Latest / Dissidentpodden / Farzana Ejtemayi
Transcript
- 0:00[music]
- 0:05SPEAKER_00: Hej, välkommen till dissidentpodden.
- 0:07SPEAKER_00: Idag har vi en gäst som heter Farzana Ejdemai som är en invandrarkjej.
- 0:15SPEAKER_00: Det pratas så mycket om invandrare, hon i det här fallet är en
- 0:18SPEAKER_01: afghansk invandrare.
- 0:20SPEAKER_00: Så jag tänkte att hon får berätta lite om vem hon är och hur hon har hamnat i
- 0:25SPEAKER_00: Sverige, vad hon tycker om Sverige och hela sin livssituation.
- 0:30SPEAKER_00: Välkommen Farzana, vad kul att du ville komma.
- 0:34SPEAKER_01: Tack så mycket.
- 0:36SPEAKER_01: Tack för att jag fick komma.
- 0:38SPEAKER_01: Varsågod.
- 0:41SPEAKER_01: Jag tycker det här är väldigt spännande och lite nervöst.
- 0:47SPEAKER_01: Ska vi se?
- 0:48SPEAKER_01: Nu ska jag prata lite om mig själv.
- 0:50SPEAKER_01: Ja, gör det.
- 0:52SPEAKER_01: Det blir ganska stort men jag ska försöka forma det.
- 0:56SPEAKER_01: Så bra som möjligt.
- 0:57SPEAKER_01: Vem är jag?
- 0:58SPEAKER_01: Jag är en tjej från Afghanistan.
- 1:02SPEAKER_01: Jag är 38 år.
- 1:04SPEAKER_01: Jag har bott i Sverige 21-22 år ungefär.
- 1:12SPEAKER_01: Jag har bott i många länder när jag har flytt från Afghanistan.
- 1:18SPEAKER_01: Jag var ungefär 3-4 år i Afghanistan- Vi kommer från en inte så rik familj, inte så...
- 1:31SPEAKER_01: Pappas familj är mer utbildad, medans mamma familj är mer från... Ja, men bunde.
- 1:39SPEAKER_01: Haft mycket djur och... Ja, lite så.
- 1:44SPEAKER_01: Så det här är lite min bakgrund från mamma och pappa.
- 1:46SPEAKER_01: Och sen så har vi bott i huvudstaden för det mesta.
- 1:49SPEAKER_01: I Kabul.
- 1:49SPEAKER_01: I Kabul.
- 1:52SPEAKER_01: Sen när det blev krig eftersom min pappa har jobbat som polis och vad säger man?
- 1:59SPEAKER_01: General.
- 2:00SPEAKER_00: Ja, militär, general.
- 2:01SPEAKER_01: Ja, precis.
- 2:02SPEAKER_01: Han har jobbat både...
- 2:03SPEAKER_00: General är ju väldigt högt upp.
- 2:05SPEAKER_00: Det är väldigt...
- 2:05SPEAKER_00: Vad man gjorde, eller var så högt som general.
- 2:08SPEAKER_00: De var ju nästan högst upp i rangen där i militären.
- 2:11SPEAKER_01: Oj, det här med rangen.
- 2:12SPEAKER_01: Vi lössas.
- 2:13SPEAKER_01: Det är inte viktigt.
- 2:14SPEAKER_01: Det är inte viktigt.
- 2:15SPEAKER_01: Men han var någonstans där.
- 2:17SPEAKER_01: Han hade ju lite så här häftiga olika...
- 2:22SPEAKER_01: Eppoletter.
- 2:23SPEAKER_01: Precis.
- 2:25SPEAKER_01: Och vad det än skulle vara för en högre rankad plats.
- 2:30SPEAKER_00: Och han var alltså i vilken militär då?
- 2:32SPEAKER_00: Alltså den militär som slogs mot Sovjetunionen?
- 2:35SPEAKER_01: Ja, precis.
- 2:36SPEAKER_01: Han var ju på statens sida.
- 2:38SPEAKER_01: Alltså hela pappans familj var ju så här advokat.
- 2:42SPEAKER_01: Pappas pappa, farfar var ju dummaren till exempel.
- 2:45SPEAKER_01: Och pappa var...
- 2:50SPEAKER_01: Nu vet jag inte.
- 2:50SPEAKER_01: Men någonting i militären då.
- 2:53SPEAKER_01: Och sen så flyttade han till polisen.
- 2:56SPEAKER_01: Så blev han en polis.
- 2:58SPEAKER_01: Det vet jag inte heller.
- 3:00SPEAKER_01: I vilken grad då.
- 3:02SPEAKER_01: Men när det blev krig så var det många som gick emot honom.
- 3:06SPEAKER_01: För att han hade skaffat sig många fiende.
- 3:12SPEAKER_01: Och då var vi tvungna att fly från Afghanistan.
- 3:15SPEAKER_01: För det blev så...
- 3:17SPEAKER_01: När Sovjeten kom så blev det så många olika grupper.
- 3:23SPEAKER_01: Det var Talibaner, det var Mujahideen.
- 3:28SPEAKER_01: Sen var det också en grupp från Hazara folket.
- 3:34SPEAKER_01: När staten faller ner så kom ju alla grupper ihop.
- 3:38SPEAKER_01: Alla ville ha sina rättigheter.
- 3:41SPEAKER_01: Så då blev det väldigt mycket orolig för grupper mot varandra.
- 3:45SPEAKER_01: Så man markerade hus beroende på vilken grupp är det paston som kommer och markerar
- 3:51SPEAKER_01: ett område för kanske de som är tajiker eller är det tajiker som kommer och markerar
- 3:56SPEAKER_01: ett område för pastoner.
- 3:59SPEAKER_01: Det fanns lite dom folk och det fanns lite dom folk som ville leva och ville att
- 4:04SPEAKER_01: allt det här skulle ta slut.
- 4:07SPEAKER_01: Och då var vi tvungen i stort sett att fly därifrån när vart hus blev markerat och allting.
- 4:14SPEAKER_00: Och ni blev markerade som perstoner?
- 4:16SPEAKER_01: Vi blev markerade som perstoner, tyvärr av ett gäng som var från Hazara.
- 4:24SPEAKER_01: Och eftersom jag ser ut lite grann som Hazara också,
- 4:27SPEAKER_01: det är ju blandat, det är ju från Afghanistan.
- 4:29SPEAKER_01: Då var det att man misstod.
- 4:33SPEAKER_01: I Afghanistan hade vi ett så fattigt hus, så vi hade bara en gardin som en dörr.
- 4:39SPEAKER_01: Och oftast fick barnet komma ut och leka precis framför huset.
- 4:44SPEAKER_01: Man hade markerat vårt hus- men eftersom jag och några av mina kusiner- såg så
- 4:49SPEAKER_01: blandat ut- Man kom inte in i huset,
- 4:53SPEAKER_01: men man trodde att vi har markerat fel det här
- 4:55SPEAKER_00: huset.
- 4:56SPEAKER_01: Och då fick vi ändå chansen på kvällen att fly därifrån.
- 5:00SPEAKER_00: Ja, det var så snabbt gick det?
- 5:02SPEAKER_01: Det gick så snabbt, vi lämnade allt.
- 5:04SPEAKER_00: Det är precis när man läste om skolan, när man markerade för judar när de bodde i Tyskland.
- 5:11SPEAKER_01: Ja, men det var ju så lite grann man gjorde då,
- 5:15SPEAKER_01: i en viss utsträckning- Det kanske inte är hela landets story,
- 5:19SPEAKER_01: men det är många personens story, om man ska säga så.
- 5:23SPEAKER_00: Och vad hamnade du då?
- 5:25SPEAKER_01: Då fick vi faktiskt fly med far och brors familj ihop i en stor jipp till,
- 5:35SPEAKER_01: jag tror först hamnade vi i Iran faktiskt.
- 5:41SPEAKER_00: Merchad, Merchad,
- 5:43SPEAKER_01: stad i Merchad.
- 5:45SPEAKER_01: Jag var väldigt, väldigt liten så jag kommer inte ihåg.
- 5:48SPEAKER_01: Det enda jag kommer ihåg, jag kommer ihåg massor med bomber och raketer.
- 5:58SPEAKER_00: Ja, nästan som ni
- 5:59SPEAKER_01: år.
- 6:00SPEAKER_01: Det är den minnen jag har, fast med rädsla.
- 6:03SPEAKER_01: Jag var ju rädd, men jag förstod inte riktigt vad det var.
- 6:07SPEAKER_01: Och...
- 6:09SPEAKER_01: Väldigt jobbig flyktväg.
- 6:12SPEAKER_01: Bilen sattes i brand.
- 6:14SPEAKER_01: För det var så mycket folk i det.
- 6:15SPEAKER_01: Så vi fick ta det sista.
- 6:19SPEAKER_01: Springa och mycket.
- 6:21SPEAKER_01: Tio personer.
- 6:22SPEAKER_01: Det är mamma, pappa och mina syskon.
- 6:26SPEAKER_00: Hur många syskon?
- 6:27SPEAKER_01: Vi var faktiskt tio.
- 6:32SPEAKER_01: Jag hamnade på plats nummer sju.
- 6:35SPEAKER_01: Bland familjeskala om man ser så.
- 6:38SPEAKER_01: Och jag var typ fyra, fem år.
- 6:41SPEAKER_01: Så de andra som är efter mig var väldigt små.
- 6:46SPEAKER_01: Och då kom vi fram till Iran.
- 6:49SPEAKER_01: Vi var inte så pass länge i Iran.
- 6:51SPEAKER_01: Vi fick kanske stanna några dagar innan vi flydde vidare till Pakistan.
- 6:58SPEAKER_01: Och i Pakistan så var det ju, vi var ju invandrare även där.
- 7:04SPEAKER_01: Och det var ett väldigt svårt liv för vi fick ingen hjälp.
- 7:09SPEAKER_01: Vi fick i stort sett sova på gata.
- 7:14SPEAKER_01: Det var väldigt oroligt på gator för att det kom olika folk och man rövade bort barn
- 7:20SPEAKER_01: för sitt eget syfte.
- 7:22SPEAKER_01: Vad de hade nu för syfte.
- 7:24SPEAKER_01: Antingen sätta dem i tiggeri eller andra syften.
- 7:32SPEAKER_01: Livet var väldigt utmanande om man säger så.
- 7:35SPEAKER_01: Vi fick offra mycket.
- 7:37SPEAKER_01: Vi fick ta mycket svåra beslut.
- 7:39SPEAKER_01: Mina föräldrar fick ta Mycket, mycket svåra beslut
- 7:45SPEAKER_01: som inte många förstår.
- 7:48SPEAKER_01: Men sen så lyckades vi i alla fall fly till Ukraina.
- 7:54SPEAKER_01: Med de lite pengar vi hade, det var inte så mycket för att vi alla skulle kunna rymma.
- 7:59SPEAKER_01: Så vi fick ju liksom smyga.
- 8:04SPEAKER_01: Några personer i familjemedlen fick ju smyga.
- 8:08SPEAKER_01: Tjuvåka?
- 8:09SPEAKER_01: Tjuvåka i tåget, precis.
- 8:12SPEAKER_01: Och några fick åka fritt, liksom normalt, lagligt.
- 8:17SPEAKER_01: Men när vi kom till Ukraina, då var det ju en till land, eller ett till land.
- 8:23SPEAKER_01: Och sen så, då var vi invandrare på nytt.
- 8:29SPEAKER_01: Men här kunde vi inte heller vara från Afghanistan.
- 8:33SPEAKER_01: För de,
- 8:34SPEAKER_01: i Ukraina så är det många personer som hade förlorat sina familjemedlemmar i krig,
- 8:40SPEAKER_01: i Sovjetkrigen.
- 8:41SPEAKER_01: Och det är inte så att de direkt liksom
- 8:46SPEAKER_01: attackerar en eller vara såhär direkt grym mot en.
- 8:49SPEAKER_01: Men vänta,
- 8:50SPEAKER_01: när det
- 8:51SPEAKER_00: var Ukraina nu,
- 8:51SPEAKER_00: var det Sovjet-tiden eller hade Ukraina blivit självständigt då?
- 8:56SPEAKER_01: Nej, jag vet inte om...
- 8:59SPEAKER_01: Självständigheten politiskt hade hunnit.
- 9:01SPEAKER_00: För 1990 blev det väl självständigt tror jag.
- 9:05SPEAKER_01: Ja, då var det självständigt när vi kom dit.
- 9:08SPEAKER_01: Problemet var själva ilandet då.
- 9:11SPEAKER_01: Så var det ju fortfarande ryska.
- 9:12SPEAKER_01: Skolan pratade.
- 9:14SPEAKER_01: Det tog ju tid innan det här skiftningen skulle ske.
- 9:18SPEAKER_01: Att allt skulle bli ukrainskt liksom.
- 9:20SPEAKER_01: Och försöka prata ukrainska och skolor.
- 9:24SPEAKER_01: Och det var under den perioden vi...
- 9:27SPEAKER_01: Blev kvotflykting till Sverige då.
- 9:30SPEAKER_01: Under den perioden när allt skulle tillbaka liksom bli ukrainsk.
- 9:35SPEAKER_01: Men Ukraina var ju också en, vad ska man säga så här, det fanns lag och regler.
- 9:42SPEAKER_01: Men det fanns också mycket korruption.
- 9:45SPEAKER_01: Mycket korruption.
- 9:47SPEAKER_01: Så det hade sina fördelar.
- 9:49SPEAKER_01: Men det hade mycket nackdelar också.
- 9:53SPEAKER_01: I Ukraina så hade vi inte...
- 9:55SPEAKER_01: Vi fick ju...
- 9:56SPEAKER_01: Vi fick identitetskris kan man säga.
- 9:59SPEAKER_01: Hela familjen.
- 10:02SPEAKER_01: För vi fick löstas våra indier.
- 10:05SPEAKER_01: Ja.
- 10:05SPEAKER_00: Ja, vi fick lössas,
- 10:06SPEAKER_00: vi fick ju la lite såhär på pannan en
- 10:10SPEAKER_01: liten prick och pratade indiska och var lite
- 10:15SPEAKER_01: boljot.
- 10:16SPEAKER_01: Lite så för att i Ukraina de gillar ju boljotfilmer.
- 10:21SPEAKER_01: Det tyckte de var bra så vi fick ju väldigt bra såhär...
- 10:26SPEAKER_01: Relation med grannar, med allihopa.
- 10:28SPEAKER_01: Men då var det jätteviktigt att de inte vet att vi är från Afghanistan.
- 10:33SPEAKER_01: Nu var det så, eftersom vi blev behandlade så, så blev det så.
- 10:41SPEAKER_01: Vi kanske kunde ändå vara afghaner och stå för det.
- 10:46SPEAKER_01: Men det var så mycket enklare att vara indier.
- 10:49SPEAKER_00: Det där tycker jag är så viktigt att folk förstår.
- 10:52SPEAKER_00: Man tycker man anklagar invandrare för att de ljuger om sin ålder eller var de kommer ifrån.
- 10:59SPEAKER_00: Har man möjligheten att göra det lätt för sig genom att vara med i en liten lögn?
- 11:03SPEAKER_01: Tänk dig att komma ut på gata som en afghan och direkt få...
- 11:11SPEAKER_01: Kroppsspråket är ju det största språket vi har.
- 11:15SPEAKER_01: Och när man är analfabet.
- 11:17SPEAKER_01: Vi som har flytt genom många länder.
- 11:19SPEAKER_00: Du var analfabet då?
- 11:20SPEAKER_01: Då var jag analfabet inklusive mina syskon.
- 11:23SPEAKER_01: Och då är det ju på kroppsspråket man går först liksom.
- 11:28SPEAKER_01: Och då var det mycket onda blickar mot att inte vilja sitta nära och inte vilja
- 11:33SPEAKER_01: prata och ställa mycket frågor.
- 11:36SPEAKER_01: Ja men hur kunde ni komma hit när ni vet att ni har liksom krigat med oss och blir
- 11:41SPEAKER_01: ni inte rädda?
- 11:43SPEAKER_01: Det var väldigt grymt,
- 11:44SPEAKER_01: men sen när man kommer ut som indien,
- 11:47SPEAKER_01: ja men då får man liksom såhär leende,
- 11:49SPEAKER_01: man blir glad, man blir inbjuden och när man är redan liksom krigdrabbat och flytt.
- 11:56SPEAKER_01: Men kunde du prata indiska då?
- 11:58SPEAKER_01: Ja, jag kan prata väldigt bra indiska.
- 12:01SPEAKER_00: Du lär dig det i Pakistan?
- 12:03SPEAKER_01: Precis, för ordo och Hindi, det är ju som norska och svenska.
- 12:09SPEAKER_01: Om inte mer närmare då.
- 12:11SPEAKER_00: Är det så pass nära?
- 12:13SPEAKER_01: Ja, för 1947 blev det ju två olika länder tror jag.
- 12:16SPEAKER_01: Och fram till dess var det ju ett land, ett gemensamt språk.
- 12:21SPEAKER_01: Det som skiljer ord från indiska det är att de har mer en...
- 12:29SPEAKER_01: Arabisk på grund av islam då.
- 12:30SPEAKER_01: En arabisk inslag i det.
- 12:33SPEAKER_01: Och persisk.
- 12:33SPEAKER_01: Och engelsk också.
- 12:35SPEAKER_01: Ja, precis.
- 12:35SPEAKER_01: Mycket persisk och arabisk då.
- 12:39SPEAKER_01: I ordo jämför med hindi som har mycket hindu i sig.
- 12:44SPEAKER_01: Alltså shiddi-hindi då.
- 12:46SPEAKER_01: Som kommer mer från sanskrit då.
- 12:49SPEAKER_01: Hur som helst.
- 12:51SPEAKER_01: Så vi fick ju i alla fall prata indiska och lössasvar och Och det var faktiskt...
- 12:58SPEAKER_01: Där och då tänkte man inte på det.
- 13:01SPEAKER_01: Fram tills... Min mamma är njurpacent då.
- 13:04SPEAKER_00: Njurpacent.
- 13:04SPEAKER_00: Njurpacent, precis.
- 13:07SPEAKER_01: Och mina föräldrar... Eftersom det är så korrupt så fick ju mina föräldrar fly därifrån.
- 13:13SPEAKER_01: Min pappa bara med mina två bröder.
- 13:15SPEAKER_01: Inte mamma.
- 13:16SPEAKER_01: Min pappa och mina två bröder fick fly därifrån för att det var så korrupt.
- 13:21SPEAKER_01: Pengarna de tjänade in...
- 13:26SPEAKER_01: I det sista när Ukraina skulle bli ukrainsk från skolan, från marknad, från regler.
- 13:33SPEAKER_01: Då blev det...
- 13:36SPEAKER_01: Väldigt svårt korruption jämfört med när vi kom till Ukraina.
- 13:42SPEAKER_01: Korruptionen fanns då också.
- 13:45SPEAKER_01: Men då kunde man muta varandra.
- 13:49SPEAKER_01: Både poliser och ge lite pengar.
- 13:52SPEAKER_01: Men senare när allt skulle bli Ukraina.
- 13:56SPEAKER_01: Allt skulle ha ordning och reda.
- 13:59SPEAKER_01: Då blev det lite mer hårdare.
- 14:00SPEAKER_01: Och då visste man...
- 14:03SPEAKER_01: Invandrare var de jämde sina pengar efter när de har kännat och jobbat olagligt.
