Latest / Det kommer att bli bra - en Friday Lab Podcast / Så planerar du hösten
Transcript
- Peppe: Hej och hjärtligt välkommen till podden som heter Det kommer att bli bra. Det här är en Fridaylab podcast och görs av mig, Tapehjörman och dig, Maja Norrgren. Hej Maja, hur är läget? Marianne (Maja) Norrgrann: Hej Peppe, är så bra! Du har sett vår nya t-shirt. Peppe: Så snöar Marianne (Maja) Norrgrann: Det får du beskriva för den som inte kollar på vår YouTube-kanal där podden är som video. Vad är det du ser? Peppe: Ja, den är en vit lite boxig oversized t-shirt med texten i vår egen rosa färg där det står det kommer att bli bra och i mindre Friday-lad. Jag tycker det är bra budskap att gå omkring på och påminna sig själv. Om man inte vill ha en tatuering där det står det kommer att bli bra så det här ett jättebra alternativ. Marianne (Maja) Norrgrann: Så bra. Snart är webbshop nära dig kanske. Kanske ska lägga upp den idag. ska det vara? Innan vi börjar ska vi snacka lite om förutsättningar för den här SOM-podden. Det kan vara lite svajigt internet. Man vet inte. Peppe: Ja, ja. Gör det. Gör det, gör det, Ja. Det kan vara att ljudet inte är lika krispigt som vanligt på grund av att jag glömde mikrofonen i Los Angeles. Jag bara säger det, det var slarvigt av mig. Men det kommer en tid när vi är tillbaka i perfekt ljud igen. Så jag hoppas att du som lyssnar på det här har sommarförståelse med ljudkvaliteten. Marianne (Maja) Norrgrann: Bra. En av de sakerna vi börjar är uppmaningen att gå och signera upp på nästa Fridaylab Session. Är det så att du vill testa på var Fridaylab är och vad vi egentligen sysslar med så är Fridaylab Session ett gratis tillfälle där har möjlighet att komma in i labbet, få plats att tänka, fylla på med lite inspiration och ta din tanke till handling. Peppe: Gör det, vi ses där. Allt sker på Zoom, så man behöver inte resa någonstans utan det kommer bara att ske framför din dator eller telefon vad du nu loggar in. Idag ska vi väl tala om en sak som min svärmor sa häromdagen. Som sa nämligen att oj oj oj nu börjar kvällarna bli mörkare. Nu känns det ju nästan som en höstkväll. Och det får man ju inte säga. Ja, det är inget fara. Alltså hösten, ingenting att vara rädd för. Men om man ändå känner en sådan här liten, är det slut nu? Allt är olika slut nu. Då har man kommit till Rätt podcast. För idag ska vi prata om hur man kan se fram emot hösten. Du har en favoritbok som du verkligen har talat om hela våren och halva sommaren. Prata om den och hur man kan göra för att det ska kännas bättre när dagarna blir kortare. Marianne (Maja) Norrgrann: Det handlar ju någonstans om att ta en omstart. Det kan man göra precis när som helst. Det kan man göra en tisdag, måndag, första i månaden eller femtonde i månaden. Eller klockan nio. Man väljer själv när man tar en omstart. Det viktiga är att påminna sig om att du börjar där du är. Att du behöver inte vänta. Att du ska vara någon annan, att ska tänka på ett annat sätt eller att du ska kunna någonting mer. Eller ska vara lite bättre väder eller lite bättre ekonomi. Du behöver inte vänta, utan du kan börja nu. Men du ska börja från den startpositionen du är. Jag tycker det är så befriande att verkligen sätta den tanken hatten på. Men där jag är just nu, vad är det jag vill lägga mitt fokus på? Vad är det jag vill utveckla? Vad är det jag vill... Att sämre, vad det är vill ta bort. Att man verkligen tar en sån här nuläges avstamp. Och det är att stanna i sitt nuläge en kort stund. Att faktiskt reflektera. Det är ofta det som är hemligheten. Det handlar inte om att du behöver veta nåt annorlunda. Du behöver helt enkelt bara stanna upp lite. Det här rimmar mycket med allt vi gör i Fardelab. Vi