Latest / OPSIS poddserie om industriell gasövervakning / #10: Inuti gasanalysatorn - diodlasern
Transcript
- 0:00Speaker: Välkommen till OPSIS poddserie om gasövakning i industrin.
- 0:04Speaker: I det här avsnittet förklarar vi hur en laser diodbaserad gasanalysator fungerar.
- 0:11Speaker: Diskussionen bygger på OPSIS blogg i samma ämne.
- 0:19Speaker 2: Välkommen! Idag tar vi oss an en specifik teknik inom gasanalys, nämligen den avstämbara diodlasern. Du har gett oss ett underlag som går på djupet med just den här tekniken. Vårt uppdrag är väl att tillsammans plocka ut kärnan. Hur funkar det? Varför är det viktigt för att mäta gaser, och hur står den sig mot äldre metoder? Det här är ju teknik som används överallt, från att hålla koll på luftkvalitet till att säkra industriella processer. Så var ska vi börja nysta i det här?
- 0:55Speaker 1: Ja, det är en intressant teknik, absolut.
- 0:58Speaker 1: För den representerar ett skifte i hur man tänker kring optisk mätning.
- 1:03Speaker 2: Ett skifte säger du?
- 1:04Speaker 1: Ja, precis.
- 1:05Speaker 1: Källmaterialet nämner ju de här äldre metoderna som DOAS.
- 1:09Speaker 1: Där skickade man ut ett brett spektrum av ljus, nästan som från en vanlig lampa kan man säga.
- 1:14Speaker 1: Sen analyserade man vilka färger, vilka våglängder som försvann på vägen genom gasen.
- 1:22Speaker 1: Med TDL gör man tvärtom.
- 1:24Speaker 1: Man använder en extremt ren färg av ljus, alltså monokromatiskt ljus.
- 1:29Speaker 2: En enda färg.
- 1:30Speaker 1: Ja, och det är själva ljuskällan man aktivt justerar för att se vad gasen absorberar.
- 1:35Speaker 1: Ett helt annat angreppssätt.
- 1:37Speaker 2: Okej, så istället för att lysa med en ficklampa med alla färger och se vilka som blockeras, så tar man en väldigt specifik laserpekare och ändrar dess färg lite grann för att se när gasen reagerar.
- 1:50Speaker 2: Är det en bra liknelse?
- 1:52Speaker 1: Exakt så kan man tänka.
- 1:53Speaker 1: Ja, det är en bra bild.
- 1:54Speaker 1: Med DOAS-tekniken, som just står för differentiell optisk absorptionsspektroskopi.
- 2:00Speaker 2: Krångligt namn.
- 2:02Speaker 1: Ja, lite.
- 2:02Speaker 1: Men den använder som sagt en bredbandig ljuskälla.
- 2:06Speaker 1: Källan nämner en båglampa som exempel.
- 2:08Speaker 1: Det vita ljuset skickas ut, och sen har man en ganska komplex apparat vid mottagaren, en spektrometer.
- 2:14Speaker 2: Just det.
- 2:15Speaker 1: Den delar upp det mottagna ljuset i alla dess färger och ser vilka som har försvagats av gasen på vägen.
- 2:22Speaker 2: Och TDL vänder på steken, sa du?
- 2:25Speaker 1: TDL använder en ljuskälla som från början bara ger ifrån sig en enda mycket smal vågläng monokromatiskt ljus.
- 2:33Speaker 2: Ofta osynligt för oss.
- 2:35Speaker 1: Ja, ofta infrarött.
- 2:36Speaker 1: Men det är en väldigt specifik färg i instrumentet.
- 2:39Speaker 1: Ljuset skickas rakt mot en enkel detektor.
- 2:42Speaker 2: Så ingen komplicerad spektrometer där.
- 2:46Speaker 1: Ingen komplicerad våglängdsseparator behövs vid mottagaren för att dela upp ljuset. Istället är det ljuskällan man varierar. Man sveper våglängden över ett litet område och ser direkt på detektorn när ljuset absorberas av gasen. Man flyttar alltså intelligensen och komplexiteten, kan man säga, från mottagarsidan till sändarsidan.
- 3:08Speaker 2: Intressant skifte.
- 3:09Speaker 2: Verkligen.
