Latest / Det kommer att bli bra - en Friday Lab Podcast / Skeptisk till självhjälp
Transcript
- Peppe Öhman: Hej och hjärtligt välkommen till podden som heter Det kommer att bli bra för det kommer att bli bra. Den här gången ser lite annorlunda ut eftersom det jag som vanligt, för jag är pöman. Men också du, Ann. Alltså Ann vår kära medarbetare och en otroliga vän sitter med mig i studion. Hej, sitter med mig studion. Vi sitter inte i en studion. Vi sitter med mig i Kalifornien kan man väl säga. Ja, det är på väg ner hit. Det ska regna i helgen här så att tyvärr. Hej. Ja, Anne, du är en sådan klippa och jag är så trott glad att ha dig både som vän och medarbetare. Du är vårt community manager i Fridaylab och du har sådant stenkoll på allt vilket gör mig trygg i mitt jobb. Men kan du berätta lite mer om dig själv? Anne, vem är du? Ja, jag är Anne, nättenblad. Jag födde upp vuxen i Stockholm. Gammalt basketpross. Med bakgrund med PR och kommunikation. Flyttade för 13 år sedan till Kalifornien där jag fortfarande bor. Silicon Valley närmare bestäm. 13 år i Kalifornien. Om du sätter tillbaka på ditt liv när du ännu bodde i Stockholm. På vilket sätt hade du förändrats? Oj! Väldigt mycket skulle jag säga. Ända inte, jag är alltid liksom... Jag är en glad uppåt person. Men jag känner det kanske som vi ska prata om mer idag. Jag vet inte om det har med åldern att göra heller. Men jag prioriterar mig själv otroligt mycket mer än vad jag gjorde förr. Man bygger verkligen självsäkerhet. när man är tvungen att göra saker som man tycker är ganska ibland oträvliga, ibland skrämande, ibland bara liksom ovana. Och så gör man dem ändå och så märker man att man klarar av det och jag tror att det liksom blir en liten byggsten av självförtroende som sätter sig igen. Och när man flyttar utomlands så får man ju också en chans att återuppfinna sig själv. Jag tycker det är ganska härligt. Man bara kommer till en ny plats och det finns ingen omkring en som har liksom förutfattade meningar om hur man är, hur man borde vara. Och då kan man liksom... experimentera lite mer än man kan göra i sin vanliga vardag. Jag tänker också så här att man behöver inte flytta över en Atlant eller till en annan världsställ för att återfinna sig själv. När det händer små förändringar i livet kanske man byter jobb eller flyttar ut till sommarstugan för sommaren. vet jag. Det tycker jag man alltid ska passa på och testa göra någonting lite annorlunda för att man kan slänga på en till liten förändring och se hur det funkar. Det är radikalt att flytta till ett annat land. ibland tänker jag att om man visste innan man flyttar man visste allt jobbet man skulle utsättas för. Bara byråkrati i USA, är ju liksom som en bananrepublik. man kommer och har en dokument med en stämpel här ska man åka till nästa myndighetshus och en stämpel där. Då ska man tveka lite extra mycket innan man ska flytta. Det var en jättestor chock för mig när vi flyttade till USA som en ganska självständig kvinna i Sverige med egen inkomst och egen deklaration. Du vet, hela det där flyttat till USA och helt plötsligt inte vara självständig längre. Jag blev på spousvisum. Jag fick inte ta körkort utan min mans tillstånd. Jag inte ens öppna bankkonto. var liksom.. Det var så ovant för mig. Ja men ändå är du kvar. Vad är det som gör? Varför trivs det så bra i Kalifornien då? Åh gud vilka svåra frågor du ställer Fete. Jag vet inte. Det väl alltså det klischaste av det klischaste vädret som håller en kvar. Men sen också.. Lite det här äventyret, jag känner mig inte klar med äventyret. Lite också kanske flykt från det här otroligt inrutade livet jag levde i Sverige. Ja så känner jag också det, äventyret. Alltså jag klagar inte på vädret. Men verkligen äventyret. känns, det någonting för förist med, jag tror det är just i Kalifornien. För att man känner, vad det där känner man, det kan vara som helst hända. Oftast händer det inte, men ibland träffar man nån jättespännande människa. Sannolikheten att ska hända nåt väldigt oväntat och spännande och pyrrigt är mycket större i Kalifornien eller LA eller utanför San Francisco där du bor än vad jag upplever att det var när ni bodde i Helsingfors och Stockholm också. 