är ett tankelab, en plats där du får komma in och möta dina egna tankar. Det vill säga att du tar dig tiden och får jobba med frågor som vi presenterar. Du får tänka själv och så får du dela. Men det är också ett sammanhang att prata med andra. Jag har läst några riktigt bra böcker i sommar. Jag tror, Peppe, att du säkert har läst åtminstone en av dem. Den första är Ligan av Fatima Bremer. Säger jag rätt nu? Författare? Ja, Bremer. Det handlar ju om den gruppen kvinnor som var de första kvinnor- som tog sig in och verkligen armbågade sig in- och tog plats som journalister i... Peppe: Ja! Du det helt rätt. Ja, det mer hett han. Marianne (Maja) Norrgrann: på Svenska tidningshus. Utifrån den gruppen började journalisterna- de var samhällsbyggare. Det var så mycket framåtanda och styrka i här kvinnorna. Den boken beskriver flera av dem. Elin Wegner var en... Blända Nordström var helt onuförad. Ester. Ester Blända Nordström. Peppe: Jag kommer inte ihåg. Men får jag säga en sak kring det där, bara som en liten parates. Just det var ett så otroligt coolt bevis på att man måste ta för sig. Att ingen kommer... Det var en jävla kamp. var inte som männen var så där. Välkomna in här. Vill ni ta plats och bli journalistar? Det sammanhällas också rösträtten. Det ingen som sa att kvinnor ska få... utan nästan alla framsteg som har sett när det kommer till feminism men också liksom andra emlighetsfrågor som har sett genom jättemånga motgångar och liksom folk som har sagt nej och säger att sådär har vi aldrig gjort förut och håller på ett plats. Jag tycker att det är så bra påminnelse om att säga att framsteg sällan kör organiskt av sig själv utan det krävs väldigt mycket jobb för det. Marianne (Maja) Norrgrann: Nej. Den boken lyfter två saker som jag tänker höra till det ämnet vi ska prata om. Det ena är att de har verkligen tagit avstamp i det som är just nu. Inte en dröm om att det borde vara på ett annat sätt. Utan de har agerat utifrån nuläget. Nuläget var ett exempel från boken. Det finns en stipendiefond där journalister kan söka stipendier för att –och skrivuppdrag, men den var bara öppen för män. Från nu finns det ingen stipendiefond för kvinnor. Vi behöver skapa en stipendiefond för kvinnor. gör vi det? Fundraising. Då involverar de jättemycket män och kvinnor– –till att fundraisa till en startkapital– –till en fond för kvinnliga journalister. Man tar det steg för steg. Det handlar om den andra boken. Efter läste ut den här fantastiska boken Ligan- –så visade jag styrkan i att de verkligen har hållit varandra om ryggen. De har valt olika vägar i sina professioner. En del av dem saknade ner för att ändå satsa på familj- –sådär mer traditionellt som man gjorde. Andra valde att inte ha barn eller att ha... Peppe: Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: barn själv. Men de har hållit fram de ryggen– –och när boken illustrerar den gemenskapen och... ...systerskapet som de har tagits igenom alla de här motgångarna i. Alltså att ensamma inte starkt– –utan verkligen förstått att för att vi ska kunna få till förändringarna– –måste vi stötta varandra. Vi behöver göra tillsammans. otrolig bok. Alla som känner att jag behöver få lite shopp och kraft i samhällsförändring. Det behöver vi alla. Peppe: Jag länkar till den, Maja, när vi spelar in färd. Du skriver in den i de här undanpåda avsnittet. Så länkar jag till den så behöver man inte komma ihåg. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, men toppen. Men när jag lade ifrån med den boken så började jag läsa Tisdagar med tolfterna som är en annan bok på lite samma tema. Elisabeth Håkansson, nånting, heter författaren. Det delvis hänger ner av samma personer. Det kom från en tanke att det var så otroliga klyftor mellan samhällsgrupperna. Så du hade de här kvinnorna som många... I den här gruppen tillhörde väl de som ändå hade utbildat sig, hade liksom kom från... Flera av dem kom ändå från ganska trygga, så sociala förhållanden. Så gapet var extremt till de yrkesarbetande kvinnorna. Och där var det några som identifierat att här skulle vi behöva hitta sätt att mötas mellan de här två grupperna som inte har någon annan kontakt än när det är arbetsgivare, arbetstagare, det vill säga... –att anställer husor och städare. Men de möttes inte inom samtal nånsin. Då började de med samtalscirklar på tisdagar. De här kvinnorna. Det var de här borgerkvinnorna var inbjudande– –och så försökte man bjuda in kvinnor som arbetade. Det var macka, te och samtal. Det var olika teman. Ibland var det föreläsningar. Man läste upp brev om var någon av de här kvinnorna, journalister som var ute i världen, som skrev brev från Italien eller Tyskland. Så läses de här breven upp under de här mötena och sen samtalar man kring olika saker. Men tyckte att det här belyste också utveckling i form av att det är en gemensam utveckling. Det är inte ensam på kammaren, en enskild tvätterska eller strykerska De hade ju längtat efter bildning, de hade inget tid, hade inga möjligheter, inga resurser att få kunskap. Men genom att organisera sig med en grupp som hade kunskap och hade böcker och hade reseskillningar genom att bara möta oss och hitta en samtalspunkt så kunde man överföra och dessutom samtala. Det här hände ungefär samtidigt som kvinnorätts... Rösträttsrörelsen kom igång och där insåg man ju också att eftersom det inte fanns några kvinnor som någonsin hade suttit på invalda på några positioner, alltså fanns inte heller kunskap av att sitta i styrelser, sitta i fullmäktige och så vidare. Så de började ju, de och många andra kvinnorörelser började ju med utbildningar i hur sitter man i fullmäktige, hur driver man möte, hur liksom hur fattar man beslut. Den här kunskapen som från startrutan Vi vet inte vad som att i nästa steg för att vi ska kunna vara redo att kliva in i den här rollen. Jag var superinspirerad. Jag har verkligen varit i den här världen från sekelskiftet 1910. Peppe: Trådt coolt att inte vara tvungen att uppfinna Jule själv. Det är en mycket längre väg att gå om man säger att man tvättar och ska försöka hitta tiden att utbilda sig. Istället för att någon som tar den i handen och säger så här har vi gjort. Att man delar erfarenhet och kunskap. så idiotiskt. Varför ska man inte göra det? Varför ska man inte stötta varandra i en sån sak? Marianne (Maja) Norrgrann: Vi också hitta nya allianser. Förlåt, nu pratar jag på det för jag tror att du lägger här lite. Peppe: Och så vill säga. Mm. Nej, men var även om det jag skulle säga också, att det där med allianser, att kunna se förbi dem som gör exakt samma sak som man själv gör. För jag tänker att ofta är det så att när man söker hjälp så frågar man nån som gör ungefär samma sak. Och då kanske man låser in sig i sin egen bubbla. Men genom att man på något sätt öppnar upp för att folk som har helt andra erfarenheter och helt andra livssituationer verkligen kan bidra med någonting, tror att ens eget liv blir större och samtidigt dess egen kunskap och kompetens också större. Marianne (Maja) Norrgrann: Precis. tänker att de här arbetarkvinnorna hade insett att när män, när de ville öka sitt inflytande, så var inte de manliga arbetarorganisationerna som ville bjuda in kvinnorssaksfrågan. Det var inte den frågan de ville lyfta. Så de fick ju inte sitt stöd i sina egna led, så att säga. Men då ser jag att vi kan tillsammans med en annan grupp som har samma slutmål, men helt olika förutsättningar, egentligen. Agendor