- 3:10Speaker 2: Men varifrån kommer det här monochromatiska ljuset då?
- 3:14Speaker 2: Källan börjar med att prata om lysdioder, LED, de känner vi ju alla igen.
- 3:19Speaker 2: De verkar ju enfärgade, men texten säger att ljuset ändå är för brett.
- 3:25Speaker 2: Hur menar de då?
- 3:26Speaker 1: Ja, det stämmer. En vanlig LED, även om den ser ut att ha en klar färg, sänder faktiskt ut ljus inom ett ganska brett våglängdsområde. Källan nämner runt 10 nm för en röd LED.
- 3:39Speaker 2: Okej, 10 nm.
- 3:41Speaker 1: Och det är för oprecist om man vill mäta exakt vid vilken våglängden specifik gasmolekyl absorberar ljus.
- 3:47Speaker 1: Man behöver mycket smalare ljus än så.
- 3:50Speaker 2: Och det är där deodlasern kommer in.
- 3:52Speaker 1: Precis.
- 3:52Speaker 1: Diodlasern.
- 3:54Speaker 2: LED:ens syskon enligt texten.
- 3:56Speaker 2: Vad är skillnaden rent tekniskt?
- 3:59Speaker 1: I grunden är det liknande halvledarteknik, absolut. Men diodlasern har en speciell inbyggd struktur, en optisk resonator kan man kalla det, som förstärker ljus vid en enda specifik våglängd. Mycket effektivt.
- 4:14Speaker 2: Så den plockar ut och förstärker bara en färg.
- 4:17Speaker 1: Exakt. Resultatet är en väldigt ren, monokromatisk ljusstråle. Många av dessa lasrar jobbar i det infraröda området.
- 4:27Speaker 2: Varför just där?
- 4:28Speaker 1: Jo, för att många gasmolekyler har sina starkaste och mest karakteristiska absorptionslinjer just i det infraröda spektrumet.
- 4:37Speaker 1: Praktiskt.
- 4:38Speaker 1: Väldigt praktiskt.
- 4:39Speaker 1: Det är faktiskt samma typ av laser som används i fiberoptisk kommunikation för datatrafik.
- 4:46Speaker 1: Så tekniken är väl beprövad.
- 4:48Speaker 2: Okej, så nu har vi källan till vårt rena ljus. Men vänta nu, om en standarddiodlaser bara ger en färg, en enda våglängd, hur kan man då använda den för att svepa över en absorptionslinje som du beskrev tidigare? Då mäter man ju bara på en enda punkt.
- 5:05Speaker 1: Helt rätt invändning. Det är en jättebra poäng. En standarddiodlaser är ju fixerad vid sin specifika våglängd. Vill man mäta vid en annan våglängd, då behöver man en annan laser.
- 5:20Speaker 2: Okej.
- 5:20Speaker 1: Och det är här T:et i TDL kommer in, tunable, avstämbar på svenska.
- 5:28Speaker 2: Just det, avstämbar.
- 5:29Speaker 1: Man måste kunna justera våglängden lite grann, vrida lite på färgratten, så att säga.
- 5:35Speaker 2: Och hur gör man det?
- 5:36Speaker 2: Det låter ju komplicerat att ändra färgen på en laser.
- 5:39Speaker 1: Ja, det är det som är det fiffiga. Nyckeln ligger enligt källmaterialet i att diodlaserns exakta våglängd är väldigt känslig för temperaturen. Temperaturen i själva lasermaterialet, substratet. Ändrar man temperaturen ens lite grann, så ändras färgen, alltså våglängden, på ljuset den skickar ut. Och samma sak gäller för strömmen man skickar genom lasern. Den påverkar också våglängden.
- 6:05Speaker 2: Så man värmer och kyler lasern hela tiden.
- 6:08Speaker 2: Eller ändrar strömmen?
- 6:10Speaker 1: Ja, inte riktigt så enkelt kanske.
- 6:12Speaker 1: Det kräver extrem precision.
- 6:15Speaker 1: Först, och det här är viktigt, stabiliserar man temperaturen oerhört noga.
- 6:19Speaker 1: Hur noga?
- 6:21Speaker 1: Vi pratar alltså ner till tusendelar av en grad Celsius.