100 procent. Anne, du är en skeptisk person till sinne. Jag vill verkligen... Jag vill gott om mig i det här. det är så roligt när man gör så där. Hej, Anne. Vi skulle jättegärna vilja jobba med oss för att du är en så smart och duktig person. Och vi vill också att du ska gå 90 dagar med Fridaylab för att du ska fatta vad Fridaylab egentligen är. Då känner du en stor skepticism och jag vill att du pratar om den. Ja, gud. Ja, jag har ju varit väldigt öppen med att jag var skeptisk. Så det är ju... Men jag har... Jag är liksom en ganska öppen person. Öppen, nyfiken, intresserad. Men det här med självhjälpsböcker och... Ja men... Nej, mindfulness och samma sak. Nej, det ju... Det passar inte mig. Det är för mig flum. Och jag kände när jag gick den här nittedagarskursen att jag var på en bra plats i livet. Jag kände inte att någonting saknades. Rent exakt. Jag var... Jag är ingen sökande kvinna. Nej. Och jag kände att det här, it does not apply to me som jag sa till dig ordagrant. Det kommer vi ihåg det. Men det som har slagit mig, så här med 90 dagars kursen, det hände ju ingenting magiskt när, alltså så här över en dag. Det hände ju inte, utan det har liksom skett successivt. Nu var det ändå fyra år sedan jag gick den här kursen. Och det... Det sitter kvar det här tänket som jag fick för att det som blev så otroligt uppenbart för mig, inte första veckan, inte andra veckan, inte tredje veckan, inte fjärde veckan, utan liksom någonstans efter kursen var ju såhär, men herregud, jag har ju legat längst ner på min prioriteringslissa. Jag har ju varit som en servicestation för alla andra i min familj. Jag hamnade helt plötsligt väldigt mycket högre upp på prioriteringslistan. Vilket var förmodligen det som jag... Jag visste inte om det. Jag hade liksom, som sagt var när jag började kursen, inget skav. Men någonstans under kursen så kom det ju upp att det här ska vi ju faktiskt mig. Att jag inte ligger högst upp på min prioriteringslista. Så det var ju helt otroligt hur jag sen efter det då har styrt val och liksom Min tid åt sånt som gynnar mig först. Det är som de säger på flygplan... Ta på din syregasmask först så blir det ju mycket enklare att hantera alla andras. Det som jag tycker är så spännande med 90 dagars kursen eller nu efter den 30 dagar med Friday Lab. Vi slog ihop tre månader till en månad. Nu träffas vi lite oftare, har lite längre sessioner och är liksom mer intensiva. Men det spännande för det finns alltid någon i den här kursen som kommer in och säger att det finns ett skav i mig och jag vet vad det beror på. Det beror på att det är på mitt jobb. Det är någonting som inte funkar på jobbet så jag måste byta jobb. Eller tvärtom kan man säga att är något i mitt privatliv. Jag har liksom problem med min svärmor och det skaver och liksom rinner över hela min existens. Men när man stannar upp och börjar fundera på det och greva lite i det, för det nästan det mest av allt som vi gör också i Fridaylab community, att man stannar upp och funderar på var är jag nu? är det som är bra i mitt liv? Vad det som är mindre bra i mitt liv? Hur kan jag göra det som är bra ännu bättre och kanske det som inte är så bra lite mindre? Då var det alltid... På den kursen, minst en person som sa att jag kom in och trodde det var jobbigt men var egentligen mitt privatliv eller tvärtom. Att man har på något sätt, när de får den tiden att bara fundera och göra de övningar som vi gör där, blir det på något sätt klart att det man tror är skavet egentligen inte är skavet. Och det inte för att, Friday lab som du säger, det är liksom inte någon slags trollkonst där det är liksom, vi lägger inte taråkort och säger att nu det här ska du göra. Utan det handlar