- 14:09SPEAKER_01: Och då tog man liksom, bröderna fick mycket slag från polisen med vapen liksom.
- 14:14SPEAKER_01: Och alltid på baksidan av vapen, inte så och så.
- 14:17SPEAKER_01: Och tog pengarna som de liksom hade kännat in.
- 14:20SPEAKER_01: Och det blev så tufft att mina bröder,
- 14:22SPEAKER_01: mina vuxna bröder, de måde så dåligt att de grät och de ville inte vara där.
- 14:26SPEAKER_01: Och de var oroliga för alla oss.
- 14:29SPEAKER_01: Och då bestämde...
- 14:31SPEAKER_01: Pappa och mina bröder att vi måste fly igen.
- 14:37SPEAKER_01: Och för oss barnet, det här har ju varit så pass jobbigt.
- 14:40SPEAKER_01: Vi har aldrig riktigt hamnat i en skola.
- 14:43SPEAKER_01: Vi har aldrig riktigt haft en bästa vän.
- 14:46SPEAKER_01: Att prata med.
- 14:47SPEAKER_01: Vi har aldrig riktigt haft fast identitet.
- 14:54SPEAKER_01: Fast personlighet.
- 14:57SPEAKER_01: Det blir så mycket i bagaget.
- 15:01SPEAKER_00: Men ni hade bra sammanhållning i familjen då?
- 15:04SPEAKER_00: Vad sa du?
- 15:05SPEAKER_00: Hade ni bra sammanhållning i familjen?
- 15:07SPEAKER_01: Ja, men det hade vi.
- 15:08SPEAKER_01: Vi hade ju bara varandra.
- 15:10SPEAKER_01: Så det...
- 15:13SPEAKER_01: Hur jobbigt än det var så hade vi varandra.
- 15:17SPEAKER_01: Och det har vi än idag.
- 15:19SPEAKER_01: Hur jobbigt än det är så har vi varandra.
- 15:24SPEAKER_01: Och det kanske också är en sån punkt som gör att det blir så svårt när en medlem i
- 15:32SPEAKER_01: familjen hamnar sned.
- 15:35SPEAKER_01: Att...
- 15:37SPEAKER_01: Släppa taget av den personen.
- 15:40SPEAKER_01: Jag tänker lite på amerikanska filmer.
- 15:43SPEAKER_01: När du upplever det här hemska tillsammans och i skogen.
- 15:46SPEAKER_01: Och ni vinner en krig tillsammans.
- 15:48SPEAKER_01: Så kommer du till civilisationen.
- 15:50SPEAKER_01: Och då hamnar vi till olika stil av livet.
- 15:53SPEAKER_01: Vi ska leva olika liv.
- 15:54SPEAKER_01: Jag har helt plötsligt annorlunda tankar.
- 15:57SPEAKER_01: Och du har annorlunda...
- 15:59SPEAKER_01: Och då blir det så svårt att släppa taget om varandra.
- 16:02SPEAKER_01: Vi har ju varit i samma krig.
- 16:04SPEAKER_01: Vi ska hålla ihop.
- 16:05SPEAKER_01: Jag ska finnas för dig.
- 16:07SPEAKER_01: Det här har jag sett i amerikanska filmer att till och med vänner har svårt att släppa tag.
- 16:12SPEAKER_01: Jag tänker så här.
- 16:13SPEAKER_01: Det är ju förståndligt.
- 16:14SPEAKER_01: Vi är ändå familj.
- 16:15SPEAKER_01: Vi har ju varit med i så mycket grimma saker.
- 16:18SPEAKER_01: Idag har min bror hamnat snett.
- 16:21SPEAKER_01: Jag har jättesvårt att tänka individuellt på det sättet som man lär sig i Sverige.
- 16:30SPEAKER_01: Även om det är väldigt klokt.
- 16:31SPEAKER_01: Man ska göra det.
- 16:33SPEAKER_01: Man ska liksom inte göra saker åt, i detta fall till exempel...
- 16:39SPEAKER_01: Den personen som hamnar ner då.
- 16:40SPEAKER_01: Man ska visa, ta hjälp av de hjälperna som finns och allting.
- 16:46SPEAKER_01: Jag älskar,
- 16:47SPEAKER_01: jag vill inte att någon missförstår,
- 16:49SPEAKER_01: men jag älskar allt i Sverige på hur man ska söka hjälp.
- 16:54SPEAKER_01: Hur man borde se på en människa från biologisk perspektiv.
- 16:58SPEAKER_01: Lite mer uppifrån, från syke.
- 17:00SPEAKER_01: Det älskar jag ju,
- 17:02SPEAKER_01: men det jag tycker är väldigt synd att Att man inte har förståelse i detta läge för
- 17:09SPEAKER_01: dessa två personer eller tre personer eller fyra personer eller en familj eller en
- 17:14SPEAKER_01: flock som har haft så fruktansvärda upplevelser tillsammans.
- 17:18SPEAKER_00: Vänta, vi kommer till det.
- 17:19SPEAKER_00: Jag ska ta klart det här, din resa.
- 17:22SPEAKER_00: Hur länge var du i Ukraina?
- 17:24SPEAKER_01: Ukraina var vi ju åtta år.
- 17:28SPEAKER_01: Men inte mina två bröder och pappa då.
- 17:31SPEAKER_01: För de fick ju fly tidigt i hopp på att...
- 17:37SPEAKER_01: Hitta ett bättre liv för oss.
- 17:38SPEAKER_01: En lugnare liv där vi kan bosätta oss.
- 17:41SPEAKER_01: Där vi kan bli en familj.
- 17:45SPEAKER_01: Så då flydde de.
- 17:48SPEAKER_01: Och vi tappade kontakt med dem lite grann.
- 17:50SPEAKER_01: Så vi visste inte var de landade.
- 17:55SPEAKER_01: Och under den här tiden då, när de var på flykt.
- 17:59SPEAKER_01: Och det var smugglingsväg.
- 18:01SPEAKER_01: Det var ingen laglig väg.
- 18:04SPEAKER_01: Och då kunde det sluta lite...
- 18:06SPEAKER_00: Hur som helst.
- 18:07SPEAKER_00: Precis.
- 18:09SPEAKER_01: Jag kommer ihåg att min pappa hade träffat första smugglare,
- 18:16SPEAKER_01: eller vad det kallas nu, smugglare som hade lurat honom.
- 18:19SPEAKER_01: För då hade vi inte bott så pass länge i Ukraina och ville ändå därifrån direkt.
- 18:26SPEAKER_01: Och då hade han fixat en falsk pass till min pappa.
- 18:31SPEAKER_01: Och i passen stod Klutschvitsch, Andervitsch.
- 18:36SPEAKER_01: Och det finns inget sådant namn.
- 18:38SPEAKER_01: Det där betyder i stort sett på mitt språk.
- 18:42SPEAKER_01: Anderwitsch är ju ett efternamn rysk.
- 18:45SPEAKER_01: Klutschwitsch betyder det när du tar någonting och mosar ihjäl.
- 18:50SPEAKER_01: Alltså du gjorde klutschwitsch.
- 18:54SPEAKER_01: Och han var ju Afghan, den här smugglare.
- 18:56SPEAKER_01: Och vi var så naiva att vi förstod inte att det är påhittat namn liksom.
- 19:02SPEAKER_01: Så det var ju några misslyckade försök med smugglare och förlorat det sista man hade
- 19:08SPEAKER_01: med sig om det var guld, om det var en öring.
- 19:13SPEAKER_01: Och när någon säger ta fram allt du äger.
- 19:16SPEAKER_00: Det kan man inte.
- 19:17SPEAKER_01: Det kan man inte.
- 19:18SPEAKER_01: Vem lovar mig att just i det här landet den här ringen kommer inte behövas för att
- 19:24SPEAKER_01: jag ska rädda mig själv och panta den.
- 19:26SPEAKER_01: Och det är lite grann så man gjorde.
- 19:28SPEAKER_01: Man pantade allt man hade.
- 19:29SPEAKER_01: Man gjorde allt för att Fli vidare.
- 19:33SPEAKER_01: Och till slut så blev det ju en lyckat försök med en smugglare.
- 19:40SPEAKER_01: Väldigt jobbig väg.
- 19:43SPEAKER_01: Men mina föräldrar, eller min pappa och mina bröder hamnade i Tyskland.
- 19:49SPEAKER_01: Och det hade vi ingen veta om.
- 19:53SPEAKER_01: Min mamma som var så här njurpacent.
- 19:56SPEAKER_01: Hennes läkare...
- 19:59SPEAKER_01: Hjälpte henne att hamna på en FNs lista.
- 20:05SPEAKER_01: Där kvotflyktingar skulle åka till olika platser.
- 20:10SPEAKER_01: Och då fanns det olika länder som hade erbjudit sig själv.
- 20:12SPEAKER_01: Som Kanada, Sverige, Schweiz.
- 20:19SPEAKER_01: Och min mammas läkare då.
- 20:20SPEAKER_01: Det här var också väldigt korrupt.
- 20:22SPEAKER_01: Man köpte de här platserna.
- 20:24SPEAKER_01: För de som hade kontakt.
- 20:25SPEAKER_01: För de som hade...
- 20:26SPEAKER_00: Fick ni köpa plats?
- 20:27SPEAKER_00: Nej.
- 20:28SPEAKER_01: Nej.
- 20:29SPEAKER_01: Snarare att min mammas läkare, han var en sån underbar person.
- 20:34SPEAKER_01: Jag kommer ihåg att han var en sån här jättestor och hög man.
- 20:38SPEAKER_01: Jag fick följa med min mamma alltid.
- 20:40SPEAKER_01: Min andra syster fick följa med alltid.
- 20:44SPEAKER_01: Han tyckte synd om oss.
- 20:45SPEAKER_01: Jag kunde se hans förhållningssätt till oss.
- 20:48SPEAKER_01: Mamma kommer med små barn och mannen finns inte längre.
- 20:52SPEAKER_01: Hon är jättesjuk och en njurpacent.
- 20:56SPEAKER_01: Han var ju läkare.
- 20:57SPEAKER_00: Hon började få dialys?
- 20:59SPEAKER_01: Nej, snarare.
- 21:02SPEAKER_01: Så pass dåligt blev hon inte i Ukraina.
- 21:05SPEAKER_01: Men jag tror att just den här läkaren visste-
- 21:08SPEAKER_00: Att det skulle bli så.
- 21:09SPEAKER_01: Att hon är på väg dit liksom och det håller på att bli värre.
- 21:14SPEAKER_01: Så vi valde ju liksom och han sa att nej men jag hjälper er att sätta er på den här lista.
- 21:21SPEAKER_01: Ni behöver flytta från Ukraina,
- 21:23SPEAKER_01: ni har bott här i åtta år snart och ni har inte fått uppehåll till stånd, ingenting.
- 21:28SPEAKER_00: Ni har alltså gått i skola eller?
- 21:32SPEAKER_01: Nej, det var det inte.
- 21:32SPEAKER_01: Och det är lite grann så här, hur ska jag säga, jag var en stökig invandrare i Ukraina.
- 21:40SPEAKER_01: Men som ett barn.
- 21:42SPEAKER_01: Jag förstod inte, jag skulle inte kalla det för stökig, jag skulle kalla det för busig.
- 21:48SPEAKER_01: Jag vet inte när nyanserna försvann mellan busig och stökig.
- 21:52SPEAKER_01: För man fick ju vara för busig.
- 21:55SPEAKER_01: Idag har man inte den tålamoden- För att vara busig.
- 21:59SPEAKER_01: Men jag var ju busig så skulle jag förklara mig själv.
- 22:02SPEAKER_01: Men eftersom jag var invandrare så fick jag inte vara busig.
- 22:08SPEAKER_01: Man blev lite snabbare irriterad på mig.
- 22:10SPEAKER_01: Jag måste komma in lite snabbare förstår jag liksom inte.
- 22:13SPEAKER_01: Och det var så svårt för mig för att jag trodde ju tvärtom.
- 22:20SPEAKER_01: Jag trodde ju att jag måste smiga igenom ännu mer för att passa in.
- 22:24SPEAKER_01: Så vi nådde ju aldrig varandra.
- 22:26SPEAKER_01: Och då blev det att jag Är man stök så man behöver inte gå till skolan.
- 22:31SPEAKER_01: Och rektor ville inte ha mig där.
- 22:34SPEAKER_01: Och mina syskon.
- 22:39SPEAKER_01: Jag förstod inte mobbning till exempel.
- 22:42SPEAKER_01: Jag förstod inte när killarna skulle dra byxan på en.
- 22:45SPEAKER_01: Och det var en kaninslek.
- 22:47SPEAKER_01: Och läraren bara, det är en lek.
- 22:51SPEAKER_01: Leka inte om du inte vill.
- 22:52SPEAKER_01: Så det var så mycket grym rasismen utan att...
- 23:01SPEAKER_01: Försöka göra det i smick på något sätt.
- 23:03SPEAKER_01: Ja, men det är så jag är.
- 23:04SPEAKER_01: Jag tycker inte om det liksom.
- 23:07SPEAKER_01: Det är så det är.
- 23:10SPEAKER_01: Och faktiskt, det var lite skönt med grimrasism, alltså rakt rasismen.
- 23:15SPEAKER_01: För jag är en emotionell person.
- 23:17SPEAKER_01: Jag förstår inte smigrasismen.
- 23:19SPEAKER_00: Jag förstår inte... Så där i Ukraina, när det var barn, upplevde du den raka rasismen?
- 23:24SPEAKER_01: Den raka rasismen.
- 23:25SPEAKER_01: Åh, åh, åh.
- 23:26SPEAKER_00: Även om ni klarade runden när ni lekte i Indien ett tag.
- 23:33SPEAKER_00: Men i skolan var det väl inte i Indien?
- 23:34SPEAKER_01: Nej, där var ni ju tvungen att avslöja sin identitet för att kunna få skolgång.
- 23:41SPEAKER_01: Men där var det mycket grymt för att vi var från Afghanistan.
- 23:45SPEAKER_01: Och från Afghanistan så kan man inte rädda sig på ett annat sätt.
- 23:49SPEAKER_01: Då räddar man sig på det sättet som...
- 23:52SPEAKER_01: Som i landet man lär sig.
- 23:53SPEAKER_01: Det finns ingen... Du ska prata kognitiv.
- 23:56SPEAKER_01: Du måste överleva.
- 23:58SPEAKER_01: Du måste överleva med de grimmaste grupperna.
- 24:01SPEAKER_01: Och jag som barn hade inte hunnit att lära mig ett annat sätt.
- 24:05SPEAKER_01: Och det var ingen som hade tålamod att lära mig ett annat sätt.
- 24:09SPEAKER_01: Och vad gör jag då som barn?
- 24:11SPEAKER_01: Jag har ju ingen annan...
- 24:15SPEAKER_01: Jag har ju ingen annan val.
- 24:17SPEAKER_01: Så då blev det så som det blev.
- 24:19SPEAKER_01: Då fick vi stanna hemma istället- Vi gick inte till skolan.
- 24:25SPEAKER_01: Dessutom så var det mycket mer hjälp för mamma.
- 24:29SPEAKER_01: Vi fick göra andra grejer.
- 24:32SPEAKER_01: Det fanns en stormarknad i Ukraina.
- 24:34SPEAKER_01: Jag fick raka mitt hår.
- 24:36SPEAKER_01: När min pappa och två stora bröder åkte så fanns det inte så mycket pengar hemma.
- 24:41SPEAKER_01: Så då rakade jag mitt hår.
- 24:45SPEAKER_01: Jag blev mobbat i vilket fall som helst.
- 24:47SPEAKER_01: Men jag kunde ta emot det bättre som en kille.
- 24:50SPEAKER_01: Än att jag kunde ta emot det som en tjej.
- 24:52SPEAKER_00: Då skulle du vara kille när du rakade håret?
- 24:54SPEAKER_01: Ja, då kunde jag vara lite mer
- 24:55SPEAKER_00: tufft.
- 24:56SPEAKER_01: Det kanske var lite min egen cykel.
- 24:59SPEAKER_01: Killar som är rak att få vara lite mer.
- 25:03SPEAKER_01: Så jag rakade mitt hår och blev lite tuff.
- 25:06SPEAKER_01: Fick bråka och kriga lite med alla och betedde mig som kille.
- 25:13SPEAKER_01: Faktiskt jobbade på en marknad där jag sålde tvål.
- 25:17SPEAKER_01: Jag köpte tvål från en stor supermarket där bara fina går.
- 25:22SPEAKER_01: Och inte de som är fattiga har råd med att ens gå in där.
- 25:27SPEAKER_01: Och då köpte jag därifrån och så kunde jag sälja den ute istället.
- 25:34SPEAKER_01: Och den här,
- 25:35SPEAKER_01: för att kunna ta det därifrån,
- 25:37SPEAKER_01: då fanns det en afghansk man som hade den kontrakten med de här affärerna.
- 25:42SPEAKER_00: Så du fick den billigt?
- 25:44SPEAKER_01: Så man fick den billigt ändå.
- 25:45SPEAKER_01: Och sen så fick man sälja Billigare än affär.
- 25:48SPEAKER_01: Men ändå du känner
- 25:52SPEAKER_00: en slant på det.
- 25:53SPEAKER_01: Både till dig själv och till dem.
- 25:54SPEAKER_01: Men minimal slant.
- 25:57SPEAKER_01: Det mesta går ju tillbaka till affären.
- 25:58SPEAKER_01: Så jag fick ju ha den minimala slanten.
- 26:00SPEAKER_01: Men det räckte för mig.
- 26:02SPEAKER_01: För vi var ju många syskon.
- 26:04SPEAKER_01: Det är inte bara jag.
- 26:05SPEAKER_01: Mina andra syskon fick också anstränga sig.
- 26:09SPEAKER_01: Men då var det ju mer bröder och sånt som ansträngde sig.
- 26:14SPEAKER_01: De vuxna kvinnor jobbade inte på det sättet.
- 26:17SPEAKER_01: I alla fall så är det så vi fick överleva.
- 26:20SPEAKER_01: Och när vi kom in i listan så fick vi...
- 26:27SPEAKER_01: Vi valde ju Kanada.
- 26:29SPEAKER_01: Vi var så glada att vi skulle till Kanada.
- 26:31SPEAKER_01: Vi såg Sverige på charta liksom.
- 26:33SPEAKER_01: Vi blev så nyfiken.
- 26:35SPEAKER_01: Vi visste inte ens vad... För i Ukraina, de säger inte Sverige.
- 26:40SPEAKER_01: De säger Schweiz igen.
- 26:44SPEAKER_01: Och det låter lite grann som...
- 26:46SPEAKER_01: Schweiz.
- 26:48SPEAKER_01: Men då kallar de Schweiz för Switzerland.
- 26:51SPEAKER_01: Så som på engelska man säger det.
- 26:54SPEAKER_01: Så då kollar vi och vi kollar så här, okej det här är Schweiz och det här är Switzerland.
- 26:59SPEAKER_01: Och vi fattar inte ens att det finns någonting som heter Schweiz.
- 27:02SPEAKER_01: Så vi hade ingen aning om Sverige.
- 27:04SPEAKER_01: Jag visste aldrig att det finns ett land som heter Sverige.
- 27:07SPEAKER_01: I Europa eller det här.
- 27:10SPEAKER_01: Tyskland hade man hört.
