Latest / OPSIS poddserie om industriell gasövervakning / #13: Luftföroreningar Del 2 - Källor till gasformiga ämnen
Transcript
- 0:00Speaker: Välkommen till OPSIS poddserie om gasövervakning i industrin.
- 0:04Speaker: Detta är den andra delen i en miniserie om luftföroreningar.
- 0:10Speaker: Vilka är källorna till gasformiga luftföroreningar.
- 0:14Speaker: Diskussionen bygger på OPSIS blogg i samma ämne.
- 0:22Speaker 2: Välkommen! Idag har du skickat oss en hög med material om ett ämne som vi alla tror att vi förstår.
- 0:29Speaker 2: Luftföroreningar.
- 0:31Speaker 2: Man ser ju en rykande skorsten eller känner lukten av avgaser och tänker direkt där är boven.
- 0:38Speaker 2: Men det vi ska göra idag är att agera lite som detektiver.
- 0:42Speaker 2: Vi ska följa spåren i ditt underlag och se om de där liksom uppenbara misstänkta verkligen är de enda gärningsmännen.
- 0:50Speaker 1: Det är en perfekt liknelse.
- 0:52Speaker 1: För det visar sig ju ganska snabbt att brottsplatsen är mycket större än vi tror.
- 0:57Speaker 1: Och listan över misstänkta är lång och faktiskt förvånansvärt varierad.
- 1:04Speaker 1: Det handlar inte bara om de bovarna utan också om medbrottslingar och till och med föroreningar som skapas långt efter att det ursprungliga brottet begås.
- 1:13Speaker 2: Ett mysterium med tusentals ledtrådar. Vårt uppdrag är att gå igenom ditt material och pussla ihop den här bilden. Vi börjar väl med den mest kända misstänkta av dem alla, den som alla pekar på först: storskalig förbränning.
- 1:29Speaker 1: Den är definitivt huvudmisstänkt av en anledning.
- 1:32Speaker 1: Den är ju inblandad i nästan allt vi gör, från att driva våra bilar till att ge oss elektricitet.
- 1:39Speaker 2: Ja, ditt underlag dyker rakt ner i förbränningsprocesser. Det första som slår mig är en intressant distinktion mellan ideal förbränning, alltså hur det borde fungera i en perfekt värld, och vad som faktiskt händer i en bilmotor eller ett kraftverk.
- 1:55Speaker 1: Och den skillnaden är ju hela kärnan i problemet. I en fysikbok, under ideala förutsättningar, tar du bränsle, lägger till exakt rätt mängd syre och ut kommer bara två helt ofarliga saker: vattenånga och koldioxid, CO₂.
- 2:13Speaker 2: En skinande ren process på papper.
- 2:15Speaker 2: Exakt.
- 2:15Speaker 2: Just koldioxiden, CO₂, nämner källan som den vanligaste luftföroreningen på planeten, sett till volym. Även om den finns naturligt är det den del som vi människor har skapat som ligger bakom den förstärkta växthuseffekten.
- 2:34Speaker 2: Men det är i den verkliga, smutsiga världen som det blir komplicerat.
- 2:38Speaker 1: Verkligen. För i verkligheten är förbränningen i princip aldrig perfekt. Den är ofullständig, den är rörig, och det är då en hel cocktail av andra mer direkt giftiga eller skadliga gaser bildas. Materialet listar dem ganska systematiskt. Först har vi kolmonoxid, CO. Den kan man se som en halvfärdig koldioxid. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med syre i blandningen för att slutföra processen.
- 3:06Speaker 2: Sen nämns svaveldioxid (SO₂) och väteklorid (HCl). De här kommer alltså inte från själva processen, utan är mer som oönskade passagerare i bränslet.
- 3:17Speaker 1: Om du är eldar med kol eller olja som innehåller svavel eller klor, då följer de helt enkelt med ut i avgaserna.
- 3:24Speaker 2: Så det handlar inte bara om hur vi eldar.
- 3:26Speaker 1: Ja, utan vad vi eldar.
- 3:28Speaker 1: Exakt.
- 3:29Speaker 1: Men den punkt du markerat och som jag håller med om är fascinerande är kvävoxiderna.
- 3:34Speaker 1: De kommer varken från offullständig förbränning eller från föroreningar i bränslet.
- 3:39Speaker 2: Just det, de kommer från själva luften.
- 3:41Speaker 2: Det är en sån där detalj som är lätt att missa.
- 3:43Speaker 2: Man tänker att luften är passiv men så är det ju inte.
- 3:46Speaker 1: Verkligen inte.