så kan vi ändå enas i att det här ska ske och utbytet av erfarenheter i det. Jag försöker tänka på något annat exempel där vi drar samma nytta av att... Ja, men till exempel i att hitta de här pengarna... var inte manliga journalister som bjöd in de här kvinnorna- som ville också börja yrka. Det var inte de som sa, hej, kom och jobba här- och ska vi hjälpa er en stipendief eller ett barnfond? Men att då gå till konstnärer till exempel. Eller liksom de som satt på makt inom andra områden- och ta hjälp därifrån för att liksom bygga- någon av grundbutterna för att sen ta... den andra kampen med de som är i samma skrå. Att man kan hämta stöd från andra områden. Peppe: Jag undrar om det också behövs vissa sorters personer. Det behövs en viss sort person för att kunna ena folk och föra dem samman. Jag håller på att skriva en bok om USA just nu. Jag tänker extremt mycket på bordemästaren i New York, Zoran Mamdani, som är en demokratisk socialist. Att att man är socialist i USA ännu för några år sedan var politiskt självmord. Det är det värsta som finns. Man associerar propagandan kring att en socialist. Det har varit så otroligt starkt. Man föreställer sig det med glasnost. Det sovjetunionen. Allt är grått. Ingen har träckt mycket mat. Det är bara sördligt. Så kommer den här Zoran Mabdami, född i Uganda. Han är inte ens amerikan. Han är muslim också. Hans voresinsen borgemästare svarar på två koraner. Och är bara en sån enare. av folk, oberoende vilken religion man har, vilken kultur man har. Och faktiskt också liksom det som jag tycker kanske kyljar amerikanerna mest är inte bara politiskt utan det är också liksom inkomst. Men han har ändå lyckats liksom en av de riktigt rika New York-borna med de riktigt fattiga. Och alla tycker bara det är så härligt. Liksom han har grunden, alltså grunden är det gemensamma, den gemensamma man nämner den är New York. Han åkte och kollade på fotbolls-VMT Rikers Island, som är stora fängelse i New York. Folk sitter i fängelse, jag också New York-bor, så klart att varje mästare ska hänga med dem. Han går alltid klädd i kostym. Jag tror att är snyggt vara i en kostym. På något sätt ger det en kontrast i hur amerikaner föreställer sig att en demokratisk socialist ska vara. Man tänker att det ska vara nån sorts hippie, med lösande mjuka kläder av hampa. Men jag tänker att att tänka så mycket är en karismatisk och enande figur kan göra för en rörelse. Jag tycker det är otroligt coolt. folk som, enligt att folk med helt olika kulturer och religioner och liksom önskelshörehet, alla kan enas bakom en person. Det imponerande. Marianne (Maja) Norrgrann: Vi skulle prata om hösten och skapa vardagen utifrån det man vill ha och utifrån nuläget. sommaren är den perfekta inspirationssamlare tiden. När man är lite ledig byter man plats och perspektiv. Man har mer tid att prata med familjer, medlemmar eller vänner. Eller tid att tänka vad det är när. Man tänker att man samlar lite idéer för när man ska tillbaka till vardagen. Men sen att just se till att när man ska omvandla idéer till nånting konkret- man då verkligen tar avstamp i realiteten. Hur livet ser ut. När man har varit ledig kan man lätt glömma hur det är när det vardag. De kanske tänker att jag ska läsa en bok i veckan men det kanske inte alls funkar med det liv man lever. Och då är det bättre att göra en liten justerad plan. Peppe: Japp! tycker att det är att samla inspiration ska man också göra mest om vem man själv är. tänker att när man har lite mer tid att stiga ur sina vanliga rutiner, det finns ju tid att fundera på vem är jag egentligen. Du vet när det är november, man har bråttom till jobb, det är ganska mörka kvällar, man känner att tiden inte räcker