 54:48
  SPEAKER_01: Och det var jättesvårt i början.
• 54:51
  SPEAKER_01: För att jag hade ju någon slags...
• 54:53
  SPEAKER_01: Det är en bild av hur man lever sitt liv och vad man måste göra.
• 55:01
  SPEAKER_01: En massa regler kring vad man får och inte får i sitt liv.
• 55:06
  SPEAKER_01: Vad man borde tycka om och vad man inte borde tycka om.
• 55:15
  SPEAKER_01: Det är jättesvårt att ändra om det och att ens försöka höra vad jag känner inombords
• 55:23
  SPEAKER_01: att jag vill.
• 55:25
  SPEAKER_01: Det fick jag göra många hjärnspöken innan jag kom till den punkten att jag faktiskt
• 55:31
  SPEAKER_01: började höra min inre, min själ, mitt hjärta, vad jag vill.
• 55:42
  SPEAKER_01: Jag tycker faktiskt att det går bara bättre och bättre.
• 55:48
  SPEAKER_01: Ja, jag är så glad för det.
• 55:50
  SPEAKER_00: Ja, härligt.
• 55:51
  SPEAKER_01: Ja, att man får lite flow.
• 55:53
  SPEAKER_00: Ja, det är viktigt.
• 55:54
  SPEAKER_00: Och som du säger, det är säkert många som aldrig kommer dit.
• 55:57
  SPEAKER_00: Som lever hela livet och inte faktiskt börjar lyssna på sitt sanna jag, vad man vill göra.
• 56:04
  SPEAKER_00: Eller som kanske börjar göra det men är då redan fast i någonting som de inte kan
• 56:09
  SPEAKER_00: komma ur och bara gillar läget.
• 56:11
  SPEAKER_00: Ja, exakt.
• 56:13
  SPEAKER_01: Det är typ min mardröm,
• 56:18
  SPEAKER_01: just att känslan av att sitta fast i en livssituation som man inte kan förändra.
• 56:29
  SPEAKER_01: Ja, det är jätteskrämmande.
• 56:31
  SPEAKER_00: Det positiva är att nästan allting går ju att förändra.
• 56:36
  SPEAKER_00: Om man vill det och är villig att göra några tuffa avvägningar för saker och ting
• 56:43
  SPEAKER_00: kommer inte alltid billigt eller gratis men det mesta går att förändra om man vill.
• 56:48
  SPEAKER_01: Ja, exakt.
• 56:49
  SPEAKER_01: Ja, verkligen.
• 56:51
  SPEAKER_00: Var det där i tonåren som du också fick medicin då?
• 56:55
  SPEAKER_00: För du nämnde att du trappade av.
• 56:58
  SPEAKER_00: Fick du någonting i tonåren då,
• 56:59
  SPEAKER_01: eller?
• 57:00
  SPEAKER_01: Ja, precis.
• 57:02
  SPEAKER_00: Antibet eller?
• 57:03
  SPEAKER_01: Ja, det är det också.
• 57:04
  SPEAKER_01: Och sömnmedicin.
• 57:06
  SPEAKER_01: För jag fick problem med sömnen.
• 57:08
  SPEAKER_01: Jag kunde inte sova.
• 57:10
  SPEAKER_01: Jag kunde inte somna på kvällen.
• 57:13
  SPEAKER_01: Ja, det snurrade jättemycket tankar som sagt.
• 57:17
  SPEAKER_01: Jag levde i huvudet.
• 57:19
  SPEAKER_01: Ska man kunna somna så behöver det ju liksom varva ner lite och typ slappna av.
• 57:23
  SPEAKER_01: Och det visste ju nog inte jag riktigt hur jag skulle göra då.
• 57:27
  SPEAKER_01: Men så jag fick sömnmedicin och antidepressiva.
• 57:32
  SPEAKER_01: Och sen ja, alla möjliga.
• 57:35
  SPEAKER_01: Alltså jag har haft så mycket mediciner att det...
• 57:39
  SPEAKER_00: Typ ångestmedicin eller vad?
• 57:44
  SPEAKER_01: Ja, ja.
• 57:48
  SPEAKER_01: Jag hade jättemycket medicin i ganska många år.
• 57:52
  SPEAKER_01: Jag hade sömnmedicin.
• 57:53
  SPEAKER_01: Det fick jag när jag var 14.
• 57:57
  SPEAKER_01: Jag fick ta sömnmedicin.
• 57:58
  SPEAKER_01: För några år sedan började jag trappa ut sömnmediciner och alla sådana där.
• 58:10
  SPEAKER_01: Men jag har ju fortfarande jätteproblem med sömnen.
• 58:15
  SPEAKER_01: Jag vet inte vad jag ska göra av det.
• 58:16
  SPEAKER_01: Jag gav ju upp sömnen till sist, för jag tror det var typ ett år sedan.
• 58:20
  SPEAKER_01: Så tänkte jag så här, nej men nu skit i det här.
• 58:23
  SPEAKER_01: Jag får bara anpassa mitt liv efter hur jag har sovit.
• 58:27
  SPEAKER_01: Jag planerade aldrig in någonting före lunch.
• 58:32
  SPEAKER_01: Ja, det är vad det är.
• 58:34
  SPEAKER_01: Jag orkar inte kämpa emot längre typ.
• 58:37
  SPEAKER_01: Och sen så hörde jag talas om en nysömn medicin som hade kommit.
• 58:44
  SPEAKER_01: Alltså typ för något år sedan kanske.
• 58:48
  SPEAKER_01: Som jag tänkte att det här kanske är värt att prova och se.
• 58:50
  SPEAKER_01: För den var inte beroende från kallande eller någonting sådant utan verkade ganska.
• 58:57
  SPEAKER_01: Jag brukar egentligen inte prata så mycket om vad mediciner heter.
• 59:01
  SPEAKER_01: Jag har hört att det kan tydligen bli triggers.
• 59:05
  SPEAKER_01: Man kan inspirera.
• 59:06
  SPEAKER_01: Exakt.
• 59:07
  SPEAKER_00: Du har helt rätt i det.
• 59:09
  SPEAKER_00: Du kan ta det sen när du stänger av mikrofonerna.
• 59:11
  SPEAKER_00: Jag har haft sömnproblem i hela livet, så det är därför jag är nyfiken.
• 59:14
  SPEAKER_01: Jag förstår det.
• 59:17
  SPEAKER_01: Jag måste bara säga, för det här är faktiskt helt otroligt.
• 59:19
  SPEAKER_01: Jag har ju sedan 14 års ålder haft problem med dygnsrytmen.
• 59:24
  SPEAKER_01: Jag har liksom inte haft någon...
• 59:26
  SPEAKER_01: Vettig dygnsrytme.
• 59:30
  SPEAKER_01: På 20 års tid har jag inte haft dygnsrytme.
• 59:32
  SPEAKER_01: Sen fick jag en dygnsrytme när jag fick en annan medicin.
• 59:38
  SPEAKER_01: Så nu sov jag.
• 59:40
  SPEAKER_01: Härligt.
• 59:41
  SPEAKER_01: 8, 9 eller 10 timmar
• 59:44
  SPEAKER_00: varje natt.
• 59:45
  SPEAKER_01: Bra, det gillar vi.
• 59:46
  SPEAKER_00: Hur länge har det hållit nu?
• 59:49
  SPEAKER_01: Sen i februari.
• 59:51
  SPEAKER_00: Snyggt.
• 59:52
  SPEAKER_00: Skitbra ju.
• 59:53
  SPEAKER_00: Efter 20 år.
• 59:54
  SPEAKER_01: Ja, exakt.
• 59:56
  SPEAKER_01: Jag gick som på moln först.
• 59:57
  SPEAKER_00: Det kan jag tänka mig.
• 59:59
  SPEAKER_01: Jag bara wow.
• 1:00:00
  SPEAKER_01: För hela livet öppnas upp då.
• 1:00:02
  SPEAKER_01: För då om du vet att du kommer sova i natt.
• 1:00:06
  SPEAKER_01: Annars var det så här, jag kunde inte veta det.
• 1:00:08
  SPEAKER_01: Jag kanske sover, jag kanske är vaken.
• 1:00:09
  SPEAKER_01: I don't know.
• 1:00:11
  SPEAKER_01: Jag kanske måste sova halva dagen imorgon för att jag är så trött.
• 1:00:14
  SPEAKER_01: Men nu, alltså sen i februari så är det som att jag,
• 1:00:17
  SPEAKER_01: nej men jag vet ju att jag kommer sova i natt.
• 1:00:19
  SPEAKER_01: Så då Då får du ett helt annat upplägg.
• 1:00:23
  SPEAKER_01: Då kan man ju plötsligt typ boka in någonting kanske på förmiddagen om man vill det.
• 1:00:29
  SPEAKER_01: Man kan också vara hemma på förmiddagen men vara vaken och vara pigg.
• 1:00:33
  SPEAKER_01: Det är fantastiskt att vara pigg.
• 1:00:35
  SPEAKER_00: Folk som inte har sömnproblem har svårt att förstå hur jävla vidrigt det är att ha sömnproblem.
• 1:00:44
  SPEAKER_00: Jag har kämpat med det mycket i mitt liv.
• 1:00:46
  SPEAKER_00: Det är ganska under kontroll nu.
• 1:00:47
  SPEAKER_00: Men perioder har varit sådär som du beskriver.
• 1:00:51
  SPEAKER_00: Det är knappt att man lever.
• 1:00:53
  SPEAKER_00: Man är en zombie.
• 1:00:54
  SPEAKER_00: Man gör det man måste.
• 1:00:58
  SPEAKER_00: Noll njutning, noll nyfikenhet och intresse för vardagen.
• 1:01:03
  SPEAKER_00: Man bara gör.
• 1:01:05
  SPEAKER_00: Och sen hoppas på att det blir bättre till imorgon.
• 1:01:08
  SPEAKER_01: Ja, verkligen.
• 1:01:09
  SPEAKER_00: Det är tufft.
• 1:01:10
  SPEAKER_01: Det är tufft.
• 1:01:11
  SPEAKER_01: Och det blir just den här,
• 1:01:13
  SPEAKER_01: alltså jag tror också att man,
• 1:01:14
  SPEAKER_01: det är lätt att man inte blir så himla taggad på saker också.
• 1:01:19
  SPEAKER_01: Det mesta känns som att det blir krävande liksom.
• 1:01:23
  SPEAKER_00: Verkligen, 20 år av det, jag kan inte föreställa mig, det var svart riktigt, riktigt tufft.
• 1:01:28
  SPEAKER_01: Ja, eller fast jag vande mig tror jag.
• 1:01:30
  SPEAKER_01: Så att sist så är man, du vet man vänjer sig vid det också.
• 1:01:33
  SPEAKER_01: Det är vad det är typ.
• 1:01:34
  SPEAKER_01: Men sen när man nu efter 20 år då, Alltså får en dygnsrytm.
• 1:01:41
  SPEAKER_01: Då kan man verkligen se hur jobbigt man hade det förr.
• 1:01:46
  SPEAKER_00: Ja, precis.
• 1:01:48
  SPEAKER_00: När du i tonåren där började få hjälp av vuxna som såg det här.
• 1:01:53
  SPEAKER_00: Var det någon som föreslog något annat än medicin?