- 3:46Speaker 1: Luften vi andas består till nästan 80 % av kväve. Kväve är normalt extremt stabilt. Det krävs en otrolig mängd energi för att bryta isär de där molekylerna. Men den brutala hettan och det höga trycket inuti en bilmotor eller en industriugn, vi pratar över 1 000 grader Celsius, är precis den kraft som krävs. Den slår sönder kvävemolekylerna och får dem att reagera med syret i luften. Resultatet är kvävemonoxid och kvävedioxid, tillsammans NOx.
- 4:21Speaker 2: Så vi skapar en förorening ur själva luften. Bara genom att göra den tillräckligt varm.
- 4:26Speaker 1: I princip ja.
- 4:27Speaker 2: Och den sista punkten på listan är kolväten eller VOC:er. De är nästan motsatsen, bränsle som inte alls har reagerat.
- 4:35Speaker 1: Exakt.
- 4:36Speaker 1: Det är som små droppar eller ångor av bensin eller diesel som bara slinker igenom hela processen och åker rakt ut i avgasröret.
- 4:45Speaker 1: Gruppen flyktiga organiska föreningar VOC är en hel familj av sådana ämnen och som vi kommer se senare är de inte bara ett problem i sig själva, det är också en nyckelingrediens för att skapa helt andra problem.
- 4:59Speaker 2: Så förbränning handlar i grunden om ofullständighet, orenheter i bränslet och den rena råa kraften i värmen. Men det får mig att tänka på nästa punkt i ditt material. Vad händer när det inte är energin som är problemet, utan när själva tillverkningsprocessen är källan? Jag tänker tung industri.
- 5:19Speaker 1: Det är en utmärkt övergång, för det är nästa stora kategori av misstänkta.
- 5:24Speaker 1: Många industrier är förstås stora energianvändare och släpper ut hela den cocktail vi just beskrev.
- 5:31Speaker 1: Men utöver det kan själva kemin i tillverkningen ge upphov till väldigt specifika utsläpp.
- 5:36Speaker 1: Källorna du skickat ger några belysande exempel.
- 5:40Speaker 2: Ja, låt oss gå igenom dem.
- 5:41Speaker 2: Det gör det som mycket mer konkret.
- 5:43Speaker 2: Först ut oljeraffinaderier.
- 5:46Speaker 1: Ett raffinaderi är som ett gigantiskt kemiskt kök. Man kokar, separerar och omvandlar råolja till hundratals olika produkter. Från ventiler, pumpar och rör kan kolväten läcka ut. Dessutom är en viktig process att ta bort svavel från råoljan. Det är bra för slutprodukten, men det frigör ju svavlet som illaluktande vätesulfid eller svaveldioxid.
- 6:08Speaker 2: Och sen har vi kemisk produktion och gödselmedelstillverkning. Där kan listan på utsläpp bli oändlig.
- 6:16Speaker 1: I princip allt beror på vad du tillverkar. Källan nämner formaldehyd och toluen, men det kunde lika gärna vara något annat. Gödselmedel är ett bra specifikt exempel, eftersom hela industrin bygger på att framställa ammoniak, NH₃. Och ammoniak är en gas som är notorisk för att hitta vägar att läcka ut.
- 6:36Speaker 2: Slutligen smältverk.
- 6:38Speaker 2: Där tänker jag mig att det är både energin och råmaterialet som är problemet.
- 6:42Speaker 1: Precis. Ta ett kopparsmältverk som Rönnskärsverken, som historiskt använt svavelrik malm. Då kan ju utsläppen av svaveldioxid bli enorma. Ett aluminiumsmältverk har ett helt annat problem. Där används kraftfulla elektrolytbad med fluorider för att skilja metallen från malmen. Den processen kan frigöra den väldigt aggressiva och frätande gasen vätefluorid.
- 7:06Speaker 2: Så det som slår mig här är att det inte finns något som heter ett industriutsläpp.
- 7:11Speaker 2: Varje anläggning, varje process har sitt eget kemiska fingeravtryck.
- 7:16Speaker 1: Det är en perfekt sammanfattning, och det här är anledningen till att generella lösningar sällan fungerar.
- 7:22Speaker 1: Man kan inte lösa utsläppen från ett smältverk med samma teknik som man använder för ett raffinaderi.
- 7:27Speaker 1: Problemet är lika specialiserat som industrin själv.
- 7:31Speaker 1: Det kräver skräddarsydda lösningar
- 7:33Speaker 2: Okej, från de högteknologiska industrierna till en källa som känns betydligt mer jordnära, bokstavligen talat, ditt underlag ut jordbruket.
- 7:44Speaker 2: Ärligt talat när man tänker på rykande skorstenar känns det svårt att tro att jordbruket kan spela i samma liga.
- 7:51Speaker 1: Det är en vanlig reaktion.
- 7:53Speaker 1: En enskild ko släpper förstås inte ut lika mycket som ett stålverk.