- 27:11SPEAKER_01: Andra världskriget och så vidare.
- 27:13SPEAKER_01: Men Sverige är det.
- 27:14SPEAKER_01: Så när vi kollade på...
- 27:16SPEAKER_01: På de här typiska kartor som visar vilka resurser som finns i landet, hur landet ser ut.
- 27:22SPEAKER_01: Så var det ju bara grön skog med björnar och älgar.
- 27:28SPEAKER_01: Ja, precis.
- 27:31SPEAKER_01: Och vad heter det där grönträd ni har överallt i Sverige?
- 27:35SPEAKER_00: Tallar.
- 27:36SPEAKER_01: Ja, fullt mängd.
- 27:39SPEAKER_01: Men det var ju häftigt, för det finns inte så mycket i Ukraina.
- 27:41SPEAKER_01: De var ju mer fruktträd.
- 27:43SPEAKER_01: Så då valde vi, min mamma sa och vi sa nej, det här är skog.
- 27:46SPEAKER_01: Vi kan inte bo i skogen.
- 27:48SPEAKER_01: Det går inte.
- 27:50SPEAKER_01: I Afghanistan så bodde vi också i Kabul.
- 27:52SPEAKER_01: Alltså i huvudstad.
- 27:53SPEAKER_01: Så överallt så har vi bott där det är byggnad.
- 27:56SPEAKER_01: Det fanns inte så mycket radioljus.
- 27:59SPEAKER_01: Att ett hus kan vara radioljus.
- 28:02SPEAKER_01: Det måste vara bildings.
- 28:03SPEAKER_01: I Pakistan var det bildings.
- 28:05SPEAKER_01: Så det var så ovanligt för oss, känslomässigt också.
- 28:09SPEAKER_01: Så då valde vi istället Kanada.
- 28:13SPEAKER_01: Först Kanada, sen...
- 28:15SPEAKER_01: Switzerland, alltså Schweiz då.
- 28:17SPEAKER_01: Och sen Sverige.
- 28:20SPEAKER_01: Men så av någon anledning så mammas läkare övertalade både mamma och även den här
- 28:25SPEAKER_01: personen som på lista hade bestämt att vi skulle åka till Kanada.
- 28:28SPEAKER_01: Hade även beställt biletter, hade pratat med Kanada.
- 28:31SPEAKER_01: Men då fick hela processen vänta.
- 28:34SPEAKER_01: För då fick ju liksom läkarna säga nej, hon behöver till Sverige.
- 28:37SPEAKER_01: Hon behöver en nure.
- 28:39SPEAKER_01: Hon kommer inte överleva om hon inte får nuretranspassion.
- 28:43SPEAKER_00: Jaha, hon har fått en djurtransplantation alltså i Sverige?
- 28:46SPEAKER_00: Oj, oj, oj.
- 28:47SPEAKER_01: Det har hon gjort.
- 28:48SPEAKER_01: Så den här läkaren var ju väldigt kunnig.
- 28:52SPEAKER_01: Det är som om han hade nästan tajmat för att hon ska få en.
- 28:56SPEAKER_00: Men vilken kontrast.
- 28:58SPEAKER_00: Från att ha bott på gatan i Karachi i Pakistan till att komma till...
- 29:07SPEAKER_00: Alltså det är ju världens...
- 29:08SPEAKER_00: Det är ju så få människor förundat i världen att kunna få den.
- 29:11SPEAKER_01: Ja, verkligen.
- 29:12SPEAKER_01: Det har ju både sina positiva spår och negativa spår som lägger sig.
- 29:18SPEAKER_01: Men det kan jag säga lite senare.
- 29:20SPEAKER_01: Men nu är vi ju i Sverige.
- 29:22SPEAKER_01: Nu är vi i Sverige.
- 29:23SPEAKER_00: Och då hamnar vi i Sverige.
- 29:25SPEAKER_00: Och då ska jag säga så här.
- 29:26SPEAKER_01: Sverige var det landet som kanske fick mig att fundera.
- 29:32SPEAKER_01: Som många liksom måste tänka.
- 29:33SPEAKER_00: Men det var där du blev vuxen också.
- 29:35SPEAKER_01: Hur gammal är du när du kom till Sverige?
- 29:38SPEAKER_01: Ja.
- 29:38SPEAKER_01: Vad kan det vara?
- 29:40SPEAKER_01: Vad kan jag vara?
- 29:43SPEAKER_01: Jag måste säga till allihopa, jag har valt min ålder själv.
- 29:47SPEAKER_00: Just det, du har ett frågetecken intatuerat.
- 29:49SPEAKER_00: Precis.
- 29:52SPEAKER_01: Vissa frågor är inte besvarade.
- 29:55SPEAKER_00: Men du har redan sagt hur gammal du är.
- 29:57SPEAKER_01: Nu har jag valt 88.
- 29:58SPEAKER_01: Men när jag kom till Sverige så var jag född i 1991.
- 30:07SPEAKER_01: 91-05-16, det är ändå mitt gammalt personummer, det behövs inte.
- 30:09SPEAKER_01: Men det var mitt gammalt personummer, jag kommer ihåg det.
- 30:12SPEAKER_01: Men sen så ändrade jag det till 88,
- 30:15SPEAKER_01: och det har ju sin process,
- 30:16SPEAKER_01: man kan inte bara...
- 30:17SPEAKER_00: Jaha, du ändrar det, varför ändrar du
- 30:20SPEAKER_01: det för?
- 30:20SPEAKER_01: Det här är ju senare i story.
- 30:22SPEAKER_00: Du försöker ta det kronologiskt då, du kommer till Sverige.
- 30:25SPEAKER_01: Jag kommer till Sverige, och i Sverige så hamnade vi ju...
- 30:29SPEAKER_01: Först så kom vi till Stockholm.
- 30:31SPEAKER_01: Mm.
- 30:32SPEAKER_01: Alltså dramat börjar redan där på flygplatsen.
- 30:35SPEAKER_01: Min lillebror hade en sån rysk kniv med sig.
- 30:38SPEAKER_01: De här gamla vinrött kniven som man öppnar.
- 30:44SPEAKER_00: Svejtisk kniv säger man faktiskt.
- 30:47SPEAKER_00: Svejtisk kniv, okej.
- 30:49SPEAKER_01: Så, då har han lät sig något nytt.
- 30:52SPEAKER_01: Men de var väldigt populära i Ukraina.
- 30:56SPEAKER_01: Varenda en hade en med sig.
- 30:57SPEAKER_01: För det har ju så många olika...
- 31:00SPEAKER_01: Saker i sig.
- 31:01SPEAKER_01: Och min bror hade en sån.
- 31:02SPEAKER_01: Det var hans älsklingsgrej.
- 31:03SPEAKER_01: För vi barnet fick ju aldrig behålla någon älsklingsgrej.
- 31:07SPEAKER_01: Vi fick ju aldrig behålla en förhållande, en relation och saker och ting.
- 31:13SPEAKER_01: Så vi fick bara lämna allt på plats.
- 31:14SPEAKER_01: Och sen flydde det.
- 31:16SPEAKER_01: Ukraina var den enda platsen där vi fick packa.
- 31:19SPEAKER_01: Men då visste vi inte vad vi skulle packa med oss tydligen.
- 31:22SPEAKER_01: Så då hade min bror med sig i den här kniven.
- 31:25SPEAKER_01: Och då hamnar polisen.
- 31:26SPEAKER_01: Det här fick inte ni ta på er.
- 31:28SPEAKER_01: Och för min mamma Nu kommer jag ihåg och det här är så häftigt att få den här bilden tillbaka.
- 31:35SPEAKER_01: För min man var det så dramatiskt.
- 31:37SPEAKER_01: Det var lika dramatiskt som talibanerna hade stoppat oss.
- 31:42SPEAKER_00: Eller i Pakistan någon, polisen hade kommit på oss.
- 31:47SPEAKER_01: Så hon satt i Arlanda i Stockholm.
- 31:51SPEAKER_01: Hon satt så här och började lipa och slå sig.
- 31:54SPEAKER_01: Hon trodde det kört för oss.
- 31:56SPEAKER_01: Nu kom att vi blev fängslade.
- 31:58SPEAKER_01: Så vi hade redan så mycket...
- 32:01SPEAKER_01: Reaktioner, traumatiska reaktioner på det minsta lilla osäker situation.
- 32:09SPEAKER_01: Det blev ju så.
- 32:10SPEAKER_01: Men sen det löste sig.
- 32:12SPEAKER_01: Redan där det började med en drama.
- 32:13SPEAKER_01: Men sen så trodde vi Stockholm var bra.
- 32:17SPEAKER_01: Vi trodde vi var framme, vi var så glada.
- 32:19SPEAKER_01: Men nej, då skulle vi sitta oss på en annan
- 32:23SPEAKER_00: flygplan.
- 32:24SPEAKER_00: Färsala, jag måste hosta, jag är förkyld.
- 32:27SPEAKER_01: Förlåt, vi tar lite
- 32:29SPEAKER_00: host på.
- 32:29SPEAKER_01: Hosta på.
- 32:30SPEAKER_00: Okej, mycket bättre.
- 32:31SPEAKER_00: Ja, vad var vi?
- 32:33SPEAKER_00: Jo, din knivdramat.
- 32:34SPEAKER_01: Så när vi landade så fick vi ta nästa flyg därifrån.
- 32:41SPEAKER_01: Mot Sorsele.
- 32:42SPEAKER_00: Sorsele.
- 32:44SPEAKER_01: Sorsele.
- 32:45SPEAKER_01: Ett väldigt litet, litet ort.
- 32:48SPEAKER_01: Ännu mer in i tallträd och skog.
- 32:51SPEAKER_01: Verkligen skog.
- 32:53SPEAKER_01: Verkligen.
- 32:55SPEAKER_01: Och då landade vi där.
- 32:58SPEAKER_01: Jag tror jag kommer ihåg.
- 33:01SPEAKER_01: Nu när jag pratar med dig så hamnade datumet fram i huvudet.
- 33:04SPEAKER_01: Jag trodde att det var faktiskt 2004 var det.
- 33:09SPEAKER_01: Januari, 19 januari klockan tre.
- 33:13SPEAKER_01: Eftersom det var januari så det var redan mörkt när vi landade i Sörskille.
- 33:20SPEAKER_01: Där hamnade vi och där var vi i två år.
- 33:25SPEAKER_01: Och det är där mina bröder och pappa...
- 33:29SPEAKER_01: Fick kontakt med oss.
- 33:30SPEAKER_01: Det är där vi förstod att de var i Tyskland faktiskt så nära var de oss liksom.
- 33:36SPEAKER_01: Och de visste ju inte var vi flydde från Ukraina.
- 33:42SPEAKER_01: Eller var vi placerades rättare sagt.
- 33:47SPEAKER_01: Så de visste inte, vi visste inte.
- 33:50SPEAKER_01: Däremot folk från Ukraina som hade kontakt med oss där och då.
- 33:56SPEAKER_01: Trodde att vi skulle till Kanada.
- 33:58SPEAKER_01: För det är det vi hade sagt till allihopa.
- 34:00SPEAKER_01: Så det blev lite så att vi inte fick kontakt med pappa och mina bröder.
- 34:04SPEAKER_01: De var några år i Tyskland.
- 34:06SPEAKER_01: Två år första när vi kom till Sverige.
- 34:10SPEAKER_01: Sen så kom de från Tyskland till Sorsele.
- 34:13SPEAKER_01: Det är inte så långt så de landade där.
- 34:15SPEAKER_01: Men då blev det en kontrakt på kulturkrock.
- 34:20SPEAKER_01: Ja...
- 34:23SPEAKER_01: Då blev det, det här var ju...
- 34:27SPEAKER_01: Jag tror eftersom det här var det första landet vi kom lagligt
- 34:36SPEAKER_01: så hade vi en känsla
- 34:37SPEAKER_01: av att det är här vi kommer stanna.
- 34:38SPEAKER_01: Det är här vi ska bygga.
- 34:42SPEAKER_01: För nu var det inte att fly genom jobbiga länder eller genom jobbiga platser och situationer.
- 34:51SPEAKER_01: Nu var det liksom Sätter det i flyget och har förståelse laglig.
- 34:57SPEAKER_01: Jag hade faktiskt aldrig sett en flyg.
- 35:00SPEAKER_01: Förrän inte jag kom från Ukraina till Sverige.
- 35:05SPEAKER_01: Det var det första största flyget jag hade någonsin flygit med.
- 35:11SPEAKER_01: Men i alla fall så när vi kom till Sverige så var det ju.
- 35:16SPEAKER_01: Integrera sig direkt.
- 35:18SPEAKER_01: Vi fick ju hus.
- 35:20SPEAKER_01: Alla var väldigt, väldigt...
- 35:22SPEAKER_01: Det var en hel annan värld.
- 35:24SPEAKER_00: Var folk snälla där?
- 35:26SPEAKER_01: Jag skulle kunna säga en hel annan svenskare.
- 35:29SPEAKER_01: Ett helt annat sätt att förhålla oss till oss.
- 35:33SPEAKER_01: Och att vi förhåller oss till dem.
- 35:35SPEAKER_01: Det var så mycket förståelse.
- 35:37SPEAKER_01: Det var så mycket välkomnande.
- 35:40SPEAKER_01: Sen med tanke på att det var ju...
- 35:45SPEAKER_01: Då, 2004-2004 tror jag.
- 35:51SPEAKER_01: Men det var väldigt mycket förståelse.
- 35:52SPEAKER_01: Det var ett litet ort.
- 35:54SPEAKER_01: Det var inte så många invandrare där.
- 35:58SPEAKER_01: Det var en grundskola, en kyrka.
- 36:03SPEAKER_01: Några affärer som sålde de här speciella dräktarna.
- 36:08SPEAKER_01: Som man har på vinter.
- 36:09SPEAKER_01: Det ser som om du ska flyga till månen.
- 36:11SPEAKER_00: Ja, skoter och overaller.
- 36:13SPEAKER_01: Ja, precis.
- 36:14SPEAKER_01: Det var jätteviktigt.
- 36:15SPEAKER_01: Det var så kallt.
- 36:17SPEAKER_01: Så alla hade ju nästan sådana på vinter.
- 36:19SPEAKER_01: Vilket tyckte jag var väldigt häftigt.
- 36:21SPEAKER_01: För då mobbades man inte för klädstilen i alla fall.
- 36:26SPEAKER_01: Alla hade den där på sig.
- 36:27SPEAKER_01: Och då spelade det ingen roll som en bananskal.
- 36:30SPEAKER_01: Vad som kommer att komma på insidan.
- 36:35SPEAKER_01: Så länge man är i den här overallen man kommer med.
- 36:40SPEAKER_01: Vi bodde där i två år fram tills min pappa kom och mina bröder.
- 36:45SPEAKER_01: Min pappa hade blivit så rädd från att
- 36:52SPEAKER_01: Västvärld lär dina barn inte bara frihet och
- 36:58SPEAKER_01: individuellt tänkande.
- 37:00SPEAKER_01: Men de lär också hur du ska bli så individuellt att du inte...
- 37:07SPEAKER_01: Behöver längre dina föräldrar.
- 37:09SPEAKER_01: Det är så han uppfattar det.
- 37:10SPEAKER_00: Men du var ju ändå stor, började bli stor då.
- 37:13SPEAKER_00: Du var väl 14-15 år då?
- 37:14SPEAKER_00: Ja.
- 37:15SPEAKER_01: Men hur tänker han då då?
- 37:19SPEAKER_01: Min pappa var ju, det som var lite så här förvirrande.
- 37:23SPEAKER_01: Min pappa var en kommunist i Afghanistan.
- 37:26SPEAKER_01: Han var den som krigade för fria ord.
- 37:34SPEAKER_01: Öppet sätt att vara.
- 37:37SPEAKER_01: Demokrati.
- 37:39SPEAKER_01: Han var kommunist som krigade för demokrati.
- 37:42SPEAKER_01: Och då är det väldigt svårt att förstå att han blev så diktatyrsk.
- 37:49SPEAKER_01: Men då undrar jag alltid om svensk demokrati och afghansk demokrati är samma sak.
- 37:54SPEAKER_01: Lite grann så.
- 37:56SPEAKER_01: Hur ser vi på demokrati?
- 37:59SPEAKER_01: Är det från...
- 38:02SPEAKER_01: Kapaciteten eller informationen som finns här inne.
- 38:06SPEAKER_01: När börjar vi se demokrati?
- 38:08SPEAKER_01: Vems demokrati är demokrati?
- 38:11SPEAKER_01: Om man ser så.
- 38:13SPEAKER_01: Min pappa var väldigt demokratisk.
- 38:17SPEAKER_01: Idag skulle jag säga att min pappa var väldigt rädd att vara den afghanen som skulle
- 38:22SPEAKER_01: låta sina barn göra de sakerna som inte andra afghaner tillåter.
- 38:28SPEAKER_01: Han ville inte vara Själv i det.
- 38:30SPEAKER_01: Han hade inte den styrka.
- 38:32SPEAKER_01: Han hade demokratiskt sätt att tänka för skolgång.
- 38:38SPEAKER_01: För det som är nöjdvändigt i Afghanistan.
- 38:40SPEAKER_01: Demokratiskt för att både kvinnor och människor har hyfsat demokratiskt liv.
- 38:47SPEAKER_01: Leva, gå hem och säga sitt.
- 38:49SPEAKER_01: Men På det här sättet demokrati, att vara i kön och det som Sverige eller Europa har.
- 38:57SPEAKER_00: Var det att killar och tjejer kunde vara tillsammans och ligga med varandra innan
- 39:04SPEAKER_00: man gifter
- 39:04SPEAKER_01: sig?
- 39:05SPEAKER_01: Inte ens en fri afghan tänker så i Afghanistan.
- 39:09SPEAKER_01: Det är mer en kulturgrej.
- 39:13SPEAKER_01: Jag skulle säga så här.
- 39:15SPEAKER_01: Jag vill inte måla upp det på det viset att det här är bara afghaner eller det här
- 39:20SPEAKER_01: är bara Asia där de vill kontrollera kvinnor.
- 39:24SPEAKER_01: Idag på sätt jag förstår världen,
- 39:26SPEAKER_01: på sätt jag förstår kontroll mot kvinnor så skulle jag kunna,
- 39:31SPEAKER_01: det skulle vara ett helt eget ämne.
- 39:33SPEAKER_01: För det finns så många olika botak i en sätt att kontrollera kvinnor till exempel.
- 39:40SPEAKER_01: Det här med att inte ha en gräns för barn eller kvinnans stil när det kommer till
- 39:52SPEAKER_01: smink,
- 39:53SPEAKER_01: när det kommer till allting så finns det faktiskt inte en gräns mellan barnen.
- 39:57SPEAKER_01: Barnet har exakt samma sak som en vuxen kvinna har fast
- 40:04SPEAKER_01: i barnfärger.
- 40:06SPEAKER_01: Förstår du vad jag menar?
- 40:07SPEAKER_01: Så för mig Någonstans är det ju andra som bestämmer för kvinnor hela tiden.
- 40:14SPEAKER_01: Modeindustri, det kommer från män.
- 40:18SPEAKER_01: Botagsindustri, det kommer från män.
- 40:21SPEAKER_01: Hur mycket fri en kvinna ska vara, det kommer från män.
- 40:26SPEAKER_00: Har inte det funnits en kvinnlig tanke att göra sig vacker?