• 1:01:56
  SPEAKER_00: Alltså typ meditation, träning, den typen av saker?
• 1:02:02
  SPEAKER_01: Nej, det var det nog inte så tror jag.
• 1:02:04
  SPEAKER_01: Inte träning och meditation.
• 1:02:06
  SPEAKER_01: Ja, exakt.
• 1:02:07
  SPEAKER_01: Det var direkt till tabletterna.
• 1:02:09
  SPEAKER_00: Måste älska vinstdrivande läkemedelsindustrin.
• 1:02:12
  SPEAKER_00: Det finns inga problem med det.
• 1:02:15
  SPEAKER_01: Men jag fick lite KBT också.
• 1:02:19
  SPEAKER_01: Okej, bra.
• 1:02:20
  SPEAKER_01: Så det var ändå någonting.
• 1:02:24
  SPEAKER_01: Men sen...
• 1:02:27
  SPEAKER_01: Jag vet inte.
• 1:02:28
  SPEAKER_01: Efterhand så är det också så svårt att veta vad var vad egentligen.
• 1:02:34
  SPEAKER_01: Men det blev ju sen att jag...
• 1:02:37
  SPEAKER_01: Jag fick självmordstankar när jag var 14 år.
• 1:02:39
  SPEAKER_01: Jag mådde jättedåligt.
• 1:02:40
  SPEAKER_01: Jag var på BUP, deras avdelning.
• 1:03:01
  SPEAKER_01: Jag har också varit i vuxenpsykiatrin men jag tyckte att bemötandet var ändå ganska
• 1:03:06
  SPEAKER_01: bra på gupp.
• 1:03:07
  SPEAKER_01: Om man jämför med hur det sen blev när man blev äldre.
• 1:03:12
  SPEAKER_01: Så där var det också vuxna som engagerade sig de dagar man kanske var där.
• 1:03:23
  SPEAKER_00: Vad var det för dig som för mig var det här med partner och att klanka på mig själv
• 1:03:28
  SPEAKER_00: när jag var singel?
• 1:03:31
  SPEAKER_00: Vad var det som fick dig att må så dåligt?
• 1:03:33
  SPEAKER_00: Minns du vad det handlade om?
• 1:03:36
  SPEAKER_01: Jag tror typ att det var det här...
• 1:03:43
  SPEAKER_01: Jag tycker det var jättesvårt att uttrycka.
• 1:03:45
  SPEAKER_01: Jag trodde inte att man fick uttrycka känslor av sorg, besvikelse och ilska.
• 1:03:51
  SPEAKER_01: Och då, det blir liksom som ett berg till sist att bära runt på.
• 1:04:00
  SPEAKER_01: Jag tror jag var känslomässigt bara slut.
• 1:04:06
  SPEAKER_01: Och då...
• 1:04:09
  SPEAKER_01: Ja, och då blir det också svårt att prestera.
• 1:04:13
  SPEAKER_01: Och jag hade ju en bild av att man måste vara bäst.
• 1:04:18
  SPEAKER_01: Annars är man inte tillräcklig.
• 1:04:21
  SPEAKER_01: Och då blir det ju liksom svårt att inte kunna prestera om man tänker att det är det
• 1:04:26
  SPEAKER_01: enda som är gott nog.
• 1:04:29
  SPEAKER_01: Så att då, jag tror att det gjorde någonting
• 1:04:34
  SPEAKER_01: För när man är ung så blir det där med identitet och självbild också en sån viktig grej.
• 1:04:43
  SPEAKER_01: Vad skulle jag säga?
• 1:04:45
  SPEAKER_01: Nej, nu tappar jag tråden.
• 1:04:48
  SPEAKER_01: Jag kör inte med någon röd tråd.
• 1:04:49
  SPEAKER_00: Jag kör med små röda rosetter.
• 1:04:52
  SPEAKER_00: Det är så den här podden funkar överlag.
• 1:04:56
  SPEAKER_00: Det är inga konstigheter.
• 1:04:57
  SPEAKER_00: Vad skönt.
• 1:04:59
  SPEAKER_00: Du hade en massa känslor som var undantryckt och som du inte fick uttrycka.
• 1:05:03
  SPEAKER_00: Och det blev ett berg till slut som var överväldigande.
• 1:05:08
  SPEAKER_01: Ja, sammanfattningsvis.
• 1:05:11
  SPEAKER_01: Och sen också att jag hade en hel del existentiella tankar och funderingar.
• 1:05:15
  SPEAKER_00: Fan, så tidigt alltså.
• 1:05:17
  SPEAKER_01: Ja, eller hur?
• 1:05:20
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:05:21
  SPEAKER_01: Men jag trodde inte att man kunde prata om sånt.
• 1:05:26
  SPEAKER_00: Såklart.
• 1:05:26
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:05:27
  SPEAKER_00: 14.
• 1:05:28
  SPEAKER_01: Ja, exakt.
• 1:05:31
  SPEAKER_00: Okej, ja.
• 1:05:32
  SPEAKER_01: Ja,
• 1:05:35
  SPEAKER_01: så det blev också svårt att bära på de stora tankarna själv.
• 1:05:42
  SPEAKER_00: Var tiden inne på bupp?
• 1:05:45
  SPEAKER_00: Hjälpte det?
• 1:05:46
  SPEAKER_00: Minns du att det var något sorts genombrott?
• 1:05:49
  SPEAKER_00: Att det här förstår folk mig?
• 1:05:54
  SPEAKER_01: Ja, kanske lite så.
• 1:05:56
  SPEAKER_01: Men framförallt så var det nog...
• 1:05:58
  SPEAKER_01: Jag minns särskilt om det var typ första gången jag var där så minns jag att jag
• 1:06:03
  SPEAKER_01: tyckte det kändes ganska skönt att bara få en paus från allting.
• 1:06:10
  SPEAKER_01: För det blir också, jag menar det sliter ju också på
• 1:06:16
  SPEAKER_01: relationerna också
• 1:06:20
  SPEAKER_01: både hemma och i skolan.
• 1:06:24
  SPEAKER_01: När man mår dåligt, en effekt av det är att du blir ganska självcentrerad.
• 1:06:30
  SPEAKER_01: Därför att ditt dåliga mående pockar på din uppmärksamhet hela tiden.
• 1:06:36
  SPEAKER_01: Så det är ju inte konstigt att du blir självcentrerad.
• 1:06:39
  SPEAKER_01: Och då...
• 1:06:41
  SPEAKER_01: Och det sliter också på relationer.
• 1:06:46
  SPEAKER_01: Jag tror att det var ändå på ett sätt lugnande för både mig och omgivningen att jag
• 1:06:54
  SPEAKER_01: fick vara där ett par dagar.
• 1:06:59
  SPEAKER_01: Få en möjlighet till någon ny start.
• 1:07:06
  SPEAKER_00: Hur länge fortsatte det så här?
• 1:07:09
  SPEAKER_01: Oj.
• 1:07:10
  SPEAKER_01: Nej, men det fortsatte ganska länge.
• 1:07:16
  SPEAKER_01: Jag tror att det var typ att jag kunde inte stå ut med hur livet såg ut och hur det var.
• 1:07:23
  SPEAKER_01: Det var liksom outhärligt.
• 1:07:26
  SPEAKER_01: Jag är tvungen att gå i skolan och jag har ingen energi,
• 1:07:28
  SPEAKER_01: jag har ingen kraft, jag har ingen ork att plugga och bli bäst.
• 1:07:33
  SPEAKER_01: Jag kan inte få högsta betyg längre.
• 1:07:35
  SPEAKER_01: För jag orkar inte det.
• 1:07:37
  SPEAKER_01: Och jag har alla de här känslorna.
• 1:07:38
  SPEAKER_01: Men som jag inte kan bära på.
• 1:07:40
  SPEAKER_01: Och då blir det att jag börjar tänka istället.
• 1:07:43
  SPEAKER_01: Alltså tänka väldigt mycket.
• 1:07:45
  SPEAKER_01: Och leva i huvudet.
• 1:07:46
  SPEAKER_01: Och att det var på något sätt som att det gick inte.
• 1:07:51
  SPEAKER_01: Så att...
• 1:07:53
  SPEAKER_01: Efter att jag hade varit där på BUP så kom jag tillbaka hem igen.
• 1:07:58
  SPEAKER_01: Det var kanske någon planering med skolan eller så.
• 1:08:01
  SPEAKER_01: Men det ändrade liksom ingenting.
• 1:08:04
  SPEAKER_01: Jag kom tillbaka bara till samma situation som jag tyckte var så svår.
• 1:08:12
  SPEAKER_01: Och framförallt så tror jag att det var det här att Att jag kände någon slags skam
• 1:08:17
  SPEAKER_01: över att känna sorg, besvikelse och ilska.
• 1:08:22
  SPEAKER_01: Det blev ett självstigma i det också.
• 1:08:27
  SPEAKER_01: Sen flyttade jag till HVB-hem.
• 1:08:30
  SPEAKER_00: Hur gammal du?
• 1:08:32
  SPEAKER_01: 15.
• 1:08:35
  SPEAKER_00: Okej.
• 1:08:37
  SPEAKER_00: Vad innebär det att flytta till ett HVB-hem?
• 1:08:40
  SPEAKER_00: Hur ser det ut?
• 1:08:41
  SPEAKER_00: Bor man med andra ungdomar?
• 1:08:42
  SPEAKER_00: Bor man med en familj?
• 1:08:44
  SPEAKER_01: Vad betyder det att flytta till ett HVB-hem?
• 1:08:49
  SPEAKER_01: HVB-hem, i alla fall de jag har bott på, har varit tillsammans med andra ungdomar.
• 1:08:54
  SPEAKER_01: Och så är det personal som arbetar på HVB-hemmet dygnet runt.
• 1:09:01
  SPEAKER_01: Det finns alltid någon där.
• 1:09:05
  SPEAKER_01: Ja, jag hade ett eget rum.
• 1:09:09
  SPEAKER_01: Jo, och så har det nog varit att alla har haft eget rum där jag har bott i alla fall.
• 1:09:16
  SPEAKER_01: Och ja, på morgonen brukar personalen väcka och säga god morgon, nu är det dags för frukost.
• 1:09:24
  SPEAKER_01: Fast jag gick ju inte upp då, jag vill ju bara få sova.
• 1:09:27
  SPEAKER_01: Så jag brukade skita i att gå
• 1:09:29
  SPEAKER_00: upp då.
• 1:09:31
  SPEAKER_01: Ja, och sen så var det kanske,
• 1:09:33
  SPEAKER_01: på det här stället,
• 1:09:33
  SPEAKER_01: det första stället jag kom till,
• 1:09:34
  SPEAKER_01: så var det typ att man var i skolan, de hade en skola på själva HVB-hemmet där.
• 1:09:42
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:09:42
  SPEAKER_01: Kanske man var i skolan på förmiddagen, om man var vaken alltså.
• 1:09:47
  SPEAKER_01: Och sen på eftermiddagen kanske man var i skolan eller ibland åkte vi och tränade på något gym.
• 1:09:55
  SPEAKER_01: Ibland var det någon utflykt, ja.
• 1:09:59
  SPEAKER_01: Och så, på helgerna brukar det vara utflykter.