bara om att man väldigt sällan i sitt vardagsliv har tid att stanna upp och fundera. Och även om man har tid att göra det själv och tänker såhär, okej men jag funderar ju på mitt liv när jag går till bussen eller ner vad vet jag, att tömma diskmaskinen. Så är det en helt annan sak att göra det först tillsammans med andra. Det har varit en sådan aha-upplevelse för mig. Sju mycket som händer igen som när man pratar med andra människor som kanske inte är i exakt samma situation men som är på något sätt öppna och redo att lyssna och bolla tankar och berätta om sina egna insikter. Men också be när man helt enkelt liksom är tvungen att formulera det. Alltså tankar som stannar i ens huvud och bara snuddar runt där. Det är jättesvårt att tänka sig ur en situation. Så börjar faktiskt först hända när man gör någonting själv. När man formulerar det i ord. Antingen det är verbalt eller på papper när man skriver ner någonting. En så enkel sak. Bara liksom få ut det ur din kropp. Liksom skicka ut det i världen. Så händer saker. Ja men exakt och det var ju det som var så lustigt för när jag gick den 90-dagens kursen. Då visste jag ju inte att det existerade i mitt Google Docs ett dokument som jag skrev för nu nio år sedan. Alltså 2017. Jag hittade nämligen ett dokument som hette målbok. Det fanns också ett dokument som hette tacksamhet. Det var helt tomt, det stod ingenting i det. Det var tacksam för något. Men då är det den här målboken då som jag skrev för nio år sedan. Så stod det att... Jag hade skrivit ner hur jag ville leva mitt liv. Eller inte mitt liv så här, och jag vill flytta dit, jag vill göra det, jag vill bli karriärskvinna i det här ämnet. Utan det var mer hur jag ville att min vardag skulle... Rulla på. Idag när jag läser här dokumentet så känner jag ju att jag redan då egentligen visste att jag inte fanns på min prioriteringslista. Det här var en kvinna som desperat ville få mer tid för sig själv. Men det som slog mig då var ju när jag läste det här att det är här som jag skrev för nio år sedan är ju precis så som jag lever mitt liv idag. Nej. Vi höll på att tappa hakan. Har jag verkligen skrivit ner det här, men det var handlade det så här. Jag vill ha en hund som jag vill gå långa morgonpromenader med. Jag vill ha ett jobb med stor flexibilitet där jag kan jobba liksom. Men typ som jag jobbar exakt med Fridaylab. Jag vill kunna träna. Check. Allt det där är precis så som jag lever. Ja, fan vad coolt ändå. Det låter helt sjukt. Det här är liksom en icke-sökande kvinna som tyckte att livet var ganska bra, men egentligen desperat ville ha tid för sig själv. De skrev ett dokument som jag inte ens... Jag har ju aldrig gått tillbaka och tittat på det här dokumentet. Jag tänkte säga någonting så här smart om att jag inte tror på att man kan manifestera saker. Nu har det varit en paus i det, men det var en period som jag fick jättemycket... I mina flöden på Instagram och TikTok så var det kvinnor som manifesterade. Nu står månen så här på himlen, då ska du manifesterar och då du att få det du vill ha. Om du ser det så får du det. Det är inte direkt fel men det räcker inte bara att göra en önskelista. Jag tror faktiskt att man måste vara nog av med att skriva ner den. funkar att man festerar det. Men fanns nåt mäktigt i det här att skriva ner det. Men tror också att om man vill att det ska gå lite snabbare och vara lite säkrare på att nåt ska hända så måste man göra en liten liten liten justering i sin vardag. Alltså det kan vara pytteliten. kan vara så att om man inte tränar alls ska man bestämma sig för att nu börja träna två gånger i veckan på 20 minuter. Eller så gärna som jag sätter en stenhård regel för sig själv. Jag älskar ju regler. Det här är ju min livsregel, nummer ett. Ingen dusch, nej ingen träning, ingen dusch. är så den är. Om jag inte tränar får jag inte duscha. Så enkelt är det. För att alla som känner dig känner till den här regan. Du har verkligen sprid i sig