- 40:31SPEAKER_00: Att göra sig skön?
- 40:32SPEAKER_00: Det är ju ett sätt för kvinnor att få männen.
- 40:34SPEAKER_00: Det är väl inte bara männen som...
- 40:36SPEAKER_00: Nej, man vill ju vara vacker.
- 40:38SPEAKER_01: Men vad är skönhet?
- 40:39SPEAKER_01: Hur definierar vi skönhet?
- 40:41SPEAKER_01: Tror du att idag barnet som växer med en botagssamhälle- kan de förstå skönheten
- 40:49SPEAKER_01: utanför botags?
- 40:52SPEAKER_01: Om inte en känsla finns reserverad som jag kan ta till mig- hur kan jag känna den då?
- 40:59SPEAKER_01: Om min mamma tyckte,
- 41:02SPEAKER_01: eller kanske din mamma- eller de andra äldre generationer som tyckte kanske- att
- 41:06SPEAKER_01: snigga kläder är ett sätt att vara var skönhet- Det är inte samma sak idag.
- 41:13SPEAKER_01: Idag är ju skönheten tagit över sike och inte bara den fysiska kroppen.
- 41:20SPEAKER_01: Jag skulle vilja säga det lite grann så.
- 41:22SPEAKER_01: Det är så viktigt för mig som kvinna att förstå att min skönhet ska vara
- 41:32SPEAKER_01: i ett
- 41:32SPEAKER_01: balans där jag mår bra av- Och inte att jag tappar balansen och inte märker att jag
- 41:40SPEAKER_01: börjar uppfylla andras krav på skönhet.
- 41:44SPEAKER_01: Och det är en väldigt känslig, vad säger man, stäck.
- 41:48SPEAKER_01: Och jag tror att idag finns det inte.
- 41:51SPEAKER_01: Jag tror att dagens ungdomar, om man frågar vad skönhet är, så utgår man...
- 41:58SPEAKER_01: Kanske inte mer härifrån.
- 42:00SPEAKER_01: Man utgår mycket från det.
- 42:01SPEAKER_01: Det är så mycket.
- 42:03SPEAKER_01: Idag är det så mycket som finns framför ens ögon.
- 42:07SPEAKER_01: Det är för mycket.
- 42:08SPEAKER_01: Det går för fort.
- 42:10SPEAKER_00: Men nu när du kommer in på hela den här synen på dagens syn på skönhet.
- 42:15SPEAKER_00: Det är nästan som att du försvarar din pappa.
- 42:18SPEAKER_00: Varför?
- 42:18SPEAKER_00: Vad orolig för er här.
- 42:21SPEAKER_01: Jag vill försvara lite grann.
- 42:23SPEAKER_01: Jag vill inte att man ska förstå mig fel.
- 42:25SPEAKER_01: Jag tycker att...
- 42:28SPEAKER_01: Diagnoser eller så kallat narcissismen som jag skulle, narcissistiska drag.
- 42:34SPEAKER_01: Allting är väldigt...
- 42:35SPEAKER_00: Så du utmålar din far som narcissist?
- 42:38SPEAKER_01: Ja, jag skulle inte riktigt vilja säga det.
- 42:41SPEAKER_01: Alltså vad är skillnaden mellan en diktatur och en narcissist?
- 42:45SPEAKER_00: En diktator?
- 42:46SPEAKER_00: Ja.
- 42:47SPEAKER_01: Vad är skillnaden mellan en diktator och en narcissist?
- 42:51SPEAKER_01: Jag har lite svårt att förstå det där.
- 42:55SPEAKER_01: Ska man göra en medicinsk...
- 42:58SPEAKER_01: Medicinsk test på det här.
- 43:00SPEAKER_01: För en diktator låter ju också som en narcissist, enligt mig.
- 43:05SPEAKER_01: Jag har ju bott i många diktaturiska länder.
- 43:08SPEAKER_01: Och en idé som du håller dig så pass fast vid,
- 43:13SPEAKER_01: och inte bara du,
- 43:15SPEAKER_01: men kanske en hel klan eller ett helt land eller ett helt folkgrupp.
- 43:22SPEAKER_01: Själva den idén blir narcissistisk också i sig själv.
- 43:26SPEAKER_01: Så var går gränsen?
- 43:28SPEAKER_01: Var rankar vi?
- 43:30SPEAKER_01: Och om det är nu, jag säger inte att man ska inte lyfta det.
- 43:34SPEAKER_01: Man ska inte göra det demokratiskt.
- 43:36SPEAKER_01: Självklart man ska prata om det.
- 43:38SPEAKER_01: Men jag menar, var är narcissisternas rättigheter i så fall?
- 43:43SPEAKER_01: Om någon hade hjälpt min pappa så hade vi inte drabbats tio.
- 43:47SPEAKER_01: Men...
- 43:49SPEAKER_01: Jag upplever att i Sverige ser man så här, ser du en narcissist, spring.
- 43:54SPEAKER_01: Ser du en psykopat, spring.
- 43:57SPEAKER_01: Och det blir så,
- 43:59SPEAKER_01: i min värld så blir det,
- 44:01SPEAKER_01: jag vill kalla min pappa för en person som har krigat tills han tappar sig själv i
- 44:09SPEAKER_01: kriget.
- 44:11SPEAKER_01: Så skulle jag uttrycka mig.
- 44:13SPEAKER_01: Och det här skulle jag vilja säga för att jag tror att ingen människan Förstår det
- 44:19SPEAKER_01: här förrän inte biologin utsatts gång på gång i en läge där din...
- 44:25SPEAKER_01: Ja, men lite som MS.
- 44:28SPEAKER_01: MS vänder sig mot dig själv.
- 44:31SPEAKER_01: Och det vet man inte.
- 44:33SPEAKER_01: Men det enda man vet är att det blir väldigt jobbigt för hela biologin.
- 44:39SPEAKER_01: Hela processen, allting.
- 44:40SPEAKER_01: Och något händer.
- 44:42SPEAKER_01: Något händer både fysiskt,
- 44:43SPEAKER_01: psykiskt eller genetiskt som är minus- För att din immunförsvar ska gå emot dig
- 44:49SPEAKER_01: själv.
- 44:50SPEAKER_01: På samma sätt så tolkar jag lite grann även narcissismen.
- 44:55SPEAKER_01: Alltså det är en skydd.
- 44:57SPEAKER_01: Narcissismen är en skydd.
- 44:59SPEAKER_01: Jag har upplevt i mig själv narcissistiska drag.
- 45:04SPEAKER_01: Men sen när jag väl kommit till att...
- 45:09SPEAKER_01: Hur säger man?
- 45:11SPEAKER_01: När det har blivit synligt.
- 45:12SPEAKER_01: När det har blivit synligt.
- 45:15SPEAKER_00: När jag har fått grepp på det, när jag har
- 45:18SPEAKER_01: upptäckt det, när jag har förstått det.
- 45:21SPEAKER_00: Diagnostiserat.
- 45:22SPEAKER_01: Ja, lite mig själv då.
- 45:24SPEAKER_01: Men jag säger ju så, diagnosen finns fram tills du inte kan hantera det.
- 45:28SPEAKER_01: Och så fort du kan hantera det så är den inte längre i diagnos.
- 45:31SPEAKER_00: Men var det ett problem när din far kom in i bilden?
- 45:39SPEAKER_01: Ja, det blev det.
- 45:39SPEAKER_00: Var det lättare när mamma och systrarna bodde uppe i Sorsele?
- 45:43SPEAKER_01: Ja, det var det.
- 45:44SPEAKER_01: För som jag säger till det, nu vill jag inte kalla min pappa, det här blir en osagt grej.
- 45:49SPEAKER_01: Men min pappa var liksom, min pappa...
- 45:53SPEAKER_01: Min pappa var väldigt äldre och han hade inte ork längre.
- 45:57SPEAKER_01: Han var fast vid sina gamla teorier.
- 46:01SPEAKER_01: Det är så han var installerad.
- 46:03SPEAKER_01: Så jag skulle vilja säga så.
- 46:05SPEAKER_01: Jag skulle inte vilja kalla honom narcissist.
- 46:09SPEAKER_01: Men jag tror att varenda en svensk skulle kalla honom för narcissist.
- 46:14SPEAKER_01: Så skulle jag uttrycka mig.
- 46:16SPEAKER_01: Men i alla fall, när min pappa kom in i bilden så hade han
- 46:19SPEAKER_00: svårare att...
- 46:23SPEAKER_01: Förstå varför vi inte förstår honom.
- 46:26SPEAKER_01: I detta läge.
- 46:27SPEAKER_01: När han har gjort så mycket för oss.
- 46:29SPEAKER_01: När han har räddat oss så många gånger.
- 46:31SPEAKER_01: När han har blivit påkört så många gånger av olika grupper.
- 46:35SPEAKER_01: När han har blivit skjuten.
- 46:41SPEAKER_01: Det ordet är väldigt svårt.
- 46:42SPEAKER_01: Men jag blandar ihop det med skiten.
- 46:46SPEAKER_01: Det är svårt med språket.
- 46:48SPEAKER_01: Det är svårt med språket.
- 46:51SPEAKER_01: Men i alla fall så han blev ju utsatt väldigt mycket och det är så jag vill se honom.
- 46:56SPEAKER_01: Jag tycker att man ska inte dra snabba slutsats för människor som kommer från
- 47:01SPEAKER_01: diktaturska länder för det är väldigt lätt att dra en narcissistisk drag på dessa
- 47:06SPEAKER_01: personer.
- 47:07SPEAKER_01: Men det kan vara en vanlig person som är PTSD,
- 47:11SPEAKER_01: som är drabbad,
- 47:13SPEAKER_01: som mår dåligt, som har många andra diagnoser som behöver kanske hjälp.
- 47:19SPEAKER_00: Men vad hände där uppe i Sarsil?
- 47:22SPEAKER_01: Det blev ju lite så här att min pappa kom ju med en rättsla.
- 47:28SPEAKER_01: Han hade ju bott i Tyskland och då hade han sett hur många afghanska kvinnor
- 47:38SPEAKER_01: vad de
- 47:39SPEAKER_01: gjorde för sin frihet, för att nå sin frihet.
- 47:42SPEAKER_01: Och det är de...
- 47:43SPEAKER_01: Det de gjorde, det de valde, de gjorde allt som krävs för att få sin frihet.
- 47:50SPEAKER_01: Om det nu är att anmäla sin familj, om det nu är att gå ifrån sin familj.
- 47:56SPEAKER_01: Allt som krävs för att de ska bli fria.
- 47:58SPEAKER_01: Och det tyckte min pappa var orättvis mot familjen.
- 48:04SPEAKER_01: Och vissa tjejer kanske...
- 48:07SPEAKER_01: Hade inte alls så mycket förståelse för sina föräldrar.
- 48:09SPEAKER_01: Vilket jag förstår.
- 48:11SPEAKER_01: Jag tycker att varje en borde ha sitt liv.
- 48:12SPEAKER_01: Och det är den rättslan min pappa hade med sig.
- 48:15SPEAKER_01: Och han tänkte att okej, nu kommer mina dotter också till Sverige.
- 48:19SPEAKER_01: Nu har de också haft tuff liv.
- 48:21SPEAKER_01: Nu kommer de också tänka individuellt.
- 48:24SPEAKER_01: De här skolorna kommer lära dem på hur man ska säga bort med pappan, bort med mamman.
- 48:32SPEAKER_01: Nu har du kommit hit.
- 48:33SPEAKER_01: Nu ska du utforska själv.
- 48:36SPEAKER_01: Och det här är mördröm för en familj som har överlevt en krig tillsammans.
- 48:43SPEAKER_01: Jag förstår idag när jag är lite vuxen.
- 48:46SPEAKER_01: Jag tycker att man borde hantera det på ett annat sätt.
- 48:49SPEAKER_01: Man borde få en större bild.
- 48:51SPEAKER_01: Men vad hände då?
- 48:52SPEAKER_01: Vad hände där uppe i Sorsele?
- 48:56SPEAKER_01: Min pappa blev ju väldigt kontrollfreak.
- 49:04SPEAKER_00: Du gick i skolan?
- 49:05SPEAKER_01: Vi gick i SFI.
- 49:11SPEAKER_01: Och språk för invandrare.
- 49:13SPEAKER_00: Gick du inte i vanlig skola?
- 49:15SPEAKER_00: Gick du inte i högstadiet i gymnasiet?
- 49:17SPEAKER_01: Nej, det var ju en skola som var grundskola bara där.
- 49:20SPEAKER_01: Men i Sorsele, det fanns inte så många invandrare.
- 49:25SPEAKER_01: Men under den tiden så för mig att man hämtade många som kvotfläkting.
- 49:32SPEAKER_01: Så det kom ju andra familjer.
- 49:37SPEAKER_01: Som en familj från Ryssland kom.
- 49:41SPEAKER_01: På den tiden nästa familj kom från Turkiet.
- 49:46SPEAKER_01: Också afghaner.
- 49:47SPEAKER_01: Och nästa familj bodde i ett helt annat land.
- 49:50SPEAKER_01: Nu minns jag inte.
- 49:51SPEAKER_01: Men det var några familjer som var afghaner och hamnade där från olika delar av världen.
- 49:58SPEAKER_01: Så de är afghaner.
- 49:59SPEAKER_01: De är redan kulturella.
- 50:00SPEAKER_01: Det är viktigt för att hålla de kulturella aspekten för att man har flytt från landet.
- 50:06SPEAKER_01: Men de hade ju med sig Inflyttande från, det ena hade ju från Turkiet.
- 50:13SPEAKER_01: De hade ju lite inflyttande från Turkiet.
- 50:16SPEAKER_01: De andra hade lite från Ryssland, medan vi hade från Ukraina.
- 50:20SPEAKER_01: Och dessutom ville vi säga att vi var indier.
- 50:22SPEAKER_01: För vi visste inte ifall vi kommer bli
- 50:24SPEAKER_00: älskade
- 50:24SPEAKER_00: i det här landet.
- 50:26SPEAKER_01: Så det var ju så mycket.
- 50:28SPEAKER_01: Alltså jag tänker, det hände ju så mycket i känslor.
- 50:30SPEAKER_01: Det hände ju så mycket.
- 50:31SPEAKER_01: Och dessutom hinner inte...
- 50:34SPEAKER_01: Skaffa dig kunskap som ska hjälpa dig på vägen.
- 50:37SPEAKER_01: Det är det här som hjälper våra känslor.
- 50:39SPEAKER_01: Det är så jag uppfattat.
- 50:41SPEAKER_01: Men om inte det här laddas, då är du ju tvungen att bara greja här.
- 50:45SPEAKER_01: Och det var ju så mycket känslor.
- 50:47SPEAKER_01: Och det var ju så mycket reaktioner från känslor också.
- 50:49SPEAKER_01: Och beslut från känslor.
- 50:51SPEAKER_01: Vilket är inte så bra alltid.
- 50:55SPEAKER_01: Så när vi gick på den här skolan i Sofie.
- 50:57SPEAKER_01: Och då var det ju mycket så här.
- 51:00SPEAKER_01: Killar och tjejer var ju nyfikna på varandra.
- 51:02SPEAKER_01: Och man kunde inte svenska.
- 51:04SPEAKER_01: Så de som kom från Ryssland och vi som var från Ukraina.
- 51:08SPEAKER_01: Det var ju roligt att prata samma språk.
- 51:11SPEAKER_01: Fastän dessutom de var från Moskou men vi var från Kiev.
- 51:16SPEAKER_01: Så det var så häftigt att kunna dela det här av Sovjetunionen.
- 51:21SPEAKER_01: De ville att Ukraina ska vara...
- 51:24SPEAKER_01: Under deras händer, ja vad bra att innan vi flyttar från Ukraina de håller på att bli Ukrains.
- 51:31SPEAKER_01: Och de fick ju diskutera lite,
- 51:32SPEAKER_01: nej men alltså Ryssland de är stort,
- 51:34SPEAKER_01: de måste lämna,
- 51:35SPEAKER_01: alla de här slaviska länder måste lämna makten till Putin för att annars kommer
- 51:40SPEAKER_01: USA...
- 51:41SPEAKER_01: Ta över med deras konspirationsteori till att vi ska komma och göra demokratiskt och
- 51:47SPEAKER_01: förstöra varenda land.
- 51:49SPEAKER_01: Ryssarna är ändå snälla.
- 51:51SPEAKER_01: Våra egen diskussion om politik är väldigt rakt och intensiv.
- 51:58SPEAKER_01: Det fanns inte så mycket kunskap på det sättet.
- 52:04SPEAKER_01: Och då var det att min syster ville bli ihop med den här killen.
- 52:10SPEAKER_01: Och det är där det börjar med kulturkropp.
- 52:12SPEAKER_01: Man får inte vara ihop innan giftermål och hela det här.
- 52:17SPEAKER_01: Min familj försökte sköta det snyggt.
- 52:19SPEAKER_01: Men då var det ju två olika, vi är personer.
- 52:23SPEAKER_01: Och de var från Kabul.
- 52:27SPEAKER_01: Nej, de var Tajiker.
- 52:28SPEAKER_01: Alltså de var från Kabul.
- 52:31SPEAKER_01: Men de bodde från ett område som var inte så bra område.
- 52:35SPEAKER_01: Väldigt fattigt så att kvinnorna fick sälja sig själva.
- 52:38SPEAKER_01: Det kallas för Qutji Jarabat.
- 52:41SPEAKER_01: En gata som inte har så bra namn.
- 52:44SPEAKER_01: Väldigt synd för att den gata är skapat av det landet egentligen.
- 52:49SPEAKER_01: Så man måste ju ha förståelse till sitt land och sina folk för att man har utsatt de
- 52:53SPEAKER_01: personerna till att vara i det gatan.
- 52:55SPEAKER_01: Men i alla fall...
- 52:56SPEAKER_00: Nu hänger inte jag med.
- 52:57SPEAKER_01: Alltså jag tycker ju personligen att Men
- 52:59SPEAKER_00: den gatan, var låg det någonstans?
- 53:01SPEAKER_01: I Afghanistan.
- 53:03SPEAKER_01: Nu blandar jag mina egna känslor med det här.
- 53:06SPEAKER_01: Jag tycker att ett land som har en så gata borde inte hata varandra.
- 53:10SPEAKER_00: En gata för prostitution?
- 53:12SPEAKER_01: Precis.
- 53:13SPEAKER_00: Och det är en fysisk gata?
- 53:14SPEAKER_00: Kallar man alla såna sorters gator för det namnet?
- 53:17SPEAKER_01: Alltså såna gator har ju speciella namn.
- 53:20SPEAKER_00: Är det som Red Light District vi säger?
- 53:23SPEAKER_01: Precis, fast man nämner det på ett annat sätt.
- 53:29SPEAKER_01: Samma saker som i Indien till exempel, de har också massor med såna.
- 53:33SPEAKER_01: Och min personliga känsla som jag blandar in här, det var att jag tycker det är hemskt.
- 53:39SPEAKER_01: Jag tycker att den gatan är skapat av själva folket och jag tycker jag hade inget
- 53:44SPEAKER_01: emot dessa folk.
- 53:45SPEAKER_01: För mig var det de vanliga folk som hade flytt exakt som oss.
- 53:49SPEAKER_01: Och det är där jag såg mina föräldrars fördomar helt plötsligt.