- 6:24Speaker 1: Kanske ännu bättre.
- 6:26Speaker 1: För att få en stabil utgångspunkt en exakt basvåglängd.
- 6:31Speaker 2: Okay.
- 6:32Speaker 1: Sedan, ovanpå denna superstabila temperatur, gör man små kontrollerade och snabba variationer, antingen i temperaturen runt dioden eller, vanligare, i strömmen genom den.
- 6:44Speaker 2: Små variationer?
- 6:45Speaker 1: Ja, det sker cykliskt, ofta tusentals gånger per sekund.
- 6:50Speaker 1: Källan nämner ett sågtandsmönster som en vanlig metod för att styra strömmen eller temperaturen.
- 6:55Speaker 2: Sågtansmönster?
- 6:57Speaker 1: Ja, det betyder att man rampar upp strömmen linjärt och sedan snabbt ner igen, om och om igen. Det viktiga är att man får laserns våglängd att svepa fram och tillbaka över ett litet väldefinierat fönster.
- 7:09Speaker 1: Hur är litet fönster?
- 7:11Speaker 1: Kanske bara någon nanometer brett, eller ett par. Väldigt smått. Och detta kontrollerade svep, det är själva kärnan i TDL-tekniken.
- 7:20Speaker 2: Okej, jag tror jag börjar hänga med. En extremt ren ljusfärg som man kan vrida lite fram och tillbaka med otrolig precision genom att finjustera temperatur eller ström.
- 7:33Speaker 1: Precis så.
- 7:34Speaker 1: Då har vi våra avstämbara diodlaser.
- 7:37Speaker 1: Men hur blir det då en gasmätning av det här?
- 7:40Speaker 1: Hur vet man hur mycket gas det finns?
- 7:42Speaker 2: Jo, det lilla våglängdsfönstret som lasern sveper över, det placerar man strategiskt.
- 7:47Speaker 1: Hur menar du?
- 7:49Speaker 2: Man ser till att det täcker en känd absorptionslinje för den specifika gas man vill mäta.
- 7:54Speaker 2: Varje gasmolekyl har ju unika fingeravtryck.
- 7:57Speaker 2: Just det.
- 8:02Speaker 2: Så när lasens våglängd under sitt svep passerar just den våglängden.
- 8:06Speaker 2: Då dippar ljus styrkan som når detektorn.
- 8:09Speaker 2: Gasen absorberar ljuset just då.
- 8:11Speaker 2: Så detektorn ser helt enkelt att ljuset blir svagare, precis när lasern har den rätta färgen för den gasen.
- 8:18Speaker 1: Exakt.
- 8:19Speaker 1: Och eftersom man synkroniserar detektorns mätningar med lasern svep, så vet man exakt vid vilken punkt i svepet, alltså vid vilken våglängd absorptionen sker.
- 8:30Speaker 1: Smart.
- 8:31Speaker 1: Ja, och man gör inte bara ett svep. Man samlar in data från tusentals svep varje sekund och lägger ihop dem och ackumulerar signalen.
- 8:40Speaker 2: Varför så många?
- 8:41Speaker 1: För att få bättre signalkvalitet och minska bruset. Resultatet blir en väldigt högupplöst bild av hur absorptionslinjen ser ut, dess exakta form och styrka.
- 8:52Speaker 2: Okej, så man får en bild av dippen.
- 8:56Speaker 1: Genom att jämföra den uppmätta absorptionsprofilen, alltså formen och djupet på dippen, med en känd referensprofil blir det en kvantitativ mätning.
- 9:07Speaker 2: Det låter ju väldigt elegant och specifikt för just den gasen man tittar på. Men källan nämner också utmaningar. Den där temperaturkontrollen är ju känslig.
- 9:20Speaker 1: Det är den, absolut. Det är en av de stora utmaningarna med TDL. Precisionen måste vara extrem, som sagt.
- 9:28Speaker 2: Varför då?
- 9:29Speaker 2: Exakt?
- 9:29Speaker 1: Jo, för om temperaturen driver iväg bara lite, säg några hundradelar av en grad, då vet man inte längre exakt vilken våglängd lasern sänder ut vid varje ögonblick.
- 9:39Speaker 2: Och då blir jämförelse en fel.