liksom. Nu har Ann inte duschat på tre dagar. Vem är jag som pratar om mig själv som tredje person? Jag är så allergisk mot det. Nej men så här. Det handlar inte om att det måste vara ett hitpass på 60 minuter. Det handlar om att få upp lite puls, bli lite svettig. Känna att nu har jag förtjänat min dusch. Det funkar så bra. Men jag tror också att där att man inte säger att nu ska jag börja träna så från nu kommer jag springa milen. fem dagar i veckan. kommer aldrig. Eller jag kommer att yoga liksom varje dag i två veckor stid. Det kommer man aldrig. Man gör det de tre första dagarna och sen händer någonting. Och så tappar. Och så gör man någonting annat. Så man säger att, jag visste väl, jag kunde ändå inte göra det. Alltså hemligheten är ju att man ska sätta så pass små mål att man verkligen gör det. Och när man gör det får man självförtroende att fortsätta göra det. För då är cool. Det är ju inget cool att ha så höga mål att man aldrig kan uppfylla dem och så misslyckas man. Alltså man ska ju inte sätta upp ett liv som är fullt av av små misslyckanden. Jag tänker att är jätteviktigt på hur man... Kratta vägen för sig själv. Hur mår jag bra? Jag mår ofta bra om jag sover ordentligt. Min regel är det här. Klockan är 9.30. Då går jag och mig. Då är det verkligen lag där kvinna ligger. Då stiggar inte upp mig rörelsängen. Då får liksom alla klara sig utan mig. Vill någon ha ett glas vatten? Inte mitt problem. Älskar den här regeln! Älskar den, Peppe! Den är underbar! Det så mysigt! Det är så mysigt att ligga där med min lilla bok och mina telefon och skralla. Det är bara jag. Jag kan verkligen längta efter den stunden. Och då somrar jag ofta ganska tidigt. tänker, för mig, folk har ju olika behov av sömn. Men jag tycker att är otroligt känt att sova. Och då vet jag att jag är ganska utvilad dagen efter. Och då har jag liksom på någons sätt kratta mattan inför... Kratta mattan... Men du vet, kratta går... Varför man nu kratta i alla fall liksom? Perla, curling, krixa. Ja, men kratta banan. Ja. För mig själv följer det där. Jag tänker att sådana saker, det som jag också gör för mig själv är att ladda kaffe och koka den kvällen innan. Såg så bara stig upp, klicka den och va sådär. Tack, goddagspeppe. Alltså, det menar ge sig själv förutsättningar att lyckas. verkligen. Och jag tänker att vi är liksom båda från en sådan här kultur som skiljer sig från den amerikanska kulturen. Här är man ju ganska sådär jag förstå. Men har man vuxit upp i Sverige och Finland, det ju... ...at least i Finland ska man vara lite anspråkslös och inte liksom... ...jamen inte hålla på så mycket och pjoska med sig själv och ha sig. Men jag tänker att glöm det, tänk mer som amerikan, liksom treat yourself. Ja, exakt. Jag känner verkligen den där skeptisismen som du pratade om för jag kan också få lite lätta allergier av självhjälp. vet, någon är bara god. Mel Robbins, let them theory. Ja herregud, don't get me started. Jag tänker att det kommer inte från en genuin vilja att hjälpa folk. Jag kan köpa ut det lite, men jag känner att den viljan grundar sig mest i att tjäna jättemycket pengar. Någon dess börjar sälja nån sorts kostdelskott, nån sån här protein-shotar liksom. Om man bygger upp liksom en person som säger nånting klokt som alla uppräpar och sen börjar man liksom sälja kostdelskott. Nej, sånt provocerar man jättemycket. Ja, men det provocerar mig. Och då tänker jag liksom, skulle jag, om någon bara sa så här, Friday lab liksom, det är jättebra att få jobba på det själv. Hade jag också känt den där skeptisismen som du pratade om. Jag bara, vad är det? Vad vill de? Ja men det som är så otroligt annorlunda med Fridaylab, jag är ju väldigt bias men det som är så annorlunda med Fridaylab är ju att vi på Fridaylab, vi sitter ju inte och säger åt folk nu ska du leva ditt liv såhär. Lättem! Är dom otrevliga mot dig, lättem bli otrevliga. Alltså det handlar inte om det på något sätt. Det handlar om att du utgår