- 7:57Speaker 1: Men källorna är tydliga när man samlar tusentals eller miljontals djur på en begränsad yta som i modernt jordbruk.
- 8:05Speaker 1: Då blir den samlade effekten enorm.
- 8:08Speaker 1: Det handlar om skalan.
- 8:10Speaker 1: Det blir en av de absolut största källorna för vissa specifika gaser.
- 8:14Speaker 2: Och det är inte samma gaser som från förbränningen tror jag.
- 8:17Speaker 1: Nej, och det är det som är så intressant. Här är de två huvudmisstänkta metan, CH₄, och ammoniak, NH₃. Metan kommer dels från djurens matsmältning. Idisslare som kor är i princip små metanfabriker. Och dels från gödsel som bryts ner utan tillgång till syre. Ammoniaken kommer också från gödsel och urin.
- 8:38Speaker 2: Vänta lite.
- 8:39Speaker 2: Ammoniak är precis den gasen vi pratade om från gödselmedelsfabriker.
- 8:44Speaker 1: Finns det en koppling här?
- 8:46Speaker 1: Absolut.
- 8:46Speaker 1: Det är i grunden samma kemi.
- 8:48Speaker 1: Fabriken tillverkar ammoniak för att skapa konstgödsel djurens biologi och gödselns nedbrytning frigör ammoniak naturligt.
- 8:56Speaker 1: Så jordbruket släpper ut samma ämne som en kemisk industri fast av biologiska skäl.
- 9:03Speaker 1: Det visar verkligen hur breda och oväntade källorna kan vara.
- 9:07Speaker 2: Okej, det här är delen av ditt material som jag verkligen fastnade för.
- 9:11Speaker 2: Vi har pratat om föroreningar som släpps ut direkt från en källa.
- 9:15Speaker 2: En bil, en fabrik, en ko.
- 9:17Speaker 2: Men nu kommer vi till det som kallas sekundära föreningar de som inte finns från början utan som föds uppe i atmosfären.
- 9:25Speaker 2: Huvudexemplet är marknära ozon.
- 9:28Speaker 1: Ja, och att förstå det här konceptet är nyckeln till att förstå modern luftkvalitet.
- 9:33Speaker 1: Det finns ingen ozonskorsten, inga större direkta mänskliga utsläpp.
- 9:38Speaker 1: Istället är atmosfären en gigantisk kemisk reaktor.
- 9:42Speaker 1: Vi släpper ut vissa ingredienser och sedan under rätt förhållanden, sköter solen resten.
- 9:48Speaker 2: Den där kemiska soppan som du nämnde, vilka är ingredienserna i den?
- 9:52Speaker 1: De viktigaste är just två av de ämnen vi redan har identifierat som misstänkta. Kväveoxiderna från förbränning och de flyktiga organiska föreningarna, VOC, från ofullständigt förbränt bränsle, men också från lösningsmedel och industrier. De är råmaterialet. Men för att reaktionen ska starta krävs en tändande gnista.
- 10:14Speaker 2: Soljus.
- 10:16Speaker 1: Energin i solens strålar är katalysatorn som drar igång en komplex kedjereaktion som omvandlar NOX och VOC till ozon.
- 10:25Speaker 2: Ja, just det.
- 10:26Speaker 1: Det här är anledningen till att höga ozonhalter nästan uteslutande är ett sommarproblem.
- 10:32Speaker 1: Mer sol och högre temperaturer betyder en snabbare och effektivare reaktion.
- 10:37Speaker 2: Det är logiskt, men här kommer den där nästan paradoxala detaljen i källorna.
- 10:42Speaker 2: De allra högsta ozonhalterna uppmätas ofta inte i städerna där utsläppen av ingredienserna är som störst.
- 10:49Speaker 2: Hur i hela friden går det ihop.
- 10:52Speaker 1: Det är en fascinerande och helt kontraintuitiv poäng.
- 10:55Speaker 1: Det vänder ju upp och ner på vad man tror sig veta.
- 10:58Speaker 1: Det beror på en kombination av två faktorer.
- 11:01Speaker 1: För det första, kemin tar tid.
- 11:03Speaker 1: Tänk dig ett moln av avgaser från morgonrusningen i en storstad.
- 11:08Speaker 1: Det molnet börjar sakta driva med vinden.
- 11:10Speaker 1: Det kan ta flera timmar innan solen står tillräckligt högt på himlen för att ozonbildningen ska ta fart på allvar.
- 11:18Speaker 2: Så problemet exporteras.
- 11:19Speaker 2: Staden skickar iväg en gör dig själv sats för ozon till landsbygden.
- 11:24Speaker 1: Exakt.
- 11:25Speaker 1: Men det finns en faktor till som är ännu mer paradoxal.
- 11:29Speaker 1: Ozon är en väldigt reaktiv molekyl.