• 1:10:02
  SPEAKER_01: Man fick ju göra ganska mycket saker som,
• 1:10:05
  SPEAKER_01: alltså ibland tänker jag sig,
• 1:10:06
  SPEAKER_01: alltså ungdomar som bodde hemma hos sina föräldrar fick nog inte göra lika mycket
• 1:10:09
  SPEAKER_01: grejer som vi.
• 1:10:10
  SPEAKER_01: Det var ju mycket såhär, på sommar var man på Gröna Lund och ja.
• 1:10:17
  SPEAKER_01: Aktiviteter.
• 1:10:17
  SPEAKER_01: Aktiviteter, ja.
• 1:10:19
  SPEAKER_00: Är det för att man uppvisar självskadebeteende som man hamnar där för att folk ska
• 1:10:23
  SPEAKER_00: ha uppsyn på en eller?
• 1:10:25
  SPEAKER_01: Oj, alltså det kan vara allt möjligt typ.
• 1:10:28
  SPEAKER_00: Okej.
• 1:10:29
  SPEAKER_01: Jag vet inte hur mycket,
• 1:10:30
  SPEAKER_01: jag tror inte för min del att det var att man ville ha koll egentligen på mig utan
• 1:10:33
  SPEAKER_01: jag tror att det var typ att jag behövde miljöombyte, behövde en förändring liksom.
• 1:10:43
  SPEAKER_01: Jag kände jag står inte ut bara med livet som det är.
• 1:10:48
  SPEAKER_00: Träffade du din familj regelbundet under den tiden?
• 1:10:51
  SPEAKER_01: Ja, ändå hyfsat.
• 1:10:54
  SPEAKER_01: Jag fick ju träffa dem i princip när jag ville och sådär.
• 1:10:58
  SPEAKER_01: Så det var ingen, jag hade ju ingen restriktion på det.
• 1:11:02
  SPEAKER_01: Jag fick träffa kompisar också som jag hade.
• 1:11:07
  SPEAKER_00: Hur länge var du på HVM?
• 1:11:11
  SPEAKER_01: Jag var på några olika tills jag var 21.
• 1:11:14
  SPEAKER_00: Så från 15 till 21?
• 1:11:16
  SPEAKER_01: Ja, precis.
• 1:11:17
  SPEAKER_00: Du bodde inte hemma någonting de åren?
• 1:11:21
  SPEAKER_01: Nej.
• 1:11:23
  SPEAKER_00: Tufft?
• 1:11:26
  SPEAKER_01: Ja, det var tufft.
• 1:11:27
  SPEAKER_01: Men jag kände en lättnad i att jag inte bodde hemma.
• 1:11:32
  SPEAKER_00: Hur så?
• 1:11:33
  SPEAKER_01: Nej, men för att det var det livet som hade varit där.
• 1:11:40
  SPEAKER_01: Jag var ju inne i prestation och sånt där.
• 1:11:41
  SPEAKER_01: Det var ganska bra för mig att få ett...
• 1:11:46
  SPEAKER_01: Alltså flytta.
• 1:11:48
  SPEAKER_01: För det blev ju också lättare tyckte jag.
• 1:11:51
  SPEAKER_01: När jag träffade min familj så hade vi trevligt.
• 1:11:56
  SPEAKER_01: Allting blev ganska mycket bättre på det sättet.
• 1:12:01
  SPEAKER_01: Men det som var problemet var väl att
• 1:12:11
  SPEAKER_01: Att det var svårt att få bukt på mitt dåliga mående.
• 1:12:14
  SPEAKER_01: Jag tror det.
• 1:12:19
  SPEAKER_01: Men också då
• 1:12:22
  SPEAKER_01: på vissa ställen, framförallt efter att jag hade fyllt 18 i vården.
• 1:12:30
  SPEAKER_01: Att bemötandet kunde vara ganska illa.
• 1:12:36
  SPEAKER_01: Och det påverkade mig jättemycket.
• 1:12:40
  SPEAKER_00: Plötsligt är du officiellt vuxen och behandlas som en vuxen, eller?
• 1:12:44
  SPEAKER_01: Ja, jag fick ju en chock.
• 1:12:46
  SPEAKER_01: Jag skriver om det i boken faktiskt.
• 1:12:48
  SPEAKER_01: Den ska vi visa upp.
• 1:12:50
  SPEAKER_00: Brännmärkt.
• 1:12:51
  SPEAKER_00: Det är en antologi.
• 1:12:53
  SPEAKER_00: Tolv röster om stigma.
• 1:12:55
  SPEAKER_00: Och du är en av de rösterna.
• 1:12:56
  SPEAKER_01: Ja, exakt.
• 1:12:57
  SPEAKER_01: Så det är Järnkoll i Uppsala län som har gett ut den.
• 1:13:00
  SPEAKER_00: Snyggt.
• 1:13:02
  SPEAKER_00: Okej, berätta om det.
• 1:13:04
  SPEAKER_00: Plötsligt behandlas man i andra munnar?
• 1:13:06
  SPEAKER_01: Ja, precis.
• 1:13:07
  SPEAKER_01: När jag fyllde 18 så fick jag komma till
• 1:13:13
  SPEAKER_01: en vuxenavdelning på psykiatrin.
• 1:13:16
  SPEAKER_01: Och det var som dag och natt ifrån hur det var att vara på BUP.
• 1:13:21
  SPEAKER_01: På BUP tror jag de hade mer någon tanke om att vi ska försöka hjälpa ungdomarna.
• 1:13:27
  SPEAKER_01: Men...
• 1:13:32
  SPEAKER_01: Vuxenpsykiatrin som den var då i alla fall upplevde jag var mycket mera förvaring typ.
• 1:13:37
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:13:38
  SPEAKER_01: Och dessa kafferegler som var liksom... Kafferegler?
• 1:13:42
  SPEAKER_01: Ja, kafferegler.
• 1:13:43
  SPEAKER_01: Okej.
• 1:13:45
  SPEAKER_01: Ja, det var...
• 1:13:47
  SPEAKER_01: Kaffet serverades mellan kvart över åtta och halv nio på morgonen.
• 1:13:52
  SPEAKER_01: Och sen tog de bort det.
• 1:13:53
  SPEAKER_01: Okej.
• 1:13:54
  SPEAKER_01: Ja, och sen var det borta ända till klockan var två på eftermiddagen.
• 1:13:58
  SPEAKER_00: Ja.
• 1:13:59
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:14:00
  SPEAKER_01: Då stod det fram i typ en halvtimme.
• 1:14:03
  SPEAKER_01: Sen tog de bort det och sen kom det fram igen från 17 till 17.30 kanske.
• 1:14:09
  SPEAKER_01: Men problemet är ju att om du ger ganska mycket mediciner till patienterna på kvällen.
• 1:14:20
  SPEAKER_01: Jag blev så knocked out av den.
• 1:14:24
  SPEAKER_01: På morgonen kändes det som att jag vaknade medvetslös.
• 1:14:31
  SPEAKER_01: Jag var så trött i mina händer.
• 1:14:32
  SPEAKER_01: Om jag höll någonting så tappade jag det för att det var som att hela kroppen var helt slut.
• 1:14:39
  SPEAKER_01: Starka grejer.
• 1:14:40
  SPEAKER_01: Jättestarka grejer säkert.
• 1:14:45
  SPEAKER_01: Om man har kaffet serverats mellan kvart över åtta och halv nio.
• 1:14:48
  SPEAKER_01: Jag var inte folk förrän långt senare.
• 1:14:55
  SPEAKER_01: Om man försover sig då...
• 1:14:57
  SPEAKER_01: Jag gjorde det en gång som jag också pratade om i den här boken.
• 1:15:02
  SPEAKER_01: Men jag försåg mig en gång och kom upp och då såg jag att klockan var fem över halv nio.
• 1:15:09
  SPEAKER_01: Jag var fem minuter sen.
• 1:15:12
  SPEAKER_01: Och då så vill jag ju springa bort till köket.
• 1:15:16
  SPEAKER_01: Men sen kom jag på att jag får ju inte springa utan jag får gå.
• 1:15:19
  SPEAKER_01: Alltså reglerna var lite speciella.
• 1:15:22
  SPEAKER_01: Så jag gick raskt bort till köket.
• 1:15:25
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:15:25
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:15:28
  SPEAKER_01: När jag kommer till köket så står en personal där inne och så står kaffevagnen där.
• 1:15:34
  SPEAKER_01: Och så ser jag att termosen står kvar på kaffevagnen.
• 1:15:39
  SPEAKER_01: Och jag bara, vilken tur, jag kanske kan få lite morgonkaffe.
• 1:15:43
  SPEAKER_01: Så frågade personalen,
• 1:15:45
  SPEAKER_01: så sa jag så här till han, jag bara du, jag bara hej, förlåt att jag är sen.
• 1:15:50
  SPEAKER_01: Men...
• 1:15:51
  SPEAKER_01: Finns det något kaffe kvar?
• 1:15:53
  SPEAKER_01: Om det finns något kvar i termosen i alla fall, skulle jag kunna få en kopp då?
• 1:15:59
  SPEAKER_01: Och då säger han, kaffet serveras mellan kvart över åtta och halv nio.
• 1:16:04
  SPEAKER_01: Och nu är klockan fem över halv nio.
• 1:16:08
  SPEAKER_01: Och sen öppnar han kaffetermosen och så hällde han ut allt kaffe.
• 1:16:12
  SPEAKER_01: Eller hur?
• 1:16:13
  SPEAKER_01: I diskhon.
• 1:16:15
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:16:17
  SPEAKER_01: Och det värsta var att jag...
• 1:16:22
  SPEAKER_01: Det blev min start i vuxenlivet.
• 1:16:25
  SPEAKER_00: Herregud.
• 1:16:28
  SPEAKER_00: Vissa människor, sadism.
• 1:16:30
  SPEAKER_00: Ren jävla sadism.
• 1:16:32
  SPEAKER_00: Och man jobbar inom vården.
• 1:16:35
  SPEAKER_01: Det är helt stråligt.
• 1:16:38
  SPEAKER_00: Och det där var standard eller var det där något rövhål som råkade vara där den dagen?
• 1:16:45
  SPEAKER_00: Var det så folk betedde sig?
• 1:16:47
  SPEAKER_01: Nej, men det...
• 1:16:51
  SPEAKER_01: Jag ser det som att det var en kultur där inne.
• 1:16:54
  SPEAKER_01: Det handlar kanske inte så jättemycket om han som person egentligen.
• 1:17:00
  SPEAKER_01: Jag har klurat en del på det här för jag var väldigt arg på honom och på väldigt
• 1:17:07
  SPEAKER_01: mycket saker som hände där inne.
• 1:17:08
  SPEAKER_01: Jag har gått runt och varit arg.
• 1:17:10
  SPEAKER_01: Men jag har börjat fatta mer och mer att
• 1:17:15
  SPEAKER_01: Det där var nog en människa som kanske till och med mådde sämre än vad jag mådde.
• 1:17:20
  SPEAKER_01: Förmodligen gjorde han ju det.
• 1:17:21
  SPEAKER_01: Jag tror inte att en människa som hade mått bra hade gjort sådär.
• 1:17:25
  SPEAKER_01: Det tror jag.
• 1:17:25
  SPEAKER_01: Och sen så tror jag också det handlar om rutiner och ledarskap.
• 1:17:30
  SPEAKER_01: Alltså att chefen där, jag vet inte hur närvarande den var med sina anställda.