- 53:52SPEAKER_01: Och då kunde jag kolla på min mamma och pappa och tänka så här,
- 53:56SPEAKER_01: men alltså hade ni inte tillräckligt jobbigt?
- 53:59SPEAKER_01: För att vara kaxig mot en annan mani.
- 54:02SPEAKER_01: Låt dem vara.
- 54:02SPEAKER_01: De är också människor.
- 54:03SPEAKER_01: De har också haft jobbigt.
- 54:05SPEAKER_01: Men det kunde jag känna.
- 54:07SPEAKER_01: Och inte mina föräldrars fördom följs i huvudet.
- 54:11SPEAKER_01: Och samma sak.
- 54:12SPEAKER_01: Så det var en slags fördomar mot vilken grupp man ska gifta sig med.
- 54:19SPEAKER_01: Men det var inte bara mina föräldrar.
- 54:21SPEAKER_01: Den andra familjen var ju ännu grimmare mot personer.
- 54:26SPEAKER_01: Så när min pappa gick till deras pappa att...
- 54:30SPEAKER_01: För vi hade ju lössats vara indier så mycket.
- 54:34SPEAKER_01: I Ukraina, vi var ju så mycket indier.
- 54:37SPEAKER_01: Någonstans har ju det påverkat oss känslomässigt.
- 54:43SPEAKER_01: Bollywood, sjunga, låt dem bli ihop.
- 54:47SPEAKER_01: Så vi blev ju lite mjuka av de indiska filmerna.
- 54:49SPEAKER_01: Det här dramatiska tjej och killen ska alltid drömma.
- 54:52SPEAKER_01: Och föräldrarna måste ge upp till sig.
- 54:54SPEAKER_01: Så...
- 54:56SPEAKER_01: Min pappa hade också påverkat sig av de här.
- 55:00SPEAKER_01: Så han gick ändå till killens pappa.
- 55:03SPEAKER_01: Men killens pappa sa i något still liknande att det är många horor som är kärriga i min son.
- 55:09SPEAKER_01: Jag kan inte ta...
- 55:11SPEAKER_01: Alla och gifta bort det till min son.
- 55:13SPEAKER_01: Så det var väldigt grimma ord mot min pappa.
- 55:15SPEAKER_00: Det här pågår uppe i Sorsele.
- 55:17SPEAKER_01: Det här pågår i Sorsele.
- 55:18SPEAKER_01: Och det här är inte mot personerna som kan säga kognitivt.
- 55:22SPEAKER_01: Ja, du får tycka vad du vill.
- 55:23SPEAKER_01: Det är snarare, vad sa du?
- 55:25SPEAKER_01: Alltså det är direkt känslor.
- 55:27SPEAKER_01: Det är det här de är bra på liksom.
- 55:30SPEAKER_01: Och då blev det fight.
- 55:31SPEAKER_01: Det blev så stor fight så att Sorsele kommun, poliser,
- 55:35SPEAKER_00: alla satt i stutset och hål i sitt hår.
- 55:38SPEAKER_00: Hår i stutset.
- 55:40SPEAKER_01: För att För att familjen började kriga mot varandra.
- 55:45SPEAKER_01: Pastoner mot Tajiker.
- 55:49SPEAKER_01: Vi hämtade Afghanistan till Sarsle.
- 55:52SPEAKER_01: Och folket stackarna.
- 55:54SPEAKER_01: Från de här lilla gullegussa tjejer och killar.
- 55:57SPEAKER_01: Och jag vet inte vad.
- 55:58SPEAKER_01: Och så oskyldiga.
- 56:00SPEAKER_01: Så mycket känslor till att se det här vilda sidan.
- 56:04SPEAKER_01: Nej, du vet.
- 56:05SPEAKER_01: Och i...
- 56:07SPEAKER_01: Alltså jag förklarar det här så dramatiskt för att för mig blir det ju så.
- 56:10SPEAKER_01: För mig, jag förstår mina reaktioner och mitt folks reaktioner.
- 56:15SPEAKER_01: Och jag förstår också mina grannar, svenskarnas reaktioner.
- 56:19SPEAKER_00: Oj, vad hände liksom?
- 56:21SPEAKER_00: Hur reagerar folk på det då?
- 56:22SPEAKER_01: Det är som om du hämtar en...
- 56:23SPEAKER_00: Stod i tidningen, var det en stor grej?
- 56:25SPEAKER_01: Ja, det är som om du hämtar...
- 56:27SPEAKER_01: Jag skulle jämföra det med en vild lejon som växer med dig.
- 56:31SPEAKER_01: Och sen helt plötsligt den går till sin vilda natur.
- 56:34SPEAKER_01: Du vet inte vad som händer.
- 56:36SPEAKER_01: Lite så skulle jag förklara de svenskarnas reaktioner.
- 56:43SPEAKER_01: För mig, jag är ju en forskande person så jag har ju de här känslor och bilder med mig.
- 56:49SPEAKER_01: Så det blev lite så.
- 56:49SPEAKER_01: Och då sa Sörs Lekamon, nu måste en familj härifrån.
- 56:54SPEAKER_01: Så då fick ju den andra familjen fly till Stockholm faktiskt.
- 56:59SPEAKER_01: Flyttades till Stockholm.
- 57:02SPEAKER_01: Medan vi...
- 57:05SPEAKER_01: Åkte till Växjö.
- 57:07SPEAKER_01: Lammhult.
- 57:08SPEAKER_00: Lammhult.
- 57:10SPEAKER_01: Närmare är det Lammhult.
- 57:12SPEAKER_00: Ni fick ju åka båda två.
- 57:14SPEAKER_00: Sorsele ville inte ha er längre.
- 57:15SPEAKER_01: Nej, nej, nej.
- 57:16SPEAKER_01: Vi var inte de där snälla som såg ut med stora fina ögon.
- 57:21SPEAKER_01: Nu var vi bildade.
- 57:24SPEAKER_00: Men vad hade kunnat...
- 57:28SPEAKER_00: Jag hade...
- 57:28SPEAKER_00: Men hur tänkte...
- 57:30SPEAKER_00: Nu var ju du barn.
- 57:31SPEAKER_00: Men hur tänker din pappa det att...
- 57:34SPEAKER_00: Tänker man inte bara,
- 57:35SPEAKER_00: nu har Sverige varit så trevlig och snäll och tagit emot oss,
- 57:38SPEAKER_00: nu måste vi sköta oss och här är en annan kultur.
- 57:41SPEAKER_00: En vanlig svensk skulle tänka,
- 57:42SPEAKER_00: men hur fan kan man liksom ta upp deras inbördesstrider i fördomar när de har kommit
- 57:48SPEAKER_00: till fantastiska Sverige?
- 57:50SPEAKER_00: Där vi har hjälpt er med allting.
- 57:53SPEAKER_01: Men då måste du ju ha kunskap om det för att tänka så.
- 57:57SPEAKER_01: Det är det som är problemet.
- 57:58SPEAKER_01: Jag tror nog att
- 58:01SPEAKER_00: Men vad skulle vi ha för kunskap i Sverige?
- 58:09SPEAKER_01: Jag tror att vi fokuserar oss mycket på det kognitiva.
- 58:16SPEAKER_00: Du nämnde det jättemycket.
- 58:18SPEAKER_01: Ja, jag tror det är ett problem.
- 58:20SPEAKER_01: För vi är inte bara syge.
- 58:22SPEAKER_00: Du menar bland västvärlden?
- 58:26SPEAKER_01: Nej, alltså hela människan.
- 58:27SPEAKER_01: Vi är ju många system i ett system.
- 58:31SPEAKER_01: Att kognitivt tänka, att logiskt tänka passar inte in till alla situationer.
- 58:36SPEAKER_00: Så är det jag vill säga.
- 58:38SPEAKER_01: Så tänker jag som människa.
- 58:43SPEAKER_01: Och för mig, jag tänker så här.
- 58:45SPEAKER_01: Om jag får säga mitt sätt hur jag tänkte.
- 58:48SPEAKER_01: Jag tänkte så här.
- 58:50SPEAKER_01: Vi har kommit till Sverige.
- 58:52SPEAKER_01: Vi fick bygga i Sorsele till exempel som aktivitet.
- 58:56SPEAKER_01: Alla de här afghanska familjerna.
- 58:59SPEAKER_01: För att komma in i det svenska samhället och integrera oss och lära oss jobba.
- 59:04SPEAKER_01: Så fick vi bygga stora isbjörnar tillsammans.
- 59:08SPEAKER_01: Massvis med stora isbjörnar.
- 59:10SPEAKER_00: Alltså rent konkret bygga isbjörnar?
- 59:13SPEAKER_01: Ja.
- 59:13SPEAKER_00: Att karva ut dem i is?
- 59:15SPEAKER_01: Ja, med is.
- 59:15SPEAKER_01: Verkligen med is.
- 59:17SPEAKER_01: Och även med snö.
- 59:18SPEAKER_01: Väldigt, väldigt stora sådana skulpturer i
- 59:21SPEAKER_01: stort sett i Sörsele.
- 59:25SPEAKER_01: Det gav mig ingen integration tyvärr på det.
- 59:29SPEAKER_01: Jag vet inte hur jag ska förklara.
- 59:36SPEAKER_01: Det gav mig ingen integration.
- 59:38SPEAKER_01: Jag är afghan och min förälder är också afghaner.
- 59:47SPEAKER_01: Vi har lärt oss känslomässigt att rädda oss i olika situationer på ett visst sätt.
- 59:54SPEAKER_01: Det är så kroppen har lärt sig att agera.
- 59:57SPEAKER_01: Det handlar inte om rätt och fel.
- 59:59SPEAKER_01: Det handlar om hur jag är installerad som människa genom Afghanistan,
- 1:00:07SPEAKER_01: Pakistan,
- 1:00:08SPEAKER_01: alla de här Uzbekistan,
- 1:00:09SPEAKER_01: Tajikistan, Iran,
- 1:00:10SPEAKER_01: Ukraina,
- 1:00:11SPEAKER_01: sedan Sverige och mina föräldrar eller mina bröder och pappa i Tyskland också.
- 1:00:17SPEAKER_01: Vi har vandrat så mycket att vi aldrig kunnat stanna och tänka.
- 1:00:25SPEAKER_01: Så då reagerar man från det man har.
- 1:00:28SPEAKER_01: Så när det gör ont så skriker jag.
- 1:00:33SPEAKER_01: Det är naturligt.
- 1:00:35SPEAKER_01: Om det gör ont så säger jag aj.
- 1:00:37SPEAKER_01: Men det gör inte vissa svenskar.
- 1:00:40SPEAKER_00: De gör så här.
- 1:00:42SPEAKER_01: De sväljer det.
- 1:00:44SPEAKER_01: Och det är ungefär så vi reagerade.
- 1:00:47SPEAKER_01: Vi reagerade på sätt vi hade lärt oss.
- 1:00:49SPEAKER_01: På sätt vår kropp kunde.
- 1:00:52SPEAKER_01: Vi kunde inte komma hit.
- 1:00:53SPEAKER_00: Och du menar att den kunskapen borde ha funnits?
- 1:00:56SPEAKER_01: Den kunskapen borde, tycker jag, delas upp direkt.
- 1:01:02SPEAKER_01: Jag tycker inte att man borde utgå från hur svenskarna utgår.
- 1:01:07SPEAKER_01: För då blir det ju också väldigt firkantigt när jag är svensk.
- 1:01:11SPEAKER_01: Jag tycker att jag vet vad krigdrabbat betyder.
- 1:01:15SPEAKER_01: Och då planerar jag folk som kommer från Afghanistan.
- 1:01:19SPEAKER_01: Vi gör lite så här, vi bygger med dem det.
- 1:01:21SPEAKER_01: En idé.
- 1:01:21SPEAKER_01: En idé.
- 1:01:23SPEAKER_01: En idé.
- 1:01:24SPEAKER_01: Som en oskyldig idé.
- 1:01:25SPEAKER_01: Som kanske är...
- 1:01:27SPEAKER_01: Det kommer från en kunskap givetvis.
- 1:01:30SPEAKER_01: Men det är inte samma sak i praktiken.
- 1:01:33SPEAKER_01: Jag tycker snarare att... Okej, jag kommer till Sverige.
- 1:01:38SPEAKER_01: Och du vet vad krigdrabbat betyder.
- 1:01:40SPEAKER_01: Lär känna mig.
- 1:01:42SPEAKER_01: Lär känna mig.
- 1:01:43SPEAKER_01: Du ser hur jag reagerar.
- 1:01:45SPEAKER_01: Vi går i...
- 1:01:47SPEAKER_01: Vi gick till olika tester till sjukvården.
- 1:01:50SPEAKER_01: Fick träffa läkare.
- 1:01:52SPEAKER_01: Man gjorde mycket tester på oss.
- 1:01:55SPEAKER_01: Fick komma till skolan.
- 1:01:58SPEAKER_01: Men när du lär känna en person.
- 1:02:01SPEAKER_01: Du ser hur mycket den här personen kan.
- 1:02:04SPEAKER_01: Pratar den religion.
- 1:02:06SPEAKER_01: Pratar den data.
- 1:02:08SPEAKER_01: Pratar den kultur.
- 1:02:10SPEAKER_01: Pratar den logik.
- 1:02:12SPEAKER_01: Och du vet...
- 1:02:13SPEAKER_01: Någonstans så förväntar jag mig det här från svenska folket.
- 1:02:17SPEAKER_01: När du har en sån färdighet så får du ju ta rätten när någon kommer in och placerar.
- 1:02:23SPEAKER_01: Den här personen pratar väldigt kulturellt medan den här personen har gått utbildning.
- 1:02:29SPEAKER_01: Så den här personens process och den här personens process och att få integrera sig
- 1:02:34SPEAKER_01: eller få hjälp borde vara på två olika insatssätt till exempel.
- 1:02:39SPEAKER_01: För då skulle ju,
- 1:02:40SPEAKER_01: för dig som har utbildat sig,
- 1:02:42SPEAKER_01: som har fått bo i en och samma land och fått till,
- 1:02:46SPEAKER_01: jämför med kanske för mig som har kommit i så många länder och inte hunnit,
- 1:02:51SPEAKER_01: jag agerar bara på impulser och ni ser det så tydligt,
- 1:02:56SPEAKER_01: då tycker jag att det borde finnas lite olika insatser om vi vet om krigdrabbat,
- 1:03:01SPEAKER_01: olika diagnoser,
- 1:03:02SPEAKER_01: hur diagnoserna påverkar oss,
- 1:03:03SPEAKER_01: eventuellt autism,
- 1:03:05SPEAKER_01: eventuellt en Krigdrabbat land från flera generationer som Afghanistan.
- 1:03:13SPEAKER_01: Vilka saker tillkommer?
- 1:03:16SPEAKER_01: Och det vet man i Sverige.
- 1:03:17SPEAKER_01: Och jag tycker att man tog det lite, som engelskmän säger, lightly.
- 1:03:24SPEAKER_01: Lightly, man tog det lite...
- 1:03:27SPEAKER_00: Lightly, lätt.
- 1:03:29SPEAKER_00: Lätt.
- 1:03:29SPEAKER_01: Ja, det är en människa vi pratar om.
- 1:03:31SPEAKER_01: Det är en psyke vi pratar om.
- 1:03:34SPEAKER_01: Idag när jag går till en psykolog så pratar man om hur viktigt känslor är.
- 1:03:40SPEAKER_01: Känslor där det lagras biologiskt i emigdala.
- 1:03:43SPEAKER_01: Det är det starkaste vi har som utvecklar fostret.
- 1:03:47SPEAKER_01: Som utvecklar senare oss.
- 1:03:49SPEAKER_01: Som utvecklar vår psyke.
- 1:03:53SPEAKER_01: Och det är känslor.
- 1:03:55SPEAKER_01: Och människor som lär sig att agera på de här starka känslorna Utan att förstå.
- 1:04:02SPEAKER_01: Det är i de här krigdrabbade länder.
- 1:04:04SPEAKER_01: Och när man har facit i handen på vad känslorna kan göra med en människa.
- 1:04:09SPEAKER_01: Svenska folket lär sig det här väldigt naturligt.
- 1:04:13SPEAKER_01: Från dagis.
- 1:04:15SPEAKER_01: Men det är din känsla.
- 1:04:17SPEAKER_01: Man ser till barnet.
- 1:04:18SPEAKER_01: Jag hör svenska mammor sedan jag har kommit till Sverige.
- 1:04:23SPEAKER_01: På busshållplatsen, på affären.
- 1:04:25SPEAKER_01: Att man stannar.
- 1:04:27SPEAKER_01: Man tar tid.
- 1:04:29SPEAKER_01: Man är så lyhörd för sitt barn.
- 1:04:33SPEAKER_01: På att visa att det här är din känsla.
- 1:04:37SPEAKER_01: Och det här är mammas känsla.
- 1:04:40SPEAKER_01: Min känsla och din känsla får inte blandas ihop.
- 1:04:43SPEAKER_01: Och det här har vi inte praktiserat.
- 1:04:46SPEAKER_01: Om känslor är det starkaste så har vi bara lärt oss att reagera på det.
- 1:04:51SPEAKER_01: Och inte kognitivt fundera på det.
- 1:04:56SPEAKER_01: Och när känslan lär sig att agera direkt istället för att stanna och kognitivt
- 1:05:05SPEAKER_01: förstå det och sen ta en beslut.
- 1:05:07SPEAKER_01: Det är två olika processer.
- 1:05:10SPEAKER_00: Så du menar att du och din familj, ni lärde er aldrig det?
- 1:05:14SPEAKER_01: Nej.
- 1:05:16SPEAKER_00: Och det är någonting som många från krigsdrabbade länder, flyktingar, aldrig har lärt sig?
- 1:05:20SPEAKER_01: Precis.
- 1:05:21SPEAKER_01: Vi har ju böcker i Sverige.
- 1:05:26SPEAKER_01: Som pratar om Afghanistan, som pratar om Irak.
- 1:05:28SPEAKER_01: Som pratar väldigt tidligt på hur folket lever.
- 1:05:32SPEAKER_01: Vilka situationer de har.
- 1:05:33SPEAKER_01: Hur mycket det är präglat av religion.
- 1:05:36SPEAKER_01: Hur mycket det är präglat av kultur.
- 1:05:39SPEAKER_00: Jag tror att i Sverige så vill vi tro att alla är som vi.
- 1:05:43SPEAKER_00: För vi är inte rasister.
- 1:05:45SPEAKER_00: Människor är lika bra.
- 1:05:49SPEAKER_00: De är precis som vi.
- 1:05:50SPEAKER_01: Och det är så afghaner tror.
- 1:05:53SPEAKER_01: Vi tror att ni ska...
- 1:05:55SPEAKER_01: Börja hoppa och börja dansa indisk dans och visa er känslor.
- 1:05:58SPEAKER_01: Varför visar ni inte er känslor?
- 1:06:00SPEAKER_01: Alltså det här fick jag ju lära mig.
- 1:06:01SPEAKER_01: Jag var ihop med en kille från Sri Lanka som var adopterad.
- 1:06:08SPEAKER_01: Jag sa alltid till honom så här.
- 1:06:10SPEAKER_01: Du är en kinesisk mobil med svensk simkort.
- 1:06:14SPEAKER_01: Vad du bär med dig genetiskt och hur du reagerar genetiskt, det kommer du inte ens minnas.