- 9:41Speaker 1: Precis.
- 9:42Speaker 1: Hela kalibreringen rubbas och mätvärdet blir opålitligt.
- 9:46Speaker 1: Därför kräver TDL-instrument antingen en väldigt stabil miljö, temperaturmässigt.
- 9:51Speaker 2: Vilket kan vara svårt ute i fält.
- 9:53Speaker 1: Ja, precis.
- 9:54Speaker 1: Eller så behöver de ha väldigt sofistikerade system för temperaturkompensering inbyggda i instrumentet.
- 10:01Speaker 1: Snabba yttre temperaturförändringar är en fiende för den här tekniken.
- 10:06Speaker 2: Okej, det förstår jag.
- 10:07Speaker 2: Och den andra utmaningen som lyfts fram i materialet.
- 10:11Speaker 1: Den handlar om att olika gaser absorberar vid helt olika våglängder spridda över spektrumet. Och en TDL är ju designad för ett specifikt ganska smalt våglängdsområde, och svepet som vi sa, bara över några få nanometer.
- 10:29Speaker 2: Just ja.
- 10:30Speaker 1: Det betyder att en enda TDL-enhet oftast bara kan mäta en gas.
- 10:35Speaker 1: Eller kanske om man har tur två gaser om deras absorptionslinjer råkar ligga väldigt nära varandra i spektrumet.
- 10:42Speaker 2: Aha.
- 10:43Speaker 2: Så om jag vill mäta säg fem olika gaser, då räcker det inte med ett TDL-instrument.
- 10:49Speaker 2: Eller en TDL-laser i alla fall.
- 10:51Speaker 1: Nej, oftast inte.
- 10:53Speaker 2: Till skillnad från DOAS som kunde se ett bredare spektrum på en gång.
- 10:57Speaker 1: Exakt.
- 10:58Speaker 1: Det är en fundamental skillnad i kapacitet.
- 11:01Speaker 1: För att mäta flera olika gaser med TDL behöver man oftast flera separata TDL-moduler i samma instrument.
- 11:11Speaker 2: Moduler?
- 11:12Speaker 1: Ja, varje modul innehåller en laser som är optimerad för sin specifika gas eller sitt specifika gaspar. Och varje modul måste ha sin egen temperaturstyrning och kalibrering.
- 11:23Speaker 2: Så det kan bli ganska många delar i ett instrument.
- 11:25Speaker 1: Ja, det kan det. Källan ger exemplet att ibland kan kolmonoxid (CO) och koldioxid (CO₂) ha absorptionslinjer som ligger tillräckligt nära för att kunna mätas av samma TDL. Det är ju praktiskt i så fall.
- 11:40Speaker 2: Ja, det låter ju bra. Men sedan nämns vattenånga, H₂O, som en luring, tror jag de skrev.
- 11:47Speaker 1: Ja, vatten är intressant i det här sammanhanget. Eller kanske snarare besvärligt ibland.
- 11:54Speaker 2: Varför då?
- 11:55Speaker 1: Jo, för att molekylen H₂O har absorptionslinjer lite överallt i det infraröda spektrumet. Den är liksom spektralt närvarande nästan jämt. Det betyder att den nästan alltid dyker upp och stör mätningen av andra gaser, oavsett vilken liten våglängdsglugg man tittar i. Källan kallar den en spektral förorening.
- 12:19Speaker 2: En förening.
- 12:21Speaker 2: Så den är bara brus som man måste filtrera bort.
- 12:25Speaker 1: Ja, inte riktigt bara slumpmässigt brus. Det är en specifik störning, en annan signal som ligger ovanpå den signal man faktiskt vill mäta. Man kan inte bara ignorera den. Istället måste man vara smart. Dels välja mätfönstret för sin målgas där vattenpåverkan är så liten som möjligt.
- 12:44Speaker 2: Minimera problemet.
- 12:46Speaker 1: Dessutom använda avancerad signalbehandling, matematik helt enkelt, för att separera H₂O-signalen från målgasens signal i den data man samlar in.
- 12:55Speaker 2: Så man måste räkna bort vattnet.