• 1:17:39
  SPEAKER_01: Och sen tänker jag också arbetskulturen och vilken syn man har på På patienterna.
• 1:17:46
  SPEAKER_01: Absolut.
• 1:17:49
  SPEAKER_01: Om man har det här patologiska förhållningssättet där du ständigt söker efter tecken
• 1:17:55
  SPEAKER_01: på sjukdom hos en människa då blir det mycket svårare att ha empati.
• 1:18:02
  SPEAKER_01: Om jag är sen fem minuter och vill ha kaffe och man tolkar
• 1:18:06
  SPEAKER_01: in det som något sjukligt då är det mycket lättare att säga nej jag måste hålla på
• 1:18:13
  SPEAKER_01: reglerna.
• 1:18:14
  SPEAKER_01: Och hälla ut kaffet.
• 1:18:15
  SPEAKER_01: Men om man hade haft ett annat förhållningssätt och tänkt mer salutogent och försökt
• 1:18:21
  SPEAKER_01: förstå istället.
• 1:18:23
  SPEAKER_01: Undra varför Klara vill ha kaffe nu?
• 1:18:26
  SPEAKER_01: Klockan är ju fem över halv nio.
• 1:18:29
  SPEAKER_01: Då kanske man hade kunnat tänka ut och förstå att det är nog för att det är morgon
• 1:18:32
  SPEAKER_01: och hon har precis vaknat.
• 1:18:34
  SPEAKER_01: Då brukar det vara så att man vill ha lite kaffe.
• 1:18:39
  SPEAKER_01: Jag tror det handlar mycket om...
• 1:18:41
  SPEAKER_01: Ja, om de här bitarna liksom tillsammans.
• 1:18:45
  SPEAKER_00: Ja men absolut,
• 1:18:46
  SPEAKER_00: alltså synen på människorna man tar hand om om vi nu ska använda det begreppet är ju
• 1:18:53
  SPEAKER_00: avgörande för hur man gör det helt klart.
• 1:18:55
  SPEAKER_00: Ja, verkligen.
• 1:18:59
  SPEAKER_01: Sen vill jag verkligen bara säga att jag tycker inte att det han gjorde var okej.
• 1:19:05
  SPEAKER_01: Så jag vill inte försvara det han gjorde på något sätt egentligen.
• 1:19:08
  SPEAKER_00: Men det handlar om perspektivet.
• 1:19:10
  SPEAKER_00: Exakt.
• 1:19:14
  SPEAKER_00: Vilket på många sätt är värre än att det var ett enstakande avhåll som besökte sig dåligt.
• 1:19:19
  SPEAKER_01: Ja, på ett sätt är det ju så.
• 1:19:21
  SPEAKER_01: För hade det varit en Om det hade handlat om en person så hade det ju varit
• 1:19:26
  SPEAKER_01: någonting man kan förhålla sig till.
• 1:19:29
  SPEAKER_01: Om den här jobbar, då akter jag mig bara.
• 1:19:30
  SPEAKER_01: Då håller jag inne på mitt rum.
• 1:19:33
  SPEAKER_01: Men när det är just så att det är en hel kultur, då kan man ju inte bara akta sig.
• 1:19:41
  SPEAKER_01: Då är man ju en del av det sammanhanget.
• 1:19:44
  SPEAKER_00: Du var ju väldigt ung fortfarande då.
• 1:19:46
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:19:47
  SPEAKER_00: Och hade medicinerats i flera år.
• 1:19:51
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:19:53
  SPEAKER_00: Minns du hur du tänkte på det där och då?
• 1:19:56
  SPEAKER_00: Nu när du sitter här som vuxen och har kollat tillbaka på det så har du en väldigt
• 1:20:01
  SPEAKER_00: utvecklad bild av hur det blev så här och han mår säkert dåligt också.
• 1:20:06
  SPEAKER_00: Men var du som barn till och med, som 18-åring är man typ barn fortfarande?
• 1:20:12
  SPEAKER_00: Ja, det är man ju då.
• 1:20:13
  SPEAKER_00: Tänkte du att det är mitt fel,
• 1:20:15
  SPEAKER_00: jag har misskött mig eller kommer du ihåg hur du tänkte när sånt hände då?
• 1:20:23
  SPEAKER_01: Då tyckte jag att det var orättvist.
• 1:20:25
  SPEAKER_01: Jag blev jättearg.
• 1:20:30
  SPEAKER_01: Jag blev arg på ett smärtsamt sätt.
• 1:20:33
  SPEAKER_01: För det var inte det att jag blev arg och så kan jag säga till att jag är arg och så
• 1:20:37
  SPEAKER_01: blir det bra.
• 1:20:37
  SPEAKER_01: Utan det här var en ilska som inte gick att...
• 1:20:43
  SPEAKER_01: Jag kunde inte göra någonting med den.
• 1:20:45
  SPEAKER_01: För det var också så att i den kulturen som var på den avdelningen på den tiden så...
• 1:20:52
  SPEAKER_01: Det handlar ju också om våldskapital och att det finns tvångsåtgärder,
• 1:20:58
  SPEAKER_01: det finns avskiljning, det finns bältesängar och så vidare.
• 1:21:02
  SPEAKER_01: Så att man blir också ganska försiktig i, man vill inte heller bråka med någon eller så.
• 1:21:11
  SPEAKER_01: Om jag hade kanske uttryckt min ilska och sagt så här, det här är orättvist, vad tasker är jag?
• 1:21:19
  SPEAKER_01: Så är det ju liksom, det var en för stor risk för mig.
• 1:21:22
  SPEAKER_01: Det som gjorde att jag klarade mig utan att ruttna bort i min själ.
• 1:21:29
  SPEAKER_01: Det var nog ändå att jag hade...
• 1:21:42
  SPEAKER_01: Dels hade jag en del besök av min familj.
• 1:21:46
  SPEAKER_01: Min mamma var där mycket och jag hade också besök av kompisar.
• 1:21:52
  SPEAKER_01: Men sen så fick jag också en samtalskontakt som kom till mig typ en gång i veckan.
• 1:21:57
  SPEAKER_01: Hon och jag tog promenader och det var liksom som att jag fick lite luft och kunde
• 1:22:03
  SPEAKER_01: så här, okej, ja, jag fick ladda upp lite typ.
• 1:22:06
  SPEAKER_01: Vi kunde få också stöd av henne i att Hur kan jag förhålla mig till det här?
• 1:22:15
  SPEAKER_01: Men ganska mycket stöd i den svåra situationen jag var i.
• 1:22:24
  SPEAKER_01: Jag tror tack vare att jag ändå hade ganska fina människor omkring mig så klarade
• 1:22:31
  SPEAKER_01: jag mig ändå ganska bra genom den perioden.
• 1:22:37
  SPEAKER_00: Fy fan, det låter ju som att du är någonstans där du ska vara för att få hjälp.
• 1:22:46
  SPEAKER_01: Mm, eller då menar du?
• 1:22:47
  SPEAKER_00: Ja,
• 1:22:49
  SPEAKER_00: det är väl liksom det som är tanken att du mådde inte bra då hamnar du på det här
• 1:22:53
  SPEAKER_00: stället för att bli omhändertagen.
• 1:22:56
  SPEAKER_01: Mm.
• 1:22:59
  SPEAKER_00: Men som du beskriver låter det som att det var något fängelse liknande.
• 1:23:05
  SPEAKER_00: Och det är de här situationerna när du hade vänner och familj som kom på besök som
• 1:23:10
  SPEAKER_00: höll dig vid liv eller vad man ska säga.
• 1:23:13
  SPEAKER_00: Fick dig att stå ut med det hela.
• 1:23:16
  SPEAKER_00: Det är så jävla upp och ner.
• 1:23:19
  SPEAKER_00: Det är en skam att det är så.
• 1:23:23
  SPEAKER_00: Att vi tillåter det som samhälle att det ska vara så.
• 1:23:26
  SPEAKER_01: Mm.
• 1:23:27
  SPEAKER_00: Jag har ju haft andra gäster som har suttit på CIS-hem och berättat om det.
• 1:23:33
  SPEAKER_00: Det är väldigt likartade historier.
• 1:23:38
  SPEAKER_00: Och det är någonting som vi vill blunda för.
• 1:23:40
  SPEAKER_00: Vi vill ha kvar den här bilden av hur Sverige är ett så bra, fint och civiliserat land.
• 1:23:45
  SPEAKER_00: Men så fort man skrapar
• 1:23:46
  SPEAKER_00: under ytan på vissa av de här sakerna när folk faller mellan stolarna så att säga.
• 1:23:51
  SPEAKER_00: Det ser inte bra ut alltså.
• 1:23:53
  SPEAKER_00: Det ser inte bra ut.
• 1:23:54
  SPEAKER_00: Nej.
• 1:23:56
  SPEAKER_01: Verkligen.
• 1:23:58
  SPEAKER_01: Det är också svårt,
• 1:23:59
  SPEAKER_01: för jag tror att här kommer också stigma och så påverkar ju det hela rätt mycket.
• 1:24:06
  SPEAKER_01: För tänk om det hade varit hög status av till exempel schizofreni.
• 1:24:10
  SPEAKER_01: Att det var så här,
• 1:24:11
  SPEAKER_01: det var nästan som,
• 1:24:14
  SPEAKER_01: förutom att du tänker att du har haft hjärtinfarkt,
• 1:24:15
  SPEAKER_01: det är ändå så här, oj det är allvarligt, tar vi på allvar.
• 1:24:19
  SPEAKER_01: Att vara hjärtkirurg är också ganska hög statusyrke liksom.
• 1:24:24
  SPEAKER_01: Men psykiatri och Om man tar schizofreni är ju en av de absolut mest stigmatiserade
• 1:24:30
  SPEAKER_01: sjukdomarna som finns.
• 1:24:33
  SPEAKER_01: Och då tror jag också det blir liksom, om man tänker på stigmatiseringen och så.
• 1:24:38
  SPEAKER_01: För det jag tänkte var, om det hade varit tvärtom, om det hade varit hög status.
• 1:24:42
  SPEAKER_01: Då hade man kanske varit mycket mer angelägen om att här har vi en människa som har schizofreni.
• 1:24:49
  SPEAKER_01: Det här är en viktig person att ta hand om.
• 1:24:53
  SPEAKER_01: Men jag tror att det problemet vi har är att man kanske inte riktigt...
• 1:25:00
  SPEAKER_01: Jag tror att stigmat ställer sig i vägen lite för människovärdet ibland.
• 1:25:05
  SPEAKER_01: Ja, verkligen.
• 1:25:06
  SPEAKER_00: Fick du några diagnoser under den här tiden?
• 1:25:10
  SPEAKER_01: Ja, vet du vad?
• 1:25:11
  SPEAKER_01: Jag har haft så många olika diagnoser.
• 1:25:13
  SPEAKER_01: Men jag brukar aldrig prata om diagnoser.
• 1:25:16
  SPEAKER_00: Bra.
• 1:25:17
  SPEAKER_01: Ja, för jag tror...
• 1:25:19
  SPEAKER_01: För min del tror jag inte att det är hjälpsamt.
• 1:25:26
  SPEAKER_00: Jag håller med helhjärtat.
• 1:25:28
  SPEAKER_00: Det är speciellt för ungdomar.
