Latest / Hångla Upp Livet/Bästa Versionen av Dig Själv / Hångla Upp Livet / Bästa Versionen Av Dig Själv - Gäst: Malin Hedlund
Transcript
- Jenny Rosencrantz: Hej och välkommen till ett nytt avsnitt av bästa versionen av dig själv, Hångla upp livet. Idag är jag på Arena Platina, Vasakronans co-working ställe. Jag har en gäst med mig som jag är väldigt nyfiken på, men hon sitter i en annan del av Sverige, tror jag. Och det får hon berätta alldeles strax själv. Så Malin Hedlund, välkommen! Malin: Tack Jenni, jag har verkligen sett fram emot den här dagen när vi skulle snacka, du och jag pratar. Jag sitter faktiskt i Bergen just idag, i Norge. Här är landsorg. Jenny Rosencrantz: Just det. Malin: Men normalt så är jag i Sverige och på väg till Stockholm. att ja, det lite blandat, det är så vårt liv ser ut. Kan man säga. Jenny Rosencrantz: För dem som inte vet... Nu ser jag att min bild har frysit lite här. Vi Malin: Mm. Mm. Jenny Rosencrantz: fortsätter i alla fall, tycker jag. För dem som inte vet, är det Malin Hedlund. Malin: Mm? Jenny Rosencrantz: Vem är Malin Hedlund? Malin: Det här är en så stor fråga. Vem är jag? Vem är du? Jag skulle säga så här att jag kommer ihåg att jag fick den här frågan en gång av en kund. Han skulle bli en kund. Vi skulle leverera ett jättestort uppdrag i Göteborg. Och så ställde han mig en fråga. Vem är du? Och jag vill inte veta, han, vad du har för CV. Utan vem är du? Jag älskar det där. Sen dess har jag verkligen tänkt att jag är en nyfiken Jag är glad. Jag vill människor väl. Det därför jag har valt det yrket jag har valt. Jag älskar att möta en människa och den här klassiska. Men jag menar verkligen det. Att lämna henne eller honom lite bättre än jag fann honom eller henne. Den känslan... Det är på något vis att det har... styrt hela mitt liv ända sedan jag var liten. Jag vill att människor ska må bra, de ska vara glada, att de ska liksom... Skina, det är vem jag är. Väldigt mycket. Jenny Rosencrantz: Hej! Jag blir lite nyfiken då, för du säger liksom det du jobbar med. Så vad jobbar du med? Malin: Jag jobbar och har gjort nu i 30 år med personlig utveckling, personledarutveckling. I det ingår allt från kommunikationsträning till stresshantering till självledarskap som jag vet att vi kommer gå in lite granna på till mindset och mentala modeller och så vidare. Så att man kan väl säga, jag kallar mig för human... Human fulfillment advisor numera. att det handlar om att människor ska på något vis fulfill their lives. det är vad jag hjälper dem med. Supportar, guidar, coachar. Jenny Rosencrantz: Hur har du jobbat över hela världen? Berätta lite mer. Malin: Ja, Jag började i Göteborg och när jag fick jobbet första gången så visste jag inte ens första gången. Alltså när jag började min bana. Jag fattar inte hur man uttalar det här bolaget som jag sökte till. Dale Carnegie säger man på engelska. Jenny Rosencrantz: Ja det kan vi göra, det så? Malin: Yes. Och jag vet att jag bara så här drogs mot den här annonsen för jag kände, yes det där vill jag göra. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Men han som anställer mig såg någonting hos mig som blev min karriär. Det vill säga att jobba med människor och utveckla människor. det började i Göteborg för det var där vi, jag börjar med vuxna barn om man säger så och barnen är födda. Och sedan så därifrån så... Jag jobbade många år. med de här sakerna och sen fick jag en utmattning och hade redan då börjat fundera på vad är det jag ska göra för någonting mer. Alltså vad är det jag ser, vad har jag sett hos alla ledare som jag hjälper dem med. Och då kände jag så starkt att det är både det mentala och det fysiska och jag kommer väldigt mycket från det fysiska. Jag har varit gymnast i grunden, gick idrottsgymnasium i Katrineholm, träning, prestation, disciplin och allt det här. Och vi kommer så långt med det. Men det mentala måste också med. Det kroppsliga på ett annat sätt måste med. Och det var det jag längtade efter att få jobba med på ett annat sätt. då startade jag mitt egna bolag. Det gick jättebra. Och jag hade ju liksom människor och bra nätverk i Göteborg. Jenny Rosencrantz: Mm. Malin: Så jag hade mycket att göra. Och sen så kom min man hem och säger. Du, nu har vi fått en möjlighet att flytta. Till Holland. Eller Nederländerna. Och det var så här. Tråkigt, nederländerna. Där går man i trädskor och det är platt och det är bärs. Precis. Jenny Rosencrantz: Luktar på tulpaner liksom. Malin: Jag hade ingen Holland nederländer. Men vi hade tagit beslut utifrån att vi hade satte mission tillsammans, jag och min man. Om vi får möjligheten så kommer vi flytta utomlands. Här kom möjligheten och då tackade jag. Jenny Rosencrantz: Men du, heter ditt bolag om man vill hitta dig och inte... Malin: Ja, ja, bra. Det heter MH Leadership eller MH Leadership, alltså Malin Hedlund Leadership. Jenny Rosencrantz: Just det, MHLeadership då. Då Malin: Ja, precis. Jenny Rosencrantz: kan man hitta Malin på den webbsidan. Det är bra! Malin: Ja, och likadant på Instagram heter jag MHLeadership. Jenny Rosencrantz: På Instagram också. Bra. Vad spännande. Du passar väldigt bra spontant med din bakgrund och den du är idag. I och att vi ska prata om fysiskt, mentalt, känslomässigt och självledarskap. Du är den perfekta gästen. Malin: Underbart! Jenny Rosencrantz: Du är jätteglad att du ville vara med mig här idag. Jag tänker att vi dyker rätt ner i den här fysiska dimensionen. Vad du gör för att vara bästa version av dig själv rent fysiskt. Då tänker jag alltifrån träning, rörlighet, kost. Vad har Malin för modell och approach idag? Malin: Idag. Jag har blivit lite äldre. Det Jenny Rosencrantz: Mm. Malin: händer saker med kroppen, händer saker med knoppen. Som jag sa, jag kommer från en bakgrund där det handlar om disciplin och kötta och bara känn inte efter utan kör. Det går ju inte hela vägen. Idag fokuserar jag på styrketräning och jag vet att du älskar det. Tung styrketräning. Jag får jobba väldigt hårt mentalt för att jag kan tycka att det är lättare att ut och springa och jogga runt, lite mysa lite så där. Det är en annan känsla, det är mer som meditation kanske. Men styrketräning gör jag tre, fyra gånger i veckan, fem ibland. Och så kombinerar jag det med promenader. Så oftast är min lunch en promenad. Alltså jag hoppar inte över maten, jag älskar mat. Så jag äter och jag promenerar. Och sen har jag... Ja, men det det fysiska. Sen är jag... Jag tänker på vad jag äter. Det vill säga att jag vill att det ska vara lagad mat. Vi brukar skoja oss i min familj. Vi tycker nästan att det är godare att äta hemma än på restaurang. Då kan man göra det som man vill på det sättet och med de råvaror man vill ha. Så mat är viktigt och jag äter allt. Jenny Rosencrantz: Vad stoppar du under om... Du äter allt? men om en typisk... Jag tänker på de som lyssnar så där, vill veta vad du stoppar dig i. Det frukost till exempel. Vad heter du till frukost? Malin: Min frukost numera består av scrambled eggs och två full crunch toast med senap. Jag har fått en craving för senap. Jag vet inte vad det är. Senap på min scrambled eggs. Jenny Rosencrantz: Vilken scen av Dr John eller vad heter den eller? Det är så gott. Malin: Nej, det ska vara söt, stark senap. Och så kaffe. Det måste jag ha. Jenny Rosencrantz: Är det svart kaffe då eller tar du med mjölk eller svart? Malin: Svart. svart kaffe. Och så tänker jag så här, ja kanske ska byta frukost. Nej, jag vill inte byta frukost för jag älskar min frukost. Jag älskar att komma upp till den efter jag har promenerat. För jag tar en promenad också på morgonen. är första jag gör. En kort promenad för att sätta igång Jenny Rosencrantz: Mm? Mm? Malin: systemet. Men egentligen bara få frisk luft och andas. Jenny Rosencrantz: Som du nämnde är jag en 'avocat' för styrketräning för kvinnor men också kombinationen som du är inne på det här med att promenera eller lätt jogg eller jag brukar kalla det för LSD-pass. Long slow distance. För det kombinerar du in kroppen och hjärnan. Malin: Sen har jag också... Men sen har jag lagt till yoga. Och hade du frågat mig för... Ja. Jenny Rosencrantz: Ja, rörligheten då. Malin: 10 år sen, 15 år sen. Det är för långsamt, det för tråkigt, det är för liksom... Nej. Men idag älskar det. Och framför allt så känner jag en stor skillnad. När jag regelbundet gör yoga eller... Ja men... Flexibilitetsträning. Om jag inte har gjort det för ett tag. Det är jättestor Jenny Rosencrantz: Mm. Malin: skillnad. Jenny Rosencrantz: Mm. Malin: Hur små rörelser kan jag känna att jag är stel på ett annat sätt? Det är superviktigt. Det vill jag verkligen trycka för. Det flexibilitetsträningen, rörlighetsträningen. För den är ju inte så sexy, den är inte så där man ser inga resultat. Men du känner resultatet. Jenny Rosencrantz: Vad gör den med dig mer, yogan skulle du säga? Rörlighet och så... Malin: Den får ner mig i... Total närvaro. Yoga handlar väldigt mycket om att andas. Jag hade svårt att hitta vilken yogaform jag skulle göra. Men så kom läraren, the teacher showed up. Efter det var jag helt hukt. Men jag blundade nästan igenom mitt hela yogapass. För då är jag inne i mig själv. Ingenting stör. Och då kan jag känna att den där återhämtningen är helt fenomenal. Så den är magisk tycker jag. Jenny Rosencrantz: Häftigt. När det gäller kosten var jag lite mer nyfiken på. Tar du till skott? Malin: Ja, det gör jag. Jag tar Omega 3 till skott just nu. På vintern också D-vitamin för att fylla på eftersom det är ganska mörkt i Sverige. Ibland tar jag kreatin om jag har en period av att jag tränar lite hårdare. Det finns säkert saker jag skulle kunna... Titta på och mäta om jag skulle behöva. Men just nu är det de sakerna. Men omega 3 definitivt för hjärnan ska fungera optimalt och för att allting annat ska tillgodogöras så vet jag Jenny Rosencrantz: Ja. Malin: att det är en förutsättning. Jenny Rosencrantz: Just det. Det är mycket snack inom forskningen kring longevity. Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: Vad är din inställning till det? Malin: Jag tror på det här om man tittar på de blå zonerna som forskningen kommer ifrån. inte bara det. Det började där någonstans. Jag kommer ihåg första föreläsningen som jag hörde om det. Det var i Holland långt innan det började pratas om Jenny Rosencrantz: Ja, exakt. Malin: här i Sverige. Jag var så fascinerad av det. det man ser där är En av de viktiga sakerna är att ha mening med livet. Vad är meningen med livet? Röra sig i vardagen. Det tycker jag att vi svenskar är ganska bra på. Jag har ju bott i USA också. Jenny Rosencrantz: Vad är det där? Malin: De vet ju inte vad vardagsmotion är. Det finns inget sånt ord ens en gång. Så man ska förklara Jenny Rosencrantz: Nej. Malin: det så blir det så här, vänta hur säger man det? Man tar bilen. Så de sakerna ser, den gör en stor skillnad och jag har också skillnad i våra föräldrar och mina svärföräldrar. Extremt stor skillnad hur de... bete sig och vad de kan göra med sina kroppar och sitt mentala mående utifrån att ett par av dem är väldigt bra på att röra sig, använda i huvudet, läsa och hela den grejen. Mamma är liksom ute och sågar i trädgården bara för att liksom. Och Jenny Rosencrantz: Ja. Malin: det gör någonting med hur man lever länge och är inte bara att man lever länge utan att du är med. att du är välmående. Ja, precis. Jenny Rosencrantz: Jag lever med kvalitet. Jag har haft några gäster tidigare. Jag vet de har lyssnat på dem. Det var några som pratade mycket om att tillföra kroppen den typen av näring som behövs för att bibehålla just longevity och sin hälsa. Malin: Det är helt avgörande. Jag var ju... ...åt bara raw food ett tag. Jag tyckte det Jenny Rosencrantz: Mm. Malin: var väldigt gott. Jag fastnade för det. Jag lagade mat tills jag kände att det var nåt som saknas. Då är jag duktig på... Tune in, känna vad det i min kropp, hur mår jag egentligen. Det är så lätt att fastna i när jag är vegan. Jag är och alla får vara vad de vill. det jag pratar om. Men också att vara nyfiken på sig själv som jag började med. Att vara nyfiken. Men vänta nu. Jag kanske inte mår 100 % bra. Är det någonting jag kan förändra? Något lite? Så då börjar jag äta kött igen. Nu. Älskar jag kött? Jag kan verkligen bli sugen på en köttbit. Jenny Rosencrantz: Ja. Det är viktigt att våga ändra sig också, precis som du är inne på. Det tar faktiskt ganska mycket till det mentala. Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: Jag vet att du ger väldigt mycket till andra människor när det gäller det. Men jag är lite nyfiken på hur Malin fyller på. Vad gör du? Vad har du för rutiner för att utveckla dig själv mentalt? Malin: Jag läser ganska mycket. Jag gillar att läsa böcker, på någon podd eller lyssna så. Jag gillar att läsa, stryka under, skriva lite, sådär, komma tillbaka, var det nu jag läste. Men som jag sa innan så en viktig del i min mentala del är just meditation. Det kanske hänger ihop med det som också är återhämtning. Men det är en del att jag får Att jag går undan, jag tar en stund för mig själv. Jag är viktig på riktigt. Jag sätter mig själv i första rummet. Det gjorde jag inte tidigare. Därom min utmattning. Jag förstod liksom inte riktigt hur det hängde ihop fast jag jobbade med det. Jätteintressant. mentalt så... Och sen jobbar jag med min vision. Den är med mig varje dag. Så när jag ska ta ett beslut så funderar jag på att ta det här mig närmare min vision. eller gör jag det av någon annan anledning. Så jag checkar in mig själv och den finns med känslomässigt på riktigt, det mentala. Så jag har massor med sådana här verktyg som jag använder varje dag. Eftersom jag är en mentaltränare också så de verktygen, alltifrån, då vet jag, säger stopp till mig själv. Nej, vad håller du på med nu? Jag pratar med mig själv. Jenny Rosencrantz: Ja, det bra. Det är jag också. Jag tycker det är det bästa verktyget. Malin: Jag skriver ner, skriver i min journal vad som förs igår, vad jag vill. Hur urspår, vad kan jag göra annorlunda den här månaden som kommer. Jag sätter mål varje månad. Några olika områden som är viktiga. Då är det min business, det relationer, det finanser, är hälso, välmående och purpose. Som jag jobbar med och tittar på vad. Vad kan jag göra för någonting? Så det är väldigt mycket det mentala