från dig, hur du är, hur din situation är. Och det vi strävar efter är ju precis det som... Ja, vad nu... Det som hände mig var att jag tog taktpinnen för mitt liv. Jag håller i ratten när jag kör igenom mitt liv. Det är ingen annan som håller i den. Och det det hela Fridaylab handlar om, att man liksom hittar sin väg framåt. Jag tycker också att är så mysigt att höra vad andra människor har valt att göra i sina vardagar. finns ju... Det finns något som är så spännande att kolla på vad andra människor gör. Och du och jag gillar ju jättemycket Marie Hammarberg som heter Stilkontot. Ja, älskar Stilkontot! Marie Hammarberg, jag älskar Stilkontot! Marie är så bra. Hon bara, gud, det här är på mig idag. Så visar hon vad har på sig. Det här är mycket middag. Ja, hon är så snygg också. Ja verkligen. Det aldrig så pretentöst och det aldrig så där, Gud om du köper det här får du samma lyckade liv som jag. Utan det verkligen, det känns så otroligt genuint och cool. hon bara, ja på fredagar gör vi så här och på den här tiden går vi i säng och det här är, alltså allt det. Och det aldrig så där om du gör så här så gör du rätt. Utan det är bara så här gör vi. Och jag tycker det är så mysigt. Jag tycker att det är folk också i Frade Lab när ofta börjar när vi har träffats. och har planer lång eller månadsmöte, då har vi också en insikt där folk berättar vad de har fått för insikter. Så man ser tillbaka och berättar vad det eller funderar på vad gjorde jag bra, vad lyckades jag med under de veckor som gått och framförallt varför gick det så bra. Var det för att jag var duktig på att säga nej, det för att jag var duktig på att lägga mig i tid, det för att jag kommer ihåg att träna eller äta eller vad vet jag. Men att man också tar reda på För det första fokusera på det som gick bra för att gärna hade en tendens att fastna vid det som inte gick så bra. Jag tror att det finns någon forskning som visar att hjärnan automatiskt är en sån här felsökande misil som hittar liksom när man kommer ihåg när man har sagt någonting dumt eller någon har kält på en eller när man har liksom, jag menar dåligt. Så i våra plan along sätter vi verkligen fokus på det som man lyckades. Det som man var att vi skulle glömma bort fort eftersom det inte fastnade igen. Fokus på det och varför det gick så bra. Och sen ser vi framåt och och fundera på hur vill jag att den kommande månaden ska se ut. Alltså vad vill jag göra, vad ska jag gå in, vad mina intentioner och hur ska jag känna mig om en månad. Jag tycker det är också bra. Vill jag känna mig stressad eller vill jag känna mig lugn. Känna mig vältränad. Alltså det låter som självklara saker men man gör ju sällan det när man liksom i sitt vardagsliv. Alltså det är skönt att Maja hittar på den här planalongen där man kanske kan stanna upp och göra den här planen. Mm, och det blir så roligt också eftersom vi är ofta samma gäng som möts varje månad. Man får ju liksom också följa människor i deras utvecklingar. Folk sätter mål. Vi har ju en färdig labbare som ska springa London Marathon, vilket är så jäkla coolt! Shout out Anna! Ja men folk som flyttar och säljer hus och liksom man får följa... Allt. Det är jättespännande och är så otroligt roligt. Det är också så otroligt inspirerande att höra hur folk väljer att leva sina liv. Det är så roligt när en annan Anna ska flytta och fråga, okej, säg ärligt, ska jag använda en flyttfirma eller ska jag använda mina kompisar? Eller ska jag göra det själv? Ja, var sådär flyttfirma. Och när hon vill flytta var hon sådär, herregud, tack! Det var så värt det. Vad skönt att kunna ställa en sån fråga. Det som jag också tycker är väldigt skönt är att det finns utrymme att också ventilera tankar som inte är perfekt färdigt tänkta. Man får liksom tänka högt utan att någon cancelar en eller liksom blir arg på en eller tycker att man är dum. Jag tycker att det kan känns skrämmande i andra inte så slutna grupper att säga saker som inte är