• 1:25:32
  SPEAKER_00: Att sätta en diagnos på en ungdom, jag vet inte vad vi håller på med.
• 1:25:40
  SPEAKER_00: Jag förstår att det i vissa situationer är hjälpsamt.
• 1:25:43
  SPEAKER_00: Du får en diagnos, då vet vi vilken typ av behandling du ska få.
• 1:25:45
  SPEAKER_00: Du kanske får någon läkemedel som hjälper dig att fokusera eller vad det nu är.
• 1:25:49
  SPEAKER_00: Det är inte så att det inte finns någon mening med diagnoser.
• 1:25:52
  SPEAKER_00: Men jag tror att vi har någon sorts fetish för att sätta etiketter på allting.
• 1:25:57
  SPEAKER_00: Och sen blir det ens identitet när man är ung.
• 1:26:00
  SPEAKER_00: För vad vet man?
• 1:26:02
  SPEAKER_00: Man är identitetssökande.
• 1:26:03
  SPEAKER_00: Det är vad tonåren är.
• 1:26:04
  SPEAKER_00: Man rebeller från sina föräldrar och försöker hitta sin egen identitet.
• 1:26:08
  SPEAKER_00: Och så kommer någon med en etikett.
• 1:26:12
  SPEAKER_00: Exakt.
• 1:26:12
  SPEAKER_00: Då blir det ens identitet när det absolut inte ska vara så.
• 1:26:19
  SPEAKER_00: Jag är jag och sen kanske jag har de här diagnoserna eller vad det nu än är.
• 1:26:24
  SPEAKER_00: Det är en sidogrej.
• 1:26:24
  SPEAKER_00: Men att jag är mina diagnoser.
• 1:26:26
  SPEAKER_00: Jag tror att det är det som är risken när man ger unga människor diagnoser så tidigt.
• 1:26:33
  SPEAKER_00: Och sen vinstintresset, incitamenten att ge folk läkemedel som de ska ta resten av livet.
• 1:26:40
  SPEAKER_00: Det är ett helt skräckscenario för sig.
• 1:26:44
  SPEAKER_01: Ja, det är det också.
• 1:26:48
  SPEAKER_01: Men framförallt så tror jag att
• 1:26:52
  SPEAKER_01: Jag tänker att det kan också vara åt andra hållet.
• 1:26:54
  SPEAKER_01: Att det kan bli en tröst för en del också att kunna få en diagnos.
• 1:27:00
  SPEAKER_01: Att det förklarar varför det här aldrig har funkat eller så.
• 1:27:06
  SPEAKER_01: Men jag tror också att det bara håller tillfälligt.
• 1:27:11
  SPEAKER_01: Därför att sen kommer man nog att ändå...
• 1:27:15
  SPEAKER_01: Det vet jag för sig inte alls om det är så för andra,
• 1:27:18
  SPEAKER_01: men jag tror att,
• 1:27:19
  SPEAKER_01: eller för min del var det så i alla fall att jag började att inse att en diagnos,
• 1:27:25
  SPEAKER_01: vad är det?
• 1:27:26
  SPEAKER_01: Det spelar väl ingen roll, därför att jag är ju ändå jag.
• 1:27:30
  SPEAKER_01: Och just när jag upptäckte också det här att,
• 1:27:34
  SPEAKER_01: nej men att, eller jag tänkte mycket på, vad har man en diagnos till och sådär?
• 1:27:38
  SPEAKER_01: Och att, ja men, ja,
• 1:27:42
  SPEAKER_01: Egentligen är det mest till för vården att de ska lättare kunna veta vad de ska ge
• 1:27:47
  SPEAKER_01: dig för hjälp.
• 1:27:52
  SPEAKER_01: Det är mer det som kanske är bra med en diagnos.
• 1:27:57
  SPEAKER_01: Om det är så att du har svårigheter med någonting och känner att det här är ohanterligt.
• 1:28:03
  SPEAKER_01: Jag kan inte fixa det här själv.
• 1:28:06
  SPEAKER_01: Att kunna få hjälp med det som är ohanterligt, det är ju viktigt.
• 1:28:10
  SPEAKER_01: Men man kan ju ibland fundera på, ska det verkligen krävas en diagnos för det då?
• 1:28:15
  SPEAKER_01: För att egentligen borde det ju vara så att,
• 1:28:18
  SPEAKER_01: jag vet inte hur det är,
• 1:28:20
  SPEAKER_01: det kan ju hända att det redan egentligen ska vara så att det ska vara behovsstyrt
• 1:28:23
  SPEAKER_01: och inte diagnosstyrt.
• 1:28:25
  SPEAKER_01: Det kan ju vara så, nu är jag inte helt uppdaterad på det, men...
• 1:28:29
  SPEAKER_01: Det bästa vore egentligen om man utgick från behov istället för diagnos.
• 1:28:32
  SPEAKER_01: För jag tänker att diagnos är lätt just att det handlar om person.
• 1:28:36
  SPEAKER_01: Medan behov är mera mänskligt kanske.
• 1:28:42
  SPEAKER_01: Allmänmänskligt.
• 1:28:44
  SPEAKER_00: Du har en poäng.
• 1:28:45
  SPEAKER_00: Och det blir lätt när man väl satt en kategori på någon.
• 1:28:50
  SPEAKER_00: Att man kanske ger den medicinen som passar den kategorin.
• 1:28:56
  SPEAKER_00: Och funkar det inte eller blir det något fel?
• 1:28:59
  SPEAKER_00: Ja, men då kanske man behöver mer medicin som passar den kategorin.
• 1:29:04
  SPEAKER_00: Istället för att man ifrågasätter var det kanske en annan kategori.
• 1:29:07
  SPEAKER_00: Exakt.
• 1:29:08
  SPEAKER_00: Det tror jag är väldigt lätt hänt,
• 1:29:09
  SPEAKER_00: speciellt när man kanske slussas mellan olika läkare,
• 1:29:12
  SPEAKER_00: olika avdelningar, olika städer, vad det nu händer i ens liv.
• 1:29:16
  SPEAKER_00: Att läkaren eller vem det nu är tar fram journalen, ser den här kategorin, etiketten, diagnosen.
• 1:29:23
  SPEAKER_01: Det tror jag har jättelätt hänt.
• 1:29:25
  SPEAKER_01: Men jag tror inte vi ska blama läkarna för det.
• 1:29:28
  SPEAKER_01: Nej, nej.
• 1:29:28
  SPEAKER_01: Eller hur?
• 1:29:29
  SPEAKER_01: För jag tror de har så mycket att göra.
• 1:29:32
  SPEAKER_00: Exakt.
• 1:29:32
  SPEAKER_00: Och det är just det som är problemet.
• 1:29:35
  SPEAKER_00: När man har mycket att göra.
• 1:29:37
  SPEAKER_00: Det här är det jag pratade om på podden förut.
• 1:29:40
  SPEAKER_00: Läkare har mycket att göra, många patienter.
• 1:29:43
  SPEAKER_00: Och så får man en praktisk, enkel lösning.
• 1:29:48
  SPEAKER_00: Den här personen har A.
• 1:29:49
  SPEAKER_00: Därför ska den ha medicin B.
• 1:29:51
  SPEAKER_01: Mm.
• 1:29:52
  SPEAKER_00: Det är det man vill ha när man är stressad.
• 1:29:55
  SPEAKER_00: Det är inte läkarens fel.
• 1:29:56
  SPEAKER_01: Exakt.
• 1:29:57
  SPEAKER_00: Utan det är en enkel lösning som man kan bocka av.
• 1:30:01
  SPEAKER_00: Nu har jag gjort mitt jobb.
• 1:30:02
  SPEAKER_00: Den personen har A och då ska man ha medicin B.
• 1:30:04
  SPEAKER_00: Ja.
• 1:30:06
  SPEAKER_00: Och samtidigt finns det från andra sidan väldigt,
• 1:30:09
  SPEAKER_00: väldigt starka vinstdrivande företag som har ett intresse av att skjuta
• 1:30:16
  SPEAKER_00: in medicin B.
• 1:30:16
  SPEAKER_00: Mm.
• 1:30:17
  SPEAKER_00: Och ge läkarna information att för tillstånd A så ska du ge medicin B.
• 1:30:23
  SPEAKER_01: Okej, toppen.
• 1:30:23
  SPEAKER_00: Jag har inte tid att gå igenom studier,
• 1:30:25
  SPEAKER_00: jag har inte tid att testa, jag har inte tid att prata med min patienter ens.
• 1:30:29
  SPEAKER_00: Jättebra, enkel lösning, nu kör vi.
• 1:30:31
  SPEAKER_00: Den överlappningen av starka vinstintressen med att ge stressade människor en snabb
• 1:30:40
  SPEAKER_00: lösning, det är en farlig kombination.
• 1:30:41
  SPEAKER_00: Det är så man får en tiondel av svenska befolkningen på Antidep som vi har nu.
• 1:30:46
  SPEAKER_00: Det är absurt, vi ska inte ha en tiondel av befolkningen på antidepp.
• 1:30:50
  SPEAKER_01: Nej, det är ju jättemycket med 10%.
• 1:30:53
  SPEAKER_00: Det är extremt mycket.
• 1:30:56
  SPEAKER_00: Och massa andra saker.
• 1:30:57
  SPEAKER_01: Men det här tänker jag också att...
• 1:31:02
  SPEAKER_01: Idag har jag ju ingen medicin.
• 1:31:04
  SPEAKER_01: Snyggt.
• 1:31:04
  SPEAKER_01: Ja, det är den här för oss sömnen.
• 1:31:06
  SPEAKER_01: Men annars har jag ingen överhuvudtaget.
• 1:31:08
  SPEAKER_01: Bra jobbat.
• 1:31:10
  SPEAKER_01: Tack.
• 1:31:11
  SPEAKER_01: Men det är också det att då...
• 1:31:14
  SPEAKER_01: Då hör man ju lättare sig själv,
• 1:31:17
  SPEAKER_01: när man inte är avtrubbad på något vis, utan är i full kontakt.
• 1:31:21
  SPEAKER_01: Och det är ju med för- och nackdelar förstås också.
• 1:31:25
  SPEAKER_01: Det är inte bara roliga känslor, det är ju alla möjliga känslor man får känna.
• 1:31:29
  SPEAKER_01: Människas egna känslor.
• 1:31:32
  SPEAKER_01: Exakt.
• 1:31:34
  SPEAKER_01: Då har jag ju märkt att när jag inte har någon medicin som gör att jag blir lite
• 1:31:39
  SPEAKER_01: avtrubbad, så har jag ganska mycket sämre tolerans för sånt som jag inte tycker om.
• 1:31:43
  SPEAKER_01: Och sånt jag inte mår bra av, sånt jag inte vill vara i.
• 1:31:48
  SPEAKER_01: I det stora och i det lilla.
• 1:31:51
  SPEAKER_01: Det är som att jag orkar inte hålla på och ändra på mig själv så jättemycket för
• 1:31:55
  SPEAKER_01: andra människor till exempel.
• 1:31:58
  SPEAKER_01: Jag orkar inte det.
• 1:31:59
  SPEAKER_01: Jag får vara den jag är bara och sen så får jag umgås med människor som gillar det.
• 1:32:04
  SPEAKER_01: Annars får det vara.