- 12:57Speaker 1: Ja, man måste aktivt modellera och ta hänsyn till vattensignaturen för att få korrekta resultat för den andra gasen. Så även om den är en förorening ur mätsynpunkt måste man förstå och hantera den specifika H₂O-signaturen. Det är absolut hanterbart, men det kräver noggrannhet i design och analys.
- 13:16Speaker 2: Det ger lite perspektiv på komplexiteten bakom den där eleganta principen. Källan tar ju upp ett konkret exempel på instrumentet Opsis LD500. Hur fungerar det i praktiken enligt texten?
- 13:29Speaker 1: Ja, det är ett bra exempel för att se hur delarna sätts ihop till ett fungerande system. Enligt beskrivningen kan LD500 innehålla en till fyra sådana lasermoduler.
- 13:39Speaker 2: Okej, en till fyra.
- 13:40Speaker 1: Och varje modul är då dedikerad till att mäta en eller två specifika gaser.
- 13:45Speaker 2: Och varje modul är då dedikerad till att mäta en eller två specifika gaser.
- 13:48Speaker 1: Precis. Laserljuset från den aktiva modulen leds ut via en optisk fiber till en sändarenhet.
- 13:55Speaker 2: Sändarenhet?
- 13:56Speaker 1: Ja, en liten låda med optik som formar laserstrålen och skickar iväg den genom gasen som ska analyseras.
- 14:02Speaker 1: Det kan vara tvärs över en skorsten, längs en vägkant, inuti en processledning eller vad det nu kan vara.
- 14:09Speaker 2: Ljuset fångas upp på andra sidan.
- 14:11Speaker 2: Som i DOAS?
- 14:12Speaker 1: Ja, precis. En mottagare med en detektor fångar upp ljuset som har klarat sig genom gasen. Fördelen med att ha detektorn där direkt efter mätsträckan är att man minimerar ljusförluster och påverkan från omgivningen på själva ljuset.
- 14:27Speaker 2: Logiskt.
- 14:28Speaker 1: Men sedan måste ju signalen från detektorn tillbaka till huvudenheten, där all analys sker. För att undvika att den svaga analoga signalen från detektorn störs på vägen tillbaka, det kan ju vara långa avstånd och elektriskt stökiga miljöer, så digitaliserar man signalen direkt i mottagarenheten.
- 14:47Speaker 1: Smart.
- 14:49Speaker 1: Ja, den digitala informationen, som är mycket mer robust mot störningar, skickas sedan via en vanlig, billig telekomfiber tillbaka till LD500-enheten för den slutliga beräkningen. Det är en ganska elegant lösning för att få tillförlitliga mätningar även i tuffa industriella miljöer.
- 15:07Speaker 2: Okej, det ger en bra bild av hur det kan se ut rent praktiskt. Så om vi nu ska försöka summera och jämföra lite för lyssnaren. Vi har TDL, som är väldigt precist men ofta kräver flera moduler för att mäta flera gaser. Och vi har DOAS, som använder bredare ljus och potentiellt kan se fler gaser samtidigt med ett instrument, men har andra kompromisser och en annan typ av analys.
- 15:34Speaker 1: Ja, precis. Analysen sker ju i spektrometern efter mätsträckan.
- 15:39Speaker 2: Så hur ska man då veta när man ska välja vad? Källan ger väl några råd, några tumregler?
- 15:45Speaker 1: Ja, den försöker ge lite vägledning, absolut.
- 15:48Speaker 1: Även om det slutliga valet som alltid ofta beror på många specifika faktorer i just den applikationen.
- 15:56Speaker 2: Men på ett ungefär.
- 15:57Speaker 1: Huvuddragen är väl ungefär så här.
- 16:00Speaker 1: Om ditt primära behov är att mäta bara en eller två specifika gaser, men med väldigt hög precision och känslighet.
- 16:07Speaker 1: Och då är TDL ofta det mest kostnadseffektiva och kanske tekniskt bästa valet.
- 16:12Speaker 1: Du köper liksom precis den funktionalitet du behöver, varken mer eller mindre.
- 16:18Speaker 2: Okej, men om listan på gaser man vill mäta är lång, säg fem, tio olika ämnen.
- 16:24Speaker 1: Ja, då blir det ofta mer ekonomiskt att titta på DOAS, antingen i UV eller IR-området, eller kanske en kombination av båda.