att... Men du, bammar... Jenny Rosencrantz: Men hur ser det ut då när du vaknar på morgonen då? Vad Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: har du för morgonrutin då kring det mentala? Eller vad gör du liksom om du tar en typisk dag? Malin: Typiskt dag går jag upp varje morgon. sen som jag sa, det första jag gör är att gå ut. Jag går ut och jag bor ju här i Norge. Vi bor helt fantastiskt. Vi bor precis vid vattnet så att jag går ut och jag har aldrig någonting aldrig men inte på morgonen. Verkligen inte någonting i öronen utan då går jag och bara in super. Naturen, atmosfären. känner in, känner hur jag går, stegen jag tar. vill helst gå själv, men ibland är min man med och nu pluggar vår son och han är här också. Det funkar, men vi pratar inte med varandra då, utan vi bara promenerar. Jenny Rosencrantz: Vad skulle du säga att det handlar om en typ av närvaro som du bara går in i dig själv? Malin: Ja, det är närvaro. Det är en närvaro. Och den hade jag svårt med tidigare för jag var en person som presterar. Så jag visste inte riktigt vad närvaro var. Jag trodde att jag var närvarande tills jag började känna hur känns det när man är närvarande? Var känns det någonstans? Ja men nu är jag Nu kan känna alla mina känslor. Jag gör inte det för att det ska bli ett visst resultat utan jag gör det för att jag ska må bra. Så mina dagar ser väldigt mycket likadana ut faktiskt. Det är det här promenaden, sen sitter jag och jobbar, sen går jag och tränar, käkar, tar en liten promenad, kanske på eftermiddagen antagligen om jag inte har börjat träna. Eller så gör jag både och och så fortsätter jag jobba och sen någonstans där mitt emellan som sagt så mediterar jag och sen så avslutar jag dagen. ganska bra tid, men sen kan jag jobba lite på kvällen om jag känner för det. Jenny Rosencrantz: Ja, just det. Vad skulle du säga är den bästa mentala rutinen du har? Få dig! Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: Vad är det som får dig att må mentalt bäst? Malin: Ja, med risk för att vara tjatig alltså. Jenny Rosencrantz: Nej, det är det. Malin: För mig är det väldigt mycket kopplat till rörelse. När jag rör på mig, då mår jag bra. mår jag mentalt bra. Om vi ska koppla det till när jag är mest mentalt välmående. Det att jag får både röra på mig men också sitta nere i naturen. Det väldigt stor del av mitt liv. Att vara i naturen, vara i naturen, känna naturen, se den. Det är en mental påföljning för mig. Det är lux skulle jag säga. Där fyller jag på. Jenny Rosencrantz: Mm. Mm. Malin: mentalt. Sen är, som jag också sa, visionen. hela tiden jobba med visionen morgon, middag, kväll avslutar. Jag börjar med den och avslutar med den. Det är standard varje dag. Jenny Rosencrantz: Mm. Malin: Och då kan jag liksom se att jag känner att jag ligger och ler, du vet, eller vaknar med ett leende för att jag tänker på min vision och bara, ja, gud, vad härligt liv jag har, du vet så. Jenny Rosencrantz: Men pratar du med dig själv då innan du somnar typ? Har du någon sådan att du... Malin: Ja, i tyst för mig själv i huvudet. Yes. Och så kan jag summera hur dagen har varit. Det är också en mentalsak som gör... Man glömmer bort vad man gör, är så självklart. Summera Jenny Rosencrantz: Jojojoj! Malin: vad har varit roligt idag? Vad har jag lärt mig? Det är två frågor som jag brukar ha med mig. Jenny Rosencrantz: Gutt. Men du, allting hänger ju ihop. att Malin: Mm? Jenny Rosencrantz: det mentala och det fysiska, och då har vi ju någonting som heter så trevligt som känslor. Malin: Mm? Jenny Rosencrantz: Och känslor är ju vad de är. De kan ju vara från så här vitt spektrum. Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: Och vi är olika bra på att röra oss i det här spektrat. Så jag är lite nyfiken på hur du hanterar dina känslor och hur du jobbar med dem. Malin: Mm. Jag har... Hur ska jag säga? Jag har lätt för att visa känslor. Jag skrattar gråter. Jag skrattar högt och gråter mycket och blir förbannad. Men det går över. Jag tror att dels är det att jag fick tillåtelse när jag var liten att visa mina känslor. Men det är också en del av vem jag är, min personlighet. Det går över väldigt fort. Ju mer jag har läst om det här och nördar ner mig i hur mår vi bra, vad är att vara i ett kontraherat läge kontra ett expansivt läge, så är det just känslorna. Att kunna våga känna alla känslor, inte trycka undman om det som är tuffa, jobbiga. Nej, men det är ingenting. Kom igen och kör på nu, pannben Fast jag är uppväxt med att leva så är jag bra på att känna känslor. Jag orkar inte mer nu. Det här är för tufft. Jag behöver att nån tar hand om mig nu. Så här känner jag. Det har jag blivit bättre på att uttrycka. Förut kanske jag visade mer så här. Men nu kan jag också uttrycka att så här