- 1:06:20SPEAKER_01: För det var en dag när man plockade dig därifrån.
- 1:06:24SPEAKER_01: Så hur dina känslor reagerar både genetiskt och uppväxtmässigt och hur du psykiskt
- 1:06:32SPEAKER_01: lär dig att förhålla dig till de känslorna.
- 1:06:35SPEAKER_01: Det är det som kanske skapar den här separationsångest hos en adoptiv barn till exempel.
- 1:06:42SPEAKER_01: För det som spökar, det minns du inte för att jobba med.
- 1:06:49SPEAKER_01: Det är en stark känsla som du inte kan jobba med för du vet inte var den kommer ifrån.
- 1:06:54SPEAKER_01: Jämför med mig, jag kommer ihåg min trauma.
- 1:06:57SPEAKER_01: Men min psyke vill inte gå dit förrän jag får en hjälp från psykologen och
- 1:07:02SPEAKER_01: försiktigt gå dit och testa på det och sen bearbeta.
- 1:07:06SPEAKER_01: Så jag skulle säga när jag var ihop med den här killen från Sri Lanka.
- 1:07:10SPEAKER_01: Det var samma sak.
- 1:07:13SPEAKER_01: Jag förstod där väldigt,
- 1:07:15SPEAKER_01: väldigt bra hur hans svensk mamma hade uppfostrat honom och gjort honom till en
- 1:07:21SPEAKER_01: svensk produkt.
- 1:07:23SPEAKER_01: Som en svensk.
- 1:07:25SPEAKER_01: Och jag hade så svårt med den här killen.
- 1:07:28SPEAKER_01: Jag förstod inte ens att jag trodde han inte hade känslor.
- 1:07:33SPEAKER_01: Det var så pass mycket.
- 1:07:34SPEAKER_00: För mig är känsla,
- 1:07:37SPEAKER_01: om jag nu känner att jag älskar det, jag kommer att vara mycket jag älskar.
- 1:07:40SPEAKER_01: Jag måste säga det till dig.
- 1:07:44SPEAKER_01: Om jag nu blir ledsen så måste jag säga.
- 1:07:46SPEAKER_01: Alltså jag är jätteledsen.
- 1:07:47SPEAKER_01: Och du måste se nyanserna.
- 1:07:51SPEAKER_01: För annars kommer det bli väldigt dött.
- 1:07:53SPEAKER_01: Hur ska jag se hur arg är jag på dig?
- 1:07:56SPEAKER_01: Förstår du vad jag menar?
- 1:07:58SPEAKER_01: Så med den här killen jag hade så svårt för att han förhåller sig till känslorna på
- 1:08:02SPEAKER_01: ett helt annat sätt än vad jag var van med.
- 1:08:05SPEAKER_01: Och det här pratar jag om fyra år tillbaks.
- 1:08:10SPEAKER_01: Så nu har jag bott i Sverige väldigt länge för att förstå och integrera till mig och
- 1:08:13SPEAKER_01: kan språket.
- 1:08:14SPEAKER_01: Men jag fortfarande förstod inte det här känslomässigt.
- 1:08:16SPEAKER_01: Att vi förhåller oss till känslor, det som kallas för känslor.
- 1:08:20SPEAKER_01: Och känslorsreaktioner eller stimulering.
- 1:08:25SPEAKER_01: Svenskarna förhåller sig till det på ett annat sätt.
- 1:08:27SPEAKER_01: De har lärt sig att installera sig.
- 1:08:29SPEAKER_01: Jag har sett svenskarna bli röda, men fortfarande kunna sitta så här.
- 1:08:37SPEAKER_01: Det är så häftigt för att om jag blir så röd du kommer se svettfläckar och min kropp
- 1:08:43SPEAKER_01: och min generation eller DNA har inte lärt sig genom min generation för att min
- 1:08:49SPEAKER_01: kropp ska inte svettas när en känsla blir så stark.
- 1:08:52SPEAKER_01: Afghansk generationer, afghansk DNA, det är att köra på känslor.
- 1:08:58SPEAKER_01: Och när en känsla kommer så stark,
- 1:09:00SPEAKER_01: så jag tror att det är till och med en genetisk fråga hur vi installeras.
- 1:09:04SPEAKER_01: Exakt som fjäriler och andra djur på den här jorden.
- 1:09:09SPEAKER_01: Men det är en djupare diskussion.
- 1:09:11SPEAKER_01: För mig var det ju den här killen, jag hade så svårt med honom.
- 1:09:15SPEAKER_01: Han kunde visa sina känslor till exempel.
- 1:09:18SPEAKER_01: Jag kunde säga så här, jag älskar den här chokladen.
- 1:09:24SPEAKER_01: Min mamma köpte aldrig den chokladen för att vi var så många personer, tio personer.
- 1:09:29SPEAKER_01: Han var en sån som dagen efter fanns tre sådana choklader på bordet.
- 1:09:35SPEAKER_01: Han visade sina känslor på ett helt annat sätt.
- 1:09:39SPEAKER_01: Och jag kunde inte ta emot dem.
- 1:09:43SPEAKER_00: Vadå, han gav dig...
- 1:09:44SPEAKER_01: Han älskar mig genom att visa det här,
- 1:09:47SPEAKER_01: genom att hämta min favorit choklad dagen efter,
- 1:09:53SPEAKER_01: gå till affären, brygga kaffe, lägga min favorit choklad innan jag vaknar.
- 1:09:58SPEAKER_01: Det är ett jättefint sätt att visa kärlek, men jag förstår inte att det är kärlek.
- 1:10:05SPEAKER_01: För mig är det ju bara att komma fram, pussa, krama.
- 1:10:08SPEAKER_01: Allt som kommer från den här intensiv överlevnad att visa tidligt.
- 1:10:13SPEAKER_01: Det är så vi installerat i Afghanistan.
- 1:10:16SPEAKER_01: Det är som om du hämtar kameleon till Sverige.
- 1:10:19SPEAKER_01: Lite grann så.
- 1:10:20SPEAKER_01: Man kan ju inte leva.
- 1:10:22SPEAKER_01: Så vad händer med den?
- 1:10:23SPEAKER_01: Och det tog tid både för mig och för den här killen att förstå att vi installerat på
- 1:10:30SPEAKER_01: två olika sätt.
- 1:10:32SPEAKER_01: Tidligen så kan man förhålla sig till känslor på Flera olika sätt.
- 1:10:37SPEAKER_01: Kolla indier.
- 1:10:38SPEAKER_01: De kan sjunga upp en känsla.
- 1:10:40SPEAKER_01: De kan gå så mycket in så att man till slut vet inte var man ska ta vägen.
- 1:10:47SPEAKER_01: Alltså se Kama Sutra.
- 1:10:48SPEAKER_01: Alltså se indiska grejer.
- 1:10:50SPEAKER_01: De går så djupt, de går så djupt, de går så djupt.
- 1:10:53SPEAKER_01: Allt ska vara känsla.
- 1:10:55SPEAKER_01: Om det är en sorglig situation så ska du nästan gråta ut den.
- 1:10:59SPEAKER_01: Mm.
- 1:11:00SPEAKER_01: Du som lever med mig ska förstå hur djupt ledsen jag är.
- 1:11:05SPEAKER_01: Om det är kärlek.
- 1:11:08SPEAKER_01: Du måste uppleva den kraften jag har i mig.
- 1:11:11SPEAKER_01: Och det är det för oss i Asien att visa känslor, att förhålla sig till känslor.
- 1:11:17SPEAKER_01: Så är det ju att reagera på känslor.
- 1:11:20SPEAKER_01: I ett balans.
- 1:11:21SPEAKER_01: Medan i Sverige är det tvärt emot.
- 1:11:26SPEAKER_01: Hur ska man integreras?
- 1:11:27SPEAKER_00: Hur ska man integreras då?
- 1:11:29SPEAKER_00: Hur gick det sen där nere i Lamhult då?
- 1:11:33SPEAKER_01: Det gick inte bra.
- 1:11:35SPEAKER_01: Det gick inte bra?
- 1:11:36SPEAKER_01: Nej, nej.
- 1:11:37SPEAKER_01: Men jag säger till dig, det är det som blir så svårt.
- 1:11:40SPEAKER_01: Där, jag tror inte att vi får chansen att lära känna varandra på riktigt.
- 1:11:45SPEAKER_01: Jag tror inte att vi får chansen att, aha, du reagerar på känsla så.
- 1:11:52SPEAKER_01: Du kanske börjar helt plötsligt dansa medan jag ser,
- 1:11:57SPEAKER_01: varför kan vi inte acceptera de olikheter?
- 1:12:00SPEAKER_01: Vi har ju, Sverige är ett land där vi har så mycket facit i handen när det kommer...
- 1:12:07SPEAKER_01: Till vår biologi, psykologi.
- 1:12:10SPEAKER_01: Det är så många filosofer du måste läsa när du ska bli sysionom.
- 1:12:13SPEAKER_01: När du ska bli fritidspedagog.
- 1:12:17SPEAKER_00: I Afghanistan hade folk skrattat
- 1:12:19SPEAKER_01: om man hade sagt att ta hand om några barn så
- 1:12:22SPEAKER_01: behöver du läsa världsfilosofer.
- 1:12:28SPEAKER_01: Och då hade de skrattat för att det finns i Afghanistan på Pashto.
- 1:12:34SPEAKER_01: Man ser till barn och djur.
- 1:12:36SPEAKER_01: Alltså det är så man ser.
- 1:12:38SPEAKER_01: Hämta djuret.
- 1:12:40SPEAKER_01: Och det är inget fel.
- 1:12:41SPEAKER_01: För att barnet som inte har fått en kognitiv psyke eller en fast plattform,
- 1:12:48SPEAKER_00: det är som ett djur.
- 1:12:50SPEAKER_01: Och vi låter dem vara som ett djur.
- 1:12:52SPEAKER_01: För det är så vuxna är installerat också.
- 1:12:55SPEAKER_01: Det är samma nyans.
- 1:12:57SPEAKER_01: Vi reagerar på känslor.
- 1:12:59SPEAKER_01: Vi dansar på känslor.
- 1:13:01SPEAKER_01: Vi förhåller oss till... Och jag tror det är där felet börjar.
- 1:13:04SPEAKER_01: För svenskarna vill...
- 1:13:06SPEAKER_01: Aldrig acceptera att det är så man ska göra på känslorna.
- 1:13:10SPEAKER_01: En svensk som åker från Sverige till Spanien, ändrar den sig?
- 1:13:15SPEAKER_01: Ändrar den sitt sätt?
- 1:13:17SPEAKER_01: Nej.
- 1:13:18SPEAKER_01: Den förhåller sig till sina känslor exakt på samma sätt.
- 1:13:22SPEAKER_01: Vad händer?
- 1:13:23SPEAKER_01: Den börjar klaga som invandrare där.
- 1:13:26SPEAKER_01: Medan spanskarna börjar klaga.
- 1:13:29SPEAKER_01: På dem som invandrar.
- 1:13:31SPEAKER_01: Ni tar vår mark, då blir svenskarna invandrare.
- 1:13:34SPEAKER_01: Och svenskarna blir, nej men vi måste hålla oss till svensk.
- 1:13:38SPEAKER_01: Fastän de inte tycker om, ifrågasätter sitt sätt.
- 1:13:42SPEAKER_01: För att man har bott så pass länge i Spanien så att jag känner jättemånga svenskar
- 1:13:47SPEAKER_01: som säger så här, kom till Spanien, det här är mitt ny land.
- 1:13:50SPEAKER_01: Men sen när den kommer till Sverige vågar inte vara som en spansk.
- 1:13:55SPEAKER_01: Då aktar man sig och man klagar på sitt eget folk.
- 1:13:58SPEAKER_01: Varför?
- 1:13:59SPEAKER_01: För vi är människor, vi är bundna.
- 1:14:03SPEAKER_01: Det här fick jag också lära mig i Sverige, i svensk litteratur.
- 1:14:07SPEAKER_01: Vår biologi är väldigt mycket kopplat till plats och tid.
- 1:14:13SPEAKER_01: Alltså, på en viss plats, i en viss tid jag befinner mig, så börjar jag forma mig efter det.
- 1:14:22SPEAKER_01: Och det är det som är grejen.
- 1:14:24SPEAKER_01: Och invandrare här har format sig.
- 1:14:26SPEAKER_01: De har integrerat sig.
- 1:14:29SPEAKER_01: Men det som man vill ha från invandrare, det är ett system som är installerat på ett visst sätt.
- 1:14:36SPEAKER_01: Medan svenskarna har installerat sitt system på ett annat sätt.
- 1:14:42SPEAKER_01: Nu, vad är smart och vad är dum?
- 1:14:45SPEAKER_01: Eller vad gynnar ett samhälle och vad...
- 1:14:49SPEAKER_01: Vad skapar ett problem?
- 1:14:51SPEAKER_01: Det är en diskussion.
- 1:14:52SPEAKER_01: Det kan man göra.
- 1:14:53SPEAKER_01: Och där står jag på svenskarnas sida.
- 1:14:55SPEAKER_01: Jag vill att det ska vara kognitivt.
- 1:14:58SPEAKER_01: Men när det kommer till den här punkten att det måste vara bara som svenskar.
- 1:15:03SPEAKER_01: Hela människan är bara så att man ser det på grund av den modellen.
- 1:15:08SPEAKER_01: Där stör jag mig.
- 1:15:09SPEAKER_01: Du kan säga till mig att du är afghan.
- 1:15:11SPEAKER_01: Du är i mitt land.
- 1:15:13SPEAKER_01: Jag lägger krav på dig.
- 1:15:16SPEAKER_01: Det är mitt land.
- 1:15:18SPEAKER_01: Jag gillar köttbullar.
- 1:15:19SPEAKER_01: Jag vill att du ska slänga soporna på rätt plats.
- 1:15:22SPEAKER_01: Jag lägger krav på dig.
- 1:15:23SPEAKER_01: Det kommer jag respektera.
- 1:15:25SPEAKER_01: Men när du säger till mig att det är fel på min produkt,
- 1:15:28SPEAKER_01: på hur jag är installerad, då kommer jag aldrig integrera mig.
- 1:15:34SPEAKER_00: Men om vi tar hederskultur då?
- 1:15:36SPEAKER_00: Ja.
- 1:15:37SPEAKER_00: Det är ju så man är producerad.
- 1:15:39SPEAKER_00: Det är en del av ens arv och det är hur mycket känslor man visar och sådär.
- 1:15:44SPEAKER_00: Mm.
- 1:15:46SPEAKER_00: Att unga tjejer inte får träffa killar,
- 1:15:48SPEAKER_00: att tjejer inte får simma i badhuset tillsammans med killar.
- 1:15:53SPEAKER_00: Alla de här som vi svenskar tycker är självklart.
- 1:15:56SPEAKER_00: Ja, men åt det då?
- 1:15:58SPEAKER_00: Det var ett av kraven där ungefär som att du slänger skräp på rätt ställe och sådär.
- 1:16:02SPEAKER_00: Att du måste...
- 1:16:05SPEAKER_01: Utbildning.
- 1:16:06SPEAKER_01: Krav på utbildning.
- 1:16:08SPEAKER_01: Alltså varför kan du inte vara i socialtjänst?
- 1:16:10SPEAKER_01: Om jag nu hämtar dig till mitt land.
- 1:16:11SPEAKER_01: Jag ska bara ge dig ett exempel då.
- 1:16:13SPEAKER_01: Om jag hämtar dig till mitt land.
- 1:16:14SPEAKER_01: Jag kommer säga till dig så här.
- 1:16:16SPEAKER_01: Inte dina barn.
- 1:16:17SPEAKER_01: Dina barn kommer gå i skolan.
- 1:16:19SPEAKER_01: Så de kommer integrera sig med tiden.
- 1:16:21SPEAKER_01: Men du och din fruga ska komma en gång i vecka.
- 1:16:24SPEAKER_01: Eller en gång varannan vecka till psykolog.
- 1:16:27SPEAKER_01: För du har kommit från ett krigdrabbat land.
- 1:16:29SPEAKER_01: Och i ett krigdrabbat land.
- 1:16:30SPEAKER_01: Man lever efter en kultur.
- 1:16:32SPEAKER_01: Ursäkta mig, du behöver inte ta det här personligt.
- 1:16:35SPEAKER_01: Men i kulturen så har ni att kvinnor får inte göra så.
- 1:16:38SPEAKER_01: I det här landet måste kvinnor nästan göra det.
- 1:16:41SPEAKER_01: Så att föräldrarna först och främst får en chans om de vill stanna i det landet.
- 1:16:46SPEAKER_01: Kan de?
- 1:16:48SPEAKER_01: Kan de?
- 1:16:49SPEAKER_01: För invandrare som kommer hit förstår inte att de...
- 1:16:57SPEAKER_01: Behöver ominstallera sina känslor.
- 1:17:01SPEAKER_01: För att så här är det till exempel.
- 1:17:05SPEAKER_01: Om vi backar i Sverige på den tiden som kvinnor när de hade sex utanför äktenskap så
- 1:17:11SPEAKER_01: fick de bära röda mossor och fick placeras utanför byn eller där man bodde.
- 1:17:18SPEAKER_01: Det läste jag faktiskt på svensk litteratur på Kvinnorskölkhögskolan.
- 1:17:22SPEAKER_01: Och då tänker jag så här.
- 1:17:25SPEAKER_01: Det är bara tidsaspekt.
- 1:17:27SPEAKER_00: Som skiljer den här beteende.
- 1:17:29SPEAKER_01: Och under den här tidsaspekten.
- 1:17:32SPEAKER_01: Hur mycket har Sverige åtstatskommit med kunskap?
- 1:17:36SPEAKER_01: Och hur mycket har vi förlorat?
- 1:17:37SPEAKER_01: För Afghanistan.
- 1:17:39SPEAKER_01: 50-talet, 40-talet, 60-talet.
- 1:17:42SPEAKER_01: Alla simmar.
- 1:17:43SPEAKER_01: Min mamma hade sådana korta kläningar.
- 1:17:45SPEAKER_01: Jag har bild på det.
- 1:17:47SPEAKER_01: Det var väldigt fritt.
- 1:17:51SPEAKER_01: Men något hände.
- 1:17:53SPEAKER_01: Landet skulle bli ännu demokratiskt.
- 1:17:55SPEAKER_01: Men istället blev det att Kunskap stängdes ner.
- 1:18:01SPEAKER_01: Man tog hjälp av fel människor.
- 1:18:06SPEAKER_01: Det finns mycket information på att man kom till det här landet.
- 1:18:11SPEAKER_01: Man ville bygga det här landet.
- 1:18:12SPEAKER_01: Men det blev så mycket misslyckande.
- 1:18:14SPEAKER_01: Det blev så många olika länders soldater som kom dit.
- 1:18:20SPEAKER_01: Alla skulle hämta sitt sätt av demokrati.
- 1:18:25SPEAKER_01: Vi lyckas inte ens i Sverige integrera de icke-demokratiska människor.
- 1:18:31SPEAKER_01: Hur kan vi gå till ett annat land?
- 1:18:33SPEAKER_01: Tycker du inte det är lite ta i?
- 1:18:35SPEAKER_01: Tycker du inte det är lite
- 1:18:41SPEAKER_01: kaxigt i att inte ta hand om djurbebis men människorbebis?
- 1:18:48SPEAKER_01: Det är mycket mer komplicerat.