till i julen, liksom hegra bakom hörnet. Då är det svårt att ta den tiden som man har på sommaren. nu tänker jag att man ska verkligen, du som har lyst om dig på det ska verkligen stanna upp och fundera vem är jag, vad tycker jag om? Vad mår jag bra av? På bassen, sätta en liten plan för hösten. att jag har märkt att jag mår otroligt bra när jag läser på morgnarna. Det har jag haft tydligt nu. Finns det nåt sätt att implementera det här i vardagen? Kan jag stiga upp lite tidigare? Kan jag outsource någonting, ifall man lever med andra människor? Kan jag börja jobba lite senare? Kan jag gå och lägga mig lite tidigare så jag får den här lestiden? vill jag vara ett exempel. Sen tycker jag att man ska ta på sig sin imaginära labbrock och tänka nu gör jag ett vetenskapligt experiment. Nu går jag in i labbet och jag testar att göra det här. Jag testar att läsa fyra dagar i veckan under tre veckor, fyra veckor. Sätter en tydlig tidsperiod och när den här tidsperioden och det här planerar man alltså in nu på sommaren och så sätter man igång ordentligt när vardagen rullar igång igen. Och när man är färdig med sin tidsperiod och stannar upp och utvärderar vad Vi gav det här med någonting. blev gladare, liksom, vi blev lugnare. Vi blev mer stressade av det. Knappas om det, sådana om läsning. Men det kan ju vara att man väljer någonting annat. Men jag tänker att det där är ganska... Det är så perfekt nu att fundera på vem man är, vad man vill, man tycker om. Och sedan göra en plan för hösten och gå in i forskning i labbet och testa sig fram. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag håller på med test nu. Jag var i Schweiz förra veckan. och så hade de en vatten... Inte kraft, men kran. Det finns säkert ett ord. Och det var infusion du jour, alltså dagens infusion. Jag vet inte vad det svenska ordet är. Vatten, kryddor eller frukter. Ingen socker utan det är vattenbaserat med smaksatt vatten. Det där ska jag göra. Peppe: Ja, just det. Så man öppnar liksom. Jag menar, förstår du? Vattenkanister eller... Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Nu sen vi har kommit hem så har jag bestämt att jag en per... Varje morgon så har jag en sån här vattengrej och varje morgon så provar jag en ny kombination av smaker. Igår så var det mynta, lime och det var något ört te. Peppe: Cool! Marianne (Maja) Norrgrann: Som jag satt på morgonen står det hela dagen. Tanken är att man ska dricka mer vatten. Samtidigt lite kreativt och kul. Ingenting är att man planera. Man köper inga ingredienser. Det är bara att det hemma. Idag blev det mandarin, citron och alp, ört te. Jag har också köpt det där. Tanken är att dricka mer vatten och ha ett alternativ när barn börjar tjata. –och andra dryckar. De tycker att är kul. Det här förstår jag inte med en måndag i november. Förstås, det är måndag och november. Men är rimligt att tänka att det en helg- ritual– –när man är hemma hela dagen och springer och grejer i köket. Det är ett labbtest som jag testar nu att göra varje dag. Peppe: Mm. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: och se vad som händer. Peppe: På en satsa också vilka som är den godaste eller vad som funkar bäst. kan göra mer av det eller är det bara... Marianne (Maja) Norrgrann: Nej, har faktiskt inte ens... Jag har inte ens fört bok, vilket jag inser att det borde jag ha gjort. För jag har skrivit alla lapp, jag satt en postigt lapp på dem varje dag vad det är i så att... Någon annan än jag ska dricka. Nej, men det borde jag göra. Ja, det börjar jag med idag då. Peppe: Nu är du stabil i alla fall. Jag vill komma med en liten varning för hösten, för det också nu som det kommer gå igång en massa kampanjer kring vilken sorts människa för