• 1:32:06
  SPEAKER_01: Så var det inte när jag hade mediciner.
• 1:32:09
  SPEAKER_01: Då kunde jag verkligen anpassa mig så att jag Alltså jag kunde göra våld på mig
• 1:32:14
  SPEAKER_01: själv för att kunna göra andra människor nöjda och glada och sådär.
• 1:32:19
  SPEAKER_01: Så att det är också det här att jag vet inte hur jag ska säga.
• 1:32:26
  SPEAKER_01: Jag tror typ att det kan bli också ibland att antidepressiva till exempel kan bli
• 1:32:31
  SPEAKER_01: ett ytterligare sätt att copa med ett liv som man egentligen kanske inte mår så bra
• 1:32:41
  SPEAKER_01: i.
• 1:32:43
  SPEAKER_01: Men det är också det här med, som jag har sagt många gånger nu känns det som att det är svårt.
• 1:32:49
  SPEAKER_01: Och jag vet inte heller,
• 1:32:50
  SPEAKER_01: för det är det jag tycker att man, men det måste ju
• 1:32:53
  SPEAKER_00: få vara upp till personen.
• 1:32:54
  SPEAKER_01: Att såhär, nej vet du vad, jag orkar inte ändra på mitt liv.
• 1:32:57
  SPEAKER_01: Jag vill hellre ha lite antidepp.
• 1:33:00
  SPEAKER_01: För att jag tänker också såhär,
• 1:33:02
  SPEAKER_01: man kanske inte är på en plats där man känner att man klarar av att göra en
• 1:33:06
  SPEAKER_01: livsförändring.
• 1:33:08
  SPEAKER_01: Det kan ju också vara så att det behövs.
• 1:33:11
  SPEAKER_00: Antidep har en viktig roll att fylla.
• 1:33:15
  SPEAKER_00: Som medicin är den väldigt användbar när någon mår riktigt, riktigt dåligt.
• 1:33:21
  SPEAKER_00: När vi pratar om risk för självskadebeteende.
• 1:33:25
  SPEAKER_00: Trubba av, ha samtal med terapeut, komma tillbaka till att jag kommer inte skada mig själv.
• 1:33:33
  SPEAKER_00: Och det är det den är framtagen till.
• 1:33:35
  SPEAKER_00: Den är framtagen för det.
• 1:33:37
  SPEAKER_00: Trubba av under en kort period.
• 1:33:39
  SPEAKER_01: Mm.
• 1:33:41
  SPEAKER_00: Alla studier som gjorts på Antidep har gjorts på en kortare period.
• 1:33:44
  SPEAKER_00: Det är poängen med medicinen.
• 1:33:47
  SPEAKER_01: Just det.
• 1:33:48
  SPEAKER_00: Men vi skriver ut det tills vidare till folk.
• 1:33:52
  SPEAKER_01: Ja, just det.
• 1:33:53
  SPEAKER_00: Och det är där skandalen kommer in.
• 1:33:56
  SPEAKER_00: Okej, medicinen har en nytta, absolut.
• 1:33:58
  SPEAKER_00: Men då ska man använda den till det det är ämnen för.
• 1:34:01
  SPEAKER_00: Och inte ge det till folk permanent.
• 1:34:04
  SPEAKER_00: Precis som du säger, det blir en coping-strategi.
• 1:34:07
  SPEAKER_00: Det skiljer sig inte markant från att man superskallar av sig varje kväll för att
• 1:34:12
  SPEAKER_01: överleva dagen.
• 1:34:14
  SPEAKER_00: Eller röker gräs eller vad det nu är när varje dag för att ta sig igenom.
• 1:34:18
  SPEAKER_00: Det är samma sak, bara att det är läkare som skriver under att du får.
• 1:34:22
  SPEAKER_01: Just det.
• 1:34:25
  SPEAKER_00: Det här är ju någonting som jag tycker är bizarrt hur långt vi har låtit det gå innan.
• 1:34:33
  SPEAKER_00: Många reagerar nu.
• 1:34:34
  SPEAKER_00: Det pratas mycket mer om idag.
• 1:34:35
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:34:36
  SPEAKER_00: Än för fem, tio år sedan känns det som.
• 1:34:39
  SPEAKER_00: Många frågasätter det här systemet som vi lever under.
• 1:34:41
  SPEAKER_00: Men att det har behövt gå så långt att var tionde svensk har en antidepp
• 1:34:50
  SPEAKER_00: recept.
• 1:34:52
  SPEAKER_00: Det är för mycket.
• 1:34:53
  SPEAKER_00: Det skulle inte behövt gå så långt.
• 1:34:56
  SPEAKER_00: Jag tycker det är absurt hur långt det har fått gå innan vi reagerar.
• 1:35:00
  SPEAKER_01: Verkligen.
• 1:35:02
  SPEAKER_01: En del av det här undrar jag också hur mycket det hänger ihop med vädret.
• 1:35:06
  SPEAKER_01: Alltså det vi pratade om en stund sedan att det är mörkt så stor del av året och så
• 1:35:14
  SPEAKER_01: är det kallt och eländigt och man fryser och man kan liksom inte landa ner i sin
• 1:35:21
  SPEAKER_01: kropp för att det är kallt.
• 1:35:24
  SPEAKER_01: Det är obekvämt verkligen.
• 1:35:27
  SPEAKER_01: Det är så här för grunden att
• 1:35:32
  SPEAKER_01: Det känns också efter den här sommaren att det var varmt i sommar och folk är
• 1:35:40
  SPEAKER_01: gladare och det är en helt annan stämning på sommaren.
• 1:35:44
  SPEAKER_01: Jag tror verkligen att klimatet och vädret,
• 1:35:49
  SPEAKER_01: jag tror att det är en jättestor del av vår kultur som den är här i Norden.
• 1:36:00
  SPEAKER_00: Det är en faktor, absolut.
• 1:36:02
  SPEAKER_00: Vi har haft problem med alkohol i det här landet.
• 1:36:04
  SPEAKER_00: Antagligen av samma skäl att väldigt många har varit alkoholiserade.
• 1:36:08
  SPEAKER_00: Det är kallt på vintern.
• 1:36:09
  SPEAKER_00: Men det är fortfarande ett val.
• 1:36:11
  SPEAKER_00: Absolut.
• 1:36:17
  SPEAKER_00: Vi hade som samhälle kunnat göra någonting åt det problemet som är communityn.
• 1:36:24
  SPEAKER_00: Se till att
• 1:36:24
  SPEAKER_00: under vintern så arrangeras det mer Sammankomster där folk träffas och spelar
• 1:36:31
  SPEAKER_00: brädspel, vad som helst.
• 1:36:32
  SPEAKER_00: Gör någonting i värmen tillsammans och det hade hjälpt mycket mer än antidepp.
• 1:36:39
  SPEAKER_00: Så vi har som samhälle tagit beslut som har lett åt det här hållet och vi hade
• 1:36:45
  SPEAKER_00: kunnat ta andra beslut som hade varit bättre för oss, tror jag.
• 1:36:50
  SPEAKER_01: Ja, säkert.
• 1:36:52
  SPEAKER_00: Vädret är vad det är.
• 1:36:53
  SPEAKER_00: Ja, det är vad det är.
• 1:36:55
  SPEAKER_00: Det behöver hanteras, men hur vi hanterar det?
• 1:36:57
  SPEAKER_00: Ja, hur hanterar vi det?
• 1:36:58
  SPEAKER_00: Ja, det är upp till oss liksom.
• 1:36:59
  SPEAKER_00: Ja, exakt.
• 1:36:59
  SPEAKER_01: Det kan vi forma.
• 1:37:01
  SPEAKER_01: Exakt.
• 1:37:03
  SPEAKER_01: Ja, intressant.
• 1:37:04
  SPEAKER_01: Jag tänker,
• 1:37:05
  SPEAKER_01: nu när du säger det här så sitter jag också och tänker bara,
• 1:37:09
  SPEAKER_01: men det ordnas ju en hel del ändå tycker jag.
• 1:37:12
  SPEAKER_01: Ja,
• 1:37:12
  SPEAKER_01: men brädspelskvällar eller olika träffar och det finns träffpunkter och det finns
• 1:37:18
  SPEAKER_01: allt möjligt.
• 1:37:19
  SPEAKER_01: Men det är ganska många som inte dyker upp också.
• 1:37:21
  SPEAKER_00: Mm.
• 1:37:22
  SPEAKER_01: Det är det här som gör att jag tänker att det handlar om det kognitiva.
• 1:37:42
  SPEAKER_01: Både med depression och med andra problematiker också.
• 1:37:47
  SPEAKER_01: Att vår kognition påverkas ju av psykisk ohälsa också.
• 1:37:52
  SPEAKER_01: Absolut så tänker jag bräddspelskvällor och sånt där i mer förebyggande syfte kanske.
• 1:37:56
  SPEAKER_01: För att det är viktigt.
• 1:37:58
  SPEAKER_01: Men att när du har en depression så är det svårt att ta sig iväg då.
• 1:38:04
  SPEAKER_01: Så är det.
• 1:38:05
  SPEAKER_01: Så.
• 1:38:06
  SPEAKER_00: Här gör vi ett litet hopp eftersom vi råkade komma
• 1:38:08
  SPEAKER_00: in på en del saker som var lite för personliga för att publicera.
• 1:38:13
  SPEAKER_00: Så om vi i resterande samtal refererar till saker du inte har hört så är detta
• 1:38:16
  SPEAKER_00: anledningen, bland annat nedtrappning av medicin.
• 1:38:21
  SPEAKER_00: Något som också var en del av den bortklypta sekvensen var ett förtydligande från
• 1:38:25
  SPEAKER_00: mitt håll kring vad jag kritiserar inom vården, något som jag gärna vill få med.
• 1:38:29
  SPEAKER_00: Min kritik,
• 1:38:30
  SPEAKER_00: som i detta fall handlade om frikostig utskrivning av mediciner som antidepp,
• 1:38:35
  SPEAKER_00: riktar sig inte Det är inte enskilda vårdgivare eller patienter utan mot de
• 1:38:41
  SPEAKER_00: incitamentstrukturer som en vinstdrivande läkemedelsindustri skapar och som
• 1:38:45
  SPEAKER_00: kombinerat med överarbetade vårdgivare leder till långvarig medicinering i fall där
• 1:38:52
  SPEAKER_00: andra metoder hade varit säkrare och mer gynnsamma.
• 1:38:57
  SPEAKER_00: Nu åter till samtalet.
• 1:38:59
  SPEAKER_00: Hur lång tid efter att du lyckades fasa ut det här kände du att du någorlunda var
• 1:39:05
  SPEAKER_00: dig själv så att säga?
• 1:39:10
  SPEAKER_01: Alltså hur lång tid efter det tog innan jag kände att jag blev mig själv?
• 1:39:13
  SPEAKER_00: Ja, för du sa att det inte var ett mirakel så fort du var klar med alla mediciner.
• 1:39:18
  SPEAKER_01: Nej, precis.
• 1:39:19
  SPEAKER_01: Exakt.
• 1:39:20
  SPEAKER_01: Jag skulle säga att det är ganska...
• 1:39:26
  SPEAKER_01: Det är som att det kom...
• 1:39:29
  SPEAKER_01: Jag tänker mer i återhämtning och så i de termerna.