känner jag. Därför är jag så trevlig just nu. jag behöver det här. Speciellt hemma har jag blivit bra för det. Jenny Rosencrantz: De nära och kära. Malin: Mm, mm, precis. Så känslor är viktigt. Sen ska jag säga så här. När man jobbar och faciliterar grupper så behöver jag också kunna parkera mina känslor. För att de ska ju inte få min dåliga dag när de sitter där och de har betalat för att komma eller investerat tid för att lära sig någonting och jag är inte mitt bästa jag. Nej men då får jag parkera det och så får jag ta hand om det efteråt. Jenny Rosencrantz: Då växlar du egentligen, som det låter i alla fall, mellan den mentala kapaciteten och att säga till dig själv att parkera dig här just nu för Malin: Ja. Jenny Rosencrantz: att kunna vara bäst situation av mig själv i den här kontexten. Eller vad skulle du... Malin: Ja, men exakt så gör jag. Då är frågan, som jag ställde mig själv, vad är intentionen? Varför är jag här? Jo, men det ju det här som jag är här för. Jenny Rosencrantz: Mm. Mm. Malin: Och då blir det lätt för mig. Och det är kopplat till min vision. Det blir jättelätt. Jenny Rosencrantz: Jag frågade din man så här, hur bra är Malin på att visa sina känslor för dig? Vad skulle han säga då tror du? Malin: Han skulle säga väldigt bra. Vi har Jenny Rosencrantz: Ha det bra! Malin: en rolig historia om det här. Vi har varit ihop så himla länge och gifta länge. Men i början så var det en grej han hade köpt och då hade inte han konfirmerat det med mig. när vi hade blivit sambos. då säger han till mig... För jag blev skitarig att han inte hade gjort det. Jenny Rosencrantz: Okej. Malin: Och så säger han, nej men jag vågar inte riktigt för du blir så jäkla arg. Han var inte van vid känslor. Det här visar känslor på det här sättet. Jenny Rosencrantz: Nej. Nej. Malin: Men nu... Han är tränad, så det går bra. Jenny Rosencrantz: Hur har ni samarbetat kring det då? ni liksom varit öppna och bara tränat på att prata om det eller hur har ni gjort? Malin: Vi är bra på det. Det är det vi ska prata om här kanske, men det är ju anledningen till att vi fortfarande är gifta. Efter att vi varit ihop i 34 år, gifta Jenny Rosencrantz: Oj! Malin: i 26 år, så vi är duktiga på att prata med varandra. På riktigt, inte logistik bara. Vad känner vi, hur mår vi, vad är nästa mål, vad är visionen, vad vill du, vad vill jag. Hur kan vi kombinera de här sakerna? Jenny Rosencrantz: Vad fint. Jag blir så glad i hjärtat när du säger det. Malin: Mm. Mm. Mm. Jenny Rosencrantz: Det en känsla som jag är fascinerad över. Jag berättade det innan vi började spela in här idag. Det är ju att vara modig. Vad vill du säga? Malin: Mm. Mm. Jenny Rosencrantz: Vad betyder att vara modig för dig? Och när jobbade du det? Vid något tillfälle. Malin: Ja, men modig betyder ju att våga, skulle jag säga, att våga göra någonting som känns på något vis utmanande, obehagligt och inte för att imponera på någon annan eller att det är farlig grej, utan mer så här... koppla till vem vill jag vara, vart är jag på väg någonstans, vad är viktigt i mitt liv, hur kan jag få mer utav det. Om jag då inte vågar vara modig så kanske jag inte får mer utav det som jag önskar och drömmer och längtar efter. Men jag har alltid också fått höra att jag är modig. det blir lite så här urvattnat. Jag kan tycka att jag har massor kvar att lära mig när det handlar om att vara modig. För mig är modig på riktigt liksom, eller större. Men modig, skulle säga att jag var väldigt modig att starta om mitt bolag utan känna en enda person i Holland och sen göra det då på ett annat språk, på engelska var det ju. Men ändå, Jenny Rosencrantz: Vi ska. Malin: det var inte mitt modersmål. Och hur jag tog mig an det och liksom gav mig ut och visade mig och sa här finns jag, vill ni ha mig? Ungefär så. Och byggde upp mitt bolag och det blev... Det gick jättebra. Det kändes väldigt modigt. Jenny Rosencrantz: Vad gjorde du med dig, om du minns, att känna den där rädslan som man ändå känner och våga ta steget? Vad gjorde det inom bords hos dig? Malin: Bra fråga. Det stärkte min känsla och att jag gör rätt saker. är det jag vill jobba med, därför vågar jag vara modig. Det jag hade hört innan hängde ihop. Det det här som det handlar om. Om jag vill någonting, då slänger man sig ut. Man gör det fast man är rädd. Man Jenny Rosencrantz: Mm. Mm. Malin: gör det fast man inte vet var det landar någonstans. Det stärkte mig definitivt, både mitt självförtroende och min självkänsla. 