supersmarta. Men det finns ju ingen prestige. Man behöver inte bevisa sig på något sätt. Man bara slänger ut en idé. Och det är så idéer också utvecklas. När man vågar säga något som är lite ofärdigt och så hjälper någon av er att ställa en följd fråga eller bygga på. Vad vet jag. Jag tycker inte så man vågar. Det är bra för hjärnan tycker Ja, och det var också som du sa. När man säger någonting högt så hör man ju oftast själv. Hur låter den här idén egentligen? Alltså när jag säger den högt, hur reagerar andra människor när jag säger det? Det spännande att du säger det där för jag spelade in en podd med Malo, har en podd som heter Malo och Peppe skriver och då sa Malo att hon hade fått sån råd av sin förläggare att hon skrev, hon hade skrivit kontrakt på flera böcker och så ville förläggaren att hon skulle att hon skulle skriva ungefär vad de kommande böckerna ska handla om. Hon ba, men gud, jag vet inte ett jag liksom. Och så gick hon omkring och tänkte på det. Och så hon träffat en väninna och var sådär, okej, får jag bolla det här med dig? Och när hon liksom började prata om vad de eventuellt kunde handla om, det var då det blev klart för henne vad som funkar och inte funkar. Hon satt både med tanke på hur den här, hennes väninna, reagerade på de här idéerna. Men också när hon själv hörde sig prata om dem. För jag tänker att när man märker att, det här, man hör sig själv liksom prata om någonting och märker att vänta nu. Det här låter, det här kanske inte så bra. Eller så, så här blir det, så här, alltså det... Det verkar mycket som tjejer när man är tvungen att formulera sina tankar i ord. Det som är skärligt med Freddy Labb också är att det är ingen som du umgås med dagligen. Det ingen som du är familj med. Det är liksom kvinnor som oftast finner sig i samma... Stay chill i livet. Ser man det på svenska? Ja. Nej, det är svårt att prata svenska när man är... Bara på amerikanska. Det är jag, Dolph Lundgren. men det är sant. Det kanske inte är livs- och men tror inte det folk som... Förutom att alla, 100 % av alla som är så otroligt trädliga och kärnrösa, roliga och smarta, är det också det att det människor som är nyfikna på andra människor, men också intresserade av någon slags personlig utveckling som bara är sådär good. Jag tycker att mitt liv är ganska bra, men hur kan jag göra det ännu bättre? Hur kan jag designa det? Jag tycker att vardagsdesign är ett ganska bra ord. När man liksom vill, men bläddrar om ibland lite hemma Så det ska funka bättre Precis, och jag tror att alla som är med i Fridaylab är ju sådana som Vill hålla i taktpinnen i sitt eget liv Ja På något sätt Gud, vilken reklamavsnitt det här blir nu Jag tänker Men alltså såhär Jag var ju som sagt var väldigt skeptisk Innan Jag är inte skeptisk längre. Om det inte är Mel Robbins, för då är jag väldigt skeptisk. Men jag tycker att det är otroligt. Och jag förstår att vissa är för skeptiska och det känns flummigt och allt sånt där. Men testa våra gratis-session som vi anordnar. Där man får vara med och... prova på hur det är om man var med i Fridaylab helt gratis. Ja det är faktiskt jättebra det. Gå in på fridelab.se-gratislab och där kan du välja antingen om du vill designa ditt vardagsliv eller om du är företagare eller funderar på att företagare. har liksom en företagare som heter Friday Business Lab. Gå in på fridelab.se-gratislab och där kan du se när nästa session är. är på Zoom, kostar absolut ingenting och det en timme en kvart så det är inte en så stor tidsinvestering heller. Det är bara kul. Det behöver inte förbereda dig på något sätt. Bara dyk upp. Jag rekommenderar det varmt faktiskt. Vi är där. Där är vi. Ann, har du något annat bra livsråd du vill skicka iväg innan vi avslutar den? Nej, enda livsrådet jag har är ju ingen dusch utan träning. Ingen dusch utan träning. Ni vet vad ni alltid hörde och det alltid från Ann. Vi hörs igen nästa vecka. Tack för ni har lyssnat. Hejdå. Tack så mycket, hejdå!