- 16:34Speaker 2: För att ett DOAS system kan se fler samtidigt.
- 16:38Speaker 1: Ett enda DOAS-system kan potentiellt mäta ganska många gaser samtidigt eftersom det analyserar ett brett våglängdsområde där flera gasers fingeravtryck kan finnas. Men det finns ett viktigt men. Det är inte hela sanningen
- 16:53Speaker 2: Okej, vad mer spelar in då.
- 16:55Speaker 1: Källan nämner ju att vissa gaser kanske bara har tydliga mätbara absorptionslinjer i det våglängdsområde som täcks bäst av den ena tekniken.
- 17:04Speaker 2: Aha.
- 17:05Speaker 1: En gas kanske är nästan osynlig för de TDL-lasrar som finns kommersiellt tillgängliga men syns jättetydligt med UV-DOAS, till exempel.
- 17:14Speaker 2: Så valet av gas styr tekniken?
- 17:17Speaker 1: Ja, det är en viktig faktor. Och sedan kan ju specifika krav på prestanda väga tungt. Hur snabbt behöver du svaret? Räcker det med ett medelvärde över en minut eller behöver du se förändringar sekund för sekund? Och hur låga koncentrationer behöver du kunna mäta? Behöver du nå ner till ppb-nivåer, eller räcker ppm?
- 17:41Speaker 1: Kraven på mätgräns och noggrannhet kan göra att den ena tekniken passar bättre än den andra för just din applikation.
- 17:49Speaker 2: Mycket att tänka på.
- 17:50Speaker 1: Verkligen. Så slutsatsen i materialet är ganska tydlig. Det finns ingen universallösning som är bäst på allt. Det bästa är att rådgöra med experter som kan tekniken och som kan hjälpa till att väga samman alla dina specifika behov: vilka gaser, vilka nivåer, vilken miljö, vilken budget.
- 18:12Speaker 2: Så för dig som lyssnar och kanske står inför ett sådant val: definiera ditt mätproblem noga först.
- 18:18Speaker 1: Exakt.
- 18:19Speaker 1: Det är A och O.
- 18:21Speaker 2: Bra sammanfattning. TDL erbjuder hög precision och selektivitet för specifika gaser tack vare det där monokromatiska laserljuset. Men det kräver ofta dedikerade moduler för varje ny gas eller gaspar man vill lägga till.
- 18:39Speaker 1: Stämmer.
- 18:40Speaker 2: DOAS andra sidan ser bredare fler gaser potentiellt, men med en annan typ av komplexitet i den efterföljande analysen.
- 18:48Speaker 1: Så kan man uttrycka det.
- 18:50Speaker 2: Fördelen med TDL är alltså den riktade precisionen.
- 18:53Speaker 2: Nackdelen är begränsningen till få gaser per modul och kanske känsligheten för temperatur.
- 18:59Speaker 1: Ja, det är en bra summering av styrkor och svagheter. Och det där med vattenångan som spektral förorening, det verkar vara en intressant tanke att skicka med dig som lyssnar. Källan beskriver ju hur man måste förstå och aktivt hantera den specifika H₂O-signalen för att kunna mäta andra gaser korrekt. Det är inte bara brus.
- 19:22Speaker 1: Och det fick med att fundera hur ofta stöter vi på liknande situationer inom andra vetenskapliga eller tekniska områden där något vi först betraktar som störning eller brus egentligen innehåller strukturerad information.
- 19:36Speaker 1: Tänk om det vi anstränger oss för att filtrera bort i själva verket bär på värdefulla insikter om systemet vi studerar, om vi bara lärde oss att titta på det på rätt sätt.
- 19:47Speaker 2: Du menar att analysera själva bruset?
- 19:50Speaker 1: Ja, precis.
- 19:51Speaker 1: Istället för att bara kompensera för föroreningen, vad kan vi lära oss av att analysera den i sig själv?
- 19:57Speaker 1: Vattenångan i TDL-exemplet berättar ju faktiskt något om luftfuktigheten i mätsträckan, vilket kan vara relevant information i sig själv.
- 20:05Speaker 2: Det är en fascinerande vinkel. Att det vi kallar brus ibland bara är en signal vi ännu inte har förstått eller lärt oss att värdesätta. En tanke att ta med sig.