- 1:18:52SPEAKER_01: I Afghanistan skulle jag säga så här att det var väldigt fritt.
- 1:18:57SPEAKER_01: Kvinnorna fick göra vad de ville.
- 1:18:59SPEAKER_01: Det fanns kvinnliga piloter.
- 1:19:03SPEAKER_01: Det finns historier man kan läsa om Afghanistan och det gör man inte.
- 1:19:07SPEAKER_01: Man ser av någon anledning Afghanistan efter Sovjetkriget och inte innan Sovjetkriget.
- 1:19:15SPEAKER_01: Och det är det som jag stör mig lite grann på.
- 1:19:18SPEAKER_01: För det är intressant för att om vi nu lössas, jag ska prata lite metaforiskt.
- 1:19:23SPEAKER_01: Vi lössas att Afghanistan kommer till Sverige och lyckas och krigar och tar emot hela Sverige.
- 1:19:29SPEAKER_01: Och som omvandlar inom 50 år Afghanistan till islam.
- 1:19:34SPEAKER_01: Nu kanske jag inte ska säga islam.
- 1:19:36SPEAKER_00: Omvandlar Sverige till islam menar du?
- 1:19:41SPEAKER_01: Nu sa jag det ordet för att jag inte tar islam.
- 1:19:43SPEAKER_01: Men eftersom man hela tiden hör islam på nyheten och muslimer på nyheten så
- 1:19:48SPEAKER_01: uttryckte jag mig på det sättet.
- 1:19:49SPEAKER_01: Men jag skulle kanske omformulera mig.
- 1:19:52SPEAKER_01: Jag skulle säga så här.
- 1:19:54SPEAKER_01: Talibanerna hinner komma till
- 1:19:55SPEAKER_01: Sverige och förändrar svensk sätt till att kvinnor,
- 1:20:02SPEAKER_01: ni är mer skyddade när ni inte har Botox.
- 1:20:05SPEAKER_01: Ni är mer skyddade än när ni sitter hemma.
- 1:20:08SPEAKER_01: Vi ser så.
- 1:20:08SPEAKER_01: Vi ska tvinga svenska folket till att integrera sig på det sättet vi vill.
- 1:20:15SPEAKER_01: Nu handlar det inte om...
- 1:20:17SPEAKER_01: Rätt och fel, nu handlar det själva om integrationen.
- 1:20:21SPEAKER_01: Vad händer med en människa när den vill förändra från det dåliga till det bättre
- 1:20:26SPEAKER_01: eller från det bättre till det sämre?
- 1:20:28SPEAKER_01: Själva den här processen, hur jobbigt är det för en människa att förändra?
- 1:20:33SPEAKER_01: Det är första punkten.
- 1:20:35SPEAKER_01: Andra punkten, hur mycket hade man inte kämpat för att stanna kvar med det man är van med?
- 1:20:43SPEAKER_00: Mm.
- 1:20:44SPEAKER_01: Och jag vill fokusera inte på rätt fel i detta läge.
- 1:20:47SPEAKER_01: Jag vill fokusera på människan, på människors system, på människors biologi.
- 1:20:53SPEAKER_01: Jag vill om och om komma tillbaka till det jag har lärt mig genom olika böcker.
- 1:20:58SPEAKER_01: Hur vi fungerar biologiskt.
- 1:21:01SPEAKER_01: Jag tror att vi har så många psykologiska frågor som vi inte...
- 1:21:10SPEAKER_01: Jag tror att om vi gör det så kommer vi få rätt
- 1:21:17SPEAKER_01: och enkelt svar.
- 1:21:19SPEAKER_01: Om du har en dotter som inte får cykla för att hela landet tycker att hon inte får cykla.
- 1:21:37SPEAKER_01: Hur mycket kraft behövs det för dig att stå emot?
- 1:21:41SPEAKER_01: Först dina grannar, sen din egen släkt.
- 1:21:46SPEAKER_01: Det här är nästan en evolution.
- 1:21:47SPEAKER_01: En sick eller en evolution för en person som ska stå och hjälpa sin dotter.
- 1:21:53SPEAKER_01: För den måste gå emot sin egen släkt.
- 1:21:56SPEAKER_01: Den måste gå emot sitt eget land.
- 1:21:57SPEAKER_01: Så det är inte bara att det här är att göra det.
- 1:22:02SPEAKER_01: Det går inte.
- 1:22:03SPEAKER_01: Så nu om en människa och min pappa och många invandrare som kommer som har i stället
- 1:22:10SPEAKER_01: tvingat sig och sina känslor att det är så här det ska bli.
- 1:22:16SPEAKER_01: Det är så här det måste det bli.
- 1:22:19SPEAKER_01: Hur svårt blir det inte nu för den psyche att ändra sig en gång till?
- 1:22:25SPEAKER_01: Och det här har vi liksom facit i handen.
- 1:22:29SPEAKER_01: Hur jobbigt det blir just med det här Identitetskris när man håller på med människor så här.
- 1:22:37SPEAKER_01: Och det är där jag förstår vad krigdrabbat betyder.
- 1:22:42SPEAKER_01: När jag kom till Sverige, man sa så mycket krigdrabbat.
- 1:22:45SPEAKER_00: Vadå krigdrabbat?
- 1:22:46SPEAKER_00: Jag är inte krigdrabbat.
- 1:22:48SPEAKER_01: Jag förstod inte vad det innebär.
- 1:22:50SPEAKER_01: Jag trodde krigdrabbat är att jag måste ha en tydligt sår här.
- 1:22:56SPEAKER_01: Eller någon situation som kan synliggöra att jag är krigdrabbat.
- 1:23:00SPEAKER_01: Jag trodde inte att det var...
- 1:23:03SPEAKER_01: Så mycket med psyki att göra.
- 1:23:05SPEAKER_01: Men frågan är, är det med psyki att göra eller är det med information att göra?
- 1:23:10SPEAKER_01: En information som uppdateras hämtar förändring.
- 1:23:15SPEAKER_00: Men om vi nu utgår från hur ska invandrare integreras bättre i Sverige?
- 1:23:20SPEAKER_00: Eller varför har integrationen misslyckats?
- 1:23:25SPEAKER_01: Jag tror att svenskarna har gått väldigt mycket från den perspektiv att vi vet.
- 1:23:30SPEAKER_01: Vi vet hur en människa fungerar och det är så här det ska bli.
- 1:23:34SPEAKER_01: Och det är den resultaten vi är ute efter.
- 1:23:36SPEAKER_01: Det är det som ska komma.
- 1:23:38SPEAKER_01: Exakt som talibanerna tänker.
- 1:23:43SPEAKER_01: Från deras utgångspunkt.
- 1:23:45SPEAKER_01: Det där är så mänskligt.
- 1:23:47SPEAKER_01: När vi kommer till en lösning på någonting som vi har kommit på och fått bra
- 1:23:54SPEAKER_01: resultat så har vi svårt att släppa det.
- 1:23:58SPEAKER_01: Och erkänna att okej nu behöver den här också uppdateras.
- 1:24:02SPEAKER_01: Nu behöver en ny uppdatering ske.
- 1:24:06SPEAKER_00: Men när du pratar om information och psykologi.
- 1:24:11SPEAKER_00: Det krävs ju enormt mycket resurser.
- 1:24:14SPEAKER_00: För att kunna ha ett psykologiskt samtal med...
- 1:24:24SPEAKER_00: En familj från Ghana, en från Ukraina, en från Afghanistan, en från Chile, vad vet jag.
- 1:24:33SPEAKER_00: Det är en sån apparat som inte finns resurser att upprätthålla.
- 1:24:37SPEAKER_00: Jag förstår verkligen att man måste akklimatisera sig till invandrare som kommer
- 1:24:46SPEAKER_00: från Somalia, Afghanistan eller USA.
- 1:24:51SPEAKER_00: Utgångspunkt är läge,
- 1:24:52SPEAKER_00: men när det gäller vad man är för någonting och vad man är intresserad av så.
- 1:24:56SPEAKER_00: Så visst, det går inte bara att stoppa in alla i ett paket sådär.
- 1:25:01SPEAKER_00: Men den...
- 1:25:02SPEAKER_01: Det är svårt.
- 1:25:03SPEAKER_00: Ja, det tror jag är väldigt svårt.
- 1:25:04SPEAKER_01: Men jag skulle vilja säga så här då.
- 1:25:06SPEAKER_01: Varför tror vi att vi måste göra det på ett visst sätt?
- 1:25:13SPEAKER_01: Det är det jag stör mig på.
- 1:25:14SPEAKER_01: Om du är magiker,
- 1:25:16SPEAKER_01: alltså om du har kunskap,
- 1:25:18SPEAKER_01: om du har facit i handen, Varför måste du göra det på ett visst sätt?
- 1:25:24SPEAKER_01: Har inte den kunskapet i sig själv sagt till dig att det inte behöver vara svart eller vit?
- 1:25:30SPEAKER_01: Det finns andra nyanser.
- 1:25:33SPEAKER_01: Och då ser jag att en kommer från Ghana.
- 1:25:38SPEAKER_01: Okej, jag ska ge dig ett exempel.
- 1:25:40SPEAKER_01: Om jag ser en bil, förrän inte jag lär känna den bilen.
- 1:25:45SPEAKER_01: Förrän jag inte sitter i den bilen.
- 1:25:47SPEAKER_01: Förrän jag inte trycker lite på gasen och bromsen och ratten.
- 1:25:51SPEAKER_01: Och inte har lärt känna den bilen.
- 1:25:53SPEAKER_01: Hur ska jag köra den bilen?
- 1:25:56SPEAKER_01: På en gång.
- 1:25:57SPEAKER_01: Och det är lite grann så det är.
- 1:25:59SPEAKER_01: Jag tror att det facit vi har i handen om människors biologi, psykologi, hur det funkar.
- 1:26:07SPEAKER_01: Jag tror att det har blivit väldigt svart eller vitt.
- 1:26:10SPEAKER_00: Nyansen på det.
- 1:26:12SPEAKER_01: Varför är vi flexibla med barn?
- 1:26:14SPEAKER_01: Varför funkar det bättre på en dagis?
- 1:26:17SPEAKER_01: Varför funkar det bättre på en dagis?
- 1:26:19SPEAKER_01: För att då utgår vi från att det barnet kan inte.
- 1:26:24SPEAKER_01: Den har inte lärt sig.
- 1:26:26SPEAKER_01: Men när det kommer till en vuxen gana man bara för att den är vuxen så utgår vi från
- 1:26:32SPEAKER_01: att men du måste förstå det jag ser.
- 1:26:35SPEAKER_01: Varför kan jag inte först lära känna dig?
- 1:26:40SPEAKER_01: Vad är din nivå?
- 1:26:41SPEAKER_01: Vad är ditt sätt att lära sig?
- 1:26:44SPEAKER_01: Och hur lär du dig praktiskt- Tyrietisk.
- 1:26:48SPEAKER_01: Alltså, där tror jag.
- 1:26:49SPEAKER_01: Jag tror att svenskarna har faset i handen.
- 1:26:53SPEAKER_01: Men de kör, som du sa, en och samma stil.
- 1:26:57SPEAKER_01: Och är väldigt fast slutbestämt på sitt sätt.
- 1:26:59SPEAKER_00: Så du tänker att vissa som kommer kanske ska ut av arbetslivet på en gång.
- 1:27:03SPEAKER_00: Nu ska jag inte gå SFI och lära sig språket på sovjet.
- 1:27:06SPEAKER_00: Det är ju någonting som jag har alltid hävdat också.
- 1:27:10SPEAKER_00: Jag har träffat många afghanerkillar som kom 2015.
- 1:27:14SPEAKER_00: Följt några stycken av dem.
- 1:27:18SPEAKER_00: Och de flesta är ju,
- 1:27:19SPEAKER_00: vad jag har märkt är att de är så otroligt händiga,
- 1:27:23SPEAKER_00: kunniga, liksom,
- 1:27:25SPEAKER_00: nu ska jag inte generalisera för mycket,
- 1:27:26SPEAKER_00: men de är ju vana att verkligen fixa grejer.
- 1:27:28SPEAKER_01: Mer praktiska.
- 1:27:29SPEAKER_00: Praktiska, ja.
- 1:27:31SPEAKER_00: Och hur bra det går när de får,
- 1:27:35SPEAKER_00: när de får arbeta, de får göra saker.
- 1:27:37SPEAKER_00: Och sätta en sån i en skola.
- 1:27:39SPEAKER_00: Och att sitta och i massa,
- 1:27:42SPEAKER_00: och bara tragla svensk grammatik och läsa Selma Lagerlöf,
- 1:27:46SPEAKER_00: det är ju,
- 1:27:47SPEAKER_00: Det är nästan kört.
- 1:27:49SPEAKER_01: Och det är just det här jag menar.
- 1:27:51SPEAKER_01: Jag menar om det finns en fixotek.
- 1:28:00SPEAKER_01: Fixotek.
- 1:28:02SPEAKER_01: Fixotek.
- 1:28:03SPEAKER_01: Inte bibliotek.
- 1:28:05SPEAKER_00: Ett fixotek.
- 1:28:07SPEAKER_01: Att man liksom när invandrare kommer så får de gå genom fixotek.
- 1:28:14SPEAKER_01: För jag tänker så här, nu ska jag vara väldigt kaxig då.
- 1:28:19SPEAKER_01: Om jag är svensk och jag vet om Afghanistan och jag vet till exempel hur mycket
- 1:28:25SPEAKER_01: kunskap och hur mycket kultur det präklar.
- 1:28:28SPEAKER_01: Jämför med Turkiet.
- 1:28:31SPEAKER_01: Då har vi lite grann liksom så här.
- 1:28:34SPEAKER_01: Eller jämför med Ghana.
- 1:28:37SPEAKER_01: Såklart jag kan inte veta själva människan och dens kapacitet.
- 1:28:41SPEAKER_01: Men jag vet vilket länder de kommer ifrån.
- 1:28:44SPEAKER_01: Så om de går igenom fixotek så kommer jag att veta
- 1:28:51SPEAKER_01: vilken hjälp varje en behöver.
- 1:28:54SPEAKER_01: Det handlar om att lära känna.
- 1:28:55SPEAKER_01: Varför kan vi inte ha en fixotek där alla får på ett år
- 1:29:02SPEAKER_01: avdunsta, prata öppet, erfarenhet.
- 1:29:04SPEAKER_01: Lite grann som om den här fixoteken hålls av kuratorer
- 1:29:09SPEAKER_01: som ska också vara kognitiva.
- 1:29:13SPEAKER_01: Som ska också kanske skriva.
- 1:29:15SPEAKER_01: Men det här vill inte svenskarna göra.
- 1:29:19SPEAKER_01: Vad jobbigt.
- 1:29:20SPEAKER_01: Ska verkligen ligga människor så här?
- 1:29:23SPEAKER_00: Ja, just det.
- 1:29:24SPEAKER_00: Då klassificerar vi människor.
- 1:29:27SPEAKER_01: Då klassificerar vi.
- 1:29:28SPEAKER_01: Men grejen är att du måste.
- 1:29:34SPEAKER_01: Det blir ju en psykisk problem om jag går emot mig själv.
- 1:29:38SPEAKER_00: Nej, men man ska göra så.
- 1:29:40SPEAKER_01: Men jag kan inte tvinga.
- 1:29:42SPEAKER_01: Jag kan inte...
- 1:29:43SPEAKER_01: Om jag är nu ledare och jag har kommit på den här lösningen, de måste ju säga det till dig.
- 1:29:47SPEAKER_01: De måste ju lära känna dig och säga till dig, nej, det här ska du göra sig hos oss.
- 1:29:51SPEAKER_01: Så någonstans det här med att Sverige är så försiktiga på att inte bli kallat på rasister.
- 1:29:57SPEAKER_01: Och det är just det som händer när man kallar dem rasister.
- 1:30:00SPEAKER_00: Bara för att man är
- 1:30:00SPEAKER_01: så försiktig.
- 1:30:02SPEAKER_01: Och jag tycker att man ska inte vara så försiktig.
- 1:30:04SPEAKER_01: Så som politikerna själv säger.
- 1:30:05SPEAKER_01: Det här är ett svensk land.
- 1:30:07SPEAKER_01: Ta för dig.
- 1:30:09SPEAKER_01: Du är svensk, ta för dig.
- 1:30:10SPEAKER_01: Jag som invandrare säger till dig, ta för dig.
- 1:30:13SPEAKER_01: Alltså våga säga att nej men det här är Sverige.
- 1:30:17SPEAKER_01: Och vi gör saker och ting på ett visst sätt.
- 1:30:20SPEAKER_01: Det är väldigt viktigt för oss.
- 1:30:21SPEAKER_01: Och vi som invandrare först måste veta det här.
- 1:30:25SPEAKER_01: Inte som om det fanns en stackars kille som sa till mig så här.
- 1:30:29SPEAKER_01: Han bara, jag blir så arg i början.
- 1:30:32SPEAKER_01: Alla ser invandrare.
- 1:30:33SPEAKER_01: Welcome, welcome.
- 1:30:35SPEAKER_01: Nu när de själva har beslutat fel och de säger nej, vi misslyckats, vi har gjort fel.
- 1:30:39SPEAKER_01: De säger, invandrare, go back.
- 1:30:42SPEAKER_01: Men vad är mitt fel, säger han.
- 1:30:44SPEAKER_01: Och det är där, jag tycker det är lite ironiskt.
- 1:30:47SPEAKER_01: Jag tycker att när vi har, det finns ingen orsäkt.
- 1:30:50SPEAKER_01: Jag är en läkare och du är patient.
- 1:30:52SPEAKER_01: Jag hämtar dig från Afghanistan.
- 1:30:55SPEAKER_01: Jag hämtar dig från Ghana.
- 1:30:57SPEAKER_01: Jag vet mer om dig än vad du vet om mig.
- 1:31:00SPEAKER_01: Och du kommer till mitt land.
- 1:31:02SPEAKER_01: Varför skulle det vara rasistiskt eller kaxigt när jag hjälper dig?
- 1:31:06SPEAKER_01: Och jag ska ta mitt ansvar.
- 1:31:09SPEAKER_01: Och du ska faktiskt också vara tacksam för att jag hjälper dig.
- 1:31:13SPEAKER_01: För om du inte är tacksam, då betyder det att du inte hjälper ditt land heller.
- 1:31:16SPEAKER_01: Jag behöver inte dig.
- 1:31:17SPEAKER_01: Varför ska jag ha en sån person som inte ginnar sitt eget land och är tacksam?
- 1:31:21SPEAKER_01: Jag vill inte ha dig.
- 1:31:22SPEAKER_01: Så...
- 1:31:24SPEAKER_01: Man kan inte ha en
- 1:31:28SPEAKER_01: stil i det här sättet att vi är så starka,
- 1:31:32SPEAKER_01: vi vill ta emot alla, sjukvården, vi har husdjur som våra bebisar.
- 1:31:39SPEAKER_01: Nästa steg är att vi tar afghanska bebisar som våra bebisar.
- 1:31:44SPEAKER_01: Nej, de kommer klättra på era huvud.
- 1:31:46SPEAKER_01: Det går inte.
- 1:31:48SPEAKER_01: De kommer förstöra era barn för att de reagerar på känslor medan ni lär er barn att
- 1:31:53SPEAKER_01: inte reagera på känslor.
- 1:31:55SPEAKER_01: Ett barn som kommer komma in i den här familjen blir en komisk film istället.