ett tag vill att man ska vara i höst. Det kommer inte vara så här att om du bara köper den här ansiktsgrejen, masken, kremen, kommer du att vara så mycket piggar ut på alla möten. Eller om du börjar träna det här, kommer du att vara jättesnygg i klänningen du har på dig på lilla ljusfesten. vet jag? Jag tänker att när man går in i den här... När man börjar fundera vem man är och vem man vill vara ska man vara jättepersiktig att det inte är influenser utifrån som kommer. För det är så jättelätt att man scrollar på Instagram och så ser man någon som är supersnuggel eller superinspirerande och så tänker man att om jag bara köper den här produkten är det jag vill och då kommer jag att bli sån. Utan varken, här går jag osmyka på landet och känner mig ganska zen. Vad behöver jag egentligen? Vad vill jag ha och vad det som kommer utifrån? Det kan man stöda i. Marianne (Maja) Norrgrann: Det där är ju så svårt. Jag tänkte på det i morse faktiskt att det nu är det nu som det ska... Det var med appar jag tänkte att det kanske nu ska städa. Du plockar bort alla appar jag inte använder. Det så här de-cluttering lite så. Det kanske är läge att göra det på Instagram också. Jag har varit utloggad i två veckor och det är otroligt hur mycket tid det skapar. Peppe: Mm. Mm. Marianne (Maja) Norrgrann: Första dagarna... Jag gick in i appen och tog inte bort appen aktivt. Jag bestämde att jag inte skulle vara där. Men att där också städa bort konton som man följer. Man får komma ihåg varför man följer. Att vara lite medveten kring vad man tar in. Peppe: Nej, förta. Man samlar verkligen på sig sånt. Jag sitter ofta med människor som är så här, den här personen måste du följa. Sen följer jag den personen lite för att vara artig och snäll och sen bara hänga den kvar där. Ibland behöver man verkligen rensa flöde och se hur man mår efter att ha kollat på. Ibland känner man också att om det någon som man egentligen tycker om i verklighet, men som känner att den här personens Instagram-personer inte gör mig något, då kan jag muta den också. Den kommer alla att få veta det. Det på mjukt. Man känner att avföljden kan vara för aggressiv handling. Marianne (Maja) Norrgrann: Jag har en utmaning med min son som handlar om YouTube. Jag blir så otroligt. Jag använder inte YouTube så mycket. Eller jag använder dem om jag ska lära mig någonting. Då använder jag bara YouTube. kan få ganska bra tutorials på grejer. Men jag blir ganska provocerad när jag ser YouTube shorts. När jag sitter bredvid ett barn. För det går så snabbt helt enkelt. Så då hade vi under semestern... Peppe: Good, Marianne (Maja) Norrgrann: Men eftersom inte är någon screen time nu så får visa mig långa YouTube-program på kvällarna istället. Så vi har kollat på allt möjligt kul. Men att försöka styra från det korta formatet till det längre formatet, finns ju fantastiskt mycket härligt och bra. Att unda sig då det längre formatet istället för att bara titta på korta klick. Peppe: Vi har gjort exakt samma sak med mina barn. Alltså, ja, så kul att du säger det. Jag blir galen på det korta också. Jag vet också hur beroende framkallen är och vilken shit som förlåtning som finns där. För det är verkligen bara algoritmen som försöker få en natt och sjukstaden ska få en stanna så länge som möjligt. Ibland tänker jag att jag har misslyckats eftersom jag bara f***ing kollar på någonting. Men kolla åtminstone på det som är lite mindre dåligt. Men... Marianne (Maja) Norrgrann: Är det sant? Mm. Peppe: Om de läser 30 minuter om dagen finns det regel i vårt hem. är den vanligaste meningen. säger att mina barn, har du läst idag, då får de kolla på den långa versionen. Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Bra. Så bra. Jag läste idag också någon som sa att regeringen att YouTube får man bara använda på tv i vardagsrummet, inte på några andra devices. Och då tänkte jag såhär, okej, det där skulle kunna vara en lösning. Samtidigt tänkte jag också, ja, orkar jag lyssna på den? okej, vi får se. Jag ska finula lite på den. Det är också, tycker jag, när man byter säsong, är också bra. Peppe: Cool! Det är det. Det det. Marianne (Maja) Norrgrann: tillfäll att stanna upp och bara själva fundera på vad man vill ska gälla under hösten utan också göra det tillsammans. Vad tänker vi om städning säsong höst 2026? Vad tänker vi om matlagning? Är det någonting roliga vanor vi ska göra? Har vi några ritualer vi ska starta? Det är ju en bra chans att stanna upp och göra det. Peppe: event Jag vill verkligen återkomma precis till det du sa, göra det lite roligare. För det är lätt att man rycks med det här, och nej, nu är kvällen kortare, nu börjar det här hösten, nej, nej, nej. Och liksom känna nån slags lätt höstångest komma på en. Men de som kommer ihåg att det är bara att man skapar verkligen sin egen verklighet. Det bara ens egna tankar som känner sig så. Och ens egna tankar som på något sätt försöker lura en åt ett visst håll att känna. För man har kanske känt så alla tidigare år. Men tankar går verkligen att styra om och om man anstränger sig lite så kan man styra om dem och se det som någonting som är väldigt härlig nystart. Alltså jag hatar att säga det här men jag säger det ändå tjejnyåret. Alltså man bara nu är Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Peppe: Så här ska min år se ut, så här ska jag känna, så ska jag göra. Men också komma ihåg att även om man gör en superbra plan så kommer det att komma en jättetråkig tisdag och då kommer man kanske vara så där, jag misslyckades. Det blev ändå ingenting. Nu glidde jag tillbaka in i min gamla vanliga rutin. Nej, det faktiskt. Då börjar man bara om följande dag eller följande timme liksom. bara, okej, det här gick kanske inte superbra just den här dagen, nu kör vi igen. Alltså... Marianne (Maja) Norrgrann: Mm. Peppe: Det kommer att hända och det är verkligen inte ett misslyckande problem. Då bara fortsätter man som man hade planerat. Marianne (Maja) Norrgrann: Att skapa planer för en normal dag eller normal vecka är ganska bortkassat. Det finns inga sådana. Vi måste alltid planera för att vi behöver hitta flexibla varianter på saker. behöver ha just den här tanken att om gick idag så kommer det gå imorgon att man startar om. Någonting som jag också tar med mig efter att läst kvinnorna och kämparna för lite på 100 år sen är... Det kan kännas ibland att vardag är nåt som drabbar oss. Att vi tar lite offerkofta på att söka någonting jobbigt om man ska en massa saker. Med lite historisk perspektiv så är det kanske inte offerkofta vi ska ha på ändå. Utan att snarare tänka att vardag är nånting jag skapar. Och trots att jag inte kan välja allt, kan inte välja hur andra personer beter sig, jag kan inte välja hur andra mår, jag har vissa relationer jag är i som jag kanske ändå måste ha kvar. Men att ta kontrollen över det man kan ta kontroll över och skapa de bästa förutsättningarna utifrån det man har, det kan vi alla. Och det behöver vi göra. Vi kan inte fixa allt på en gång. Peppe: Jag tänker alltid mycket på språk och hur man talar om saker och någonting. Man ska vara lite försiktig när folk säger att guden gråvarna. Eller när folk uttrycker som folk bara säger att gammal varor. Det måste man inte. Man kan verkligen undvika att benämna saker på tråkigt sätt om man inte vill de ska vara tråkiga. Jag hör mig köra låter så äckligt präktigt och bara nej. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, men jag tycker att vi ska vara det nu. Peppe: Men det är verkligen så. Jag talade med en vän som bor på Österlen och hon sa nej nej nej, mina vänner säger gud när ska du ha semester? Så känner jag att jag lever ju i semesteren. Jag jobbar ju men jag har ju ändå ett ärligt liv här varje dag. Jag behöver liksom inte vara borta i fyra veckor för att... Och då bor hon verkligen också Sverige och det är ganska grått och mörkt här på vinter halvåren. Hon sa att det är härligt ändå. Det får man ju ändå respektera och inspireras av. Marianne (Maja) Norrgrann: Verkligen. Så höstdäppen får bli höstpeppen och jag läser nu, vad heter de? Karina, hon som skriver Lavender, den här boken heter Da Lavendern blommar. Ja, Nunstert. Jag tror jag fanns på din bokrelease, vad hon gjorde förra året. Så jag tror det var därifrån. Hon skriver någonting om att i Frankrike så heter det här liksom skiftet när man liksom... Peppe: Nonstart. Det är en nonstart. Marianne (Maja) Norrgrann: Det som jag kallar för midlife crisis, den heter typ nåt. N'ars Doré, Golden Age. Nu får ni inte ta mig på ordna för att ni tydligen inte registrerar det. Jag bara registrerar att här var ett positivt uttryck för någonting som många pratar kanske inte lika mycket nu som för 10-15 år sedan men ändå som ett negativt. Jag ska ta Google upp vad fransmännen kallar. Peppe: Ja. Jag har så mycket att om det där när man talar om kvinnor som mig. är 45-55. Hur negativt man talar om det är övergångsåldern. Jag tror det bara handlar om kvinnohat. Hur en kvinna inte längre är fartil så är hon värdelös i patriarkatet. Det därför man har snackats och använt ord som beskriver allt sånt som är i en negativ aspekt. När det är kärlekt verkar det en helt fantastisk ålder eftersom... Man har haft små barn och kanske lite större. Man har mer tid att vara sig själv. Det som vi talade om för några veckor sen i podden. Hur man kan börja återuppfinna sig själv eftersom det nu finns tiden och energin för det som inte funnits på 20 år. Det hade också mycket att tala om saker. Hur benämner vi olika faser i livet? Vare sig det kort eller på längre sikt. Marianne (Maja) Norrgrann: Så bra, har vi för uppgifter efter dagens podd? Peppe: Jag tycker att man ska sätta sig ner, du som lyssnar på den, sätt dig ner och fundera lite på dig själv. Tänk mer på dig själv. Fundera på hur du vill att din höst ska vara, vad du tycker om, vad du vill ta med dig från sommaren och säga inte bara, vill inte ska med mig att det är sol och varmt. Alltså, utgå från vad som är möjligt. Ifall du kanske inte vill flytta till ett ställe där det sol och varmt, det faktiskt inte heller omöjligt. Men i FredLab-funktion fokuserar vi oftast på de små justeringarna. Vad gör mig glad? Vad ska jag göra? Hur ska den perfekt väcka sig ut? Vi ju som inte gjort det super snyggt och kronologiskt. Man bara skriver ner, gör en sån här, vad heter det, Maja? Du brukar säga det, Maja. En brain dump. En brain dump. På allt du kommer på som du tycker om och den människa du är. Och sen kan du vid ett kanske senare tillfälle börja gå igenom den och fundera på hur kan ni göra en ordentlig plan för att min höst ska bli så härlig som möjligt. Marianne (Maja) Norrgrann: brain dumping. Bra, gör det och när du har gjort det så gå också in på fridelab.se och signa upp dig på nästa testlab, alltså en fridelab session hands on, digitalt och helt gratis och väldigt roligt. Du är varmt välkommen dit. Peppe: Gör det, så ses vi där. Allt på Zoom så du kan sitta var som helst och göra det. Vi hörs nästa vecka. Marianne (Maja) Norrgrann: Ja, det gör vi. Tack för att du har lyssnat. Ha det bra. Ja, jag gör det. Tack. Peppe: Kom ihåg att tipsa en kompis om du tycker att den porten är bra. Hejdå!