• 1:39:32
  SPEAKER_01: För jag tänker att att känna att man är sig själv.
• 1:39:37
  SPEAKER_01: Jag vet inte...
• 1:39:39
  SPEAKER_01: När är man det?
• 1:39:41
  SPEAKER_01: Och vem är jag?
• 1:39:45
  SPEAKER_01: Men återhämtningen, att nå kännslan av kontakt med sig själv.
• 1:39:51
  SPEAKER_01: Jag tycker att det har varit att det har kommit stötvis.
• 1:39:54
  SPEAKER_01: Och sen har det kommit mer och mer.
• 1:39:58
  SPEAKER_01: Men det är inte som att det från en natt till en annan blev bra.
• 1:40:02
  SPEAKER_01: Utan det är som att det är ett...
• 1:40:05
  SPEAKER_01: Men det jag ser det är just som återhämtning,
• 1:40:07
  SPEAKER_01: att det är en färskvara, att det är ett pågående arbete ständigt.
• 1:40:13
  SPEAKER_01: Att ta hand om sig själv och komma ihåg att lyssna på själen ibland också och vad man vill.
• 1:40:20
  SPEAKER_00: Du ser ut att du mår väldigt bra idag.
• 1:40:22
  SPEAKER_01: Tack, vad roligt.
• 1:40:24
  SPEAKER_00: Skulle du säga att du mår bra generellt idag?
• 1:40:27
  SPEAKER_01: Ja, generellt så mår jag nog rätt bra idag.
• 1:40:29
  SPEAKER_00: Det gillar du att höra?
• 1:40:30
  SPEAKER_00: Ja.
• 1:40:32
  SPEAKER_00: Hur länge har du känt så?
• 1:40:34
  SPEAKER_00: Medicinen drappade ner där 2022 i nio månader.
• 1:40:40
  SPEAKER_00: Hur lång tid efter det skulle du säga att du generellt har mått bra?
• 1:40:47
  SPEAKER_01: Hur lång tid?
• 1:40:51
  SPEAKER_01: Ja, jag skulle säga kanske att det var under 2023 som jag började...
• 1:40:58
  SPEAKER_01: Att få må bättre utan alla mediciner.
• 1:41:07
  SPEAKER_01: Det händer saker i livet som man påverkas av och det kan vara väldigt tufft att hantera.
• 1:41:13
  SPEAKER_01: Det
• 1:41:18
  SPEAKER_01: är svårt att säga någon tidsplan, men det jag tycker är att det blir bara bättre och bättre.
• 1:41:23
  SPEAKER_00: Härligt, det gillar vi.
• 1:41:26
  SPEAKER_00: Väldigt kul att höra.
• 1:41:29
  SPEAKER_00: Det var någonting jag skulle fråga där också.
• 1:41:33
  SPEAKER_00: Har du under de här åren haft några tankar på att hoppa på medicinen igen?
• 1:41:39
  SPEAKER_01: Nej.
• 1:41:40
  SPEAKER_00: Skönt.
• 1:41:44
  SPEAKER_01: När jag fick den här nya sömnmedicinen som är lite snällare och mildare så var jag
• 1:41:51
  SPEAKER_01: också väldigt tveksam.
• 1:41:54
  SPEAKER_01: Jag kanske bara borde ge upp min sömn.
• 1:41:57
  SPEAKER_01: Jag vet inte om det här är rätt.
• 1:41:59
  SPEAKER_01: Underbart.
• 1:42:03
  SPEAKER_01: Ja, faktiskt.
• 1:42:04
  SPEAKER_01: Det är inget alternativ.
• 1:42:06
  SPEAKER_01: Bra.
• 1:42:07
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:42:08
  SPEAKER_00: Fan vad grym du är Klara.
• 1:42:09
  SPEAKER_00: Jag är sjukt imponerad av det här.
• 1:42:11
  SPEAKER_00: Tack.
• 1:42:12
  SPEAKER_00: Jag visste ju redan innan att jag kommer vara imponerad av det.
• 1:42:15
  SPEAKER_00: Men när jag får höra detaljerna om hur länge det här pågick och hur tufft det var.
• 1:42:20
  SPEAKER_00: Det är inte givet att man lyckas ta sig ur det och känna som du säger att det blir
• 1:42:27
  SPEAKER_00: bättre och bättre.
• 1:42:29
  SPEAKER_00: Så det är stor eloge till dig.
• 1:42:31
  SPEAKER_00: Det krävs väldigt mycket disciplin och viljekraft för att nå dit.
• 1:42:36
  SPEAKER_01: Mm.
• 1:42:37
  SPEAKER_01: Tack.
• 1:42:38
  SPEAKER_00: Verkligen.
• 1:42:38
  SPEAKER_01: Tack.
• 1:42:40
  SPEAKER_00: Idag är du på järnkoll?
• 1:42:44
  SPEAKER_01: Japp.
• 1:42:44
  SPEAKER_00: Föreläser fortfarande?
• 1:42:47
  SPEAKER_00: Ja.
• 1:42:47
  SPEAKER_00: Föreläser till skolor?
• 1:42:49
  SPEAKER_00: Berätta lite om det arbetet.
• 1:42:52
  SPEAKER_01: Ja, alltså jag...
• 1:42:57
  SPEAKER_01: Om det är så här då, att det kommer in typ ett mejl till Järnkoll.
• 1:43:02
  SPEAKER_01: Bara hej,
• 1:43:02
  SPEAKER_01: då kanske någon har sett så här,
• 1:43:04
  SPEAKER_01: ja men hej vi har sett Klara på er hemsida och vi skulle vilja att hon kommer och
• 1:43:08
  SPEAKER_01: föreläser hos oss.
• 1:43:10
  SPEAKER_01: Och då mejlar de mig från Järnkoll och bara, ja vill du ta den här föreläsningen Klara?
• 1:43:15
  SPEAKER_01: Och då kan det ju vara väldigt varierande liksom vem det är som hör av sig och vill
• 1:43:19
  SPEAKER_01: boka en föreläsning.
• 1:43:20
  SPEAKER_01: Så att det är offentlig sektor kan det vara,
• 1:43:23
  SPEAKER_01: det kan vara föreningar,
• 1:43:25
  SPEAKER_01: det kan vara
• 1:43:29
  SPEAKER_01: Konferenser, ibland är det också för allmänheten.
• 1:43:33
  SPEAKER_01: Det är allt möjligt, skulle jag säga.
• 1:43:42
  SPEAKER_01: Jag tycker att det är fint att få möta olika människor och tala med olika människor också.
• 1:43:50
  SPEAKER_00: Var det nervöst i början?
• 1:43:52
  SPEAKER_00: Det är ändå väldigt personliga saker att prata om.
• 1:43:55
  SPEAKER_01: Ja, det kan det nog ha varit.
• 1:44:00
  SPEAKER_01: I början när jag var 23 så tyckte jag mest att det var kul.
• 1:44:04
  SPEAKER_01: Det var som att jag kände att nu äntligen får jag
• 1:44:10
  SPEAKER_01: göra någonting av min berättelse
• 1:44:13
  SPEAKER_01: som är positivt.
• 1:44:15
  SPEAKER_00: Det är ju jätteviktigt.
• 1:44:16
  SPEAKER_00: Det här har inte varit förgäves, det här tuffa man har gått igenom.
• 1:44:20
  SPEAKER_00: Utan det kan faktiskt hjälpa andra.
• 1:44:22
  SPEAKER_00: Det är sjukt viktigt.
• 1:44:23
  SPEAKER_01: Ja, faktiskt.
• 1:44:24
  SPEAKER_01: Så det skapar mening.
• 1:44:31
  SPEAKER_00: Och boken, Brännmärkt.
• 1:44:33
  SPEAKER_00: Hur händer det?
• 1:44:34
  SPEAKER_00: Det är också via hjärnkoll vad jag förstår.
• 1:44:36
  SPEAKER_01: Ja, det är också via hjärnkoll.
• 1:44:39
  SPEAKER_01: Ja, det var Järnkoll Uppsala.
• 1:44:42
  SPEAKER_01: Jag vet inte vems idé det var men jag tror det kan ha varit en av samordnarna som
• 1:44:47
  SPEAKER_01: kom på att vi borde göra en bok om stigma.
• 1:44:52
  SPEAKER_01: Så då fick de ambassadörer som vill vara med i den här boken och skriva ett kapitel.
• 1:44:58
  SPEAKER_01: Jag tror att vi har om det är tio sidor var eller någonting sånt.
• 1:45:02
  SPEAKER_01: Om man fick skriva och man fick måla och göra på det sätt man vill.
• 1:45:08
  SPEAKER_01: Ja, faktiskt.
• 1:45:10
  SPEAKER_01: Det är så fint.
• 1:45:11
  SPEAKER_01: Det är så fina kollegor som också har skrivit här i.
• 1:45:16
  SPEAKER_01: Det är bilder och där var mina hjärnspöken också.
• 1:45:19
  SPEAKER_00: Ja, jag tänkte precis fråga dig.
• 1:45:21
  SPEAKER_00: Kom hjärnspökena med?
• 1:45:22
  SPEAKER_01: Ja, det är några stycken där.
• 1:45:23
  SPEAKER_01: Härligt, härligt.
• 1:45:25
  SPEAKER_00: Kul.
• 1:45:27
  SPEAKER_00: Och du skapar fortfarande konst.
• 1:45:29
  SPEAKER_00: Hur ser dina dagar ut nu för tiden?
• 1:45:31
  SPEAKER_00: Ja...
• 1:45:33
  SPEAKER_01: Nu för tiden, de ser lite olika ut.
• 1:45:35
  SPEAKER_01: Men ja, jag skapar konst.
• 1:45:37
  SPEAKER_01: Jag ritar mina hjärnspöken.
• 1:45:39
  SPEAKER_01: Ibland lägger jag upp dem på Instagram.
• 1:45:45
  SPEAKER_01: Det är lite jobbgrejer med hjärnkoll.
• 1:45:48
  SPEAKER_01: Jag skriver manus.
• 1:45:52
  SPEAKER_01: Ibland har jag lite andra uppdrag jag också gör.
• 1:45:58
  SPEAKER_01: Typ styrelsemöten kanske eller så.
• 1:46:00
  SPEAKER_01: Så det blir lite skrivande faktiskt.
• 1:46:08
  SPEAKER_01: Men ja, hur ser dagarna ut annars?
• 1:46:11
  SPEAKER_01: Ganska lugnt ändå liv tror jag.
• 1:46:16
  SPEAKER_00: Du har haft tillräckligt med drama.
• 1:46:19
  SPEAKER_00: Det är okej att ha det lite lugnare nu.
• 1:46:20
  SPEAKER_01: Ja, jag tycker faktiskt det.
• 1:46:21
  SPEAKER_01: Jag tycker jag är värd.
• 1:46:23
  SPEAKER_00: Du har förtjänat det.
• 1:46:27
  SPEAKER_01: Jag älskar ju att vara hemma.
• 1:46:28
  SPEAKER_01: Det är nästan att jag häromdagen känner sig att jag behöver vara orolig för det här.
• 1:46:34
  SPEAKER_01: Jag kan tycka att det är underbart att vara
• 1:46:38
  SPEAKER_00: hemma.
• 1:46:41
  SPEAKER_01: Nu har det inte blivit så mycket sommar men virka tycker jag också är mysigt.