100 % gjorde det. Jenny Rosencrantz: Mm. Mm. En sak som jag tycker är så himla viktig just när man har tagit sådana där steg som du beskrev nu. Det ju att fira då att man vågar det. Hur bra är det på att fira? Eller du? Malin: Det är viktigt att du säger det det pratar jag ofta om också. tror folk att man måste fira. Fira handlar om att man ska dricka alkohol eller du vet sådär. Jenny Rosencrantz: Ja, okej. Malin: Nej, behöver du inte alls göra. Det kan du göra om du känner för det. Men fira för mig handlar ju om att uppmärksamma det jag gjorde. Jag Jenny Rosencrantz: Mm. Mm. Malin: är bra på Jag ringer runt. Jag ringer runt till mamma och till min man och till min dotter. och vem det nu är jag vill ringa. Det här har jag gjort idag. Det låter kanske Jenny Rosencrantz: Ja. Ja. Vad härligt. Malin: egoistiskt men jag är liksom glad och stolt och jag vill att de ska vara en del av det. Jenny Rosencrantz: Ja. Malin: Eller någon annan sådär. Så jag uppmärksammar Jenny Rosencrantz: HÄH! Malin: mig själv. Jag gör det. Jenny Rosencrantz: Ja, det är bra. För där tycker jag att kulturellt, om man tittar på andra länder, där är vi lite sämre på faktiskt att Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: uppmärksamma oss själva. Malin: Det är stor skillnad. Jag jobbar för ett amerikanskt bolag i många år. har bott i USA, barnen har gått i amerikansk skola. Det är nog helt annat. Det är vardag för dem. Små saker. Jenny Rosencrantz: Ja, men exakt. Så känslor är ju som sagt ibland lite okontrollerbara. kan ju liksom... Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: Och med din erfarenhet från livet och så där, hur hanterar du det idag, liksom nu för tiden? När det kommer sådana här plötsliga... Hur bra är du liksom på... Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: Antingen tillåta dig att visa det eller bara liksom parkera. Malin: Jag har blivit riktigt bra på det, men jag inte klar. Jag kan ställa frågor till mig. Vad hände nu? Varför blev jag så triggad av det här? Vad var det som satt igång? Oftast är det en spegel av nånting, antingen som jag inte har eller som jag vill ha. Ja, men du vet så. Då stannar jag upp och så... Vad handlar det här om, Malin Vad är det som är en begränsning som du fortfarande har som gör att du väljer att se det så här nu? Eller känner den här känslan? Så jag stannar upp. Jag är ännu bättre hemma på för jag har varit den som ser till att allting flyter och det är en skön stämning. är min roll på något vis. Men jag är väldigt mycket bättre på att säga. Jag orkar inte. Jag släpper tag i det. Nu får ni lösa. Istället Jenny Rosencrantz: Ja. Ja, men det bra. Malin: för att liksom å jag ska se till att allting blir bra när alla är stressade och trötta. Nej, jag är också stressad och trött. Vi får hjälpas åt. Jenny Rosencrantz: Ja, men exakt. Ja, hemsktigt. Jo, men det det. Jag Malin: Jag vet inte om det var svar på frågan, men... Jenny Rosencrantz: tänker ju att allt vi har pratat om egentligen fram tills nu, det summeras ihop i någonting som vi gärna pratar om idag, och det är att leda sig själv. Självledarskap. Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: Vad är det för dig? Vad betyder självledarskap? För det kan ju lätt bli lite så här... Floskligt. Malin: Ja, jag håller med. Självledarskap för mig är den inre kompassen. När jag gör saker som jag tror på... Hur ska jag uttrycka det? Man är på väg någonstans och för att nå dit man vill så behöver man bli den personen. Det räcker inte bara med att sätta upp ett mål och sätta upp delmål utan vem är det jag behöver bli på vägen. Det var det som jag sa innan. Jag sätter upp mål. Varje månad. Dels gör jag en reflektion, vad har hänt den här månaden och vad är det ser kommande månad som jag kan göra annorlunda. Och då handlar inte det bara om actions utan det handlar lika mycket om vem behöver jag bli i Jenny Rosencrantz: Ja. Malin: det här. Jag behöver bli schysstare mot mig själv, snällare mot mig själv, fira oftare kanske på ett annat sätt, uppmärksamma. Jenny Rosencrantz: Ja, det så. Malin: Jag behöver ta mer plats i rum som jag normalt inte tar lika mycket plats. Det jag lämnar åt alla andra. Det är för mig självledarskap. Att jag kan leda mig själv. i situationer och mot mål som kanske är utmanande, men också som är väldigt attraherande. Jenny Rosencrantz: Hur skulle du säga att självledarskap hänger ihop med dina värderingar? Malin: Oj. Jenny Rosencrantz: Hänger de ihop för dig? Malin: Ja, jag har ju sagt upp mig flera gånger för att värderingar lirar inte. Jag kan inte vara i en miljö där mina värderingar inte hänger ihop med deras. Jenny Rosencrantz: Exakt. för dig är självledarskap och värderingar, de hänger liksom ihop. Malin: Det är jättestarkt när du frågar det så. Är det någonting som jag är styrd av så det värderingar. Extremt styrd, kanske lite rigid nästan. Ja, jag tror det. Jenny Rosencrantz: Men när märker du att du leder dig själv i linje med dina värderingar? Eller när gör du det inte? Vad är det du märker då? Vad är det som händer utanför dig om du inte är i linje med dina värderingar i ditt självledarskap? Märker du det utanför mig när jag... och hur i så fall? Malin: Ja, bara sitter och funderar på om några bra exempel på det här. Jenny Rosencrantz: Det är så spännande... Medan du funderar... Det är jättespännande. Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: För att det blir så konkret. När jag märker Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: att jag går ifrån att leda mig själv enligt mina värderingar- så händer det nånting här ute. Som vi pratade om innan, it shows up. Och då är det bara... Då kan jag efteråt se, aha... där varför det hände. För jag var ju där jag var. Och det blev så. Det blev lite hypotetiskt. Malin: Jag tycker att det är väldigt tydligt med relationer. Jenny Rosencrantz: Ja, ja exakt. Malin: Jag har ju haft förmånen att få flytta runt i olika miljöer och länder och städer. Vad är det som gör att man klickar? Det är någonting gemensamt bara sådär. Men det är ju väldigt mycket värderingar och jag skulle säga det är anledningen till att jag och min man har hållit ihop också. Det är ju för att vi har liknande värderingar. Våra grundvärderingar är ju samma. Vi vill samma sak med livet. Så där kan jag se det. Om jag ska koppla till andra personer eller när jag... Jag vet ett uppdrag som jag fick som jag tyckte var lite så prestigefylt. Det några år sedan och jag tackar ja till det. Men så här i efterhand, ska jag vara ärlig mot mig själv, så var inte det jag som skulle ha gjort det uppdraget. Jag var inte den bästa personen på det här. Jenny Rosencrantz: Nej. Malin: Jag är bättre på annat och det hänger ihop med värderingen. Vad står jag för? Vad kan jag? Vad vill jag visa upp? I det här fallet så ville de forma hur jag skulle göra det. Det blir väl inget bra. Det blir skitdåligt på rensvenska. Jenny Rosencrantz: Ja, det blir ju inget Jag blir nyfiken på att det här med relationer fascinerar mycket. Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: Det lite det här som du pratade om innan, att man speglas i andra människor också. Och de speglar sig i en tillbaka. Malin: Mm. Mm. Mm. Jenny Rosencrantz: Det finns ju en kvinna, jag vet inte om du känner till henne, Dr. Leslie John. En kvinnlig forskare. Som har skrivit mycket av Malin: Nej jag inte läst med den. Jenny Rosencrantz: just det här med vikten av att vårda sina relationer. Malin: Mm. Mm, mm. Jenny Rosencrantz: Har du inte läst så kan jag rekommendera den. Vad gör du när relationen du liksom inte lirar här och om det är en person som du. Som du känner såhär men en jag bryr mig om den här personen. Hur hanterar du det? Malin: Jag var dålig på det när jag var yngre. Då var jag så häpp. Du möter inte mina förväntningar bort med dig. jätteosexigt och inte ett bra sätt att hantera. det är någonstans... Jag har också sett att jag hade med mig en programmering där. Jenny Rosencrantz: Nu det. Malin: Idag så går jag först till mig själv. Om den här relationen nu börjar knaka lite, vad har hänt? Vad är mitt bidrag, så säger jag till det? Och vad är det andra? Hur mycket Jenny Rosencrantz: Ja, det det. Malin: vikt lägger jag vid? Det kanske bara jag som är för känslig just nu, apropå att känslig eller känna känslor och se och liksom intuitivt så här. Men sen så pratar jag om det. Jag ställer frågan. Och jag har haft flera sådana samtal med flera av mina vänner och de som jag känner att jag kanske inte behöver i mitt liv eller vill. De har jag inte det samtalet med. Jag lägger Jenny Rosencrantz: Nej precis. Malin: inte energin, jag erkänner det. Jenny Rosencrantz: Ja. Malin: Och så lägger jag energin på de som jag gillar. Jenny Rosencrantz: Det har nog med, som du sa, man är inte 20 längre liksom, utan man vet om man ska lägga vikten någonstans. Ja, spännande Malin. Jag ska kunna prata med dig hur länge som helst. Men du, Malin: Nej. Precis. Ja! Jenny Rosencrantz: vi nämnde ju lite grann att allt hänger ihop och vi är liksom fysiska och mentala och känslor. Men vi har också en annan dimension som är lite diffus och det är ju själen Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: Vad får din själ att tändas När känner du att du bara... Malin: Ja, det jättelätt. För när jag är i flow eller när själen tänds, det är när jag föreläser. Det finns Jenny Rosencrantz: Ja, ja. Malin: ingenting som jag tycker är så roligt. Det är som att jag går in, jag är inte en annan person, men jag är totalt närvarande. Jag ingen aning vad som sker. hemma eller i världen eller någonting. Jag helt fokuserad på det jag gör. Om du frågar mig efteråt vad du pratar om eller vad du sa då kan inte du upprepa den där meningen. Ingen aning. För Jenny Rosencrantz: Nej. Malin: jag är så i stunden. Det är min passion. Och jag... Jenny Rosencrantz: Ja. Malin: Alltså jag har hållit på med det här sen jag var liten. Jag satte ju upp liksom... Vad heter det? Roliga timmen och bjöd in andra klassen och hade föreställning för dem. Så det är tydligen någonting i mig som bara... Det är en del av vem jag är. Det är min passion. Att dela med mig. Jenny Rosencrantz: Det så härligt för att det handlar någonstans för oss alla egentligen att hitta sin purpose. Malin: Mm. Jenny Rosencrantz: Och det känns ju när jag pratar med dig som att du har hittat din purpose. Malin: Mm, yes. Jenny Rosencrantz: Det är inte alla förunnat. Malin: Nej, det är verkligen inte alla förunnat Jag älskar det jag håller på med. Jag har sett och jag ser när man har ett jobb kontra att har ett purpose. Jenny Rosencrantz: Det tar att vi närma oss lite slutet här men jag är lite nyfiken på det här med man pratar mycket om återhämtning. I från alla de olika livsområdena man har och hur man lever och vad man gör. Hur ser du på återhämtning och hur hanterar du det? Malin: Återhämtning, efter min utmattning så förstår jag vad viktigt det är. Det spelar ingen roll om jag har ett pannben om vi ska prata om det. Om kopplingarna i hjärnan inte längre fungerar för att jag har kört slut på systemet. Det är trasigt, det det som händer. Så jag har fått lära mig att... återhämta mig och det handlar inte om att återhämta sig nästa semester för det många som gör de nedslagen att det är på semestern, kanske i bästa fall på helgen. Men jag skulle säga att det är också för lite. För återhämtning för mig är lite varje dag. jag, som jag sa, jag går undan och tar en stund för mig själv. Det har inte jag varit så bra på. Men jag gör det och säger till, jag vill vara själv. Nu stänger jag dörren här, stör inte. Återhämtning. Naturen är det bästa för mig. är absolut det bästa. Älskar att vara i naturen. Helst vid vatten, helst vid havet. Skogen är också jättehärlig. Mamma pappa bor i skogen och där har jag en liten stubbe som jag sitter på. Så skiner solen precis. Alltså, där och sitta där med solen i ansiktet. Det är återhämtning. Det har inte gjort någonting mer. Vi har blivit bra på det att bara, bara hade svårt innan. Jenny Rosencrantz: i de korta, stunderna ganska frekvent låter det som. Malin: Ja, exakt. Jenny Rosencrantz: Malin Hedlund. Vi måste träffas på riktigt också, tänker jag. Malin: Ja, det måste vi. Jenny Rosencrantz: Jag tänker för alla som har varit med och lyssnat nu. För att de ska få det största värdet av vårt samtal här. Vad är det för några konkreta tips som du skulle vilja ge? Malin: Då vill jag säga att prioritera dig själv. Det har de flesta hört innan, men vi har svårt många gånger att göra det. Men jag menar verkligen det. Du är den viktigaste personen i ditt liv. Så se till att vara din bästa kompis också. Och dina behov. Det är jag menar. Prioritera dig själv och dina behov. Om jag är trött, vila. Om jag är hungrig, ät. Om jag behöver gå på toaletten, gå på toalett. Det kan vara såna små saker. Men också för sitt välmående. Vad är det jag behöver? Jag behöver ett yogapass. Jag behöver sticka ut och springa. Att kunna känna skillnaden för att veta hur blir jag min bästa version av mig själv då? Och att lära sig gränsättning. Gränsättning handlar jättemycket om vad jag tolererar i mitt liv. Vad tolererar jag och varför då? Det skulle jag vilja säga. Jenny Rosencrantz: Frågorna blir väldigt kraftfulla. Som du ställde till dig själv. Malin: Vad försöker jag uppnå med att säga ja till det här om jag egentligen inte vill? Jenny Rosencrantz: Det kräver mod ibland om man inte är van att ställa de frågorna till sig själv. Malin: Då kan man komma till mig så kan jag hjälpa till med det. Jenny Rosencrantz: Då kan man komma till Malin. Om man inte kan komma till Malin utan tänker då är det bästa att stanna upp och fråga sig själv vad behöver jag nu? Eller vad skulle du säga? Malin: Mm, skulle jag säga. Ja, det skulle jag säga. Och vad... För många tycker att det är själviskt Ja, men det är egoistiskt att prioritera sig själv Nej, det ju inte det. Utan om du vill ge till andra, vilket de flesta faktiskt vill, och det vet vi från forskning också, att vi mår bra av att ge till andra. Då behöver vi fylla på oss själva först. Jenny Rosencrantz: Tack Malin: Det har många sagt innan, men det är... Jenny Rosencrantz: Nu. Det är. Malin: Vi vet mycket, men vi ska också omsätta det i praktiken. Jenny Rosencrantz: Ja, eller hur? Det får vara vårt avslutande ord här idag. Jag är så tacksam och så glad att få träffa dig så här. Tack för att du har velat vara med, Malin. Malin: Tack själv, tack för att jag fick komma hit. känns så kul. Tack Jenny. Jenny Rosencrantz: Och så tackar vi alla våra lyssnare naturligtvis också. Ha det så gott! Hejdå! Malin: självklart. Hejdå!