- 11:32Speaker 1: I en stad med mycket färska utsläpp, särskilt av kvävemonoxid, NO, kan ozonet faktiskt reagera med de nya avgaserna och brytas ner igen.
- 11:42Speaker 1: Ja, det förbrukas lokalt.
- 11:44Speaker 1: Men ute på landsbygden dit ozonmolnet har drivit är luften i övrigt renare.
- 11:49Speaker 1: Där finns inte lika mycket av de andra föroreningarna som kan bryta ner ozonet.
- 11:54Speaker 2: Så när ozonet väl har bildats och nått landsbygden finns det inget som stoppar det. Det kan bara fortsätta att byggas på. Det är helt otroligt. Det betyder att om jag flyttar ut på landet för att få frisk luft en varm sommardag kan jag i själva verket andas in föroreningar som skapades av morgonrusningen i stan.
- 12:13Speaker 1: Precis den slutsatsen. När man blandar det här nybildade ozonet med resterna av dess föregångare, NOx och VOC, och lägger till lite svaveldioxid och partiklar, då har du receptet på det som kallas fotokemisk smog. Den där gulbruna, irriterande dimman som man förknippar med städer som Los Angeles, men som kan uppstå var som helst där förhållandena är de rätta.
- 12:36Speaker 2: Innan vi knyter ihop säcken.
- 12:37Speaker 2: Ditt underlag nämner också att vi inte kan skylla allt på människan.
- 12:42Speaker 2: Naturen har sina egna utsläppskällor.
- 12:45Speaker 2: Det är väl de misstänkta som vi aldrig kan ställa inför rätta.
- 12:50Speaker 1: Det är viktigt att ha med dem för perspektivets skull, även om de mänskliga källorna dominerar i de flesta bebodda områdena. Den mest dramatiska naturliga källan är vulkaner. Ett enda stort utbrott kan spy ut mer svaveldioxid på några dagar än vad hela Europas industri gör på ett år. Men det kan också vara mer konstanta, lågintensiva utsläpp från geotermiska områden med svavelföreningar.
- 13:19Speaker 2: Och metan nämns också som en naturlig källa.
- 13:23Speaker 2: Det finns enorma mängder metan bundet i permafrosten och i våtmarker.
- 13:29Speaker 2: När permafrosten tinar på grund av ett varmare klimat kan dessa naturliga depåer börja läcka och skapa lokala heta punkter med extremt höga koncentrationer.
- 13:42Speaker 1: Det är en naturlig källa, men en som vi människor riskerar att förstärka.
- 13:47Speaker 2: Så när vi nu har följt alla dessa spår från det uppenbara till det komplexa.
- 13:52Speaker 2: Vad är den stora slutsatsen från vår lilla detektivundersökning?
- 13:56Speaker 2: För mig är det inte bara att listan på misstänkta är lång utan att de alla är sammanlänkade i ett komplicerat nätverk.
- 14:04Speaker 1: Det är den absolut viktigaste insikten.
- 14:07Speaker 1: Det är ett system.
- 14:08Speaker 1: Utsläpp från en källa, trafikens kvävoxider i en stad blir byggstenar för ett helt annat problem.
- 14:16Speaker 1: Höga ozonhalter på en helt annan plats timmar senare.
- 14:20Speaker 1: Utsläpp av ammoniak från jordbruket kan färdas långa sträckor och bidra till försurning och övergödning i känsliga ekosystem långt borta.
- 14:29Speaker 1: Att förstå de här sambanden är själva nyckeln.
- 14:33Speaker 2: Man kan inte bara titta på vad som kommer ut ur ett enskilt avgasrör och tro att man ser hela sanningen.
- 14:38Speaker 2: Det leder oss till en sista tanke som vi vill lämna dig att fundera vidare på, som bygger på just den här komplexiteten.
- 14:45Speaker 2: Ditt material beskriver var gaserna kommer ifrån, men det antyder också det här otroligt komplexa samspelet.
- 14:52Speaker 2: Så frågan man kan ställa sig är när vi nu med allrätt försöker minska en typ av utsläpp, säger att vi elektrifierar hela bilflottan för att bli av med NOx och vi och se från avgasrör.
- 15:05Speaker 2: Vad händer då med den kemiska soppan i atmosfären?
- 15:09Speaker 1: Det är den stora frågan.
- 15:11Speaker 1: Om vi drastiskt ändrar balansen mellan ingredienserna, hur påverkar det bildandet av sekundära föroreningar som ozon?
- 15:18Speaker 1: Svaret är inte alltid självklart.
- 15:20Speaker 1: Att minska en förorening kan ibland paradoxalt nog leda till en tillfällig ökning av en annan på en annan plats.
- 15:28Speaker 1: Att navigera i de här oavsiktliga konsekvenserna är en av de största utmaningarna framöver?