• 1:46:46
  SPEAKER_01: Härligt.
• 1:46:47
  SPEAKER_01: Handarbete och sådär.
• 1:46:48
  SPEAKER_00: Ja, det är mysigt.
• 1:46:49
  SPEAKER_00: Ja, det har väl inte blivit så mycket för att du pajade in axel.
• 1:46:52
  SPEAKER_01: Exakt.
• 1:46:53
  SPEAKER_00: Och det är ju min höger axel också.
• 1:46:56
  SPEAKER_00: Ja, jobbigt.
• 1:46:57
  SPEAKER_00: Jag har ju hört mig för att vara lyssnare.
• 1:46:59
  SPEAKER_00: Du var ute och red och sen gick det lite snett.
• 1:47:02
  SPEAKER_01: Ja, exakt.
• 1:47:03
  SPEAKER_01: Vad hände?
• 1:47:04
  SPEAKER_01: Ja, min kompis, hennes häst blev lite rädd för ett rådjur.
• 1:47:09
  SPEAKER_01: Ja, och så hästen jag satt på då, den skulle flytta lite på sig.
• 1:47:14
  SPEAKER_01: Därför att den andra hästen var ju lite rädd.
• 1:47:16
  SPEAKER_01: Och då ville de liksom, du vet, göra lite plats så att den, ja...
• 1:47:19
  SPEAKER_01: Inte springer in i henne.
• 1:47:22
  SPEAKER_01: Och då välte hästen bara rakt åt sidan, åt höger.
• 1:47:28
  SPEAKER_01: Medan jag var på.
• 1:47:29
  SPEAKER_01: Och jag fattar inte, för jag hade jättebra balans.
• 1:47:33
  SPEAKER_01: Men hästen hade ju inte det då.
• 1:47:35
  SPEAKER_01: Och jag förstår inte hur det här gick till.
• 1:47:40
  SPEAKER_01: Vi har nästan ältat det här, jag och min kompis.
• 1:47:44
  SPEAKER_01: Hur är det möjligt?
• 1:47:45
  SPEAKER_01: Vad var det som hände?
• 1:47:47
  SPEAKER_01: Var det någonting där På marken liksom.
• 1:47:51
  SPEAKER_01: Men hon snubblade ju heller inte.
• 1:47:53
  SPEAKER_01: Ja, exakt.
• 1:47:56
  SPEAKER_00: Kan hästar stuka foten?
• 1:47:58
  SPEAKER_01: Ja, det kan de nog säkert, ja.
• 1:48:00
  SPEAKER_01: Och de kan ju bryta ben och sånt.
• 1:48:01
  SPEAKER_01: Alltså hästars ben är ju, du vet, det är känsliga grejer.
• 1:48:05
  SPEAKER_01: Ja, verkligen.
• 1:48:06
  SPEAKER_00: Men jag har aldrig hört om en häst som stukar foten, men det kanske går.
• 1:48:09
  SPEAKER_00: Då snubblar man ju åt sidan liksom.
• 1:48:10
  SPEAKER_00: Ja, men det tror jag.
• 1:48:11
  SPEAKER_01: Det måste de ju kunna stuka den.
• 1:48:12
  SPEAKER_01: Jag vet inte om jag har tänkt i sommartermer bara att hästen stukar sitt ben eller foten.
• 1:48:19
  SPEAKER_01: Ja, det borde de ju kunna göra.
• 1:48:21
  SPEAKER_01: Jag har aldrig tänkt på.
• 1:48:22
  SPEAKER_01: Men det måste de ju kunna.
• 1:48:23
  SPEAKER_01: De kan ju bryta också benet, så då måste de kunna stuka benet.
• 1:48:26
  SPEAKER_01: Ja, det gör man ju här.
• 1:48:28
  SPEAKER_01: Ja, faktiskt.
• 1:48:29
  SPEAKER_00: Sen var det en till häst som ramlade på din häst, var det inte så?
• 1:48:31
  SPEAKER_01: Ja, precis.
• 1:48:31
  SPEAKER_01: Ja, exakt.
• 1:48:33
  SPEAKER_01: Hästen jag satt på landade på mig.
• 1:48:36
  SPEAKER_01: Och sen så kom den andra hästen och trampade på hästen som låg på mig.
• 1:48:42
  SPEAKER_01: Jag tycker det är så orättvist.
• 1:48:44
  Ja.
• 1:48:45
  Ja.
• 1:48:48
  SPEAKER_01: Men den händelsen är ganska intressant.
• 1:48:52
  SPEAKER_01: Ibland känns det som att jag ägnar mig åt navelskåderi när jag sitter här hos dig idag.
• 1:48:58
  SPEAKER_01: Men jag insåg i alla fall att den här händelsen blev intressant för mig.
• 1:49:04
  SPEAKER_01: För jag upptäckte ju då, när jag låg under de här hästarna, att jag hade ett val.
• 1:49:11
  SPEAKER_01: Alltså...
• 1:49:14
  SPEAKER_01: Jag kan bara ge upp nu.
• 1:49:16
  SPEAKER_01: Nu passar jag på att dö.
• 1:49:21
  SPEAKER_01: Så slipper jag det här jordelivet.
• 1:49:24
  SPEAKER_01: Så tänkte jag ju förr.
• 1:49:27
  SPEAKER_01: När jag mådde sämre, när jag var 20-årsåldern kanske.
• 1:49:31
  SPEAKER_01: Det var en farlig situation.
• 1:49:32
  SPEAKER_01: Jag passade på att jag kan få dö nu.
• 1:49:35
  SPEAKER_01: Jag hade inte riktigt ett commitment till livet.
• 1:49:44
  SPEAKER_01: Men sen i den här olyckan så upptäckte jag att jo men nu har jag commitment här.
• 1:49:52
  SPEAKER_01: För jag kan gå in i det där och släppa taget och bara skita i allt.
• 1:49:57
  SPEAKER_01: Men vill jag det då?
• 1:49:58
  SPEAKER_01: Nej, faktiskt så vill jag inte det.
• 1:50:01
  SPEAKER_01: Jag vill faktiskt helst leva lite till.
• 1:50:04
  SPEAKER_01: Och det var då jag började tänka så här, vänta här, du måste nog flytta på dig.
• 1:50:08
  SPEAKER_01: Men du hinner inte resa dig upp för då kommer du bli trampad av en häst sen.
• 1:50:13
  SPEAKER_01: Så du måste rulla.
• 1:50:14
  SPEAKER_01: Så börjar jag rulla och så rullar jag iväg.
• 1:50:17
  SPEAKER_01: Och då hann inte hästen trampa i mitt ansikte.
• 1:50:21
  SPEAKER_01: Så det är ju fantastiskt.
• 1:50:23
  SPEAKER_00: Du är fan en imponerande individ, Klara.
• 1:50:25
  SPEAKER_01: Nej.
• 1:50:25
  SPEAKER_00: Ja, det är du.
• 1:50:27
  SPEAKER_00: Verkligen.
• 1:50:27
  SPEAKER_00: Tack.
• 1:50:28
  SPEAKER_00: Bra jobb.
• 1:50:29
  SPEAKER_00: Tack.
• 1:50:31
  SPEAKER_00: Ett perfekt sätt att knyta ihop samtalet säcken på.
• 1:50:34
  SPEAKER_00: För det säger så otroligt mycket att man hamnar i en sån situation som förut var.
• 1:50:39
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:50:39
  SPEAKER_00: Ja, men nu är det kanske dags att lämna det här.
• 1:50:42
  SPEAKER_01: Mm.
• 1:50:43
  SPEAKER_00: Och bara nej,
• 1:50:44
  SPEAKER_00: jag har kommit ner till livet,
• 1:50:45
  SPEAKER_00: jag rullar iväg för jag fattar att jag inte vill ha en hästfot i ansiktet.
• 1:50:51
  SPEAKER_01: Ja, exakt.
• 1:50:52
  SPEAKER_00: Nej, riktigt snyggt.
• 1:50:54
  SPEAKER_00: Tråkigt att din axel packade.
• 1:50:57
  SPEAKER_01: Ja, det är tråkigt att axeln bröts.
• 1:51:00
  SPEAKER_01: Men det är också såhär,
• 1:51:01
  SPEAKER_01: i allt som hade kunnat hända så känns det ändå som att jag kom lindrigt undan.
• 1:51:05
  SPEAKER_00: Gud ja!
• 1:51:06
  SPEAKER_00: Ja.
• 1:51:07
  SPEAKER_00: Vad sa du nyss när jag låg under de där hästarna?
• 1:51:10
  SPEAKER_00: Hur många har sagt det i det här livet?
• 1:51:14
  SPEAKER_00: Det säger man i himlen eller
• 1:51:16
  SPEAKER_01: helvete.
• 1:51:17
  SPEAKER_01: När jag låg under de där hästarna.
• 1:51:23
  SPEAKER_00: Bra jobbat.
• 1:51:24
  SPEAKER_00: Tack så jättemycket för att du ville dela den här historien med mig.
• 1:51:28
  SPEAKER_01: Tack själv, tack för att jag fick komma och tack för att du lyssnade.
• 1:51:33
  SPEAKER_00: Jag är hedrad över att du vill berätta det.
• 1:51:36
  SPEAKER_00: Om folk vill hitta dig,
• 1:51:38
  SPEAKER_00: boka in dig på föreläsning,
• 1:51:39
  SPEAKER_00: hitta boken, hitta din konst, vad som helst, vart ska de?
• 1:51:45
  SPEAKER_01: Om man vill boka föreläsning, då kan man gå in på
• 1:51:51
  SPEAKER_01: järnkoll i Uppsala län.
• 1:51:53
  SPEAKER_01: Gud, vi kanske kan lägga in någon länk sen.
• 1:51:55
  SPEAKER_00: Ja, jag kommer lägga in länkar till allt det här i avsnittets beskrivning.
• 1:51:58
  SPEAKER_00: Ja, vad bra.
• 1:51:59
  SPEAKER_00: Järnkoll i Uppsala län.
• 1:52:00
  SPEAKER_01: Exakt, och på Instagram om man vill kika på mina järnspöken.
• 1:52:06
  SPEAKER_01: Så heter jag där Life Mother, understräck, understräck.
• 1:52:12
  SPEAKER_00: Yes.
• 1:52:12
  SPEAKER_01: Ja.
• 1:52:13
  SPEAKER_00: Grymt.
• 1:52:13
  SPEAKER_00: Och boken, brännmärkt, finns överallt?
• 1:52:16
  SPEAKER_01: Den finns att beställa på Järnkolls hemsida.
• 1:52:19
  SPEAKER_01: Så Järnkoll Uppsala län.
• 1:52:21
  SPEAKER_01: Där finns den.
• 1:52:22
  SPEAKER_00: Tack så jättemycket Klara.
• 1:52:23
  SPEAKER_01: Tack så mycket Yoshi.
• 1:52:24
  SPEAKER_00: Du skattar verkligen.
• 1:52:25
  SPEAKER_01: Ja, jag med.
• 1:52:26
  SPEAKER_00: Och tack till dig som har lyssnat.
• 1:52:28
  SPEAKER_00: Vi hörs nästa gång.
• 1:52:29
  SPEAKER_00: Ha det fint.
• 1:52:36
  SPEAKER_01: Textning.nu