- 1:32:00SPEAKER_01: Så förrän inte man accepterar.
- 1:32:03SPEAKER_01: Det spelar ingen roll hur jobbigt det är.
- 1:32:06SPEAKER_01: Det spelar ingen roll hur rätt eller fel det är från respektiva sida.
- 1:32:11SPEAKER_00: Men vi måste acceptera.
- 1:32:13SPEAKER_00: Det är så jag har installerat.
- 1:32:14SPEAKER_01: Det är så jag har installerat.
- 1:32:16SPEAKER_01: Om inte du kommer acceptera det så kommer du inte kunna jobba med mig på rätt sätt.
- 1:32:21SPEAKER_01: Och det är där felet är.
- 1:32:22SPEAKER_01: För du vill inte acceptera det du vet redan i faset i handen.
- 1:32:28SPEAKER_01: Vad händer med en människa som eventuellt blir våldtagen?
- 1:32:36SPEAKER_01: Dödat, torterat genom fler, två, tre generationer.
- 1:32:40SPEAKER_01: Vad händer med en sådan psyke?
- 1:32:42SPEAKER_01: Hur installeras den?
- 1:32:45SPEAKER_01: Vi letar efter sjukdomar som MS och andra sjukdomar.
- 1:32:49SPEAKER_01: Anledningar ifall det är biologiskt, ifall det är psykologiskt, ifall det är...
- 1:32:54SPEAKER_01: Genetiskt.
- 1:32:55SPEAKER_01: Varför kan vi inte leta just av frågorna kring just de här?
- 1:32:59SPEAKER_01: Varför måste det vara att jag kognitiv är svagare än dig eller jag är mindre begåvat än dig?
- 1:33:06SPEAKER_01: Varför kan det inte vara att människan är en imponerad varelse med en väldigt
- 1:33:14SPEAKER_01: gigantisk system som ligger här uppe?
- 1:33:19SPEAKER_01: Och tyvärr så ligger de flesta sinnen här också.
- 1:33:22SPEAKER_01: Så det är här vi uppfattar.
- 1:33:24SPEAKER_01: Och hur uppfattar afghaner här?
- 1:33:26SPEAKER_01: Inte så alls mycket.
- 1:33:28SPEAKER_01: För det sker inte mycket här.
- 1:33:30SPEAKER_01: Det sker mycket här.
- 1:33:31SPEAKER_01: Det är mycket överleva.
- 1:33:33SPEAKER_01: Hitta mat.
- 1:33:34SPEAKER_01: Vi hinner inte sitta.
- 1:33:36SPEAKER_01: Vi hinner inte sitta och tänka.
- 1:33:39SPEAKER_01: Borde jag frysa ner min mat till imorgon?
- 1:33:42SPEAKER_01: Du hinner inte.
- 1:33:44SPEAKER_01: Och jag tror...
- 1:33:47SPEAKER_01: Det är där vi missar varandra.
- 1:33:53SPEAKER_01: Jag idag förstår till exempel svenskarna för vad jag sa.
- 1:33:58SPEAKER_01: Nej, svenskarna är kalla.
- 1:33:59SPEAKER_01: De förhåller sig inte till känslor som mig.
- 1:34:01SPEAKER_01: Jag vill ha krav.
- 1:34:02SPEAKER_01: Idag förstår jag svenskarna.
- 1:34:04SPEAKER_01: Jag kan ha tålamod.
- 1:34:06SPEAKER_01: Även om det känns fruktansvärt att jag inte får en kram från min svensk kompis.
- 1:34:12SPEAKER_01: Jag hade tyckt det är så skönt att kunna dela känsla på det sättet också.
- 1:34:17SPEAKER_01: Men idag förstår jag hur min svensk kompis förhåller sig till sina känslor.
- 1:34:22SPEAKER_01: Och det är exakt som en kameleont
- 1:34:26SPEAKER_01: från Saudiarabien eller en huggorm från Sverige
- 1:34:29SPEAKER_01: eller en ön från Sverige.
- 1:34:32SPEAKER_01: Det är olika djur från olika delar av världen med en gigantisk system som är exakt
- 1:34:40SPEAKER_01: samma produkt men med olika förhållningssätt.
- 1:34:45SPEAKER_01: Jag har samma mobil med olika appar.
- 1:34:48SPEAKER_01: De apparna har olika nivåer och jag har olika nivåer på de apparna.
- 1:34:54SPEAKER_01: Det är så det är.
- 1:34:55SPEAKER_01: Och det är biologiskt.
- 1:34:56SPEAKER_01: Och varför kan vi inte gå då biologiskt?
- 1:34:59SPEAKER_01: Jag tror när ens huvud förstår så blir det så långt.
- 1:35:03SPEAKER_01: Och jag tror att svenskarnas huvud har inte heller förstått.
- 1:35:06SPEAKER_01: Fastän med facit i handen.
- 1:35:08SPEAKER_01: Och jag tror att invandrares huvud har inte heller förstått.
- 1:35:11SPEAKER_01: Och båda är trötta.
- 1:35:12SPEAKER_01: Och båda är ledsna.
- 1:35:14SPEAKER_01: Och båda kastar på varandra.
- 1:35:16SPEAKER_01: Och idag har vi kommit till en punkt där båda kanske är skeptiska.
- 1:35:22SPEAKER_01: Båda kanske vill lära sig på nytt.
- 1:35:25SPEAKER_01: Det är så jag upplever i alla fall.
- 1:35:27SPEAKER_01: Och...
- 1:35:28SPEAKER_01: Och jag tror att det är det här.
- 1:35:29SPEAKER_01: Jag tror integrationen kommer.
- 1:35:32SPEAKER_01: Det spelar ingen roll hur smart man är, hur mycket man har jobbat.
- 1:35:37SPEAKER_01: Så fort det är en levande varelse med en gigantisk system som exakt som min och din
- 1:35:44SPEAKER_01: men har levt på en annan plats i en längre tid så kan vi inte förvänta oss att den
- 1:35:51SPEAKER_01: är installerad på det sättet eller den förhåller sig till sina känslor på det sättet
- 1:35:56SPEAKER_01: som jag gör.
- 1:35:57SPEAKER_01: Och det Det har jag lärt mig i Sverige.
- 1:36:00SPEAKER_01: I svensk litteratur.
- 1:36:02SPEAKER_00: Jättebra.
- 1:36:02SPEAKER_01: Och jag tycker det är det som kanske behöver lyftas lite mer.
- 1:36:06SPEAKER_01: Nu pratar jag väldigt passionerad och som om folk inte har testat någonting.
- 1:36:09SPEAKER_01: Det vill jag inte heller säga.
- 1:36:11SPEAKER_01: Jag har bara en passion...
- 1:36:12SPEAKER_00: Vad skulle du säga till...
- 1:36:15SPEAKER_00: Nu vet vi inte vad det blir för regering då.
- 1:36:17SPEAKER_00: Men nu till nästa statsminister.
- 1:36:20SPEAKER_00: Vad ska ni göra?
- 1:36:21SPEAKER_00: För det är ju så mycket snack om att skicka tillbaka invandrare.
- 1:36:24SPEAKER_00: Du direkt har gjort något litet fel och så ska du tillbaka.
- 1:36:27SPEAKER_00: Den här rädslan och att man skyller allt...
- 1:36:31SPEAKER_00: Gängvåld på invandringen och allt vad det är.
- 1:36:35SPEAKER_00: Vad är det viktigaste för att få invandrare och svenskar att bättre förstå varandra?
- 1:36:40SPEAKER_00: Jag tycker att vara ärliga, vara mer hård, bestraffa.
- 1:36:57SPEAKER_01: Konsekvenstänkande.
- 1:36:58SPEAKER_01: Det här är det svenska samhällssätt att gå.
- 1:37:03SPEAKER_01: Både genom skolan och både i en diskussion.
- 1:37:06SPEAKER_01: Tänk, folk måste ta sitt ansvar.
- 1:37:08SPEAKER_01: Kräv det ansvaret från den personen.
- 1:37:11SPEAKER_01: Tveka inte.
- 1:37:12SPEAKER_01: Anpassa det inte.
- 1:37:13SPEAKER_01: Är det jobb, då kräver det ansvaret.
- 1:37:15SPEAKER_01: Var mer en ärlig dialog i det hela.
- 1:37:19SPEAKER_01: Och en till grej då.
- 1:37:21SPEAKER_01: Det här med att...
- 1:37:24SPEAKER_01: Gör om, gör rätt, lär känna varandra på nytt.
- 1:37:27SPEAKER_01: Vad gör ni i så fall med adoptiva svenskar när de begår brott?
- 1:37:34SPEAKER_01: Skickar ni i detta läge mitt ex-pojkvän tillbaka till Sri Lanka?
- 1:37:39SPEAKER_01: Det går inte,
- 1:37:41SPEAKER_01: det där är lite...
- 1:37:42SPEAKER_01: För mig blir det ju... Varför skulle jag inte vara en stökig person?
- 1:37:46SPEAKER_01: När jag är 38 år.
- 1:37:48SPEAKER_01: När inget land har accepterat mig.
- 1:37:50SPEAKER_01: När jag har springit runt.
- 1:37:52SPEAKER_01: När jag har haft så jobbigt i mitt liv.
- 1:37:56SPEAKER_01: I hela det här resa så känner jag Sverige som mitt land.
- 1:38:00SPEAKER_01: Jag känner Sverige som har gett mig plats.
- 1:38:02SPEAKER_01: Men bara för att jag pratar om de bristerna som finns i Sverige betyder inte att jag
- 1:38:07SPEAKER_01: ska kastas ut.
- 1:38:08SPEAKER_01: Bara för att jag lyfter det här.
- 1:38:10SPEAKER_01: Nej, jag är svensk.
- 1:38:11SPEAKER_01: Jag älskar Sverige.
- 1:38:13SPEAKER_01: När jag hör att någon säger att
- 1:38:17SPEAKER_01: När du gör fel så ska du kastas ut.
- 1:38:19SPEAKER_01: Det är orättvist.
- 1:38:20SPEAKER_01: Jag känner många svenskar som gör fel.
- 1:38:23SPEAKER_01: Varför får jag och den personen inte behandlas på samma sätt?
- 1:38:26SPEAKER_01: Är inte det en rasteori?
- 1:38:29SPEAKER_01: Det är lite som om jag skulle adoptera dig och du är vit bland mina svartskare barn.
- 1:38:36SPEAKER_01: Då skulle jag säga till dig att du får lite annorlunda regler.
- 1:38:39SPEAKER_01: Alltså det går inte,
- 1:38:41SPEAKER_01: du har hämtat en person,
- 1:38:43SPEAKER_01: den har bott här,
- 1:38:43SPEAKER_01: den har integrerat sig,
- 1:38:45SPEAKER_01: den har fått hopp,
- 1:38:46SPEAKER_01: den har släppt sin vilda sida och sagt såhär,
- 1:38:49SPEAKER_01: nu ska jag bli kognitiv,
- 1:38:50SPEAKER_01: nu behöver jag inte ha det här vilda djuret med mig,
- 1:38:52SPEAKER_01: för nu behöver jag inte överleva.
- 1:38:54SPEAKER_01: Vi tar Sverige det vilda djuret från den här stackars afghanen.
- 1:38:58SPEAKER_01: Och när den går till Afghanistan, den kommer dö direkt där.
- 1:39:01SPEAKER_01: För den behöver sina vilda sidor med sig.
- 1:39:03SPEAKER_01: Så ni tar så mycket från den personen att gå tillbaka och överleva där.
- 1:39:08SPEAKER_01: För den tänker så här, nej man ska vara snäll mot varandra.
- 1:39:11SPEAKER_01: Talibanerna lyssnar inte på det här.
- 1:39:14SPEAKER_01: Han måste gå tillbaka lika hård.
- 1:39:16SPEAKER_01: Så i så fall om ni nu ska skicka en afghan, integrera inte den.
- 1:39:23SPEAKER_01: När är man snäll i så fall?
- 1:39:26SPEAKER_01: Var snäll, skicka inte tillbaka, skulle jag säga.
- 1:39:29SPEAKER_01: Istället skulle jag säga så här, låt oss ha en öppen dialog och låt oss prata om vår biologi.
- 1:39:37SPEAKER_01: Låt mig säga mina känslor till dig och jag tror att vi behöver prata lite öppet mer
- 1:39:42SPEAKER_01: om känslorna.
- 1:39:44SPEAKER_01: Och jag tycker att invandrare ska också sluta ha tacksamhetsstämpel.
- 1:39:48SPEAKER_01: Jag tycker att många invandrare har tacksamhetsstämpel.
- 1:39:52SPEAKER_00: Det är ett sätt att integrera sig.
- 1:39:54SPEAKER_00: Det är ett sätt att integrera sig.
- 1:39:57SPEAKER_01: Jag älskar Sverige och det är därför jag kommer att prata från mina känslor oavsett
- 1:40:00SPEAKER_01: varen jag är med vem jag är.
- 1:40:01SPEAKER_01: Och jag tycker att det här är det bästa sättet för oss att lära känna varandra.
- 1:40:06SPEAKER_01: Att utveckla Sverige framåt och få det bästa hjälpen.
- 1:40:10SPEAKER_01: För jag är inte farlig.
- 1:40:12SPEAKER_01: Jag reagerar på känslan på ett annat sätt.
- 1:40:15SPEAKER_00: Tack.
- 1:40:16SPEAKER_00: Jag tycker vi avslutar ganska starkt.
- 1:40:18SPEAKER_00: Men innan vi gör det...
- 1:40:20SPEAKER_00: Jag har inte sagt någonting nästan.
- 1:40:21SPEAKER_00: Jag är lite sjuk.
- 1:40:23SPEAKER_00: Jag vet inte om det har märkts.
- 1:40:27SPEAKER_00: Men Farzana, du vill ju också starta en podd.
- 1:40:30SPEAKER_00: För du älskar att prata.
- 1:40:31SPEAKER_00: Och du har så mycket intressanta tankar.
- 1:40:35SPEAKER_00: Jag tycker att du ska göra det.
- 1:40:37SPEAKER_01: Vad har du tänkt dig för sorts podden?
- 1:40:43SPEAKER_01: Jag hade först en idé att det skulle vara mellan himlen och jord.
- 1:40:50SPEAKER_01: Det ska hetas.
- 1:40:51SPEAKER_01: För jag vill prata om allt.
- 1:40:53SPEAKER_01: Jag vill inte lägga det snabbt i en fack där det ska vara rätt eller fel eller svart
- 1:40:59SPEAKER_01: eller vit eller smart eller dum.
- 1:41:02SPEAKER_01: Jag vill prata om alla nyanser.
- 1:41:04SPEAKER_01: Gärna mer.
- 1:41:06SPEAKER_01: Jag vill utforska.
- 1:41:07SPEAKER_01: En diamant har sex sidor för att den ska bli diamant.
- 1:41:11SPEAKER_01: Utryttar du en av sidorna så är den inte längre diamant.
- 1:41:15SPEAKER_01: Och det är så jag vill ha en diskussion.
- 1:41:17SPEAKER_01: Jag vill ta ett ämne och prata om alla sidor.
- 1:41:20SPEAKER_00: Och du kan tänka dig att prata om precis vad
- 1:41:22SPEAKER_01: som helst.
- 1:41:22SPEAKER_00: Nu pratar vi om ditt liv och invandringsproblem.
- 1:41:27SPEAKER_00: Vi skulle faktiskt kunna prata om något annat.
- 1:41:30SPEAKER_01: Jag vill prata om kvinnokropp.
- 1:41:32SPEAKER_01: Jag vill prata om skönhetsideal.
- 1:41:37SPEAKER_01: Nu för tiden,
- 1:41:38SPEAKER_01: jag har ju sett på TikTok,
- 1:41:40SPEAKER_01: folk slår sina käke, små unga killar för att få lite lyftare.
- 1:41:45SPEAKER_01: Det finns så mycket skönhetsidealer, vad betyder skönhet egentligen?
- 1:41:50SPEAKER_01: Var lär jag mig vad skönhet betyder?
- 1:41:52SPEAKER_01: Varför kan jag inte acceptera mina tänder så här vampiriska?
- 1:41:56SPEAKER_01: Behöver det komma ifrån Sverige?
- 1:41:58SPEAKER_01: Kanske när jag åker till Indien, de kanske vill ha tillbaka dem långa.
- 1:42:03SPEAKER_01: Så var är min skönhet?
- 1:42:05SPEAKER_01: Så det är så mycket saker jag hade velat prata om bara...
- 1:42:10SPEAKER_00: Det kommer du att klara alldeles strålande.
- 1:42:13SPEAKER_00: Tack så hemskt mycket.
- 1:42:14SPEAKER_00: Det var jätteroligt att få lyssna på dig.
- 1:42:16SPEAKER_01: Tack så mycket för att jag fick komma och tack för att ni allihopa ville lyssna på mig.
- 1:42:21SPEAKER_01: Tack så mycket.
- 1:42:22SPEAKER_00: Så det här var ett lite annorlunda intervjusamtal här i dissidentpodden.
- 1:42:30SPEAKER_00: Skicka gärna kommentarer och ge Farisana lite tips om vad man ska göra för att nå ute.
- 1:42:37SPEAKER_00: Du är ju en sån där influencer.
- 1:42:45SPEAKER_00: Du kanske ska ha kortisar på TikTok.
- 1:42:49SPEAKER_00: Korta snabbisar.
- 1:42:51SPEAKER_00: Och sen ha längre poddsamtal också.
- 1:42:54SPEAKER_01: Kanske.
- 1:42:55SPEAKER_01: Jag tänker på att få folk
- 1:42:57SPEAKER_00: intresserade.
- 1:42:59SPEAKER_00: Du har ju sån utstrålning.
- 1:43:01SPEAKER_00: Du skulle göra det jättebra.
- 1:43:04SPEAKER_01: Jag är ju ingen expert på detta.
- 1:43:06SPEAKER_01: Jag vill ha en podd där jag Vill verkligen bjuda en busschaufför, en 7-Eleven?
- 1:43:13SPEAKER_00: Jag tycker att vi oftast frågar... En sån här Fodora-moppe-snubbe från
- 1:43:21SPEAKER_01: Bangladesh.
- 1:43:23SPEAKER_01: Jag tycker att alla människor som bor i det här landet.
- 1:43:27SPEAKER_01: Det är viktigt att höra de flestas åsikter och tankar- utan att behöva kasta
- 1:43:32SPEAKER_01: in det i rätt eller fel box.
- 1:43:34SPEAKER_01: Jag tror det hade hjälpt så många människor psykiskt- att man inte är ensam i ett
- 1:43:40SPEAKER_01: visst tänkande.
- 1:43:43SPEAKER_00: Det låter bra.
- 1:43:44SPEAKER_00: Nu måste vi avsluta.
- 1:43:45SPEAKER_00: Tack så mycket.
- 1:43:50SPEAKER_01: Ja!
- 1:43:51SPEAKER_01: Strålande.
- 1:43:52SPEAKER_01: Och var jag ju en bil?
- 1:43:53SPEAKER_00: Nej, nej.
- 1:43:54SPEAKER_00: Det var jag som var så trött bara.
- 1:43:56SPEAKER_00: Och hade så ont i ryggen hela tiden.
- 1:43:58SPEAKER_01: Åh, förlåt mig.
- 1:44:00[music]